Denna elektroniska utgåva är under framställning.

Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men just nu i slutet av 1995 befinner vi oss i en speciell situation, som förklaras på vår nya framsida. Det är viktigt för oss att bevisa att vi före nyår gjort väsentliga förberedelser för publicering av verk med författare som dog 1926 - 1944.

B A N N LY S T



EN BERÄTTELSE



SELMA LAGERLÖF


                     F # R S T A D E L E N




                          G RIM # N.

På Grimön i den västra skärgarden bodde för några ar
 sedan en man och en hustru, som var varandra mycket
 olika.
  Mannen, som var omkring femton ar äldre än hustrun,
hade aldrig varit annat än ful, trög och senfärdig och hade
inte blivit bättre på gamla dar, hustrun åter hade alltid varit
nätt och lätt, och hennes lilla vackra ansikte hade bibehållit
sig så väl, att hon sag närapå lika bra ut vid femtio som
vid tjugu.
  Dessa två makar satt en vacker söndagskväll på en stor
stenhäll, som stack upp ur marken alldeles utanför deras
hus, och samsprakade i god ro. Mannen, som tvckte om att
höra sin egen röst och lade sina ord väl, utbredde sig för
hustrun över en artikel, som han just nyss hade läst i en
tidning. Hustrun hörde på honom med inte alltför spänd
uppmärksamhet.
  "Ack, den Joel, den Joel", tänkte hon, "att han kan få ut
så mycken lärdom ur ett sådant där tidnin#sblad! Han har
verkligen ett märkvärdigt gott huvud. Det är bara synd, att
han inte är i stånd att göra något bruk av det för sin och
min räkning, utan bara för andras."
  Medan hon tänkte så, gled hennes blickar bort till bo-
ningshuset, som var rätt stort, men så förfallet, att de inte
kunde bebo det, utan fick hålla till i en liten flygel, som de
forna ägarna, vilka alla som en hade varit sjökaptener, hade
begagnat till kök och visthus.
"Om Joel ändå hade haft lust för sjön, sa att han hade
  blivit sjökapten såsom hans far och farfar! fortsatte hustrun
  sina funderingar. "Då hade han säkert haft en samlad spar-
  penning på gamla dar, och vi hade kunnat se framat mot en
  lugn alderdom. Men han har alltid envisats med att gå och
arbeta på lanlbruket. Och nu har vi det ocksa som vi
har det."
  Hon flyttade sig inte #rån sin plats, så länge som mannen
fortsatte att tala, men hennes lilla huvud, som rörde sig lika
ledigt, som skulle det ha suttit på hal#en på en #ågel, Yred
sig så, att hon kunde överblicka några åkerlappar och
potstisland, som låg likt små runda växtöar mellan de väl-
diga }#lipphällar, som utgjorde den egentliga marken på
Grimon.
  Alla dessa småland var uppbrukade av rnannen, ja, man
kunde nastan säga, att de var ditskaffade av honom Han
hade fraktat hem till Grimön otaliga båtlaster jord och
godsel, i fast förvissning att de en gång skulle ge honom
fullgod lön för mödan.
  "Allt det besvär han har gjort sig med de här jord-
plattarna!" tänkte hustrun. "Och så behövs det bara, att en
riktigt hård nordanstorm bryter ut vid pingsttiden för att
göra slut på allt, som är sått och satt. Nej, när en bor #om
vi, så är det ju klart, att det är meningen, att en ska ta
födan ur havet."
  Ater vände hon på det lilla huvudet. Genom tomrummet
mellan boningshuset och flygeln kunde hon se ut över en
vid, blänkande vattenyta.
  - Ja, se havet, suckade hon. Det är något, det. Där kan
en fara och handla och tjäna pengar. Om jag hade varit
karl, så vet jag då, att jag först och främst skulle ha gett
mig ut till sjöss. Aldrig i världen skulle jag ha slagit mig
på jordbruk. Hur ska det nu gå för oss, när vi blir gamla
och inte mer orkar sköta om det själva? Ingen av v#ra barn
vill stanna hemma och hjälpa oss med sådant släpgöra, och
det kan en inte heller begära.
  De sista orden måtte hon ha uttalat högt, för mannen,
som hade hallit på att berätta för henne om alla de faror
och fasor, som en nyligen hemkommen engelsk nordpols-
expedition hade fått utstå, avbröt sig mitt i en mening.
  -Du hör visst inte på vad jag säger, sade han. Men det
var nog inte första gången, som han fann sig tala för döva
öron, för han lät varken förvånad eller förargad.

  -Visst hör jag på, försäkrade hustrun. Jag sitter just och
tänker på att du talar sa bra, att du kunde ge dig ut som
predikant.
  -Jag vet just inte vad jag ska säga om det berömmet,
#ade mannen och log godmodigt åt henne. När jag inte kan
få den åhöraren jag nu har till att följa med, så lär det inte
Iyckas bättre med en hel församling.
  -Men jag har ju följt med! utbrast hustrun, som nu
blev riktigt het om öronen. Jag vet ju, att de hade blivit av
med fartyget redan första vintern, att de fick lov att bygga
sig snöhus, och att de måste ligga kvar där oppe in på andra
aret, så att det blev slut på maten för dem, och till sist låg
de och tuggade på skinnremmar.
  Hon lät harmsen, och det lilla draget vid munnen, som
visade, att det inte ville mycket till för att hon skulle komma
i dåligt Iynne, framträdde allt tydligare.
  -Jag undrar allt hur det skulle kännas, du Thala, om
en hade någon av sina egna med bland dem, som låg och
svalt i de där snöhusen, framkastade mannen.
  Hustrun #,av honom en snabb blick. Hade Joel inte sagt
de där orden med en särskild betoning? Men mannen sstt
och sag rätt framför sig, och hans gamla vattniga ögon var
alldeles uttryckslösa.
  -Ja, om en bara ska sitta och tänka på dem, som har
det svårt, då skulle en inte få manga glädjestunder i livet,
förklarade hon. Och de här blev ju hjälpta till slut.
  -Ja, medgav mannen, det kom ett fartyg, som sökte
reda på dem, och nu är de hemma i England tillbaka.
  -Och nu blir det bara heder och ära och Iycka för dem
; alla deras livsdagar, avslutade hustrun.
  Hon kunde inte tycka, att allt detta var något att sörja
över, men mannen fortsatte utan att slå an en lättare ton.
-Jag drömde i natt om varan son Sven, sade han. Jag
tyckte, att han kom fram till sängen och sa, att jag hade
begått en stor orätt mot honom. Jag brukar inte vara sann-
drömd annars, och jag vet inte om jag är det nu heller.
Men nog är det besynnerligt, att jag skulle få läsa hans namn
i dag här i tidningen.
  Detta sades, såsom skulle det vara alldeles betydelselöst,
just som något, som skulle angå endast honom själv, men
från detta ögonblick behövde han inte sakna uppmärk#am-
het. Hustrun kom fram till honom och överöste honom med
frågor.-Var stod namnet? Vad var det, som han hade
drömt? Var det möjligt, att det var fråga om deras Sven?
Hon blev gäll i rösten, nästippen rodnade, och ögonen
tårades.
  Hon skulle inte ha råkat i sådan upphetsning, om det hade
gällt något av de andra barnen, men med de#ne Sven ägde
det förhållandet rum, att Joel och hs#,- då han var nio år
gammal, hade lämnat honom ifrån sig till ett engelslct herr-
skap, som seglade omkring i skärgården på sin lustjakt. #e
främmande hade alldeles förälskat sig i gossen. Om de bara
finge ta honom med sig, lovade de att uppfostra honom till
en herreman och göra honom till sin arvinge.
  Det var stora utsikter, som öppnade sig för en liten
Grimöpojke. De fattiga föräldrarna hade ansett, att de för
gossens egen skull borde lata honom fara. Stannade han hos
dem, så måste han ju förbli i deras stånd. Och han ha#e
haft ett så gott huvud. De hade ofta talat om att det kunde
bli något märkvärdigt av honom, om han bara finge upp-
f-)stran.
  Nu hade s; utton ar gått, sedan de hade lämnat honom
ifran sig, och under hela denna tid hade de inte hört något
ifrån honom. Inte ett brev, inte en hälsning. De visste inte
mer om honom, än om han hade legat på havsbottnen.
  -Se här! sade mannen och- räckte hustrun tidningen.
Läs här bland namnen på de räddade! Ser du det: Sven E.
Springfield ?
  -Ja# jag ser. Sven E. Springfield, ja, där står det.
  -Det kan inte betyda annat än Sven Elversson Spring-
field, sade mannen. Det är hans namn, mitt namn och foster-
faderns namn. Det måste vara rätt.
  Hustrun tryckte tidningen intill sig. I detta ögonblick
tyckte hon, att denne son, som hon av egen fri vilja hade
avstått ifrån, var henne kärast av alla hennes barn. -
  -Varför sa du inte genast, att Sven var med? före-

