[ Farmor och vår herre
  början ]

Farmor höll räfst mcd Vår Herre. Själv trodde hon, att hon
läs#e sin aftonbon, men en mangarig förtrolighet hade gjort
mnen familjär. Ibland urtryckte hon sig näs#an vanvördigt.
Hon kunde saga:
Om du nu för en gangs skuD ville göra som jag vill.
EDer:
Vad fick du för det, gode Gud? Fikon fick du!
Eller ätmu värre:
Dra nu åt skogen som du bär dig åt!
  Saker som man kan säga at man och barn men inte åt Vår
Herre. Fast det är sant, att vissa händelser och tiDdragelser ha
ett märkvärdigt utseende. Och när man som farmor varir
med i tre kvarts sekel, kan mam ha rätt art uttrycka sm åsikt
om ett och annat. I synnerhet om den gode Guden skämkr en
ett klart och redigt försrånd.
  Dessutom - vem ska man resonera med? Ens man dör, en#
barn skmgras, barnbarnen ser man aldrig röken av, de gamla
vämmerna försvinner i jorden och pa jorden. Vem ska man till
sisr tala med?
  Var Herre är alltid till hands. Om kvällarna, då rummet äl
tyst och nattlampan brinner, kan det kännas som om han
sutte på sängkanten. Då blir afmnbönen en prarstund. Det är
det goda med Vår Herre, att han hör på. Han sitter inte och
tänker pa ammat. Och han vet och förstår. Och han mhms!
Han vet, vad som hände för femtio ar sen och sextio och
sjuttio. Det är ovärderligt för en gammal människa. Och han
har ännu en stor förtjänsr: han gör inga invändningar. Far-
mor tycker inte om invändningar. Vår Herre har sin tysta
vilja, och det är ju den, som sker. Men en annan srackare får
säga sin mening utan a# bli avbru#en.
  Vidare är han den ende, som man kan resonera med i fraga
om affärer. Han kommer in#e med nyhe#er. Elan vet, att den
som arbetar och sparar blir rik, och att den som slösar och
latas blir fattig. Sa enkelt är det, mcn man ska ha förstand för
a#t förstå och begrepp for att begripa.
  Farmor har sparat och darför är hon rik. Hon skulle ha
varit ännu rikare, om hon iMe haft barn och batnbarn.
  Farmors far gjorde spatbössor av lera. Sparbössor och ler-
gökar. Dessutom vat han knekt och en knävel tiÜ karl. Hrn
lärde farmor at# spara. Själv hade han sina kmektavanor
beträffande snus, brännvin och er# finr uppträdande, vilka alla
hindrade honom att lägga någo# pa kis#botten. Men han gav
farmor en sparbössa. Den var röd och rund och hade en vit
knopp. Den föreställde ingenting utan var hek enkel# en spar-
börsa. Så småningom blev den tung av grindslan#ar och andra
rlantar. När farmor fyll# se#on ar, var bössan sprickstinn och
slaktades. Det skedde bakom en stot sten, ty far skulle ingen-
ting fa veta. Men rätt vad de# var s#ack fars huvud upp över
s#enkan#en och den långa, karska knektnäsan snörvlade i knä-
velborrarna:
  Vad har du i knä#?
  I knä# låg kopparslantar och silverslantar och sedlar. Far
var en hederlig katl men han hade sitt förs#ånd för sig. Han
grumlade en stund. Flickan var hans och alltså voro pengarna
också hans. Han behövde dem, han #og dem. De# var in#e
lönt att göra motstånd, ty far kunde lika sig med all# u#om
med trilska.
  Lyckligtvis hade flickan sitr förs#ånd hon också. Hon prun-
nade en stund. Pengarna voro hennes och rätt ska vara rätt.
Hon gick ull länsman. Der var en fruktansvätd och nästan
ogudaktig handling och hade inte flickan hafr sitt klara för-
stånd, skulle de# ha peka# rak# upp i natten Men som de# nu
var, gick de# bra. Hon berättade för länsman, att en främ-
mande karl #agi# hennes sparpengar, då hon sar# bakom s#enen
bakom stugan och räknade dem. Länsman följde henne hem.





#r s#od han I skum asket rak som e

Lansman hälsade och sa:
  Det är en besynnerlig his#oria Agnes berattar, å#t en främ.
mande karl ska ha tagi# hennes sparpengar, jus# som hon ratt
om s#enen bakom stugan och räknade dem. Vad kan
Storm ha sig ve#erligt om den saken?
  Far svarade:
  Vad kan jag veta annat än att de# är någor hon dröm#
  Men Agnes höll fram den krossade sparbössan, som icke
var någon dröm. Och länsman sa:
  Vore de# #ånkandes a#r de# vore en sockenbo, så skulle jag
ra a vld mig. Men de# kan väl in#e ha varit annat än en
strykare. Vad säger Agnes?
  Agnes svarade:
  Inte finns de# #juvar här i sockmen. Som jag ver.
  Jaja, sa länsman, rät#visan är en gruvlig sak, så gud sig föt-
barme. I får väl #änka er för och se er om och #alas vid.
  Och sen han drucki# en skvätt av vad som bjöds, gick han.
Far #og fram pengarna och räknade dem. De# var ar#on riks-
daler. Tva lade han i snusdosan, res#en fick flickan behålla.
Och far sa:
  Nu har du allt blitt för snarslug och ovålig att ha i huset I
morgon ger du dig av.
  Han lade sig i kammaren på bara golvet och ville inte ens
ligga i samma rum som dot#ern. Om morgonen s#od ht
tidigt upp, kokte vällingen åt far och srällde den till reds I
varma hällen. Hon samlade sitt i ett knyte och gick ned #
landsvägen. Da mjölksurran kom skramlandes, bad hon o:
skjuts och åk#e till sraden.
När farmor läser sin aftonbön och nattlampan brinmer och
Var Herre sitter på sängkanten, händer det, att far kommer
tillstädes. Han star i bortersta hörnet och liknar en lång
klocka med svart fodral och Iysande vit urtavla. Farmor är
rik och arton riksdaler betyder imte längre sa värst mycket.
Rätt ska vara rätt, men gubben kunde ju gärna ha fatt behålla
styvrarna. Hon undrar, vad han skulle ha köpt. Brännvin?
Snus? Ull? Läder? Krut? Hon gar igenom hela listan av enkla
förwdenbeter, glömmer dagens bekymmer och somnar.
  Men det givs kvällar da sömnen sviker. Han finns i huseS
han fmns i rummet, han spimmer som en spindel ett lätt, lent
nät, som kittlande lägger sig över kmder och panna och näsa
och ögonlock. Väven är skör. En enda liten surrande tmke
kan få nätet att brista och flikarna fladdra för suck och gäsp.
Då blir aftonbönen en pratstund och Var Herre får veta åt-
skilligt som ingen annan vet.
Han får veta, att August är för heder]ig.
Han far veta, att Axel är för givmild.
  Att Frida är olyckligt gift.
  Ibland får han veta, att alla tre äro ovanligt dmnma. Dock
endast i förhåUande till farmor. Jämför man dem med andra
människor sta de sig gott.
  Detta om barnen. Rörande barnbarnen får han ämmu flera
upplysmngar. Skulle han göra en mvändning, sä vore dot
kanske den, att han far för många och för skiftande. Enbart pa
farmors beskrivmng skulle ham inte kunna känna igen dem.
En kväll får han en samvctsgrann teckning av LillAxels
karaktär. Farmor ligger och halvblundar, fingrar då och da
pa näsan, da och då på örat. Pojken är inte så lätt att första





och farmor vill vara samvetsgrann. Framför allr vill hon und-
vika alla överdrifter. Pojken är klok, det är tvärsäkert; han är
begavad. En smula inbunden, kanske, sluten, går helst för sig
själv och tänker. Han leker inte som andra barn, stojar inte.
Utan tänker. Han är mycket sparsam, och det är gott och
väl. Men han borde i alla fall umma sig nagra nöjen. Han
anstränger sig för myckes han läser för mycket. Ska han,
som farmor hoppas och tror, bli präst, så far han tids nog
läsa. Man kan nästan bli rädd, när man ser en yngling, så
foglig, sa stillsam, så tankfull, så samvetsgrann, så arbetsam
Man kommer ovillkorligen att tänka på det gamla ordet: för
god för denna världen.
  Så later det den ena kvällen. Ett halvår senare far Var
Herre veta att farmor skickat Lill Axel femhundra kronor
Hon nämner det i förbigaende. En smasak. Femhundra kro
nor! Ja, han behövde dem. Och när han nu behövde dem, så
var det ju bättre att han gick till farmor än till nagon a#man.
Femhundra kronor på ett bräde at en nitton års pojke! Hur
kunde han behöva femhundra kronor. Men farmor ingår inte
pa några förklaringar. Hon säger: Ack, den rustibussen, han
är i den åldern. Och hon småskrattar och vet vad hon vet
Det tycks i alla fall fimmas saker, som mte angå Vår Herre.
  Sådant är för skiftande. Men vad är ungdom almat än stän-
diga skiftningar? Varje dag upptäcker man nagot nyrt Den
tankfulle, tyste blir livlig och glad, en rustibuss. Den livlige
tankfull och tyst. Dessutom kan farmor ta fel. Det förnekar
hon mte. Allra helst som hon sällan eller aldrig far se sma
barnbarn. Ammat folk ränner i huset bitti och sent, aret om, så
tvi för den lede! Men barnbarnen!

Nej, barnbarnen känmer hon icke, det medges. Barnen
däremot bör hon känna. August har hon dagligdags under
ögonen. Han är ungkarl, han äter som oftast sm middag hos
farmor och han lägger sin kvällspatiens vid hemmes bord.
Ibland kommer han med fiolen. Då gar katten ut och jagar
rattor, då krafsar hunden på dörrn, då lämnar gårdskarln sin
kära köksvrå och gör rent i stallet, då får Emma, pigan,
sirende pa stan. Farmor ensam Iyssnar och lider. Hon tar till
stickningen och sluter ögonen. Kniper man riktigt hårt sam-
man ögon och mun och så a« säga knyter hela ansiktet, hör
man mindre. Nagon gång smusslar hon bomull in i öronen.
Men säUan, ty om hon bleve tagen på bar gärmng, skuUe
August aldrig mer komma med fiolen.
  Han har så mycket a« sta i. Först och främst har han den
stora Borckska engroshamdeln, som matar landsbygdens
diversebodar med allt under solen. Den grundades anmo 28 av
kommerserådet Borck och har således haft nära ett sekel på
sig att sacka utför. Vidare har han diversehandcbn vid Storga-
tan, stadens äldsta, grundad ammo 40. Vidare har han Södra
tegelbruket, kvarnen vid Sanma, egendomen Johannisberg
med såg och elckuicitetsverk, kol- och vedfirman Borck &
Sumesson, fasughetsbolage# Borck & Broms, spanmmalsfirman
Borck & Söner, bryggeriet Borck & Braun. Allt skall han
sköua, och hur skulle han kunna det? Han har ätvt affärerna
efrer farfar, far och äldste bror, men han har icke ärvt förmå-
gan. Han mäktar icke. När det blir för svart, går han tiU
farmor med fiolen. Det är hans sä« att klaga. Han är famäld
och trulig, förtror sig at ingen. Han spelar så a« katten flyk-
tar, hunden tjuter, pigan gråter. Hon skulle kunna skura golv
med tarar. Men farmor gråter inte: hon kniper ihop ögonen
och stickar strumpor år barn och barnbarn. Det är ju bättre
a« han gar till henne med sina bekymmer än till någon annan.
  Han är för hederlig. Folk bedrar honom, ler honom vid
näsan, som bonden ler tjuren. Hans undedydande bestjäla
honom; han ser och begriper men giner inte hindra. Han är
hederlig och andras vanbeder gör honom tnngsint. Han blir
orkeslös, han gi«er mte. Det är hemligheten, som farmor kän-
ner och Vår Herre. Andra icke. Andra säga: Borck börjar bli
sdö: han dricker.
  Ja, men varför dricker han?
  Han är en god son. Det finns beträffande goda söner e«
budord och e« löfte, som Var Herre ska vara snäU att infria.





  Och farmor säger:
  Gode Gud, om du någon enda gang ville göra som jag
vill! Så finge du se! Men a« lassa pa August all väridens sor
och bekymmer - det är mgen mening i det, ser du. Tänk dig
själv, om du skuUe ha affären och tegelbruket ocb Johamlis-
berg och kvarnen och bryggeriet och bolaget och aUt det
andra! Borck mäkta och jag mäkta och Gabriel mäkta. Men
August! Har du glöm$ hur klen han var som barn?
Vidare säger hon:
Gode Gud, hör min bön och gör som jag vill! Amen.
                                 v# um tlarn#
Vidare säger hon:
Gode Gud, hör min b8n och gar som jag vill! Amen.
  Men vad hon vill är varken mer eller mindre än ett under-
verk. Hon vill, att Var Herre skall realisera hela de«a kon-
glomerat av affärer, som samlats umder tre generadoner. Och
han skall göra det med så pass förtjänst, a« det Borckska
namnet behaller sin heder och de Borckska barnen sin viil-
måga. Axel har sin borgmästarlön och allehanda sporder, men
det förslår inte. Han maste föra ett stort hus, hålla ett go«
bord. Det kräver hans ställning och namnet. Vore husuun
nagot dll människa, skulle det kanske Iyckas. Men hon åir e«
vap. Hon pastar att Axel slösar. Och på e« sä« har hon ju
rätt: han är för givmild. Han har för många vänner och de
tära honom. Han skriver på växlar, Hans vämmer kosta honom
dodubbelt, vad LiU Axel kostar. Han skall bli präst men de#
är också möjligt art han vil# bli knekt. Da kommer han a«
kosta an mera. Vad man kostar på barnen, sir aldrig bortkas-
tat. Han blir grann i uniform, fast man aldrig Br se honom.
Aldng röken av honom! Det vore nu in#e något särdeles
underverk att skicka pojken dll farmor på en vecka eller så!
Tolv tmmmars jarnvägsresa! Hon skulle gärna be#ala biljetten.
Och lite dll. Om han bara hade lust. Tigga sig dll besöket gör
hon in#e.
  För resten finns de# viktigare dng att be om. Axel behaver
pengar. Han skriver dll August och kräver stärbhuset på stora
summor. Och August spelar! Frida skriver och kräver si«
farsarv, helt och obeskuret. Det är hennes rä« och hemmes
plikt. Hon har tva barn. Hennes mnn har majors avsked och
kaprens pcnsion. Eljesr ingen#ing, in#e en gnista ambihon. En
lätting, en vällusting, en slosare. Bara att se honom äta. Far-
mor är inte snal. Hon har hållit dagligt bord för fiorton per-
soner och ingen har gått omättad därifrån. Men att se rvärso-
nen äta är en vämjelsc. Gluffsen!
  Det fjnns viktigare ung att tala om och tänka pa, när Vår
Herre sitter på sängkanten. Axel skriver. Frida skriver.
Augusr spelar. Han besvarar in#e längre deras brev, men han
visar dem för farmor. Gruvliga brev syskon emellanl Till sist
gar det väl därhän, att de stämmer honom. Icke sa länge far-
mor lever, visserligen icke. Men sedan.
  Och det får icke ske. Saken maste ordnas. Frida ska ha sitt,
Axel sitt, August sitt. Så enkelt är det, men man ska ha för-
stmd för att första och begrepp för att begripa. Stärbhuset
måste realisera. Det far mte ske brådstörtat, om det ska ske
med för#jäns#. De# behövs pengar. Augus# behöver, Axel
behöver, Frida behöver. Den enda, som il:.C behöver pengar,
är farmor. Hon har sin livränra, som ingen rar ifrån henne,
och hon har sin gard. De# är en präktig gård och en s#or
#om« Huse# har tjugu eldstäder. Tjugu eldstäder för kat# och
kärmg, hund och piga! År de# rimligt! Farmor tänker sälja
sin gård. De# är en allvarlig sak.
  Och farmor säger:
  Gode Gud, vad ska jag göra? Har du nago# amna# förslag,
tå säg? Men der kunde du ha sagt förut, för nu är saken klar
och prQc# bcstämt. Jag far tvahundrafemtio tusen. Jag kunde
ha fatt mer men inte kontant. Och de# är kontan# som
behövs. Hälsa honom det. Borck, menar jag. Det känns som
att rlå sönder en sparbössa. Pengarna får man i handom, men
uyggheten är borta och glädjen. En blir som vilsen. Här har
jag bott i snart sextio ar, och allt vad jag fatt av din nådiga
hand, har jag fatt här. Och allt vad jag fatt av Borck, har jag
fått här. Det kanns mcst som att dra huden av kroppen. Hälsa
honom det. Han urodde nog, att jag skulle bo här till döda-
gar. Men vad ska jag göra? Rätt ska vara rärr. Kan jag hjälpa
barnen sa strunt i mig och suun# i garden och strunt i min-





nen och krafs. Och hälsa honom att jag gör det av fri vilja
och kdar# förs#and. Ingen har lockat eller tubbat. Tvärt om ha
de beskärmat sig och hålli# emo# ef#er förmåga. Gud signe
dem! Amen! Hälsa honom de#!
  Vår Herre sitter på sängkan#en och nickar god mening.
  Han skall framföra hälsningen. Om de# nu verkligen behövs.
  Har den salige ett klar# minne av sin jordiska maka, ra lär han
  aldrig komma på den tanken, a#t hon låtit sig lockas eller mb-
Den gången, då farmor med serton ar pa nacken och sexton
riksdaler sammansparda styvrar i knytet körde genom söder
tull och vidare Sadelmakaregatan frama# mot torget, pekade
kusken på en stor tomt i hörnet av Jordgatan.
  Borckska bygget, sa han.
  Ett stenhus i två våningar, taks#olarna nyss resta.
Och kusken pekade än en gång med piskan och sa:
Borcken.
  En li#en ung herre i lang, svart rock, gul väst och gul
cylinder. Han var nätt och lätt, kvick i rorelserna, livlig i
å#hävorna, riktig# gesvin#. Kusken sa:
  Stackare den, som är hogfardig.
  Kusken lämnade mjolk 5# allt vad Borck hene. Han stan-
nade hos mamsellerna Borck, som hollo flickpension vid Tor-
get Han stannade hos hökare Borck och hos handlanden
Borck. Han stammade hos kommerserådet Borck, som tog åtta
kammor mjölk om dagen. Han s#annade hos Mina och Bina
Borck, som hade en #apisseri- och galan#eribod. Han s#anmade
hos direktör Borck, som forsök# grunda en enskild bank men
icke Iyckats. Han stannade hos grevinnan Borck, som bodde
någonsrans över garden i ett träruckel. Hon var änka ef#er
mönsterskrivare Borck men grevimma av fodseln. Sludigen
stamlade han hos Jonamhan Borck, spammmalshandlaren, kom-
merserådets yngste son, densamme, som byggde hus vid
Sadelmakarega#an. Hir lamnade han atta kannor, vilke# tyck-
tes märkligS ef#ersom mannen var ungkarl, med hushållerska
visserligen, piga och två drängar i maten. Av trettio med-
förda kammor mjölk lämnade ham #jugufyra a# Borckarna.
FJickan fick från första borjan en hög #anke om slakten.





  I själva verker var de# inte mycke# bevän# med den. Den
var #alrik, ödsel och högfärdig. Kommerseråde# hade haf# en
Iysande #id, och nago# hade väl stannat i händerna. De övriga
redde sig, stort mer var det icke. Ingen av dem, icke ens
kommerseradet, ägde gård. En förmögen man skaffar sig en
gard. Fmns det en gård, som bär namnet, så finns släkten.
Eljest är den bara en hop lösa människor; fattiga eller rika,
der vet man just inte.
  Jonarhan var den förste som byggde. Han slog på s#or#: ett
tvavånings stenhus på hög grani#sockel med tjugu eldstäder
och koppartak. Byggmastaren hettc Grundholm. Han var
från Lillhammar och Agnes, som ocksa var från LiUhammar,
#og sradsel hos honom. Han kallade sig arkitekt, vilket var
nytt. Men han var ju en boksynt man med två bokhyllor och
ett skap. På väggarna hade han planscher over alla de stilar,
varav byggnadskonsten bestar: den egyptiska, den babyloniska,
den indiska, den kinesiska, den grekiska, den romerska, den
bysantinska, den romanska, den godska, den renässanska, den
barockska, den rokokoska eller fransyska, den lovisaska eller
gustavianska, den klassiska och slutligen den moderna, som är
den hogsta, ty den väljer bland alla de andra och tar vad den
behöver. Allt detta visade han Agnes redan den första kvällen
och vann hennes aktning. Vidare sade ham:
  Jag är ungkarl och det kan vara svårt att ha en umg piga.
Men det är egendigen bara om kvällarna. Håll dig umdan om
du kan. Och kan du inte, sa blir det väl någon råd ända. Men
ett ska jag säga dig: Lås aldrig dörrn om dig, för da blir jag
bara ettrig. Och slå inte från dig, för da blir jag fly förban-
nad.
  Tosen skrattade och menade, att det nog sknlle gå bra. Och
hon skone honom så, att hon aldrig sade nej till någon bega-
ran, hur okristdig den än kunde vara. Utan han skulle få sin
vilja, bara han vantade tills hon skurat köksgolvet eller uträt-
tat något annat nodvändigt. Det fann Grundhomm rinlligt och
vantade tåligt i sängen tills sömnen tog honom, vad snart
skedde. Sa smaningom begrep han väl knepe# men lat det
besta. Ty vad ska en gammal man med flickor, om han kan
komma ifran dem utan att bryta mot skick och ordning och
hävd? Allt gick bra och Grundholm fick sina golv skurade
oftare än nagon annan i stan.
  Värre var det med arbetsfolket, sex fullvuxma karlar och
tre pojkar. Agnes bade dem i maten och de hämgde efter
benne om inte för ammat så för godbitarnas skull. Till sist
måste bon ta en fästman bland dem och valde den yngste och
saktmodigaste. Han hette Axelsson och heter så än i dag, där
han gar som gardskarl hos farmor. Han gav henne en liten
guldring av äkta guld fast sliten till bristning. När Axelsson
varit fästman i tre veckor, ville han ligga hos flickan. Icke på
allvar och till olycka utan bara som sällskap och av pur kär-
lek. Flickam höll av honom, men hon hade ju sitt klara för-
stånd. Ogin ville hon icke vara utan skyllde pa Vår Herre.
Pojken fick krypa i bädden men själv satte hon sig i fönsrret
och höll andakt med bade bibel och psalmbok. Och gudsor-
det gjorde sm verkan, sa att Axelsson skämdes och famm det
långsamt och kusligt och oöverkombgt och fick ett ärende ut
och försvann med kläder och alk. Så sköne hon den unge
som den gamle och vamm med sitt klara förstånd allas aktnmg
utan att stöta nfigon för huvudet.
  Men med bygget gick det langsamt sedan takstolarna rests.
Borcken hade förbyggr sig. Takkopparn, som redan lag till
reds pa tomten, togs i män Det var tal om att huset, ämmu
ofärdigt, skul!e gå under klubbam. Det fick icke ske. Borc-
karna höllo Jonathan om ryggen Var och en kom med sin
borgen eller sm skärv alltifrån kommerserådet ned till skol-
mamsellerna, ja, ända ned till grevmnan, som visserligen var
den högsta i rang men den ringaste i rikedom. Hur de nu
samlade och skramlade, ordnades saken. Kopparn kom till-
bakra, kopparn kom upp pa takstolarna, kopparn glänste som
guld. Kopparn var pricken över i. Där lag nu huset, fullbor-
dat och mtecknat, fulländat och högfärdigt. Borckarna gingo
man ur huse för att taga sitt verk i betraktande. Det var ett
vackert hus. Stilen var den klassiska, endast portalen avvek en





smula: den var egyptisk eller kanske babylonisk. Men det var
ett vackert hus, ett stenhus under koppartak. Och det var det
hus, pa vilket folk skulle peka, sägande: Där ligger Borckska
garden. Borckarna gingo hem, var till sitt, förnöjda.
  Vad var det för fel med huset? Folk undrade. Det var all-
tid nagot fel rmed Grundholms hus. Han byggde solitt och
bm byggde vackert, han kände ju stilarna. Men han var
glömsk, en följd måhända av lärdomen. Han byggde Hille-
borns nya corps de logis och det står där äm i dag som en
ögonfrojd, en renässansisk prydnad för sjön Krokens strän-
der. Likväl hade det ett fel fast visserligen endast av prakusk
betydelse: när ställningarna tagits ned, visade det sig omöjligt
att komma upp i andra våningen. Han hade glömt trappan.
Saken var lätt hjälpt med en ytterurappa men det var i alla
fall ett fel och det lades honom ull last. För varje nytt hus
han fullbordade, sa folk: Var är felet? Sökte och fann. En
söndag, två söndagar, tre söndagar vandrade hela stan runt
Borckska garden, sökte felet men fann icke. Det var ett full-
ändat hus, skönt och stolS rikt och riktigt. Förnämbgare
män, som kunde göra anspråk därpa, begärdc att få se huset
invättes. Grundholm förde dem ur rum i rum. De voro rym-
liga och lufuiga, lagom Ijusa, väl belägna mbördes, bekvämt
och urivsamt inredda, försedda med allt, som är praktiskt och
angenämt. I förstugan mirt på väggen mittemot mgångsdör-
ren fanns en tapetdörr. Grundholm sa: Det är en liten garde-
rob; jag har glömt nyckeln.
  Men det var inte nagon liten garderob, det var felet! Det
var ett rum, tjugmåtta fot langt, tolv fot brett. Och det var
kolsvart! Det fanns ingen möjlighet att skaffa rummet dags-
ljus, ty på dess ena sida låg förmaket, pa den andra salen, pa
den uredje köket, pa den fjärde förstugan. Ho vet, vad
Grundholm tänkt pa? Varull kunde detta rum, näst förmak
och sal det största i huset, användas? Till garderob? Omöj-
bgt. Det var hett som en bakugn. Vid dess ena vägg låg för-
maksugnen, vid den andra salsugmen, vid den tredje spis och
bakugm! Det var ett enda hett kolmörker, ett gehemma. Prak-
tiskt sett var det en onYttighet, en golvyta om z8 X I för-
spiUd. Moraliskt sett var det ett fel och en skamfläck. Men ett
fel, som ingen såg, och en skamfläck, som ingen kände. Mer
än Jonadman Borck och Grundholm.
  Jonarhan Borck var en märklig man för sm stad och sm ud.
Han hade varit i London och Paris, han hade suttit ue ar pa
ett stort kontor i Bremen. Efter hemkomsten hade han öpp-
nar en spamlmalshandel. Man pastod, att han gjorde goda
affärer. Han var mycket tysdåten. Bönderna voro vana vid
att bli ihjälpratade. Man vet ju art stadsfolk pratar mycket
och att munlädret deras är nött och glatt av tlitning. De vet
nnte hälften av vad de säger och menar inte nredjedelen. De
pratar för att en ann inte ska få en syl i vädret. Sa går der tiU
art lura bönder, det är känt sen urminnes. Borcken var annor-
less, han lät bönderna tala och sa själv det minsta. De kunde
sitta umvis i hans mjuka skimlsoffa, grunma och tala just lagom.
Borcken teg, men han var inte ouevlig ända. Han lop, han
nickade, han blinkade, han beskrev saker och ung med bara
händerna, han hade ett helt teckensprak. Och han hade fört
med sig från främmande land aUehanda underliga sma ting,
som han visade och ibland förärade. Till slut blev det sagt eit
pris från det ena halle# och ett annat fran det andra. Borcken
sa sitt pris och teg. Bonn fick läna sitt hjärta, han fick tala
och amdraga, påstå och förklara. Det är så mycket som
hänger samman med spamlmålspriserna. Forntid och framtid,
mest forntid. Hur far gödde akern för fyrtio år sen, hur han
skötte sitt utsäde, vad han skördade. Borck hörde på, förstod
och begrep. Der var inte tal om annat; han förstod och
begrep, men han teg. Han hade sagt siu pris, det var karlsord
och mte munväder. Tiü sist kändes det skamset att stå där
och orera. Allr hade sagts och Borck hade hört och förstått.
Den som tiger har väl rätt, eftersom han inte ens gitter för
klara och urskulda. Bäst att sla tiU.
  Borck gjorde goda affärer. Men hans äregirighet lag mte åt
der håUet. Han var inte penningsniken. Han var en apostel. I
udandet hade han umgatts med gendemän, fnnt folk, klok#





folk, stillsamt folk. Han kunde icke längre fdrdraga ant bli
klappad på magen, dunkad i ryggen eller a#t få sin näsa på ett
skämtsamt sätt inklämd meUan två grova knogar. Han var
korrekt och ville vara korrekt. Sa blev han en dålig sällskaps
broder. Han förstod icke skämt. När andra skrattade med
lungor och lever, drog han pa mun. För de grova var han för
fin. De riktigt fina fummo honom för grov, kanske av samma
orsak: han forstod icke skämt. Det blev ledsamt, varhelst han
uppenbarade sig. Han kände själv, att det blev ledsamt och
det gjorde honom ännu mera korrekt. Han drog sig ullbaka,
sarad och martyriserad av dessa rabarkade figurer. Han kal
lade dem figurer, det var hans enda skäUsord och det gjorde
honom gott. Själv var han en gentleman, klädde sig som en
gendeman, åt som en gendeman, kammade sig som en gende-
man, stod och gick, snusade och snöt sig, petade tänderna och
kdippte naglarna, aUt som en gendeman,
  Och som en gendeman ville han bo. Hans hus skuUe vara
välbyggt, välordnat, förnufugt, korrekn Han byggde och
förbyggde sig. Det betydde ingenting, affärerna skuUe han
nog ordna. Men vad som betydde någonung, var det tvarta
hålet i huset, det of örnuftiga, meningslösa, oanvändbara rum-
met, 8 X 1#, som inte var en garderob och mgenung annat
heUer. Ett stort, svart, fult masksting i en vacker frukt. Det
plagade honom över hövan. Ingen bär sitt lidande sa mngt
som den korrekte, ingen har större förutsätmingar att bli
marryr, Borck radgjorde med arkitekten, han hotade med
process, han krävde, att nagonhng skulle göras, han ville icke
bli ull atlöje för figorerna. En gendeman far icke vara löjlig.
Om det kan undvikas.
  Grundholm förstod honom icke. Vad fan var det far fel
med huset? For det första var det inte nagot fel, för det
andra var det inte hans fel, för det uedje syntes det inte,
Gnmdholm var själv en apostel. Här hade sen urminnes uder
byggts med tumstock och bondförstand: Grundholm byggde
efter byggnadskonstens regler, sa som de av vetenskapen fast-
ställts och beskrivits i ritnmgar och böcker. Och vad var tac-
ken? Smaakuga anmärkningar, chikaner, hot om process!
Grundholm var martyr, även han. Och två martyrer förstå
icke varandra. Han blev grov, han gick ull skapet och drack
och blev ämmu grövre. Han uppträdde som en riktig figur, en
urfigur. Och han sa:
  Sätt ert kärl i skrubben, sa får herrn det finaste skithus i
stan.
  Med en dylik människa kunde Borck icke tala, icke ens
processa. Det fanns bara ett sätt att avhjälpa feler och avvärja
löjet: atr fmma en användning för skrubben, en förnuftig,
praktisk, korrekr användning. Ty bort kom den icke med
mindre än att huset revs till grunden. Och där stod det, sten-
murat och koppartäckt, med flaggstang på taket och alla
fönster pa vid gavel för att vädra ut fukten.
  Agnes ville se på staten. Hon fick nycklarna av Grundholm
och Axelsson i följe. Det var söndag och sondagsväder och
söndagskläder och de gingo arm i arm som fästefolk och
guldringen glänste. När de stego uppför uappan och Axels-
son började skramla med nycklarna för att välja den rätta,
stannade folk på gatan och vände sig om och beuaktade dem.
Och Agnes sa:
  Ska en tro, att de tror att det är vårat, som de glor!
  De skrattade. Men dörren fummo de öppen och i salen
funno de Borcken själv. Da blev Axelsson blyg och smet.
Agnes stod på uröskeln, tittade och neg. Borck vandrade av
ocb an och talade för sig själv, stumr visserligen men med
livliga åtbörder. När han varsnade Agnes, rynkade han pan-
nan och trutade med läpparna. Men hon lät sig icke förskräc-
kas utan nämnde ärende och namn, stånd och viUkor, kort
och snabbt som sig hövdes. Borck blidnade och log. Jag är
pauron Borck, sa han. Det måtte jag veta! sa Agnes. Han
tänkte efter, vad han borde kalla henne och bestämde sig för
"hon blla mamsell". Mamsell för att vara arug, "hon lilla"
för att antyda hemmes verkliga stånd. Han bjöd hemme att bese
huset och följde henne själv ur rrm i rum. Hade han varit en
figur, skulle han ha knipit henne i kmden eller kittlat henme i





sidan eller bebandlat hemme än grövre och plumpare. Lusten
fanms där men han gav icke efter för lusten utan njöt mera av
att bebärska den. Han njöt ocksa av hemmes beundran Hon
var nyfiken som en skata ocb lika talför. När hon stigit m i för
maket och stod mellan de båda väggfasta speglarna, som gå
från golv till tak, hade hon redam förbrukat alla lovord och
tuggat om dem. Hon skrek till: Nej, nu särter jag mmg! och
sarte sig verkligen pladask pa golvet. Det var en överdrift och
den stötte honom. Men han eftersinnade, att hon endast var
en piga, låtsades om ingenting, räckte hemme till och med han-
den. Hon kände dock missnöjer, blev stillsam och sedig, lade
händerna i kors och gick som en präst i en kyrka. Icke ens
kokeh under förmadde nu längre bringa henne ur jämvikten.
Hon besåg allt, begrundade allt, beundrade allt men med
måtta. Borck tänkte: Nu är den lilla figuren blyg. Men figu-
ren var inte blyg, figuren hade bara ett klart förstand och en
snabb uppfattning.
  Båda skulle ställas på prov och komma till korta. När ron-
den var slut och Borcken avskedat sin gäst i försmgan, vände
han sig plötsligt om och ropade: Vänta! Han hade fattat ett
beslut, han ville anställa ett prov, sända upp en försöksbal-
long. Han öppnade tapetdörren.
  Här är någonumg jag har glömt, sa han. Här är någonting
av särdeles inuresse. Lilla mamsell ska utta på det här.
  Han förde henne in i mörkret. Han sa:
  Det här är nagonting alldeles nytt. Jag tror inte, att der
finns förut i vårt land. Kan lilla mamselln gissa?
  Hon gissade pa klädkammare, men atrade sig genast. Rum-
met kunde inte vädras och dessutom var ju klädkammare
ingenting nytt. Hon kunde inte gissa. Han sköt hemme ut i
förstugan, laste dörren, stoppade på sig nyckeln. Och unde
 det att han det gjorde, sa han:
  Det är en skamvrå.
  Han vände sig mot henne och sag, att hon inte förstatt.
  Lilla mamselln undrar, sa han. Men det är så, att när mam
ska bygga ett stort och bekvämt och väl inrättat hus som

detta, så maste man tänka på allt. Pa allt, ja. Hon sag att jag
har två präktiga barnkammare däruppe. Några barn har jag
ju inte, men jag kan fa. Och alltid blir det ju barn förr eller
senare i ett stort hus som detta. Sa man ska tänka på det, när
man bygger. Förstar lilla mamselln?
Men hon förstod inte alls: det klara förståndet svek henne.
Hon upprepade:
Skamvrå? Ar det en skamvrå?
Och han sa:
  Alldeles det, ja. Det finns nagot som barn behöver lika väl
som kläder och föda. Det är fosuan. Et barn kan vara
välartat och behöver likväl nagon gång straff ocb varning.
Vad gör man då? Aga är inte bra. Det användes inte längre i
utlandet Man kan sla för hart, man kan skada barnet. Nej,
det finns ett gammalt beprövat medel: man ställer barnet i
skamvrå. Det far tänka sig för, inse sitt fel, skämmas, ångra,
bättra sig. Det är ett gamlllalt och beprövat medel, men for sa
vitt jag vet, har man aldrig använt det med eftertanke och
förnuft här i landet. Man har ställt barnet än här och ån där,
hur som helst och var som helst, än i ett Ijust rum, än i ert
mörkt. Det är inte bra, det är of örnuftigt, der är slarvigt. En
skamvra maste vara nagonting alldeles särskilt om dcn skall
tjäna sitt syfte. Den här är inrättad efter en ny metod -
  Hon upprepade:
  Ar det en skamvrå?
Ja, det är en skamvrå.
Och hon fragade:
  Ar den byggd för det?
  Ja, svarade han och råkade olyckligtvis blinka på ëtt spas-
modiskt och lustigt satt. Den ar enkom byggd för det ända-
malet.
  Da svek den snabba uppfatmingen. Hon trodde, att Jonat-
han Borck skämtade. Det var en förklaring och den enda på
hans kruserliga sätt mot en piga, på hans åtbörder och
utläggtungar, hans mamsellande och allt annat spektakel. Hon
trodde, att Jonathan Borck var en lustig rure.





  Och hon skrattade loss, skrattade uppåt och skrattade
nedåt, skrattade mot hojden och skrattade mot jorden, skrat-
tade I alla fyra väderstrecken och vred sig av skratt. Ty nar
en fin herre gör sig sa mycket besvär med att raljera och roa
en piga, får hon ta ull sa att det förslår. Hon skrattade, så att
hon smaler ännu, där hon ligger och fingrar än pa örat, än pa
näsan, med nattlampan bredvid sig, Vår Herre p5 sängkanten
och sjuttio års allvar i tankarna.
  Då hände någonting förskräckdigt och obegripligt. Noga
beset och betraktat: det märkligaste som nagonsin hänt och
någonsin skulle hända henne. Den fina, korrekta lilla unga
herrn försvann. Långa, svarta rocken fam#s kvar, gula västen,
de grå pantalongcrna, hela härligheten men den hängde pa ett
träbeläte. Kroppen var stel och sträckt, sidovriden och höjd
på yttersta tåspetsarna, som om den inte haft någon tyngd.
Ansiktet var gratt och gubbaktigt. Munnen hade gatt i baklås,
snedvriden som syndarens mun vid Yttersta Domen eller den
Obotfärdige Rovarens pa korset. Ögonen himlade. Han såg ut
som en fane.
  Flickan skrek. Hon sprang mot dörren och ropade på
Axelsson. Så smög hon hllbaka på taspetsarna och rörde för-
siktigt vid honom. Kroppen kändes underligt hård. Plötsligt
föll han emot henne, vilade i hennes famn med utsträckta
armar. Kroppen mjuknade, huvudet slank at sidan. Han slöt
ögonen, svalde, rapade gang på gång och sa hart, att huvudet
kastades fram och tillbaka. Sa var det över lika hattigt som
det kommit. Han rätade upp sig, suckade, gned sina kinder,
smalog som förut.
  Jaha, sa han, nu har lilla mamsell sett alltsammans.
  Låtsades om ingenung. Och Agnes latsades om ingenting,
tackade, neg, gick. Men arm i arm med Axelsson började hon
skälva och klappra tänder. Hon kom sig inte för att berätta
ocb Arelsson gjorde hlga fragor. Han var mulen. Han hade
hört ropen och trodde, att Borcken tagit sig friheter. Vad
skulle han göra at den saken?

Ryktee om Borckens skamvrå spreds hastigt och vida. Agnes
måtte väl ha skvalbrat för Axelsson. Ryktet gick langt ut i
bygden och gjorde skada. Staborna skrattade, men det var
anmorless med bönderna. I sex ar hade de gjort affärer med
Borcken och det är betänkbgt att göra affärer med en mälmi-
ska som bygger skamvra at sina barn. Allrahelst han inte har
några. Ar han galen i ett, så är han väl galen i aUt. Bönderna
började dra sig åt ammat håll. Att han förbyggt sig var en sak,
men den betydde mindre. Kommerseradet skulle väl stödja
under och hjälpa hmlom över det värsta föret. Och det hade
en for resten aldrig setS att inle Borckarna betalade. Den ene
för den andre, om det knep; betalt blev det. Men vem rar på
galenskap och konster?
  Fram pa höstsidan var huset äntligen fuktfritt och Borcken
flyttade in. De gamla möblerna förslogo liter i det stora huset
med sina tjugu rum. Nytt ville han inte skaffa, ty der nya
skuUe vara prima och sadan var gunås inte ställningen. I stäl-
let blev det gammalt. Borckarna kommo släpande med sitt
överlopps. Skolmamsellerna kommo dragande med en hel
liten förmaksmöbel, som statt väl inslagen pa vinden i modiga
uettio ar. Det var ett par glada och frimodiga sma fruntim
mer, skolmamseUerna, praktiska och förnufuga. De gavo flic-
korna en exua lovdag och tjuguåtta jäntor med slängpiskor i
nackarna och fnitter och flin och krumbukter i var tum
tågade med stolar och bord, soffor och hyUor, kanapeer och
piedesraler, glaskronor och gyUene bordstudsare, kuddar och
schabrak till Borckska garden. Borcken stod pa uappan, nätt
och korrekt, tog emot. Hökarens drängar släpade fram en
jättebk taffel av palisanderuä. Köpmammens flakvagn forslade
möbler i fyra vämmor. Grevinnan kom utt och täut med fam-
nen full av vaser och urnor, speglar, lampor, lampetter. Alla
kommo, stora och små med stort och smått. Jonarhan stod på
uappan, tog emot. Staden sag pa.
  Så blev det fesn Borgmästaren bjöds och rådmännen, pros-
tens, doktorns, några köpmän, ett tjugutal herrar och damer
samt aUa Borckar. Borckarna inom stan tiU ett antal av ader-





ton och sex Borckar utom stan. AUa hade pepparbruna ögon
röda, runda kinder, suävt, brunt hfr, aUa voro livbga i ord
och fthävor; kommerserådet och hans barn hade krumnäsor,
de andra uubbnäsor, det var skiUnaden. Och Jonathan var
den tyste bland dem.
  Vidare bjöds Grundholm och hans folk, sex ogbta arbetare
och fem gifta. Agnes fick följa med som Grundholms piga
ocb Axelssons fä.stmö. Huset förevisades fran källare tiU vmd
och aUt gick bra. Ingen hade hjärta att ens titta åt tapetdör-
ren.
  Gästerna åto i stora salen, arbetarna i skänkrummet. Då
prosten höll tal för Jonathan och borgmästaren för Grlmd-
holm kallades arbetarna in för aS skala och hurra, AUtsam-
mans var mycket bra. Jonathan skålade med Agnes och sa:
Lilla mamselln har varit här förr. IngenUng annat. Men när
hon gick hem den kvällen var hon Borckens fästmö och inte
langre Axelssons. Det hade sina särskilda orsaker.
  Så här gick det tiU. Festen förlöpte lugnt och Iyckligt sa
länge man satt vid bordet. Kommerserådet somnade. Han var
vacker att se på med sina rödlätta kinder, sina vita pobsonger.
Egentligen var han dum, uög och rung och dåsig. Men vad
betydde det? Han hade sitt eget ekipage, han kmnde fara
hem, när han viUe och somna när han behagade. Borckarna
följde honom mangrant ut på gata4 arbetarna Iyfte honom
upp i vagnen, hurrade. Borckarna dröjde en stund på gata4
upprymda och förnöjda, beskadade husets Iysande fönster
och läto sig beskådas. Gingo sa in, damerna rill förmaket, her-
tarna tiU rökrummet. De bolmade, de sjönko ned i stolarna,
de stankade av välbehag. Och någon sa:
  Det är ett präkuigt hus. Kom ihåg, Jonathan, att om du
skuUe vilja sälja, ska du sålja uU nagon av oss. Gfrden får mte
gå ur släkten. Kom ibag, att vi ha hjälpt dig.
  Jonathan slog ut med armarna, vinkade med händerna, mic-
kade, blinkade och lovade med hela kroppen. De beuaktade
honom med röda och en smula tårade ögon. Och de tänkte:
Betynmerligtl Här gar han som en stor matador i eget hus.
Han gör affärer, goda affärer. Han är finare än nagon av oss.
Tiü sisr blir han kanske rika kadn. Och andå är det bara lilla
Jonatham!
  De surto och pratade. Skamvrån kom på tal, tv man ska ju
ha nagot att skratta at. Alltsa skrattade de och vände på saken
och tuggade den och skrattade, så länge de orkade. Sa små-
ningom bröt prosten upp och borgmästaren och alla de främ-
mande. Men Borckarna kunde icke lämna Jonathan. De
betraktade honom där han som beskäftig värd rörde sig i
rökmolnen, fin och korrekt. Han hade tolv par Borckska
ögon omkrimg sig och alla voro de rödsprängda av rök och
sprit och av någonting annat. Han hörde nagon säga:
  Besymmerligt att det har blivit en san karl av dig, Jonathan.
Jag minns dig mycket väl som pojke. Då var du en krake.
Man behövde bara sätta näven under näsan på honom, så blev
han som tokig. Komplett fanig
  En annan sa:
Det var sjukligt# men det växer bort.
Och en tredje:
  Ja, det vär#er bort. Han är ju ackurat som en vanlig männi-
ska. Och hus har han och tva barnkammare. En vacker dag
går han och giftcr sig.
  Och de skrattade allesammans, friska, grova karlar med
bullerbasar och skratt, som kom stenar ae dansa. VälviUiga
ända ned i hjärtroten, halvt förälskade i Jonathan. ADa hade
de hjälpt honom efter förmaga och inte bara nu med huset
De hade hjälpt honom sa länge de kunde minnas tilllbaka: i
skolan bland kamraterna, pa gator och torg, i lek och allvar.
De hade skyddat honom som en liten prins. För tusan, man
fick ta varligt i Jonathan! Men nu var han da karl för sin
hatt, husägare och matador. Han måtte väl tåla lite skoj. För
tusan! För tusan! Var och en har sin svaga sida. Skrattar man
mte åt den vad ska man då skratta åt?
  Men skrattet lockade damerna. Skobmamsellerna kommo i
dörren och grevinman. Hon var ett fruntimmer som visste
mycket och förstod alk. När hon nu hörde alla Borckarna





repa, att Jonathan borde gifta sig och det bums, blev hon
aüdeles förskräckt. Hon bad honom att for guds skuü inte
tinka pa nagot så galet. Hon förklarade hela saken och sam-
manhanget för honom och dryftade spörsmålet utförligt men
finkänsligt Jonathan förstår, sa hon. Med din hälsa. Vi är alla
sa glada, ra glada. Att du är så kry. Men det vore döden for
dig. Sådan som du är. Ja, du vet nog själv, du känner det på
dig. Det vore orätt. Först och främst mot dig själv. Men
kanske ocksfi en smula mot din hustru. Ser do, en kvitma är
en kviuma. Ja, det ar hon. Det kan hon inte hjälpa. Du skulle
nog bli en snäll äkta man. Visst skulle du det, kära Jouathan!
Men du som är sa rättradig och korrekt. Det skulle bli svart
för dig, ja, det sager jag dig uppriktigt, Jonathan: du skulle fa
många svåra stunder.
  Sa smaningom fick hon ju sagt allt, som var att säga och så
var det över. Herrarna tittade pa sina ur, gäspade och reste
sig. De omfamnade Jonathan, dunkade honom i ryggen, klap-
pade honom på magen. Figorer och urfigurer! Så gingo de,
muttrande och huttrande, dröjde en stund på gatan för att
betrakta den Borckska garden. Och da Jonathan öppnade
herrumsfonstret för art vädra ut röken, ropade de med en
mum:
  Se, där är han! Tack, Jonathan! Godnatt, Jonathan! Sov
yott, Jonathan! Lycka till, Jonathanl
  Och han bredde ut armarna som om han velat omfamna
hela den Borckska skocken, nickade, vinkade.
  Han släckte alla Ijusen. Han tog en stol, ställde den mitt i
salen och satte sig på stolen. Där sa#t han i mörkret och
talade för sig själv, snnm som en fisk men med livliga åtbör
der och ett hemskt grimaserande. Det hade kanske varit svart
att tolka hans teckensprak. För resten var det kolsvart i rum-
met. Men rätt vad det var, steg Agnes in med ett britmande
Ijus i handen. Schal över skuldrorna, schalett på huvuder, fär-
dig att gå. Hon skulle bara tacka patron för välplägnaden.
Kanske hoppades hon fa cn slant. Hon sa: Jösses, att patron
sitter i mörkret!
Han sa ingenting, men han upphörde att fäkta och grimasera.
Och hon sa:
  Jag har dröjt lite länge, jag, för jag skuDe hjälpa flickorna
med disken.
  ViDe han nu ge henne en slant som tack för hjälpen# så var
det hans sak. Men Borcken hade annat i tankarna. Han reste
sig, sköt fram stolen och bjöd henne sitta. Han tog Ijuset ur
hennes hand och tände takkronan. Och medan han det gjorde
sa han:
  Det är en sak jag skulle vilja säga mamselln. Hon tör bli
förvånad, men det kan unte hjälpas. Det här är ett stort hus
som mamseDn vet. Jag har hushaDerska och piga. Det förslar
unte. Nu fragar jag mamselln rakt på sak och utan vidare, om
hon vill komma hit?
  Hon tänkte sig om och det var gjort i en handvändning.
Att flytta från Grundholm till Borck, jo jäsingen, det viDe
hon nog. Men hon ville inte visa sig angelägen. Utan sa:
  Ja, det får väl bli Grundholms sak, om han släpper mig.
Fast mte mig emot.
  Och eftersom han stod dar och teg och stenstrrade, fort-
sarte hon:
  Nej, mte mig emot. För jag har hört, att man ska få dåligt
rykre hos Grundholm. Men här bleve det ju annorless.
  Varför det då? frågade han och fick plötsligt mål i mun.
  Vad menar mamseDn med det? Varför skuDe hon inte fa
dåligt rykte här?
  Hon gapade.
  Aåb, sa hon, det kan jag väl aldrig tro.
  Han mumlade:
  Tro hit och tro dit.
  Och så tego de. Anda tills det började bli ängsligt Då steg
hon upp och neg. Nekat hade hon ju mte, och viDe han sticka
tiD henne städseln nu medsamma, sa var det hans sak. Men
Borcken hade armat i tankarna.
  MamseDn, sa han, nu tror mamseDn, att jag viD städsla
henne som tjänarinna eDer hushaDsmamsell. Det viD jag icke.