brådde hon mannen. Jag hörde ju inte på. Nu får du berätta
alltsammans omigen.
  Mannen tycktes en smula förbryllad. Han hade ämnat be-
rätta hustrun hela historien, innan han lät henne veta, att
det var fråga om sonen. Då skulle det ha gått lättare. Han
skulle ha fått se vad min hon gjorde och kunnat handla
därefter.
  Emellertid talade han om för henne allt, vad hon ville
#eta. Han gjorde reda för vad som menades med åttionde
graden. Hon blev ärelysten för sonens räkning och undrade
om inte han och hans kamrater hade hunnit längre upp mot
norr än alla andra. Och vad hade de levat av, sedan derac
fartyg hade gått förlorat med alla deras förråd? Berättelsen
om hur undsättningsexpeditionen hade funnit dem denna
sommar, halYdöda av svält, på stranden av Melvilleön måste
hon höra gång på gång.
  -Att han skulle bli tvungen att gå igenom så mycke
svårt! utbrast hon. Nej, en ska aldrig lämna barna ifrån sig.
  -Men nu är väl ända hans Iycka gjord, sade hon upp-
klarnande. Det blir stjärnor och medaljer i all oändlighet.
  Snart började hon undra hur sonen hade blivit mottagen i
England.
  -Det var millioner människor i rörelse för att möta de
här nordpolsfararna, sade Joel.
  Han kände sig till den yttersta grad pinad och orolig.
Hela framtiden berodde på om han skulle bli i stånd att
ställa sina ord på det rätta sättet.
  -Den, som hade varit med bara! sade hustrun. Om jag
hade stått i ett gathörn och hade fått se honom gå förbi!
  -Du hade väl inte behövt stå i ett gathörn, sade mannen.
Det står i tidningen, att en särskild angbåt var ställd till
föräldrars och anförvanters förfogande.
  Hustruns ansikte förlorade helt hastigt sitt glada uttryck.
  -Ack, du Joel! utbrast hon. Det hade inte tjänat något
till, att vi hade varit med där borta. Varken du eller jag
hade fått komma ombord på den där ångbåten. Det hade
hon inte unnat oss.
  Med "hon" menade mor Elversson den engelska frun, som
hade fört bort hennes son. Hon hade aldrig förlåtit henne,
att hon inte hade låtit gossen skriva till sina föräldrar. I
sina tankar hade hon gjort henne till ett riktigt vidunder.
  -Å, nog tror jag, att vi hade fått vara med och hälsa
på honom, sade mannen.
  Egentligen var han glad, att hustrun uppehöll 9ig vid #å-
dana oviktiga ting. Han behövde tid på sig att ordna tan-
karna för att kunna berätta det svåra, som han hade att tala
om, pa ett passande sätt.
  -Hela var framtid beror på det här samtalet, sade haD
till sig själv gang efter annan för att skynda pa sina sen-
färdiga tankar.
  -Det kan du just tro! sade hustrun trotsigt och kny#kte
på nacken. När hon inte har unnat oss att få en rad fr#n
honom på alla dessa år! Och han har väl inte heller n#got
hjärta för oss. Han var nie ar, när han for, och han hade
allt så mycken reda på sig, att han kunde ha skrivit henne
ovetande. Men hon har väl satt i honom, att vi var för
simpelt folk för att en sadan herre som han skulle frågu
efter oss.
  All hennes glädje hade jagats på flykten. Dessa tankar,
som så ofta hade plågat henne under de gångna åren, Icom
tillbaka med ny styrka.
  -Ja, jag får ju medge, sade mannen, jag får ju medge,
att det är besynnerligt, att Sven inte skrev någon enda g#ng.
Och det kan nog hända, att det var fel hos fosterföräldrarna.
Jag fick höra nagot vid kyrkan i dag.
  Hustrun satt tyst. Hon var sa harmsen, att hon inte mer
gitte tala.
  "Ack, vad detta gar illa ! " tänkte mannen. "Om hon
kommer i det humöret, blir allt förda,Fvat."
  -Kyrkoherden 'har fått underrättelser fran England,
sade han. Nu talade han återigen om en sak, som han inte
hade tänkt nämna, förrän han hade fått hustrun väl for-
beredd och i rätt stämning, men han såg sig ingen annan
utväg. -Han tog mig med sig hem till prästgården. Det
var han, som gav mig den här tidningen.
    - l#vrkio#n'