  Men jag ska oe henne att inte skratta som sist, if all hon skuDe
  fmna det lustigt Ty nu fragar jag henne rakt på sak och utan
  vidare, om hon skulle vilja gifta sig med mig? MamseD kan
  tänka på saken och lämna mig svar i morgon. Antmgen
  skrifdigen då hon ju vet min adress eller ock om hon viD
  komma upp på mitt kontor mellan nio och tre. Bäst vore
  emeDertid, om mamselln kunde besluta sig nu med detsamma
Hon tänkte:
Ja, konstig ska han ju vara.
Men hon sa:
Det är bra sent nu. Patron kan behöva komma i säng. Han
svarade:
Jag behöver inte komma i säng mer än någon annan. Mam
sell fmmer mitt handlingssätt underligt, men det angar henne
mte. Hon känner inte mina räsonger. Mamsell har för den
skuD blotr att besvara min fråga jakande eller nekande. Jag
vet unte, om jag personligcn ar tiDdragande, men för mamseD
bör jag vara, vad man kaDar ett gott gifte. Det är också
nagonting att taga i betraktande. Och nu kan det vara nog
för i kväll. Skulle mamsell vilja räcka mig handen?
Han gick emot henne: hon gömde bada händerna pa ryg-
  gen Han tvärstannade, rynkade pannan och yttrade med fast

Jag bleve högeligen obligerad, om mamsell viDe räcka mig
handen.
Jo, visst ville hon det. Men försr maste hon stryka av sig
  Axelssons guldring och lata den försvuma i kjortelsäcken. För
· den händelse att patron skulle fatta bada hennes händer.
Man ska ha tankarna med sig.
EmeDertid nöjde han sig med den högra, funderade ett sla#
pa att kyssa den, men famm det mindre korrekt i betraktande
av ställningens ovisshct. Varför han lär bli.
  Hon skrev inte och gick mte tiD kontoret mcllan nio ocl
tre, men hon fick tjugutre karats ring med namn och datum
ungraverade. Förlovningen ammonserades. Köpman Jonadban
Borck - Agnes Storm.
Och Axelsson? Och Grundholm? Och släkten?
  Axelsson hade n-est a#t säga och sa minst. Han fick veta
allt. Saken klarlades fullständigt. Agnes höll av Axelsson, mcn
Borcken hade friat. Det kunde ingen hjälpa och det var det
hela. Hon lade avgörandet i Axelssons händer, hon böjde sig
mför honom som mför Gud Fader. Just de orden använde
hon.
  Axelsson blev mulen. Han tog sig en funderare. Han frå-
gade, om det hade skett den där gången, då hon skrek. Hon
svarade, att just då hade det skett. Det var en lögn, visserli-
gen, men den gjorde saken enklare och mindre konstig. Na,
ser du det da! sa Axelsson och fann nagon uöst i att ha gissat
rätt Eljest var det ju klent med trösten. Han mldradc, om
han borde bli ond. En örfil borde han kanske ge henne. Men
det är inte så lätr att bli ond, nar man inte har Iynnet. Han
mulnade och mulnade, kom inte längre. Avgorandet lag i
hans hand. Det var en satans historia.
  Axelsson gick till bygget och tog det i betraktande. Borck-
ska garden låg inför honom i all dess harlighet. Och plötsligt
fick han klarhet. Den kom som blixten, den slog honom som
askan, den brände pa sekunden sju lass sorgcns ogräs, krangel
och konstigheter. Fanns det nagon liknelse mellan Axelsson
och Borcken? Fanns det någon jämförelse? Karl som karl,
kan vara. Men vad väger den tyngsta karl mot et# tvåvånings
stenhus under koppartak? Axelsson fick klarhet och större
gåva givs ickc. Du vore väl galen, sa han till flickan. Der finns
ingen liknelse, så det är ingen vånn.
  Han övertalade henne: det tog en halvtmmme. Sen överta-
lade han sig själv: det tog länure ud. Men det var en angenäm




#selsättmng och den varade hela livet. Hur tusan slrulle det
ha gatr, om han inte haft begrepp och förstand? Avgörandet
hade vilat i hans hand: hon hade böjt sU imför honom som
roför Gud Fader.
  Och då sa jag, sa Axelsson - ocb med åren tummade han
pa texten en smula - da sa jag: Mamselln vore väl galen!
  Nej, Axelsson var mte svar att komma förbi. Ham fordrade
bara en sak: hon skulle behålla hans fästmansgåva, den nötta
riDgen. Den kunde inte göra hemme något omak, sa uselt liten
och lätt. Och då hon kramade sig med känslor och tyckte
orätr att beröva honom guldet, rätade han pa sig, och liknade
trots allt en patron. Jag bleve högebgen obligerad! sa han.
Inte precis de orden, men den meningen och den tonen. Hon
behöll ringen, knöt den vid ett band och bar den mellan särk
och uöja. Axelsson klarnade. Och så länge han lever, lever
han i den tron att ringen hänger i ett blått bamd mellan särk
och tröja. Det gör den nu visserligen icke.
  Värre blev det med Grundholm. Han hade lagen på sm
sida. Agnes hade tagit ny städsel för ert ar från oktober räk-
nat och detta hände i november. Han tänkte inte släppa
henne. Hon hade bedragit honom med skurning och tvätt
och andra krumbukter och var icke förty en slinka. Efrersmn
man imte gDfter sig med en piga utan att ha känt henne.
  Du har hållits med Borcken! skrek han. Du har hallits med
Borcken! Bekänn, din ärkekatkes!
  Hon bekände. Hon hade hallits med Borcken.
  Nåja, ser du det då! sa Grlmdholm och lugnade sig en
gnatta. Ty världen är vansklig, konstigare blir den för varje
dag och det känns skönt att gista rätt nagon gang. Likväl var
det en satans historia. Han hade städslat och lönat hemme,
kdätt henne, fött henne tills hon blev rar och röd och rund,
flickdängan. Vidare hade han estmmerat henne och attackerat
hemne. Men nej! Hon hade hycklat och bedragit. Grundholm
begärde en öppen förklaring. Vari lag Borckens förtjänsr och
Grundbolms brist, oavsett aldern, som var något överårig?
  Borcken hade lovat gifte från första stund.
g rtlman F#rmor  33
  Det dög, det kalmerade. För tusan, sa dum hade ju in#e
~rumdholm varit! Men Borcken var ett ärans fä och nu lag
han, som han bäddat. Grundholm grinade och gonade rig och
fnös. Men när Agnes skulle be sig fri ur tjänsten, stötte hon
mot lagens makt och Grundholms onda vdja.
  Nej, sa han, du är städslad och du ska gå aret ut. Sen får
~orcken ta, vad som finns. Om det finns nagot. For nu ska
  # in#e skuras mer har i huset.
  En san ourolig figur var han, rodbrusig, plussig och fla-
sande, med väldiga vartor här och var i ansiktet och pa hal-
sen.
  Agnes gruhblade. Hon kunde inte gå ett helt ar som
Grundholms piga och Borcks fäs#mö. Hon mas#e gora sig fri
och göra det själv, utan Borckens hjålp. Ty saken var i sin
förs#a bcgynnelse och allt igenom omtålig. Agnes beslot att ta
till lipen. Grundhohll lag som cn timmers#ock üver hennes
väg: hon skulle saga honmll mcd sitt brösts suckar och upp-
  sa honom med sina ögons grau Hon satte i gång utan s#ora
å[hävor, borjade mcd sakta snyf#ningar vid middagstid, lipade
  ,rsvarligt fram mot kvallcn och smrgrä# med suck och ston
och hjar#ats hogljudda förtvivlan hela na#en. Men hon hade
räknat addeles fcl. Urfiguren njo#. Han lag i sin säng och sin
ondska och gonade sig. Hjar#ats högljudda#förtvivlan holl
honom vaken och det hade han alls ingenung emot, ty han
låg och kände sig SOIII en väldig makt och en satans grym och
rättfärdig och oböjlig herrc. Och da och da tog han sig en
snaps. Gråt du, tankte han, Icgostadgan gra#er du in#e born
Och hm s#räck#e på sig och gonade sig i sin sällg, som var
gjord av ekvirke alldeles som legos#adgan. Framat morgonsi-
dan började Grundholm snarka och Agnes mrkade sina #arar.
  Förs#and ville det #ill, klar# och blankt förs#and. Och djarv-
he#! Hon fa#ade ett beslut, så cnastaende djarvt, att det för-
bluffar l-enne än i dag. Hon gjordc Grundholm Slll kärleks
forklaring.
  Han stod vid ritbordet, grov och gruvlig, mcd papper hög-
tals omkring sig, linjaler och passare, hundratals instrument





och konstigheter. Och han var full av lärdom, stilar och
beräknmgar, i allo en stor man. Agnes var mmdre än det
munsta. Hon sa:
  Se, arki#ekten har aldrig estimerat mig. Utan en har varit
som bara luften.
  Det var e#t slag rätt i planeten, oväntat och förbryllande.
Va? flämtade han. Va tusan säger du? Har jag inte esumerat
dig? Har jag hl#e vari# effer dig som den lede? Va sky'der du
mig för?
  Hon sa:
  Det är väl in#e det en väntar av arki#ek#en.
  Sa kan med nagra enkla ord, rä#t sagda, en sak vridas
hel# om och fa ett alldeles nytt u#seende. Vem var han,
Grundholm? En grov karl och s#or flickjägare efter naturens
bud och sin kropps krafter. Vad han ville, det kunde han och
med vap och sjap kom man ingen vart med honom. Men si!
Han var ock en apostel. En man som offrat manga och långa
ar, s#ora pengar och en himla möda för att inhämta höga lär-
domar. Han hade byggt härliga hus, som sta och besta under
Var Herres sol, hus efter kons#ens regler. Men folk bade sagt:
Vem är denne Grundholm? År han icke född i Vagmmakar-
gränd? Har han inte våxt upp bland oss och gatt i fatrigsko-
lan? Ar han förmer än andra byggnadsbasar? Sa blev han
grov bland de grova, till sina athävor en byggmadsbas men i
sitt hjärta en arkitekt.
  Och här stod nu bond#ösen och väntade något annat av
honom, vän#ade att han skulle vara arki#ekt ut i fingerspet
sarna. Hon betraktadc hans instrument och ritningar, hans
bokskap och hyllor, planscherna med byggnadskons#ens skdda
sular och otaliga finesscr. Och hon betrak#ade honom själv, i
smyg visserligen och dock sa, att han i de blyga, förumdrade
bondtösögonen såg bilden av en fu'dändad, förädlad Grund-
holm.
Han sa:
Gå ut till sitt. Gå Ut med sig. Ga ut.
Hon gick och han for#sarte att rita. Han granskade sitt
verk och sa: Tja! Vem fan i stan gör maken? Han lade ifran
sig instrumenten, rojde undan pa bordet, tog fram stora port-
följen, bredde ut alla ritningar fran de första försöken ända
fram nll Borckens hus. Han sokte efter felen, de beryktade
felen. Och de fanns där ju. Men hur finurliyt var inte det
hela! Hur satans knipslugt hade han inte lurat den riktiga och
rätta stilen pa bangstyriga hus! Alldeles som när man snör en
svällande käring i järnfjädrar och ger henne figur och
utseende, ungdom och behag. Hur sinnrikt han arbetat! Vilka
fdrbluffande ideer han haft! Ett bryggeri hade han gjort ull
ett grekiskt tempel. Ett stall till en indisk pagod. Ett fattighus
ull en Rhenborg. En sjukstuga ull en gustaviansk paviljong.
Allt var skönt, förädlat, adlat. Av själva fattigskolan hade han
ryckt dess förnedrande gra hölje för att bakom en fasad av
veneuanskt tycke dölja en torfug verklighet Han hade lyc-
kats, en sån knävel till karl! Han blev glad, han blev lugn och
uygg, han blev andäkug. Han kände sig själv och han sa:
Tja! Vem fan i stan gör maken?
  Vid middagsbordet tog han Agnes kring handloven och sa:
  Menar Agnes, att hon skulle vari# villigare, om jag lovat
henne gifte fr8n början.
  Hon svarade:
  Det är klart.
  Hon Ijög. Hon befamm sig i nöd, hon fullfoljde en plan.
Andamålet var gott. Hon måste Ijuga.
  Vid kvällsvarden tog han henne ater om handloven och sa:
  Menar Agnes, att hon lika gärna kunde gifta sig med mig
som med Borcken, den fånen?
  Hon svarade:
  A, det kan en ju inte begära.
  Det var ett tvetydigr svar, det ringde i öronen och det kirt-
lade i hjärnan. Det tog somnen. Han kände sig tvåkluven. i#n
tänkte han stiga in i kökskammaren och lova henne gifte utan
vederlag. An tycktes det honom bättre att ta vederlaget utan
lofte. Han kunde inte fatta något beslut, men han pinade ut
sig. Han var mte van att gräla med sig själv. Det ena kunde





ju vara bra och det andra kunde ocksa vara bra. Han kände
sg halig som en tom tunna. Och så småningom blev han
rasande, topp tunnor tusan skock billijoner rasande! Va fan!
Fllckslänga!
  När hon kom in till honom med morgonkaffet, kallsvetta-
des han av raseri. I ögonen flammade gröna sma avgrundslå-
gor. Men han behärskade sig fullständigt. Han var alltjämt
den mannen, som höll andakt imfor sitt livs verk. Inte den
andre, inte den busen och basen, som folk ville ha bonom till.
Han var den överlägsnc, stränge, rättfärdige husbonden.
  Han sa:
  Det är väl så, att Agnes har givit Borcken sitt oaterkalleliga
jaord?
  Hon suckade den rätta sucken och sjönk samman i den
rätta hopplosheten. Men Grundholm satte sig upp, arkitekt,
fin karl och sträng husbonde. Han sa:
  Da packar hon sina tillhörigheter och gar. Ta mig tusan om
det passar sig, att hon går här och stryker sig mot mig. Den
uden är forbi. Begriper hon? Jag kan raljera med en flicka
men jag vet, vad som passar sig. Det är den stora skillnaden.
Begriper hon? Ga ut med sig, gå!
  Det var Grundholm. Besegrad, kan man säga, av sin egen
lärdom och en bcgavning, som hojde honom över mängden
och ålade honom stora förpliktelser. Besegrad och segrare.

Och så var det släkten.
  Av släkten hade hon väntat sig det värsta och släkten blev
värst. Men alls inte sa som bon uott. Hon hade väntat hög-
färd och förakt, sura miner, rynkade näsor, förolämpningar.
Hon var inte orimlig, hon begärde e; att bli godtagen som en
vederlike. En vänlig nedlåtenhet eller förnäm likgiltighet
skulle hon halla till godo med. Hon var bara rädd, att de
skulle säga henne elakheter mitt upp i synen. Hennes klara
förstand motvägdes i viss man av ett ettrigt Iynne.
Ack, hon kände inte Borckarna! Släkten tog emot hemme
med öppen famn. Det var horribelt hugnesamt att se ett nytt,
alldeles främmande ansik#e vid familjemiddagarna. I två
generatiOner hade de gift sig inom släkten eller med släkt dll
släkten eller i varje fall med vederlikar. En och annan, mons
terskrivaren t.ex., hade gift sig över sitt stånd, Men nagon
piga hade aldrig förekommit. Det var nytt. Bondtösen gjorde
furor. Damerna kysste henne, hcrrarna kramade henne och
dunkade stackars Jonathan i ryggen. Kommerserådet sa:
  Jag är glad, det får jag säga. Jag är uppriktigt nöjd och
belaten. Gud ske pris, det är jag verkligen.
  Han satte hennc pa sitt knä och plockade så småtr på
henme, mätre hennes midja med händerna, trutade med sin
gamla mun och kysste henne. Damerna drogo sig oförmärkt
avsides och radplägade. Nagonting borde man kanske göra
för flickans edukation. Det beslöts att hon ti Is vidare skulle
bo hos grevinnan, som var auktoritet i fråga om takt och fin
ton,
  Grevinnam bodde över garden i ett rum och kök. Köket
var en salong, rmnmet ett museum. Sängplats fanns icke.
Grevimman låg skam till sägandes pa bara golvet. På vindskon-
toret stod emellerdd en sang och där fick Agncs ligga. Hon
låg sämre än hos Grundholm och hon svalt rent ut sagt, men
hon fick lära sig atskilligt. Det behovdes. Hon var otroligt
bondsk och tarvlig. Till sitt sextonde ar hade hon levat ensam
med fader Storm, sedan med Grundholm och hans karlar.
Var skulle hon ha lärt fina seder? Hon förstod inte ens att
skämmas för sina grova vanur. Hände det helule en naturlig
malör, bad hon icke ens om ursäkt. Hon sa:
  Nej, hör på åskan mitt i vintern!
  Eller:
  Dår sprack kalsongerna!
  Grevinnan stack kolskyffeln i elden och rökte med kamfer
och parfym. Så grova fe! påtalaoe hon ickc: det bar henne
emot och de skulle nog försvinna ända. Smärre fel rättade
hon med utsökt grannlagenhet. Hon sa: Sku!!e li!la vännen bli
ledsen om jag gjorde henne uppmärksam pa en sak? Och sa
kom da saken mcd manga ord före sig och manga ord efter





  ti6 och en massa utläggningar. Flickan var läraktig, utan tvi
vea, men ibland skulle grevinnan ha önskat en snabbare upp-
fattning, Hon kunde t.ex. säga:
Sa där får man aldrig göra, nej, aldrig i livet, lilla vännen!
Men då lilla vännen glodde, oveten som en span, måste
grevinnan sätta händerna kring mun och viska:
  Man kallar det: rapa!
  Och hon dolde sitt anlete, pa det att flickebarnet måtte för-
svå! Hon var för resten en märklig person, grevinnan. Sin fat-
  dgdom bar hon som en utmärkelse. Den framhävde det eviga
  och det orubbliga i en god börds och en fin uppfostrans före-
  träden. Ingenting kunde fornedra henne. Hon hade en sid
  blågrå rock av kinesiskt ryg med blommor och faglar och
  fiskar i finaste brodyr. Iford den var hon en gammal hten
  grevinna; if örd den struttade hon över gårdcn med slaskhink i
  vardera handcn, en syn för kvarterets madammer. Hon
gjorde själv alla grovsysslor och lät icke Agnes göra dcm.
  Ty, sade hon, jag kan tömma slasken utan att förnedra mig,
men lil\a vänDcn kan inte tomma slasken utan att förnedta sig.
  Och sa tömde hon slasken utan att förnedra sig.

Var söndag kom Borcken och hämtade de bada damerna till
högmässan. Efter gudstjänsten gingo de utmed åstranden, där
alla andra gingo. Borck förde grevinnan vid sm högra arm,
fästmön vid den vänstra. Vänner och bekanta, alla överhets-
personer av rang prescnterades. Bland dem fanns det lustig-
krrrar och även föraktliga personer, som ville sätta bondtösen
på det hala och locka henne att begå någon fadäs. Det var
som att ga på lina. Agnes sag stint pa Borcken. Om högra
mungipan drogs upp och kindcn skalv, var det fara på färde.
Ibland tröttnade hon pa alltsammans och lät grodorna hoppa
ur mun, glatt och fritt. Av Borck fick hon varken klander
eller beröm. Icke förty bemödade hon sig och efter tre
månaders edukation var hon sa gott som fulländad till sätt
och sed. Mera fulländad kanske än det Borckska genomsnit-
tet. Da tröttnade Borckarna. Förtjusningen dunstade bort,
fjäsningen upphörde. Nu, när hon äntligen fått eournyr och
polityr, sa de sinsemellan: Asch, den dfir pigan! Damerna sa
hemne mitt upp i ansikrer: Kära, sö#a barn, sjåpa sig in#e för

 oss
  Det var konstiga kroppar och trots sitt klara försånd för-
ttod hon dem icke. Hon begrep inte, att bon blte var rohg
längre. ADra minst förs#od bon fästmannen. Hon blev ängsliy,
trodde att han uppsnappat nagot om G#undholm eller Axels-
son, san# eller osant. Han sag m#e u# att vara förälskad. Om
söndagarna kyss#e han henne pa munnen, if all grevinnan var
tillstädes. Var hon icke tillstädes, kysste han hemme på pannan
eller kinden. En enda gång hände de#, a#t han bct henne i
örat Men det var inte nagot s#ort kärlekstecken för en bond-
tös, allra heltt han genasr bad om ursäk#. S#ällmngen var oviss
och otrygg. Hon hade ingenting fas# at# haDa sig Dll. De hade
in#e trolovats jnför präst, det hade in#e Iys# för dem. Två
gånger hade datum för bröllopet fastställts och två gånger
uppskjutits. Hon fick för sig, atr de ville lura henne. Det
klara förstandet började arbeta och skärskada saken från alla
båll. Skulle bon rmmligen kunna begära nagon ersättning, if all
Borck brör sitt löfte? Lagen kände hon icke, men i bibeln
fann hon manga höga ord om aktenskaper. Några kände hon
redan från kyrkgången och ladc nu andra till förrådet för att
  händelse av bebov ej stå svarslös. Hon måtte väl se sig om
ocb tänka sig för, eftersom hon stod ensam mot många.
  Vid en söndagsmiddag hos kommerserådet kom bröllopet
ater pa tal. Gubben satt där skär och vit som en nyfödd,
siilrmig och dum, storat ocb smånickade, stirrade på Agnes
och gäspade i servetten. Och han började blinka, vilker var
ett #ecken, att han önskade tala. Borckarna tystnade. Kom-
merseråde# sa:
  Gu ske pris! Om ni skulle gif#a er på min födelsedag? Hur
skulle det vara? Det kunde väl passa?
  Jonathan svarade:
  Jo visst, om kära pappa önskar.
   De andra å#erknöto sina samtal, som om de ingenting hört.





Men gubben vände sig eill dem:
. Hör rli, vad jag säger? På min födelsedag. Då är de# som-
  mar. Det kumde väl passa?
Tysmad, släkten hörde in#e pa det örat.
  Men ef#er middagen, då damema voro allena, rogo de flic
kan emellan sig, satte henne i ringen och #alade oförbehåll-
samt fas# med manga förbeball, dunkelt och gudi klagat klart.
  Jonaman var en idiot.
  Nej, ingalunda idiot, Men han hade en tvaghet# inte precis i
förs#åndet. Bevars, han kunde vara lika klok som alla Borckar
sammantagna. Nagonting underligt var det i alla fall. Under-
bg som barn, klen. Det hade ju växt bort med åren, men
fanns nog där ändå. Ibland fick han en sorts amfall. Det var
inte fallandesot. Ånej då, anej då! Så hemskt kunde det inte
vara men var kanske nagonting liknande. Om nu Agnes visste
hur glada de voro, att nagon ville ta hand om honom! Så
klen! Och Agnes, en stor, stark tös, en riktig kärmflicka av
bondestam! Om det nu pa det hela taget var så bra för
honom? Det var uppoffrande, men var det rätt? Rikrigt rätr?
Frånsett a# det skulle skada Jonathan - var det rätt mot
henne själv? Hur skulle de uttrycka sig? Om hon bleve
besviken? Om hon ångrade sig?
  Och de ansatte henne. De klungade sig omkring henne tom
bien kdunga sig kring visen. De sorrade och susade och
 uts#ralade en Ijum, klibbig värme, som smetade av sig. Hon
satt där tämligen hjälplös. Hon förstod nog vad de menade.
Men hon trodde just inte, att de menade, vad de menade.
Hon trodde rent ut sagt att det var djävulskap.
   Ty vad ojade de sig for? Kunde hon icke själv se, att Borc
   ken var en liten, klen karl, tva styver värd mellan vänner fran
   den kroppsliga sidan sedd. Så betraktad var han mte hälften
I mot Grundholm, inte tiondelen mot Axelsson. Men att fina
# mamseller, fröknar och fruar sago det heliga äkta ståndet med
i så sötjiga ögon, det trodde bon lite pa. Det var knep att lura
' bönder och skon klämde annorstädes. Borcken var klen, men
' giftet var gott. Dar klämde skon. De ville lura henne pa etr
gott gifte. Det kliade i henne att fa säga dem rcnt ut ett san-
ningens ord. Att äkteÅskapet var heligt och att hon tog Borc-
ken för gardens skull och inte för sängvärmens. Det hade
varit att hyfsa till dem och lära dem goda seder. Men hon
aktade sig.
  Hon tog Ordet i sin mun, det höga Ordet, smn allt neder-
slår om det rätt användes. Ordet bjuder och befaller och kons-
tiga ord om konstiga saker blir rök och dimma. Hon började
försiktigt och allmänneligt, utan udd och brodd, och se, det
visade sig, att de icke kunde bemöta henne, helt enkelt därför
att de inte kunde ett enda skriftställe utantill. Då blev hon
djärvare, citerade med större frihet, tummade och lämpade
efter behov. Och hon blev het av idcl lärdom och idel öd
mjukhet. Hon var ett ringa redskap och kanske värd att kastas
bland soporna. Men om den Högste icke förkastat henne?
Om den Högste sänt henne ocb ställt henne vid Jonathans
sida under jordevandringen? Själv var hon ett spån, men om
den Högste hade sin mening med spånet? Om han visste vad
han gjorde? Tänk, om han visste!
  Hon skred till anfall, hon slog dem, hon tuktade dem med
Ordet. De föllo undan, de gåvo tappt, de sa: Ja, om Agnes ser
taken på det sättet -
  Jo, just så såg hon den, och eho som sag den annorlunda,
hon kände varken lagen eller profeterua. Ty är äktenskapet
icke lutt utan det är en tung plikt att fylla, varav kommer
välsignelse.
  Ja, da sa, suckadc damcrna, da är det ju bäst att ni gifter
er.
  Deras motstånd var krossat och i släktens damer var hela
släkten besegrad. Var Herre hade statt henne bi och hållit sm
hand över henne och *älsat henne fran den lotten att gå som
piga i världen da annat bjöds. Gifte och gard, hus och hem,
ttällning och anseende. Ara vare Gud i höjden och pris pa
jorden! Amen.
  Men när Borcken följt damerna hem, bad han grevinnan
om tillstånd att fa tala med Agmes i emum. Och sedan han





bjudit flickan en ttol och satt sig mitt emot hemne, och tedan
h#m torkat ansiktet med näsduken och stött händerna mot
    ana, sa han henne, att det inte kunde bli n3got bröllop
Han skulle göra cession.
    Det var segern! Gifte och gård, hus och hem, ställning och
nseende. Han skulle göra cession.
  Bröderna hade granskat hans räkenskaper, kusiner och
ot#dar hade granskat hans räkenskaper, hela släkten. Ställ-
rungen var ohållbar. Han maste göra cession.
  Och jag då? fragade Agnes.
  Han bredde ut armarna, men inte för att omfamna. Han
lade huvudet på sned och blundade. Var det ett svar?
  Och jag da! skrek hon. Tre manaders edukation visade sig
hopplost forspi!ld. Bondtösen stack fram, knektatösen. Flic-
kan som suttit bak stenen bak stugan och räknat sina spar-
pengar. Jäntan, som skickat länsman pa far själv. Som inte lät
lura sig, som ville att rätt ska vara rätt, helst rätten var hen-
nes. Hon tog inte längre Ordet i sin mun, men orden tröto
henne icke. Ord som hagelskurar, ord som stenar, ord som
nnält bly
  Han sa:
  I min person förlorar kära Agnes just ingenting.
  Det vet jag# bekände hon. Det har de nog tutat i mig, Vad
du är för en ynkrygg!
  Han satt pa sin stol, liten och lätt, prydlig och nätt, färg-
lös i ansiktet som en ürblekt docka. Hon tystnade för ae se.
Hon makadc sig bort till honom, forlägen och skamsen. Hon
petade pa honom som för att känna efter, om han var hel.
Hon sa:
  Du! Inte väl är du ledsen, du?
  Han sma!og och nickade. Hon började smeka honom, tunt
och lätt och försiktigt, rädd for sina starka nypor och det
ettriga Iymlct, SOIll pyrde h#värtcs, färdigt att flamma upp.
Men smckningarna gjorde hennes här.der mjukare. Lynnet blev
lent. Hon fann smekord.
  Kära hjartancs, sa hon. Stackare den, som är liten!
Han sa:
  Det är mycket vänligt av Agnes ae inte vara ond pa mig.
Agnes har stora orsaker till missnöje. Jag mmms mycket väl,
att jag vid det där tillfället framställde mig själv som ett gott
gifte.
  Han gjorde sin avbön, förklarade sitt bedrägeri, som ju inte
var något bedrägeri utan blott ett gruvligt misstag. Hon
hörde inte på. Hon var helt och hållet, till kropp och själ,
upptagen av någonting annat. Hon smekte. Det låter litet men
var stort för ögonblicket. Stort nog art hålla allt annat ur
silmet. Hon hade aldrig smekt förr, varken far eller mor, var
ken syster eller bror. Axelsson? Anej då, det var inre att
smeka, det var att halla karln från kroppen.
  Hon smekte. Det är en underlig sysselsätming. Två händer
famla krmg en kropp, glida över ansiktes fångas i håreS
fangslas. Vad är det? Ett ridsfördriv? En frist för atr hinna
samla de kloka tankarna?
  Hon smekte och tröstade. Hon Ijög också, det hör till.
Trodde han verkligen, att hon tog honom för pengar? Ånej
då! Gull är mull men människan lever. Hon är en forunderlig
skapnad att ta i. Pannan är en fast, blank skål fylld av en
hemlig brygd. ogonlocken skälva skyggt under fingertop-
parna. I kinderna känner man blodet. Läpparna äro lena och
veka, mjuka och heta som andedräkten. Den silar fram emel-
lan dem, den kommer från hjärtas som uppvärmer hela krop-
pen. Det är hjärtat som lever. Det är hjärtat, som skälver ända
ut i huden, i ögonlocken, i läpparna. Gull är mull men män-
niskan lever. En förunderlig skapnad att smeka, att trösra, att
trå efter,

  Plötsligt sa hon:
  Jaså, de vill inte bjälpa dig längre? Släkten. År det min
skull det? Ar det för att bli av med mig?
  Han spratt till, yrvaken, sökte förklara. Han stammade och
kom inte ur fläcken. Hon la handen över hans mun.
  r ngna dig, sa hon. Var bara lugn, du. Iag ska tala med





Borckarna, Jag ska få dem som vax, ska jag. Bara du är lugn.
   Overord kan tyckas, fast icke för ögonblicket. Hon t;mekte
j# och hon tröstade. Det var en hel livsgärning i sm ringa bör-
   jan.
Den sjunde juni stod brölloper, den sjunde juni börjar gar-
dens och farmors gemensamma historia, den sjunde juni
ryckte hon in, hon och Var Herre, bondtösen och den Alls-
mäktige.
  Garden var räddad. Borckarna hade hjälpt, skrivit pa, löst
in, gatt i borgen, en för alla och alla för en. Hur fick hon
dem rill det? Med goda ord förstas, skra#r här o#h rarar där,
klara förstandet och stora odmjukheten. Hon minns inte så
noga. Bäst mimms hon nagra enskildheter, som inte hörde till
saken. Hökarn bjöd hemme hjortronsylt. Han tände sin Iykta
och förde henne genom lagerrummet, genom täta dunster av
sill och såpa, korv och skinka, ost och diverse. Han såg ut
som en hökare scr ut, trind och flottig, ett vitt förkläde över
magen, en vit duk lindad om huvudet. Kniv och slev
instuckna i förklädsbandet. Händerna dröpo av någondng
floeigt, den feta, roda nacken g,länste av svett. Han slog upp
en liten kagge, stack ned slcvcn. Blunda! sa han, blunda och
gapa! Hon blundade och gapade. Huvut bakut! Och med van
hand fylldc han hcnncs mun som man fyller en strut. Hon
höll på att storkna, men det var sött och gott. Han Iyste på
hcmmes ansikte och bctraktade hcnnc mcd lagande blickar, lik
en man upptänd av blånad. Ar det inte himla gott? sa han.
Helsikes gott! sa hon. Och han skrek: Tjugufyra skilling skål
pundet, tänk det, mamsell! Nu kan bror Axel ga hem och
hänga sig. Och han dansade runt som en björn. De bada brö-
derna konkurrerade; inte för vinnings skull, bara för nöjes.
Ett parti bräde utan insats för att fördriva de långa vinu arna.
  Flickan svalde sylten och tog fram ärendet. Han blev sur
som ee vinteräpple i augusu, saee sig på osten och sucka-





de: Ja, det vete allt hin! sa han. Det är betänkligt. Jonathaml
Men fråga de andra: jag gör tom de andra
Och hon gick till de andra och de andra sa:
  Ja, der vete böveln! Jonathan! Det är betänkligt. Men
fråga de andra; jag gör som de andra.
  Hon kom till skolmamsellerna. Skolsalens fönster stodo
öppna och fragor och svar skötos ut i rymden som ärter ur
en luftbössa. Agncs steg in. Amelie bjöd henne en stoL Emelie
kommenderade: Sug upp, flickor! Ett två! Nig för mamsell
Borck, ue, fyra! Sie ned och se rätt fram! Fem, sex!
Pli och precision!
Vem hlristade dessa rader på fönsterrutan? - Ebba Brahe.
- Rätt. Varför inristade hon dem? - Hon älskade Gusxaf
Adolf. - Rätt. Varför älskade hon Gustaf Adolf? - (En
slingrande och blossande lärjunge:) Han var nog sa rar, han.
- Fel ! Han var den rätta trons hjälte, av vilken protestanus-
mcn väntade sig seger. Hur länge älskade hon honom? -
(Trestämmigt:) Hemligen till sin död! - Fel! Vad inträffade
den 25 november 1620? - Gustaf Adolfs förmälning med
Maria Eleonor, - Rätt. Vilka känslor hyste Ebba Brahe efter
formälningen? - Vördnad och tillgiveul et. - Räe# Varmed
inristadc hon den vackra versen pa fönsterrntan? - (Mang
stämmigt:) Mcd en sax! en nal! en kniv! - Fel! Hon använde en
diamant. Diamanten är det hårdaste föremal, som finns, och
användes än i dag av vara glasmästare för att tillskära fönster-
rutor och dylikt. Dessutom användes den till vad och av
vilka? - Av fåfänga människor till prydnad. - Räe! Nn ta vi
det om igcn. Vad fick änkedrottningen en dag läsa på en av
slottets fonstcrrutor?
  Historia, moral, naturalia. Agnes somnade på sin stol.
Olyckligtvis var dess ena ben klent, Agnes vagde över, och
lag dar bland spillrorna. Jäntorna fnissade. Lektioncn avbröts.
Mamscllerna flogo kring väggarna som forvillade smafåglar.
Dylikt hade aldrig han# förr. Jantorna hade samstammigt
fnissat nnder lekuonen, bruut disciplincn. De vredo sina hän
der. Men Agnes lag sulla kvar pa golvet och gned sig, där
hon var öm. Plötsligt brusto mamseUerna i skratt, på en gång
som om de g#    nn ert l#cmlige eeckcn Herregud. det iir
ju roligare att skratta än att grata. Och ligger rom of rasr lika
nära tiU. De hjälpte upp henne, gnedo henne, borstade hemme,
kysste henne, släpade henne in i salen, dukade brickan. Agnes
dukade fram ärendet. S#ackars Jonathan! Men först maste de
skratta ut! Det var ett riktigt äventyr, roligare och underba-
rare ju mer man tänkte på det! Krascb, sa det! Där låg du -!
Nej, hur kunde du somna -! Söta du, jag sag dig ända upp
till magen -! Tänk om det funnits en kar i rummet -! Nej,
söta liUa Agnes, tänk! Jonathan? Du får fråga de andra: vi
gör som de amdra. Nej, söta liUa Agnes, det här ska jag aldrig
glömma -!

Ocb hon vandrade sin kretsgång från andra tiU andra och
tiUbaka tiU andra. Hon mmns inte storr av det hela, minns
mte ens, vem som först skrev sitt namn till efterföljd för släk-
ten. Hon minns att en kagge slogs upp, att en stol gick itu.
Händelserna sköter Var Herre i smyg, tvinnar tråd till tråd.
Vem minns hur der gick oll? Anekdoterna minns vi, anekdo-
terna sköta vi själva.

Den sjunde stod bröllopet. Borckarna viUe ha stort bröllop,
halva stan och hela släkten. Nej, sa Jonathan. Han var en
man, som med näppe nöd räddats fran cession och det anstod
honom ej att bravera. Släkten, prosten, borgmästaren, inga
andra. Vidare yrkade han, att fader Storm skulle bjudas. Bru-
dens far, det var korrekt. Borckarna gladde sig at e« maka-
löst raljeri med krutgubben: men Agnes sa nej. Far var för
gammal och orkeslös för en staresa. Med samma mjölksurra,
som fört hemme själv till sraden, sände hon honom två korgar
med vått och torrt, bröllopsfägnad. Därav kom en stor
olycka. Gubben tör ha hållit sig mer till det vata än tiU det
torra och I sin villande glädje satte han eld på stugan. Den
brann som fnöske och av bela torpet blev bara hällen kvar
och några kolnade körsbärsträd och stenen bak stugan. Gub-





ben själv steg fram ur elden med famnen fuU av buteljer,
trläkta stor och belåten ocb glad att rasket brann. Den tid han
hade kvar fick han husa sig hos grannarna än här och än där.
Han madde som en prins i en bagarbod och skröt omåttligt
med dottern, som var fru i stan. Hon skickade honom stora
pergar. Hon kom aldrig själv men hon sände stora pengar,
och då han kristligen dött, lät hon sätta en sten pa graven. Så
var det med den saken.
  Med bröUopsglädjen blcv det si som sa. Efter vigseln vände
sig brudgummen helt om fran prosten tiU släkten och höll ett
kort tal. Han tackade dem för att de räddat honom från ces-
sion och därigenom möjliggjort det äkta förbmmd, som nyss
iogåtts. Det fann han korrekt men Borckarna famm det
ogrannlaga. Först och främst att stäUa ett äkta förbumd i sam-
band med affärer och till på köpet så omedelbart efter vig-
seln, då själarna änmu voro Ijumma av varma och högtidliga
känslor. För det andra: att påmmna dem om växlar och
mteckningar och sattyg strax före en festmåltid. Jonathan
förblev Jonatban. De tågade ut i matsalen med neddragna
mungipor och tarade ögon. Det sag ut som ett begravmm#
följe. Dock var middagen god och vinerna sköljde bort förar-
gelse och värlar. När brudparet följts tiU Borckska gården
och ända tiU sängkammardörren, hördes plötsligt ett smäl-
kande och fräsande runt om från den ämmu oröjda tomten.
Fyrverkeri! Borgmastaren hotade med stämning och böter
men hela följet rusade ut på tomten. Rok och brak, skratt
och skrik. Hela stan var pa benen. De Borckarna! Fruntmlren
fingo svärmare under krinolinerna och skreko för livet. Mam
fick se improviserade deshabilleer. Man fick se borgmästaren
spräcka uniformsbyxan. Man fick se eld i Jonatbans fladd-
rande frackskört. Man fick se röda brandtunnor rulla fram,
Iyckligtvis utan vatten i skroven. Ryk och ränn! skreko Borc-
karna. Här är bröllop i Borckska gården! Här ska bli flera
Borckar! Ryk och ränm!
  Plötsligt sprang Jonamhan upp på en sten. Han ville tala till
folkmassan, tom trängdes på tomten. Inventing ont i det. Han

4 utr#mun Frrmor  49
var brudgummen och kunde väl ha nagontmg på hjärtat.
Hör! Hör! ropade Borckarna. Brudgummen vill tala! Silen-
timm! Och det blev verkdigen tyst. Han btedde ut armarna
och vände handflatorna uppat just som en stor talare, då han
skall börja med en invokation till högre makter. Han riktade
blicken mot skyn, han spände ut bröstet, han öppnade mun-
nen stort, just som en talare, da han skall slunga ut den första
kdingande famfaren. Men det blev inte mer. Hela månniskan
gick i baklas. Han stod där orörlig som en krakskrämma pa
en aker eller ett sjömärke pa ett skär. Och plötsligt tumlade
ban baklänges, mitt i famnen på bruden. Troligen famms det
mgen, som anade oriid. Icke ens Borckarna. Bruden tog
honom! Han fick inte tala! Bruden hade bratt! Sommarnatten
är kort! Plats för brud och brudgum! Hurra! Hon böll
honom kärligt om livet och han tydde sig tätt intill henne. Så
ska det se ut! För attan tusan tunnor skock billioner, det blir
ett Iyckligt äktenskap!
  Eldarna slocknadc, rökmolnen tunnades ut och rtego i spi
raler mot den ljusnande himlen. Solen gick upp och Borc-
karna gingo var och en ull sitt, högst förnöjda. Alltid lite
ståhej! sa de och dunkade varann i ryggarna. För tusan! Det
var väl ingen begravning beller.





Ja, de Borckarna! Vart tog de vägen? Först voro de som ett
smm: omöjligt att skilja den ene från den andre. Skolmamsel-
lerna fran tapisserimamsellerna. Köpmannen från direktören.
Samma Borcks fran Johannisbergs-Borcks. Den var som en
hätva, släkten, en väldig tuva snärjgräs och den lag i hemmes
väg. Här kommer jag aldrig fram, tänkte bondtösen. Det är
för stort och för tätt och for mäktigt för mig. En riktig
storskog till släkt.
  Och sa var det ingen storskog alls. En hop mämliskor, som
var och en sysslade med sitt och som ibland stimmade sam-
man för att sorla ocb susa och sno sig om varandra. Du är ta
mig tusan cn Borck du, det är du. Vi är Borckar bada två,
allesammans! Snälla och hyggliga människor, redliga och väl-
villiga. Och sedda från insidan hade de sina särmärken, som
skilde dem ut från det Borckska. Direktören hade en sur
mage. Han var ränmlästare men kallade sig direktör till åmin-
nelse av en hänsoven bank, som han grundat. Ham var den
sure, fick uppstötningar efter de bästa middagar, klandrade
sasen, morrade vid spelbordet, mumlade obegripliga svordo-
mar och hotelser, när han gick för sig själv och fumderade.
Vart tog den vägen? Jo, en morgon lag han under sin säng,
stendöd. Hushallerskan fann honom. Varför lag han under
sängen? Det var fragan. Han har levat i femtio ar, en man, en
ambetsman, en direktör, grundare av en bank. Glömt och
tomt, som om det aldrig varit. Men varför kröp han under
sängen? Det är en gåta.
  Vart tog de vägen? Tapirsermmamsellerna försvunmo spar
löst. Ingenting finns kvar, inte ens begravnmgen. Nagon gång
måste man ju ha följt dem ull kyrkogarden, men det fmns
mgen gnista kvar av mitmet. Ingentmg. Jo, verkligen; nagra
kuddar, ett par lampskärmar. Ack, kära du, den där är gam-
mal, den köp#e jag redan hos mamsellerna Borck. A herregud,
så länge sen! De fhms kvar Solll en udsbestämning rorande
tva lampskärmar och nagra kuddar.
  0ch Axel, köpmannen vid Storgatan? Han hade fyra barn,
tre flickor och en pojke. Vart #og de vägen? Adressen fitms
kanske i nagon gammal almanack. Själva finns de inte. Och
hur kunde de oräknade barnen pa Sanna och Johannisberg
försvinna? De hörde iikväl den Borckska gfrden till. Åtta
Sannabarn ocb fem Johannisbergsbarn bodde i barnkamrarna,
naturligtvis inte alla på en gang. Den första Sannapojken# Nils
Borck, började storskolan och kom under faster Agnes vard
anno 66, den siste Johannisbergspojken, Mls Sunesson
(modern född Borck), tog s51denten varen 88. De fördelades
saledes pa tjugutvå ar, men under hela sjuttiDalet var det ald-
rig mindre än fyra barn i vardera kammaren. De kommo om
hostarna, bruna och bråkiga, doftande av klover och skog
som ungboskap. De ryckte av sig mössorna, så att skärmarna
brakade, och fanns inte mössan på, ryckte de sig i luggen.
Flickorna stöpte jämt så djupt att kjortelkanten nadde golvet.
Det var rara barn och Agnes tyckte om dem. Hon tyckte om
alla barn. Hon höll på ordningen men inte alltför pedantiskt.
Vinden hade barnen för sig. Där fanns duvor och tmafåglar,
ekorrar och igelkoDtar, snokar och vita råttor, marsvin och
kaniner, karLugglor och skator. En gång fanns där en geta-
bock och cn gang en örn, dock endast för kortare tid. Jonat
han var strängt förbjuden att beuäda vinden. Ibland kunde
man rfaka ut för overraskningar. Allt sadant hölls hemligt.
  Vad blev det av dem? Någonstans finns de. Nils Sunesson
ar i Amerika. Tre ganger om aret skriver han D.ll faster
Agnes. Han har stött på andra Borckar där ute, helt och hål-
let försvunna Borckar. En gång har han mött Nathan Borck,
en annan gång hört talas om honom.
  Sammabarnen och Johannisbergsbarnen gjorde sitt till att
Agnes blev räknad bland släkten. Borckarna släppte henne inte
venast in Da livet. Det fanns hemli#heter. som förblevo hem-





bgheter. Vissa samtal avbrötos, då hon steg in i rumrnet. Det
kändes en smula förargligt, allra helst hon visste, att hemlig-
heterna inte voro några hemligheter. Gud och hela världen
kände dem, men hon skulle hållas utanför. En gräns skulle det
fmnas. Den markeradcs ocksa pa ett annat sätt. Övriga frun-
rimmer i släkten kallades vid namn, när de icke fastrades eller
mostrades Agncs fick heta lilla svägerskan. Svärfar kallade
henne lilla svägcrskan . BarnkammarregemeMet stärkte hen-
nes stallmng. Hon kom mmsann i besitming av otaliga Borck-
ska hemligheter, fa ska och betydelsefulla. Mammorna på
Sanma och Johannisberg våndades i bitter jalousi. Men de
krusade henne övermåttan. Hela släkten krusade lilla svägers-

  Riktigt ingift blev hon först i början på sjuttitaleS då sön-
dagsmiddagarna förlades till Borckska garden. Kommcrserå-
det hade fyllt atti ar och man kom plötsligt pa den sanken,
ae han inte orkade halla söndagsbord. Att han alltjäm#
orkade äta fyra feta rätter, behövde man inte betvivla. Han
var rödblommig och finhyllt som en sjuttonårmg. Han hade
alla tänder i behåll så när som pa en hörntand och en fram
tand utslagna vid det beryktade gesällupploppet anno 12.
Eljest var han felfri. För de storätande Borckarna var det ett
under och en ständig orsak till beundran att gubben aldrig
behövde laxera. Inte ens vid helgerna. Han at tiU fyllnad,
tmalt vad han at, smålog och sov. Han var vacker och dum.
TiU sist blev han stum. Han nändes inte öppna munnen tll
tal, som sannerligen är en fåfänglighet Gud ske pris! sa han.
Gud ske pris, lilla svägeLskan! Beböver man säga mer? Nar
allt är som det ska vara.
  Man fick fdr sig, ae han inte orkade håUa söndagsbord.
Famil#emiddagarna förlades till Borckska garden. Verkliga
orsaken var väl den, att Borckarna tyckte om sin gard. De
kunde aldrig se den för ofta, de vandrade tryggt genom aUa
rummen och skulle nagot fa vara i fred, maste det stängas
med nyckei. Söndagsmiddagarna utplånade gränsen mellan
bondtösen och släkten. Hon var en hjärtans mänmska, vad
maten beträffar. En god kvinna lagar god mat. Hon kan inte
annat. li.ven om satan tillstaddes att taga sitt säte i hennes
lekamen, skulle hon inte kunna fördärva såsen. Han skulle
kanske göra henne till tjuv cller lognerska cller äktenskaps-
bryterska, men vid spiseln skulle han forlora sin makt. Agnes
blev ett helgon, hon helgadc vilodagen. Borckarna gingo i
högmässan, sjöngo psalmer och Iyssnade till prosren i ostörd
andakt. Dc stördcs icke som så ofta förr av en orolig tanke pa
middagen. Den var en Ijuv förvissning. Blev predikan över
hövan lång, kändes det blott som en halsosam späkning. Män-
niskan levcr icke av bröd allena. Hon behöver späka sig, hon
behöver Ordet. Skulle hon fai vänta en halvtimme eller en
timme på middagen, så gör det henne bara gott, innerligen
gott.
  Och efter middagen kaffct, punschcn, cigarrerna Dc feta,
eunga punschångorna flöto gcnom rummen och över dem
svävade röken som skyar på himmelens fäste. Allt var ganska
gott. De bekvällla stolarna, kristallkronans glitter, som, da
man intog cn behaglig ställning, föll rakt i ogonen och stillade
tankatna, den Ijumma luften, gatans söndagstystnad, kottct i
magarna, som långsamt och ostört förvandlades till blod och
märg. I morgon blir det en satans dag, men i dag är det helg.
  Och Jonathan! Han var forullderligt trivsam att se på, liten
och lätt, finurlig och nätt. Inte riktigt riktig men en gruvligt
beskedlig människa, som man hjälpt efter bästa förmaga.
Gjorde affärer, gubevars, goda affärer nu igen. Men i alla fall
lite lurtig, smårolig, lagom. Jonathan! Hur är det? Har det
hörts något av? Jag tycker, att lilla svägerskan - vasa? Har
hon inte blivit litc fct pa sistone?
  Lilla svägerskan kommer in. Hon sitter inre alltför gärna
och inte alltför länge i förmaket bland frunrimren. Det är
egcndigcn skoinmamsellerna som besvära henne. Lärdomen har
det med sig, att den kräver utrymme. Den kan inte hålla sig
pa sitt rum. Ligger det en oskyldig bilderbok på ett förmaks-
bord tar lärdomen den i handom, demonstrerar, förklarar,
frågar. Vet Agnes, vad den här vackra tavlan egendigen före-





ställer? Odin, ja! Det star inunder. Men vem var egendigen
Odin? Har Agnes lagt märke ull de båda korparna? Vee
Agnes, vad de hette?
  Vad de hette! Hon svarar, att hon aldrig tänkt ropa pa
dem. Tänker inte heller.
  Hon gar m till herrarna och frågar, om hon ska duka spel-
borden. Och hon kommer alldeles lagom, pa ögonblicket. Det
är en vetenskap det med, att veta rätta ögonblicket. Maten
har satt sig, punschen börjar bli för 50S blod och märg ha
redan bildats i en mängd, som kräver förbrukning, rörelse,
garning. Hökaren spänner ut bröstet, kröker armarna, sa att
musklerna bilda kuddar under det svarta kdädet. Han reser sig
och tar lilla svägerskan om livet, hart, ty han är en krafug
karl och ungkarl. Hon vränger sig ifran honom och ger
honom en armbage som känns tvärs igenom kroppen. Det är
bebagligt.
  Hokaren är en väldig viraspelare. Han spelar med bror
A#el, kopmannen, och med dircktören. Köpmammen är ocksa
en stor spelare, mindre djärv, betänksam, behärskad. Men det
är i alla fall direktören, som går hem med spelkassan. Han
vinner, därför att han spelar som ett kräk. Hur spelet än lig-
ger, spela bröderna mot varandra. Vinna betyder ingenting,
bara inte bror Arel vinmer. Direktören tar hem, det är honom
väl ummat. Han är fattig.
  Hökaren har sitt Iynne. IRätt vad det är springer han upp,
dansar och brummar. Nej, förbanne mig! Nu far det vara
slut! Jag säger inte, att du är en fähund. Det säger jag inte.
Men förbannc mig, om du inte liknar en fähund! Och ham
gar ut i förmaket och dunsar ned pa minsta kanapen, som
skriker av skräck. Usch! säger han. Usch, usch, usch!
Damerna lägga *an sig albmn och fotografier. Emelie säger:
Du kommcr att dö av slag, Gustav. Jag? skriker han. Nej,
förbanne mig om jag dör av slag! Och han atervänder till
spelbordet i rättan tid för nästa givnmg, stjälper i sig en
toddy, fortsätter.
  Amelie säger: Han kommer att dö pa gatan.
  Plötsbgt skakas hela huset Det dånar och brakar i murarna
som av skorstenseld. De# är Johannisbergsbarnen och Samma-
barnen som ramla nedför urappporna: först för vindstrappan,
så for tvåvåningstrappan, så hamna de i en hög på forstugol-
vet. Agnes far himla bratt, springer genom salen ut i förstu-
gan, hinner dem i sista minuten. Hon är mån om deras upp-
trädande. Skick och fason. Mellan henne och dem fimns en
hel del frimureri. Men inför släkten! Hon borstar, jämkar,
kammar luggar med fingrarna, snyter med underkjolen, petar
naglar med saxen som hänger i silverked vid förkladsbander.
Nagelpetandet framkallar jämmerrop, som kvitteras med
örfilar. Då dörren till herrummet öppnas, håller en välvardad
skara sirt intåg, två och två, röda och svettiga, doftande av
aUt möjligt men sansade och sedesamma. De eaga beslursamt
fram tiU farfar-morfar. Han sover och småler. Högra handen
ligger på armstödet, de ta den i wr och ordning, skrapa med
fötterna. Han halvöppnar ögonen och mumlar: Gud ske pris!
Sa ga de till spelborden. Herrarna morra. Gunatt med er
allesammans och ge er i väg! säger hokaren. Det hjälper inte.
Var och en ska ta var och en i hand. Varldsalltet styrs av
lagar. I förmaket blur det förmaningar. Amelie säger nagra
ord om aftonbönens vikt ocb betydelse. Som om det behöv-
des! Och Emelie ullägger: Kom ihag, barn, att ni hlte få
somna på magen! Det är skadligt. Du Nils, som är äldst, ska
se ull, att inte tmasyskonen somna på magen.
  Nils svarar: Det skiter jag i. Han säger det sa, att endast
syskon och kusiner kumma uppfatta hädelsen, men der är i alla
fall djärvt och stärker hans ställning. Nu kommer Agnes av
en handelse in i förmaket: hon lämnar dörren tiU försmgan på
vid gavel. Jasa, barnen ska ga och lägga sig, säger hon. Har m
tagt godnatt ordendigt? De svara i korus, förargade och för-
olämpade: Ja - det ha - vi! SnäUa barn, säga tanterna, blla
svägerskan har heder av dem. Men när skorstenselden strax
därpå flammar upp pa nytt, säga de: Gud ske lov, att det är
stenhus!
  KväUen lider. Supen står på bordet. Jonadhan går in tiU





damerna, Agnes till berrarna. Svärfar ska förflyttas. Han är
ktrl att ga en mil genom skogtmark utan käpp eUer krycka.
Men Borckarna ba fatt för sig, att ban bar klena ben. Det är
katske ekipaget som spökar, en rikrig landå. Agnes tar honom
under ena armen, hökaren under den andra. Gubben småler
förlaget, men lat och sömnig låter han sig väl behagas. Han
sänes vid bordet. Fljest är supen gaende. Fruntimren smutsa
var sin assiett för att det ska sa vara. Herrarna ta taUrikar
utan krus, blanda det troliga med det otroliga. Direktören
ttår och petar i en stor aladab, han vänder sig tiU värdinnan
och säger: Hör nu lilla tvägerskan, kan pigan skilja mellan
irgefära och peppar? Ja, det kan hon, säger värdimlan och
reser bortt en smula. Hon smakar själv pa aladåben. Ingefära!
ropar hon och vädjar rill damerna. Ingefära! Jaja, jaja, säger
direktoren, det är väl jag som inte kan skilja,
  Köpmannen tar lilla tvägerskan avsides, klämmer in henne i
vrån vid stora skänken. Han är fruntrmmerskarl och offrar
gärna en kvart at lättare konversation. Vete gud vad han
säger, hör till dem, som kan prata om ingenung. Han är den
blonde bland Borckarna, han har mustascher och ett nätt lit«
pipskägg. Vid tablaer föreställer han Gustav Adolf, hans hus-
tru Regina von Emmeritz. Hon heter för resten lRegina sa det
är ett egendomligt sammanträffande. Hon är vacker, kolsvarS
fet, blek, tyst. Mammen vördar hemme. Han har ett förhaUande
med guldsmedens fru, ert alldeles öppet och fuUständigt omo-
rabskt förhållande. I skymningen promenera de längs an. Han
har givit hennc åtskilliga smycken, som han köpt hos denne
samme guldsmeden, hennes make. Guldsmedens vämner ha för
länge ten sagt: Vet du vad? Nu gar det för långt! Du borde
verkligen! Men han svarar: Jag umnar henne aUt ont och jag
ummar honom aUt ont, låt dem hållas. Han är lika omoralisk,
han. För resten kan man inte göra nagonting at saken. Ham är

mindre utländsk. Han förekommer aldrig i sin bod: man ser
honom genom rutan i kontorsdörren. Han sitter vid en bög
pulpet och skriver brev. Om söndagarna rider han.
  Nu suger pigan in och säger pa sitt tvära bondska maner:
Kusken är har, kara hjartanes! Ska han ha nagot?
  Kommerseradets kusk: ckipaget väntar. Kusken ska ha ert
glas punsch. Kommerserådet ledes ut i förstugan, papälsas.
Han kysser lilla svägerskan pa kinderna och smackar som en
gris. Han föres försikugt utför trappan och sättes i vagnen.
Kusken saluterar med piskan och säger: Far tacka sa mycket
for punschen. Sa vrider han sig ett halvt varv, scr till hoger
och vänster, patar med pQkskaftet och stoppar om gubben.
Ja, då kör jag då, säger han. Och det bär i väg.
  Agnes star i salen och räknar in silver. Damerna ha gått
men inte herrarna. Damerna ha sagt, att det var mycket Iyc-
kat. Och Emelie tillade: Men du slar pa för stort. Hos onkel
var aDdng enklare. Och det var unte sänue för det, kära barn.
Tvärt om.
  I herrummet falla korten regelbundet och med krafr,
nävarna dunka i borden. Sluter man ögonen kan man höra
slagorna gå pa en skulle. Det talas mte längre, men da och då
flammar ett gräl upp. Det är bökaren, som skriker. Direktö
ren kommer på ta in i salen, ser sig om och smyger sig bort
till Agnes. Han säger: Nu går jag, lilla svägerskan! Fy fan!
Och tack för i dag. Jag tänker jag får känna av ingefäran hela
natten. Fy tusan!
  Men suav därpå star Jonamhan själv bredvid henne och
säger: Min kära Agnes, det var mycket Iyckat. Det var fullt
korrekt. Vi är allesammans myckct tacksamma. Men jag tror,
att du skulle dra dig tillbaka just nu. Jag tror att det är det
riktiga.
  Nå, ändigen, tällker hon, räknar silvret ull slut, stoppar im
det i fodralcn, gor en rond genom köket ocb rummen. Da
hon nalkas l errun met, kommer Jonatdlan hasugt emot henne
och viskar:
  Jag tror inte, att du ska säga godnatt. Jag tror att det är
riktigare att dra sig tillbaka utan vidare. Säg själv! Tänk
efter!
  Ncj, vad hon gör, mcn intc gitter hon tänka efter. Det är