-Ja, han ville tala med mig om Sven.
  -Asch, ja! Det är detsamma alltihop. Inte bryr jag mig
om honom, sadan som han nu är.
  Mannen svarade inte ett ord på detta, och en lång tystnad
uppstod. i#ntligen brast det löst liksom med en explosion.
  -Du är da den förfärligaste människa, som finns, till att
göra en stackare nyfiken. Vad var det prästen hade fått höra?
  -Det var något om Sven. Kyrkoherden kommer hit ut
själv i afton och talar om det för dig.
  Nu sprang hustrun upp.
  -Kommer prästen själv hit ut? sade hon. Men i all
världen! Och det säger du mig först nu!
  Hon tog ett steg mot bostaden för att gå in och se efter
om det var städat och snyggt inne i rummen. Men hon
stannade plötsligt.
  -Varför kommer prästen hit? sade hon. Det är väl något
galet på färde.
  Hon såg skarpt på mannen, som ville hon med blicken
tränga in i hans huvud och läsa de tankar, som rörde sig där.
  -Kanske att Sven har mjuknat, medan han har legat där
oppe i isen och tuggat på skinnremmar. Kanske att han vill
komma hit och hälsa på oss? Men det säger jag dig, att nu
är det jag, som säger nej. Har vi inte dugt förut, sa duger
Yi inte nu heller.
  -Jag tänker, att det är bäst, att du aktar dig för över-
ord, varnade mannen. Inom sig börj ade han bli ond på
henne, därför att hon var så ostyrbar och inte tog något
på samma sätt, som han skulle ha gjort.
  Hustrun glömde alldeles bort sin avsikt att städa i rummen.
Mannens sista ord kunde inte betyda något annat, än att hon
hade gissat rätt.
  -Vet du vad prästen har fått för nyheter?
  -Jag vet en del.
  -Var det han, som bad dig tala om för mig vad som
stod i tidningen?
  -A nej, jag tror prästens mening var att tala om allt-
sammans själv för dig. Men jag tänkte, att det var bättre,
att du var lite förberedd.
  - J a, svarade hustrun, det var t#ra, att lag #lck hd pa
mi#! Annars kunde jag i första hastigheten ha ropat väl-
kommen och god dag. Och det skulle ha förargat mig efteråt.
  Mannen kände, att vreden växte inom honom.-"Det är
hennes mening att förstöra hela vår framtid", tänkte han.
"Hon blir aldrig klok, bara värre och värre för vart år,
som går."
  -Jag tror, att #rästen }#lir glad, när han får höra, att du
inte bryr dig om Sven. Då blir det ingen konst för honom
att tala om vad han måste tala om.
  -Ingen konst? sade hustrun och blev liksom än hardare.
Vad menar du med det?
  -Jo, det tycks ju, som om Sven skulle ha råkat i olycka.
#et där intåget i London skulle äga rum förra söndagen,
och det blev också firat med all högtidlighet. På måndagen
var det också fester och tillställningar, men sen på en gång
blev det stopp. #et hade kommit ut onda rykten om nord-
polsfararna.
  Hustruns ansikte stelnade till.
  -Ska jag nu få höra, att han har gjort något orätt?
mumlade hon mellan hårt sammanbitna tänder.
  -Alla blommor och flaggor blev nerplockade, allting
blev inställt. Pa måndagen kunde de knappt komma fram
på gatorna för alla, som ville se dem, på tisdagen ville man
visst både sparka och slå dem.
  Mor Elversson Iyfte huvudet allt högre.
  -Vad du säger ! utbrast hon. Det hade kanske varit bättre
för honom, om han hade hållit sig till sina riktiga föräldrar.
  -Du ska veta, sade mannen med kraftigare röst än förut,
att det inte är första gången, som sådant händer där oppe i
norr. De hade huhgersjukan, och de var galna och visste
inte vad de gjorde. Och så var det en, som i förtvivlsn skar
halsen av sig. Och sen Så...
  -Ja, de åt väl opp honom, sade hustrun.
  Hon stod alldeles kall och lugn. En oändlig bitterhet och
avsmak fyllde henne.
  -De var inte mer tillräkneliga än sådana, som sitter pa
hospital, sade mannen. Det står för resten här i tidningen,

att de inte hade tagit mer än ena armen. Mer hade de inte
stått ut med.
-Och Sven var med om det?
  -#är det sker sådana saker, så ser de nog till, att alla
är med. Han blev tvingad ta en bit i munnen, han som de
andra. Men mer blev det heller inte.
  - Och nu, sade hustrun med en obeskrivligt föraktfull
klang i rösten, nu vet jag vad prästen vill tala om för mig.
I\u är Sven inte god nog för henne, och nu har han bett
prästen övertala oss, att han ska få komma tillbaka hit. Är
det inte så?
  -Det vore väl det bästa, som hade kunnat hända, sade
mannen.
  -Men jag säger nej, jag, utropade hustrun. Jag säger
nej. Han ska inte komma tillbaka till oss, därför att han
inte har någon annan att vara hos. Han glömde sina för-
äldrar, när han hade det bra. Han ska inte inbilla sig, att
vi tar emot honom nu. Fattiga är vi och gamla och hjälp-
lösa. Men vi tar inte emot en son, som har burit sig åt så,
att ingen annan vill se åt honom.
  Mannen såg på henne med en blick, som var full av harm
och otålighet. Han var gammal och kraftlös, och att få hem
en arbetsduglig son skulle för honom ha varit höjden av
Iycka. Den avsmak, som hustrun kände, syntes honom barns-
lig och obefogad. Hon föreföll honom envis och elak. -
'#Vänta du!" tänkte han. "Du ska få höra nyheter, sa att du
blir nöjd."
  -Det är, som jag säger, sade han med sträng röst.
Prästen får inte svårt att tala om för dig det, som stod i
hans brev.
  -Är det inte så, som jag tror då? fragade hustrun, och
tonen miste något av sin säkerhet inför mannens tydliga
vrede och ogillande.
  Mannen Såg åter på henne med verklig ovilja.
  -Vill du, att jag ska tala om prästens ärende
eller vill du vänta, tills han kommer?
  Han dröjde inte för att vänta på svar, sa otalig
att få straffa henne för hennes kärlekslöshet.
  -Fosterföräldrarna bor ju i London, sade han, och Sven
hade vant om hem till dem. Men när det där onda ryktet
om nordpolsfararna kom ut, skickade fadern tidningen, där
det stod omtalat, in på hans rum, och revolvern fick göra
folJe, och laddad var den.
  -Och modern då? Visste hon om sändningen? utropade
hustrun.
  -Hon visste om den.
  -Och sen då?
  - Sen blev det förstås så, som de ville.
  -Sfi att nu är han död?
  -Ja, sade mannen, nu vet du vad prästen har att
säga dig.
  -Hon, sade den stackars modern, hon, som inte hade
fött honom, men som har fått ha honom hos 9ig under
sjutton år, hon lät honom gå och döda sig, fastän han ingen
ting hade gjortl
  Därpå vände hon sig häftigt till mannen.
  -I#u ljuger! Det är inte sant.
  -Det skulle jag också ha sagt för en timme sen. Jsg
skulle inte ha trott, att en kvinna kunde vara så hsrd, men
sen jag har hört dig, så tvivlar jag inte.
  -Men han hade ju inte bara fosterföräldrarna att hålla
sig till. Han hade ju oss.
  - Han trodde väl, att vi skulle ta det på samma sätt
som de, och det hade han ju inte så orätt i.
  Hon gick bort och satte sig på den stora stenhällen.
Tårarna strömmade.
  - Sven är död! sade hon. Sven är död! Han kom till en
mor med ett stenhjärta, därför msste han dö.
  Hon bara grät och jämrade sig.
  -O Gud, varför skulle vi lämna honom ifrån oss? Tsnk,
att hon skulle skicka honom till döden för ingenting! Det
var ju de andra, som tvingade honom.
  -Du far lov att lugna dig lite, sade mannen. Prästen är
här. Han lägger just i land.
  -Säg honom, att jag vet alltihop! Han kan ro tillbak#
med detsamma.