#o#t knog med de där söndagsmiddagarna. Det är e« heder-
umt knog och av vissa orsaker nödvändigt. Men det är ett
1mog. Hon hasar sig uppför trappan, hon får av sig kläderna,
hoD tar kallt vattcn i ansiktet och på brösten, hon väluar sig i
siingen. Framåt morgonsidan väcks hon av höga rop. Det ar
hökarlynnet, som kulminerar. Hon hör hans förbanne mlg,
förbanne mig, först i herrummet, sa i förstugan, sa pa gatan.
Nu är han riktigt etterbcfängd.
  Och då Jonathan äntligen stiger in i sängkammaren, säger
hon: Han far slag till slut.
  Jonathan svarar:
  Alldelcs säkert. Han kommer att dö på gatan.
  Det later särskilt hemskt att han ska dö pa gatan som ett
annat djur. Folk ska dö i sin sång.
  Men mycket riktigt! Han dog på gatan, han dog av slag,
han dog i ilska. Det hände en vinterdag. Han kom i sin tunga
päls gaende tvärs över torget och in pa Storgatan. Där vars
nade han långst ncrc vid bron en bäst, som stupat framför cn
tungt lastad slade. Körsvennen dammade på hästen med pisk
skaftet. Hokarcn såg inte bra, han vände sig till en polis, som
stod där med hånderna pa ryggen, och fragade vad det kunde
vara för ett djävla fä till kusk. Polisen svarade: Vad det
beträffar, så är det paurmls egen kusk och patrons egen häst.
Min häst! skrck hökaren och blcv ett ögonblick staende allde-
les handfallcn. Sa tog han av sig pälsen och räckte den åt
polisen, och han tog av sig rocken och knäppte upp västen
och satte i väg. Det matte ha sett konsugt ut med den stora,
köttiga karlen kappspringande pa en hal och isig gata. ogo
nen ska ha stått SOIII röda klot ur hålorna, långt innan han
k om fram. Drängen fick ett slag för bröstet, som satte honom
i drivan. Och hökaren gav sig inte tid att andas ut och lugna
hjärcat utan tog genast skaklarna i sma hander och Iyfte mel
hn dem hästen. Knappt stod hästen pa benen, forran han
själv foll. Han dog pa gatan och alla Borckarna fmgo ratt
beträffande honom. Pa stenen star: Grosshandlaren Gustav
Borck. Själv kallade han sig hökare eller pauon och ville så
k31hs, Men brodern, kÖpm#DneD, såg siE: inre för #od :-tl
spela honom det spratter,
Och hur slutade han? Eländign Ham blev sjuk. Det började
sakteliga och fortskred än långsammare. Han föll av, kdäderna
hängde på honom som säckar, nacken blev som en fagel
nacke, mustascherna snodde sig ned i pipskägget pa ett
underligt, sorgesamt sätt. Då sas det, att det var magen och
man pastod, att han spridde lukt omkring sig. Mcn det vat
inte magen. Det var cn långsam död, som började i benen ULh
spred si8 uppöver. Den varade i tjugu år. Ungefär tjugu, man
minns inte sa noga. Man liksom glömde honom. Till en bör-
jan gick man upp till honom nagon enda gang, men det var
sant det där med lukten. För resten tyckte han inte om besök:
han hade ju varit en prydlig och vacker herre, en rikug
snobb. Husurun blev ensam om honom. Hon satt vid fönster
spegeln och talade mn för honom, vilka som gingo förbi på
gatan. En gang ska guldsmedsfrun ha kommit: hon öppnade
sitt hjätta för den lagvigda, bekände allt och begärde ett en-
skilt samtal med den sjuke, som hon ville omvända. Hon hade
själv blivit omvänd. Den lagvigda hade egentligen ingenuing
daremot: hon tänkte, att det kunde vara en forströelse för
stackaren. Men han ville inte. Han behövde inte någon för
suröelse. Han var nojd med att höra omtalas, vilka som gingo
förbi. En dag stod han död i tidningen.
Och en sällsam dod fick skolmamsellerna, hemsk och egen-
domlig. De bodde vid ån, väster om densamma och hade bott
där i femtio ar. För att komma till kyrkan maste de taga
vägen antingen över Slottsbron eller över Storbron, det var
ungefär lika långt. Om vintern fanns det en genväg tvärs över
isen och man kan nä-tan säga att den förde i rak linje från
mamsellernas port till kyrkvallen. Den vägen tog alla mänm
skor, blott icke mamscDerna. Ne;, sa Emelie, isen kan man
aldrig lita på. Den kan gå upp när som helst, synnerligast om
det blaser. Och Amelie delade hennes asikt: man borde imte
för sin bekvämlighets skull fresta Guds talamod. Alltsa gingo
de i femuo runda år var söndag antmgen över Slottsbron





dler över Storbron. Men en söndagsmorgon råkadc de i gräl.
Det var manga ar efter det att de slutat med skolan. De voro
hopkrumpna och krumma och sago ut som ett par sma svama
möss med vita huvuden. Ingen hade hört dem gräla forrän
just den morgonen. Da hörde pigan dem gräla fast hon inte
hmde fornimma orsaken. Utkomna på gatan fortsatte de att
gräla och grälade nu om vägen. Amelie ville gå över Slotts-
hton och Emelie över Storbron. Enklast hade ju varit, att de
gått var sin väg, mcn det är inte så lätt att skiljas. Till sist sa
Emelie: Vi gå över isen. Det ma bli din skuld, ifall vi
omkommer, Amelie sa: Vi gå över isen, men sknlden blir din.
När de kommo ned till åsuranden, skall där ha statt en karl,
osakert vilken, och han skulle ha sagt: Gå inte över isen,
fröknarna, den är osäker. Emelie ska ha svarat: Mm snälle
v;m, jag kände den här isen och dess förhallanden, innan ham
var född. Jag vet nog, vad jag gör. Och de gingo ut på isen
men hade inte gått manga steg, förrän isen började knaka och
vatmet steg upp och färgade snön smutsgml. Nu hände det
sällsamma. I stället för att vända tillbaka eller amminstone ga
rakt fram kortaste vägen till motsatta surand, började de stac-
kars gummorna springa mitt på ån och ummed dess lopp ned
mot slottsdammen. Folk skyndade till, ropade, fäktade med
armarna, sökte hejda dem. Antagligen hade den första knaken
i ken gjort dem alldeles vettvillna. De skyndade framat. Isen
ner mot slottsdammen var sa tunn, att ingen vagade sig ut till
dem. Den bar de förtorkade, lätta små mamsellerna där den
inte skulle ha burit en femton års pojke. Slutligen brast den.
Hur dödsskrämda de än må ha varit, hörde man inte ett rop
fran dem. De sjönko hand i hand och skuldra vid skuldra,
kan man säga. Emelie plägade ett ordspråk, som löd: Hålla
samman haller säll, hålla sams haller uppe. Men nu sjönko de i
alla fall. Det blev stor sorg i hela staden och mycken undran.
Var och en hade sin förk#aring.
Förklaring och förklarmg. Det finns ett ammat minne, en hän-
delse, som aldrig fått förklaring.
  Agnes sitter i salen vid syborde#, som star framför fönstret.
Tomten är röjd och förvandlad till oädgård, redan rän för-
sigkommen. Irädgardsmuren finns där men inte det
Gawensteinska husets brandgavel. Man scr anda bort till ber-
gen. Det måtte ha varit nagon gång i slutet på 70-talet.
Gabriel kan vara en sju, atta ar. Han rider pa en gunghäst.
Gabriel fick ha gunghästen i salen, inte de andra. August rit-
rer pa en pab med någonthlg i knät. Lill-Agnes kravlar under
kjolen och krafsar som en liten valp på henen, Det måste ha
varit vintern 78 eller senast hösten 79. Liü-Agnes dog på
själva julafton 79.
  Pa andra sidan salen låg kontoret, tva rum, som kabas "lilla
salen" och "Gabriels rum". De ha egen forstuga och ingång
fran rrädgardcn. Jonathan hade flyttat kontoret oll Borckska
gården. Det var rnte korrekt att ha vaning och kontor i ett
hus, men nöden har ingen lag: han måste spara. Han lät sätta
m en dubbeldörr mellan kontoret ocb salen. Han höll den
reglad. När han efter frukosten i salen skulle begiva sig oll
kontoret, tog han på sig ytrerkläderna, gick runt halva kvar
tere# och in gcnom trädgardsgrinden. Vidare städades konto-
ret av en särskild madam. Pa sa sätt upprättbölls gränsen mel-
lan hem och kontor.
  Icke förty kunde Agmes höra, vem som talade på kontoret.
Hon hörde icke ordcn men kände som oftast igen rösten.
Den gången var det Sanna-Borck, den store barnafadern. Han
hade en rullande, mörk stämma, som plötsbgt klipptes itu av
anAr#nn Krrnnen v#r li#en rrh kln#rnnA hllv IArr #ror#





viollligt och kloount, ögonen blanka, brunsvarta, utstående.
Agnes undrade över ärendet. Salma affärerna hade varir på
tapeten det sista aret. Samma Borck hörde oD dem, som sköta
sina gårdar alltför bra. Nyheter varje månvarv. Ständigt ny-
byggen, ständigt nya maskmer, konstiga omgestar, som han
ensam hoegrep. Han kunde plocka sönder dem i småbitar
och särta ihop dem, så att de blevo alldeles som förut, un-
dantagandes att de inte gick. Leksaker för paoron! Han
byggde en damm över Sannaan, anlade ett elektricitetsverk
och gjorde gugm tunnland ängsmark vattensjuka. När vattnet
taäpptes pa blev det eldsvåda men ingen elekrricitet. Maski
nerna förstördes, paoon bade varit astad ocb fingrar på
någonting. Han skulle abod fingra. Han anlade en såg och
sågade av sig tre fingrar. Iimret låg i sjön, sjönk och bärga-
des om vartannat, kom äntligen ob sågen, murket och brunt:
rngen ville köpa. Han var en duktig karl så till vida, att han
följde med sin od och inte väjde för några nyheter. Men
nybeterna bragte honom mera glädje än gagn. Ages und-
rade, vad hon skulle bjuda honom pa. Det fanns portvin i
karaffen, men Sanna Borck var en livlig karl och ett enda glas
pornin kunde göra honom alltför livlig.
  Bäst hon ratt och undrade, hörde hon regeln dras ifrån,
dörren låsas upp. Jonathan steg in, stängde dorren bakom sig.
Det är bra att ha snabb blick och snabb uppfanning. bvmng
ger färdighet. Agnes reste sig, tog flickungen under armen,
samlade pojkarna i ett grepp. Vid vissa ollfällen skulle barnen
håbas på avstånd fran far. Det hettes att han var trött. Lber
altererad.
  När hon vände tillbaka, sao Jonathan vid sybordet, hop
sjunken visscrbgcn men sansad. Det kunde inte vara tal om
nagot anfab. Han hade haft ett stort obehag, det var abt.
Luggen låg i vata soipor ned över pamman. Han plockade i
sybordets alla fack, ordnade nålar och rubar och beränade
med halvhög röst. Han var utom sig men inte varre än att
han kunde tänka klart. Han önskade ert gott rad.
  Sanna-Borck vibe ha hans namn. Det gäbde inte någon

                              63
   asak, det gäDde ett krediuv pa trettio tusen. Jonathan
Imnde inte hanvisa tiD "de andra". Kommerseradet hade
redan skrivit på, svåger Sunesson hade skrivit på och en till.
Men banken ville ha Jonathans namn. Varför? Han ägde ju
 Igen förmögenhet. Bredvid kommerserådet och Johannis
bergaren var han en fattiglapp. Visserligen, men han hade
 jort sig känd som en försiktig och omsynt karl. Det var en
oralisk borgen. Direktör Arnfel# fordrade hans namm. Eljest
)pp. Sanna var bra, men en karl, som anlägger elektricitets-
verk för att ställa uD med eldsvåda och sag för att saga av sig
·e fingrar, han inger inte förtroende. Arnfelt krävde en
oralisk borgen.
  #ran var stor, risken större. Agnes delade upp saken pa två
frågor:
  Farms det ingen müjlighet att slippa undan?
  Varom icke: Hur stor var risken?
  Omöjligt art slippa undan. Sanna-Borck hade l jälpt honom,
han som de andra. Hans namn stod fortfarande på tre eller
fyra papper. Sloge han vantarna i bordet, maste Jonathan
skaffa nytt namn, men den saken oroade honom icke. Kredi-
tivet i och för sig var inte heller så farligt. Naturligtvis fam#s
där tiDgångar. Men att gå i borgen för Sanna-Borck, det var
farligt.
  Han sa:
  Jag förstår och begriper. Arnfelt vill ha Sanna, det är
saken. Men jag är tvungen att skriva på. Sen ar det slut med
min kredit. Jag har hallit på i tolv ar, jag hade just fått lite
lugn nu, lite andrum. Nu är det slut. Jag kan lika gärna ge
upp staten med detsamma.
  Det hade han sagt uo ganger så visst som en. Agnes drog
upp näsduken ur hans bröstficka och torkade hans ansikte.
Gud vet, om hon inte snöt honom! Hon tog den lilla kam-
men ur väsrfickan och kammade upp hans lugg. Under uden
arbetade det klara förstandet jämnt och utan gnissel. Dimhän
hade det gatt, att Borckarna sökte hjälp hos Jonathan. Utan
bans borgen ingen kredit. Det var den ena sidan av saken och





den var glänsande. Å andra sidan var det tacksamhetsskulden.
Gick det an att forneka den? Det kan vara farligt att förklara
sig insolvent pa den kanten. Det kan vara farligt att gå ur
släkten, så långe den ännu har makt att hjälpa och stjälpa.
Hon sag pa Jonathan. Så alldeles jattestark var han ju inre,
tnarare skröplig. Saken fick vägas på guldvåg.
  Hon gick bort till fünstret och tittadc pa Axclsson, som
grävde i uadgården. Hela trädgarden var hans verk. Han var
en bjässe att arbeta, cn grävmaskin, benstomme och muskler.
Det var ingenting särskilt att titta pa, men hon blev stående
en stund vid fönstret för att ge Jonathan tid att lugna sig.
Slutligen sa hon:
  Tänk pa en sak! Du är mte stark. Gar det ikull för dig, sa
orkar du aldrig upp igen. Tänk på det! Nu gar du in och
säger, att du inte kan.
  Herrcgud, stönade han, det är rysligt. Han tar mig om livet
ocb kramar mig. Han är alldeles konfys. Å berregud, det är
rysligt. Agnes, jag stöter hellre kniven i honmn, jag stöter
heDre kniven i honom!
    Hon tänkte: Jo, det skulle du kunnal
    srundtals var han ynklig. Men hon fick ta honon smll han
    var, Hon ställde honom pa bencn, slätade ut rocken, knöt om
  halsduken.
    Ar du Vår Herre, sa hon, eftersmn han kommer just tiD
    dig? Vår Herrc hjälpcr när han vill och hur han vill. For
    honom är det en smasak. Det ar det inte för dig. Nu går du
  in och säger, som jag har sagt.
Hon sköt honolil mot dörren. Jonathan vände sig om i
händerna på hennc och sa:
Han har pojken med sig.
Vilken pojke?
Jag minns inte. Det är den långe. Det är han, som skulle I
gården. Å, det är alldeles rysligt.
Nu gar du in och gör, som jag säger. Annars gar jag
själv. Och da ska det bli ord och hlga visor.
Hon smällde igen dorren om honom. Skadade inte, att r
hördes på kontoret, ockcn vilken som stod bakom Jonathan.
  Hon ställde sig vid fonstrct. Axelsson tittade upp och hon
nickade å# honom: han drog av sig mössan. Hon var gruvligt
upprörd och hon villc intc alls lugna sig. Tiggarpack! fnös
hon. Tar de inte ungarna mcd sig som andra uggegummor.
Hon filös över hela slakten. Sjalv hade hon också gåe
omkring och tiggt, men det var en annan sak. Hon var en
bondtös och en piga och en fattiglapp. Det hadc hon fatt
känna! Jojomell san! Och nu skullc dc få kälma. Nät de inte
ens skämdes för att släpa barnstackarna med sig. Hade hon
inte varit mor för Sanna barnen? Den där 18nga räkeln till pa
köpet, Sven, med ständigt hungrig mun. Hade l-nn hlte matat
honom som en duvhona matar sin unge? I)et var knipslugt att
ta dcn med sig! Han hade varit två 8r vid lantbruksskolan.
Det hettes att han skulle överta g8rdcn. Om det fanns n8gon
g8rd att overta! Kärr. pappa hade plotsligt upptäckt att han
var ruinerad. Det hadc väl kmnmit som ett brev p8 posten. O
ve och fasa, o hustru och barn, kom hit och titta! Jag är
bestamt ruinerad!
  Hon fnös, hon fnös över släkten, fnos över lättsinnct. Vid
Gud dcn Högste om hon gift sig med Jonathan för att bli
ruinerad .
  Från kontoret hördcs ett böl. Stora, tjocka karln bölade.
Tystnad. Nu var det gjort, nu var det sagt. Hon tänkte p8
pojken, hon såg honom stå i ett hörn, mcd hängande huvud
och armar som räckte till knäna. En 18ng rakel mcd rufsigt
h8r och fräknigt ansikte. Det var gruvligt obchagligt. Hon
hade brukat sitt förstand, och det kunde inte hända att
Jonathan skulle gå ocl- ruinera sig för Sannapojkens skull. En
s8n där dulm räkcl tar fatt på n8gonting annat och nu höll
bon p8 att f8 lugn. Skullc det offras, d8 det äntligen vunnits?
Gick affarerna ora, var Jonathan som cn hel karl. Gick de
dåligt, var han som en vante utan hand. Hon fick bl8sa upp
honom var dag, för att han skulle se någonting ut. Och hon
fick passa honom mycket noga för det konstigas skull, som
borde hållas i lönn. Ty det är imte något föruroende med en





sjuk karl. Särskilt bönderna är misstänksamma. Det var gruv-
ligt obehagligt, men man f8r tänka sig för och se sig om. Hon
hade bara brukat sitt förstånd. I alla fall kände hon, att
någonuing skulle komma. Det skulle komma fr8n kontoret,
där slaget utdclats och där det DU var gravtyst. Hon var
gtuvligt upprörd. Hon öppnade fönsuret och talade med
Axelsson. Ja, ftun. Jo, frun. Det ska ske, frun. P8 sätt och vis
var han lik fader Storm själv, rak upp och ncd, så att säga,
stod som en stör i jorden. Näsan kunde duga till att peka ut
vädersuecken. En kraftig näsa skall betyda en kraftig karak-
tär och hopp om framgang i livet. Gabriel hade Jonamhans
krumnasa. I)essutom barnen, ja! Dem hade hon glömt. Och
det var likväl en ännu fastare punkt. Hade hon fött barn till
världen för att göra dem till fattiglappar? Hon hade s8 att
säga valt dem en far, som kunde göra n8gonting för dem och
lämna något efter sig. Hon hade tänkt sig för - inte precis
med klara tankar men klart nog änd8. Ty varför hade hon
tagit Borcken och ratat andra om icke därför att han var ett
gott gifte? När han *iade, hade han sagt: jag är ett gott
gifte, tänk p8 det. Och da det bcfanns att han icke var något
gott gifte, hade hon gjort honom till ett gott gifte. Där stod
han nu med svart på vitt att han var känd som en försikug
och omsynt man. Men vem hade varit försikug, och vem
hade sett sig om? Om det skulle offras? Hon fnös och vände
sig om.
  Pojkcn stod vid dörren och hade st8tt där en stund. Jas8,
det är du Sven, sa hon. Har du följt far till stan? Jag tror du
har vuxit.
  Hon tänkte: Det är alldeles fasligt knipslugt. Det har de
kommit på i samråd. De ha just inte mycket skam i kroppen.
De skickar pojkstackarn på mig för att mjuka upp hjärtat.
F8r se, om det g8r.
  Hon såg p8 honom. Och nu hände, vad som tills datum ej
förklarats Hon s8g att han var vacker. Att han blivit vacker;
han hade nämligen varit hiskligt ful. I och för sig mgenting
markvärdigt, eftersom de sista ton8ren kan fdrvandla en ung
dom till oigenkännlighet. Det besynnerliga var, att hon sag
det. Hon hade och hon har inte det ringaste simme för skön-
het. En karl dömcr hon efter dugligheten, en kvinna likasa, en
sak likaså. Ett barn domde och dömer hon efter smnesarten.
Hon hade aldrig sett, att han var ful. Nu såg hon att han var
vacker. Hon minns iMe, på vad satt han var vacker. Det har
faDit bort. Hon minns hlte, om han var mork eller blond,
uppnäst eller raknäsg fmhyllt eller brunbränd, storögd eller
grisogd. Hon mmns att han var vacker utan krus och kompli-
manger, utan nad och barmhärtighet. Hon gick bort ull
honom och tog hans huwd mellan sina händer. Hon kysste
honom nå gånger på munnen.
Hon sa: Vad du är blek, din stackare. Du har farit illa.
  Hon kysste honom ånyo: hon måste tie#a närmare på
honom och vände honom runt i det hon lät händerna fara
över hans kropp.
  Vad du har vuxit! sa hon. Vänta! Du ska ha ett glas port-
vin. Du är aDdeles blek.
  Hon tog honom kring livet och förde honom till skänken.
Hon slog i två glas och skålade, sa att hennes fingrar ströko
mot hans. Hon tappade glaset. Nej, sa jag bär mig åt! sa hon
och fmtrrade till.
  Fnittret väckte henne till hälften. Det Ijod så främmande
att hon måste se sig om. Men det var hon själv, som fnittrade.
Alldeles som en piga i en hövalm. Hon tänkte: Usch då, jag
har fåK blodet åt huvudet. Men det kunde inte hjälpas, hon
måste ta i honom. Hon synade hans kläder. Hon nop i
byxorna, drog ned vasten, satte rocken ull ratta över skuld-
rorna. Sa axelbred du har blivit! Hon plockade pa öronen,
tog dem mellan fingrarna. De här öronen har jag dragit i
förr, sa hon för att nagonung säga. Och hennes hander dok
in i haret. Så fick hon syn på hans händer. Nej, kors sana
hander du har fått! Hon kordc in sinl fingrar mellan hans.
Har du tagit i hårt där borta pa skolan? Fa kämma om du är
stark.
  Han stod dar tafatt. Och hon var galen, det var ingentmg





vidare att säga om den saken. Sanna-Borck och Jonathan
kommo in, undrade val om pojken Iyckats uträtta nagot. Hon
smalog for sig själv, hon var nära att brista i skratt. Om han
bckats uppmjuka det stenhårda hjärtat! For resten brydde
hon sig mte alls om dem. Hon fortsatte att kela med honom;
hon kunde helt enkelt inte sluta. Det såg väl konstigt ut och
hon täckte över sa gott sig göra lät med allehanda uuop. Nej,
vad han har blivit stor! En san nacke han har fatt! En sån
väst han har! Alldeles fanigt. Men det kunde inte hjälpas.
Hon maste kyssa honom en gång ull. Han är som en kara-
mell, sa hom Han vek at sidan, hon foljde efter. Han vek,
hon följde. Det blev en lek. De båda herrarna smalogo, en
smula forundrade, kände inte rikågt igen henne. Slutligen
fick hon pojken in i skänkvrån, hon fick hans huvud mellan
sina hander. Han suräckte sig upp mot väggen, uyckte m
nacken i skänkvinkeln, knep ihop läpparna, blumdade.
Uttrycket var vedervilja, ingenting annat, klart och tydbgt.
Hon drog ned hans huvud och kysste honom. Släppte honom
och gick bort till fönstret. Jorden dansade, stenhuset under
koppartak tog sig en svängom, solen blev kopparröd och
svepte sig i en svartgrå sloja.
  Det var knappt om luft: hon öppnade fönstret för att
andas. Om någon kommit henne nara, hade hon slagit till.
Men ingen kom henne nära. Herrarna stodo på var sin fläck,
pojken i vrån. Sanna-Borck talade med rullande stämma. Det
var sa, att han fatt ett brev från direktör Armfelt. Hövli8t,
gubevars, vänligt och hovligt, fattas bara det. Han var ju bror
med Arnfek. De hade blivit broder vid Knutsmässan 74. Och
det fanns ju ullgångar. Det var ett lappri, en moralisk borgen.
Det var nästan bara en artighet mot Jonathan. Tusan ock,
vad han blivit för en karl, den där Jonathan! Om nu lilla
svägerskan inte hade någonting däremot -
Lilla svägerskan stängde fonsuet och la på båda hakarna
Hon var lugn och sansad, sig själv maktig och sma fiender
överlägsen,
Vad det beuaffar, sa hon, att Jonathan skulle skriva på, så
kommer det aldrig i fråga. Jag har inte lus ae gå från hus
och hem, mina barn inte heller. Jonathan gör som han vill,
men jag säger nej. Jag har haft tiüräckligt obehag av släkten.
Jay har tläpat i fjorton ar med era ungar. Nu kan det vara
nog. Vill m äta middag här, sa var sa god. Någon borgen blir
det mte.
  Sagt och fullborda. Borcken gick, pojken gick, Jonathan
följde dem ända ull grinden. Han var till den grad upprord,
att han nästan var vred. Han stannade nagra ögonblick fram
för kontorsspegeln och gestikulerade. För det forsta, min kara
vän, har du visat dig otacksam, för det andra, min kära vän,
har du visar dig ogram#laga; för det tredjc, min kara vän -
  Hon såg honom genom dörren, hon förstod, att han läste
över. Vad kunde hon göra annat än skratta? Men hon höll sig
allvarsam och han fick andraga och framställa i ro och lugn
och värdighet alla punktcrna till och med den sjätte, som var
den sista. Då avbröt hon och sa:
  Jonathan, du är ee kräk. Jag kunde lika gärna ha gift mig
med Axelsson eller Grundholm men nu är jag gift med dig.
Du far tanka och säga vad du vill, bara du kommer ihåg en
sak: du ar e t kräk.
  Jonaman svarade:
  Det vet jag, kära Agnes. Men du var ju så vänlig mot gos
sen. Och sen helr plötsligt! Hur kan man först vara sa vänlig
och sen helt plötsligt?
  Hon sa:
Det där begriper du inte.
Begrep mgenting sjalv.
  Var det ocksa nagot att begripa? En tillfällighet: tankar,
som kommo fran skilda gomslen, stötte ihop, förvirrades. All-
deles som då två tjuvar på skjlda vägar bryta sig in i samma
hus och plötsligt mötis framför silverskaper. Tablå! Stor för-
vjrrmg! Qui pro quo! För resten, visst begriper hon! Ibland
säger hon tiü Var Herre: Du gode Gud, vad jag har varit för
ett läefärdigt stycke! Minns du Sannapojken? Det var på
vippen, det!





  Hon har sitt glada Iymme. Och då Axelsson är mulen och
Emma sur och huset tyst som graven, skämtar hon med Var
Herre.
  Men fransee Sannapojken, kyssarna och det krossade gla-
seS var händelscn av utomordcntlig betydelse. Dcn bctydde
brytmng med släkten. Adjö, helt enkelt. S!ut med söndags-
middagarna. Slut med barnkammarstojet och skorstenselden.
De ue återstående Sannabarnen drogo samma dag från går-
den, kommo aldrig igen. l va Johannisbergare ersatte dem,
bleka parvlar, lika stillsamlDa som husets egna barn. Slut med
paskrivningar och släktvinglericr. Det var en Herrans skic-
kelse!
 Ty från och med dcn dagen bar det stadigt utför med de
ndra Borckarna. Sanna föll först, gick under klubban.
Jonathan köpte. Han var Arnfclts bulvan, mcn det visste mte
Borckarna. De trodde ae Jonathan och lilla svägerskan smie
en djävulsk plan, langsan t undergrävt Sanna-Borckens ställ-
nmg, lockat honom till utgifter, sporrat honom ull vanvettig-
heter för att bringa honom på fall, köpa och vinna. Till en
början vann #onatban ingenting alls. Arnfelt drog sig tillbaka
och Jonathan hade så när statt på l uvudet. Men mot slutet av
nittiotalet blev det annat av. Jonathan hade lagt regermgen i
Gabriels händer. Sannaskogarna föllo och inbragte millioner.
Millionerna föllo i sin tur.
Viktigast var brytningen med släkten. Det är inte bra ae gå
   inop med folk, som olyckan rört. Vidskepeise eller e;, men så
   är det. Jorden gar runt och somliga förlora fotfästet. De för-
   svinna i rymden. Sannabarnen till exempel, hela den stojande,
   klapprande, brunstekta, klöverdoftande hösthorden - borta,
   Arel tog sjukdomen, hokarn fick slag, Sanna Borck föll
   under taget, om med flit eller ej är ovisst. Skolmamsellerna
   drunknade efter sin första trära. Alla hade de visat sig sturska
   mot bondtöscn: vänliga visserligen men sturska. An sen! Vad
   blev det av dem? #ldste Johannisbergspojken tog livet av sig.
   Fader Sunesson själv slutade sma dagar som sl rivare på
   Gabriels kontor. Direktörn, den stora olyckan, kröp under
sangen och dog. Dc kröpo borr, de smögo hort, satte inte
längre sina Borckska näsor i vädret. Men bondtösen gick var-
I-ga fram utan athavor, bcredd att ödmjuka sig, då odnnjukhet
var det rätta, bercdd att sta pa sin rätt, da ratten var hennes.
Ikm hade sin lilla flock omkring Slg, barn och man, hennes
alltsammans, jiinmhöga med henne. Hennes.
  Svärfar gick sis# ur ringen, kommerscrådet. Släktens
huvudman spisade alltjämt sin sondagsmat, fyra feta rätter, i
Borckska garden. Han visste om ingenting, kände mte tiü
brytningen, knappast till olyckorna. I lan undrade kanske var-
för bordet var sa glcst besatt. Ibland sag han sig omkring men
iddes aldrig fraga. #t, sov och prisade Gud. Vid nitrio ar var
han lika stor och hög och graml som vid sjuttio, rödlätr i
ansiktet, vit i har och skägg. I sitt nittiofemte år, jämnt en
vecka före födelsedagcn, dog han. Föddes på en sondag, dog
pa en töndag.
  Efter maten hade Jonathan och Agnes gått ut på den van-
liga söndagspromcnaden längs med an. Gubben satt i forma-
kct och sov. H an hade en sarskild stol, som ingcn annan
använde, en mjuk och vilsam farfarssrol. Gabriel och August
lekte i salen, efter befallning tysta som möss. Da hörde de
ekipaget kora fram till portcn. Farfar! skrek Gabriel och
rusade in i förmaket. Farfar! Ström är här!
  Och da barn gärna tro, att gammalt folk är dövr, skrek han
sig eldröd: Farfar! Farfar! Gubben for upp, hade väl inte bli-
vit väckt sa bryskt på de sista femtio åren. Gud ske pris, sa
han och satte sig i gång men gick fel och gick rakr pa väg-
gen. Farfar går fel, skrek pojken, farfar gar rakt på väggen.
Han tog honom i rockärmen och drog.
  Nå, Gud ske pris ändå, sa gubben.
  August tog fatt i den andra rockärmen och så bogserade de
honom ut i förstugan. Där klev Gabriel upp på en stol och
hängde rocken över hans sku!dror och tryckte hatten pa
huvudet, August stack käppen i hans hand. Sa öppnade de
dörren och förde honom över tröskeln. Tyvärr hade de brått
och det gick för hastigt. men Ström flög av bocken och fick





gubben i famn. En ska hala lagom med kommerserådet, sa
han. Plötsligt gjorde gubben sig lös och knuffade den förbluf-
fade Srröm för bröstet. Han satre käppen harr i gata4 gick
fram till vagnen, steg upp utan hjälp och sjönk ned i det hörn
där han brukade sitta. Till höger om sig själv, sa folk, som
aldrig åkt i landå.
  Men knappt hade han satt sig, förrän huvudet föll at sidan,
hatten gled ned över ansiktet. Nar Agnes och Jonathan åter-
vande fran promcnadcn, funno de farfar redan i vagnen, men
dff besynnerliga var, att kusken satt pa fotsteget med mössan
i hand.
  Ja, vad ska cn nu göra? sa han. För nu är han död.
  Göra?
  Först och främst fick hon Jonathan in i huset: det var
mgenring för honom. Sedan pojkarna, som så smatt börjat
grata. När hon kom ut igen, sa kusken:
  Om frun ropar på A#elsson, så kan vi nog bära in honom.
  Men varfor skulle de det? Svärfar måste ju i alla fall hem.
Om Ström körde vadigt, kunde han sitta som han satt. Hon
tng plats bredvid honom, tryckte hatten på hans huvud, lite
djupare ned i pannan än vanligt. Eljest var det som vanligt.
Han satt där och sov. Ström körde varligt och söndagsfolket
hälsade till höger och vänster. De såg ju atr han sov, men de
hälsade av gammal vana.
  Där sitter han och sover, tänkte de. I sin bekväma landa
Han har det bra.
  Begravningen var den största i mannammne, en heder för
tlakten. Det lilla, som fanns kvar av t#äkten. Jonathan och
Agnes i främsta rummet och i svärfars landa. Det begav sig
att de körde tätt förbi Grundholm som stod dar och gapade
på sorgeståten, sluskig och förfallen. Agnes nickade åt honom.
Han vände sig bort, vagade inte ens ta at den solkiga hatten.
  Jonathan ropade in landån på stärbhusauktionen.
Det finms i gömmorna ett och anmat minne, som liknar min-
net av Sannapojken, kyssarna och glaset, Ibland ga de ihoP
och bli till ert, ibland stå de isär som tvenne vitt skilda stjär-
)r. Minnen är stjärnor. Dagen blir kväll, kvällen blir nart,
jorden blir intet och stjärnorna allr.
För resten är likheten blott ydig. Agnes stod vid fönsuet
 som då, talade med Axelsson. Men det var vardag och inte
 .ösrdag. Och trädgarden var annorlunda: buskagen hade skju-
 rit upp till manshöjd och mera, trädkronorna hade svällr ut,
 vatrenkonsten fanns där och brandgaveln. Axelsson grävde
 inte längre, två drängpojkar grävde och Axelsson var gårds
kommendant och stor karl; mulen för jämnan, ty makren har
det med sig att man mulnar.
  När nu Agnes vände sig om, ttod en pojke vid kontorsdör
ren. Pojken var vacker, det kan inte förnekas. Hur och pa
vad sätt gör detsamma. Allt nog. Agncs blcv gruvligt upprörd
ah gick emot honom och tog honom om livet och kände på
honom och drog honom i öronen och luggen och förde
honom till skänken och slog i ett glas vin. Undantagandes de
yrtre omständigheterna, fönstret, kyssarna och vinet, låg lik-
heten endast däri, att Agnes vid båda tillfällena kände sig
gruvligt upprörd.
 Pojken hette Gabriel och kom kan Uppsala.
  Enligt Borckarnas åsikt skulle Jonathan inte få några barn.
Jasa, tänkte Agncs, ska han inte det! Efter fyra ars äktenskap
lag hon i sin första barnsäng. Det blev en flicka; hon levde i
tva timmar. Nå, sa Borckarna, fick vi rätt? Vänta på mig!
tänkte Agnes. Ett år förflöt och hon lag ater i barnsäng, Det
blev en flicka; hon fick nöddop och dog på uedje dagen. Na,





  s# Borckarna, fick vi rärr?
  Tva år förflöto och Agnes lag åter i barnsäng. Damema
Borck kommo skyndsamr tillstädes, slogo läger i rummet
utrDför sängkammaren, drucko kaffe och sydde. Jonarhan
satres i vagn och kördes till Sanna. Första varken börrjade i
kvfllningen, den andra vid midnatt; sen blev det några tim
mars lugn. Barnmorskan lag i Jonathans säng och snarkade
erbarmligt. Agnes talade rcson med Vfr Herte. Det fanns ju
atskilligt att invända mot hans sätt att sköta saken. Somliga
människor lida och tiga; Llerren styr, säger de. Javisst, han
ttyr, men han lfiter tala med sig. Man ska göra som Jakob i
bibeln, man ska ta etr karlatag, gripa den Allsmäktige i man
teln, hålla honom kvar, skaka honon#, om så behövs. Man ska
visa honom, hur landet ligger. Vad bryr han sig mn ett kräk,
som inte vet vad det vill? För resten skadar det inte att ge
honom upplysningar. Han är allvctande, men saker och ting
kan ses ur olika synpunkter. Det fhms människor och gär-
ningar, som äro så småaktigt grymma, så futugt elaka, att han
i sin höghet näppeligen kan uppfatta deras nedrighet. Visste
han till exempel v ad damcrna Borck hade för händer, under
det att de awaktade Agnes förlossning? Han trodde kanske,
att de snörpte på barnkläder, som rmmligt kunde ha varit.
Men nej, Var Herre! Härvidlag kunde hon giva honom en
värdefull upplysning, belysande vissa människors karaktar.
Hon hade rakat särta sig upp en gång, då dörren stod öppen.
Hon visste vad de sysslade med, under det att de väntade på
hennes förlossning. De stuvade om sina krusf orshattar fran i
förfjol, de sydde ihop revor på sina sorgslöjor, de kantade
sina svarta kjolar.
  Sådana voro Borckarna och det kunde icke vara rmmligt att
giva dem rätt. Hon bad Vår Herre om ett gossebarn, livsens
Icvande, friskt och välskapat. Hans namn skulle vara Gabriel,
ett vackert namn, ett fromt namn och ett namn, som inte
fanns i släkten.
  Trägen vinner: Var Herre lät sig övertygas. Gabriel kom
till världen, det gick som en dans. Barner skrek som en gast

[ Här ovan slutar sidan 75 av
  Hjalmar Bergmans
  Farmor och Vår Herre
  inscannad av Lars Aronsson
  den 31 december 1995. ]

[ Här nedan börjar sidan 76 av
  Hjalmar Bergmans
  Farmor och Vår Herre ]

vid förrta klatschen! Tre mmmar efter börden steg modern
upp, lindade pojken egenhändigt och holl honom under näsan
på vissa damer. De sa: Stackars barn! De ville ge honom nod-
dop.
  Pojken levde och han fick syskon. Två år efter Gabriel
kom August, tre ar efter August Lill-Agmes, som dog i sitt
andra ar; tva år efter Agnes kom Frida, tre ar efter Frida
Axel. Borckarna sa ingenting. Men de hyste etr varaktigt
mtresse för den äldste. Stackars liten, sa de, han blir inte gam-
mal. Som ugglor om natten sågo de, vad ingen anman sag. An
var han jämmerligt mager, än visade han far]iga anlag för
fetma. Iblamd var ryggen krokig, ibland var höften sned;
ibland hade han skrofler, ibland hade han mask, ibland sag han
i november, ibland var ban lombörd. Och när inte den gub-
ben gick, gjorde de än finare iakttagelser. Han var nervös.
Han boppade högt i luften, om man oförhappandes stack
pekfingret i sidan pa honom. Han tålde mte, att man kitrdade
honom under fötrerna. Han skrek, om man ställde sig bak en
dörr och sa buh! Han var klen. Emellertid växte han och
frodades. Då sa Borckarna:
Tro om han inte är dum?
Darpå hängde det. Gabriel började skolan och nu skulle
man få se. Jonathan hade måst sluta i fjärde klassen: han hade
varit för dum eller för sjuklig. Nu skulle man alltsa få se. Var
eviga dag frågade Agnes: Nå, kunde du din läxa? Gabriel
svarade: Asch! Tomfallet var så överlägset, att hon blygdes.
Hon skulle ha läst läxorna med honom, om hon vagat, men
hon var själv alltför osäker i lärdomen. Det fick ga på Guds
försyn. Och det blev vinter, det blev var, det blev examen.
Agnes satte på sig sin violetta sidenklänning, sin svarta spets-
kappa, sin plymagerade hatt, sina ringar och sma broscher,
sina kedjor och snna armband. Hon glödde av iver och stank
av eau de cologne. Jonamhan var förvånad. Hon brukade min-
sann inte spöka ut sig. Hon brydde sig imte om hans invänd-
mmgar, hon tog mte reson, hon tvang honom atr kläda sig i
frack och cylinder. De gingo till skolan utstyrda som yrevar.





  Så fort hon satt foten inom kiassdörren, fick hon magknip.
Läraren var en gemen människa, bakslug och skadeglad. Pa
åhörarbänken trängdes Borckar som krakor på en gren. Det
var två år efter den stora brymingen; man hälsade men utan
varme. Läraren sprang upp på katedern och bjöd fru Borck
sin egen stol. Han gjorde narr av henne: han placerade henne
längst fram som en drotming eller landshövdingska. Där satt
hon, hög och rak, doftande och svettig, guldglittrande och
plymagerad. I ett hörn av rm#lmet stod Grundholm och gri-
nade. Bakom järnkaminen stod Axelsson i svarta kläder,
stärkkrage och vit halsduk, hela begravningsstassen. Allt var
fullkomnat. Agnes fäste blicken vid Gabriel, stirrade tills hon
sag honom dubbel. Han hade en mörkblå sammetsblus med
vit spetskrage, tupen var oklanderlig, hög, vattenkammad och
glänsande, inga sorgkanter på naglarna. Han såg ut som en
liten greve, förnäm, tankfull, lugn. Men nu var det mte fraga
om urseender.
  Läraren kastade fragor till höger och väntter. Han var en
figur, en blandning av narr och skurk. Han gav Gabriel en
| fraga, och innan pojken hann resa sig, gav han den åt en
, annan. Sitt du, Gabriel, sa han. Vila dig! Du är överan-
. strängd. Pojkarna fnissade. Borckarna logo. Grundholm gri-
  nade. Läraren slickade sig om munnen. Det var en hel# ung
  karl med stora, röda, runda kinder. En pojke, dum som en
  spån, ful som en råtta, besvarade Gabriels fraga. Gabriel fick
  en ny. En amman pojke viskade. Läraren slog ned pa bonom.
  Stör inte Borck, sa han. Tänk om han skulle vakna! Det var
  hån. Han blåste upp sina svällande röda kmder och myste
  med Borckarna, som myste tillbaka. Det var hån och det var
  uppgjort pa förhand. Agnes tänkte: Borckarna ha ställt rill
  med det här. De ha #ubbar fähunden atr göra narr av Gabriel.
  Men ränk om han borde ak#a sig? Tänk om jag bleve arg?
  Det kändes sa. Hon kämpade allvarligen mot vreden, bet
sig hart i underläppen, knep sig i armen, stack handen under
kappan och lossade på kjollinningen. Ingenting hjälpte; hon
kände, att bon började bli arg. Hon försökte varna figuren:

 on rynkade pannan, spände ögonen i honom. Hon pöste upp
sig, spände u# brosttt, svallde lik en groda, som söker
skrämma en orm. Men han märkte ingenting: förblindad av
n elakhet och sin lust att behaga Borckarna, fortsatte han
med sina dumma kvickheter. Och han sa:
Vi måste hitta pa cn fraga, som Borck kan besvara. Det ser
illa ut att lämna skolan utan att ha besvarat en cnda fraga, Jag
ska fraga dig nagot som jag vet, att du vet. Vak upp, min
gosse! Tänk dig för! Svara! Kan du saga mig namnet pa den
dummaste pojken i klassen?
  Gabriel reste sig. Han tog sig grubblande om pannan, han
uttade i taket, han sneglade till höger och vänster. Han sucka-
de, stallkade, vred sig. Agncs blev het och kall, het och kall.
Hon fick kväljningar. Pojken var helt cnkelt en driftkucku.
Han spelade, han apade sig, han amade sig. Han skämdes inte,
han hade inre akam i kroppen. Sludigen sa han: Gabricl
Borck. Läraren himlade sig, pojkarna tjöto av skratt. Grund-
hobm fruatade. Borckarna follo samman i en fnissande hög.
Axelsson forsvann bakom kaminen.
  Agncs reste sig. Hon tankte ga sin väg, lugnt och värdigt.
Men näven hängde som cn slägga, den kom i svangning. Och
en stor, rund, röd kind Iyste framfor henne. Sa skedde olyc-
kan. Hon drev till.

Ingen skada skedd, kan tyckas. För den naturliga mäm#iskan
är en örfil ingenting att #eöra väsen av. Har man haft rätt,
fröjdar den själen. Mimne. av en valskankt orfil håller sig
lange och bcrcder glädje långt in pa sena alderdomen. Har
man haft orätt, bcr man om ursakt, ifall det ar nodvandigt.
Så enkelt är det. Men Jonathan hade sin syn pa saken. Han
blev inte ond, han blev aldrig ond. Han blev viktig. Det här
var juat någonting för honom att reda ut och behandla på ett
fullt korrekt sätt. Han sa: Var alldeles lugn, kära Agnes, jag
skab reda upp affären. Det är en hederssak. Jag vet hur den
ska skötas.
  Hon var lugn som en filbunkc men hon kunde inte hindra





honom fran att reda upp affären. Det blev en hel olycka. Till
en borjan avlade han nagra förbercdande kondoleansvisiter.
Han gick till rektorn, till biskopen, till klassforcstandaren, ub
lararen. Han bad dem, att de matte lagga hela ansvaret på
hans skuldror. De beskedliga manniskorna försakrade honom,
att ansvaret var fiäderlätt. Läraren hade burit sig illa åt: bis-
kopen gav honom en skrapa, Jonathan fick full absoluuon för
sig och hela sitt hus. Det hjälpte inte. Jonathan var i sitt ässe.
Han fördjupade problemet, betraktade örfilcn ur moralens
synvinkel och fann att den hade ue sidor. Den var en vålds
handling, den var en förolampning mot ambetsman i tjanste-
utovning, den var en forolämpning mot skolans majestat och
sa tibvida även mot statens. Mojligen innebar den ett brott
n#ot kyrkfriden, ty en examen inledes och avslutades med
gmdatjanst. Han satte sina funderingar på papper och ammoda-
de rektor att sammankalla lararkollegiet. Mitt i sommaren!
Rektorn bad honom gå hem och lagga sig med isblasa på huvu-
det och varma krus under fotterna. Han forsökte slå bort sa
ken med skämt, biskopen likasa. Men dessa figurers lättsinne
formådde icke rubba Jonathans pliktkänsla. Han fordrade, att
läraren skulle mottaga offentlig avbön. Läraren skrev i tid-
mngen att han skulle mottaga uo örfilar, om man bara läm-
nade honom i fred. Historien drogs i pressen. Borckska örfi-
len blev riksbekant och Jonathan blev till atlöje.
  Efter den betan var det inte längre lönt att soka overskyla
hans konstighetcr. Folk fick skratta sitt Iystmate, det kunde
mte hjälpas. Han var i alla fall en klok och beskedhg karl,
omsynt och forsiktig, arbetsam och sparsam. Han hade ett
obegripligt klart räknehuvud och kalkylerade de mest
invecklade affärer i ett nafs och utan fel. Han slöt ögonen,
rorde lite på lapparna och så var det gjort. I dessa stycken
var han en hel liten trollkarl och Agnes försummade aldrig
att beundra honom. Man bor inte forsumma att beundra.
  Ty det kan inte hjalpas, ibland maste man uampa på tårna,
såra och forolampa. Jonathan hade sin svaghet. Det är svart
att säga, vari den bestod. Han var kanske lattskrämd. Om
m#m slog näven i bordet, skrek och domderade, fick man
honom dll vad som helsr. Och han var lätuörd, De kallaste,
fräckaste krokodiltarar follo som hett blod over hans arma
hjärta. Man behövde inte ens jämra, man behövde bara saga:
Har pauron samvete dll det? Han hade inte samvete uU
nagonung.
  Under kontorstiden satt Agnes för jämnan vid fönsuet,
höll utkik pa besökarna. Då vikuga saker avhandlades, stod
hon i dmmar vid dörren och Iyssnade. Titt och tätt maste
hon göra sig nagot ärende m på kontoret. Det blev besvärligt
i längden, det bar henne emot att hymla. Efcer his orien med
örfilen tyckte hon att gärdet var uppgiven Hon tog sitt
arbete med sig och slog sig ned i skinnsoffan på konrore.
Bönderna sa: Jaså, en ska tala med frun själv nu? Hon sva-
rade: Tala mcd patron, jag sitter bara här och syr. Vi ser det,
sa bönderna och grinade.
  Hon fick namn om sig att vara ett rivjärn. Jona#han cn
jämmerlig toffelhjälte. Det var lögn! Han var hcrre i si t hus
och hon skulle ha skamts ogonen ur sig, om han inte det
varit. Han förstod affärerna batue än hon, men hon förstod
skojare och skalkar bättre än han. Hon hade konsterna och
knepcn på känn; det var mte övning, det var inte erfarenhet,
det var naturlig begavning. Och hon hade, vad Jonathan sak-
nade, ett gott målföre. I längden kunde hon inte ty sig med
att sitta tyst, da andra talade. Hon tog inte krafmrd i sin mun
anna# än för nöds skull, men da hände det, att hon kdämde dU
med samning och sakrament. Och var dc# nagon, som slog
näven i bordet, var det hon. De andra kom av sig. Det var
in#e fint, men vad skulle hon gö a? Man bli in#e fin, förrän
man blir gammal och kommer pa latbänken. Då blir man fin.
  En gang förgick bon sig, tog en karl i kragen ocb kastade
bonom egenhär#lgt pa dörren. Det var Grundholm. Hon
borde ha ropat på Axelsson, men det glömde hon. Grund-
bomm var slut, han söp sig i backen den ena dagen och åggde
sig upp den andra. Jonathan gav honom en femma då och en
        l ri#lr h#n femtilannar nch hlmdral#nnar mnt





löfte att klä sig anständigt. Agnes gav honom ocksa pengar
för gammal vänskaps skull. Men man far inte ge, dUs man
tigger. En dag sa hon: nu får det vara slut. Han vaggade
framfor henne, drucken och föraktlig, ej längre arkitekt var-
ken i hjärta eller åthävor. Du! sa han. Minns du, att du varit
piga i mitt hus? Jo, nog mindes hon det, men världen har sm
gång och nu var han tiggare i hennes hus. Icke förry fortsatte
han med sina otidigheter och påmimmelser. Det mesta var lögn
och förtal och hon tog honom i kragen och kastade ut
honom. Jonathan gjorde en anmärknmg. Min kära vän, sa
han, det hade kanske varit riktigare att bc Axclsson kasta ut
honom.
Ja, men hon glömde Axelsson.

Eljest var hon fin efter förmaga. Och Jonathan var herre i
sitt hus. Hon gick på visiter och kafferep som andra fruar.
Hon gick pa konserter, fast hon led som en hund i en brunm.
Hon klädde sig fint, at fint, pratade fint. Hon fick med tiden
en tämligen stor mage ocb den förblev henne en tung börda
under jordavandrmgen. Men det radde hon inte för. Hon
kunde ju inte bedraga sig själv pa maten. Ibland tyckte hon,
att hon blivit pa tok för stor och Jonathan pa tok för liten
Vad kunde bon göra åt det? Hon var inte en mämliska, som
man sätter på knät eller tar om livet eller klappar umder
hakan. Men Jonathan var herre i sirt hus, han behövde mte
be, han kunde befalla. Hon lod. AUt var hans. För resten var
han envis som den sure, när han satte den sidan tiU.
  De hade en tvist rörandc barnen. Jonathan viUe inte, att de
skuDe agas för sina synder. De skulle stå i skamvran. Det
mörka kyffet hadc för länge sen fatt sin användning och var
proppfullt med urasiga möbler och andra spillror, som dd och
barn och pigor samla på hög. Men Jonathan hade sagt att der
var en skamvrå och det var en skamvra. H#m tog syndaren
vid handen, trippade nätt och varligt m i mörkret, ställde
ungen bland bratet, underrättade honom om den ddsrymd,
han hade art skämmas, stangde om honom. Knappt hade han
trippat bors förrän Agncs öppnade dörren, gav syndaren en
lugg, en örfil, en s#u# allr ef#er behov och släpp#e honom. För
den naturliga människan faller det sig naturligt att ge ett nyp
och låta löpa. A#t mögla ner e#t barn i ett unket kyffe bär
emot. När nu Jona#han kom för ao befria fången, var alltsa
fängelset tomt. Han sa ingcnting, utan orippade stum och vär-
dig ur rum i rum, tills han spårat upp rymlingen och stängt in
honom pa nytt. Agnes öppnade, han stängde; det upprepades
gang pa gang. Till sist tröttnade hon och lat honom ha las.
  Det var en tvist, fast stum. Andra tvister på samma sätr.
Hon kunde fa en besynnerlig längtan efter snubbor. Fader
Storm i tiden hade gåvan att läsa lagen rätt och tolka skriften
med sjuttiosju tillämpningar. Det var väl det hon saknade.
Jonathan gjorde aldrig nagra förebråelser. Glad cllcr oglad,
nöjd eller missnöjd, men alltid korrekt och kruserlig. Ibland
blev han hemsk. När Lill Agnes dog, tog han det så hårt, att
han mest liknade en människa. Han grät hela natten och
Agnes måste sitta på sangkanten och hålla honom i hand och
till sist maste hon lägga sig hos honom. Han var som en män
niska. Men det blev dag och solen steg upp i sin fullkomning
och likaså Jonathan. Min kära vän, sa han, det blir nu min
uppgift att skriva ut bjudningsbreven, Du å din sida har at#
tänka på lämpliga forfriskningar. I anseende hll a#t det blott
är ett litet barn -
  Herre Skapare! I anseende till ao det blott var eo barn och
hemmes barn och ingen annans barn hade hon helst tagit kist
stackaren under armen och mol allena ga# u# #ill körrgårn.
Varken katt eller kung skulle haft omak av den sorgen. Men
Jonaman hade sin syn på saken, han visste hur det borde vara.
Begravningar var han särskilt man om. Aldrig kan man vara
så fulländat korrek# som vid begravningar. Figurerna sta där
tafatta och tölpiga och lämna ödmjukt pla#s för den, som vet
att framträda korrekt.