  - Men det går väl inte heller an, när han har gjort sig
-esvar.
  Joel lämnade henne. Han var endast borta några ögon-
blick, därpå kom han tillbaka i sällskap med prästen och

  A# ung man-





  Kyrkoherden gick fram till den gråtande hustrun.
  -Joel säger, att han har berättat er alltsammans, mor
#Iversson, sade han. Ni vet redan, att er son Sven har
kommit att bega en mycket tadelvärd handling och att han
nar blivit bortsänd från sina fosterföräldrar.
  Hustrun hade rest sig för att niga för prästen. Hon höll
ännu förklädessnibben för ögonen, men så förgråten hon var,
uppfångade hon ändå en glimt av den främmande, som följde
med honom.
  -Det är Sven, sade en röst inom henne. Det är Sven.
  Tusen tankar strömmade genom henne. Hon förstod, att
Joel hade Ijugit för henne i sin vrede över att hon hade
talat så hårt och hj ärtlöst. Hon tänkte ocksa pa stt hon
aldrig skulle kunna glömma den avsmak, som hon hade känt,
när hon fick höra, att sonen hade smakat människokött. Hon
tänkte pa att Joel och hon skulle få behålla den här sonen
hemma hos sig. Ingen annan skulle vilja ha honom i sin
 änst. Men mitt i dessa kalla tankar såg hon hur avtärt och
lekt sonens ansikte var, hur hans ögon tiggde henne om
 edlidande, och en våg av barmhärtighet och kärlek for
enom hennes hjärta.
  "Ack, den Joel, den Joel ! " tänkte hon. "Han är märk-
värdig. Han har låtit mig veta hur det verkligen ser ut inom
mig. Nu förstår jag, att fastän den här gossen har varit
,orta fran mig i sjutton ar, fastän han har försummat OS9,
#astän han har kommit åter med ringa heder, så kan jag
inte annat än älska honom."
  Och utan att svara kyrkoherden gick hon, medan männens
blickar med ängslan följde henne, fram till sonen och bjöd
.lonom vara välkommen.
  -Jag tror, att det svåra har gått Iram över dig, därför
att Joel och jag skulle få dig tillbaka, ssde hon med sin
mildaste röst.
I KYRKAN.

Sven Elversson, mannen, som hade blivit hälsad #om son
 hos de två gamla ute på Grimön, satt i Applums kyrka
 oGh tackade Gud, därför att han hade funnit en fristad, där
 han inte betraktades med aYsmak och vämjelse.
  På den ensliga, fattiga, bergiga lilla ön med dess två in-
vånare behöv#le han inte frukta att mötas av det där ner-
dragandet av mungiporna, som antydde äckel. Fadern var
gammal, han kände ingen avsmak, därför att han hade för-
lorat alla starka känslor av lust och olust. Modern hade all
sin känslighet kvar, men hon älskade honom.
  Kyrkan, där Sven Elversson satt, var en gammal träkyrka,
där taket pryddes av en stor domedagsmålning. Var gång
han såg upp, föll hans blickar ovillkorligen på en stor, svart,
grinande djävul, som makade bränder under en brass, över
vilken hängde en kittel, där en hop syndare kokades i gult,
skummande spad. Sven Elversson kände igen denna djävul,
sedan han sist var i kyrkan, för sjutton år sedan. Det, som
gjorde honom oförgätlig, var en lång, i spetsen trekluven
svans, som han helt behändigt använde till att röra om med
i sin kopparkittel.
  Som barn hade Sven ofta fantiserat över denna mäster-
kock, som med så stor skicklighet skötte samtidigt sin brasa
och sin grvta. I\Tu tänkte han endast: "Om alla de, som varje
söndag sitter och betraktar den här lustiga, kokande av-
grundsanden, med ens finge veta, att ibland dem funnes en
människa, som verkligen har haft en munsbit människokött
mellan sina läppar, skulle de knappast stå ut med att låta
mig sitta kvar i kyrkan.
  "Det finns en sak", tänkte han, "jag vet knappast om det
finns mer än #enna enda, som civiliserade människor inte
kan begå. De mördar, de begår äktenskapsbrott, de stjäl, de
övar grymheter, de håller sig inte för goda för fylleri, våld-
täkt, förräderi, spioneri. Allt det där göres dagligdags. Det
  bjuder kanske emot för somliga, men det göres. En av

mänsklighetens gamla synder begås doclc inte mer i civili-
serade länder. Den kan inte göras, därför att den väcker
vämjelse. Men den synden har j ag i alla fall begått. Jag
är mera avskydd än djävulen."
  Den enda person i kyrkan utom föräldrarna, r,om ännu
kände anledningen till Sven Elverssons hemkomst, var
prästen. Men kyrkoherden hade tagit väl emot honom förrh
söndagen, visat sig förstående, talat vid hans far, följt
honom ut till (#rimön, glatt sig at att modern hade givit
honom ett kärleksfullt mottagande, gillat, att han ville
stanna hemma hos föräldrarna. Han hade i allo visat #ig
som en fördragsam och ädelmodig man.
  Nu, denna söndag, då prästen kom in i kyrkan och såg
Sven lilversson, manneln fran hungerlägret pa Melvilleön,
sitta bland det andra folket i kyrkan, erfor han en kväljande
kansla i halsen.
  Han hade hjälpt och bistått honom, han hade varit Iycklig
att fa vara med om att återförena son och föräldrar, att
skaffa en fristad åt en stackare, som hade fått lida för nagot,
som han hade tvungits att begå, en olycklig, som kanske i
annat fall skulle ha begatt självmord. Men han hade inte
tankt sicä att han skulle få se honom i kyrkan.
   I mitt hem", tänkte han, "jag skulle inte ha tvekat att
ta emot den mannen i mitt hem, men detta ksn jag inte stå
ut med. Han har ändå smakat människokött. Han har begått
något hedniskt, något avskyvärt. Han hade bort först#, att
detta är mer, än jag kan fördraga."
  Ogonblicket därefter bestraffade han sig själv, anklagade
slg for kärlekslöshet, tänkte på hur Jesus kallade alla
svndare till sig, försökte värma upp sin medkänsla, påminde
5ig den stackars syndarens milda och sympatiska ansikte,
avhöll sig verkligen från att sända kyrkvaktaren fram till
honom för att be honom lämna kyrkan, som han först hade
haft lust till, gjorde altartjänst och predikade som vanligt,
men kunde inte bli fri från känslan av äckel.
  Orden, som han uttalade, växte i munnen på honom. Han
måste stanna ett par gånger mitt i predikan för att tugga
och svälja, innan han kunde fortsätta. Han kände själv smak
av människokött på sin tunga. Han såg scenen, då den ut-
svultna skaran hade kastat sig över självmördarens kropp.
  Allt detta skulle han inte alls ha erfarit, om inte mannen
hade kommit i kyrkan, men nu var det över honom, och han
kände sig hjälplöst i dess makt.
  Han knöt nävarna mot sig själv, vände sig Sa i predik-
stolen, att han inte kunde se Sven Elversson, fortsatte att
läsa upp sin predikan, tvingade tankarna att följa med orden
och tyckte sig med ens vara borta från sin misstämning.
  Men nu hände sig, att i denna hans predikan förekom en
utredning om nödlögnen.
  Detta #örde hans tankar tillbaka till Grimön och till nöd-
lögnen, som Joel Elversson hade använt för att visa sin
hustru hennes verkliga sinnelag. Han brukade ofta berätta
små historier ur det verkliga livet från predikstolen för att
illustrera sina ord. Dessa historier var aldrig nerskrivna på
förhand som den övriga predikan, utan han berättade dem,
allteftersom lusten kom på honom. Nu föll det honom in,
att händelsen förra söndagen på Grimön kunte brukas som
ett belysande exempel.
  Han hade inte tänkt på detta förut, men nu i talarivern
kastade han sig in på ämnet.
  När han hade hållit på en stund, kom en varnande tanke.
"Jag hade kanske inte rätt att tala om detta inför hela
församlingen"7 t#nkte han. Men ingen hade i själva verket
bett honom tigs. Han blev i alla fall illa till mods, försökte
att lägga om historien, men kunde inte, utan alltsammans
kom fram. Han försökte fästa all vikten vid nödlögnen, men
kunde inte, utan drog just fram det, som han inte borde
förråda, gav församlingen till livs hela äventyret.
  Mittunder det att han skämdes över sig sj älv, genom.
trängde honom en obändig glädje över att få trampa ner
denna orena ande, som hade vagat visa sig i kyrkan. "Du
avskyvärda orm", tänkte han, "varför skulle du vis8 dig i
min Guds hus?"
  Det var äcklet, som han hade sökt kväva. Nu hade det pa
en smygväg tagit väldet över honom.
  Hela dagen efteråt var prästen missnöjd med sig själ#.
  an hade inte uppfört sig som en människa, van vid själv-
#ehärskning. Hsn hade handlat som ett barn, som en vilde,
som styres av sin instinkt.
  Han försökte tänka ut något sätt för att göra det skedda
Agjort, men han kunde ingenting finna. Han fick vänta, tills
något särskilt tillfälle erbjöde sig. Ju mer man nu rörde
upp i saken, dess värre bleve det.
  Meh vilken makt, vilken förfärlig makt hos äcklet, då det
var i stånd att på det där sättet ta väldet från en sådan
man som han, när han stod talande och förmanande i en
kristen kyrka, mitt i en kristen församling!
  I samma ögonblick, som prästen steg ner från predik-
stolen, hade Grimöfolket försvunnit ur kyrkan.
  När de väl var utkomns, blev de ovillkorligen stående ett
ögonblick utanför kyrkporten och såg sig omkring.
  Runtom kyrkan utbredde sig något, som man sällan ser i
Bohuslän, nämligen en riktigt jämn och öppen slätt. Den var
ju inte sa värst stor, men inte heller var den så värst liten.
Den var inte så stor, att man inte kunde se fran den ena
sidan till den andra och hålla väl reda på vad som hände
hos grannarna, men inte heller var den så liten, att där inte
anns plats för bade kyrka och prästboställe och ett par
dussin bondgårdar.
  Och runtomkring slätten löpte en grabergsmur. Den var
nte så värst låg, men så värst hög var den heller inte. Den
var inte högre, än att både nordan och västan kunde pressa
sig fram över den, men den var inte så låg, att den inte
kunde stänga bort all utsikt åt annat håll, både åt berg och
at fjäll.
  Och över hela slätten utbredde sig det ena akerfältet efter
det andra. Och de #ar varken små eller stora. De var sådana,
att de passade för välburgna bönder. Och mellan åkrarna
låg röda och blå och vita byggningar. De var ocksa jämn-
stora och lagom. Det var inga grannlåtshus, som skämmer ut
grannstugorna, och det var inga fattiga torpstugor, som bara
forhöjer granngårdarna och gör dem, som bor där, hög-
fardiga.
  Och om växtlighcten kunde man inte säga, att den var sa
Yärst storartad, för man såg inte till nagra träd, varl#en som
skogar på bergen eller som dungar på slätten eller som träd-
rader utmed vägarna. Men inte heller kunde man säga annat,
än att slätten var bördig och fruktbärande, för den låg om-
kring dem i sin höstprakt som ett böljande hav av säd och
av gräs och av ärter och klöver och hästbönor.
  Och ungefär mittpå slätten låg kyrkan, därifrån do nyss
hade blivit så att säga utdrivna. Den var en gammaldags
träkyrka, och man kunde inte säga om den, att den var ful,
för den hade ett smalt och dristigt litet torn, som drog
tanken upp till det himmelska, men inte heller kunde m#
säga, att den var vacker, för den hade ett mörkt och tungt
långhus, som tryckte själen tillbaka ner i det jordi#ka
  Och på stengärdsgården, som omgav kyrkan, vandrado en
gråstrimmig katt fram och tillbaka, medan de tre tod ut#
för. Det var ett vackert djur, väl tecknat, det hado en tät,
skiftande päls och mjuka, behagliga rörelser.
  Men när de hade sett på katten en stund, började de tyclc8,
att det var något otäckt i sättet, varpå lemmarna rörde dg#
under det mjuka skinnet. De tyckte ;nte om, att den giclc
så Ijudlöst eller att de grönstrimmiga ögonen, #om den;
vände mot dem, var så beslöj ade och utan uttrycl#. 1)9
vämjdes vid att den var så hal och mjuk och lekfull, medan
den inte tänkte på annat än att röva och mörda.
  Och för deras ögon växte katten och sträckte på sig oc#
blev stor och höjde sig, så att den skymde bort bergmuren
Och alltjämt, medan den växte, så spann den och l#urrade
och gjorde behagliga, lekfulla rörelser, och alltraer #der-
värdig blev den.
  Och de sag, att katten var äcklet, som nu var väckt och
som skulle växa och breda ut sig på slätten och som- #ldrig
skulle få bättre växt än där mellan allt det jämnstrukna och
jämnstora och trånga och instängda.
  Och mor Nathalia Elversson vände sig mot Icyrkan, oc#
med nageln skrapade hon lös nagra flisor ur den rödmålade
träväggen och lade in dem mellan bladen i sin p9almbok.
  -Ja, i denna kyrkan, sade hon, är jag döpt som en
vecka gammalt barn, här är jag konfirmerad som femtoD

årig jungfru, här blev jag vigd, och här ska jag väl också
begravas, men innan dess ska jag inte ha något här att be-
ställa, förrän den smälek, som i dag här har gått över mig,
är utplånad.