Till sist blev det sa, att hon ensam sköt#e affärerna.
Bönderna sa: Där sitter sa#käringen. Hon var inte omtyckr,





kan tänka! Hon lät inte lura sig, än mindre lät hon skrämma
sig och allra mins# var hon h; ar#nupen.
  De s#ego in på de# inre komoret och bådo ao få #ala med
bokhållaren. Patron sjalv var så gruvlig att tala med.
  Bokhallaren? sa Jonathan. Bokhållarna sitter där ute.
  Jasa, sa bönderna och grinade. Vi trodde mest att paoron
bli# bokhallare, sen frun blitt patron,
  En dag skickade hon honom till banken. Det var inte che-
fens sak, det var kassörens. Men när han i sin tur ville skicka
kassören, bad hon honom gå själv. Han behövde motion och
hon behovdc kassorcn. Det var bråda tider.
  En annan gang rakade hon säga: Du, som skriver så bra,
bordc skö#a korrespondangsen. Han #og sig en funderare.
  Menar du, att jag skulle sitta där ute bland bokhallarna? Ja,
sa hon, det kunde du ocksa göra. Så kunde kassören si#a här
hos mig.
  De# var brada #ider och kassören var hennes radgnare och
högra hand. Jona#han tog sig en funderare, en mycket lang;
han sa:
  Ar det bättre a#t kassören sitter här, så ska han sitta här.
Men eftersom jag har varit firmans chef skulle det se illa ut,
om jag sa#e mig bland bokhållarna.
  Och han satte in#e vidare sin fot pa kon#oret, Agnes för-
sok#e locka di# honom, men det gick inte. Då tog hon hans
plats vid pulpe#en med kassören mitt emot sig. Affärerna gick
bä#ore på de# sättet. Det kunde inte hjälpas. Affären gick
bä#tre.
  För restcn var han klen och behövde vila. Eller kanske sna-
rare mooon. Han läste i en tidning om kroppsrörelse och
halsa. Han skaffade sig flera böcker i ämnet och läste flitigt.
Han hade ju ocksa amnat ao syssla med. Folk tog honom oll
rads i tvistiga fall rörande klädedräkt och bordskick, rang
och titlar, konstiga ord och kons#iga ceremonier. Han gick på
bröllop och bcgravningar, ibland bjuden, ibland objuden men
allod en föresyn för hopen, ett mönster att iakttaga och följa.
Han fick allt storre intresse för det kyrkliga och klockaren
blev hans särskilda vän. Pa Jonathan Borcks smak och takt
fick mycket bcro och han var h#galunda nagon betydelselos
yerson. Ilan blev litcn och mnger, det ar sant, eunn som en
skugga. Det kom sig av det eviga vankandet. Han var sällan
hemma anoat än vid maltiderna, Då intog han det husfader-
liga sätet vid bordsäl-d:m, han skar stek och bröd, han oste
upp soppan och delade ut sina havor. Men sen man tackat
honom for maten, gick hnn. Vad skullc han göra hemma?
Affären sköttc Agnes, gardcn skötte Axelsson, barnen skötte
sig själva. Han gick. Han gick för sin hälsas sku]l, han gick
for att förlänga livet. Det ar det viktigrste att leva langc vid
god hälsa.
  Borckarna sa:
  Nog ser man, vem som skummar gräddcn i det husct.
  Men vad beeydde Borckarna? Den tiden var förbi, da Borc-
karna betydde någonting. Sjalve Jonathan hade blivit en liten
person, som inte gjorde mycket väsen av sig i Borckska går-
den. Barnen tackade hm#olll för maten, därför att de# skulle
så vara. Eljest brusto de bctänkligt i vordnad. Axel, smn var
en spefagel, gjorde narr av honom. Frida, som var en näbb
gädda, gav honom snäsiga svar. August skällldes för honom.
Han undrade om inte far i vackerr vader kunde räm#a pa
landsvägarna i stallet for pa gatorna? Folk gav honom
oknamn och det var inte ercvligt for hans barn. Somliga kal-
lade honom "Korken", amlra "Ranten", åter andra "Vand-
rande juden". Det sista förbryllade Jonathan; han mumlade:
Jag förs#år inte det, kära barn. Jag är ju inte judc. Da skreko
de alla rre: Herregud, vad han är dum!
  Den gången var mor i närheten och gav orrar över lag.
Men hon kunde inte a Itid vara i narhcten och hon hade san
nerligen annat art eänka på. Och sa mycket borde man kunna
begära av en karl och en far att han sareer slg I rcspekt hos
barnen. Hon sa det åt honom. Det var kanske onödigt. Han
blev ledsen. Och han blev skygg för barnen. Han kilade
undan, så snart de kommo i närheten. Dessemellan mutade
han dem med för stora fickpcngar. Han hade själv fickPengar





alldeles som barnen. Skillnadcn var, aee han tng dem när och
hur stora han behagade. Till en början, sen blcv det ändrat.
Han kunde komma en dag, da det var obekvämt aee blotta
kassan pa kontanter. Följaktligen bestämdes en viss smnma
och en viss dag i månaden. Det var bara en praktisk anord-
ning och betvdde ingalunda att hans husbondevälde upphort.
För resten gick affären bra de där åren, lugnt och jämnt.
Lugna och janma, gudsvalsignade ar, da ladorna fyllas, rmll
men fyllas, kistor och skrin, kassaskap och bankbockcr, Krop
pen blir satt och fast och en smula tung. Sjalen blir saktmodig
ocll Ijum, en liten smula tung den ocksa, en liten smula sorg-
sen. Utan orsak. Snart knäpper man händerna om magen och
säger som kommelseradet: Gud ske pris! Gud ske pris för
allt, som gått mig väl i händerna! Gud ske pris för den goda
maten och den goda hälsan, de goda arcn och de goda affä-
rerna! Gud ske pris, snart tyr jag inte mer!
  Så kom Gabriel.
Olyckan var att hon blev kär i honom. Om en mor plötsligt
forälskar sig i sin son, sa kallas det moderskärlek. Men när
modern många och langa år efteråt nårr mogen alder och dess
förstånd sin fulla utveckling, vilke# för de flesta inträffar i
åldern n ellan sjuttio och åttio, då kan hon betrakta saken
utan hölje och nämna den vid namn. Allrahelst om hon lig-
ger i en mjuk bädd i ett tyst rum i ett sovande hus och stirrar
pa nattlampan och Idår sig bak örat och har Var Hcrre pa
sängkanten. Hon kan betrakta saken och vända på den och ta
den lärdom, som tagas kan.
  Hon förälskade sig i honom, icke därför att han var henDes

främling. Han hade inte varit borta mer än etr år, en sommar
och en vinter; men hon kände inte igen- honom. Han hade
vissa likhctcr med en pojkslyngel, som statt och åmat sig i
kdassrummet till skratt for manga och skam för en. Men det
var inte han. Hon trodde verkligen ett ögonblick, atr det var
Sannapojken nu igen cller något yngre exemplar av allt de#
mankön, som växt och frodats under koppartaket. Men ne;.
Han var Gabriel Borck, avlad av Jonathan, buren av Agnes.
Han var hennes tillhörighet och på samma gång var han en
främmande ung hcrre. Hon kunde ha nigit for honom. Hon
blev kär i hans panna, i hans har och i hans klarblå ögon, i
hans nacke och hals, i hans näsa och mun, i hans kropp och i
hans hallning, i hans händer och naglar, i hans Ijusa vårrock,
som var sidenfodrad och obeskrivligt elegant, i hans skor,
handskar och hatt, i hans lukt och skratt och tänder och fina
sätt och liknöjda min och lustiga ord och förstånd och kvick
het och sjukdighet och blekhet och dygder och odygder. Hon





förälskade sig i allt det, som andra kvinnor i sin tid och tur
skulle förälska sig i. Och vidare: hon blev kär, därför att hon
aldrig varit kär. Och vidare: det skedde vid en udpunkt, då
hon var sorgsen utan orsak.
  Sadanr kan sägas tretuo år efterat; eller tänkas. Da hettes
det: O, vad det är roligt, när barnen komma hem! Inte unga
herrn, inte ens pojken utan barnen i pluralis och största all-
mänhet. Och ull yttermcra visso: O, vad han är sig lik, fas#
han har vuxit och blivit en hcl karl.
  Ja, just det!
  Olyckan var, att hon bar sig dumt åt. Hon kunde inte
behärska sig. Sorg och smärta bar hon bakom mask och hölje,
vrede likaså, om det behövdes. I ödmjukhet var hon en över-
dängare, fast den dygden just inte var henmes. Det klara för-
stånder regerade allt, blotr icke glädjen. För den naturliga
människan är glädjen det svåraste stycket i behärskningskate-
kesen. Hon beter sig som en kalv i hagen, ett föl på en grön
äng.
  Fran första stund skämde hon bort honom utan gräns och
måtta. Hon öste pengar i hans fickor. Till sist blev han förlä-
gen och bad henne lata bli. Syskonen såg snett på honom. Far
själv hade mte sa mycket pengar i planboken som han. iS.n sen!
Vad skulle den lilla gubben ha pengar ull? Men en Img sprätt
behöver pengar, en ung man med manga vänmer i stan och
väninnor. Hon var gruvligt nyfiken pa hans vänumor. Hon
ställde till med en stor fcst för art få titta på dem och framför
allt för att få utta pa honom. Det blev en vräkig tillställnmg.
Kokfru i köket, champagne pa borden, uppassare och osuon,
regementsmusik och äkta gåslever, stort fyrverkeri. Jonathan
uaskade av och an i trädgården och var ledsen. Inte för peng-
arnas skull utan för vräkighetcns. När fyrvcrkcrict brann av,
blcv han rädd och fick ett anfall. Gabriel sa: Vet mor vad?
Det var för vräkigr.
En annan gang sa han:
Vad mor är förändrad! Mor har inre ens frågat mig, om
jag varit flitig.

                               87
  Hon höb på ae svara: Vad angar det mig, om du ar flitig
eller lat! Men den grodan bet hon, innan den hoppadc For
res#en visste hon ae han blivlt flitig och fulländad i alla styc-
ken. Sånt har man pfa kälm. Hon tog honom med sig pa kon-
toret och försöktc sätta honom in i affärerna. Det gick som
en dans. Han begrep allting mycket bäere än hon, han var ce
under. Hnn foreslog att han skullc stanna hemma och hjälpa
henne. Jag börjar bli gammal och trött, sa hon, och far dnger
ju ingenting till. Han svarade: Det förstår jag, att mor inte
kan orka med allt det här. Men varför duger far ingenting
ull?
  Han höll sig alldeles för mycker rill fadern, han följde
honom på hans eviga vandringar och när hon skickade
Jonathan ull Sanna, gjorde Gabriel sällskap. Det var en stor
missräkning. Enda sättet att fa ha honom hos sig, var att tala
om affärerna. Men då kom han bestandigt med frågan:Varför
kan far inte sköta det här?
  Hon fick en Ijus ide, sm]l visar, bur pass galen hon var. De
bada, han och hon, skulle resa tib en badort. Ilelst utrikcs.
Varför och varför icke? Varken förr eller senare har hon
lämnat stadens hank och stör, gården sa sallan som möjligr.
Inte ens då denne samme Gabriel nio år senare bad henne
komma till sin dödsbädd, hade hon kunnat fmlllå sig att resa.
Men nu skulle hon rcsa. Utan annan orsak och önskan än den
att fa ha honom för sig sjalv. l#fterat kan man undra och
skämmas.
  Gabriel sa nej, han ville stanna hos far.
  Hon ställde tib med nya fester. Han bad henne lata bli.
Hon öste pengar över honom. Han bad henne lata bb. Hon
krusade honom som en prins ocb han blev generad och höb
sig undan. Barnen tjurade, Jonathan #jurade, hela huset tju-
rade. Hon ensam var glad. Hon sjöng ocb gnolade dagen i
ända, utan ord och utan melodi och utan röst. Jag bryr mig
inte om någonting, tänkte hon. Jag bryr mig inte om de
andra, och jag bryr mig inte om Gabriel. Jag är glad och det
bryr jag mig om. Det känns underbgt och det kommer aldrig





igen. Jag blir aldrig mer så här. Vad bryr jag mig om aAdra
och annat?
Efteråt kan man undra och skämmas, men sa känns det da.

Gud är god mot dcm, som älska. Han har tänkt pa dem från
begynnelsem Han har skapar två varldar: den ena för dem,
som älska, den andra for de andra. Det finns vissa likheter
dem emellan: man äter och dricker i båda, sover och vakar,
andas och pratar, gör goda affärer eller daliga. Men obkheten
är storre. De älskandes värld är genomskinlig. Den är gjord
av en kristallklar materia, som s !knar namn. Den behöver
intet namn, ty den har använts blott en enda gfang: då Var
Herre skapade de älskandes värld. Den andra världen är som
bekant gjord av diverse ämnen, som alla ha namn och aba
användas rill diverse ändamal. Det finns inte nagot ändamal i
de älskandcs värld, det har ingen betydelse, vad som är där
och vad som sker där. Det betydelsefulla är, att alla ting och
abhng, stort och småe, tungt och lätt, grönt och grae
genomskines och genomstralas av ett klatt sken. Det är inte
en värld, det är kristallkupan kring en låga. Den har bara den
betydelsen och dcn meningen, att dcn haller fjärilarna från
elden och att den genomskines av dess skcn. Det är elden,
som betyder nagot. Då lågan slocknar, blir kristallkupan en
jord av skilda ämnen skapad och till skilda bruk, stor och
mäktig, fylld med betydclsefulla hng, tunga och uygga, tröga
och uyckande.
  Man är gjord för att plocka ull sig och samla, man gömmer
i boet alldeles som en ekorre, stoppar undan och bevarar. Sen
burrar man upp sig och ser präktig ut, tänker på vad man
har, och fetmar.

Gabriel for en höstdag, rikligen utstyrd, plånboken full.
Dagen efter skickade hon honom en lada med matvaror och
allehanda ting samt ytterligare nagra sedlar. Dagen efter
tyckte hon, atr hon varit för snål och gruvade sig bitterligen.
Dagen efter såg hon hos guldsmeden en kråsnfl, som Gabriel

                               89
borde ha. Dagen efter hörde hon på priset och famm det högt.
Dagen efter tYck#e hon, at# han kunde ha fåtr nog. Dagcn
efter hade han fatt för mycket. Dagen efrer räknade hon sam-
man och slog ihop och ångrade bi#er# si# slöseri. Det gnavde
hemme hela vin#ern.
  En vårdag kom han igen. Agnes tänk#c: Nu ska jag se mig
om och tänka mig för. Det gar inte an att skämma bort poj
ken.
  Men det blev lika när! Knappt var han inom dörren, förrän
hela huse# förvandladcs till en helgdagskammarc med enris-
dof# och vita gardiner. De# kändes som förr i den tidigaste
tidcn, då hon satt på stenen bak smgan och hörde Lillham
mars klockor ringa hogmässa. Det första hon gjorde, lopte
hon till guldsmen och knpte den där krasnalen. Ska jag ha
den? sa Gabriel. Ge den åt August, jag har fatt sa mycket
Hon gav dcn at Aogu#t och köpte Gabriel en guldklocka
med dubbclboett. Dcn tog han da äntligen emot och tackade
tiU. Det blev några goda dagar. Sen började han tala om
affärerna. Han rev mllkring pa kontoret, visiterade magasi-
nen, gick igcnmll kontrakten. Det var galet alltsammans. Hon
tog det inte pa allvar. En sån där ung herre far ju lov att
hfiUa pa sin värdighet. Hon smaskraeade för sig själv och
tyckte det var lustigt. Men för att intc sara honom sa hon:
Jaja, det är nog på tid, att du kommer in i affären. Han sa:
Det tycks sa. Men det gjorde henne ingenting. Hon tankte:
Kors, vad han är stor pa sig! Han vet minsann vad han gar

  Och nu hände det trakiga med pigan. Men med henne för-
höll det sig sa har:
  En kväll på förvintern blev Agnes kallad ut i köket och där
satt ert människoknyte med landsvägsler ända upp i harfästet.
Hon var ett enda lappbylte, luktade iUa och sag ut som stora
eländet. Icke förty hade hon inte mera skam i si8 än att hon
kaUade frun i huset för moster. Agnes visste inte av någon
släkt på sin kant, men det visade sig att fader Storm haft en
halvsyster och tösen var dess dorterdotter. Blodsband fanns





där således, fast tämligen lösligt, tY det visade sig ocksa att
alla tre kvinnorna, halvsystern, dottern och dotterdottern
voro oäkta barn. Ingcn slaktskap at# skry#a mcd. Hur som
helst sa mostrade hon Agnes bade fram och bak och anropaoe
henne i sin nod. Agnes lät henne s#anna, klädde upp henne
och gödde henne. Tösen var döpt till Agnes men ocksa riU
Signe och det fick hon he#a. Vidare förbjöds hon att säga
moster och at# häntyda på släk#skapen. Det skedde inte av
högfärd, det konde hon säga sig fri från. Men när man har
pigor och drängar och bokhallare i huset, är en nödd art se
pa respekten.
  Den välgärnhlgen skulle hon fa angra. Hon hade olyckan
pa känm, men hon kunde intc lista ut, från vilke# hall den
skulle komma. An tänkte hon pa eldfara, ty tösen blev besla-
gen med grov vfirdsloshet. An tällkte hon pa silvre#, ty hon
blev ocksfa bcslagen med snatteri. Lösligheten tänk#e hon
mhlrt på, fast det ingalunda saknades tecken och antydningar
i den vägen. Gar det gale# pa den kanten, kan det ställas tiU
rätta. Det är värre med elden.
  I;orsta vinken kom från Axelsson. Han hadc varit mulen
alltsedan tösen kmll i huse#, men nu mulnade han över hövan
I ställe# för att lägga veden i vedlarn, slängde han pinnarna
kring smaloenen på flickan. De# blev klagmnål och förhör.
Han sa: In#e för att det angår mig, men unga herrn Itunde väl
halla sig for god till det.
Unga herrn? Det var dagsklart men man ska ha ögon för
att se. Inte en sekund misstänkte hon Gabriel; hon trodde att
han menade August. Dcn beskedlige tjockisen släpades ut ur
sitt vindskontor, som var fyllt med uppstoppade djur och
halvätna SIDörgåsar. Han såg inte u# som n5gon don Juan.
Men mor var i tagen, hon började med orrar och ovett och
krävde bekännclse. Ilan sa bara: Ska jag ha smör; for
Gabriel?
Hon blev stillsam, stack händerna under förkläder och gick
  till sina sysslor. Hon var inte riktigt säker på sig själv och
  höll sig undan. Men olyckan ville att hon mötte flickan i
gången mellan kokct och salen. Där hangde en mattpiskare pa
vaggcn, hon fick dcn i handen och otdelade några slag. Fli-
kan sa inte e#t knyst. Hon följde henne in i jungfrukammaren
och forbjöd hennc att säga nagonthlg at Gabricl. Flickan nic-
kade.
  Foljande morgon skickade hon flickan till Sanna, tidigt och
i all hemöghet. Sjalv stängde hon sig inne pa kontoret, ville
mte möta Gabriel dcn dagen. Men rätt vad det var fick hon
se honom i uradgården: han stod vid grinden och pumpade
luft i en cykelring. Hon öppnade fonsuet och ropade på
honom. Han sag upp men svarade icke och rörde sig inte ur
fläcken utan fortsatte att pumpa. Nar det var gjort, steg han
fram tiö fonstret. Han sa: Jag cyldar ut till Sanna och stannar
nagra dar. Har mor nagot bud till Signe, så kan jag framföra.
  Hon skakade pa huvudet och drog sig in i rummet.
  I;ll den grad kände hon sig makdos och hjälplös och rad-
lös, att hon sökte stöd hos Jonathan. Det hade väl aldrig hänt
förr. Han Iyssnadc uppmärksamt och ackompanjeradc hennes
förklaringar med sina vanliga gcster. Men när han nu skolle
säga sin mening, borjade han hicka och snyfta. Det var inte
saken, som oroade honom: den skulle han nog reda app på ett
follt korrekt sätt. Men han var överväldigad och gratlycklig
över det stora förtroende, hon visade honom. Och han lat
spämma för landån och kördc som en mycket viktig person ti.
Sanna.
  Det tog några dar att reda ut saken. När han vände till-
baka, medförde han Gabriel och det sag ju ut som en seger.
Men hans första ord tydde snarare pa nederlag; han sa:
  Enligt min åsikt, kära Agnes, bör de gifta sig; i beuaktande
av att det gatt så langt, att de böra gifta sig.
  Och hon blev ursinnig och skrek:
  Ska du gifta dig med en piga!
  Vartill Gabriel genmälte:
Det har ju hant en gång forr i slakten
Varpå Jonathan fortsatte:
  Var lugn, kära vän. Det är bara min åsikt, att de bor gifta





  sig. Gabriel tycker annorlunda -
Och Gabriel utfyllde:
Ja. Det kan ju vara nog med en gang.

Vad hade hon gjott honom? Ingenting. Han hade varit som
en gud for henme. I)et fick hon igen. Du skall inga andra
godar hava. Han tyckte inte om henne. Hon var kanske for
tarvlig. Eller tyckte han, att hon vanskött affären. Eller
tyckte han något ammat. Det fick bli bans sak.
  Men det finns ett budord om barn och föräldrar; han
borde i alla fall ha tänkt pa det. Att dig må val gå och du ma
lange leva pa jorden.
  Han levde inte lange. Gick det honom väl? Beror sig på,
hur man tar det. Han fortjänade stora pengar: men vart tog
de vägen?
  Ett ar efter sin examen kom han hcm for att stanna. Jasa,
frun har skaffat sig en kustos nu, sa bonderna och grinade.
#ro hur der ska ga? Det gick um#ärkt. Han motsade henne i
allt, och han fick hållas. En dag snokade han upp några bank-
bocker och depositionsbevis: ett litet kapital som stod i hen-
ncs namn. Vad var nu det for pcngar? Var hade mor fatt
dem?
  Jo, sa hon, det ska jag bcrätta. De första åren stal jag lite
da och da or hushållskassan. Det ar darfdr l#i ar sa magra,
#arn.
  Hon trodde, att han skulle skämmas. Men han sa:
  Prat! I#ct har ar ju över förti tusen.
  Kors, är det så mycket! sa hon och förvanade sig. Da matte
jag ha stulit ur stora kassan ocksa.
  Hon tog sh#a bocker och bevis och köpte sig en livränta.
Sen fick han hallas. Hon ville se, varr det skulle ta vägen.
  Han hyrde stora lokaler vid Torget, fina lokaler. Hon sa:
Dit säner jag aldrig min fot. Han svarade: Det ar inte me-
ningen, det heller.
  Klart besked! Han satte henne på latbänken och hon blev
ändigen fin fru. Det var inte för udigt. Så lange man är nödd
atr krusa bönder ocll hlllls:l drängar, hjalper varken siden
eller sammet. Nu hade hon bara gården att skota och den
skötte Axelsson. Behovde hml pengar, gick hon till Jonathan.
Han i sin tur gick till en makta fet och myndig herre, 50111
kallades kassadirektör, fick vad han villc. Det var inte fraga
om fickpengar längre, Jonathan var firmans chef. Gabriel sa:
Far är oumbärlig. Han fick det fin.lste rumlllet vid Torget.
Han var srursk som en pojke, den dar första gangen fatt eget
rum. Han ville prompt att Agnes skulle se det; men hon gick
aldrig dit. Klockaren gick dit och Grundholm och flcra av
samma sort. Far var oumbärlig!
  Mor dög till matmor. Inte det sämsta! Hon fick sitta med
vid stora middagar. De blevo mcd tiden allt flera och allt
storre, Umgänget växte och hon visste att umgås. Grevinnans
lardomar kommo till heders, vilket bevisar, att man aldrig lär
förgäves, inte ens strunt. For resten, när man inte langre
behöver krusa, da blir man fin. Och man blur vänlig och mild
och kruserlig, just därför att man inte bchöver krusa. Männi-
skor ska vara en som det fiskspad man hällcr i slasken, da blir
man vänig mot dem, fin och kruserlig. Men hur det forhöll
sig med Jonathans chcfskap och oumbärlighet, det visade sig.
  Gabriel var med om all[ stort i stan och han var med OID
den nya jarnvägen. Han var nagon sorts direktor där. Då
järnvagen skulle invigas, blcv det dcn finaste fest, som nånsin
varit i Borckska garden. Lunch för uettio hoga herrar och
bland dem var prinsen själv, hertigcn, han som malar. Man
kan tappa sansen for mindre, men hon tog det med ro, rus-
tade i tre veckor och kunde ha statt bocken för kungen sjalv.
Och det visade sig, att ingen bet henule, allra minst prinsen i
sin konungslighet. Han talade med henne om Sanna och tör
val ha trott, att hon var änka efter dcn galne Sanna Borcken,
som haft ett riksbekant stuteri bland manga andra galenska-
per. I den tron fick han leva och i den uron far han do, om
han eljest minns henne. Ty Jonathan var icke tillstädes och
blev cj nämnd. Trots hans oumbärligbet hade Gabriel bett
mor a#t skaffa hmlolll ur vagcn den dagcn. Det var synd och





skam, men hon Iydoe. Jonathan hade haft lika stor omsorg
för festen som nagon annan. Med klockaren och Grundhobn
som bisittare hade han uuett saken och faststallt placeringen
vid bordet efter rangrulla och statskalcnder och andra
urkunder. Han ville, att prinsen skulle ha ett bord för sig och
ata i sarskilt rmll och att han Jonathan skulle sta bakom hans
stol och passa upp, vilket alltsammans var galet. Agncs skic-
kade honom ull Sanna. Det kändes som det känns att förstöra
julglädjen för en barnunge. Mcn Gabriel fick sin vilja fram.

Hon gjorde honom till lags i allt. Det är underligt. l#r man
rent förlorad i en manniska, gor man honom till viljes i allt,
om det så ska kosta bittra doden. Men det händer, att man
blir lika villig och Iydig av annan orsak. Man har blivir
undanskuffad, man sitter på latbänken med armarna i kors,
man duger ingcnting till. Och man undrar, hur det ska ga.
Gor som du vill, så far vi se, hur det gar.
  Det gick förur5ffligt. Arnfeltarna stod bakom. Gabriel
kopte. Han köpte Johamrisberg av svager Sunesson, han
kopte lantegendomar och stadsfastigheter, han köpte brygge-
riet av svager Braun och av svåger Axel den gamla Borckska
firman Borck & Soner vid Storgatan. Hur lange skulle det
gå? Hon läste taxeringcn i tidningen. En vår var Borck &
Soner uppe i tvåhundratusen. Da slog hon samman sina händer
och bad den nådiga Guden att taga henne hadan. Nu låt din
tjänare fara i frid! Men säg först, vart pengarna ta vägen?
Varaktiga voro de icke, det kände hon. Sant har man pa
kann, da man är skapt att samla. Man plockar inte lingon med
grepe och man tar inte äpplen med yxa. Emcllertid gick det
forträffligt.
  Ty Arnfeltarna stod bakom. I#anske var det sant, som ryk-
tadcs: att Gabriel skulle gifta sig med äldsta dottern. En dag
kom hon på besök, gjorde sig nagot skräpärende for fatuga
barns bespisning. Men Agnes forstod och begrep. Hon holl
sig på sin kant och pratade fint och förnämt. När nadig frö-
ken tänkte ta henne i famn, den rara gumman, rakade den
rara gumunan sätta händerÅa i sidorna och armbagarna rake
ut
  Det blev inte något gif#e, men der var på#änkt. Och de#
förklarar följande, som blev den sista #visren mellan mor och
Gabriel. Om de# nu skall kal!as en tvist och om det skall kal
las den sis#a.

Sigme, flickan som kom i olycka, fick en pojke. De# hände på
Sanna och Jona#han fann de# knrrek arr stå fadder och at#
giva honom si# namn och en silversked. Sen var de# in#e
vidare med den saken. Agncs skaffadc honom fohterföräldrar
och bc#aladc for honom. Modern gif#e sig på ammat hall.
Gabriel visste inte mer om pojken, än att han fanns. Han blev
aldrig nämnd ocb kom i rankarna blo# cn gang i kvartalet, da
pengarna skulle skickas.
  Men en natt kom han farmor i tankarna alldeles extra och
hon tankte på honom en nat# och en dag och en na#. Der var
#yst i huset nd den tiden. Dokmrn hade skicka# Gabriel rib
Schweiz. August hade pla#s i Göteborg. Axel lag i Uppsala.
Frida var nygif#. I bela s#ora huse# fanns bara Agncs och
Jona#han, tva flickor i kokskammaren och i flygeln Axelsson
och hans hund. Det kändes tomt och ovant, sen huset vari#
fuü# med folk i #rer#io års tid. Fem liv och rjugu elds#äder,
de# var pa rok! Hon kom art ränka pa pojken.
  Forsr undrade hon, om de# skulle bli bil]igare a# #a honom
ti!l sig. Han kostade henne #vahundra i kvar#ale# och li#e kla-
der. S#or# billigare kunde de# in#c bli. Och hon for#satte a#
fundera och tänkte på Jonathan. Pojken kunde bli honom till
sallskap och försrröelse. Men dar hogg hon i sten. Barn var
figurer av forsta ordningen, utan sinne for det passande,
plumpa och otidiga. Jonathan skulle be gud bevara sig! Dess
urom var de# inte vidarc hedersamr arr ha en san där liren
borrbyring i garden. Folk sku!le fraga: var kommer han ifrån?
Vad he#er han? Vem är han son rill? Och pigorna skulle voja
sig. Och Axelsson skulle bli förtvivlad! Anrligen hade han
f8#- fro#    och trädvard för ostvrinrrar. Axelsson skulle





mulna. Och barnen! Augus#, Axel, Frida! Och Gabriel själv!
Nej, de# gick inte. Gabriel hade aldrig vela# höra #alas om
honom och hur skulle de# da vara att s#icka pojken rak#
under nasan pa honom? #u till, då han gick i giftastankar.
Nej, de# gick inte. Hon fick sucka #anken i örngottsvare# och
somna pa den.
  Men det gick inre heller. Hon vred sig run# varv pa varv
och lag #ill sist som ett lik svept i lakan. De# skall aldrig
kunna sagas at# hon fattade sitt beslu# i lattsinne, än mindre
art hon gjorde det till sitt cgct valbehag. Sant, att hon var
barnkar, sant, att det blivit henne ledsamt och #om# i huse#.
Men hon var jusr inre van a#t tänka pa sig sjä!v, och gjorde
det inte nu heller. Hou tankte på, vad som kunde vara bast
for det hela, for flocken hennes. Då kom Vår Herre.
  Han sa# pa sangkan#en och de ralades vid lugn# och efrer-
#änksam#, som de gjor# både förr och senare. Han ger varken
rad eller befallning, noga rakna# sager han aldrig e# muck.
Han är #ys#nad och icke #al. Han är mod. Han ger en fa#ug,
syndig manniska ratten att handla rat#.
  Skall man komma nagon var# i världen, far man val kila
hars och #värs ab# cf#ersom marken ar olandig eller slat. Dcn
rara, raka vagen blir sallan berradd. Där gar kärnfolket, säger
man sig och avundas. Där gå de, som inga andra gudar hava.
Har gå vi, som uäla under de sju och sjuttio. Man far leva
ända, #a dagcn SOIll den kommer och slutet sådallt det blur.
  Att gora det rätta är icke en borda alltfor mng. De# är etr
foretrade, cn gava, Ctr privilcgiulll. Det är en julklapp av Var
Herrc. Cud signc honom!
  Der var ra#t att ta pojken #ill sig. De# var inte der klokaste,
    de# var in#c dc# basta, det var inre de# billigaste. Dc# var ra#t.

    Kom ska du få se någonting, sa hon ti!l Gabricl. Hon gick
    fore honom upp pa vinden och in i barnkammaren och fram
    #ib sangen, Solll en gang i #iden vari# hans sang. Dar låg poj
    ken och sov. Han var sex ar pa de# sjunde. Han kallades INa#
eller Narhan, ömsom.

7 #errman Parmor  97
  Gabriel begrep ingenting. Han kom från resan, var uött och
tyst. Vcm är det där?
  Det ar Jonathan. Han kallas Nat eller Nathan, hur som
helst. Han är sex år på det sjunde.
  Vad gör han här?
  Han sover.
  Och oagen därpå:
  Varför har mor ta6it hit pojken?
  Han ska vara min sonson, sägs det.
  Vad tänker mor kalla honom?
  Nat eller Nathan. Det ena till vardags och det andra ull
helgdags.
  Ja, men i efternamn?
  Borck.
  Då brast det löst.
  När en fin och sansad, världsklok och förslagen karl ger si#
vreden i vahl, bli han lojlig som en trilsk barnunge. Vrcdc är
harndmn pa nytt, faniga grimaser, stobiga åtbörder, tokstora
ord och dumma beskyllningar. Mor har allud hatat mig! Mor
har alltid förfoljt mig! Mor har alltid stått i vägen för mig!
Mor har alltio hindrat mig!
  Ja, ja, sa hon, i alla fall tycks jtg inte ha hindrat dig att
satta pojkcn i världcn.
  Det var mors fcl!
  l#ors i jemine!
  Jo, om inte mor slagit flickan, hade jag aldrig farit till
Samla. Och dessforinnan var det ingenting.
  Där fick hon höra! Sannerligen var hon inte farmor i dub-
bel måtto, roten och upphovet! Desto större skäl att göra rätt
för sig.
  Pa tio ar hadc de inte talats vid sa grundligt som nu pa tio
dar. Han förgick sig till den grad, att hon förlät honom. Det
blev bara joller alltsammans, otidiga ord från en unge, smn
inte vet bättre. Hade längden inte varit sa lång och bredden
så bred och tyngoen så tung, hadc hon lagt honom över knät
och rett upp affaren och klarlagt saken. Som det nu var,





  kmnde hon mte annat än skratta at honom
Det är roligt att talas vid, sa hon. Du har alltid haft så
 tt, kara Gabrlcl. Du har aldrig haft tid att höra på mig

  Han vevadc samma visa pa nytt: Mor har alltid -! Mor
har alltid -! Men rätt vad det var rann det ur honom#
  Och hur skall det bli om jag gifter mig?
  Där klämde skon.
  Han tog Jonathan tib hjälp, han kallade hem syskonen och
bearbetade hemme från alla hfill och kanter. Han sökte upp
gamla förvissnade Borckar, spilbror av släkten, förbleknade
familjcporuätt# De bådo hennc att ickc profanera namnet
Hon bjöd dem på kaffe ocb kakor.
  En dag sa ban:
  Det bbr mors skuld om alltsammans gar över styr.
  Vilket alltsammans?
  Affärerna!
    Det var bekännelsen. Man plockar inte äpplen med yxa,
man repar inte lingon med grepe, Hon sa:
Jasa, du tänktc gifta dig for pengar. Det ante jag inte.
Han svarade:
Nej, mor kmnde väl aldrig uo, att sånt var möjligt.
  Fram på sommaren tysmade gnabbet. August tjurade
längst, Gabriel var den förste, som famm sig till rätta. Han
blev tysdatcn som förut, bradskande ocb liksom langsynt,
snubblade över möbler, som stodo i vägen, fann inte vad ban
sokte, då det låg under näsan, men såg långväga, som det
tycktcs. När hon talade till honolll, smalog ban ocb nickade
mcn hörde inte pa. Fast sommaren var kylig, svettades han
otrobgt och måste ömsa ett par gånger om dagen. Mot poj-
ken var han vänlig, tog hmlom med sig, när han akte ut till
Sanna eber Johannisberg, köpte honom Icksaker och socker-
pubor.
  Eljest skalade parveln omkring i buset, skalade i trapporna,
trampade i Axelssons rabatter, retade bans hund, nar den var
bunden, ocb sprang för brinnande livet, när den var lös.
Ibland störtade han in tiU farmor och klängde upp i hemnes
knä, blinkande, skalvande, kippande efter andan. Det kan
vara, att nagon gett honom ett hårt ord eller nyp i smyg
Han skvallrade inte och hon forskade inte. Men hon höll
honom skadeslos.

Och hösten kom och det blev ännu tystare. Gabriel for till
Davos. En ny adress att sltriva upp i almanackan bland många
andra Farmor skrev tiU honom en gang i veckan, berattade
om dltt och datt, mest om pojkcn. Gabriel skrev också en
gang i veckan, men adress och överskrift och hela brevct var
ull far. Någon gang ett postskriptum: Tacka mor fiir hennes
brev. I början av december skrev han: Tacka mor för hennes
karkomna brev. I medio december fick hon själv brev. Han
hade tänkt resa hem tiU julen, men läkaren hade sagt nej. Han
undrade, om mor skulle vilja göra sig det stora omaket att
jula hos honom? Det var tråkigt i ensamheten.
  Hon blev gruvligt upprörd och alldeles lugn. Nej, hon
kunde inte resa. Forst och främst kunde hon inte lämna pojk-
kytungen ensam med Jonad#an. Vidare maste man betänka,
att hon på uctuotva ar aldrig lamnat staden, gården så sållan
som möjligt. Och språken! Hon kunde ju inte ett udändskt
ord. Hur skulle det ga?
  Dessutom fanns det ett postskriptum: Om mor mte har
lust, sa vill kanske far komma?
  Det var det enda rätta: Jonadlan skulle resa. När allt kom
omkring, hade ban kanske föreslagit mor av ren bövligbet
Det såg vänligt ut. I alla händelser var det bäst, att Jonathan
for. Han var sprakkunnig, han hade rest förr. Han borde resa
och han reste.
  Sen blev det han som skrev. Han berättade mest om sig
själv, sin egen hälsa, sin mat, sin mage, sina vandringar. Han
trivdes inte. Det fanns många figurer pa platsen och deras
uppträdande stötte honom. I första brevet skrev han: min k.
Hustru, jag har nu varit här i tre dagar, men jag kan inte
säga att jag uivs särdeles. - Och i det andra: Min k. Hustru,





jag har nu varit här i tio dagar, men jag kan inte säga - Och
i det tredje: Min k. Hustru, jag har nu varit här i femton
dagar, men jag kan inte säga -
Inalles sju brev, a la bevarade fast ett kunde ha varit nog.
Sen kom brevet med styvt papper och breda sorgkanter.
  Min k. Hustru, jag har den smärtsamma plikten att under-
rätta dig om var käre son Gabriels frånfälle, vilket inuräffade
den 13 dennes kl 4,3z förmiddagen. Det skall säkerligen vacka
dm förvåning, att begravmngen, då detta kommer dig till-
handa, redan ägt rum. Det var emellertid var sons uttryckliga
önskan, att hans kära mor ej måtte oroas och måhända föran-
ledas att göra en resa, Solll onekligen är bade lang och mödo-
sam.
  En dag stod han själv i förstugan, Jonathan. Hatten i krus
flor. Agnes gick emot honom med utbredda armar. Men han
gav henne ett litet tecken att hon borde dröja ett ögonblick.
Han lade fran sig hatten och trippade högtidligt fram tiD gos
sen, som stod där i ett hörn. Han tog hans huvud mellan sina
händer och kysste honom på mun. Pojken gned sina läppar.
Jonathan sa:
Det är en hälsning fran din far, min gosse.
Och vänd till Agnes:
De# var det sista uppdrag vår käre Gabriel gav mig.
  Hade han fått något annat uppdrag, nagon annan hälsning?
Det är inte troligt. Jonathan hade sina svagheter, men givna
uppdrag utförde han punkdigt och korrekt.
Det är dumt av Var Herre att inte säga tiu från början, hur
manga år man har pa sig. Nu gor han som moran, som skic-
kade pojken till bys med oräknade slantar. Ocke ska en kopa
först? sa pojken, såg pa listan som började med en gris och
slutade med en pisksnärt. Kan du väl begripa, svarade moran,
som var lika ordtäfft och omöjlig Solll Var Hcrre, kan du väl
begripa, art en köper det förnödnaste forst. Men pojken
t,vckte att pisksnärten var det förnödnaste och så började han
i den änden och när han kmn till grisen, var det slut. Kan du
väl begripa!
  Man far en bunke oräknade år i näven. Vart ta de vägen?
Det aret, det aret, det aret. Det aret Gabriel började skolan,
det året Gabriel dog. Det året Frida gifte sig. Det aret Axel
satt tmg i Ostra härad och bodde bemma. Det aret Nathan
började storskolan. Det aret Jonathan hade mässlmgen som en
annan barnunge. Det aret taket lades om.
  Kan man tänka sig - koppartaket! Axelsson upptäckte, att
takstolarna pa södersidan voro genomruttna. Det blev ett
rumor! Nu begrep man, varför rappningen på södersidan för
jämnan föll av, varför det möglade i garderoben, varför säng-
kammartaket fick mörka fläckar i väggkanten, varför tape-
terna lossnade, varför pigorna släkte eftcr släkte fick tandböl-
der och bleksot. Det var tur, att inte hela huset störtat sam-
man. En dyrbar och besvärlig historia blev det i aUa faU, hela
taker måste läggas om. Och Jonathan blev grubblande. Den
gamla sorgen fick nytt liv. Huset var mte, som det borde
vara. Du är en figur, sa han åt Grundholm, när de möttes på
Torget. Grundholm tiU att skrika: Vad i röda h-e är det du
säger, din käringkatkes? Ditt faralår, ditt ärkefan! Hör hit!





skrek han och folk samlades. Han tog Jonathan för bröstet
och höll honom framför sig på rak arm. Vad är det du kallar
mig för, du lilla rävrumpa? Jonathan sag honom stint i ögo-
nen och svarade: Du är en figur. Varpa Grundholm skrev
upp vittnenas namn och stämde Jonathan för ärekränkning.
Det blev förlikning mot hundra kronor kontant och namn på
en växel.
  Andra år hände annat. Ett år gick Grundholm omkring på
frälsningsmöten och bckände de synder han begatt mot
f]ickor i sin tjanst. Frälsningsmötena tör ha blivit fler än
synderna, varför han nöddes att skarva utan matta. Det var
en rätt stor skandal och på sitt sätt otrevlig.
  Ett annat ar i juli kom Axelsson och sa upp sig till flytt-
ning i oktober# Det hade hänt förr, det hände ungefär vart
tredje ar. Man vill bli trugad ibland och det är mgenting att
säga om det Hur skulle man eljest veta, vad man är värd?
Fatmor trugade, Jonathan och August trugade, Axel och
Frida skrevo brev och trugade. Men nej, den gangcn var det
allvar. Fram i oktober kommo pigorna och viskade: Nu pac-
kar han, frun! Farn or måste ned i flygeln och ta reda på
orsaken och sammanhanget. Där stod han mellan lar och
hsta, karg och arg, mager och mulen, livremmen atdragen så
art ryggraden stack upp som en stör ur höfterna, och pa stö-
ren satt bröstkorgen uppträdd och allra överst skallen. Det är
mte lätt att handskas mcd såna.
  Hur de nu kände och klämde på saken, kröp orsaken fram.
Axelsson hade överraskat Nathan, då han med en tesked för-
sökte kava ut ögonen pa Axelssons hund. Det var en rövar-
bittoria! Axelssons hund hade varit död i tva år. Varför hade
han inte sagt till genast, sa hade pojken fått smörj? Nej, saken
var onaturllg och han hade velat tänka sig för och nu hade
han tänkt sig för och nu ville han flytta. Men farmor slog
upp kista och lar och rev upp grejorna och svängde dem och
slängde dem och lät dem vina kring öronen på Axelsson, som
blinkade och klarnade och stannade.
  Det är inte lätt att handskas med såna. AUra helst da man
börjar bb gammal. En kväll då hon råkade stå bakom Auguss
som satt och lästc tioningen, upptäcktc hon, att han var skal-
lig högst upp pa hjässan. Kors i aD världen, pojke! Vad har
du gjort med ditt har? A, kära mor, jag börjar bli gammal.
Själv var hon korpsvart i haret så när som på två vita slh#gor
vid rinningarna. Hyn var skaplig, tyckte hon. Näsan var fars-
arv, stor och grann. Men ogonen kunde hon inte förlika sig
med, stora och utstaende som koögon, alldeles för Ijusa, rik-
tiga bondögon. Och hon borjade stupa bakåt: det var inte
sturskhet, det var den välsignade magen. Ibland forsökte hon
svälta ned dcn, men da tjöt den som en ulv och hon blev
sjalv bitter till sinnes.
  Efter Gabriels dod gick hon e# ar i krusflorsklänning och
sen uivdes hon bara i svart: svart klänning med vitt kras,
svart spetsmösa, svart sidenförklade. Det aret Axel blcv borg-
mästare, lät hon sy sig en stalgrå sidenk änning, men den blev
aldrig använd. Ilon skulle ha haft dcn pa instabarionsmidda
gen, och den lag redan väl packad i kofferten under Jonat-
hans bästa frack och allt var i ordning för resan. Men om
natten kom hml att tanka pa, att hon sagt nej åll en resa och
en bjudning förut. Och sa fick det bli nu ocksa.
  Jonathan reste och kmD igen forvandlad. Antligen kan man
säga att han natt sitt mal och kmnmit på sin rätta plats. Han
hade blivit bror med ett hovrättsrad och en president, med en
overste och en general, med tva borgmästare och en lands
hovding. Han rraffade dem aldrig mer, han uäffade bara
Grundholm och klockaren. Men han umgicks med dem i
statskalendern, han kände deras ordnar och titlar, deras fub-
makter och bcfordringar. Han slog efter dcm i adelskalendern
och bekantade sig med deras hustrur och barn, kusiner och
anförvanter i tredje och fjärde led. Han hade fatt ett
umgänge, som passade honom. Allt sen brytningen med Borc-
karna hade han just inte haft annat än figurer omkring sig.
Men när han nu slog ut med händerna, la huvut pa sned och
smålog, eller när han myste och nickade och mumlade: Jaha,
kara bror, kunde hon veta, att han befann sig i gott sällskap.





Han vaknade en morgon, röd som en tuppkam i ansiktet,
flämtande och het. Du har feber, sa Agnes, du ska ligga suba.
Men sa fort hon vänt ryggen ub, gick han upp och gick ut.
Han kom inte hem till middagen. Pa kontoret fanns han mte,
. klockaren hade inte sett honom. Hon ringde till Samma och
Johannisberg- nej. Hon måste ut och leta. Hon famn honom
hos Grmldllollm Han satt vid det gamla ritbordet med alla
arkitekturens olika stilar i planscher utbredda framför sig.
Han valde, han ville att Grundholm skulle bygga ett nytt hus
åt honom. När ban fick se hustrun, började han svamla. Han
skullc gc en stor middag, sa han, och behövde ee nytt hus.
Han yrade. Hon fick honom hem, och det befamms att han
hade fyrtio graders feber. Hon blcv sa förskräckt att hon
blev ond. Du är ett kräk! skrek hon. Men da gjorde han hemme
häpen. Han sa: Det har du sagt mig en gång förr, och det
glömmcr jag aldrig. Han matre ha syftat på den där gangen,
då Sanna-Borck bad om bjalp. Sen dess hade det mte fabit ett
ont ord dem emellan.
  Doktorn kom och Iyssnade. Lunginflammauon. Det gick sa
hastigt, att hon aldrig fick riktigt klart for sig, hur dc# gick
till. Hon minu s bara, att hon stod på korrgarn i neduampad
snö och runt omkring henne stodo barnen och en gammal
herrc kom fram och tog hcnne i famn. Men bon minns mte
ens, vad det var för en gammal herre.
  Sen kom det eviga uasslet med affäretna; den stora h_rvan
skulle redas upp, Gabriels hatva. Under åren meban Gabriels
död och Jonathans hade Augmst haft sakcn om hand och
misslyckats. Arnfcltarna stjälpte aba hans forsok att reabsera
med rimlig förlust. De hade god aptit och ville ha hela kakan
mcd sockcr och sylt. August gav tappt. Alla tre barnen vibe
göra sig urarva. Men Agnes sa nej. Ocb sa pass Iydnad bade
de lart i skamvran, att dc böjde sig.
  Det var en tung börda hon tog på sig. Man blir styv och
stel pa alderdomen, styv i lederna, styv i ansiktet, styv och
stel i tankarna. Man har inte längre så latt att rätta sig efter
andra, passa deras miner och gissa deras tankar. Folk säger ju
ee och menar ee annat. Konsten är ae gissa det amdra. Och
ae aldrig ge tappt. Men för att aldrig ge tappt måstc man ha
den räea ödmjukheten. Man får tåla mycket.
  Hon tyckte inte om ae barnen så ae säga stodo och sågo
på. Hon skickade dem aDa ue ur stadcn. Och hon gick tiD
Armfeltarna och hml gick hll andra. Hon gick tungt i deras
trappor, hon satt nmgt på deras stolar. Ibland var hon Iyhörd,
ibland var hon lomhörd, allt eftersom det föD sig. Ibland
begrep hon p5 momangen, ibland begrep hon inte ens, när
man bad henne dra åt skogen. Man får hushaDa med förstån-
det. Krafterna far man inte hushalla med. Men ibland var det
skönt att ha krusflorsslöjan över ansiktet.
  Det var den tiden. Krusflorstiden kan hon kalla den, ty då
hon ser på de dagarna och tingen och människorna, ser hon
dem genom krusflor. Dcn enda riktigt klara bilden från den
uden år Nathans. Om räe ska vara räe, så måste hon
bekämma, att det var han som höD humöret uppe. Man känner
sig inte rikugt orkeslös och eländig, när man har en pojkvask
att luva sju resor om dagen för sju kända synder och sjuttio
okända. Och han narrade henne ae skratta med sina upptåg
och sina historier. Han Ijög sa att hon kippadc cfter andan.
Det blev skamvra. Men om natten skraeade hon åt hans
tokerier, kanske mest och båst därfor, ae hon inte hade nagot
anmat att skratta at. Det gjorde goe i magen.
  Den uden, ja. Sen blev det lugnt. Det firet Axel gifte sig,
var redan det värsta över. Folk slapp se henne rämma fran
bank till bank, fran kontor till kontor. Folk slapp se hemme
alls. Hon gick aldrig ut. Hon gick inte i kyrkan, hon gick
inte ens till körrgarn. Graven sköee Axelsson, affärerna
skötte August. Från den dagen räkmat, då Nathan försvann,
hade hon knappt satt sin fot utom porten. Varför skuDe hon
det? Vad hade hon ute att göra?
  Hon var en fin gammal fru, som sae i sitt hus och deade
ut genom fönsuet. Dcsscmellan skrev hon brev tiD barn och
barnbarn. DessemeDan fick hon besök av gamla vämmer, en
två tre stycken, som ännu voro i livet. Dessemellan kunde





hon ga ut i köket och filma Grundholm hopkrupen vid bor-
det, sörplande kaffe. Han var fattighushjon, halvblind och
stendöv, eländet självt.
  Ibland for en Borck genom staden och gjorde visit i går-
den Då ställde hon ull med stort kalas och samlade aD# som
fanns kvar av släkten. Det var inte mycket, en gammal *ö-
ken, syster till räntmästaren, vidare svager Sunesson, vidare
svåger Brauns yngsta dotter, som inte var riktigt klok. Skröp-
liga spillror! Men hon ställde uD stort kalas och prålade en
smula.
Dessemellan hände ingenting. Jo, barnbarnen hände, om
man så far säga. Men hon sag dem ju aldrig! Hon fick umgas
med dem som Jonathan umgicks med sina generaler, presi-
denter och landshövdingar - i tankarna. Och hon märkte ae
hon blev gammal just pa det, att hon talade sa mycket med
barnbarnen. Hon förmanade och berömde, bannade och
talade förstånd.
Ibland talade hon med Jonaehan.
Ibland med Gabriel.
Mest med Var Herre. Naeen var hans och naeen är längst.
Hon anmodade Var Herre att närvara vid husköpet
  Gode Gud, sa hon, glöm nu inte bort mig i morgon. Tänk
pa mig klockan tolv. Da är jag pa Bjorners kontor och skri-:
ver under.
  Det var endast en formalitet men en högtidlig formalitet,
närmast a# förlikna vid en begravnhlg. Var Herre kunde ha
en särskild orsak att hedra akten med sin närvaro, ty
ursprungligen var det han som ingav henne tanken att sälja.
Det hände en gång då hon var ledsen och närmare bestämt på
hemnes sjuttiosjätte födelsedag. Hon hade fått för sig, att bar-
nen ville bereda henne en överraskning. De skulle samlas i
Borckska gården, barn och barnbarn, hela skrälldusen, inte sa
många men alla som fanns. Liv i barnkamrarna, stoj på vin-
den, skorstenseld och rammelbuljong# rökskyar i herrummet,
vinglas pa bordet, Ijus överallt. Det skulle bli som förr ett
litet slag. Och hon stökade och fejade och trodde blint att de
skulle komma. Men ingen kom. Undantagandes August och
fiolen, Sunesson och några andra snyltgäster. Eljest ingen av
hennes. Da blev hon forargad och sa till sig själv: Vad ska
jag, gamla käring, med ett stort hus, när ingen vill komma till
mig?
  Då passade Vår Herre pa.
  Nej, sälj du garden, sa han, och hjälp dina barn, eftersom
de ha det svart.
Det var upprinnelsen.
Vidare sa han:
  För resten är det inte mer än rätr.
  Därmed menade han belt enkelt att farmor sett för mycket
pfi sitr eget bästa vid arvskiftet efter Jonathan och Gabriel.