                      SON OCE F#RÄLDRAR.

llteftersom de båda gamla människorna på Grimön blev
 mer bekanta med sonen, kom de att mer och mer för-
 vånas över honom.
  -Jag vill säga dig, Joel, sade hustrun, att om jag som
han hade blivit uppfostrad till herreman och helt hastigt
hade blivit tvungen att lägga bort mina herremansvanor, om
jag skulle få lov att äta sådan mat, som bjuds här hos 089,
sen jag hade blivit van vid bättre, om jag var dag skulle
gå och hjälpa dig med jordbruk och inte hinna läsa en bok,
om jag aldrig skulle få språka med bättre folk, utan bara
med ett par gamla dumma ulkar som du och jag, sa skulle
jag gå och vara sur och ond från morgon till kväll, och jag
tror, att det skulle gå på samma sätt med dig.
  Joel medgav villigt, att detta skulle vara en svår påfrest-
ning också för honom.
  -Men se nu på Sven! fortfor hustrun. Det är, som om
allt sådant inte alls skulle röra honom. Och inte är han
ledsen for pengar eller vänner eller för något annat, som
an ar forlorat. Inte bryr han sig om, att han aldrig har
nagot roligt. Han kan gå här och skratta och jollra med mig
och resonera med dig utan att längta efter annat sällskap
att forströ sig med. Han är var dag mild och ödmjuk och
glad som ett Guds herdelamm. Egentligen är det bara en
enda sak, som får honom i misshumör.
  -Jag för min del kan nu inte sätta mindre värde pa
honom, därför att han är sårbar i den punkten. Hedern är
nog det, som är svarast att mista.
  -Ja, det förstås, sade hustrun. Och naturligtvis är det
hemskt, att folk inte ska kunna vänja sig vid honom, att han
inte ska kunna stiga in på ett postkontor eller i en bod, utan
att det är någon, som rynkar på näsan eller kastar till
honom ett glåpord. Men jag för min del, jag är då viss om
att han aldrig åt den där munsbiten. Sven står lika mycket
över våra andra barn, som solen står över månen, och jag
tror, att han gör sig onödiga bekymmer. Ung-Joel hade
kanske kunnat #egå den synden, men aldrig Sven.
  Så där gick hon på varje dag. Hon kunde aldrig råks
mannen ensam utan att berömma sonen för honom.
  -Du förstår visst inte, Joel, hur märkvärdig han är,
brukade hon säga. Men annars tycker jag, att du borde se
det redan på mig. Märker du inte hur jag tvättar och
kammar mig och hur jag sopar och borstar och skurar?
Men du tror kanske, att det är Iör din skull?
  -A, dL har alltid varit styv att hålla rent ornkring dig,
sade Joel, som tyckte om att säga folk artigheter, sa snart
som det gavs något tillfälle.
  -Det är inte bara det, vidhöll hustrun, men jag sr ju
aldrig ond mer. Jag är som ett ejderdun. Har du sett eK
sadant småleende, som Sven har? När andra människor drar
på mun, så blir jag glad, men när Sven småler, så tycker
jag, att om han bara sa ett ord om det, så skulle jag Icasta
mig naken i sion.
  Mannen skrattade åt henne.
  -Jag vet just inte varför han skulle be dig om något
sådant, sade han. Men i alla fall är det något i det du
säger. Jag är mest hågad att tro, att den här sonen vsr är
som en av stenarna, som ligger vid stranden och for# opp
och ner av vågsvallet. Han blir så avslipad och fin #v alla
stötar han får, sa att snart blir det inte ett hörn #var pA
honom.
  I själva verket var han likasa intresserad av sonen som
någonsin hustrun. Men han var inte bara glad åt honom,
utan han var orolig för hans skull. Sonen tycktes hs böjelse
att ge efter för det tvång, som övades mot honom, och dra
sig undan från människorna. Han ville knappt mer lämna
Grimön. Men inte heller där var han i saknad av tillfällen
att träffa människor, om han endast så hade önskat. Joel

hade varit nämndeman i trettio år, och under den massa
ting, som han hade bevistat, hade han inhämtat kunskap om
en mängd lagar och förordningar. Folk kom oupphörligen
ut till honom för att be honom om hjälp att sätta upp
köpekontrakt, göra bouppteckningar och arvskiften och
skriva ut testamenten. Men Sven Elversson kom aldrig fram
till de besökande för att språka med dem. Han drog sig
tvärtom undan till någon avlägsen del av ön, så snart som
en båt kom i sikte.
  -Vad ska han göra? sade hustrun, när mannen talade
med henne om sina farhågor. E#ör det första så är han ju
ännu ovan vid svenskan, och för det andra så skyr folk
honom, som om han vore en människoslukande haj.
  Joel ryckte huvudet tillbaka, drog hörbart in andedräkten
och uttalade ord, vilkas hela djup hustrun hade svårt att
fatta.
  -Om det vore meningen, att jag skulle bli en spelman,
så finge jag väl lov att skaffa mig något att spela på.
  -Ja, det förstås, sade mor Thala, men vad menar du
med det?
  -Om det är så, som jag tror, att Sven är ämnad till en
spegel och en förebild och ett exempel för människor, så
kan han väl inte få ga här ute på skäret och bli en en-
störing.
  Hustrun såg på msnnen, och det låg en strale av ömhet i
blicken.
  -Du har själv bott på Grimön i hela ditt liv, och folk
har inte haft svårt att ta reda på dig här och besvärs dig
med sllt möjligt.
  Mannen slog ifrån sig med händerna.
  -#ad är jag mot Sven? Jag fick ingenting lära i ung-
domen. Men Sven fick börja i tid. Han har ingenting, som
stsr sig i vägen.
-Utom det där enda.
-Ja, det förstås.
  -Och det finns överallt, där man minst väntar det. Det
är en katt, som ligger på lur, vart han går, och rätt som
det är, hänger den i strupen pa honom.
  -Ja, sade Joel, det är just den störsts olyckan. Och
gjort är gjort. Och det finns inget under sa stort, att det
kan hindra den där katten från att flyga på honom.
  -Men du far inte glömma, Joel, att om inte den där
olyckan hängde över honom, så hade han aldrig kommit
hem igen till OS9. Fast jag tror då, att han är oskyldig,
tillade hon.
  Hon kom alltid tillbaka till detta. Det gjorde heDne så
Iycklig att fa ha sonen hemma, att hon nästan inte kunde
begripa varför han och Joel fäste så stor vikt vid människors
ovilja.
  -Bry dig inte om dem! sade hon till sonen. De är
dumma. Du är mycket bättre än de. Den där, som flinade
åt dig, när han råkade dig pa posten häromdagen, har en
gång förfalskat en växel. Du ska inte tro, att han har någon
heder att skryta med.
  Alltsom tiden skred framåt, kunde hon dock inte undgå
att märka, att Joel höll på att få rätt och att sonen snsrt
skulle vara alldeles människoskygg. Och inte nog med det.
Han lade sig till med ett så ödmjukt sätt, att han nästan
blev löjlig. Han ville utplåna sig själv från jorden, sa för.
krossad var han.
  "Nej, det kan inte gå an", tänkte hon. "Det måste bli en
ändring. Vår Herre kan inte överge oss alldeles."
  Applums församling, dit Grimön hörde, innefattade inte
bara kyrkslätten, som låg pa fastlandet, några dussin holmar
och skär, som låg kringkastade ute i havet, utan ocl#å
Knapefjords fiskläge, som, med sina sjöbodar och båthus,
sina långa bryggor, sin hamnbyggnad, sina stora badhus och
bassänger, sina batar och bojar, tycktes utbreda #ig lika
mycket på vatten som på land.
  Hit brukade mor Elversson ro ö#er med smör och ägg,
och hos husmödrar, som hade varit hennes kunder i flera år
och kände till alla hennes förhållanden, gjorde hon flera
försök att berömma den återvände sonen och försäkra, att
han inte hade kunnat göra något ont.
  Men hon fann snart, att hon gjorde sig fafäng möda.
Man sade inte ett ohövligt ord till henne, man bara låtsade

inte höra, ungefär så, som när en eljest klok människa
kommer med några orimliga infall.
  -A, de där schartauanerna! utbrast mor Thala, när hon
kom hem. De har sina hjärtan så fulla av tro och rättfärd;g-
het, att det inte blir något rum för barmhärtigheten.
  Inte heller Joel hade bättre Iycka.
  Han brukade numera, när folk kom och sökte hjälp hos
honom, framkasta, att han började bli för gammal för detta
slags arbete och att hans son Sven snart borde kunna
uppta hans mantel. Men han möttes av fullständigt oför-
stående. Fiskare som bönder, vem han talade vid, visade sig
vara likaså döva som någonsin de stränga sjökaptensfruarna
i Knapefjord.
  På julaftonen satt Joel och Thala med sonen i de låga
rummen på Grimön och språkade om framtiden.
  -Hör nu, mor, sade Sven Elversson, som denna kväll
föreföll ovanligt glättig och lätt om hjärtat, tycker du inte
Rtt det är kulet och mörkt i det här gamla köket? Vad säger
du om att flytta in i stora byggningen?
  I Bevara oss väl! utropade hon. Där finns ju varken

  -Men det kan bli, sade sonen. Jag har sett på väggarna
De är alldeles oskadade. Det finns Ijusa och glada rum där
inne med utsikt över havet. Det är synd att lata det gamla
kaptenshuset alldeles förfalla.
  Naturligtvis höll far och mor med honom om detta, men
det var pengar, som fattades.
  Sonen förklarade för dem, att han hade pengar. Det var
inte sådann, som han hade fått av fosterföräldrarna, utan av
honom själv ärligt förtjänade pengar. Då han hade dragit
ut pa sin nordpolsresa, hade en summa av tusen pund ut-
lovats honom vid hemkomsten. Denna hade nu blivit ut
betalad till honom.
  Då såg fadern, den gamle Joel, som inte en sekund hade
s#alv kant vam#else, hur de gamla avdankade sjökaptenerna
som forut hade bebott Grimön, med avsky vände sig i sina
gravar.
  -Inte med de pengarna! stötte han ut. Jag vill gärna ha|
huset återupprättat, men inte med de pengarna.
  Modern och sonen sag förvånade upp på honom. Men
båda förstod genast vad som anfäktade honom, och ämnet
fick falla.
  Fadern blev sittande Gch tänkte på gamla sjökaptener med
barkade ansikten, tjäriga nävar, törstiga strupar, godmodiga,
lustiga, föga noggranna i val av ord, föga kräsns i val av
umgänge. Hans förfäder hade väl varit av samma sort, och
nu hade han sagt till sonen, att denne inte var god nog att
flytta in till dem. Han hade sagt till honom, att hans pengar,
som han hade tjänat med livet som insats på ssmma hav,
där de hade flackat omkring och tjänat sina, inte #ar goda
nog för att upprätta deras hus.
  Det kom denna kväll ett tåligt och milt och förl#t#de
leende och lägrade sig över Sven Elverssons ansilde. Det
hade ofta flugit över läpparna förut, när äcklet hade pl#gat
honom, varit där och försvunnit. Nu, da fadern hade #risat,
att han kunde känna för honom på samma sätt s#m al#
andra, började det pa att bli bofast där.
  När fadern sag leendet, som vilade över sonens aNil#t# och
inte mer ville vika därifrån, reste han sig och sadc #tt par
ord, som skulle gottgöra det sagda. Sonen gav goda ord till
svar, men leendet stannade kvar.
  Fadern blev förargad pa sig själv, därför att han hade rivit
upp såret. Han förstod, att sonen hade gömt på nyheten om
pengarna för att få tala om den just i kväll. Snart Icände
8ig fadern så skamsen, att han inte ville stanna inne i stugan,
utan satte pa sig hatten och gick ut i mörka kvällen. På så
sätt kunde modern kanske komma åt att tala om för 5011al
vad han verkligen kände för honom.
  Men knappt hade Joel hunnit att försvinna ut i natten,
förrän sju vilda, berusade sällar kom inrusande i Icölcet p#
Grimön.
  De förklarade, att de ville ha Sven Elversson med sig uf
på en liten lustighet. De hade seglat hit ut e#ctra för att fA
honom med sig.