Hon hade tagit gården för sin del. Det var inte orätt men det
var klokt. I bouppteckningen var garden och tomten upp-
tagna till tvåhundra tusen. Nu salde hon den för trehundra-
femtio: avgick hundratusen i inteckningar. Hon skulle få två-
hundrafemtio tusen kontant. I sedlar. Hon skulle inte behalla
stort för sig själv; hon skulle ge barnen det mesta. Hon skulle
bara behålla sa mycket, att hon hade nagonting att sticka till
barnbarnen.
  Man ska vara Vår Herre för att upptäcka något orätt vid
arvskiftet, men det kan vara sa gott att borja klä av sig, då
skymningen faller och natten är nära. Man har haft tjugu
stora rum att svällga sig i och man far en kista. Det är bäst
att vänja sig först vid ett litet krypin, sa blir övergången inte
sa tvär. Två sma rum och kok, en vindskammare at Axelsson.
Han sa: Det blir fruns olycka, om frun säljer garden.
  Hon svaradc:
  Jag ar sa gammal, att jag bara har en olycka kvar. Och den
kommer!
  För resten, saken var avgjord och kungjord. Barnen skrev,
att hon inte fick sälja gården för deras skull. Ne;, tror någon
det! Andra Borckar skrevo, att gården inte fick ga ur släkten.
Men släkten hade gått ur garden för länge sen, så det skälet
var svagt. En Sannapojke skrev från Amerika, att om hon
väntade i fem manader, skulle han köpa garden. Han gjorde
uppfmningar alldeles som far sin och om fem manader skulle
han betala millioner för gården. Väl förståendes - då det blir
tva torsdagar i vcckan. Svager Sunesson pastod, att hon skulle
få lunginflammation av dammet och draget vid flyttningen.
Kan vara: Jonathan dog i lunginflammahon och det är en
död 50111 andra. Vad de kunde hitta pa! Emma ryckte, att
hon borde tänka på hunden och katten. Hunden var fjorton
ar gammal, krympling och dofardig. Han skulle lida av flytt-
ningen. Och en gammal katt lämnar aldrig sin gard. Det
borde *un besinna. Men frun lät Arelsson skjuta hunden och
dränka katten, sa voro de hindren undanröjda. Det kan tyc-
kas enkelt och gcsvint men var inte så gesvint heller, ry
Emma hämnades i ma#en och höll frun pa svält, tiUs den
mäktiga gamla magen dmnnade av smärta och den mäktiB
gamla frun foll ull föga och bekände sin orätt. Hunden var
helig; den hade tillhört Nathan. Katten var ocksa helig. Ett
stort, gragult djur, svartsuimmigt som en uger, tyst och dys-
ter som en olycka, jamade aldrig, spann aldrig, smektes aldrig.
Samma dag Nathan försvamm, kom katten tiU huset, objuden
och gud vet genom vilken dörr eller vilket fönster. Han gick
in i Nathans rum och lade sig i Nathans säng och där fumno
de honom; det var det sällsunma med katten och högst kons-
tigt för resten.
Men med Natban förhöll det sig så här:

Han var sex år på det sjunde, då han kom i huset, och den
fosuam, han fatt dessforimman, var det inre stort bevänt med.
Han hade sina olater och hon fick väl lov att tukta honom.
Det är möjligt, att hon tog i för harr ibland, men vad skulle
hon göra? Man måste betänka, att hon tagit honom i huset
mot Gabriels vilja och mot Jonathans och de andra barnens.
AUa mäm#iskor spådde, att hon skulle fa sorg av det barnet.
Hon måste väl sc tiU, att de inte blevo sannspådda.
  Han Ijög och det gör andra barn ock, mcn det var stort
omöjligt att fa honom att bekänna och ta ullbaka en lögn. En
gång kom han inrusande ull farmor och berättade, atr takluc-
kan slagit igen om halsen pa Axelsson, så att han nu hängde
dod på vinden. Men när samme Axclsson blek och mulen
uädde in i rummet och beslog honom mcd denna uppenbara
lögn, lät han sig inte bekomma. Han bad Axelsson ga upp på
vinden och se efter själv, om han inte ville tro honom. Han
brydde sig varken om sanningen ellcr det sannolika. Han Iju-
ger som en katkes, sa Grundholm. Han Ijugcr som en figur,
sa Jonatban. Han Ijuger som mor sin, sa Axelsson. Han Ijuger
inte alls, sa Emma. Han inbiUar sig.
  En annan gang kmn han infarande med hälsning fran farfar,
att han ville ha vin tiU mmddag och fyra rätter, därför att han
vunnit femtio msen på lotteriet. Na, det uodde inte farmor





på, men vad skulle hon göra, då Jonathan själv kom och
bekraftade saken. Cigarrfröken, som sålt lotten, hade ringt
upp honom och berättat det otroliga. Det blev en festdag!
Men cigarrfroken visste ingenting om vinsten och dragmngs-
listan visste ingenting. Och om pojken sjalv ringt upp farfar
och förställt röstcn eller om han tnbbat någon alman att
ringa, det fick man hcller mte veta. Ty att fa sannmgen ur
pojken, det var lögn. Farfar sa det ju själv, sa han. Ljuger jag,
så Ijuger farfar.
Sånt måste väl näpsas?
  Och han hade andra hyss för sig. Han tyckte om god mat
och när han nu märkte, att det bjöds bätue mat, när det var
främmande i huset, gick han omkring i stan och hälsade från
farmor och bjöd folk, både likt och olikt, ull middag. De
kommo rätt förvånade och rätt förvånad blcv farmor men
höll god min och bullade upp efter formåga.
  Sånt maste väl näpsas?
  Och han snattade; det gör andra barn ock, men det var
stort omöjligt att få honom att inse, att han snattade. Han
tog några slantar som lag pa skänken. #a, men de lag ju där,
sa han. Varfor lag de där, om jag inte fick ta dem? Hur skulle
jag kunna veta, att jag mte fick ta dem?
Du får aldrig ra andras pengar.
#a, men hur skulle jag kunna vcta, att det var andras
pengar? Farmor ville kanske ge mig dem.
Nej, jag ville inte ge dig dem.
#a, men hur skulle jag kunna veta det? Jag trodde att far-
mor ville ge mig dem.
Och Emma sa:
Det är klart. Han uodde att frun ville ge honom slantarna.
Och llU ska han ba bannor till!
Men bammr hjalpte inte. Han blev för svar. Han ville kava
  ut ögonen pa Axelssons gamla hund med en sked. Historien
  blev aldrig utredd. Axelsson sägcr: ja, sa var det. Och tar det
  pa sin salighetsed. Men I mma tar på sin salighetsed att Poi
  ken bara viUe sticka skeden i halsen pa hunden för att fa
honom att kräkas. Ty, säger hon, hunden var sjuk och
behövde jusr kräkas och Nathan var inte en mammiska utan en
ängel, som villc alla val. Därfor gick det, som det gick. Far-
mor skulle vilja tro henne, men det finns sa litet, som talar
för, och så mycker, som #alar mot.
  Han ställde till med ett fasligt elände, da han lurade farfar
att ga upp till landshövdingskan. Landshövdingen hade dot#
och ett par dar efterat fick Jonathan ett brev fran änkan.
Hon skrev, att hon önskade giva sin make en värdig begrav
ning, och då herr Borck var känd som auktoritet på området,
utbad hon sig hans rad och bistand. Bada läto lura sig, baoe
Jonathan och farmor! Brevet var skrivet med fin frunrim-
merssul och det var utan tvivel landshövdingskans brevpapper
med initialer och krona på papper och kuvert Jonathan lät
spänna för landån och körde upp till slottet. Ma tro han var
nktig och Iycklig! Pojken sa efteråt: Ska farfar aldrig ha
nagon glädje i livet? Men var han kommit över papper och
kuvert, det sa han inte. Och för Jonathan gick det illa. En av
mågarna, som var resande och okänd i stan, tog emot honom
och uodde, att han råkat ut för en bindgalen. Han ringde
upp polisen och poliscn ringde upp fru Borck. Det var en
neslig och ledsam historia. En litcn smula lustig ocksa men
mest ledsam. Och framfor allt: Pojken maste väl näpsas?
  Hon kunde inte sla honom. Han var kanske inte för klen
för smör; men han var for feg. Bara man hytte at honom
borjade han skälva och betedde sig smn en idiot. Farmor
måste overga till Jonathans metod och åter upplata dörrcn ti!l
den famösa skamvrån. Det var en triumf för Jonathan.
  Och skamvrån hjälpte. Han skrek som cn gast men ban
blev mjuk och angerfull. Kanske till och med litet för mjuk:
det var inte bra, det heller. Han blev radd för farmor, rod
nade och bleknade bara hon talade till honom, stammade och
stapplade på svaren. Det var en plaga.
  Det blev en än värre plåga. Han hittade på att göra henne
svartsjuk. Han hade ju den där Emma, som avgudade honom,
och nu höll han sig helt och hallet ul! henne. Han hade ett





smeksamt sätt och det kan vara gott med smekningar iblamd.
Jonathan var borta, Gabriel var borta, de andra barnen hade
sitt och sina. Farmor gick där i sin ensamhet Hon tyckte, att
hon aldrig haft en enda människa för sig själv. Jonathan?
Inte! Gabriel Oj, oj! De andra barnen? Nej. Men den här
pojken skulle ju vara henmes egen. Man ber och arbetar, man
samlar och stretar. Och man far ett stort stenhus och fyller
det från grunden ända upp till koppartaket med allehanda
dyrbara ting. Och sa säger man: Ja, men du gode Gud, det
var ju inte det jag bad om!
  Jo du, säger Vår Herre, det var just det du bad om. Det
var det du bad om, da du satt bak stenen bak stugam och
räknadc dma slantar. Det var det du bad om, da du tussade
länsman på far din. Man ber inte med böner, min gumma
li!la, man ber med gärningar. Var sa god! Du är bönhörd.
  Och den där Emma sa:
  Som frun har skrämt pojkstackarn! Komma och begära att
han ska vara ammat än rädd för frun! En ska väl vara mänsk-
lig om en vill vara mänmska. Nej, Natham, det är mm pojke, de#
  Vänta du på mig, din slabbertacka! tänkte farmor# Och det
tövade inte länge, förrän hon fatt pojken över pa sin sida.
Det gick som en dans. Hon behövde bara stävja Iymmet en
smula och uubba av det skarpa förstandet en smula och
blundn en smula. Mer behövdes mte för att bli smekt. Han
var lik Gabriel till det ytue, till ögon och mun, panna, hår-
faste och har, men han hade mte Gabriels sryva smme. Gud
ske pris!
Hon sa till Emma:
 ag tror inte, att Nathan är sa rädd för mig längre.
Och Emma fräste:
Da är väl frun salig, då!
Inte precis det men nöjd med sig själv och en liten smula
  högfärdig. Hon var inte farligare rivjärn än att hon kunde
  göra sig omtyckt. För resten skämde hon inte bort honom
  över hövan. Hon holl honom till lärläsningen och så små-
  ningom kravlade han sig upp genom klasserna. Fast det gick
ju tämligen långsamt, När han kom upp i näst högsta kdassen
var han redan nitton ar och en ung herre, huvudet högre än
farmor. Han sa:
  Uj, vad jag knogar, farmor. Men det vill till. Jag är ju bara
cn fattig pojke och liggcr farmor till last.
  Han visste, att far och mor inte varit gifta och han talade
ti« och tätt om, att han var en fattig pojke, som maste knoga
Det blir väl någon råd med fattigdomen, menade farmor,
bara han lät bli att Ijuga.
  Ja, sa han, jag begriper inte, varför jag ska Ijuga sa förbas-
kat. Men det kommer för mig ibland,
  Farmor sa:
  Det växer väl bort med aren. Men du ska lova mig att all
uid komma till mig, om du råkar i trassel.
  Jo, det lovade han och kysstes och smektes.

Och en morgon kom han och sa:
  Följ med ska farmor få se nagontmg.
  Hon följde honom ut i urädgarden och bort ull det
Gawenstemska husets brandgavel. I muren fanns ett litet fyr-
kantigt fönster eller glugg med mattslipade glas. Vanligen
täcktes den av murgrönan, men nu var grönskan riven åt
sidan och glaset uttaget. Under gluggen stod en stege, som
vanligen hängde pa vagnslidrets vägg.
  Det har varit mbrott, sa Axelsson.
  Ja, det är klart, sa Nathan. Det kan ett barn se. De ba bru-
uit sig in den här vägen och stulit hos Gawenstein.
  Gawenstein, gmldsmeden.
  Farmor kunde ocksa bcgripa, att det var inbrott och det
var en kuslig historia men ingenting vidare med det. Utan
hon gick genast in ull sitt, allra helst som det var en råkall
morgon. Stå inte där och förkyl dig, ropade hon ull Nauhan.
Men han tyckte, att det var väldigt skojigt och han ville se
på.
  En stund senare hörde hon röster i trädgården och tittade
ut genom fönstret. Där stod lille Gawenstein och gestikule-





rade, där stod fyra poliser och ett par civila herrar, vidare
Axelsson och Nathan. Sa kom ytterligare en polis gcnom
grinden och han ledde en hund i band. Hunden sku le vädra
upp tjuven; det var intrcssant. Polisen lät honom nosa på
marken och pa sregpinnarna, sen släppte han honom. Och
bunden nosade och vädrade och sprang lite kors och tvärs.
Hundcn ar dum! skrek Gawenstein.
Du star ju och fryscr, sa farmor uill Nathan. Och han sa:
Ncj da. Jag är bara så ivrig.
  Rätt vad det var gav hundcn skall, flög rakt upp pa Nathan
och slickade honom i ansiktet. Nathan skrek till.
  Herrn behöver inte vara rädd, sa polisen. Det är en ung
hund och han är leksen.
  Han tog sin hund och upprepade försöket. Hunden sprang
Ike# kors och tvars och rätt vad det var hoppade han årer
igen upp pa Nathan.
  Hunden ar dum! skrek Gawenstein.
  Försöket upprcpades for uredje gången, avlöpte pa samma
sätt. Då började Nathan skratta och leka och rasa med hun-
den. Och han ropade:
  Har farmor sett? Han är alldeles galcn i mig! Kan jag ince
fa köpa honom?
  Hunden är dum! skrek Gawcnstein. Fru Borck ska inte
kopa honom. Fru Borck ska inte betala hundra kronor för
honom. Fru Borck ska inte betala femtio kronor. Fru Bolck
ska inte bctala tjugufem. Fru Borck blir lurad. Hunden är
dum!
  Hundcn är värd t ahundra, sa polisen, men han är för ung
för det här, och för leksen.
  Farmor ville inte ha nagon hund. Men det hörde till det
nya systemet, att Nathan skulle få, vad han ville, om det inte
var alltför stort och oöverkomligt eller pa nagot sätt farligt.
Det ackorderades en stund mellan farmor och Nathan och
mellan Nathan och polisen. Han fick hunden för hundrafem-
uo. Fru Borck blir lurad, sa Gawenstein. Hunden är dum.
Polisen sa: Herrn måtte ha hundtycke. Emma sa: Alla snälla
n änmskor ha djurtyckc. Nathan vnr förtjust i sin hund.
  En vecka senrrc bcrattddes historien om Natban och hun-
den overallt i str.n. Och an i dag, om farmor råkau möta lilla
Gawenstein, blhlkar han och myser och säger: Hunden var
klok, fru Borck, hunden var klok.
  L#an menar kanbke ingenting mlt med det. Men det är inte
trcvligt.
  Mot slutet av den där veckan visstc hela stan, att det var
N.lthan Borck, som brutit sig in hos Gawellstein. Vibste det
sa där halvt om halvt. Farmor visste ingenting. Emma visste
ingenting. Axelsson tör ha vetat något. I n kväll steg han iu
till farmor och sa:
  Det är mr, frun, att jag har sa myckct att stå i.
  Jaså, är det tur, sa farmor.
  Ja, sa Axelssom Mcn far jag tid en dag ska jag ta och
sl.juta pojkem
  Därmcd gick han. Han uttryckte sig underligt ibland, och
farmor trodde, att pojken hade rctat honom. På söndagen
gick hon till kylkall mcd Nathan. Han var sig alldclcs lik.
Icke förty tycktc famlor att hon kamle någonting kyligt och
otackt, hml fick frossbrytningar. Jag har väl suttir i drag,
tankte hon.
  Pa mandag morgon gick Nathan till skolan som vanligt.
Fram på förmiddagcn kmll Emma in och sa, att rektorn ville
tala med frun. Då förstod de bada tva, att det var nagonting
galet och mycket galct, men de visste inte vad. Farmor tog
emot honom i förmaket. Han var som ett träbeläte, den
gamle fulingen, som en dod, knappt mornad ännu på den
yttersta dagcn. Han satt och nickade och mumlade for sig
själv och farmor visste inte till sig. Antligen sa han:
  Det är en bcsynnerlig historia Nathan berättar# Att han
skulle ha gatt i sömnen och bruut sig in hos guldsmcdcn
Gawenstein. Har fru Borck sig nagot bekant om den saken?
  Da rämnade en förlat och hela jordcn sprack som en rutte#
äpple. Mcn hon ville i alla fall inte tro. Hon skyndadc sig art
tro nagot annat. Pojken hade velat gora sig viktig; det hade





kommit för honolll att Ijuga. Han kunde konsten. Och hon
sa:
Det är väl nagot pojken har drömt
  Men det var ingcn dröm. De gingo upp i Nathans rum,
rektorn drog ut hans byrålådor, och där lag krimskramset,
smycken av alla slag. Rektorn sa:
  Tänk cr nu for, fru Borck. Det är en gruvligt allvarlig sak,
det har, men den skulle ju fa ett annat utseende, om man
verkligcn visste, att Nathan brukar gå i sömncn.
  Nu bordc hon ha Ijugit eller ocksa borde hon inte ha Ijugit;
ovisst vilkct, som varit det rätta. Visst ar, att hon varken for-
mådde det ena eller det andra. Mcn hon kunde låta Emma
Ijuga. Och där falleradc ingcnting. Hon förstod genast, hur
landet låg och Ijög för tio. Hon berättade om nattliga slags-
mal mcd den sovande gossen, om underbara vandringar på
fönsterbleck och rakkrön, om allt som hon hört eller last om
sömngångare. Rektorn sa:
  Det är en gruvlig sak för en så ung man att råka i delo med
rättvisan. Fru Borck far väl se sig om och tänka efter, vad
som kan göras at sakcn. Men om jungfrun blir kallad till pob-
sen, bor hon inte trotta vederbörande med för många histo
rier om än sanna.
  Och han gick. Och farmor gick till Gawenstein och ifrån
Gawenstein till polisen. Saken ordnadcs. Da hon kom fran den
vandringen satt Nathan vid salsbordet och drack choklad.
Läxboken lag btcdvid och han rabblade mcllan tuggorna.
Plötsligt skrek han högt upp i falsett som alltid da han var
rädd:
  lian farmor tänka sig så rysligt att jag har gått i sömnen.
  Hon svarade:
  Nej, det kan jag inte tänka mig.
  Hon gitte inte tala till honom. Han var så dum, att det
äcklade henne. Han var ju inte slug. Han hade gatt omkring i
skolan och skrutit med sitt inbrott och delat ut ringar och
kriisnalar bland kamraterna. Det var ju dagsklart att han
skulle bli fast ögonblickligen. En brottsling kan man tala tib
rätta och man kan kanske gdra en människa av honom. Men
en dare! Nej. Han äcklade henne. Det var som när Jonathan
fick sina anfall; medlidande kunde hon ju känna, jo visst, men
mest äckel. Hon gitte varken tala eller höra honom tala.
  Om natten gjorde han ett nytt bondförsök. Hon lag i
sängen och tänktc på ingcnung, ry det falms inte längre
nagonting att tänka pa. Da hörde hon honom tassa omkring i
rmnmet utanför. Hon tänkte: Han kmllmer kanske och skar
halsen av mig. Det vore inte dummare det än nagot annat.
Men han bara tassade omkring och släpadc med fötterna mot
golvtiljorna. Till slut maste hon i alla fall upp och tiea på
apspelet. Jo, där gick han i nattskjorta med ee tänt Ijas i
handen, han stirrade framför sig och åmade sig. Hon förstod
gcnast meningen. Hon skube se, att han verkbgen gick i söm-
nen!
  Det var för dumt. Hon sa:
  Nog är du snarslug, mm gubbe, men jag är inte så värst
dum. Jag tror knappt jag vib ha dig i huset längre, eftersom
du börjar bli eldfarlig.
  Och hon slog igen dören och kröp ned i sängen och som-
nade ögonblickligen. Hon somnade pa uots sa att säga.
  Dagcn därpa var han borta. Eftersom han intc Iyckats lura
henne med apspelet, hade han bruut upp hennes chiffonje och
tagit vad pengar som fanns där. Väl bekomme! Hon kunde
ha dem och hon kunde mista dem. Och hon kunde ha honom
och hon kunde misra honom. Han skrcv till andra, men han
skrev inte till hemme. Han kom ull Amerika och det gick som
väntat var åt skogen med honom. Nils Sunesson hade sett
honom två gånger. Ena gången hade han varit cirkusdräng
men hade det inte bäere än ae han svalt och tiggde skjorta
och skor av kusinen. Andra gangen var han buse, räe och
slätt, uggare. Vad kunde en vänta amnat av en krake, som var
halvfane?
  Han var borta och nu var hans hund också borta och den
konstiga katten och abt annat konsugt, som rörde honom.
Det var bara Emma, som framhärdade. Hon höll hans rum,





tom det var den dag han gick. Och det nöjet fick hon ha,
eftersom det var gott om rum i huset. Men farmor saee inte
sin fot inom den dörrcn. Och hon taladc a]drig om Nathan,
icke ens med Vår Herre. De första aren hade han skrivit tig
garbrev hem ocksa; till andra men icke till farmor. Han hade
mte håbit sig för god att be Axelsson om hundra riksdaler.
Men farmor gick fri. Det hade sin naturliga orsak.
En gang hade hon tagit löfte av honom, att han skube
vända sig till hemme, om han råkade i knipa. Han hade lovat
med hand och mun. Det behövs inte mer! Vill man ha barn
eller barnbarn ae göra som man vill, ska man ta ee hebgt
lofte av dem - men väl förståendes, om raka motsatsen. Då
blir man atlydd. Det är hennes erfarenhet. Andra ha kanske
fårt en annan, men sådan är hennes.
Och ännu denna samma afron far hon besaÅna den for fem-
tioelfte gången. Ty bäst hon ligger där och tar sig i orat och
patar pa den srora näsan och funderar pa morgondagen, stiger
Emma in och ammäler: Barnen. Augus# har kört med landan
till stationen och hämtat Axel och Frida. Nu är de här. Far-
mor såtter sig upp.
  Barnbarnen? säger hon.
Nej, det fimms inga bambarn i landan.
Inte Lill Axel heller?
  Inte han heller.
Nc;, det kan jag tro, säger farmor. Eftersom de lofte mig!
Hon tar sig en funderare.
  Säg dem, att jag redan läst min aftonbön.
  Det betyder, att de inte far träffa henne i kväll. Ett gam-
malt ord och regel bjuder, att man inte ska tala med folk, sen
man läst aftonbön. Ho ves vem som stiftat den lagen? I
bibeln är den inte nämnd. Den är klok i alla fall och fanDor
foljer den. Ibland gor hon undantag. Men eftersom barnbar-
nen inte voro med, gör hon inte nagot undantag den här
gangen.
Gå dm väg, säger hon åt Emma, ubägger:
Figur!
  Hon lägger sig ned och försöker att somna bums och på
trots. Hon är gruvligt retad. Ty detta är rena elakheten. Hon
maste tänka pa någonung ammat, om hon alls ska somna den
natten. Men allting retar henne. Vår Herre först och främst.
Och sen gården och barnen. Och sen Jonathan och Gabriel.
Och garden igen och alla pigor, som varit i garden. Och
Axelsson. Och Sannapojkar och Johannisbergare, de äckliga





ungarna. Och Grundholm. Och gården igen och alla Borc-
karna som åto sig stinna vid hennes bord och kallade henne
"lilla svägerskan". Allting retar henne.
  Ska bon fa sömn och lugn och ingenting som kan reta gall
feber, masre hon ga till de albra första tiderna, da hon satt på
stenen bak stugan och hörde klockorna ringa i Lillhammar.
Det ar lugnt. Och fader Storm själv dyker upp och star där i
hörnet som en annan gammal Moraklocka med svart fodral
och vit urtavla. Han mater tiden, tar fram sin näverdosa och
snusar upp minutcrna. Och den gamla smrmtanken tickar
fram:
  Vad skulle gubbstackarn haft slantarna till? Tro det? Det
var väl nagot särskilt, kanske. Brännvm? Snus? lKrut? Ull?
Läder?
  Hon går igenom hela listan med enkla förnödenheter,
glömmer dagens bckymmer ocb somnar.


[ Del 2 ]

När farmor vaknade, uodde hon i alla fall, att barnbarnen
funnos i huset. Hon trodde pa en overraskning.
  Och hon hade goda skal för sin tro. Dagen var den 7
februari, farmors födclsedag. Hon fyllde sjuttioatta ar och
det är ju inte nagot särskilt jubileum, som kan locka folk att
resa genom halva Sverigc. Men for det första hade hon
finurljgt nog valt just den dagen till att underteckna konuak-
tct: det måttc väl giva den ökad vikt och bctydelse. For det
andra var det hennes sista födclsedag i det gamla hemmet. För
det tredje skulle hon klockan tolv pa dagen hämta tvahundra-
femuo tusenlappar pa Bjorners kontor. Det brukar vara lönt
att hålla sig framme en sån dag. Så fa se andå! tänkte farmor.
  Hon steg inte upp klockan sex som vanligt, utan lag till
klockan sju; och när de inte hade overraskat henne klockan
sju, lag hon tills klockan blev atta. Men när de inte hade
övetraskat hennc klockan atra heller, steg hon upp, tog på sig
underkjol och tofflor och tassade upp på vinden. Rackarns
ungar att forsova sig, tänkte hon, jag ska minsann överraska
dem. I lon glälltadc pa vastra barnkammardorren. Tomt! Hon
glantade pa den östra. Tomt! Hon gick förbi Nathans dörr,
hörde buller och fick hjartklappning. Men det var bara
Emma, Hon stack ut huvut och skrek:
  Vad spökar frun mllkring på vind! Ja sa ju i gar afse, att
barnen inte var med!
  Slabbertacl.a! sa farmor. Far jag inte ga pa min egen vind?
  Hon tossade ne(l igcn, forargad men inealunda övcrtygad.
Hon trodde alltjämt på en övcrraskning. Hon gick så nätt in i
Fridas rum. Dar lag tösen och sov. Väl unnat! Hon låg i sin
flicksäng, men av flickan fanns h#te mycket kvar. Håret var
spräcklat mcd grått, khlderna frostbitna och grådaskiga, läp
parna tunna, nasan spetsig, en ganunal människa. Aren ga
Men farmor funderadc inte så rmycket pa det utan hon tog
umderkläderna, som lågo på stolen, lättade litet på gardiner,
och synade. Hon skakade på huvudet. Fint hade det varit
mcn nu var det gamlllalt och slitet, uasigt ock pa sina ställen.
  Jaja, tänkte hon, det är inte för tidigt att jag ger ifrån mig
av mitt.
  Hon stängde dörren tyst och gick tyst genom korridoren
bort till Axels rum. Där fanns tva sangar och där kunde fin
nas två Axlar men fanns blott en. Den gamle. Han låg i sin
pojksäng, men av pojken fanns inte mycket kvar. Hjässan var
kal och pannan rynkig, tinningarna magra och ögonen in
sjunkna, näsan röd och mustaschen järngra# läpparna sögo
på någonting beskt och mungiporna grävde sig djupt ned i
hakan. Det var mig en best att snarka, tänkte farmor, det
ummar jag min kära svärdotter. Men då han jämrade sig i
somnen tänkte hon: Stackarc dig, stackare, ligger och fäktar
med dina usla affärer.
  Och hon sa tib sig själv:
  Det är inte mycket glädje i världen. Och sa gar jag gamla
käring och väntar på överraskningar alldeles som en annan
barnunge. Det är inte råd med det, min gumma lilla!
  Men hon var ingalunda övertygad.
  Hon gick in tib sig igen och började tvätta sig och kamma
sig, putsa sig och klä sig. Det var ett dagligt syndasuaff. Ty
hur hon vred och vände sig, var magen jämt i vägen; armarna
värkte, benen voro styva som pålar; det vill knep och konster
tjb att bli hyfsad. Men hon tog inte hjälp. Varje lördagskväll
fick Emma finkamma henne; det var allt. Man ska ansa srn
lekamen själv. Tids nog att överantvarda den i främmande
händer, då den sista tvagmngen stundar.
  Och klockan blev nio.
  Ingen övcrraskning.
  Hon gick ut i salen. Där stod Augmst, där stod Frida och





Ar,el, Där stod svåger Sunesson med en blombukett i nävon
och kusin Lova. Farmor var så dum, att hon uttade under
bordet. Lika gärna kunde bon ha tittat umder servetten.
  Dc omfamnade hemme och kysste hemme pa kmderna och
hon smackade igen. Hon var hövlig men inte mer. Och hon

  Barnen fick inte följa med, förstår jag.
  Nej, det var då alldeles orimligt begärt. Det finns nagon-
ting som heter skollag. Och den dumma överheten har mte
tagit med i räkningen det faktum, att farmödrar ibland fyba
år. Det tyckte de var kvickt sagt och skrattade. Hon tyckte
det var dumt. Hon sa:
  Jag förstår och begriper.
  Och så åt hon. Maten stod pa bordet och hon brydde sig
inte om att truga. När klockan blev halv elva, sa hon:
  Nu gar vi.
  Då summade de samman igen med nya omfamningar och
kyssar. Kära, kära mor! sa de. Tänk om mor angrar sig! Hur
kan mor kunna trivas annat än här? Hur ska mor orka? Hur
ska det bli? Hur och hur och hur!
  Hon sa: Nu gar vi,
  De gingo, farmor i spctsen, sen barnen pa ett led, sen svå
ger Sunesson och kusin Lova, sen Axelsson och Emma.
  Axelsson och Emma! skrek August. Varför i herrans namn
ska mor dra med sig Axelsson och Emma?
Hon sa:
Missbruka inte berrens namn for da kommer han och
nyper dig i nasan. Emma har varit i gården i arton år och
Axelsson ska vi inte tala om. Nu gar vi.
Klockan var bara halv elva, men hon ville ha god ud pa sig.
  Hon skube urta upp ett slag pa korrgarn ocb lägga bte blom-
  mor på Jonathans grav. Eftersom det i alla fab var hans gard.
  Och hon skulle titta m till Gawenstein och tala om, att hon
  sålde. Juden var sjålv spekulanr: han hade sett sig god att
  bjuda henne fyrahundra msen men han hade inte sett sig god
  att tala om, var han skulle ta dem if rån. Krediten var klen
  Hon s#eg ut pa trappan, som Axclsson sandat för halkans
skull. Han hade sandat trottoaren ända bort tiLI Gawenstein
och därifrån tvärs över torget till Björners kontor. IIade han
känt ull körrgårdsbesoket, hade han väl sandat dit också. Gå
försikdgt, frun, sa han. Ga försiktigt. Och han fdrsökte
famna henne och följa henne steg för steg.
  Hon sa:
  Ja, här gar vi nu, Axelsson. Ammorless var det, när vi gick
här första gangen.
  Sa drogo de åstad. Farmor mötte inga bekanta, eftersom
hon inte längre hade nagra bekanta. Men barnen mötte; och
de stammade och häLsade och frågade, hur hon madde. Men
farmor trodde, att de fragade, vad hon hade ute att göra.
Och sa vände hon sig om och sa:
  Jo, kära m, jag ska sälja min gård.
  Det såg ju konstigt ut, eftersom de gingo där i ett stort
följe, alla med blommor i händerna. Barnen förklarade saken
bäst de kunde och farmor vände helt om igen och drog
vidare. När de kommo ull Gawensteins bod, lät hon de andra
stanna utanför och gick ensam in tiL juden. Han hade en
dalig affär men ett behagligt sätt och till varje kund sa han
nagon rolighet för att bättra upp affären. Till farmnr bru-
kade han säga: Hunden var klok, fru Bnrck. Men den har
gången sa han något annat.
  Om fru Borck lägger upp hundra kronor kontant på dis-
kcn, så talar jag ända inte om, vad jag vet. Det är en hemLg-
het, fru Borck, det är en överraskning.
  overraskning? sa farmor och hajade tiL, trodde kanske att
Gawenstein stae vid sin glugg och sett barnbarnen gomma
sig i de snöiga buskagcn. Vad är det för överraskning?
  Om fru Borck lägger upp femrio kronor kontant på disken,
sa säger jag det inte ända. Der är en överraskning.
  Jaså, sa farmor och satte sig. Ja, då ska jag berätta en hem
lighet för herr Gawenstein och överraska honom alldeles gra-
tis.
  Och hon berättade, att gården var såld. Gawenstein skrek:





  Det är dumt, fru Borck! Det är en dalig spekuladon, en myc-
et dalig spekulahon.
Farmor sa:
Det tir ingcn spekulation alls. Jag ska säga herr Gawenstein
  en sak. Jag har lagt ner aLla ulina besparingar i den har går-
  den, år efter ar. Ibland stora och ibland små, ibland på det
  ena sattet och ibland pa det andra. Men alltsammans har ham
  nat här. Garden har varit just som en sparbössa för mig. Och
  nu behover jag mina slantar, och nu slar jag sonder sparbös
  san. Det är inte någon spekulauon. Men om jag toge herr
  Gawensteins löften och hypotek och växlar, det vore en spe
  kulauon. Och gud vare med honom nu, kära vän. Han har
  varit en god grannc -
  Men herr Gawcnstein var varken god vän eller urogen
granne; han var en figur.
  Fru Borck! skrek han. Fru Borck är dum. Det var en fin
  spekulation, Men fru Borck är inte fin mot mig. Minns fru
  Borck när hennes sonson stal i min bod? Då var jag fin mot
  fru Borck och foljde henne till polisen och ordnade saken.
  Det var fint, fru Borck. Men fru Borck är inte fm mot mig!
Farmor sa:
Skrik han, lille karl. Skrika kan han men lura mig kan han
inte.
Hon reste sig för att gå: da gick hon rakt mot en spegel,
Det är inte så lätt att hiaa ut ur en guldsmedsbod med manga
glasdörrar och glitter och guld och speglar. Och just som hon
trodde hon var vid dörren, n ötte hon en stor och bred gam-
mal fru med en näsa så stor som ett bockhorn och oron sa
stora som Iäderlappar och en underläpp som cn skovel och en
min sa barsk att man kunde bli både rädd och förlägen. Hade
det inte varit för de dumma, klotrunda bondögonen, så hade
hon knappt känt igen sig utan nigit och sugit at sidan. Niga
gjorde hon i alla faLI och sa:
Nej, se fru Borck! Gu signe henne, gamla människa.
Och då hon i spegeln sag Gawensteins ögon rulla runt av
lutter förvåning, tillade hon:
  Det är så sällan vi uräffas, sa vi få väl lov att niga för
varamm.
  Skrattade och fann dcn rätta dörren, som Gawenstein
glömde att öppna. Därutc stod hcnncs skock, trampade och
harsklade. De ordnade sig i Icd igen och farmor gick i spet-
sen. Hon sa:
  Ja, jag dröjde hce länge hos Gawcnstcin. Han talade om en
överraskning, som jag inte skulle fa veta. Han ville väl bara
göra sig vikug.
  Först kom August:
  overraskning! Va - va - va fan är det för dumheter?
  Sen kom Atel:
  Det var högst kuriöst! överraskning? 1 änker han ge mor
ett gyllene skrin?
  Sen kom Frida:
  Nej, men mor, sa besynnerligt!
  Hon skulle ha velat se dem i synen; men det var ett vansk-
ligt foretag att vanda hcla gumman runt i halkan. För resten
kände hon deras röster och tonfall lika väl som hon kände
sina gamla vantar. Hon hörde att det i alla fall var nagot i
görnhlgcn.
  Svåger Smlessolls obegripligt djupsinniga nch hemlighets-
fulla röst tillfogade: Det är en besynnerlig man, Gawenstem.
  Och den beskedliga Lova brakte:
  Ja, det firms besynnerligt folk.
  Och de gingo vidare. Pa Kyrkogårdsga#an möt#e de en
gmbbe, som med ena handen stödde sig mot cn käpp, mcd den
andra mot husväggen.
  Se, där kommer Grundholm, sa farmor.
  Grundholm! skrek Frida. August harsklade våldsamt. A:ecl
sa: Det ar cn dukug karl för sin ålder. Han bör vara hund-
raa«a eller nio år.
  Lagom, lagom, sa farmor, men nog är han attio.
  Hon var själv sjuttioåtta. Ibland glömmer man sin alder.
Det händer till vardags som oftast men ibland på själva
fodelsedagen.





  Kapidet om Grundholm var ett konstigt kapitel, fast mte
alls så konstigt som man sedan gjorde det ull. Grundhohn
dog ett ar cllcr tva efter Jonathan. Det hände allrsa mitt upp i
den svaraste udcn, da farmor slet trappor och stolar hos Arn-
feltar och andra mäktiga män. Någon tör ha sagt: Frun, nu är
Grundholm på fattighuset död. Det gick m genom ena örat
och ut genom det andra och lämnade inte spar efter sig. Hon
hade anmat att tänka pa. Men många ar efteråt, en kväll då
hon kom ut i köket, satt dar ett urgammalt manskräk och
sörplade kaffe. Kanske liknade han Grundholm: ydigt
beuaktad tör den ene hggegubben vara den andre tamligen
lik. Och farmor sa:
  Nej, se pa Grundholm! Var har han hållit hus?
  Och Emma sa:
  Grundhohn är död, vet väl frun. Den här heter så och så.
  Jaja da, han fick heta, vad han ville. En tiggegubbe var han
och det skadar inte att ha en tiggegubbe ellcr tva i ett förmö
get hus. För dc sma tjänsters skull, som de göra, och för den
skull att aposteln säger: I skolen alltid hava de fauiga ibland
eder.
  Han fick sörpla Grundholms kaffe och sleva hans gröt och
komma pa Grundholms uder. Kom han inte, sa farmor:
  Har inte Grundholm synts till?
  Och sa man henne, att Grundholm var död, svarade hon:
  Det vet jag lika bra som du, din tlabbertacka!
  Men hon tyckte mte om det.

Gnmdholm, eller vad han nu hette, ställde sig upp mot väg-
gen och tog hatten i hand. I:'armor satte dcn på honom.
  Stå nu inte llär och förkyl dig, sa hon. Utan kom hem i
kväll så ska han fa ert gott mål mat. För det är fest i huset,
ska han veta. Se, jag säljer garden i dag och nu ska jag först
gå till graven. Och där ser han mina barn. Det är Axel, borg
mästarn, och det är Frida och August.
  Och hon sa:
  Halsa på Grundholm, barn.
  De hältade. Axel sa någonting robgt och Frida skrattade
och August morrade.
  Kära hjärtanes, sn gubben. ;#r det abt, vad barn frun har?
  Farmor sa:
  Jag har barnbarn också. Men de gar i skolan, ser Gtund-
hohm. Och gud nåde dem, om de toge sig ledigt cn dag für
att fara och hälsa pa farmor. Nej, se da kunde de bb olyck-
bga för hela livet
  #, det kan jag väl iu#e tro, sa gubben. De kommer kanske
och överraskar frun.
  Han menade väl mgenting med der, men för farmor lät det
besymmerligt och bksom en bekraftelse. Och hon gick vidare i
habkan.

De kommo upp pa körrgårn och fram till graven. Där står en
stor, svart sten, huggen efter Grundholms ritning, den riktige
Grundholm, arkitekten. Om stilen är den egyptiska eller den
babyloniska kan vara ovisst, men den har formen av en pors
avsmalnande uppat, och till höjd och bredd ackurat lika med
stora porten i Borckska gården. Det var en besynnerbg ide
och, för så vitt man veS arkitektens sista.
  Farmor ordnade blommorna med Axelssons hjälp. Det var
aba hemmes födelsedagsblommor i brokiga buntar. Hon vistte
mte precis varför, men hon tyckte att Jonathan skulle ha
dem. Eftersom det i alla fab var hans gard som hon bott i och
haft som sparbössa. Hon försökte anlita Axelssons hjälp sa Ihe
som möjligt och böjde sig och stankade och plockade med
blommorna. Hon försökte att tänka på Jonathan och att säga
honom nagonting invärtes, en tacksägelse. Men Jonathan hade
mte blivit ttörre efter doden, han var och förblcv en bten
konstig, tunn och tom person, som det var omöjligt att få tag
1. Och farmor hade aütid haft svårt för att tacka. Skab sant
vara sant, sa tänkte hon inte på någonting annat än på den
dar overraskmngen. Ty att någonhng var i görningen, det
kande hon.
  Bätt det var, rakade hon se at sidan. Där stodo barnen i en





grupp och med dem Sunetson, Lova och Emma. De viskade
och hade någonting sinsemellan; och der var rydligt att hon
skolle hållas utanför. Då rann sinner pa henme, så att hon gick
till dem, rod och ond och flämtande. Hon krävde rent
besked, för nu hadc de gjort hemme etterbefängd med tissel
och tassel.
Axel sa:
  Ja, det r;r kanske bäst. Jag tror inte att mor tycker om
överraskningar.
  Jo, vad hon gjorde! Bara de voro trevliga!
  Det är sa, ser mor, att mor får kanske besök -
  Nå, sa kröp det då äntligen fram! skrek hon och gav Axel
en törn och August en knuff och Frida en puff. Hon var
gruvligt upprörd och för en gangs skub hade hon graten i
halsen.
  Var håller de hus nånstans?
  Vilka?
  Vilka! Barnbarnen!
  Nej, det var ingen ressel med dem. Där stod de som fån.
  Emma sa:
  Det är inte barnen, frun. Det är Namhan.
  Vem?
  Nathan.

Hon gav dem tid att förklara sig, hon avbröt imte. Nathan
hade skrivit till Axel. Han hade skrivit manga ganger förr, än
till den ena, än till den andra men alltid detsamma: Skickar ni
mig inte pengar, sa vänder jag mig till farmor själv. Och de
hade skickat pengar,
  Jag försrår och begriper, sa farmor. Ni var väl rädda, att
han skulle lura av mig hela garden?
  Inte just det. Men de vibe bespara farmor en sorg. Ty hans
brev voro rysliga, fräcka och jämmerliga. En gang hade han
veterligt gatt så langt i fräckhet, att han skickat ett tiggarbrev
till Gawenstein, den bestulne.
  Ja, han är fräck, sa farmor, men tib mig skrev han inte.
  Nej, men han hadc använt henne som press på de andrt#
Han hade hallit dcm i ständig angest för farmors skull och
bcrett dem ee litet hclvete, sa där ungcfär en gång i kvarta-
le#. För tte ar sen cller tre och ett halvt blcv det tyst. Han
skrev inte mer. De hade så när hoppats ae han dött eller
kommit på grön kvist. Mcn varken det ena eller det andral
Han började pa nytt, han skrev till Axel, fräckare och jäm-
merligare än n8gonsin. Han hade hört av en Sannapojke, ae
farmor ämnade sälja gården och dela ut pengar bland barn
och barnbarn. Han ville vata med om den kakan, han ville ba
åtminstone så mycket, som hon fick för skamvrån, det nast
största rummet i huset. Och han tänkte inte ga omvägar
längre, han tänkte gå raka vägen till farmor, han tänkte
konma hem. Respengar kunde han fa lana av Sannapojken.
Mot vanan gav han ingen adress det var oroande. Axel hade
skrivit till Sannapojken utan att få svar. Saken stod sålunda
så, att han möjligcn rest och att han möjligcn skulle söka upp
farmor just i dag. Den räven visste nog, vad han gjorde.
  Farmor sa:
  Det är klart, att han kommer i dag. Han går mte i skolan,
llan .
  Vidare sa hon:
  Knmmer han, sa kommer han. Nu har vi inte tid att tänka
pa det. Nu gar vi.
  Hon neg för graven, för stenen som liknade den Borckska
gårdens port och för Jonaman.

Hon fick vänta: häradshövdingen var upptagen. Hon frågade
de unga herrarna på kontoret, om han brukade köpa manga
kvartsmillionsgardar i halvtimmen, eftersom han inte hade tid
med den här. Det visste de inte, men de visste ae direktör
Arnfelt var inne hos häradshövdingen och det var nog nagot
vikrigt.
  Armfelt, upprepade ftrmor. Honom känner jag. Han yckte
mycket om Jonathan.
  Det här är hans son, upplyste August. Den gamle är död.





Ja, det vet jag! fräste farmor. Vikugpcllel
Och hon tänkte:
  Tänk om de skulle lata bli att reta mig? Tänk om jag bleve
ond? Det känns sa.
  Men hon lugnadc sig, tog en stol ocb satte sig mitt pa gol-
vet. Där satt hon. Och hon sa till Vår Herre:
  Nu ska vi tänka pa det här, gode gud, och inte pa det
andra. Det är villsamt nog ända att veta det räea. Vi kan
tänka på det andra sen.
  Knappt hadc hon givit Var Herre den tillsägelsen, förrän
hon själv fragade:
  Emma, har du vädrat i kammaren, utifall att han kommer?
  Det hade hon.
  Har du värmt sängkläder?
  Det hade hon.
  Har vi mat i huset?
  Det hade de, mycket mat.
  Gödkalvstek! förcslog Axel. Frida skrattade. Farmor sa:
  Det är roligt att ni har roligt, barn. Det hör dagen till.
  Men de hade inte alls roligt, de hade det pinsamt. Den ene
av dem var borgmästare, i en mycket liten stad visserligen,
men i alla fall: en jurist och hög ämbetsman. Den andre var
direktör i stora bolag, ruinerade visserligen, men stora. Den
tredje var gift med en kapten, pensionerad visserligen, men
med majors avsked. De voro korrekta mänmiskor, de voro
Borckar och barn av den mest korrekte bland Borckar,
Jonathan, Och dar satt farmor, färdig till vad som helst. Och
där stod Sunesson och Lova, tvenne luggslitna och löjliga
figurer, och där stod Emma och Axelsson, en pi#a och en
dräng. Och på gatorna drev en slusk omkring, som kallade
dem farbror och faster. De hade mte alls roligt och efteråt
gjorde de ut det, värre än det var.
  Ty det gick ju fort över. Farmor tog *am klockan och sa:
  Har häradshovdingen rymt med pengarna, sa rymmer jag
med gården. Ga nu in och säg att jag väntar fem minuter till.
  På sa sätt fick hon ut häradshövdingen hastigt nog Han
var en hjärtemänniska och tog henne i famn och han var en
gammal man och det tyckte hon om. Ilan tog barnen ocksa i
famn och han hälsade pa Sunesson, som han kände, och på
Lova, SOIII han ryckte sig ha sert. Men när han kom ull Axels-
son och rmma, blev han bet.
  L)et är gardskarln och jungfrun, sa farmor, jag tyckte de
skulle vara med.
  Visst skulle de det, medgav häradshövdingen, och tog fram
kontrakten. Pengarna först, sa farmor. Pengarna först, sa hä-
radshövdingen, och gick oll kassaskåpet. De unga hcrrarna
rojdc undan pa borde# och han placeradc bunten mitr för
nasan pa farmor. Hon oppnade sin väska. Häradshövdingen
sa tDI borgmästaren: Kära bror, låt 055 ta av oss rockarna och
kavla upp skjortarmarna. Det här är en aDlvarlig sak och man
kan aldrig vara nog försiktig.
  Häradshövdingen vet, hur det går till, sa farmor, han har
varit med om gårdskop förr.
  De drogo av sig rockarna och kavlade upp ärmarna. Far-
t.or ställde sig tärr intill bordet med den öppna väskan fram-
for sig. Hon kallade Suncsson och August till sin högra sida
och Axelsson och Frida till sin vänsua. Emma stod inte att
rubba från dorren. Räkningen begynte: ett, tva, tre - ända
UPP ODI tvahundrafemtio. De vekos ihop och buntades i bun-
tar om tio och lades i väskan, tjugufem buntar inalles. Farmor
stängde väskan, ocb då låsct var gammalt och dåligt, slog hon
ett snöre om det hela.
  Nu skriver jag under, sa hon. Och hon skrcv under och sa:
  Nu är det gjort.
  Hon tog häradsbövdingen i hand och neg.
  Ha vi lurar varann, sa blir det väD uppenbarat på den
yttersta dagen mll inte förr.
  Sparbössan var krossad. Farmor hade pengarna i handom.
Och den Borckska gården var inte längre den Borckska gar
den.





Redan då de veko in pa Sadelmakaregatan, sa barnen oll
varandra: Se, där ligger den! Som om de inte sett gården på
rjugu ar. Och när de genom den egyptiska eller babyloniska
portalen stigit in i forstugan, rordes de till tarar. De hade
flirlorat ett hem. De glomde art taga av sig ytterkläderna.
Herrarna blottade sina huvuden och ghlgo med rysta steg
bort till gula rummets dörr. Iag av er galoscherna, sa farmor.
De togo av sig galoscherna, allt under det att deras blickar
gledo genom filen av rum, stora förmaket, IDla formaket, bla
kahinettet. De sågo kristallkronorna och tavlorna, de trygga,
tunga, dasiga sextiotalsmöblerna, taffeln av palisanderorä,
bordstudsare och pcndyler, kristallvaser och porslinsurnor,
bronslampor som buros av sjojungfrur ocb gyllene lejon med
Ijushållare i manen. De vände sig om och sago herrummet
med dess skinmmöbel, Jonathans rum och hörnrummet med
den stora vapensamlingen, som far köpt pa auktion. De gingo
tvars över förstugan och tittade in i salen med dess mörka ek,
dess mässingskronor i drakstil, dess mörkröda plyschgardiner
fodrade med tjockt, vitt siden - och under den ena gardinen
hade farmors kanariegula sybord sin plats - dess hyllor med
ostindiskt porslin och sachsiskt porslin och ammat porslin, detv
väggar, som voro nästan täckta med tDlrikar och fat av
gammalt teml. De gingo bort till orappan och tittade upp, och
de öppnade tapetdörren och sago in i skamvråns mörker.
I ank, sa de, det är inte vart nu längre.
  Det har varit ett bra hus, sa farmor, fast taket var uselt, så
koppartak det var. Det kostade mmg fyra tDscn i bara omlägg-
ning och reparationer. Jag kan inte säga annat, än att det
varit fasliga omkostnader och utskylder. Det slipper en nu,
gud ske pris,
  Och hon gick u# i köket.
  Men barDen voro alltjämt rörda. De vandrade ur mm i
rum och sökte gamla minnen. Det fam#s i dörren mellan gula
rlmmlet och förmaket ett litct kvisthal, genom vilket man
hrukade kika pa de frälulllande, Det fanlls i herrummet en
stor svedd fläck under mattan; där hade farfar cn gang som-
nat ifrån sin cigarr och tänt eld på mattan. Det fanns i hörn-
rummct en stor ryttarpistol som avlossats mot eller av konung
Gustav Adolf. Det fanns i samma rum en liten soffa uch på
den hadc far en gång legat och snyftat och sparkat, ovisst
varför. Det fanns i lilla förmaket en gron stol, som man aldrig
sart på, ty pa sagda stol hade ett gammalt fruntimmer suttit,
som sedermera dog i smittkopporna. De måste ut i köket och
fråga mor, vad det egentligen varit för ett fruntimmer. Oupp-
horligcn måste de ut i köket för att begära upplysningar av
mor. Ibland mindes hon, ibland sa hon: Vad är det för dum-
heter? Det har jag aldrig hört talas om. Hon hade aldrig hört
talas om att #grevinnan" en dag skulle ha krossar alla de
urnor och vascr, glas och porslin, som hon på sin tid fört till
huset. Det hade de drömt. Andra minnen funno de själva
orimliga. Art det längst in i skamvrån legat en karl utan
huvud var naturligtvis pigsladder för att skrämma barnen till
Iydnad. Men de hade alla tre sett honom och tvistade ivrigt
om platsen och ställningen och färgen pa hans kläder. Det
fanns en vindsglugg, dar en ängel tappat en vingpenna, och
det fanns ert vindskontor, dar Frida håDit en skolpojke inne
stängd i tre timmar. För att undvika ett svartsjukedrama. Det
fanns ett hål efter en krok och kring dcn kroken hade Arel
och August slagit ett rep med rämmsnaror i bada ändarna och
de hade hängt sig pa en gång för att se, vem som höll ut
längst. Lycklignis höll kroken inte alls. Det famms en bjälke
pa vilken ett fult ord inristats: det hade kostat många tarar
men ordet fanns kvar. Det fanns en lar full med gamla dam
miga postillor och under dem låg det veterligt urdruckna
punschbuteljer. En annan lår var full med kärleksbrev till en





av skolmamsellerna. Hon måtte ha varit vidlyftig i sin uny-
dom och Jonathan hade efter bouppteckningen latit föra kär-
lekslåren upp på vinden. Fnda hade läst breven. Pojkarna
däremot hade i ett amfall av dystert svarmod klättrat upp på
taket och med kniv skurit in i flaggstången ett: Leve Fan!
Kanske stod det där ännu, if all inte flaggstangcn ombytts sen
dess, vilket var det troligaste.
  Det fanns oräkneliga minnen, som de talade om och tvis-
tade om, utlade och förklarade. Det fanns kanske ännu flera,
som de icke talade om. De gingo åtskils ibland, var och en for
sig, smaleende eller trumpen eller vemodig. Och ratt vad det
var, stannade Frida framför Nathans dörr.
    Usch, sa hon, det är i alla fa I bra tråkigt.
  Broderna kommo till henne. August stirrade under lugg på
dörren, vresig som en tjur. Axel ryckte på axlarna och
bredde ut armarna med en riktig #onathangest, Det var trå-
kigt.
  Det kan vara svårt för en stor och rik och ansedd släkt, när
den förlorade sonen atervänder. För en slakt, som nätt och
jamnt haller sig uppe, är det en ren olycka. Den ruskiE#a
figuren avslöjar, att polityren är tunn. Och krediten försäm-
ras ytterligare, den sociala och den pekuniära.
  Ba, sa borgmästarcn, vi får väl försöka att e#portera honom
en gång till. Det kommer att kosta några tusenlappar.
Huvudsaken är, att mor inte blir för upprörd.
  Däri voro de ense.
  Och Arel försökte att laga till en regelrätt skorstenseld.
Konsten var iMe svår, den bestod i att rutscha utför led
stangen och att samtidigt lata hälarna trumma mot väggen
panel. Skamvran, det stora tomrummet under trappan, tjä
nade som resonansbotten och effekten blev kolossal. Bor#
mästaren Iyckades, Frida Iyckades, mcn när Augmst skull
göra efter, brast stangen. Effekten blev i alla fall kolossal oc
de hördc mor ropa från salen: Vad har ni för er, unlJar
Skäms ni inte! Det var nästan som förr. I förmaket satt
    Lova med album och planschverk omkring sig, bläddr
bläddrade. I herrummet satt morbror Sunesson, höll tidningen
på armdängd framf(ir sig.
  De gingo in i salen. Skapdörrarna stodo öppna, glas och
porslin framsatta, duktyg och silver. Frida började duka. Av
gammal vana.
  Hur manga blir vi?
Det beror på Nathan.
August sa:
  Han borde äta i köket. Drummeln.
  De gingo ut i köket och funno farmor och Emma stående
mitt emot varandra, blick i blick, panna mot panna och båda
med händerna i sidorna. De# var den tysta avslumingen av en
tVlSt. Emma sa:
Fasr frun ve#, att han inte tycker om varm sås!
Farmor vände sig mot barnen.
  Vad gör ni bär?
  Å, de ville bara tiKa.
  Ga upp på sängkammaren, befallde hon. Jag kommer strax.
  De troppade av, tripp, trapp, trull och gingo upp pa säng-
kammaren. Frida sa:
Om mte August är snäll, far August äta i köket.
Axel sa:
  Herr förlorade sonen föredrar kall sas tiD den gödda kal-
ven.
  August sa:
  Om han viDe vänta till i morgon, det aset!
  De fragade honom imte, varför det skulle vara bättre; de
delade hans asikt. Och de voro i själ och hjärta lika oroliga
alla tre. Men efter en stund kom farmor och tryckt mot sin
mage höll hon väskan med sparpengarna. Nu ska vi räkna
dem en gång till, sa hon.
  Dörren stängdes och reglades. Pengarna räknades en gang
till. Och de började tala om affärer.

När dörren åter lastes upp, var rörelsen allmän. Frida storgrär
med ansikrer tryckr mo# mors kullriga rygg. Augus# med pan-





nan mor väggen. Axel tnggade sin järngrå musrasch och knep
ihop ogonlocken. Farmor själv var rörd, och besvärades av
dropp fran näsan. Hon strök bort den med ärmen. D#t lir i
alla fall en dag och ett ögonblick, stort ocb bögtidligt, da
man delar ut, vad man har, och hjälper de sina.
  Hon hade givit dem mer än de vänrat eller åtminstone lika
mycket ellcr så omkring. De# är m#e gott att säga precis, vad
man väntat. I själva verket har man väl aldrig varit så fräck,
att man i tankarna fastställt ett visst belopp. Kan ocb vill mor
ge någonting, så är det oändligen välkommet. #y så har man
de# ställn Men man räknar in#e vid dylika tillfällen. Pengarna
ha andra valörer än de tryckta och stämplade. Det är inte
bara guld i dem, de# är kärlek. Det är en mors gåva.
  De faktiska siffrorna voro emellertid dessa: Frida fyrtio
tusen, Axel fyrtio tusen, August årtio nusen för stärbhusets
avveclding. Åttio #usen behöll hon för sig själv och för barn-
barnen.
  Och Nathan skulle få tio tusen. Det var kanske onödigt
mycket, men inte orimligt. Fem kunde ha räckt. Å andra
sidan var det kanske kdok# art hjälpa honom på traven med en
rundare summa. Det fanns ju en möjligbet att det kunde bli
folk av kräket. Och vidare, farmor hade sagt:
  Får hah ett ore mer, så ger jag er lov att sätta mig på dår-
hus.
  Det var kraftord, ocb mor stod för sitt ord.
  Axel sa:
  Mor tänker aldrig på sig själv, bara pa oss. Det är visst den
enda svaghet mor har.
  Han kunde ju inte stå och håDa långa tal. Hon förstod och
begrep. Och hon sa:
  Nu gar vi och äter.

De gingo nedför trappan, gråtmilda, smahuttrande och
frusna Det började skymma, fast kdockan bara var trc. Far
mor tände båda kronorna i salen. Bordet var dukar #iD fyra
rätter, #vå vinkaraffer glänste, brämmvin och öl på smörgas-
bordet, en Qktig Borckmiddag. Farmor såg på l:lo-l -n o#
befallde: Nu tar vi in.
Ska jag? sa Emma.
Farmor sa:
  Han vet att vi ätcr klockan tre. Passar han intc tiden, si
blir han utan.
  Ska han passa tiden, när han kommer ända från Amerika?
  Gör som jag säger, befallde farmor.
  Sunesson påpekade, att Göteborgstaget anlände först vid
sextiden, Och han talade om, när Stockholmståget kom, och
Malmötåget och en del andra tåg. Han kunde tidtabellen
utantill och manga andra tabeller. Sen talade de om annat.
Men farmor satt tyst, tills hon plötsligt utbrast:
  Nu tänker jag pa en sak! Han är både längre och grövre än
Jonathan. Hur ska vi nu göra?
  Det var illa. Hon hade gatt igenom Jonathans garderob och
valt ut tva präktiga kostymer. Och nu först kom hon ihag,
hur liten Jonathan varit. Den karln var skapt till förargelse.
Men när nöden är storst är hjälpen närmast.
  Kära Agnes, sa tant Lova, jag har kläder hängandes efter
bror. Jag vädrar och scr om dem tva gånger om aret. De ar
gamla men de är snygga och jag tror de ska vara lagom.
  Utmärkt! skrek farmor. Jag ska skicka Axelson med dig att
hämta dem. Och du ska få nagot annat i stället.
  Det behövs inte, sa tant Lova och blev stuckcn.
  Och jag, sa Sunesson, jag har ett halvt dussin skjortor, som
jag lät sy det sista aret pa Johannisberg. Men jag har aldrig
nänts använda dem -
  Utmärkt! skrek farmor och guppade av förtjusning. Du ska
fa något annat i stället.
  Han blev också stucken.
  Och jag, sa Axel, har en föga begagnad tandborste.
  Frida brast i skratt och August bolade; men Axel fortsatte
på allvar.
  Apropa, har mor tänkt pa, ått han kanske har ohyra?
  Nej, det hade hon inte tankt pa, men nu kom hon ihag, att





han inte varit vidare renlig som pojke, inte ens som yngling.
Och hon kom ihag hans mor, som haft lera ända upp i harfäs-
tet, och som varit den lortigaste pigan där i huset. Hon
ringde.
  Emma, sa hon, du ska bära upp badkaret på Nathans rum
och sätta vatten på spiseln.
  Men hon fräste:
  Det har jag väl redan gjort!
  Utmärkt! sa farmor.
  Sen talade de om annat. Farmor satt i tankar och tyst, tills
hon plötsligt utbrast:
  Nu tänkcr jag pa en sak! Vi ska bjuda Gawenstein till
kvall.
  Varför i hcrrans namn? skrck August.
  Jo du, sa fannor, därför att han ar vår granne. Och därför
att Nathan gjorde honom orätt. Han ska be oss mn förlåtelse
och han ska be Gawenstein. Gör han intc det, sa har han inte
angrat sig. Och da finns det inte heller plats for honom här i
huset.
  Star det ocksa i bibeln? fragade Axel. Och hur ska det bli
med knäfallet? Vill inte mor beskriva hela ceremonien, så vi
vet, hur vi ska skicka oss!
  Mcn de andra togo saken pa allvar och de upprördes i sitt
innersta infor skammen. Att taga emot odagan mom fyra
väggar med Sunesson och Lova, Axclsson och Emma smn
vittnen, låt ga! Men att släppa in en främling, en pratsjuk
liten karl, som skulle löpa kring stan och göra dem löjliga,
nej! Det gingo de helt enkelt inte in pa. Höll farmor fast vid
det, sa kundc dc rcsa samma afton.
  Farmor foll till foga.
  Jaja da, sa hon och tillade:
  Jag ska säga, att ni blivit morska, sen ni fatt pengarna,
  I)et sa hon och det kunde inte annat an såra dem.
ttor tacksamhetsskuld för att möta henne med buttra miner,
De tackade helllle for maten lika hjartligt SOIII um ingenting
sarande yttrats. Broderna drogo sig tillbaka till herrummet,
rokte och smuttade på glasen. August hade två glas, ett offi-
ciellt, som ttod på bordet, och ett hemligt bakom cigarrlå-
dorna i fonstret. Han smuttade ur det ena och drack ur det
andra. Frida satt i formaket som alla andra Borckska kvinnor
och bladdrade i album och planschverk på samma satt som
de. Farmor stokade omkring, och Emma stökade omkring, de
hsslade och tasslade och ibland stodo de mitt cmot varandra
med handerna i sidorna och blick i blick. Da var det en nist
igen. Frida sa:
Mor sknlle mte jaga upp sig.
Hon svarade:
Jaga upp mig! Jag är som en filbunke.
Axel sa:
Tänk, mor lilla, om han inte kommer,
Och hon svarade:
Ja, det bleve ju en själafrojd for er, det.
  Men ingen av dem betvivlade, att han skulle komma. Och
så ringde det. Åhåjaja, suckade Axel. August kom plotsligt
inrusande i formaket.
  Fan! fräste han, hopkrupen som en katt. Fan! Fan! Fy fan!
  Den gången var det bara Lova och Axelsson, som kommo
med kdaderna. Farmor bredde ut dem pa salsbordet och
synade dem. Det var präkuga kläder, fast naturligtvis gamla
och en liten smula slitna. Farmor sa:
  Uamärkt! Vi ska sla in dem i paketer och skriva på att det
är från dig. Du ska få annat i stallet men det ska vara en gava
från dig. Vi lagger alltsammans pa bordet, sa ser det ut som
julafton.
  Och hon stokade omkring. Hon kom in till Axel och Frida
i formaket och hon ropade på August. Hon holl fram ett sil-
verskrin.
  Hor ni barn, sa hon, ar det nagon av er, som vill ha det här





  Det var ett skrin, som Jonathan någon gang fatt av sina
vänner kdockaren och Grundholm. Det vill saga, Grundholm
hade ritat skrinet och klockaren hade beställt det hos guld-
smeden och Jonathan hade själv betalt det. Men det vat i alla
faU en vängåva och rätt vackert.
  Barnen sågo på skrinet och de sago pa varandra och farmor
skyndade att tillagga:
  För om inte ni vill ha det, så tänkte jag ge det at Nathan.
Jag tänkte lägga sedlarna i det, så ser det litet arevligare ut.
  For allan del, sa barnen, det ar ju mors skrin.
  Hon sa:
  M ska få ammat i stallet. Gå och se er omkring och ta vad
ni viD ha. Tag allt vad ni vill ha! Jag far ju inte plats med
åondelen i mina krypin. Det blir en valgärning för mig allt
vad jag slipper i flyttningcn.
  Å, nu kan mor vcrldigen ha gett nog och mer än nog, sa
Frida. Men hur det vat, började de gå omkring och utta pa
sakerna och välja. De nistade om ett och annat och grälade
sa smårt; Axel och Frida pa skämt, August pa allvar.
  Jag, sa han. Jag som sliter och slapar, jag far mgenång.
Men ni! Och den där horungen -
  Sa ringde det.
  Fan! fräste han. Fan! Fan! Fy fan!
  Frida sa:
  Ga ut och öppna för din brorson, August. Jag uror, att ni
b8da kommer att passa for varandra.
  Men den gangen var det bara Sunesson med skjortorna. De
hade gulnat en smula men voro som nya. Farmor slog var och
en i sitt paket. Hon ville ha många paket. Det liknade sig åll
att bli en riktig julafton.
  Och farmor gick ater in i förmaket.
  Hor nu barn, sa hon. Jag har tänkt pa en sak. Jag vill inte
ha med Nathan att göra, om han inte ångrat sig efter ord-
nung. Han ska be oss om förlåtelse allesammans. Annats far
han ga sin väg igcn. Men jag rycker, att det kan fa vara for i
afton. En kan veta, att haa ar urott och han har väl inte haft

10 Ber#mun Farmor  145
så fee med maten heller. Jag tycker att han kan få äta i ro
och #a och lägga sig. De# blir ju cn dag i molgon också. Det
är så sällan man far vara bara glad, och det kunde man fa
vara i kväb.
  Ja, sa gärna, sa gärna för oss! bcdyrade bamen. Ju mindrc
högtidligt desto bättre.
  Å, det kan nog bli högtidligt ändå, menadc farmor. Och sa
ringde det för tredje gången.
  De gmgo allesan mans ut i förstugan; Emma öppnade.

Men det var bara herr Gawenstein. Han stcg in och sköt till
dorren bakom sig. I;ru Borck, sa han och bugade. Barnen
sågo på farmor och farmor såg på barnen. Vid gud i himlen!
ropade hon, jag har inre bjudit honom.
Herr Gawenstein yttrade:
  Mycket riktigt. Jag är den objudne gästen och jag ska
strax försvinna. Jag räknar inte på att vara valkomlllcll. Jag
star garna i tamburen. Jag har bara ett ärcndc att framföra
och det iir till pa köpct Ett mindre angenämt ärende. Jag ber
om ursäkt.
  August svor, herr Gawenstein bugade och fortsatte:
  Fru Borck, jag kommer som ombud for en olycklig yng-
bng eller ung man, som i vinterkvallens mörker och kyla vand-
rat timme efter timmc utanför edert hus. Vinternatten ar
kall, fru Borck, stjärnorna tindra ödsligt på himlapällen och
hundarna tjuta -
  Gör de det? sa Axel.
  Det gör de, borgmästarn, inte här precis men eljest lite
varstans. Vinden sveper bitande och hard kring knutarna. Om
ni betalade mig tusen kronor kontant, fru Borck, skulle jag
inte låta min värste ovän ga huttrande och frysande fran min
dörr, ne;, inte om ni betalte mig hundra! Edert hus är väl
uppvärmt och ombonat, rad vid rad sitta de Iysande fonstren
och liksom välkmnna den enslige vandraren. För den trötte
yngbngen eber unge mannen är detta hus ett paradis. Det för-
lorade paradiset, fru Borck. Han har forbrutir sig mot er, han





har förbrutit sig mot den hedervärda släkt, vars namn han
bär. Han har kanske ocksa förbrutir sig mot mig, men jag
hallcr av honom. Jag har förlåtit honom. Jag förlät honom
for tio 'ir sen. Så fort jag fatt igen mina saker, förlät jag
honom. Fru Borck, han knaböjer i drivan vid eder tröskel -
#, det var det värsta! sa Frida och skyndade mot dörren
  Men herr Gawcnstein Iyfte awärjande sin hand och fortsatte:
Alla fönstren Iysa festligt i faderstjället, dess dörr star pa
glant, glada röster bära budskap om en angenäm smncsstäm-
ning i det kara hcmlllet. Han ensam är utstött.
Hör nu, herr Gawenstein, avbröt borgmästarn, jag förstar
inte det här. Jag förstar, att natten är kall och att hundarna
tjuta, men jag begriper inte den trötte ynglingen eller unge
mannen. Varför stiger han inte in i paradiset? Han brukar
mte vara buskablyg.
Herr borgmästare, sade Gawenstein, det ska jag förklara.
Hans skuld tynger honom. Angerns tarar kväver honom. Jag
har sett deTn, herr borgmästare, jag har sett ångerns tarar.
Han skulle vilja kasta sig tib sin farmors fötter och utbrista:
Farmor, jag har felar! Men han törs inte. Han är rädd, Han
har vandrat timme efter hmme i natten. Sludigen varkunnade
jag mig över honom. Jag är sadan, herr borgmästare, jag kan
mte se olyckan utan att varkunna mig. Jag sa: Jag känner den
gamla *un, jag är hennes granne och hon kan inte rätt gärna
bita mig. Jag ska gå tib henne och säga, vad jag nu har sagt
Nagra ord i all enkelhet men fran ett rcdligt och varmt
hjärta, som ömmar för alla olyckliga. Fru Borck! Hava Ijusen
i faderstjabet förgäves Iyst den trötte vandraren? Eber vill ni
öppna eder moderliga famn för den skuldbelastade och ånger-
fulle sonsonen?
  Farmor nickade pa ett besynnerligt sätt. Så vände hon tvärt
om och lufsade det fortaste hon kunde uppför trappan. Alla
de andra, barnen först och fran#st, och Sunesson och Lova
och Emma, alla tyckte de, att Gawenstein var löjlig. Och de
tycktc, att vaJ han sagt, var det löjligaste och fånigaste de
nagonsin hört.
  Men farmor tyckte, att det var stort oLh högtidbgt. Hon
ville vara ensam ett slag. Och hon lufsade uppfor trapporna
det fortaste hon km#de för att tällda Ijusen i andra våningen
och i vindsvåningen. Alla fönstrcn i faderstjället borde Iysa
den trötte vandraren till motcs.
  Det är sa. Da man sjalv ar stor och hogtidlig, blir allting
stort och högtidligt. Allt vad sker, allt vad man hör och ser.
  Sen hun tant Ijus, gick hon in i sängknmmaren och satte sig
på cn stol vid sangfoten, en liten stol, som stod där för klä
dernas skull. Där satt hon och satt fasligt illa men satt kvar
och bistrade till efttr formaga. Hon gjorde det med flit. Hon
kande, att var hon inte barsk, var hon ingenting alls. Det
hörde till högtidligheten. Ytligt folk slå lovar krhlg allvaret
och låtsas som om det inte funnes. Der tycker de är fint. För
den naturliga människan är allvaret ingenting konstigt cller
besvarligt. Det är som grovt brod, det skall mgeas val och
grundligt.

Där ncre tog Suncsson ledningen. Ilerr Gawenstein gick för
att hälllta syndaren, som i sjalva verket ej tycks ha legat på
kna vid porten eller irrat omkring i dess närhet. Emma stod
kvar vid porten, glåntade och spejade. Barncn visste inte rätt,
vad min de skulle halla, men Sunesson visste. Det här ska vi ts
gemytligt, sa han. Han var ordensbroder i manga ordnar, han
hade gift bort tre döttrar och han hade haft två konkurser,
han hade ägt stora jordagods och deltagit i kungliga jakter,
han hade varit med om litet av varje och ägde en fin känsla
för den rätta tonarten. Det här ska vi ta gemytligt, sa han.
Inga uppstylrade fasoner! August sa:
Bara han är nykter, det fät!
  På salsbordet stodo tre halvbrända trcgrenaljus fran i
julas; mellan dem Iågo paketen, ett tjugutal. Lovas klader,
Sunessons skjortor, strumpor och kalsongcr efter Gabriel,
Jonathans spanskrorskäpp med silverkrycka, Gabriels guldur.
Frida offrade en ring n ed turkoser; för litcn for en herrhand
men ända en gava. Axel skänkte en mustaschbindare inlagd i





en hundrakronsedel.
August sa:
  Har lägger jag min krasnål. Men är han full, det fäet, så
kastar jag ut honom.
  Lat oss ta det gemydigt, sa Sunesson, tände tregrenaljusen
och släckre det elektriska. Lova ställde nagra Krirti bloddrop-
par bland paketen. Nu sag det ut som ert julbord. De sköto
till talsdörrarna och gingo ut i försmgan. Samtidigt öppnade
Emma på vid gavel.
   Och hon nöjde sig inte med den ena porthalvan; hon drog
if rån golvrcgeln och takregeln och oppnade aven den andra.
Fiir fan! skrek August, är karln sa full!
Emma sa:
HålH#u i cr! För nu ska ni fa se!
  Det första de fingo se, var en koffert. Den bars in av tva
stadsbud och ställdes vid väggen. Men det var inte någon
vanlig koffert. Den var hdg som en karl och bred som en
dörr. Ladret sken och beslagen blänkte och den var makalös.
Icke förty kom maken strax efter, något mindre men eljest lik
som en tvilling. Efter dem kommo väskor och fodral och plä-
dar och diverse, och da det samlats vid väggen var der ett
berg.
Ha I nu i er! upprep ide Emma. För nu #appar ni ogonen.
Men vad de härnast fingo se, var endast herr Gawenstein
Han liksom blastes in genom den vidoppna porten och haitl-
nade mitt pa golvet, bugadc och sa:
Jag ber mn ursäkt, men jag atervänder. En sådan glädje
upplever man inte en gang vart femtiondc ar, nej, unte vart
tjugonde! Och jag maste bevaka mina intressen. Jag har för-
lorat tjugufyra tusen kronor. Jag tänker inte noja mig med
det. Vilken fröjd, mina vänner! Vilken dag!
Antligen kom Nathan.
Han var stor, han fyllde hela porten. En sa stor person
   hade icke stigit över den Borckska tröskeln allt sen den dag,
   da Gabriel och August släpade kommerseradet utför trappan
   rakt i famn på kusken Ström och doden. När han stod dar i


[ Här ovan slutar sidan 149 av
  Hjalmar Bergmans
  Farmor och Vår Herre
  inscannat av Lars Aronsson
  den 31 december 1995. ]

[ Här nedan börjar sidan 150 av
  Hjalmar Bergmans
  Farmor och Vår Herre. ]

porten, ännu halvt omgiven av natten, såg han ut som en
#aee, som kommer for att sluka sma barn. Men porten stäng-
des bakom honom och skener fran taklampan föll över
honom, och barnen sago, att det mesta av storbeten var en
respäls mcd uppslagen krage. En valdig päls! Den dolde helt
och hållet hans huvud och händer och dcn räckte anda ned
till marken. Ee präktigt plagg i vintcrnatten fast kanske väl
rungt för den, som irrat omkring dmme efter timme. Alldeles
som da cn liten kvick och modig hundracka kastar sig över
en älg, så hoppade lille Gawenstein, pratande och smagläf
sande, upp på resen, slog ned hans krage, ryckte och slet i
livremmen och skalade sa småningom av pälsen. Under res-
palsen fanns en promenadpäls, under promenadpalsen en
skintrock, som räckte ända ned till knäna, under skinnrocken
en mjuk, smidig schal virad kring kroppcn och med bada
ändarna nedstuckna i de skimlfodrade ytterstövlarna. Under
schalen fanns verkligen Nathan i *ack och vit halsduk, silkes-
suumpor och lågskor. Han drog i fracken och vred och
vände sig, blinkade spasmodiskt och smalog.
  Ja, sa han, jag vet, ae det ser lojligt ut. Ae komma i frack.
Men det ar inte mitt fel. Jag kommer direkt från min mors
begravning.
  Å, sa de allesammans och suckade djupt, fast inte av deka-
gande utan därfor att dc i fcm minutcr stae andlösa. Han
gick från den ene till den andre, tog dem i hand. Ingen sa
nagot förrän Frida sa:
  Välkommen. Vill du inte sdga in i förmaket?
  Han satte av som en pil! Dar stodo de igen och gapade,
tunga och häpna. De sago honom sno i väg genom stora for-
maket och lilla förmaket och blå kabinettet och han åter-
vande på samma säe, snoende och sparande som en jakthund.
Plötsligt tvärstannade han och ryggade tillbaka. Han blev
staende i en löjlig, uppspetad ställning, på tå, hela kroppen
sträckr, axlarna uppskjuma, huvudet vridet en smula på sned.
Han sa - och rösten åkte upp i falset# -:
  Var #r farmor? Vill hon inte se mig?





Farmor var i antågande. Hon hade redan sdgit upp från den
obekväma stolen, sträckt pa sig, och sakta och varligt sae sig
1 gång. Ensamheten hade gjort henne goe, hon kände sig just
lagom. Lagom glad och lagom allvarlig, lagom lätt om hjartat
och lagom tung. Det är bra med lagom; det är som ae ga i
lugn luft, man slits varken hit eller dit utan larvar sin väg
framåt. Och hon larvade utför eappan. Där mötte hon den
dar Emma, som sa henne något, hon inte riktigt förstod.
  Nu är han här, sa hon och nu ska vi sc, om frun kan ur-
skulda sig.
  Ska jag urskulda mig? upprepade farmor och tappade
hakan. Hon begrep inte meningen och *amför allt begrep
hon inte tonen. Men det hände ju ibland, ae upprorets ande
flog i den där pigan och gjorde henne galen. Sant far man
tala sig med, när man har annat att tänka pa. Hon sa:
Håll din syndiga tunga i styr och värm upp maten åt
honom och sätt den på en bricka.
Da svarade Emma:
Nej, jag ska duka at honom i köket, för där sieer redan
Grundholm och snusar och snaskar.
Gör som jag säger, sa farmor. Får han bada och byta om,
sa är han väl inte snaskigare än ae han kan siea i salen.
Då fullkomnade sig upprorets ande i pigan, så att hon grep
farmor kring handlovcn och begynte dra henne utför trappan
och över förstugolvet fram till ee berg av koffertar. Och hon
viskade, så att det lät, som da en katt fräser:
Ska frun tiea da? Ska frun tdtta?
Men hon lät hcnne alls inte titta, än mmndre tänka utan slä-
pade henne vidare till andra väggen, där det hängde yeerklä
der. Och hon upprcpade: Ska frun dtta da? Ska frun titta?
Nu kan det vara nog, sa farmor och gjorde sig lös och gav
henne en knuff. Men hon blev inte ond; det var för konsdgt
for det. Hon begrep ingenting. Gor som jag säger, upprepade
hon. Och Emma hånskrattade och härmade hemme. Gör som
jag säger! Hi, hi, hi. Duka på en bricka!
I detsamma hörde farmor Naehans röst. Hon kände mycket
väl igen den, och hon smålog och började mutoa och mumla
for sig själv. Hon glomde pigans galenskap och lunkade
ganska raskt mot förmaksdörren, som var stangd. Det fanns
ett kvisthal i dörren. Farmor lade ögat till och kikade. Hon
ville titta litet på honom i förväg och osedd. Men det blev en
olycka. Dörren öppnades hasogt och hon fick en krafog törn
pa näsan, som sprang i blod.
  De förde henne in i Gabriels rum, där det fanns handfat och
varten. Frida baddade näsan, August rådde benne aet stilla
blodet med snus och de andra gavo andra råd. Men under
tiden blödde farmor och talade oavbrutet. Hon sa, att det har
var just, vad hon vänta# sig. Som en drummcl bade han farit
sin kos, och som en drummel hade han kommit igen. Varför
hade han stått på lur och slagit henne på näsan? Hon betviv

hcnne en näsknäpp, ty satans underfmldighet och elakhet
stack i hans Ickamen från hjässan till fotabjället. Hade han
kunnat göra henne någon suirre förtret, sa hade han gjort
det. Men nu visste han, att hon hade en stor och öm nasa och
darfor hade han passat pa och klämt oll.
  Och hon drog upp hela hans meritlista och skildrade honom
utan och imman. Men bäst hon gick på, stannade blodet och
hon tystnade. Frida tvärtade henne och torkade henne. Plöts-
ligt stotte hon dottern åt sidan, gjorde hek om och rusade
rakt på Nathan. Han skrek till. Hon kände sa val igen det dar
lilla hisnande, hickande skriet, alldeles Gabriels skrik, då de
elaka Borcktanterna stallde sig bakom dörren och sa: bu!
Hon tog honom i famn, och då hon kande hur liten han v
och lik sig i kroppen, brast hon i grat. A, tig du och låt mi
hallas! sa hon fatt ingen ytoat ett ord. Och hon stod en stun
med pojken i famn och vaggade av och an, tills det värsta
lagt sig. Då sa hon:
  Ja, nu är du hemma och nu ska vi se, om vi kan fa folk av
dig, ditt skrangliga beläte.
  Hon drog honom med sig ut i salen.
  n ir m;inte #ien fnrcta overraskninaen Bordet var tomt eller





så gott som tomt. I'regrenaljusen fummos kvar och kristi
bloddroppar ocb skrinet med sedlarna. Allt annat borta. Men
krmg vaggarna stodo barnen och Sunesson och Lova och
Emma och sågo konstiga ut. Hon vände sig mot Lova, som
var närmast, tog henne i armen och frågade, var hon gömt
sina paket. Den gamla fröken urskuldade sig med halva ord,
och hon fnissade forläget och drog rig mot dörren, bakdänges,
ty bakom ryggen holl hon sina paket. Och farmor såg, hur de
andra betedde sig pa samma sätt och drogo sig försikogt som
liga mot koket och somliga mot forsmgan, döljande paket
bakom ryggen eller under rocken eller uppstuckna i ärmen.
Och hon trodde, att de hade blivit galna.
Så vände hon sig mot Nathan, sag pa honom. Hon hade
  inte sett pa honom förut. Hon gick langsamt fram till honom
  och hon sag mycket fmldersam ut. Hon blev inte rikogt klok
  pa alltsammans i forsta taget. Det fick gå så smånmgom. Hon
  granskade honom och vande på honom, tog i honom och
fingrade pa honom. Hon synade tyget i hans frack och
fodret, strok dem mot kinden och kände efter. Hon stack två
fingrar ned i hans västficka och tog upp hans klocka, tittade
pa den, Iyssnade på den och stoppade ater ned den. Hon
undetsökte hans skjorta och knapparna i hans manschetter.
Sen hade hon fatt nog.
  Det var värstens vad du är fin, sa hon och låtsades mte
vidare om paketen. Hon förstod och begrep. Och da nu
pigan steg fram och frågade, om hon skulle ta in brickan med
den uppvärmda maten, forstod och begrep hon, att det var
rena hånet. Men hon ämnade inte låta nagon kristen själ göra
narr av sig. Hon sa:
  Om pojken är hungrig, sa är det honom väl unnat. Det är
lite över sen i middags, som vi värmt upp at Grundholm.
  Men Nathan tackade: han hade ätit pa taget. Och han
berättade, att han kom direkt från sin mors begravning.
  Å, är hon död? mumlade farmor, tänkte pa ammat.
  Plötsligt *agade hon:
  Hur fick du veta de#?
Da kom den andra överraskningen.

Hur jag fick vota det? upprepade Nathan. Jag har ju brev-
växdat med mor i flera år. I somras skrcv min halvbror, att
mor fått kräfta i levern. Jag skickade pengar till operationen,
men den visade sig omojlig att utfora. Sen skrev mor själv,
att hon visste, ntt hon snart slwlle dö och att hon ville se mig.
Vad skulle jag gora? Jag reste. Och kan farmor tänka sig, att
bara därför act jag kom, blev hon så n ycket bättre, att hon
kundc sitta uppe en stund var dag och prata med mig. Men
jag kunde ju inte stamma så länge -
Hur länge? fragade farmor.
  Tre veckor. Och sa snart jag bestämt min avresa, blev mor
sämre igen, och dagen innan jag skulle ha rest, dog hon. Var
det inte besynnerligt?
  Jo, medgav farmor. Så att da var det för hennes skull du
kom? Jag trodde, att du hört nagonting om att garden skulle
säljas.
  Det hade han mycket riktigt hört, men det var ju inte
nagot skäl att resa tvärs över Adanten. Farmor sa:
  Men der var i alla fall besynnerligt, att du skulle komma
just i dag.
  Han berövadc henne den sista illusionen pa den kanten. Det
var inte det ringaste besynncrligt. Begravningen hade ägt rum
klockan tolv och han hade inte haft lust att efter ceremonien
återvända till sorgehuset, som var honom främmande. Allrså
hade han tagit första tåg i hopp om att farmor skulle vilja ge
honom tak över huvudet cn natt. If all hon nu verkligen ville?
  Jo, hon ville.


De voro ensamma i salen och det föreföll som om de skulle
vara ensamma i hela huset. overallt brann det Ijus, och över-
allr var det tyst och romt. Tregrenaljosen brunno stilla men
mcd rykande vekar och gulrött sken. Farmor kastade än en
gang en trumpen blick på bordet och muttrade: Ja, här ska vi





väl inte bli staendes.
  Han tog henne under armen. Endera hade han växt ett
huvud eller hade hon krympt ett huvud eller hade de gått
halva vägen var. När han for, voro de jämnhöga och nu var
han huvudet högre. Hon fick se upp och han fick se ned.
Han strök henne med fingerspetsarna över pannan.
     Farmor, sa han, jag ska bekänna en sak. Det var i alla fall
i farmors skuld att jag kom.
  Nej, vad du säger! muttrade hon och tryckte srn ömmande
DäSa mot hans rockärm. Jaså, det var för mm skull ändå? Ar
det inte, som du Ijuger?
  Det är inte, som jag Ijuger. Jag hade egentligen inte råd att
resa. Sex veckor borta fran arbetet mitt under säsongen, det
beryder mycket pengar för mig. Och mor! Mor? Jag hade
knappt sett henne. Vad hade hon gjort for mig? Hon hade
givit mig en klen hälsa och litet vett och för resten hade hon
inte brytt sig om mig ett dyft, förrän den dag jag började
skicka pengar till henne. Oss emellan hade det inte varit ammat
an penningsaker. Och jag är ju inte nagon undergörare. Jag
kunde inte lägga händerna på henne och stilla hennes plagor.
Jag beslöt mig för att inte resa. Men då kom jag att tänka på
farmor.
  Eller rättare, fortsatte han, stannade och släppte hennes
arm. Eller rättare - jag kom att tänka pa far. Det är för
resten inte så sällan jag tänker på far. Jag tänker på, hur han
låg där nere i Davos och väntade att farmor skulle komma.
Farmor hade sagt nej, men han väntade i alla fall. In i det
sista, sista dagen, hart när in i den sista timmen. Han hade
fått för sig, art farmor ville överraska honom.
Gabriel? Gabriel! avbröt farmor, plötsligt och haftigt, som
om hon först nu förstått vem han tahde om. Menar du
Gabriel?
Jo, han menade Gabriel. Och han fortsatte:
Och det rann för mig, att mor kunde mbilla sig detsamma
      om jag nekade att kon-ma. Hon kunde tro, att jag ämnade
      överraska henne. Ja, jag vet mte; men när man ligger så där
och har sina dagar rhknadc, finner man det kanske orimligt
att folk tar hänsyn till annat, till kostnader och rcsor och
tvisrer och gammalt groll uch all annan smörja, Jag tänkte:
hon liggcr kanske och uttar på dörren och för var gång las
vreder rör sig, uror hon att det är jag. Det stod jag inte ut
med. Det var omöjligt att ga och tänka på det dag efter dag.
Jag for. Sa att egendigen var det farmor -
  Så att egentligen var det farmor, upprcpadc gumman och
funderade. Det var en sak hon inte förstod. Hon sa:
  Hur vet du det? Att Gabriel trodde jag skulle komma.
  A! skrck han ull på sitt vanliga, övcrdrivet slyngelakuga
sätt! Å! A! A! Nej, men farmor! Hur jag fick veta det? For
aUa de gånger farfar och jag talade om den saken!
  Men det trodde hon inte. Jonathan! Han, som aldrig talade
med barnen. När skulle han ha gjort det? Och varför? Till
henne hade han aldrig sagt ett ord. När? Varför? Hur skulle
han bara ha kommit sig för? Nej, det uodde hon inte. Hon
trodde att pojken Ijög som vanligt.
  Han sa:
  Det är en historia för sig och lat oss inte tala om den saken
Jag har bara den här kvällen på mig och jag har kmappt setr
skymten av de andra. Var haller de hus?
  Ja, var haller de hus? upprepade farmor och gick ut i för-
srugan. Hon gick fran överraskning ull överraskning och från
häpnad tiU häpnad.

I förstugan och nästan dold bakom berget av koffertar satt
herr Gawenstein pa en pall. Den var stor nog åt honom och
han väntade tåligt med hatten i hand och blicken i hatffodret
Nu steg han upp och yttrade:
  Fru Borck, det här är en familjefest och en högtidlig dag
och en glad tillställning. Sa det skulle aldrig falla mig in art
stiga in och besvära. Utan jag är en objuden gäst och sitter
pai kvasten, som man säger. Men, fru Borck! Jag är affärsman.
Jag måste bevaka mina inuessen, och innan jag det har gjort,
gar jag inte. Nu ska jag ha klart besked. ViU frun sälja gar-





  den eller ej?
  Kära hjärtanes, sa farmor och tog sig i örat. Det är så
besynnerligt a31tsammans. Var jag inte inne hos herr
Gawenstein i morse?
  Det var frun. Och frun sa, att hon skulle sälja gården kloc-
kan tolv till haradshövding Björner for uehundrafemtio tusen
varav tvåhundrafemtio kontant. Men det var ett skämt, gran-
'# nar emellan. Ty jag har bjudit frun fyrahundra tusen. Och
den, som är bjuden fyrahundra, säljer inte för uehundrafem-
uo om han eljest är klok. Ar frun klok?
De skyller mig för der, sa farmor.
    Och jag säger: frun är dum. Om hon har såk gården till
Bjorner. Men det har hon inte gjort.
  Herr Gawcns.ein, sa farmor och tog sig i bada öronen. Jag
vet bara att jag har skrivit under konuakten och tagit emot
köpeskillmgen. Ar garden ända inte såld, sa är det desto
bättre för mlg.
      Later det pa de# säuet, sa berr Gawenstein. D5 ber jag om
  ursäkt att jag stör, för då ämnar jag störa.
  Han drog av sig ytterrocken med livliga och beslutsamma
tag, hangde upp den. Han slätade haret framför spegeln, satte
kava#en ull rätta över skuldrorna, drog ned västen och drog
upp byxorna och under tiden sa han:
      Fru Borck är gammal. Men frun har barn och arvingar.
    Enc sonen är borgmästare och den andke direktör och mågen
    ar malor. Jag tånker, att femtio tusen mer eller mindre bety-
  er nagot.
Och han bad ännu en gång om ursäkt och gick genom g
rummet in i förmaket. I forbifarten kallade han August, s#
skötte sina bada glas i herrummet. I förmaket sutto myc
nktigt Axel och l rida och de viskade rcdan Gawenst
ställde sig miu under Ijuskronan, stack två fingrar in me'
vastknapparna och vän#ade lugn och värdig, tills fami
samlats och tagit plats. Då ytu ade han:
      Nu ska herrskapet få höra. Och döm sen, vem som är d
      Jag har fått # kommission att köpa den Borckska gar
Enligt min huvudm2ns inscrukuoner skulle jag bjuda tre-
hundra tusen men hade rät# att ga hur högt sum hclst, prak-
tiskt taget. Femhundra var maximum och det kan hända, att
min huvudman inte cns stannat vid det. Han ville ha gården.
A andra sidan höll han mig i strama tyglar, så att säga, med
provisionen. Jag kan gott yppa villkoren. Köpte jag för tre-
hundra ellet däromkrh#g skulle provisionen urga med tio pro-
cent; alltså trettio tusen cirka. Köpte jag för fyrahundra el1er
dar omkring, sltulle jag bara fa sex procent, och köpte jag for
fem, skulle jag fa fyra. Där ser ni! Jag maste göra mitt bästa.
Jag sprang här varenda dag och ibland två ganger om dan
och plottra på och la till, en hundralapp da och en hundra-
lapp da. Gjorde jag inte det, fru Borck?
  Farmor svarade med en tung suck.
  Och hon kördc ut mig och lät Axelsson köra ut mig och
pigan. Och varför, mi#t herrskap, varför körde hon u# mig?
Det ska jag säga sen Men en dag fick jag nys mn att Björner
bjudit trehundrafemtio. Då blev jag rädd. Draper du inte
gumman nu, sa jag till mig själv, så blir du utan. Och jag
bjöd fyra i ett bud. Fyrahundra tusen, mitt herrskap! Men
hon salde till Björner. Hon salde for trehundrafemtio! Ar
dcn klok? Men nu ska jag säga herrskapet, varför hon korde
ut mig. Nu ska jag fiirklara alltsammans. Hon tål mig inte!
  Han tog ett stcg mot farmor och pekade på henne med
hela handen och alla fem fingrarna, som voro korta och
tjocka och fulla med juveler och vartor.
  Fru Borck tal mig inte. Och nu ska jag förklara varför.
Den där gången da det här hände, som vi alla veta, att cn
fonsterruta klingade, ping, pang! och vissa saker forsvunmo,
naväl! Då sa jag henne: Fru Borck, var lagom sträng mot
pojken! Hade jag varit i hans kläder, sa hade jag stulit oc
mördat och rymt for länge sen. Det sa jag, för jag hade givi
akt på pojken, och jag hadc sett, hur hon behandlade honom
Men scn dcss tal hon mig inte. Herrn ar dum, sa hon. N
säger jag: Frun är dum, frun är dum!
  Ty, mitt herrskap, lat vara, art hon inte tål mig. Det





hennes sak. Men betänkl Här star herr Björner, som hon tål,
och bjuder henne trehundrafemtio; och här stat herr
Gawenstein, som hon inte tal, och bjuder fyrahundra - Vad
gör då en klok människa? Nej, hon är inte klok.
  Va fan! skrek plötsligt August. Va fan står han och säger
om mor? I mors eget hus!
  Tyst! befallde Axel.
  Farmor sa:
  Å, kära hjärtanes nan!
  Hon hade inte hört på. Hon hade hela tiden suttit och
tänkt på Sanna Borck, ty juden var liten och rund som han
och hade ulligt, gratt hår och bruna, klotrunda ögon, och han
skrek och gescikuleradc som han. Och da man är trött, falla
tankarna samman i en hog uch minnena draga fram över öds-
ligheten. Men hon mornade sig och sa:
  Jasa, vi ar där nu igen, kära Gawenstein. Nog vet jag, att
han kan bjuda, men jag vet intc, a« han kan betala. Pengar
har han inte och krediten ar klen.
Herr Gawenstcin brast i skratt.
Ha, ha, ha, skrek han. Det gläder mig att höra, hur dum
    frun är. Jag har sagt henne, att min huvudman gar in pa vilka
  betalningsvillkor rom helst. Men hon ttor mig inte. Varfor?
    Elat jag lurat nagon? Aldrig i hela mitt liv' Hon tror mig
unte, därför att hon bara tror på sig själv. Hon har lurat så
manga bönder i sin dar, att hon inte vagar tro en ärlig man
på hans ord. Kontantl Hon skulle ha fått kontant' #ag har
sagt: Frun blir överraskad, när hon får höra, vem som ar min
huvudman. Vi ville bereda hemme cn överraskning och bums
trodde bon, att vi vdle lura henne. Vat sa god, fru Borck!
Titta! Där star min huvudman. Var sa god!
  Och han pekade på Nathan, som hastigt reste sig, ryckig
och nervös, blinkande och besvärad.
  Ja, sa han, jag hade verkligen tänkt köpa gården. Jag tyckte
att den inte borde gå ur släkten. Och jag tyckte, att farmor
inte borde flytta. Det var kanske dumt att jag använde
Gawenstein Solll mellanhand, men jag ville inte synas. Och
jag hade gett honom instrukuoner att ga hur högt som helst
imom rmllighetens gränscr. Det var ju synd, att det inte blcv
någon affär av.
Det må jag säga, sa borgmästarn, det var förvånande.
  Ja, men det ante mig, sa Frida. Det ante mig så fort jag fick
se Nathan.
  Hon gav honom en vänlig och beundrande blick, som
besvärade honom. Han ttampade av och an och skälvde i hela
kroppen och han rodnade och blinkade och stammade.
  Jag hoppas, sa han, jag hoppas, att fanDor inte misstycker.
Det var en tanke som flög för mig. Att farmor inte borde
flytta. Jag tyckte att jag ville veta, var iaB hade farmor. Men
jag borde ha valt ett annat ombud. Jag visste mte ae
Gawenstein tårat farmor den där gången -
  För allan del! sa farmor och suök sig om näsan. För allan
del! Jag är inte så lättstött och det där hade jag rakt glömt.
Men nog prisar jag den Allsmäkuge för mitt klara förstand!
Att jag sålde till Björner. För det säger jag! Att var ombu-
det klent, s3 var köpgren sänue. Jaså, Nathan. Jaja, kärmgen
är gammal och fattig och kan behöva lite hjälp. Du kan ju ge
mig attahundratjugu riksdaler i hjälp till flyttningen.
  Där slog hon honom, fast pa ett fint sätt, ty ingen i rum-
met mer än hon och han visste, vad attahundratjugu riksdaler
betydde. Det var eljest på öret den summa han smlit ur far-
mors chiffonje. Och hon tåg att han forstod och begrep; han
blinkade och mckade och smalog och hon smålog tillbaka och
nickade. Det var betalt for gammal ost, varken mer eller
mindre. Men Nathan sa:
  I alla fall tycker jag inte, att farmor borde flytta. Jag har
redan varit uppe hos Bjorner, och jag uor nog, att vi blir
ense om prlset.
  Va fan! skrek August. Köper du garden?
  Herr Gawenstein skrek:
  Och jag då? Och provisionen? Ska jag förlora mina urettio
tusen? Mina tjugufyra tusen? Mina tjugu tusen? Därför att
frun ar dum!





  Nathan sa:
  Jag kan ju inte betala herr Gawenstein provision för
ingenting. För resten angar det mig inte. Det är mycket värre
att Björner ska stoppa sjuttiofem eller hundra tusen i fickan.
Som farmor borde ha fatt.
  Onekligen! bckraftade borgmästaren.
  Herr Gawenstein betänkte sig och insag, att han ingenting
hade att vinna. Han bugade avmätt at högcr och vänster och
bad om ursäkt. Men i det han gick, gav han dem en glirmg,
sagande:
  Jojo, det är tacksamt att vara fin! Det lönar sig, det lönar
sig!
  De hörde honom dra pa sig ytterrocken, stampa sig in i
galoscherna, öppna porten och stänga den med en hård smäl.
  Borgmästarn sa:
  Det var onekligen skada.
  Sen sa de ingenting forrän farmor plötsligt re#te sig och
utbrast: Nej, nu vill jag ha mat!
  Och hon ta:
  Det ar märkliga saker en får höra. Men vi ska väl ha lite
kvällsvard i alla fall. Och sen går jag och lägger mig, för jag ar
uött,
  Stackare hon!
  Hon gick ut i köket för att ställa om matcn. Där grät
Emma, där stod Lova lutad över henne och försökte trösta,
dar hade Sunesson staplat upp alla paketen i en hög pa bor-
det. Där satt vidare tiggegubben och tuggade och i kökskam-
maren satt Axclsson.
  Vad ar det nu da? undrade farmor.
  Jo, sa tant Lova, hon gråter, darför att Nathan inte hälsade
på henne.
  Han kände v äl inte igen henne, sa farmor.
  Da flög haken själv i pigan. Hon gick emot farmor med
röda ögon och gråtvriden mun.
  Nu far frun ångra sig, sa hon. Nu far frun angra, att frun
slog Ihjäl hmlden och drankte katten!

1l Fergm#n Furmo-  161
Farmor ta:
  Riktigr slug har du aldrig varit, och jag ve# jus# in#e varför
du skulle bli klok i kväll.
  Men frun är väl klok? fragade pigan och sag listig ut
  De skyller mig för de#, svarade farmor.
  Da vände Emma sig till Sunesson.
  Brukspauon, sa hon, de# frågas om de# är klokt att låra
hundstackarn leva i tio ar och sen slakta honom som ett obkä-
ligt kreatur?
  Jasa, han har inte det da? sa farmor och smasktattade. Och
hon blinkade åt Sunesson och Lova.
  O je! skrek pigan. Hon talade fortfarande åll Sunesson och
vände farmor ryggen.
  Brukspatron, sa hon, det frågas, varför hunden skuUe dö på
dagen en vecka innan Nathan kom? Det fragas. För det är
k art, att sa myLket som han tyckte om den hunden, sa skulle
han sakna honom, För det finns folk, som har hjärta, och de
kan tycka om en hund och en katt eller vad som helst. Men
folk, som inte har hjarta, kan inte tycka om nagonting.
  Emma, sa farmor, tag dig om näsan och sansa dig! Hur
kunde jag veta, att Nathan skulle komma?
  O je! skrek pigan. Alltjämt vänd mot Sunesson fortsatte
hon:
  För det är klart, brukspatron, att vi pysslade om hunden
for Nathans skull och inte för annat. I uo ar gick vi hät med
hunden och katten, och det var som mn hela huset funnits till
bara för kräkens skull. För cftcr att smn det var Nathans
hund, sa gjorde vi det och inte för annat. Och det var ett
bevis, att vi tänkte pa honom för jämnan. Och när direktörn
kom med sin fiol för att ta kål pa honom, så släppte vi ut
honom och lät honom springa och tog emot honom om kväl-
len och tvättade honom med Ijummet vatten och svepte
honom i filtar. Och det var ända frun själv som Ijumma mjöl-
ken å# honom. Och de# var för Namhans skull. Men si! Nar
Nathan kom, da skulle hunden dö. För si, det fick inte synas!
De# fick mte synas, att vi gatt och tänkt på Nathan, Nej, si





  det fick der in#e! Och den ska vara slug?
Hon vände sig om och betraktade farmor och skakade på
huvudet. Hon sa:
Nog för att de# är synd om frun. Men de# frågas: kan frun
#ala om for Na#han, att vi gatt och vänta# pa honom? En
frågar inte om frun viU. De# ve# en nog U#an en fragar, om
frun kan?
Och hon for#sa#te:
Jasa, frun säger, att hunden var ett oskäligt djur? Men vad
är frun da? För ski Inaden ska ju vara, att djuren in#e kan tala.
Men vad kan frun då? Kan *un tala om, att hon gat# och
storknat i tio år? Nej. Hon kan bara slå ihjäl en hundstackare,
sa att ingen ska få nys om, att hon gatt här och storknat.
De stodo mitt emot varandra och nu satte de händerna i
sidorna och sträckte på halsarna som tva su idstuppar och
borrade blick i blick. Det var det vanliga sättet att avgöra en
tvist och som vanligt segrade farmor med sina stora, Ijusa,
bondska ögon, klara och kalla som två glaskulor.
Emma vändc sig bort och farmor sa:
Nu sansar du dig. För tänk om jag blir ond? Hur gar det da?
Härpå började hon tala om kvällsmaten och gav order.
Hon tittade efter i skafferiet; där fanns mycket att ta av och
hon knusslade inte. De slogo sina kloka huvuden ihop och
gmgo genom hela listan på Nathans favoriuätter. Och när de
bestämt sig för åtta assietter, fem kalla och tte varma, samt
ue varma rätter och en kall, tyckte Emma, att det kunde
vara nog. Men farmor tycktc inte, att de# var nog utan fort
satte. Du är tokig! sa Lova. Du är förryckt! sa Sunesson. Men
farmor kände sig varm om magen och lätr om hjärtat och hon
for#satte tills hon få# ihop fjorton assietter och fem rätter
och en efterrätt. Da mystc hon och sa:
Det kan ocksa vara ert sätt att önska välkommen.
O je! pep pigan och hon mutuade:
Ja, si frun är så klok, sa det är underligt.
   Men farmor gick nöjd och trygg bort tiU bordet, där tig
gegubbcn satt.
  Hur kan han må då? frågade hon, och klappade honom på
axeln. Gubben som hört dc fjorton a.ssieeerna och de fem
rärterna beställas och beskrivas, sae där hopsjunken i en slö
och dåsig njutning och menade, att man kunde icke må annat
än gott i det huset.
Ja, ja, kära Grundholm, suckade farmor.
Då var pigan framme.
  Frun! sa hon. Tycker frun att Grundholm är sig lik i
kväll?
  Hon stod bakom ryggen pa fatmor, och då hon fragat,
vände hon sig mot Sunesson och Lova, knep ihop ögonen och
lade ett finger tvärs över den hopdragna, rynkiga mmmen.
  Farmor tieade pa gubben; jo, han var sig lik.
  Så ae frun ser inte någon skillnad? Uran frun tycker, ae
Grundholm är sig alldeles lik?
  Har han varir sjuk? undrade farmor. I detsamma eädde
Axelsson u# ur kökskammaren och ställde sig vid bordet, rak
upp och ned som vanligt. De grå ögonbrynen hängde halv-
vägs ned över ögonen så att blicken glödde som en liten gnis#a
i aska.
  Frun, sa han. Frun vet väl lika bra som jag, att Grundhoinm
är dod. Frun kallar honolD Grundhohll bara for ro skull.
  Farmor sag på Axelsson, och hon vände sig langsamt om
och sag pa de andra. Hon skakade pa huvudet och mumlade:
  Nej, kära nan! Jag uor inte att ni är sluga någon av er.

I salen hade grenljusen tappa# sina grenar. De liknade ackurat
vznliga halvbrända Ijus och det var ingenting jullikt med dem
Farmor släckte dem. Det var inte lönt att leka jul mitt i fas-
tan. Hogtidligheten hade flugit sin kos; kvällen var en kvall
bland kvällar. Var Herre hade gjort sitt bästa. Han hade
smällt tiD med femton graders kyla och en vind, som tjöt
kring knutarna och allt annat efter herr Gawensteirs
beskrivning. Men han hade fuskat med syndaren. Han hade
skickat en herre i två pälsar, en hcrre med ett berg av koffer-
tar, en herre, som köpte gardar. Det tyckte farmor var olus-





tigt. Hon kunde inte precis säea sig ned och sörja över, att
pojken var välklädd och snygg, bärgad och burgen. Lika fullt
var det ledsamt. Ty i en punkt hade den där Emma rätt: hon
kunde hltc ta honom i famn uch halla honom framför sig och
säga: Jag har varit ond på dig i tio ar och nu har du kommit
hcm och nu är jag inte längre ond på dig. Du har varit en
Iymmcl, men jag vill hoppas att du bäetat dig. Och jag har
förlåtit dig. Det kunde hon inte säga. En herre i två pälsar
behöver varken forlatelse eller skjortor och strumpor, skor
ocb avlagda kläder, En herre, som bjuder vad som helst för
en gård, bryr sig inte stort om en silverdosa med tioeusen
riksdaler Det var det sorgliga.
  Farmor stod i mörkret och fingrade pa paketet, det enda
som lämnats kvar. Hon hörde barnen prata i förstugan. De
talade med söta tonfall, tyckte hon, krystat och äckligt De
hade varit som sillake förut, beska och fräna. Hon hade givit
dem stora pengar och de hade tackat som om det varit just
ingenting och en naturlig sak. Men nu var det honung! Nu
kunde de fjäska! Nu drog Axel sina gamla kvickheter, som dra-
gits till nötning! Nu kunde Frida se ut som en liten flicka,
alldeles häpen och storknande av förvåning och beumdran.
Och August surrade och brummade och snöt sig rörd. De
klungade sig samman kring Nathan, klibbig av välvilja. Far-
mor sa:
Borckar!
Och hon ränkte:
  Jag går och lägger mig. Det lär mgen märka. Och när de
märker det och kommer för att säga godnatt, så har jag läst
min aftonbön. Vad bryr jag mig om Nathan? Kan han
skravla så kan jag snarka.
  Men just som hon det tänkte, tänkte hon nagonting annat.
Och den andra tanken trängde ut den första och alla andra
tankar eller Iyste bland dem som fullmånen bland stjärnor.
Hon tankte:
  Han Ijuger! Gud ske pris, men det är lögn alltsammans. Ae
#ag mte tänkte pa det med detsamma! Hur skulle har ha kur-
nat bli rik på nagra år? Nå, det ska vi snart pröva!
  Hon tog paketet med silverdosan, som innehöll sedlarna,
och stoppade den under forklädet. Hon kände sig plötsligt
rikti8t nyter igen, varm om magen och lätt om hjärtat. Kors,
vad jag var dum, sa hon för sig själv. Skulle pojkstackarn ha
gatt från sina vanor? Nej, tänk att han lurade mig med sina
pälsar och koffertar. Tro, var han har snulit dem? Ncj, tank
att han lurade mig, men det kalmer jag igen! Det är de gamla
tagcn!
  Och hon smaskrattade men blev ater allvarsam och mum-
lade:
  Srackars pojke, stackars pojke!

Barsk och butter, nyter och nöjd klev hon ut i förstugan.
Näsan pekade hal#vägs mot taket och förklädet var mer hög-
välvt än vanligt, eftersom hon höll dosan med pengarm
tryckt mot magen. I forstugan fanns hlte rtt liv, men tapet-
dorren stod öppen och hon hörde dem viska där inne. Hon
ropade:
  Barn! Jaså, ni har ställt er i skamvran. Det tör väl inte vara
of örtjant, eftersom ni krupit dit av er själva.
  De tystnade tvärt, och efter ett ogonblick kommo de ut,
kisandc mot Ijuset. Forst August med klumpiga, lite knäsvaga
steg, kutig rygg och tungt hängande armar. Sa Axel med
huvudet pa sned, läpparna insugna och kh#dmusklerna i knutar
som om han sugit pa någonting bcskt. Sa Frida med halvöp-
pen, gratslapp mun. Sist Nathan.
  Vad tisslar ni om? fragade farmor. Och hon tog pa sig en
gruvligt barsk min och sa:
  Kan det vara, att du har Ijugit nu igen, Nathan? Eftersom
du star i skamvrån.
  Axel sa:
  Kära mor, skämta inte. Vi ha talat om Gabriel.
  Om Gabriel? upprepade farmor. Behöver ni gå in i skam-
vrån for att tala om Gabriel?
  August, på rröskeln till rummet med de båda glasen, vände





sig plötsligt om.
  Anej, mor, inte vi. Inte vi! Vi behöver inte stå i skamvrån,
när det talas om Gabriel.

#a, den skamvrån! sa borgmästarn och stängde tapetdörren.
For alla de ganger jag stått bakom den här dörren och Iyssnat
efter fars steg. Han gick så tyst och lätt som en pojke. Tripp,
tripp, tripp. Sa stannade han och Iyssnade. Om mor fanns i
närheten.
Frida sa:
Egentligen var det ju dumt av far att släppa ut oss. Jag
minns, att jag brukade springa upp på vind och gömma mig
under en gammal tvättbalja. Jag kunde aldrig hitta pa något
annat gömställe. #ag kröp ihop så gott jag kunde, men jag
hade så langa ben. Och mor tog mig i foten och drog ut mig
Hu, vad det var kusbgt.
A, fy fan! sa August.
Pa min tid, sa Nathan och började stamma av iver. På min
tid var det intc alls så. Å, a! Nej, tro aldrig det, att farfar
skulle ha vågat släppa ut mig. Men jag minns mycket väl, hur
han kom ttippandc. Och hur han stannade och Iyssnade. Mcn
sa glantade han bara pa dörren och stack in nagot gott. Och
bland smet han m och satt hos mig.
Satt hos dig? upprepade farmor och gapade.
Nathan kröp ihop, skot upp axlarna ända till öronen,
knäppte händerna hart under hakan, blundade. Och stack ut
tungspetsen. August brast i skratt. Men Nathan sprang fram
mot farmor med oppen famn.
Å, käraste, förlåt! bad han, för all del förlåt! Det var slyng-
elaktigt, men jag kunde intc lata bli. Se, jag brukade göra så
dar, när farmor gick genom försmgn ocb farfar och jag
sutto där innc pa låren och ptatade och hade riktigt trevligt.
Det var #u kolsvart, sa jag kan ingenting säga med säkerhet,
mcn 1ag skulle nästan tro, att farfar ocksa räckte ut tungan
  Nu brusto alla tre barnen i skratt, men farmor sa:
    Jonathan? Tänk, det visste jag inte.

167
  Kära mor, infoll l:rida. Jag undr r, vad du egendigen

  Mor! brummade August. Mor visste ingentine om oss. Mor
visste ju inte ens, att Gabriel hade lungsot.
  Plötsligt stod Nathan tätt intill hcnne. Han tog henne hek
latt i annen och skakade hennc helt litet, ungcfär SOID ett
barn gor, då det ska be om nagonting.
  Farmor! viskade han med sin ivriga, ojämna röst. Farmor,
får jag fråga om nagonting? Men farmor måstc lova att inte
bli ond!
  Hon nickade; han sa:
  Nar far skrev och bad farmor komma ull sig - visste hr-
mor då, att han var sa nära döden?
  Hon teg och han upprepade:
  Vissre farmor?
  Hon svarade, långsamt och eftertänksamt:
  Vet du, kära barn, jag vet verkligen inte, om jag visste.
  Han släppte henne och gjorde helt om, ryckte på arlarna
och sa alldeles högt till de andra:
  Det var det jag sa. Och det var det farfar trodde. Hon
gjordc det med beratt mod. Hon vägrade, fastän hon visste.
  Han tog Axel under armen och de gingo in i formaket.
August och Frida foljde dem. De började prata om ammat, de
talade ivrigt och snart var det nagon som skrattade. Farmor
hade inte lika lätt att komma från ämnet. Elon tyckte, att hon
borde förtvara sig eftersom hon kunde forsvara sig. Hon gav
sig god od att fundera, och hon tankte sig for och såg sig
om. Men när hon kom in oll de andra och borjade tala om
Gabriel, ropade de mcd en mun:
  Ånej, kära mor, for all del! Lå nu det där vara gömt och
glomt! Inte ska mor stå här och rätrfardiga sig! Det är ju
ingen, som anklagat mor.
  Borgmastarn skrattade och ropade:
  Qui s'excuse s'accuse!
  Det kan vara, sa farmor, för det begriper jag inte. Men vad:
Gabriel beuaffar, sa kan jag forklara alltsammans. Att det





inte var rikdgt helt oss emellan, det vet ni. Och det berodde
pa affarerna -
  Affarerna! skrck Nathan i falsett. Å, å, å! Nej, men farmor!
Det var det varsta jag hort! Börjar nu farmor narras? Ar det
for att h#tc sara mina känslor? Ack, nog vct jag och nog vet
ni andra och nog vet hela stan, att jag i min oskuld var skuld
till brytningen mellan farmor och far!
  Var du det? sa farmor.
  Och Nathan fortsatte:
  Det är ju sjalvklart! Far var envis och ville ha mig hos sig
och farmor var ocksa envis och tyckte inte om att ha en
bortbyting i gfrden. Undra på det! Folk skulle forvana sig
och fråga, var den hade kommit ifrån. Det var ingen heder
med att ha mig i Borckska garden, Den saken forklarar sig
själv, kära farmor.
  Gör den det? sa farmor. Hon ställde ifran sig dosan och
tog sig i öronen. Hon sa:
  Var det på det sättet? Tänk, det minns jag inte.
  Kara mor, infob Frida, jag undrar, vad du egentligen
minns?
  Det är vanskligt med minnet. Att däruppå fota sin dom och
vissheten om sin rättfardighet, det är mycket vanskligt. Man
minns en siffra, en anekdot, en bild. Men man minns icke en
handling, den är for invecklad. Man vet icke, vad som sker,
och foljakrligen kan man icke heber mimnas. Ån mindre kan
ncr man handlingcns otsaker och forkdaring. I tjugu år vand-
rar man omkring stodjande sig mot ett präktigt och gott
minne, alldeles som stavkarlen mot sin stav. Så moter man
någon, som ocksa minns. Men han mkms annorlunda, helt
och hallet annorlunda. Det är sorgligt och det är underligt
Det rubbar inte tron men det rubbar fortrostan, det stdr
gladjen och uyggbcten. Man borde vara ensam i världen.
Farmor sa:
  Jag har nu allod trott, att det var jag som tog Nathan oll
garden. Och att både Gabriel och Jonathan voro emot.
Å! Å! Å! utbrast Nathan och det lät som då en hund tju
                        t6g
ter. Nej, mcn fannor! Hur kan det vara sant? Farfar har jtl
själv berättat, att han maste be for mig. Och mor har berät-
tat, att det var farfar, som stod pa var sida. Farmor kmndc
inte tåla oss: farmor slog mor med en rotting. Ar det inte
heller sant? Då skulle farfar ha Ijugit. Och mor skulle ha Iju-
git på sin dödsbädd. Nej, mcn farmor!
  Det är hemskt att besla de doda med lögn, det är bättre att
tiga. Axel sa:
  Låt oss inte tviSta. Vår käre Nathan har kanske inte si
många Ijusa minnen fran sin barndom. Om han nu har ett
vackerr minne av sin far och sin farfar, så kan han ju fa
behålla det. Inte sant?
  Jo vitst, medgav farmor. Men hon funderade i alla fall och
hon satte sig och tog sig om näsan.
  Ser m, barn, sa hon slutligen lugmt och tryggt, ty nu tyckte
hon, att hon funnit något, som kunde jämna svarigheternt#
Jag har nog inte alltid haft det sa lätt här i huset. Jag har just
aldrig talat om det, för jag har varken haft lust eller tid. Men
det skadar inte att det sägs till sist. Se, det var släktcn, som
gjorde det svart för mig. Det fanns sa manga fina fruntm]mer
i släkten. Det var Amelie och Emelie med sin lärdom och
grevmnan med sina finesser och Regina och Rosalie och
Hanna på Sanna och Hanna pa Johammisbcrg. Jag kom fran
ett soldattorp, jag. Och jag hade varit i tjänst hos gamla
Grundholm och jag hade ända varit förlovad med en av hans
arbetare. Och det var ju inte fint. Så jag fick väl se mig för
att det inte kom någon skam över släktcn fran mitt h?ll. Och
var jag betänksam mot Nathan, sa var det nog för de manga
fina frunrimrens skull.

Då förnam hon en röst bakom sig; hon kände den så innerligt
väl, fast hon inte hort den pa de sista tjugu eller trertio aren
Det kunde vara Amelies röst eller Reginas, Emelies eller
Rosalies; det var i alla händelser cn Borcktöst. Den sa:
  Later det på det sättet? Da rror jag nog, att jag tar blade#
från m#mnen. Själv tal jag mycket väl en förolämoning, men





jag tycker inte om, at# du beljuger mina döda. Vi tog emor
dlg som en prinsessa, det gjorde vi. Vi ryckre om dig. för #r
du var okonstlad och präkog. Vi tyckte att du var en rikog
skatt. Och då ni hade svart att sätta bo, gjorde vi allc vad vi
kunde för att hjälpa er. Vi släpade bit vara fattiga ollhörighe
ter och de fimmas här ännu, om inte annorstädes sa i skamvrån
eller pigkammaren. Vi fingo inte myckct tack för det och vi
begärde inte tack, men varför ska du Ijuga pa oss? Vi hade
inte så lite besvär för din skull. Det fanns folk, som talade illa
om dig, och det tålde vi inte. Jag kunde räkna upp många
t-ister och många brytningar med gamla vänner, som skedde
för din skull. Och vi gjorde vad vi kunde för att andra män
niskor också skulle vara vänliga mot dig. Men det var inte
vart fel, att du blcv högfärdig och tillgjord. Släkten var inte
finare än att du passade för slakten som vanten för handen.
Men du måtte ha trott att en fattig spannuDalshandlare var
högre än en biskop. Du gjorde dig sa löjlig, sa vi måste gå
bakgator för att slippa att skämmas. Det var ju inte händer
med dig och din hogfärd. Hur kom du inte till skolan den
där gangen utspökad, så art vi holl på att krypa under bän
ken. Och du gav dig till att slå läraren! Du trodde att du
kunde behandla honom som du behandlade dina pigor nch
dina drangar, dina barn och din man. Men vi fick löpa ur hus
och i hus och hitta pa ursäkter. Och så skyller du oss för
hogfärd! Det fanns en od, då du knappt vålade dig till att
hälsa pa oss pa gatam Och du ska haft så fina middagar, att
intc cns din man fick sitta till bords. Nej, när du skYller oss
for högfärd, gar skam pa torra land. Da jag fattig människa i
all ödmjukhet kom med min salig brors kläder, därför att jag
oodde art Nathan var fattig och utblot#ad, då säger du: Lova
ska fa någonting annat i stället. Vad kan du ge mig i stället?
Jag har min torra brödkant, jag reder mig med den och
behöver inte nagot sovel. Det lilla jag gav, det gav jag med
gott hjärta. Har du nagot, som du kan ge mig med gort
hjärta?
  Dar fick jag, sa farmor. Och hon tillade:
Det är värre än om jag stode inför domstol.
  De andra sa ingenting. Nathan gick fram till tant Lova
Farmor sneglade över axeln och sag att han klappade hennes
händer och strök henne över kinden. Slutligen sag hon, att
han kysste henne på axeln. Det var Nathans sarskilda kyss
och farmor hade vantat på den. Men for cgen rakning.
  Hon sa:
  Det var rart, vad ni smeks.
  Lova svarade:
  Vi smeks inte. Jag tycker inte om att smeka andras barn, i
synnerhet inte sen de blivit vuxna.
  Och hon skrattadc ett litct kort och haclcigt slcratt, just
som cn skata.
  Nej, jag aktar mig nog. Det kunde ga för mig, som det
gick för Agnes, den där gangen.
  Vilken gang? undrade farmor.
  Ja, det var kanske flera gånger, svaradc Lova, fast jag bara
hört talas om en. Då Sannapojken bad om hjalp för sig och
sin far och gårdcn. Agncs var så ytterst vänlig och smeksam
mot honom, men det var ju inte det han hade bett om, stac-
kars pojke. Och det berättas om ett vinglas, som Agnes ska ha
slagit sönder i forargelsen.
  Nej, men farmor! skrek Nathan och kiknade och kippade

  Gumman rodnade. Hon sa:
  Det har jag glomt.
  Kara mor, inföll Frida, jag undrar, vad du inte har glömr?
  Farmor kände sig stukad. Inte därför att dc gjorde narr av
henne och anklagade henne det betydde ingenting. Men de
förbryllade henne genom att tumma på hennes minnen. De
flyrtade om saker och ting, som i åratal stått på sina bestämda
platser och i sina orubbliga ställningar. Ingenting tycktes vara
orubbligt längre och det förbryllade henne. Hon gav inte
tappt i alla fall. Hon hade nagonting i balcfickan, som man
plär säga. Fast det egentligen inte låg i bakfickan utan pa bor-
det bredvid henne. Nu toaT hon det ater rill cirT orh 1# d#r i





knät. Det var ett paket och i paketet en silverdosa och i
dosan sedlar, tio tusen riksdaler. Det var varken mycket eller
btet men det var pengar. Farmor vände pa paketet och såg på
det och sa:
  Det kan nog hända, att Borckarna var snälla människor i
grund och botten. Fruntiunren också för den delen, fast jag
tror, vad jag tror om den saken. Men att jag blev sa hatad,
som jag blev, det berodde nog inte på hogfärden, som Lova
sager. Utan det berodde på, att jag mas#e ta hand om forstån-
det. Det var ett vingleri i släkten och ett skriveri och ett bor-
gande till höger och vänster utan all ända. Jag sag ju med
detsamma, att det maste redas upp. För hade den ene stupar,
så hade hela bunten stått på huvut. Och det gick ju inte an.
Helst man kunde vänta sig litet av varje med deras ovaliga
sloseri. Och eftersom Jonathan inte maktade gora sig kvitt
anhanget, sa blev det min sak att reda upp affarerna.
  Da borjade August böla! Han vandrade försr ett slag kring
divanbordet och kring smaborden, ateniennerna och piedesta
lerna, och det var ett under att han kom fram utan olycka.
Han gick in till sina bada glas i herrummet, drack ur det ena
och söp ur det andra. Och han atervände. Men hela dden
boiade han; det var varken skratt eller grat eller ord eller
skrik utan snarast ett sakta och varbgt ramande.
  Vad går det at dig? frågade farmor, fast hon mycket väl
visste, vad som gick åt honom. Han stannade framför henne
och slcrek.
  Affarerna! Ska mor förstöra kvällen för mig! Har jag inte
nog av affärerna båclc dagar och nätter? Affarerna! Sc-m mor
har rert upp! Jo, jag tackar jag!
  Sesa, seså, manade Frida. Och Axel sa:
  Det kan ju bli bra ännu, kära bror. Men det är en sak jag
slculle vilja veta: Varför fick inte far sköta affärcrna?
  Därfor an han inte dog till det, svarade farmor.
  Och mor da? skrek August. Dög mor? Nu ger mor mig
åtdo tusen och begär att jag ska klara dcm med det. Det ar ju
enfaldigr!
För guds skull, avbröt Sunesson, låt oss ta det gemytligt!
  Han slöt August i fanm och dunkade honom i ryggen på
äkta Borckskt mancr.
  Det är ju en glad och angenäm afton, sa han, nästan som
förr da Borckarna samlades kring lilla svägerskans bord. Var-
for ska vi ta saker och ting så forbaskat allvarligt? Se pa mig!
Jag har s#åt# pa huvut tva g anger och jag har inte fått svindel
for det. Lilla svägerskan är välment, men hon underskattar
oss Borckar. Vi hade vart lilla system och det var inte så
dumt. Och det var enkelt. Vi höll ihop, det var hela systemet.
Vi voro många familjer och vara hustrur eller män hade ju
sina slaktingar, sa de# blev en skrälldus mcd människor i olika
ställningar. Somliga voro Iantbrukare eller bruksägare, andra
voro köpmän, andra ämbetsmän, och vi höllo hop. Ar det
goar, sitter lantbrukaren med fulla lador men det gäller att få
pris. Då är det gott a# s#å väl med spamlmålshandlarn. Blir
det missväx#, blir de# pris ända och köpmannen kan ta grov
förtjanst. Mml han kan ocksa ge krcdit at slak#em Om den
haller ihop! Och sa ha vi ämbe#smännen. Det är inte bara
forgyllning! Det finns så mycket som kan jämltas och tummas
och läggas #ill rätta. Om man haller ihop! Och det gjorde vi,
lilla svägerskan, det var var# patent. Sannerligen om vi voro
nagra Ijushuvuden! Jag tror inte att slakten frambragt mer an
en affarsman: Gabriel. Men det gick bra i alla faD och det
hade gatt bra i femtio ar, innan lilla svägerskan kom till stan.
Och vill man ha ett tydligt bevis pa, att systemet var gott, s#
behöver man bara titta pa Jonathan. Tank, sa vi hjälpte
honom! Vi hjälpte honom från det vi var sma, och vi hjälpte
honom i skolan, ocb vi hjälpte honom när han skulle etablera
sig och nar han skulle sätta bo och nar han skulle sta på
huvut. Och vi fick honom till en fdrmogen karl. Intc förlo-
rade vi nagonting pa det? Intc forrän lilla svägcrskan började
skära av till höger och vänster.
  Men da blev ni pannkakor, sa farmor. Och den ende, som
inte blev pannkaka, var Jonathan.
  Mycket riktigt, medgav Sunesson. Den äran ska mgen för-





mena lilla svägerskan, att hon gjorde oss till pannkakor. Vi
voro gemytliga människor och vi höllo ihop och anade mte,
anr vi fatt en sån sprängkil in i släkten. Men det hade vi och
sa föllo vi SOIll käglor. Det var till och med en av oss, som
bröt nacken.
  Ska jag ha skuld för det ocksa? undrade farmor. Att
Samma Borcken tog livet av sig? Det blir så gott som mord,
det.
  Dråp! föreslog Sunesson och grinade gemytligt.
  Men borgmästarn lindradc dmDen.
  Vallande till annans dod.
  Och August tillfogade:
  Utan förmildrande omständigheter,
  Kara mor, inföll Frida, jag undrar just, vad du m#e är
skuld ull?

Och nu yttrade borgmästarn:
  Jag aktar mig for att döma, därest icke tjänsten tvingar
mig. Och min kära mor skulle jag inte ens vilja rannsaka.
Mcn det finns nagonting som just min sonliga vördnad
tvingar mig att forska i. Det är min kara fars besynnerliga
ode. Han var ju i alla fall på sin #,id en förmögen och ansedd
man och son till en formögen och ansedd man. Vidare hade
han bildning snarare över än under sitt stånd. Han var myc-
ket korrekt i sitt uppträdande och han var hövlig och älsk
#3ird mot alla människor. Hur kunde han da med åren bli
den rent ut sag# drif#kucku, som han mlekligen blev? Det är
et# underlig# öde och de# har pinat oss barn. Det pinar oss
all#jäm#, kanske allra mes# därför, a#t våra barn i sin tur bör-
ja# undra över farfar. Lill-Axel var ju en fem sex år, då han
dog; han milms honom ganska väl. Och han fragade mig en
gång, om farfar varit idiot.
  Na? sa farmor och höll andan. Na?
  Ja, vad ska jag svara? Sag sjalv, mor! Idiot var han ju alldc-
les säker# inte, fast det kunde se kons#igt ut ibland. Mcn hur
ska man då forklara saken? Vill in#e mor ge en förklaring?
Det ar väl i alla fall bara mor, smll kan forklara. Vad ska mar,
svara?
  Aåh, sa farmor, och det blev en suck i långmål. Ty nu
tyckte hon, att hon börjadc forsta och begripa. R, kara na
sa hon, det är väl bast att du skyller pa mig. För vad ska d
tjäna till, att barnbarnen tänker batrre om mig, än jag
värd? Svara du lugnt, att det är mitt fel. Jag vet ju, att era
ungar inte tycker battre om mig, än vad mina ungar gjorde.
Så vad tjanar det till att bymla med det?  .
  Plotsligt kom August emot hcnne, knäande och fumland
och famlande, som om han gatt i mörker. Han viskade:
  Mor! Tank, att nu skulle jag vilja saga mor någondng. .
Tänk, att det är nagot, som jag brukar spcla for mor, men
skulle jag vilja saga det. Mor är en stor råtta. Ja, ja, ja, ja, jag #,
menar ingenting illa! Bliv inte ond! I;ör guds skull bliv
ond. De# är bara en liknelse. Det ligger i mors natur. Fnatt,
fnatt, fnatt, gnager mor. På alltmg. På far. På mig. Fnat
fnatr, fnatt! Mor kan inte låta bli. Det blir ihaligt run#
omkring men mor blir stinn, som en stor ratta. Fnatt, fna
fnatt! Mor kan inte låta bli.
  Borgmästarn tog honml- i skuldran och sköt honom
sidan. R tyst du, sa han hclt godmodigt, tyst gamle August
Du är ju full. Ga efter fiolen, gamle gosse.
  Fiolen, ja! mumlade August och gick till sina glas.
  Borgmästarn fortfor:
  Jag skulle vilja göra far full rättvisa och därfor mfaste ja
be mor om en forklaring. Varfor blcv han m#danpetad oc
undanskuffad? Varfor behandlades han som en springpo;
pa sitt kontor? Han hade dock skott affaren i flera fr och
skott den bra. Jag bar vittnen på det. Sunesson kan vittna.
Och jag har ett ännu starkare vittne: Gabriel. Vill mor verk-
ligen påstå, att far inte var karl att sköta sin affar?
  Farmor jakade utan betänkande.
  Borgmästarn tvekade ett ögonblick; darpå sa han:
  Vill mor kanske D8sta, att ban var idiot?





  Frida reste sig och lämnade rummet. Farmor sa:
  Tänker ni ta livet av mig?
  Borgmästarn rynkade pannan; han tog en bok och knac-
kade sakta i bordet som om boken varit en klubba och bordet
ett domarebord.
  Mor ska inte säga sa där. Det är bara ett försök atr stäba
oss i ofördelaktig dager. Det är ingenting underligt i att vi
vill ha svar pa frågor, som plagat oss under hela var barndom.
Mor har visst ingen anmg om, hur vi hade det?
  Jag matte inte ha haft det, sa farmor och s*rade på honom
med sina stora, ljusa, blanka ögon.
  Det är mors ursäkt, om nu mor ska behova nagon ursäkt.
Jag säger inte det, jag gar inte tiü rät#a med mor. Men jag
vib gora far rattvisa. Att kaba honom idiot är alldeles orim-
ligt. Men han led utam rvivel av nagon nervsjukdom. Det
visste alla människor, långt innan mor kom i huset. Det ska-
dade inte hans anseende och der hindrade honom icke art
sköta sm affär.
  Tvär# om! imföll Sunesson. Jag vagar verkligen säga: tvärt
om. Folk #og hämsyn tib hans sjuklighet. De tyckte synd om
honom. De beredde honom mindre svårighe#er, än vad de
skuüe ha gjort, om han varir en kärnkarl. Manniskor är rätt
gemytliga, om man m#e trampar dem på tårna. Men lilla svä
gerskan har sa besynnerliga foreställningar.
  Borgmästarn fortsatte:
  Hur som helrt, jag har inte hört, art nagon människa
begagnade sig av hans svaghet, innan mor kom. Da borjades
det. Och jag tror att det fortfarande bloDt var en enda, som
konsekvent utnyttjade hans svaga sidor. Namligen mor. Jag
giüar visst inte brors gemena liknelse, men det bgger i alla fab
någonting i den. Mor gnagde ut honom, gjorde honom ihalig.
Ocb ban blev en väderflöjel. Jag säger inte och jag tror imte,
att mor gjorde det med flit. Jag vet inte, om mor nagonsin
halbt av honom -
  Det var inte en fråga, me
samt: Nej, aldrig.

12 Ocr,om#l F#rmor  177
  Borgmästarn hajade till och for med tungan övcr dcn järn-
grå mustaschen Han brummade någonting otydligt och fort-
satte:
  Nå, det är en sak mellan mor och far, som inte angår oss
barn. Vi vill bara ha klart för oss, hur far blcv sadan han blev.
Tyvarr tror jag, att mor måste bära ansvaret. Mor satte
honom helt och hallet ur spelet. Det var ju hlte svårt att fiona
forevändningar. Fragan är, om det verkligen var nodvändigt
att så där gnaga honom ur boet. Man kan naturligtvis säga,
att fars sjukdom utvecklade sig av sig själv och så smaningom
gjorde honom oduglig. Men det tror jag inte pD. I varje fall
var hans odugligher inte orsaken till mors uppträdande. Ty
mor uppträdde på samma sätt och försökte använda samma
metoder mot en annan person. Nämligen Gabriel.
  Gabriel? upprepade farmor och skakade på huvudet.
  Borgmästarn fortsatte:
  Vi ska inte tala om alla de knep och konster, som mor
använde for att få Gabricl under sig. L)et Iyckades inte och
det må vara glömt. Det räcker med att fastslå, ant från den
stund Gabriel visade sig vara karl for sin hatt, tålde mor
honom inte. Och när mor intc kundc få honmll under sig, sa
hämnades mor. Gick till och med sa langt i orimlig grymhet
att mor vägrade kmllma till hans dodsbädd. Och likväl vet
jag, att mor höll av honom. Mor höll mera av honom än av
någon annan på det här klotet. Med två undantag kanske:
Nathan och Lill Axel. Vad mor Iyckades göra av Nathan, det
ver vi. Och nu kanske mor förstfir, varför jag inte är så
angelägen att ha Lill-Axel i mors narhet?


huvudet bakut och drog in andan. Och hon började vagga av
och an med huvudet och med överkroppen; alltjämt drog
hon in andan och det lät, som då ett barn har strupsjuka oeb
kämpar med andnoden.
  Det kan inte nekas, att de blevo gruvligt förskräckta, Nat-
hans bada pekfmgrar sköto upp i vädret och han stod dar





som en leksakskines med vitt porslinsansikte och rollande,
konstgjorda ögon. Sunesson viskade: För guds skull! Vad har
ni gjort? Vad har ni gjort? Lova rusade efter vatten. Borg-
mästarn tog sig om strupen och grimaserade. Augutt kom luf-
fande fran glasen men hängde sig fast vid dörrposten. Och
Frida skrek till i salcn:
Mor!
  Hon lugnade dem. #gonen voro slutna och den besynner-
liga andhämtningen fortfor ännu några sekunder. Men hon
vinkade och tecknade, att de skulle vara lugna, absolut lugna.
Strax därpå tystnade hon och hon suckade och rätade pa sig.
Hon slog upp ögonen och sag sig omkring, med en klar,
nymornad blick.
  Jaha, kära barn, började hon. Men tungan var tjock i mun-
nen och läpparna torra; hon måste dricka. Hon smackade och
slickade sig om munnen.
  Jaha, kära barn, upprepade hon. Det var den saken. Och
den förklaringen. Vad det lider, blir allt förklarat, som skri-
vet star. Men nog kan det se ut, som om jag vore idioten och
ingen annan. B#gellting har jag reda på, varken om mig själv
eller andra. Ingenting vet jag och ingenting minns jag.
Ingenting mäktar jag säga och uerycka eftcr ordning. Da är
jag väl idiot? Gud ske pris, att jag fött kloka och rättfärdiga
barn till världen. Mcn de slaktar kanske pa far .sin.
  Hon tänkte sig om och funderade och bäst det var, kände
hon sig litet lättare om hjärtat. Hon började småle; forst helt
svagt och forsiktigt, liksom på prov. Men när hon mirkre att
det inte gjorde ont någonstans, log hon riktigt och som hon
var van. Hon hade kommit att tanka på nagonting lustigt.
Och hon sa:
  Hör ni barn, har jag nånsin berättat, hur jag lurade far
med länsman? Min far, vill säga. Jo, det var sa -
  Och hon berättade den gamla historien om sparbössan, far
och länsman. Den var inte från i gar och barnen hade hört
den tio gånger sa visst som en. Men det gjorde ingenting,
Kom sparbössan fram, så betydde det att farmor var vid gott
Iynne igen. Och de drogo sig narmare och sutto i en krets
omkring hemle och Iyssnade med sa livliga miner som möj-
ligt. Hade ingen annan roligt, så hade farmor roligt själv.
Men när hon skrattat ut, sa hon, plötsligt och oroligt:
  Herre je, barn, m förstar väl, att det inte var iola ment? Ni
tror val aldrig, att jag ville ha gubbstackarn pa fästning? Dee
kundc ju aldrig varit tal om något olagligt, allra helst jag intc
var myndig. Och det förstod väl länsman bäst. Men han var
en sicken en, den där länsman, och han tyckte väl att det var
huwd pa skaft på flickan. Sa det roade honom att hjälpa
henne och sätta skräck i far.
  Hon småskrattade igen och andades pa fingertopparna, som
styvnat och blanat. Hon pliradc illmarigt mot barnen.
  Ånej, sa hon, nagon idiot har jag da hlte varit.
  Nej, det känns jag inre vid. Vad ni tar ifran mig, men mitt
klara förstånd får ni alk lov att låta mig behalla. Det kan
hända att Iynnet barkat i väg med mig ibland, det nekar jag
mte tiol. Men jag uor nog, att förstandet slank med ocb tog
sig snålskjuts, ulls det blev tider att sätta sig i sätet igen.

Hon berättade andka historier och sa småningom berättade
hon hela sin historia. Inte i sammanhang utan bitvis och huller
mn boller, anekdoter. Och eftersom det var anekdoter blevo
barnen verkligen mtresserade ocb eggade benne med fragor
och anmärknillgar och skratt. Sunesson fick rätt; det blev en
gemytdig afton. Åtminstone för en stund. Hon skildrade sina
mellanhavanden med Borckar ocb andra mämmiskor, vämmer
och fiender, mest fiender, nästan bara fiender. Hon tog upp
kampen med dem pa nytt, hon övcrlistade dcm, näpste dem,
slog dem, dödade dem, begravde dem och triumferade. Det
var uevligt. Litet emellan sa hon: Anej, inte kan jag klaga på
forstandet. Och barnen mumlade: Mor har minsann haft
huvut på skaft. Nu sågo de saker och ting med hennes öyon,
eftersom det var hon som berättade. Och de beundkade
henne. Det är tusan ända, tänkte de med vördnad och förva-
ning, hur bra hon rett sig! Dock hade de hört det merta forut.





  Men en sak hade de aldrig hört och aldrig anat. Egentligen
hade hon inte tänkt berätta det nu heller, men det halkade ur
henne, då hon skildrade sina mångfaldiga strider med Grund
holm. Axelsson! Farmor hade varit förlovad med Axelsson!
Det var det underbarastc de nånsin hade hört. I femtio runda
ar hade dcssa båda Icvat under samma tak som matmor och
dräng och så hade de en gång i tiden varit förlovade! Det var
underligt och inte precis uevligt och nästan hemskt. Frida
bad att få sc ringen. Farmor svarade kort och gott, att vi le
hon se rmgen, finge hon vända sig till Nathan. Varför till
mig, undrade Nathan. Farmor svarade:
  Jag hade den liggande i chiffonjen och den kom bort jämte
mycket annat vid ett visst tillfälle.
  Å! Å! jämrade sig Natham. Det är ju förskräckligt. Axels
sons ring! Hur ska jag kumma ersätta den? Jasa, du kan inte
det? sa farmor och plirade. Men när han a!!tjämt åbäkade sig,
b!ev hon förargad och befallde honom att sätta sig. Ringen
var en guldskålla, knappt vard uo riksda!er och ingenting att
tala om. Och hon fortsatte att berätta. Nathan åter fortsatte
att grubbla över ringen. Ty sanningen att säga var han rädd
för Axelsson.
  När nu farmor erinrat sig atskilligt och förtalt det mesta, slöt
hon med att än en gång prisa Var Herre för sitt klara förstand.
  Och hon sa:
  Det är besynnerligt, att ni barn ska komma och ta Jonathan
i försvar mot mig. Ska det behövas? Har jag sagt något ont
om honom? Inte tror jag, att jag gjort honolll något mlt. Fast
det vet man ju, att s#ar det cn järnkruka och en lerkruka på
samma hylla, sa är det inte jarnkrukan, som blir spräckt. Men
fick jag tänka på det, jag? Se, jag hade den lärdomen hemi-
från att krusar man krakan, sa kraxar hon. Utan det är bäst
att säga ifrån. Och vad den där Sunesson pratar om, att folk
skulle ha varit särskilt beskedliga mot Jonathan, därfor att
han var klen, så är det ju sladder! Hade inte jag varit, så bade
de ätit Jonathan, som höns äter vindägg. Och hade inte jag
ridit för rustbaolet, sa hade ni ta mmg katten inte suttit i
Borckska gården den kväll i kväll.
  Tir#a pa den dar Sunesson! skrek hon plötsligt och hennes
ansikte blossade upp och svullnade av vrede. Titta pa honom!
Ar det inte den rätte att komma och predika om folks
beskedlighet? Tänk, jag minns honom, när han gick pa
Johannisberg mcd gula ridbyxor och blankläderstövlar, som
skeno genom sju socknar. Anda hade han en särskild skog-
vaktare som skulle luffa efter honom som en hund i skogen
utan nytta och en betjänt som gick omkring med en fm
bricka och servcrade äggtoddy i franska koppar! Titta! Ser
han ut, som om folk skulle vara beskedliga?
  De tittade på Sunesson och den stackaren kastade buvudet
bakut och låtsades skratta men i själva verket såg han tvars
genom koppartaket upp ull Vår Herre och bad honom om en
sky fran himlen eller annat täcke. Ty dels hade alder och
mnbäranden tärt honom, sa art huden låg klistrad över kno-
torna eller hängde i rynkiga, gula påsar och sa atr ögonen
lago som matta, gra pärlor på botmen av var sin murknade
ska! och sa art harkransen kring hjässan liknade ett stycke
malätet pälsverk och pipskägget en tofs gramossa; dels hade
fattigdomen sJälv sörjt för hans drakt och hängt den pa
honom med svettklibbiga händer och oklippta, rispande nag-
lar. Så att det hela var ömkligt. Och farmor gjorde narr av
honom och gonade sig.
  Därpa sa hon:
  Nej, jag tror, att jag statt mig bäst i langmalet. Med min
metod. Rätt ska vara rätt och inte darutöver. Det är nog
behagligt att vara fin och omtyckt, men det kan bli kostsamt
i längden. Och den som litar pa folks beskedlighet, den ar
ändå idiot. Eller vad säger du, Nathan?
  Han spratt upp; han satt alltjämt och tänkte på Axelsson
och ringen. I;armor fortsatte:
  Hur det nu är, sa har jag levat min tid i välmaga. Och har
sirter jag och har i alla fall några skillingar över. Och så pass
omtyckt tycks jag ända vara, att barnen kommer till mig i
ibland, fast vägen är lång och besvarlig. Men hade jag mga

                               18#





skillingar, så vore kanske vägen ännu längre. Eller vad säger
du, Nathan?
Jag? sa Nathan och såg sig hirrig omkring.
  Ja, du har ju också gjort mig den äran, fortsarte farmor.
Och det ända fast du vet, att jag inte tal dig. Men egentligen
skulle jag fråga, hur pass beskedliga folk har varit mot dig.
Har de varit sa här pass?
  Och hon stack plötsligt till honom paketet och sa:
  Där har du, dummerjöns!
  Han blev mycket häpen och mycket ivrig. Ar det till mig?
sa han. ik det verkligen till mig? bppna, befallde farmor.
Han petade bort lacket, bet av snöret, tog för.siktigt bort
papperet. Å! skrek ban. A! Sa vacker. Ska jag verkligen få
den?
  Åma dig inte över skräpet, befallde farmor ocb rynkade
pannan. öppna!
  Han gläntade pa locket, öppnade det helt och hallet och
sag dum ut. Farmor myste.
  Vad i all sin dar! sa han och petade med fingrarna i dosan.
Vad är det här?
  Se efter! befallde farmor. Och åter kände hon sig varm om
magen och lätt om hjärtat. Hon bredde sig och pöste. Se
cf ter !
  Han plockade upp en sedel, ban plockade upp två, tre.
  Pengar! skrek han och började hoppa omkring som en barn-
unge. Pengar! Nej, mcn farmor! Nej, men farmor! Så myc-
kct pengar!
  Och han tog bela bunten och kastade den mot taket. Det
tvckte farmor var vardslöst.
  Ar du galen! skrek hon. Ska du handskas med pengar pa
det särtet! Tag genast upp dem!
  Han kastade sig pa alla fyra och spindlade omkring och
plockade upp sedcl efter sedel.
  Räkna! bcfallde farmor. Han räknade.
  Tio! sa han och gapadc. Nej, men farmor! Ar det verkli-
gen rill mig?
  Farmor mckade. Var sa god! sa hon. Som om det just inte
hade varir nagonting att tala om.

Men under det att farmor och Nathan hade sitt liUa apspel
för sig, uppforde barnen och Sunesson och Lova ett annat
De sago pa varandra och blinkade, höjde ögonbrynen och
sankte dem, rörde läpparna och eecknade. Och plotsligt tog
Frida till ordet.
  Mor! sa hon. Mor har ju aUdeles glömt att fråga Nathan,
hur han haft det och hur han har det.
  Stoppa pa dig pengarna! befallde farmor. Och först då hon
sett den sista sedeln instoppas i planboken, vände hon sig till
Frida och upprepade:
  Hur han har det? Han ska väl ha det bra, som kommer
med tva pälsar.
  Hon vände sig till Nathan och frågade illmarigt, var han
få« pälsarna if ran. Han blev förskräckt.
  Jag försäkrar - stammade han. Jag försäkrar att jag bade
köpt och betalt dem. Jag försäkrar farmor -
  Farmor skrattade, sa att Sunesson måste dunka i den breda
ryggen och tör ha dunkat bra, ty gumman blev ond:
  Lagom! skrek hon. Din pajas. En san pajas du är.
  Och sa ull Nathan:
  Inte för att jag viU kalla dig idiot. Men en figur är du. Och
nu kan du gärna berätta för Sunesson, hur pass beskedliga de
ha varit mot dig. De beskedliga människorna!
  Nathan blundade och skakade på huvudet, han grinade och
riste i hela kroppen alldeles som en pojke, som ska ta im en
elak medicin
  Han sa:
  Det är mgenting att berätta.
  Da blev farmor envis och hon blev vid gott Iynne och vän
tade sig nagot. Han slculle herätta, ocke han ville eller ej. Han
skulle berätta hur pass beskedliga de varit emot honom.
  Och han sa:
  Jo. Jag kan inte sä#a annat, äm att mänmskor varit rn;iUa





mot mig. Det har varit krångligt ibland. Och ojojoj, farmor,
vad jag bar fått gno. Ojojoj! Men nog har de varit snäUa mot
mig. Ja! När jag var riktigt fattig så hjälpte mig de riktigt
fattiga. Och när jag var smafattig, sa hjälpte mig de smafat-
tiga, Undan för undan, kan jag säga.
Och när du var cirlcusdräng, insköt farmor, hur var det då?
  Cirkusdräng? upprepade Nathan och la huvut pa sned. Cir-
kusdräng? Det är jag ännu.
  Da fick farmor sitt andra goda skratt och hon slog omkring
sig på det att ingen matte dunka henne i ryggen. Ja, var det
inre det jag urodde! ville hon saga, men fick inte fram orden
for skrattet. I alla fall var det en triumf, En uriumf över bar-
nen och Nathan och Sunesson och mycket mnat. Men nar
hon skrattat slut, ullfogade Nathm en förklaring.
  Det viU Slgl. Jag uppurader pa cirkus. Eller rättare Slgt på
variete.
  Ja, det känner jag inte till, Sl farmor. Får du bra betalt?
  Åja, mumlade han och ville inte ut med språket. Men far-
mor pressade. Och hon vantade sig nagot och gonade sig.
Slutligen sa ban:
  De sista åren har jag inte uppurätt under tvahundra dollars.
  I månaden! skrek farmor och tog sig i örat.
  I veckm? skrek August och slog med händerna i luften,
tom om hm sett guldflugor.
  Varken i månaden eller veckm; tvåhundra dollars per kväU.
  De andra larmade, men farmor tog sig i näsan och örat och
teg. Hur mycket är en dollar? undrade hon och fann siffran
och multiplicerade. Och plötsligt kom hon att erinra sig ett
sprak, som fader Storm plägade föra på nungan:
  Den som kan addera och subtrahera, den reder sig. Och
den som kan multiplicera och dividera, han är riker karl.
  Det hörde emellertid inte hit, och hon sa:
  Ar det inte, att du Ijuger?
  Han rycktc på a7clarna och bredde ut armarna. Just som
Jonathan,
  Undra pa da! sa farmor och snörpte litet med munnen.

                               185
Undra pa da, att du kan köpa hus. Vad gör du för slag? Gar
du pa bm?
  Han svarade, att han lärt sig gå pa lina men att det inte
lönade sig. Han hadc ett nummer, som var alldeles unikt och
det var orsaken, varfor han fick sa pass betalt. Han trodde,
att han skullc kunna få ännu mcr och han hoppades, att hans
nummer skulle sta sig ett par ar till. Med nödiga föränd-
ringar. Han hade imitatörer, som sökte fördärva marknaden
för honom, men Iyckligtvis var hans nummer omojligt att imm-
tera pa ett något sa när ullfredsställande satt.
  Och vad är det för ett nummer?
  De ansatte honoml
  Men han ville inte ut med språket, han slingrade sig. Och
han sneglade pa farmor. Sludigen nickade hon, helt obetyd-
bgt. Han kunde beskriva sina apkonstcr, om det roade
honom. Han bcskrev.
  Han sa, att hans nummer skapats av en ren slump ocb till
på köpct av en sorglig slump. Han hade haft en god vän, som
han höll myckct av. Verkligen mycket. Han var lindansare,
fast inte en vanlig lindansare. Han hade ett fint nummer, ett
farligt nummer, ett verkligt nummer. Och Nathan var hans
passupp. Det var hans sak att övervaka en viss räddnings
anordning, som kunde bli nödvändig pa en särskilt farhg
punkt. Var kväb skulle han sta i kulissen och vaka, och ilman
den farliga pmlkten passerats, fick han inte slappa räddnings.
bnan. Och der var mycket spännande. Ty punkten bestod
däri, att vännen, da han som bäsr höll pa i luften, skulle lägga
en grov snara kring sin bals och hänga sig. Placcradcs snaran
riktigt, var det mgen fara, men gled den blott ett par tum,
var det fara. Da skulle Nathan med all kraft draga i sin lina,
som var fäst under vännens axlar och som var sa tunn vid
fästet, att den intc syntes fran salongen. Alltså gällde det för
Nathan, att noga passa pa, hur snaram löpte; dessutom hade
de ett överenskommet tecken. Och en kväb gav vämmen teck-
net. Det var mycket spännande. Nathan drog med ab makt i
rin lina, n #n A#n hract. nå .cr,rane han in På scenen.





Och da? sa farmor.
Da - sa Nathan, men ville imte säga mer.
Slurdigen sa han:
  Jag vet inte. Jag blev som uppbängd. Jag stod där. Jag
kunde inte röra mig. Jag visste om ingenung.
  Slutligen sa han:
  Det var ju intc mitt fcl. De andra kunde ju ha hjälpt
honom, när de såg, att jag inte kunde.
  Men, fortsatte han, jag ska säga, att det var inte sa lätt för
dem hcller. Det blcv ett skratt och ett skrän i salongen. Ridan
hade gatt igen, men de sprang upp och drog isär den. For
restcn hade det inte tjänat någonung till. Doktorn sa, att han
brutit nacken, då han kastadc sig i snaran,
  Skratt! ropade farmor. Vad i herrans namn säger du? Vad
skrattade de at?
  l#t mig. Jag såg sa dum ut. De uodde, ae jag var en clown.
Men jag visste om ingenting.
  Och han gncd sina kinder och sag på sina naglar och
värmde fingrarna med andcdräkten. Han smalog och sa:
  Jag såg ut som en idiot.
  Han berättade vidare:
  När han sansat sig en smula och det hela var över, hade
kamraterna sagt åt honom, att det där kunde vara nagonung
att bygga ett nummer pa. De beskrevo, hur han gjort och hur
han sett ut och hur oemotståndligt komisk han varit. Natur-
bgtvis gick det inte an att bara spatsera in på scenen och bh
idiot; det hade hlte hcber varit möjligt. Han maste tänka ut
en panromim, i vilken det där kunde bli höjdpunkten. Han
hade använt flera pantomimer. Han hade varit en dum guld-
grävare, som blir bestulen av sin fiffigc kamrat. Han hade
varit en forlorad son, som i scna natten lämnar en champag-
nesupe för att uppsöka sin far och som finner fadern ruinerad
och eländigare än han själv. Han hade varit en äkta man, som
overraskar sin hustru och älskare. Vad som helst kunde passa,
bara det ullät honom att i det avgorande ogonblicket stå där
som en idiot. Han hade aldrig misslyckats, han hade aldrig
gatt miste om applader och fulla hus. Han var oemotstandlig
Men han måste arbeta. Oj, oj, oj! De# var inte lätt. På sätt
och vis var det jQ en naturells gava, men naruren mås#e
understödjas av konsten. Han kunde inte bli idiot när och
hur han ville. Det lättaste var att imitera sig själv och många
gånger nödgades han göra det. Men på premiärer och andra
mera betydelsefulla foresrällningar måste det vara äkta. Eljest
riskerade han sitt rykte. Da gällde det att pirra upp ncrvcrna
och jaga upp sig och försätta sig i spänning. Lyckligtvis hade
han livlig inbillning och redan som barn hade han inbillat sig
de rysligaste saker och trott på dem. Han smålog och sa:
Farmor kan tro, art jag har haft nytra av skamvran!
  Men inbillningen var inte heller till fyllest. Den blev med
åren slitcn. Han maste stimulera sig med en verklig oro. Och
då han inte var sa rädd för nagonting annat som för stryk,
använde han stryk. Men huru och pa vad sätt villc han inte
berätta. Farmor sa:
  Det kan också vara detsamma.
  Och hon fragade ännu en gång:
  Vad i herrans namn skrattar de åt? Kan der vara roligt att
ritta på en idiot?
  #a, visst är väl det roligt? sa han och såg häpen ut.
  Och August brummade:
  Det är alldeles förbannat roligt. Kan du inte visa oss?
  Men det ville han inte.
  Och det springer de och ser på? Och det beralar de för?
  Ja vitst. Gud ske pris!
  Vet farmor vad? sa han plötsligt. Vet farmor vad jag tror?
  Jag tror, att de tycker det är roligt att se en idiot. Det är
klart. Annars skulle de inte bctala. Men jag tror nagonting
ammat också. Jag tror, att de tycker synd om mig.
  Ja, det kan du tro! svarade farmor och reste sig. Nu kom
Emma och ammälde, att maten stod på bordet. Farmor lunkade
åstad, som om hon haft bratt. Men i dörren hann Namhan upp
hemme och tog henne i armen. Han började viska. Och han
vred sig och blinkade och stammade som förr, då han var





ängslig. Han sa:
  Om inte farmor misstycker? Men farmor får mte bh mld!
De här pengarna. Jag vet inte. Jag skulle så gärna vilja. Har
farmor nagonting emot, att jag ger dem at Arelsson? Men
farmor far inte bli ond!
  Jo, hon olev ond. Hon blev ond, så att de# sa kluck i hjär-
tat
  Men hon behärskade sig genast. Hon muttrade:
  Ar du galen? skrek hon.
  Det är dina pengar.
  De gingo ut i salen och åto av de fjorton assietterna och de
fyra rätterna och efterrätten. Och de pratade kors och tyärs;
alla utom farmor. Fram mot slutet av maltiden ringde det pa
porten. De sprutto till, som man gör, då någon kommer sent
och oväntat. Emma gick och öppnade.
  Det var bara herr Gawenstein.
Herr Gawensteh#s fräckhet och envishet forargade dem.
August atog sig att napsa honom. De båda glascn i herru n-
met hade sa smaningom skänkt honom ett behagligt mått av
självföruroende. Han borjade ana, att han i sjalva verket icke
var den stackars odåga, man höll honom for. Han kunde inte
exakt erinra sig sina förtjänster, mcn han trodde, att han
skulle se dem klarare dagen därpa, då den latta spri#ångan
fordunstat. I varje fall tillhörde han en gammal, fornam bor-
garslakt. Redan hans farfars farfar hade varit rådman i staden.
Det var en borgcrlig adel, som en fordomd schackerjude ej
kunde osuaffad forolämpa. Dessutom trodde han sig veta, att
det fanns cn lag. som forbjod judar att intranga i kristna hcm.
Han tycktc sig minnas, att det var strangt straff pa det. Han
urodde, att han skulle kunna låta häkta herr Gawenstein. Han
uodde och han tyckte, att fast han icke kunde precisera, vad
han trodde och tyckte, kände han med dunkel vi#shet, att han
hade rätt. Han reste sig och vandrade med langa, tunga och
nagot dröjande steg mot forstugan, fast besluten att krossa
berr Gawenstcin. Axel fann det radligast att följa honom;
likaså Frida. I#mellerthl Iyckades herr Gawenstein stilla dclas
förargelse och väcka deras inuesse. Han hade ett forslag att
göra dem, men det kunde icke gärna diskuteras i farmors nar-
varo. När de horde, att forslaget ej kunde dlskuteras i far-
mors närvaro, stcgrades deras intresse ytterligare. De stängde
salsdörrarna och bådo hcrr Gawenstein stiga in i herrmllmet.
  Farmor anade ingenting, hon visste knappt, att herr
Gawenstein fanns i huset. Hon satt och tankte på, vad barnen
bade sagt henne. Hon gav dem inte ratt utan vidare; hon prö
vade och granskade. Men sa smaningom gav hon dem rätt.
.....#latte 1.# v#rit ert elakt stvcke eftersom alla människor





hatade henne. Det kunde inte förklaras på annat sätt. De
hatadc henne, fastan de sovit ünder hemmes tak, ätit vid hen-
nes bord och tagit välgarningar av hennes hand. Det kunde
inte ha varit deras fcl, det maste ha varit hennes; hon måste
ha varit ett elakt stycke. Hon hade varit hard mot Borckarna,
hon hade pinat livet ur Jonarhan, hon hade varit omansklig
mot Gabriel. Hon hade inte förstatt det själv, inte helt och
hållet. Men andra hade sett och förstatt, barnen hade forstatt
Nu visste till och mcd barnbarnen, vad hon var for slags
människa. Och nu visste hon det själv.
  Men i en punkt gav hon dem inte rätt; i en pmlkt beljög de
henne. Hon hade inte varit elak mot Nathan. Det var orim
ligt. Man kan mhmas galet och man kan uppfatta saker och
ting pa olika sätt. Men man kan inte gå i tio år och längta
efter en människa som man inte håller av. Och man kan inte
vara elak mot den man haller av. Sträng kanske, men inte
elak. I den punktcn hade de beljugit henne.
  Bäst bon tänkte pa detta, fick hon ett infall, som i förstone
alldeles överväldigade henne. Det var ett sentimentalt infall
och således nagonting alldeles nytt för farmor. Och det över-
valdigade hem#e just därför att hon inte riktigt förstod sun
egen avsikt.
Hon skulle be Nathan om förlatelse.
Hon tänkte:
  Det tör val vara han, som har skäl att be mig om förlatelse.
Men jag bryr mig mte om det. Allting annat har varit bak
vant. Och när jag gjorde rätt, gjorde jag ingen till lags. Jag
får val taga skulden pa mig och be dem allcsammans om för-
låtelse .
  I själva verket tänkte hon inte alls be om forlatelse. Hennes
avsikt var helt enkelt att tigga barmhartighet. Men det för
stod hon inte. Hon visste inte ännu, hur fattig de hade gjort
henne och hur eländig. Hon var krossad och förbi och
  orkade inte längre halla sig uppe, men själv trodde hon, att
  hon var odmjuk och att hemmes ödmjukhet skulle bryta
  ringcn omkring bennc. Hon urodde, att hon hade någonung
stort att komma med, som skulle slå dem med häpnad och
röra dem ända ned i hjätterötterna. Hon var barnslig. Hon
urodde, att allung blir bra igen, bara man ber om förlåtelse.

Och hon kom skamligt till korta. Det visade sig, att hon inte
visste stort mer om sig sjalv än om andra. Hon var förbi vis-
serligen men alls inte idmjuk. Det gick sa galet, som det
kunde ga. Hon blev ond. Men hon behärskade sig och Iycka-
des ännu behalla sin värdigher.
  Hon sökte Nathan och fann honom i köker och så gott
som i famn på den dar Emma. Han kra«ade som en tosing
och orsaken var inte svar att finna. Runt omkring honom
lago paketen med allehanda fornödenhetcr, somliga öppnade,
andra upprivna i kanten. Han sl rattade at farmor. Emma
gjorde sig lusuig över hemme, själva tiggegubben flåsade fram
skratt mellan sina slaka läppar, och Axelsson stod och sag på.
Det var rätta ögonblickct att falla pa knä och ropa: Käre son,
förlat mig! Jag har felat.
  Ty djupare ödmjukhet kunde ingen mämliska hegära, e j
heller Var Herre. Men hon tänkte: Nu blir jag ond. Och sen
är det slut.
  Hon gick fram mot dem och de tör väl ha sett, hur det var
fatt. Skrattet tvsmade ögonblickligen. Emma uyckte sig upp
mot väggen, uggegubben hukade sig ned. Hon sag deras för-
skräckelse och den skänkte henne en bister och birrer glädje.
Hon tänkte:
  Jag uor minsann, att de har rätt. Jag uor minsann, att jag
är en elak käring. Gud ske pris!
  Det eggade henne ytterligare, men hon behärskade sig. Hon
ville spara pa vreden, eftersom den var det sista hon hade
kvar. Hon vände sig mot Axelsson och fick se något, som
kom henne att baxna. Sa när hade hon brustit i skratt. Axels
son grät. Han hade fart sina pengar och han grät. Han hade
torkat sina tårar med handen och handen hade vark smutsig.
De yviga brynen hade fuktaa och hängde i suripor och mea-
lan striporna stirrade de rödsprangda, fula gamla ogonen





fram. Gud ske pris, tänkte hon, att jag fick se Axelsson rörd.
Här har han gått mulen och tyär som en olycka i alla väder
men nu är han rörd uill tarar. Vad der fkms mycker, som ar
rorande i världen fast det mest är sånt, som elaka kärmgar
knte begriper.
  Hon fick ett nytt imfall, som mgentmg hade med ödmjuk-
heten att skaffa. Hon sa:
  Ja, tänk att Axclsson skulle få rätt!
  Och hon berättade, hur som Axelsson beständigt tagit Nat-
han i försvar, då farmor beskyllde honom for odygd och
otyg. Hon Ijiig och bredde på, ty hon tog för givet att hon
kunde breda på utan risk att bli motsagd. Och hon fick rätt.
När Axelsson horde, att han tyckt om pojken och tagit
honom i forsvar, grät han ämnu ymnigare. Han nickade och
hickade och mindes. Farmor brast i skratt.
  Men hon beharskade sig; hon hade inte lust att skram
ännu. Hon betraktade Nathan och hon tänkte: De har rätt i
alla fall och jag har oratt. Jag har aldrig hallit av honom. Hur
skulle jag kunna halla av ett sånt kräk? Jag vet väl, hur svart
jag hade att tåla Jonathan. Och anda var han karl nog att
skämmas.
  Hon sa:
  Har ni hört, hur finurligt Naman förtjänar sina pengar?
  Berätta! befallde hon. Han ville inte, men hon bebövde
bara ta ett steg mot honom, sa började han berätta, hackande
och stammande. Hon hjälpte honom pa uraven. Och da? sa
hon. Hur gjorde du da? Hur var det da? Hon plockade hela
berättelsen ur honom bit för bit och från borjan till slut. Och
hur bar du dig at nu? fortsatte hon. Du kan ju inte bli riktigt
rolig med mindre du blir skramd? Och du har väl inte cn
dod kamrat hangandes over huvudet for jamnan? Hur bär du
dig nu åt?
Det ville han inte bekanna.
Hon sa:
  Da ska jag tala om, hur du bär dig åt. Du låter dem sla dig.
Du har någon, som skrämmer dig med suryk, och ibland
måste ham väl piska upp dig. Jag förstar och begriper, för det
var likadant med JonathaD. Han fick sin sjuka som säkrast,
om någon skrämde honom för stryk. Man behövde bar#
knvta näven under näsan pa honom. Men skillnaden var den,
att han skämdes som en hund, stackarn. För det var ju inte
bara fel på förståndet, som eljest kan vara skam nog, utan det
var också den dår strykrädslan. Och det ar ju gcment för en
karl, Sa att han skämdcs och jag skämdes.
  Men du skäms inte utan du visar eländet för hur många
som vill se och ju flera desto bättre. Och de skrattar åt dig
och kastar slantar åt dig. Ja, det begriper jag. Gyckehmakare
som gyckelmakaro. Och en ser ju, hur barn brukar dansa runt
kring fänar och göra narr av dem. Men art du kan uo, att de
tycker synd om dig? Det begriper jag inte.
  Och nu ska jag säga dig en sak. Du skäms mte, men jag
skäms. Jag skams att ha dig i huset. Du har gjort narr av oss
och skrivit uggarbrev och smusslat med Gawenstein. För du
trodde, att du skulle komma med dina pälsar och dina pengar
och göra oss ull pannkakor. Men vi skäms för dig. Om du
har sa mycket pengar, sorm du Ijuger, det vet jag inte. Jag vet
bara, att jag skäms över de pengar, du har. Hade du kommit
som en rtryker, så hade jag kanske skämts för dig då med.
Men inte tiondelen! Det hade varit en naturlig sak och en
olycka. Det här är gement.
  För om jag tänker med mig själv atr det skulle vara något
fel med mitt förstand och att jag skulle lata folk skrarta at
eländet och ta pengar för det. Nej, jag kan inte tänka mig
värre. Jag skulle gömma mig. Ibland tycker jag, att jag är den
enda kloka i det här huset och den här släkten. Det har
knappt fummts nagon bland er som mte haft sin skavank. Och
du mest! Men jag har talat mig och inte varit sämre mot er
för det. Ty sjukdom och svaghet är herrens hemsökelse. Men
den som driver apspel med sitt elände och prålar med sm
svaghet, den är en ärkefigur. Det är gement
  Och nu vet du, vad jag tänker om dig. Hade du uggt vid
mm dörr, så hade jag inte kört bort dig. Titta på det där





gamla kräket, där sitter; jag kör mte bort honom. Eller titra
på det orkeslosa nötet, som jag klätt och fott i femho ar för
att han skulle vända sig emot mig i sista ögonblicket Jag kör
inte bort honom. Men dig kör jag bort. Du kan ga med dina
palsar. Du behöver mig inte och jag har aldrig tålt dig. Du
har aldrig varit riktig; varken karl eller kvinna, varken barn
eller vuxen, varken slug eller stolle. L)u är inte en människa,
du är en figur. Du är en enda avsky.
  Han stod tätt framför benne, men hon undvek att betrakta
honom. Det hade varit för otäckt att se hans grimaser, som
folk brukade skratra at. Hon fäste blicken vid tiggaren, den
falske Grundholm. Och vad det led fick gubbstackarn den
tanken, att hennes vrede riktade sig mot honom. Han reste
sig och stod där med skälvande knän, famlande omkring sig
efter hatten och käppen, Just som hon slutade att tala, fick
hon klart för sig, att hon skrämt gubben. Hon gitte mte lugna
honom med ord, men hon gick bort och klappade honom
litet på axeln och kinden. Därpå lamnade hon köket. Det var
hennes avsikt att genast beräna alltsammans för barnen. Hon
skulle säga, att hon kört Nathan ur huset och att den, som
föredrog honom framför henne, ocksa kunde följa honom.
Hon behövde ingen mäm iska, hon behövde inte ens en hund
eller en katt. Hon kunde vara alldeles ensam. Hon var inte
mörkrädd. Och hon var fortfarande mycket vred.
Herr Gawenstem hade under tiden framlagt sitt förslag. Han
amnade förma sin huvudman att bjuda fyrahundrafemtio
rusen för garden, varav trehundrafemtio kontant. Det höga
pnset skulle visserligen minska hans provision, men han var
beredd art göra nagonting för de Borckska arvingarna. Under
förutsättning att de å sin sida ville göra nagonting för honom.
De hade själva hört, atr hans huvudman vägrade honom all
sorts provision, ifall affären icke uppgjordes direkt mellan
honom och fru Borck. Alltsa maste det nyss avslutade köpet
upphävas antingen genom en uppgörelse i godo ellcr genom
process.
  Borgmästarn ställde sig i förstone helt och hallet avvisande.
Han beklagade herr Gawenstein och ännu mer sig själv, sina
barn och sina syskon. Men han fann forslaget orimligt och
otjänligt. Dessutom ville han betona, att ett försök till uppgö-
relse i godo - enligt hans asikt det enda tänkbara sättet -
skulle kunna väcka mycken anstöt. Och det Borckska namnet
fick icke smutsas.
  Frida medgav, att det Borckska nanmet ickc och på inga
villkor fmge smutsas. Men a andra sidan hade hon en känsla
av att nagonung måste göras. Hennes ställning var icke
sådan, att hon utan ndare kunde avsra fran hundra tusen eller
dcl därav. Dessutom ville hon betona, att de hade ett stort
ansvar gent emot mor. Det var deras skyldighet att hjälpa
henne, då hennes själskrafter började svika.
  August fann ala ord överflödiga. Sammingen at säga famm
han inga ord alls. Han stod helt och hållet pf herr Gawen-
stcins sida men kunde bara yttra: Va fan, förstar ni inte, män-
i#l ...i Ar ni idioter? Och han var förtvivlad över a« de inte





  forstodo honom.
  Sunesson anforde ett precedensfall. Hans Lwärfar, en bror till
kommerserådet Borck, bade på sin tid sah en egendom tll
vrakpris. Barnen bade Iycka#s ådagalägga, att gubben tidtals
led av sinnesrubbning och köpet hade återgat. Borgmästarn
genmälde:
  Det är inte nagot precedensfall. Dessutom glömmer ni, att
både Augutt och jag voro narvarande vid köpets avslurande.
Vi borde atminstone ha protesterat -
  Var det mgen av herrarna, som blinkade? *ågade herr
Gawenstein. Och han förklarade sig. Det är inte dumt att
blinka, när man gör upp en kvistig affär. Det ligger en reser-
vahon i blinkningen, som man kan fa gagn av efterat Man
kan säga: Mm kära vän, jag kunde inte säga dig min åsikt
eller mitt rätta pds just da, men du sag ju att jag blmkade?
Det fir endast undantagsvis man far användmng för reserva-
tionen; men det är allud klokt att blinka.
  Tack, herr Gawenstein, inföll borgmästarn, tack för lärdo-
men. Tyvfirr är vi mte hästskojare.
  Det vet jag, genmälde Gawenstein, men det var dumt i alla
fall. Hade herr borgmästarn blinkat, kunde han i morgon ha
gått upp till Björner och sagt så här: Min käre Björner, här
har du dina pengar. Vi kunde verkligen inte hindra var stac-
kars mor från att besvära dig med sina galna imfall, men jag
hoppas du sag, att jag blinkade?
  Prat! röt borgmästarn och stampade i golvet Har herrn
inte något bättre forslag, sa kan berrn ga.
  Men August, som satt bredvid herr Gawenstein, slöt
honom i sin famn och höll honom kvar, vilket för resten var
alldeles överflödigt. Och borgmästaren lugnade sig och sög på
sin beska mustascb.
  Herr Gawenstein sa:
  Det finns andra sätt, berr borgmästare. Bara man är klok
finns det många sätt. Nu ska herrskapet höra! Jag utgar ifran,
att vi kan bevisa, att gamla frun ar sinnessvag -
  Sinmessvag! skrek Frida och tog sig om huwdet. Gawen-

                              #97
stein lugmade henne med en mild och mjuk handrörelse. Han
smackade pa ett smeksamt sätt som om han haft ett spann
skygga falar att tygla.
  Jag ber om ulsakt, att jag sarar. Jag känner inte det rätta
ordet, men om vi fraga en lakare och en jurist, få vi veta det
rätta ordet. Vi kunma bevisa, att den gamla damen är svag.
Vi kunma bevisa, att hon avslagit ett hogre anbud och antagit
ett lägre. Vi kunna bevisa, att hennes barn skyndat hit for att
avstyra olyckan -
  Det är ju lögn! avbröt borgmästarn alldeles häpen.
  Herr Gawenstein smålog, fint och medlidsamt.
  Jasa, det är lögm? Nej, herr borgmästare! Ty hade ni haft
en aning om det högre anbudet, så hade ni skyndat hit för att
avstyra olyckan. Alltså är det icke lögn i högre mening. Vi
kan bevisa, att Björner kände dll den gamla fruns svagbet. Vi
kan bevisa allt, som behövs för ae göra den här saken till en
ful historia. Ln mycket ful hismria, herrskapet, myckct ful.
För Björner. Vi har moralen på vår sida, den mänskliga och
den gudomliga. Ty moralen lär oss, att vi icke skola
utplundra de svaga och värnlösa. Om den Allsmäktige i sin
vishet berövat en svag gamn-al kvinna hennes sinnens fulla
bruk, sa bjuder oss gudomlig och mänsklig lag att bevaka
bennes intressen.
  Herr Gawenstein bade rätt ocb herr Gawenstein uriumfe-
rade. Han fick ocksa sitt erkännande. Ty da August hörde
den lille mannen uttala sa höga sanningar, SOID dessutom
tycktes mnebära någonting nyttigt och för honom gagneligt,
kände han sig gripen rakt i hjärtat. Han sa:
  Det är ta mig tusan första gangen jag lägger bort dtlarna
med en jndc. Men nu gör jag det. Skal! För du iir kristen,
bror, en god kristen. Och dn resonerar alldeles som jag. Dn
resonerar som en kristen. Skål och tack!
  Och de skalade och tackade.
  I detsamma öppnades dörren, som stått dllskjuten, och far-
mor steg in i herrummet.
  Barnen sågo genast, hur det var fatt. De kiinde henne så





innerligen väl och de saigo och förstodo, vad herr Gawenstein
ej såg och forstod: att farmor var vred. Det fanns inga vre-
desrynkor i pannan, munnen var icke hopbiten, kindmusk-
lctna icke spända, rörelserna icke häftiga. Det fanms nngen-
dng, som vanlade friunliÅgen. Men barnen sågo ocb kände
igen! De sago, a« ansiktct hade den rätta blåvita färgen, som
skriimt dem halvtokiga i forna dar och som skrämde dem näs-
tan lika mycket den dag, som var. De sågo att ögonen voro
glanslosa och avfargade och att ögonlocken voro tunga och
ständigt på glid som hos en halvsovande. Framför allt kände
de igen gangen. Den var Ijudlos; stora, tunga manniskan gled
fram som en katt. Och hon rörde sig forsiktigt och långsamt
som om hml varit rädd för sin egen kropp.
  De sågo hur det var fatt, men de kände icke orsaken. Och
de hade daligt samvete. De knnde inte uo annat, än att hon
Iyssnat dll deras samtal. De visste inte, vad de skulle göra, ty
de kunde helt enkelt inte tanka. Det hade varit battre for
farmor, om de mte varit fullt så rädda. Om amminstone
Sunesson eller Lova vågat mgripa. Men de vagde icke och
de visste icke vad de skulle taga sig dll. Prakdskt taget voro
farmor och herr Gawenstein allena i rummet.
Och herr Gawenstein ansåg sig icke ha niigon orsak till oro.
Han tyckte sig marka, att han fått barnen över på sin sida.
Han närmade sig målet. Och när nu den gamla frun sjalv steg
m i rummet, tyckte han, att hon kom jnst lagom och liksom
skickad av Försynen.
Se diir är hon ju! ropade han och öppnade helt gemydigt
stora famnen. Farmor själv, vet jag, farmor själv!
Han betraktade och behandlade henne som en god kund.
Han var älskvärd och galant, ardg och hjarthg. Han gnug-
gade händerna, grinade sitt aUra skälmskaste leende och vis-
kade:
Frun! Hunden var klok! Och nu ska vi vara kloka allesam-

I#ldlL#.

 Därpa bjöd han henne en bekväm stol.
 Hon besvarade hans artighet med en liten mgning och satte
sig. Barnen trodde knappt sina ögon. Men hennes tillfälliga
lugn ingav dem ingen säkerher, tvärt om kände de sig äDnu
mera fösvissade att utbrottet skulle bliva fruktansvärt. De
trodde, att det var oundvikligt, och de tyckte att herr
Gawenstem kunde taga emot den första stöten.
  Han gick rakt pa #ak med korta, raska tag. IiU cn början
konstaterade han, att fru Borck som klok säljare ej kunde
fiirellraga ett lägle pris for ett högre under förutsätming av
samma säkerhet och samma betalningsvillkor. Den saken
behövde inte diskuteras. Men frun hade begått en dumhct
och nu gällde det att se till, om den kunde repareras. Det
kunde den. Först och främst skulle frun begära att bli sart
under förmyndare -
  Förmyndare? avbröt farmor och såg för försra gangen på
herr Gawenstein. Men hon vände genast bort blickcn och
vred litet på huvudet 50111 om hon Iyssnat. Gawenstein fort-
satte. Förmyndaren skulle vända sig till Björner och fordra,
att köpet skulle aterga. I v:irsta fall måste man hota honom
med process, ry han hade missbrukat fruns svaghet-
  Svaghet? upprepade farmor och barnen hajade till.
  Men herr Gawenstein förklarade, mild och godmodig, fin
och finurlig, sitt uttryck.
  Frun! sa han. Frun är gammal, frun är urgammal. Det är
ingen oartighet att säga det, ty ålderdomen är en stor heder
och det heter: hedra ålderdomen! Men nu veta vi alla art
ålderdomen försvagar vara själskrafter. Det är ingen skam,
frun, ty det är en naturlig sak. Frun kan komma fran affären
med heder, det garanterar jag. Och frun vimmer runda hundra
msen på kuppen.
  Sa art herr Gawenstein menar, började farmor efter ett
ögonblick, han menar, art jag inte skulle sta vid ord och
aytal, därför art jag är skröplig och svag pa förståndet? Och
på bara det skulle jag förtjäna hundra msen?
  Och hon rillade:
  Då må jag saga att ordspråket har rärt, som säger: Det
frms ungenmmg ont, som mte har nagot gott med sig. Jaså, art





jag skulle bli så rik, bara därför att jag börjar bli klen tiü
förståndet. Det ma jag säga!
  Hon vände sig mot barnen; hon betraktade dem en efter en
och granskade dem med lugn, eftertänksam blick. Hon
tyckte, att de sago så under]igt slirna och fartiga ut. Hon tog
sig i örat.
  Ja, kära barn, sa hon, nog förstar jag, att ni vill ha så mycket
pengar m kan få. Det viU jag ock. Men det här vore orätt.
Och jag tänker rnte göra något orätt, vatken för er skuü eller
för min.
  Orätt? upprepade herr Gawenstein i ännu mildare ton, ry
nu kände han, att han nalkades den svåra och brännande
punkten. Och det var på det hela taget och onekligen en
generande punkt.
  Det vore orärt, fortsatte farmor, därför att det vore lögn.
Det finns inte något fel pa mitt förstånd och Björner har inte
lurat mig. Om han än velat, sa hade han inte kunnat. Sa pass
slug är jag, ser herr Gawenstein. Och därfor vore det orätt
och ni får mig inte tiU det.
  Herr Gawenstein myste och smackade. Han hotade henme
godmodigt med fingret.
  Oj, oj! sa han. Fru Borck talar jämt om rätt och orätr.
Men akta sig bara! Det kan bli en fix ide. Jag hade en kusin,
som tog livet av sig i sinnesförvirring. Det började just med
grubbel över rätt och orätt -
  Men han kände, att han stod inför ett svart hinder och han
såg sig oroligt omkring. Då fick han oväntat hjälp. Från en
vrå i rummet, där hon stått inklämd och osedd och bort-
glömd, kom plötsligt tant Lova framlinkande. Hon Iyfte sina
skälvande händer, som om hon velat smeka liDa svägerskan,
srammade likväl pa behörigt avstånd.
  Hon sa:
  Kan jag tjäna dig och barnen med sa litet som att virma, så
gör jag det så gärna. For alla de gånger vi Borckar ha sagt:
man far inte räkna med henne som med en vanlig mämniska.
Hon är inte tiDräknelig. Och det gjorde, atr vi höllo tiU godo
med mycket, som vi ammars mte hade talt. För vi var ju män-
niskor vi också fast beskedliga. Och vi hade vara känslor och
vår stolmct. Men vi brukade säga: Hon menar inte sa illa.
Hon vet inte, vad hon gör.
  Just det! bekräftade herr Gawenstein allvarligt. Vi männi-
skor veta så litet om oss själva. Jag bade en onkel, fru Borck.
I tjugu ar satt han pa darhus, den käre stackars gubben. Men
vet frun, hur hans galenskap yttrade sig? Han trodde, att han
var kung Salomo Ja, frun kämmer ju till Salomo? Klokhetens
symbol! Sa galet kan det vara.
  Och för att nu gå fran sak till sken, mföll Sunesson, smålog
och kröp ihop. I sak kan lilla svägerskim ha rätt, då hon tror,
att hon är den klokastc här i huset, för att inte säga i världen.
Men skenet är det vikågaste. Och hur ser det ut? Konsåg
ibland, va? Det yår till exempel en gammal tiggare här i
huset. Lilla svägerskan ser honom nästan varje dag och han
har amjuat hennes välgärningar i manga år. Kan lilla svägers-
kan säga ot;s, vad ban heter?
  Farmor svarade:
  Inte annat än jag vet, heter han Sunesson.
  De skrattade alla, men det var ett otäckt skraat. Det lä# tom
då hett;ade hundar skälla.
  Där hör ni! skrek Lova. Men det är inte elakhet! Hon
menar ingenång ont. Det är med hemme tom med barn, hon
förstar inte, hur grym hon är,
  Det gör hon mte, bekräftade Sumesson och förlät hemme
med ett varmt leende. Det är hennes fullgoda ursäkt, lilla svä-
gerskan. Men nu syftade jag mte på uggaren Sunesson utan
pa tiggaren i köket. Han heter Petterson. Och lilla svägerskan
kallar honom Grundholm. Nog är det hte, lite konstig?
  Farmor svarade:
  Jag var sa van vid Grundholm. Jag tyckte, aat h#m hmde
heta så som jag var vm.
  Nu sago de på varandra, böjde ögonbrynen, skakade helt
Ijtet, helt litet, suna bekymrade huvuden. August brat;t ut i en
stönande suck.





Farmor spratt till.
Det var vål ingen som gick i porten? frågade hon.
De hade ingenting hört, och farmor tog sig om näsan och sa
Jaså, kära barn, m menar, att jag inte är riktig?
#å gjorde barnen stora åtbörder, men Sunesson föll dem i
talct:
  Rikåg och riktig! Vi hålla oss åll skcnet, lilla svägerskan,
ty efter skenet skall det dömas. Hur sag det ut, att svägerskan
tog dräng och piga med sig till Björner? Han borde sjålv ha
forstatt, att det inte var sa helt. Det behövdes inga bbnk-
ningar. Och vad lilla svägerskan sa, lät inte hellet sa förstan-
digt. Som det var, menar jag! Ty naturligtvis var det klokt.
Eller hur sag det ut, när vi gingo i långan rad pa gatan med
blommor i händerna och lilla svagerskan sa till envar, vi
mötte: Undrar m vart jag ska gå? Jo, jag ska sälja mitt hus.
  Eller, imföll Gawenstein, när frun kom in i mun bod. Hur
var det då? Mmns frun, att hon möae nag In vid utgangen?
Frun neg och sa, att det var nagon, som frun sällan såg. Vem
kunde det ha varit?
  Hon såg pa honom och svarade:
  Det var kung Salomo. Eljest hade jag inte nigit så djupt.

Plötsligt reste hon sig; hon Iyfte händerna och det såg ut som
om hon velat bana sig väg och ta all flykten. Men hon blev
stående orörlig, med huvudet bakatlutat. Hon Iyssnade, Som
hon stod där, kortandad och flämtande, med ögongloberna
oroligt rullande under de halvsänkta locken sag hon verkligen
inte riktigt klok ut. Fran förstugan hördes Ijud av steg och
skrapningar. Borgmästarn sa:
Det är ingenting farligt, mor. Det är kanske A7#elsson som
bär upp Nathans koffertar. Jag ska se efter.
Hon hejdade honom.
Jag vet. Det är ingenting. Det är, som det ska vara.
Lika fullt blev hon stående och Iyssnade. Tyst, vlskade hon.
. Var tysta ett slag. Da porten öppnades och stängdes, skrek
hon:
Nå, hörde ni nu da?
  De hörde och de undrade, men fingo strar annat att tänka
på. Farmor sa«e sig åter i stolen och hon sag från den ene till
den andre och nickade pa ett hemlighetsfullt satt, som
skrämde dem. I rida började huttra och hacka tänder. Och
hon hackade fram:
  Mor - är - så hetsig.
  Alldeles det! bekräftade Gawenstein. Fruns temperament är
koleriskt, Jag hade en kär gammal moster i Hamburg. Man
nen var såpsjudare och en rik och vördnadsvärd gammal man.
Men hon var sa där kolerisk och egen, envis. Satt henne
under förmyndare, sa jag åt barnen. Jng ber er för henmes
egen skull! Men de ville inte. Och hur tror frun att det gick?
  Det gick nog illa, svarade farmor. Herr Gawenstein far mig
inte till något orätt ända.
  Agnes! inföll Lova. Det är en sak, som gör mig alldeles
häpen. I all din tid har du skrutit med dina barn, sa att ibland
det varit nästan förargligt. För det fanns inte barn i varlden,
som kunde förliknas vid dina.
  Om hon skröt! fnissade Sunesson.
  Och nu tror du, fortsa«e Lova, att dina egna barn vill
förmå dig att göra nagonting orätt. #r inte det besynnerligt?
  Farmor betraktade än en gang sina barn och än en gång
skar det henne i hjärtat att se dem sa slitna och nötta och
sorgliga.
  Ja, sa hon och drog lite pa mun, jag har alltid trott, att jag
haft de liksta barnen. Men jag kan inte ta på mig, att jag ar
galen bara för det.
  Hon funderade, och hon Iyste upp och smaskrattade.
  För resten skulle folk inte tro mig, om jag ändå sa det själv.
De känner mig. Bjorner känner mig. Armfelt känner mig. Det
var han, som sa att jag är försiktig och omsynt. Det är ändå
en mäktig man. Tänk på det, barn! Vad sknlle han säga?
  Borgmästarn log i mustaschen och klappade henne på
skuldran. Han srrök henne över den kullriga ryggen och sva-
rade mycket milt och försiktigt:





Kära mor, han skulle ingenmmg säga. Han har varit död i
tjugu ar. Så han skuUe ingenting säga.
Da lade farmor armen över ögonen som en barnunge gör,
när den skäms. Minnet svek och det var en skam.
Herr Gawenstein triumferade.
Milmet, fru Borck! Miumet är borta! Det behövs inte mer.
  Då har man sitt på det torra i sana här fall. Jag hade en onkel
  i Lübeck -
Men farmor avbröt honom.
Stackars herrn, sa hon, herrn har nog haft det svårt med sa
  manga sjuka i släkten. Jag vet vad det vill säga att ha sjuk
  lingar omkring sig. Och ända har jag trott till den dag i dag,
  att jag redde mig med dem. Jag trodde, att jag varit sa tämli
  gen beskedlig mot dem och att jag hjälpt dem efter förmåga.
  Men nu vet jag# att jag mindes tokigt. Det är med det som
  med Grundholm. Jag ville, att det skulle vara Grundholm,
  eftersom jag var van vid den stackarn. Och så tyckte jag att
  det var han. Och jag ville, att jag skulle ha varit en snäU och
  fin fru i alla mina dar. Och så tyckte jag, att jag varit
Hon sjönk ihop en smula och mumlade:
Jaha, kära barn, vad är det ni vill?
Barnen svarade mte men väl herr Gawenstein med korta,
raska tag.
Det är enkelt. Frun begär att komma under förmyndare.
  Det är allt. Resten sköter vi. Skulle Björner tredSkas kan det
  bli nödvändigt att konsultera läkare. Det är också enkelt
  Frun besvarar hans frågor -
Ska jag skapa mig? undrade farmor.
Herr Gawenstein förstod inte riktigt.
   Jag menar, om jag ska göra nagot apspel. Eller kanske det
räcker, om jag säger at honom, att jag salt garden och gett
pengarna åt barnen? Da tror han kanske att jag är galen?
A, mor, mor, mumlade Frida.
   Kära mor, sa borgmästarn och drog åt sig handen,
Mor! bölade August.
Ja, det lär ska vara jag, sa farmor. Och hur blir det sen då?
Ska ni spärra m mig?
  Då skreko de alla på en gang och sträckte armarna mot
höjden och stodo där som utrops#ecken.
  Mig kan det kvitta, sa farmor. Och kanske det kan öka
priset, For jag säger som jag alltid har sagt: Gud ske lov for
pengarna! Har man dem, så vet m n vad man har. Med for-
standet kan det vara ovisst. Det vet stackars herrn, som har så
manga galna slaktingar. Han vct hur det star till, när man
tror att man är klok som kung Salomo.
Hon log och nickade och sa:         .
  Nå, är ni nöjda nu, barn?
  De visste unte vad de skulle svara. August gjorde ett försok.
  Kä-ära mor, sluddrade han. Mor ar den basta och klo klo-
kaste.
  Farmor sa:
  Jag tror det fastnar i halsen?
  För guds skull, barn, fortsatte hon viskande och hytte med
handen, akta er nu, sa att ni inte pratar bredvid mun. Glöm
aldrig att jag är stollig. Nar man har sant här hyffens för sig,
måste man vara forsiktig.
  Och hon tittade misstanksamt pa herr Gawenstein.
  Kan herrn halla tyst?
  Var lugn för mig, fru Borck, sa herr Gawenstein. Jag är lika
klok som hunden. Jag llar nos, fru Borck, och jag vet, vem
jag ska hålla mig till. Jag representerar köparen.
  Han strackte på sig och tillade:
  Jag är ingcnting, fru Borck. I mig själv. Jag ar luft. Men
jag representerar en halv million.
  Farmor upprepade:
  Nå, är mi nöjda nu, barn?
  De svarade icke med ord. De voro alltjäme brydda och
radda.
  Men de började småle.
  Då skrek hon till och tog sig om huwdet. Nar de skyndade
fram tiü hemme, slog hon if rån sig och ropade:
  Nej, kom inte hie! För nu tror iars de# boriar.





  Vad?
  Galenskapen!
  Hon sa:
  Barn, vet m, vad jag har gjort? Men ni far inte bli onda på
mig. Ni får inte slå ihjal mig. Kan ni sätta mig pa darhus för
hundra tusen så kan ni väl slå ihjäl mig för en halv million?
  Jag har vräkt bort den halva millionen.
  De forstodo mte.
  Jag har kört bort Nathan.
  De hajade till men förstodo Icke.
  Hon sa:
  Jag har kört honom som en hund ur huset. Han kommer
aldrig igen. Ni far aldrig se röken av honom. Och ni far inte
en skilling av hans syndapengar.
  Hon reste sig och knöt händerna emot dem.
  Och nu, kära barn, ska jag göra rent i mitt hus.
Nu skulle hon göra rent i sitt hus.
Ja.
  Men det var alldeles tomt omkring henne. Ljusen brunno i
alla ruun och alla fönster Iyste. Faderstjället måste ha varit en
säll och sällsam syn för den orötte vandraren. Men herr
Gawenstem fanns mte oll hands för att skildra hur säll och
sällsam. Herr Gawenstein hade haft rärt. Han var bara luft
och hade farit ut genom spjället. Några barn fanns där inte,
varken barn eller barnbarn. I#anske hade de gömt sig i skam-
vrån, där det låg en karl utan huvud, eller kanske hade de kru-
pit ut genom vindsgluggen alldeles 50111 ängeln, som tappade
en fiäder. Sunessons grinande ansikte sag hon blekna och för-
svinna i en fönsterrutas morker. Lova smet ned i ett ratthål,
som hon aldrig sett förr. Det fanns inte en katt en gång. Den
var dränkt. Han hade komm¢ samma dag Nathan försvann.
Eljest hade den ingenting med Nathan att skaffa. Men det var
ett tyst och lent och dystert djur, den var som tystnaden
efter en bullrande pojke, som dött.
  Axelsson stod i ett hörn, men när hon kom närmare var det
far själv och när hon kom riktigt nära var det bara en klocka,
som visade halv tolv. Det famns ett hus med upplysta rum och
allehanda möbler och husgcrad. Hon kunde ha krossat några
vaser, det fanns tillräckligr, eller en stol eller en lampa. Men
det är inte samma sak att krossa dött och att krossa levande.

  Det går väl an art vara vred, da man har någon med sig i
grytan. Att koka där ensam är orkeslöst, hcmskt. Hettan flar
skinnet av kroppen och bröstet spricker och hjärtat välver ut.





Hon kunde tända eld på huset.
Ja, tänkte hon det ska jag göra.
  Hon gick ut i köket och tog vad spanor som fanns i vedlå-
ren. Hon fyllde förklädet och sag sig om efter nagonting mer
att bara i. Där låg på en stol etr tygstycke, svart på ena sidan
och vitt på den andra. Det var nästan skapt som en liten ved-
bärare och hon fyllde det med spånor. Hon orodde kanske,
att det var en vcdbärare, men det var en frackväst.
  Så började hon knoga i orapporna, hon skulle upp pa vind.
Dar skulle de# ske. Men det var himla langa trappor. Och hon
var orött. Hon tappade spånorna. En efter en gledo de ur
vedbäraren, som var en frackväst, och lade sig beskedligt pl
oappstegen. Handen, som höll forklädet, började skälva. Det
var de trapporna, där barnen brukade leka skorstenseld, himla
langa och branta oappor. Rätt vad det var släppte handen sitt
grepp och där lago spånorna. Det var ocksa eo sätt ao göra
rent i sitt hus. Hon knogade på i aLa fall. Hon hörde att det
tassade försiktigt bakom henne. Det kunde vara nagon av bar
nen eller pigan. Men nu ville hon vara ensam. Vreden hade
försvunnit droppe efter droppe alldeles som spånorna.
Nagonung annat hade kommmt i stället. Hon hade börjat
gråta. Sorgen droppade fran ögonen och från näsan och den
silade fram mellan läpparna. Men den blev mte mindre eller
lättare för det, den blcv tyngre och tyngre. Och hon släpade
den med sig ända upp på vmden och satte sig på en lar. Där
satt hon och grät. over sig hade hon koppartaket och himlen
och under sig hade hon stenhuset och jorden. Hon grär och
skämdes och höll västen för mun, if all nagon skulle sta i orap-
pan och Iyssna. Dcn fröjden skulle de inte ha.

Ja, här sitter jag nu, sa farmor.
  Jo, jag ser nog det, sa Var Herre.
  Hon talade med Var Herre.
  Ty - vem ska man tala med? Ens man dör, ens barn sking-
ras, barnbarnen ser man aldrig röken av, de gamla vännerna
försvmna i jorden och på jorden. Men Vår Herre ar allod oll
hands. Han förstar och begriper och hör på. I lan sirrer inrc
och tänker pa annat. Och han minns! Han vet, vad som
hände för femho ar sen och för sextio och för sjuttio. Det är
ovärderligt för en gammal mämliska, som själv tappa# minnet.
Farmor sa:
  De# här skulle vara min födelsedag och en stor dag för mig.
Och sa sitter jag pa en lår på en vind.
  Vem har betr dig om det? sa Var Herre.
  Det kunde hon inte svara pa. U#an hon tog upp saken från
en annan kan#.
  'ränk, sa hon. Har jag inte varit klok ocb omsynt i all nr;n
dar, sparsam och försikrig. Och så kommer mina egma barn
och skyller mig för att ha fel pa förstande#.
  Har du rn#e de# då? kagade Var Herre.

skulle höras. Nej ! De# har jag ime!
  Och ända sitter du på en lar pa en vind? Och ända släpar
du omkring med spanor och tänkcr tända eld på ditt hus. Det
ser allt konsugt ut?
  Men farmor skrek:
  Nej, nej, nrj! Jag är inre konstig!
  Barnen, som Iyssnade i #rappan, hörde henne ropa sa gang
pa gang. Och de våndades. De viss#e inte, att hon sökte över
tyga Vår Herre.
  Han sa:
  Jasa. Da ska jag visa dig, hur pass konstig du ä
vad du bett mig om de sista kvällarna?
  Der mindes hon nog, och hon svarade truunpet:
  Att barnbarnen skulle få komma
  Plötslig# blev bon ond.
  Det bad jag, skrek bon, men det fick de inte! Mina egma
barnbarn får mte komma till mig.
  Och Nathan? sa Var Herre.
  Farmor teg.
  Han fick komma. Vad gjorde du med honom?
  Farmor sa:





  Han kom inte för min skull. Han kom för sin mors skull
  Han kom, sa Var Herre, och du körde bort honom.
  Han var stursk och ovalen. Han kysste den andra satkä-
ringen pa axeln och mig brydde han sig inte om.
  Han kom, sa VDr Herre, och du körde bort honom.
  Han Ijog pa mig. Och han eggade upp barnen och tussade
juden på mig. Det är hans fel, att jag sitter här.
  Han kom, sa Vår Herre, och du körde bort honom.
  Han kom inte som jag ville, sa farmor. Han skulle ha kom-
mi# sa a# jag fått hjälpa honom. Han behövde mig inte.
  Då skrattade Var Herre: ho, ho, ho - grovt och djupt som
en ko bölar. Men barnen urodde att det var farmor som skrat-
tade i sm galenskap.
  Och Var Herre sa:
  Nej, min gumma lilla, mig lurar du inte. Jag känner dig.
Du ville, att han skulle komma som en stryker. Och du ville
att han skulle äta som en hund ur din hand. För det är det
konstiga med dig, att den du håller av, ska vara din hund.
Eljest är det inte bra. Men din vilja är inte min vilja. Och
därför satte jag pa honom två pälsar och gav honom ett berg
med koffertar och en halv million och till yttermera visso
herr Gawenstein. #y herr Gawenstem har ett klart förstand.
Och behagade dig icke fanen, sa kunde du roa dig med den
kloke. Vad har du sen att säga?
  Jag kunde ha fått som jag bad, muttrade farmor.
  Var Herre sa:
  Jag vet nog, vad du tror. Du tror, att jag är din sprmg-
pojke. Men jag är din herre. Och därför fick du, som du bad.
Fast inte på ditt sätt utan pa nutt sätt. Vad har du sen att
säga?
  De föllo fran mig allesammans ända ned till Axelsson. För
pojkens skull var jag som luft eller sämre.
  Ja, du skulle väl ha varit som drotmingen av Saba. sa Var
Herre och skrattade lika grovt igen. Eller också var det far-
mor som skrattade. Hon sa:
  Och han gav dem mma pengar, som jag samlat ar efter ar.
Han gav dem å# Axelsson, som om det ingenting varit. Och
andå l ade jog trott, att jag skulle bli nödd att ta honom i
försvar mot Axelsson. Men det notet! Nej, han behövde mig
inte!
  Ar du säker på det? sa Var Hcrrc. Jag tror inte, att du är
säker pa det. Eftersom du sittcr på cn lår pa en vind och
gråtcr.

Han bad mig in#e om nagonring, muttrade farmor, han bad
mig inte ens mn förla[else.
Men när Var Herre de# hörde, blev han betänksam.
  Jasa, sa han, bad han dig in#e om forla#elsc? Kan du säga,
varför han skulle ha be# dig o m förlåtelse?
  A, der borde han väl ha gjort, svaradc farmor ocb forvå-
nade sig. Eftersom jag ändå är hans farmor.
  Nåja, sa Var Herre, det borde han kanske ha gjort. Jag vet
inte riktigt varför. Men ef#ersom du ällda är hans farmor,
tycker jag nog, att du har rä# i det. Han borde ha beu dig
om förlåtelse.
  Ja, eftersom jag är hans farmor, upprepade gumman, och
hon tyckte, att hon liksom få# ett overtag.
  Far jag fraga, sa Var Herre, vad du skullc ha gjor#, om han
bett dig om förlå#else?
  Der visste hon inte. Vad skulle hon ha gjor#?
  Hon sa:
  Jag skulle väl ha gee honom nagonung. Han var alltid sa
snäll, när han fick vad han ville.
  Det brukar sa vara, sa Var Herre. Men nu är du s#ursk,
min gumma lilla. Du uror, att du har nagonting att ge. Vad
skulle det vara?
  Nagot kunde jag väl allfid ha, mumlade farmor.
  Vi är gamla bada tva, sa Vår Herre, och vi ska inte skapa
oss för varandra. Du vet, att du ingenung har att ge. Eljest
hade du aldrig kört bort honom. Eller vad tror du?
  Hon teg. Hon hade ingenting att ge.
  Det var det sorgliga i saken. Och hon skämdes och höll





västen för ansiktet. Men det hjälpte mte. Vår Herre såg
hennc rakt in i ögonen. Det hade han gjort manga ganger
förr och djupast den gången, då hon satt bak stenen bak stu-
gan och räknade sina sparpengar.
  Aderton riksdaler, sa Var Herre. Det är inte mycket mot
en halv million. Och till pa köpet är de# far dins pengar.
  Men du har kanske någonfing anna# ända?
  Han sag henne in i ogonen med en barmhärfig och obarm-
häråg blick.
  Vill du ge honom ditt klara förstand?
  Å, vad skulle han med det? mumlade farmor.
  Han sa:
  Å, kära, det är nog inte fråga om honom nu. Det är di8 det
gäller. Vill du ge ditt klara förstand?

Barnen hörde henne grata. De gingo till henne, smygande,
skrämda, skamsna. De viskade och stammade. Kära mor, sa
de, kära mor. Inte ska mor sitta här och grå#a. Vi menade mte
illa.
Hon reste sig.
  Vad är det m säger? muttrade hon. Sitter jay och gråter?
lag går här och stökar, det gör jag.
  Hon gick u#för de himla langa trapporna; barncn efter.
  Och hon upprepade:
  Jag gar här och stökar, det gör jag.
  Men när hon fick se spånorna, blev hon förargad.
  Si, si, si, den dar Axelsson! Här har han gatt och drättla#
nu igen, För alla de ganger jag sagr honom! Men han börjar
bli slö.
  Hon ropade på pigan och fick svar fran försmgan. Där
s#od Emma och Axelsson, Lova och Sunesson.
  Axelsson sa:
  Frun, de# ar nagon, som ringer.
  Så här dags! mu#rade farmor. Vem kan det vara?
  Axelsson drog ifrån regeln, Iyfte av kedjan och öppnade
porten. Han tog ett steg ullbaka och morrade som en hund.
  Farmor skuggade med handen för takljuset.
  Kors i all sin dar! sa hon. Det är ju Grundholm.
  Men det var inte Grundholm, inte ens den falske. Det var
tiggegubbens ha#t med slaka brätten och tumhål i skulten. Det
var hans gröna gamla rock mcd halvannan ficka och ingen
krage och ingen knapp. Det var hans byxor med säckväv på
knana. Men det var intc hans skjorta och inte hans ansikte.
  Det var Nathan.
  Han hade tagit på sig tiggegubbens paltor och gjorde nu
detta apestreck. Han menade inte sa illa. Han tänkte: Vill far
mor inte ha mmg i frack och pälsar, sa vill hon kanske ha mig
så här. Han var van vid konster, en gyckelmakare och narr
alla tider på dygnet. Det rådde han inte för. Emma hade
hjälpt honom, men Axelsson visste om ingenting och förstod
ingenting. Han försrod bara, att det var ett nytt apestreck.
Han muinade i ett slag till åskväder och han tjöt:
  Nej, nu förbanne mig far det vara nog med konster.
  Och han tog honom för bröstet. Strax började August
tjuta, fast han inte riktigt visste varför. Han stampade och
klampade. Axcl och Frida rusade forbi farmor, viskande och
tisslande, fräsande och väsande som kattor,
  De voro upprörda, de funno Nathan avskyvärd. Och de
hade rätt. Man leker inte med sorgen, man hånar inte olyc-
kan. Man kan driva sin mor eller farmor till tårar, till förtviv-
lan, tiU gränsen, dar mörker tar vid. Ty nöden har ingen lag.
Men sen bör man försvinna. Man får mte återvända för att
gora narr av henne. Man avslutar inte en tragedi med en elän-
dig maskerad. Det ville apekatten göra, fanen, idioten.
  Där stod han nu och klamrade sig fast vid Borckska går-
dens port. Han sag hemsk ut, han såg ut som en fane. Han
var kanske värd applader och tvåhundra dollars just da. Ty
han var eländet självt. Men Axelsson och barnen viUe kasta ut
honom. De tio tusen voro glömda och den halva millionen.
Deras samveten hade vaknat och kosta vad det kosta ville
skuUe de skydda farmoL
  De glömde en sak.





  I)e glömde, t.# gud år god mot dem, som ri#ska. Han har
sor#t or dem fran begynnelsen. Han har skapar en värld blotr
för dem. Det är minsaml inte alla, som far komma dit Och
av några tar han en dryg tribut just vid gränsen. Han rar
deras klara förstand. Men det är inte sa farligt som det låter
De aro Iyckliga ända. Det är inte så farligt.

När farmor fatr undan Axelsson och barnen och stod tätt
framför tiggaren, såg hon ju, att det var Nathan. Hon kände
igen honom nästan genast, men hon tog sig god tid, innan
hon sa någonting. Hon gav honom ett teckcn att han skulle
stiga in och stänga porten efter sig. Hon betraktade hans pal-
tor och tog i dem och skakade pa huvudet och fnös. Men
först då han böjde sig ned och kysste henne på ärmcn, fick
hon mal i mun.
  Jaså, du kom tillbaka tiU sist, sa hon. Jag tänkte nog det.
Men det var ju i alla fall en överraskning.
    Hon tog sig om näsan och tillade:
De# var en glad overraskning. Det var det,
Och hon sa till barnen:
  Vad gar det at cr? Känner m inte igen Nathan? Jag kände
igen honom ögonblickligen. Fast han vuxit och lagt ut.
  Hon vände honom tunt och granskade honom fram och
bak och mumhde för sig själv:
  Det blir att klä upp honom fran topp till tå.
  I detsamma fick hon syn på Axelsson.
  Axelsson! sa hon och spällde ögonen i honom. Kom det
ihåg, att om han inte håller sams med Nathan, far han flytta.
Jag vill inte ha nagot brak i huset. Ga ut i köket.
  Axelsson gick och farmor fraste efter honom:
  Kan en tänka! Han har inte sett pojken på tio ar, och det
första han gor, kastar han sig över honom. Det är till att vara
långsint
  Och farmor da? fragade Nathan. Ar farmor inte ond pa
mig?
  Hon svarade undvikande:
  Det får vi väl se i morgon,
Sa jag ska inte sta i skamvrån då? frågade Nathan.
Hon svarade och nu bestamt:
  Nej, inte i kvall! I kvall ska vi håUa fred allesammans. Det
är så sällan man har något roligt. Och nu ska vi ata lite mat,
har jag tänkt mig.
  Men det var ju så sent. Hon maste medgiva att det var
alldeles for sent for ett stort kalas. Emma satte fram en bricka
med lite uppvärmt at Nathan och det fick racka. och sedan
hon sett honom äta med god aptit, gick farmor och la sig.
  Jag begriper inte, sa hon, men jag tror jag är u ött.





Farmor lag i ain säng. Hon resoneradc inte med Var Herre.
Hon låg bara och tittade på nattlampan och tog aig i öronen.
Och rätt vad det var kom han tassande och satte sig pa säng
kanten Inte Var Herre utan Nathan. En skranglig och ömk
lig figur, skalvande och huttrande, inte mycke# kropp jus#,
inte mycket karl. Inte karl for #va styver ens, vänner emellan.
En figur, en urfigur. Men dar satt han i alla fall.
  Ska du sitra här och huttra? sa farmor. Varför gar du m#e
och lägger dig?
  Han svarade:
  Jag är rädd.
  Vad är du rädd for? 14r du rädd för mig?
  Nej, han var inte rädd for farmor. Och uU bevis stack han
sin hand i hemmes. Der var ett gammal# fredstecken dem emel-
lan och ett säkert bevis. Men hon kände, hur han skalv.
  Vad är du rädd för då?
  Det viss#e han mre.
  Farmor sa:
  Ska de# vara bätrre a# si#ta hos mig? När du är rädd,
  De# #lar bäturc.
  Nå, sa sitt da, sa farmor. Och hon fragade, hur han haf#
  deu
  Hon sa:
  Jag har hör#, ar# du ska ha vari# dräng på en cirkus. De#
kan de# väl inte vara mycke# bevänt med?
  Nej, medgav han, inte är det mycket bevänt med det. Men
  jag reder mig. För farmor ska mte uro, att jag är så fatug som
der ser ut tiU. Jag reser i de sämsta kläderna.
  Tro det, tro de#? mumlade farmor och uodde a#t han
skröt. Och hon *ågade, hur det förhöll sig med de där tigga-
rebreven. Det var väl allt lite konstigt att skriva tiggebrev, om
man redde sig ändå?
  Det medgav han. Och han medgav, att han skrivit de första
breven för nöds skull. Han sa:
  Men nu ska jag tala om något, ifall farmor lovar att inte
skvallra.
  Hon lovade.
  Han sa:
  Först tiggde jag för nöds skull men de sista breven skrev
jag för skojs skull. Oj, oj, oj, vad jag hade roligt. För jag
trodde, att jag skulle kunna komma hem som en fin karl. Och
då skulle farmor ha blivit pannkaka!
  Hon fnös.
  Har du sett mig bb pannkaka! Det tror du inte.
  Inte pannkaka precis, medgav han. Men jag trodde, att far-
mor skulle säga: Tänk, att det kunde bli så pass karl av dig.
  #r det inte annat än det, sa farmor, så kan jag väl säga det
ändå.
  Men han svarade:
  Det är inte detsamma.
  De tego och höllo varandra i hand och farmor kände att
han skalv. Plötsligt sa hon:
  Tänk, att jag ändå tror, att du sitter och är rädd för mig,
Men det ska du inte vara. En blir ju lugnare med aren och
mera beskedlig. Och sitt nu inte där och skälv som en krake.
För da tar jag till lipen.
  Hon snyftade rill och snörvlade med den stora näsan,
  Nej, men farmor! skrek Nathan.
  Och han sa:
  Det mim#s väl farmor, att jag alltid varit rädd. Bara rädd.
Hemma och borta, ute och inne, bara rädd. Och rädd har jag
varit och rädd kommer jag att bli. Och när jag blir sa gam-
mal som farmor, kommer jag att bgga och skaka i sängen av
rädsla. Men farmor ligger som ett stenhus.
  Gud ske pris! sa gumman.





  Men vet farmor vad? Vet farmor vad jag trodde? Vet far-
mor varför jag ville göra farmor till pannkaka? Jo, för kunde
jag des så skulle jag aldrig mer bli rädd.
  Varfor det då? undrade farmoL
  Nathan skrattade:
  Jo, för da hade jag väl ändå varit tusan till karl!
  Det medges, sa farmor. Men man ska vara lagom stursk.
  Han böjde sig fram över henne.
  Säg i alla fall! bad han. Sag! Har farmor aldrig varit rädd?
Bara rädd, utan orsak, bara radd?
  Nej, det hade hon sannerligen icke.
  Men hon förstod och begrep att en sån där liten stackare
kunde vara bara rädd. Ty det är väl orsak nog att vara en
stackare#
  Hon förstod och begrep; dummare var hon inte. Och hon
sa:
  Ska jag berätta nagot för dig, sa gar det kanskc över?
  Hon letade efter något att berätta och hon drog sig i
näsan; det klarar tankarna och stärker minnet.
  Låt mig se, sa hon. Har du hört nagon gang, hur det var,
när jag skrämde far med länsman?
  Nejl Aldrig! Berättal
Och farmor berä#tade.
Farmor bor kvar i sin gard och den är alltjämt den Borckska.
Alldng är sig likt. Nathan har farit till sitt land igen, Axcl
och Frida till sitt. Emma finns kvar, Axelsson och Grund-
holm, den falske. Sunesson läser sin tidning i herrummet,
Lova sitter varje söndagskväll bland planscher och album i
förmaket. Det bir den Borckska gården. Om den är såld och
till vem och när och hur och var det skedde och pa vilka
villkor, det minns inte farmor. Och det angar henne inte.
Hon har gjort sitt. Om hon gjort rätt eller orätt, det tör bli
uppenbart på den yttersta dagen. Tib dess far det vila,
  Ibland blir farmor en smula orolig. Hon vet mte hur hon
ska hmma med flyttmngen. Betank, att det är ett stort hus!
Betänk, att det är tjugu rum, fyllda med möbler och minnen!
Därull vinden med allt sitt bråte och källaren med sitt och
skamvran med sitt. Hur ska det bli? I vilken ända ska man
börja?
  När den oron kommer, får Emma och Axelsson några hårda
timmar. Det springs i trapporna och slås i dörrarna och dras i
kistor och lårar. Och som oftast slutar det med art farmor
och Emma står mitt emot varandra, blick i blick och panna
mot panna och händerna i sidorna. Emma blur nödd att ge
efter. Men farmor ger ocksa efter. Hon blir trött och gar och
lägger sig och somnar. När hon vaknar, har hon glömt flytt-
ningen och oron.
  Det är bra atr ha eet klart förstand och ett starkt minne. En
gang måste man minmas alltsammans, hela livet; man maste se
sig själv och döma. Men sen är det bäst att glömma.
  Glömma vad som kan glommas och minnas vad som skall
minnas. Ty det fimns saker och ting, som man måste halla reda





på. Man får till exempel inte glömma barnbarnens födelseda-
gar. over huvud taget far man inte glömma nagonung, som
rör barnbarnen. Farmor glömmer ingentmg pa den kanten.
Och Imn känner dem utan och innan, barnbarnen. I#ågon
gång komma de pa besök, ibland bebådadc, ibland som en
överraskning. Det händer kanske inte så ofta, som önskvärt
och billigt vorc, men det händer! Och farmor känner dem,
funderar och förstar, begrundar och begriper. Vill man ha
upplysningar om barnbarnen, bör man vända sig till henne
Visst folk, ingen nämnd och ingen gldmd, finna sin futtigå
fröjd i att klanka pa allt och alla, Farmor kunde ha åtskibigt
att säga dem. Hon skulle säga dem sakcr, som de skulle ma
hra av ända ned i den sura magen. Ty det ar hennes uppgift
att förstå och begripa. Visst folk skulle ma bäme, än vad de
göra, hon sjalv skulle ma bätue och det hela skulle få ett
battre utseende.
  Tänk bara på August! Folk säger, att han dricker. Naja,
det kan handa. Men varför dricker han? Fraga farmorl Hon
hör fiolens gnäll och blundar, hon tar sig i öronen och råkar
ibland täppa till dem. Ty det är inte roligt. Det är sorgesamt
sa att man kunde skura golv med bara tålar. Men hon Iyssnar
hon nickar, hon f orttår.
  Det är hennes konststvcke och det är hon ensam om. Det
är ett stort nummer, ett verkligt nummcr, det är #Imkt.

[ Här ovan slutar
  Hjalmar Bergmans
  Farmor och Vår Herre
  inscannad av Lars Aronsson
  den 31 december 1995. ]