.# ,.
  När mor Elversson granskade skaran, såg hon, att den be-
stod av ett båtlag fiskare, som var sammansatt av de vildaste,
råaste och supigaste karlarna i den delen av skärgården.
Bakom de andra, liksom ville han hålla sig dold, såg hon en
av sina egna söner, som hade plats hos en handlande i
Knapefjord.
  Från de druckna, vinglande och fånigt leende karlarna
vände hon blicken till den sonen, som dessa hade kommit
dit för att förolämpa och straffa. Han var smärt och fint
byggd, ögonen var smala med en nästan smekande blick,
händerna vita och rena. Han var borstad, putsad, rakat och
hade välsittande kläder. Han rökte inte, drack inte, spottade
inte, kunde inte få ett grovt ord över sina läppar.
  Dessa andra, som hade kommit dit för att plåga den
plågade, de misstyckte inte, att han hade fått en bättre üpp-
fostran än de, att han hade fått föra ett njutningsrikare liv,
att han hade ett skarpare förstånd. De kom dit för äcklets
skull, därför att de ansåg honom för en mask, som de borde
trampa ner, för en ful padda, som inte hade rätt att uppe-
hålla sig inom väggarna i ett kristet hus.
  När de främmande karlarna kom in i stugan, lade sig en
besynnerlig vanmakt över Sven Elversson. Det var inte så,
att han svimmade eller blev medvetslös, men han kände sig
ur stånd att röra sig. Han hade en stark förkänsla av att
detta var slutet på hans liv. De där människorna var sända
för att pina ihjäl honom. Och det tjänade ingenting till att
göra motstånd. Livet, sådant det nu hade blivit, var inte
värt, att han ansträngde sig för att få behålla det.
  Denna samma dag på förmiddagen hade en av karlarna
hittat en stelnad snok pa en vägkant. Han hade ta#it den
med sig hem och visat den för kamraterna.
  -Den ser riktigt aptitlig ut, hade någon sagt.
  -Ja, det är synd, att ingen har lust att äta den.
  -Om vi skulle ta och fråga Sven Elversson från Grimön,
han, som äter människokött?
  -Det skulle nog smaka honom.
  På sa sätt hade de kommit på den tanken att resa ut till
Grimön. De hade en dunkel känsla av att en så straffbar
man som Sven Elversson inte borde få fira julen i fred, utan
att han just da borde pinas och oroas.
  De hade tagit hans bror med sig, för att denne skulle
peka ut farleden för dem i den mörka natten, och brodern
hade följt med dem inte så särdeles ogärna. Han var inte
på langt när sa drucken som de andra, men för den hem.
komne kände han ungefär detsamma som de. Man retade
honom med brodern, sade fula ord till honom för hans skull,
och han frågade sig vad denne bror hade för rätt att komma
hem och valla sina syskon förtret. Han stod bakom de andras
breda ryggar och flinade på förhand at det, som #kulle
komma.
  -Joel, Ung-Joel! ropade nu hans mor till honom. Vad
ämnar de ta sig till med Sven?
  Och Ung Joel svarade utan att tveka, sa invand som han
nu en gång var att besvara alla frågor, som ställdes till
honom av denna röst.
  -De tänker få honom att äta orm.
  Vanmakten, som låg över Sven Elversson, sjönk allt
djupare. Han sag scenen framför sig. De där karlarna skulle
befalla honom att äta, och han skulle säga nej. Då skulle de
slå honom, sparka honom. Han skulle fortsätta att säga nej.
I#et fanns ingen makt nu, som skulle kunna tvinga honom
att äta nagot vidri#t, och de skulle pina livet ur honom.
  Men han hade nagra ögonblick på sig ännu, stunden, när
han skulle följa dem, var ännu inte inne.
  Karlen, som på förmiddagen hade funnit ormen, drog
fram det långa, blanka dj uret ur sin ficka. Han stod nu
och vinglade pa ena foten och sträckte samtidigt ormen fram
under näsan pa mor Thala.
  - Den ska nog smaka honom, sade han.
  -Ja, ni är d# inte människor, ni karlar, ropade modern.
Och ni tror, att jag skz låta min son Sven, som är så mycket
bättre än någon av er, följa med er ut?
  Nu brast skaran i skratt.
  -Han ska inte behöva gå med längre än till båten, sade
karlen, som höll ormen. Där ska vi steka den åt honom.

Vanmakten, som låg över Sven Elversson, började vika.
-Nu snart är det tid, sade han till sig själv. I kväll blir
allt slut. Det är ingenting att sörja över.
  Modern kastade en blick bort till honom och såg honom
si#ta där med det sorgsna, förl#tande leendet på läpparna.
Ingenting av vrede eller motståndslust sågs i hans ansikte,
bara ödmjukhet och mild, undergiven sorg.
  -Men du måtte väl aldrig tänka på att gå med dem?
ropade hon till honom. #et du vem han är, han med ormen?
Det är Olaus från Fårön, han, som är medskyldig i barna-
mord. Han övergav sin fästekvinna, när hon som bäst be.
hövde honom.
  Karlarna skrattade, så att de vrålade.
  -Var ni inte ängslig för sonen, mor Thala! ssde Olaus
från Fårön. Han ska fa salta och peppra så mycke han vill.
Och han blir inte sämre, än han är förut, därför att han
äter orm.
  -Och den där, ropade modern, pekande pa den längsta
och fulaste av männen, är Corfitzson från Fiskebäck. Han
har gjort mycket ont i sin dar, och bland annat har han
anlagt eld i en lagård, full av djur, för att få ut försäkrings-
summan.
  - Nej, skynda på nu, gossen min ! Sätt hatten p# dig
och kom med ! sade Corfitzson Dch lade handen pa Sven
Elverssons axel.
  Men mor Thala fortsatte med svindlande hsst.
  -Den där är Bertil från Strömsundet. Om du vill veta
vad han har gjort som värst, så är det väl det, att han har
fött ihjäl sin farmor. Hon levde inte i två månader, sen hon
hade lämnat honom sin stuga. Och den där borta i vrån är
Torsson fran Igcenäs, som aldrig har gjort annat än stulit
fisk ur andras garn, och de två, som är fullast, är Rasmussen
och Hjelmfelt. De brukar dricka opp all sin förtjänst och
låta hustru och barn svälta.
  Hon hade höj t rösten nästan till skrik, hon skälvde av
vrede och skräck. Männen var för nagra ögonblick sa be-
härskade av hennes raseri, att de teg och upphörde att
skratta.
  -Och vet du vem det är, som star där längst borta
bakom de andra? fortfor modern allt gällare. Det är din
bror, Ung-Joel. Han har inte annat ont gjort, än att han
ämnade lata sina gamla föräldrar förgås ohjälpta här ute
på skäret. Det finns inte en bön, som jag inte har gjort
honom, för att han skulle flytta ut till oss, men han ville
inte höra mig.
  Och nu, Sven, då du vet vad de här är för slags folk,
nu vill du väl inte följa med dem?
  Just som hon sade de#ta, såg hon hur Sven Elverston reste
sig, lika mild och förlåtande som förut, bara beredt till
underkastelse och lidande.
  Skaran brast i skratt på nytt.
  -Ja, det är rätt, gossen min, att du kommer med god-
villigt, sade Olaus, som tydligen var ledaren. Du kan väl
inte sätta dig opp ensam mot sex starka karlar.
  Men mor Thala Elversson var inte den, som ämnade se
sonen gÅ utan att göra allt det motstånd, som hon förmådde.
Hon nappade med ett raskt grepp ormen från Olaus, kastade
in den i nästa rum och ställde sig framför dörren.
  I detsamma gick dörren till förstugan upp, och Joel kom
instörtande.
  -Vad står här på? sade han. Vad ställer ni här till för
bråk? Vart ska ni ta vägen med Sven?
  Han såg hur ett par av karlarna hade sprungit fram till
mor Thala för att kasta henne undan fran dörren och hur
ett par av de andra lade händerna på Sven Elverssons a#clar
och sköt honom framför sig.
  Utan att tveka ett ögonblick kastade sig gubben in bland
de stridande.
  -Släpp där! Rör inte Sven! ropade han.
  Då kände Sven Elversson hastigt hur vanmakten YelC ifrån
honom. "Nu är det tid, nu kämpar både far och mor för
dig", sade något inom honom.
  -Ung-Joel! ropade han till brodern, som alltjämt höll
sig bakom den berusade skaran av inkräktare. Ställ opp
dörrn till förstugan!

  Och när brodern, som var van att Iyda alla befallningar,
som gavs i detta hus, hade ställt upp dörren på vid gavel,
fattade Sven Olaus från Fårön om livet, Iyfte upp honom
från golvet och kastade ut honom.
  Corfitzson från Fiskebäck störtade fram för att rycka
Sven Elversson med sig, men kände sig strax därpå omfattad
av starka armar, upplyh från golvet och slungad ut i för-
stugan ovanpå kamraten.
  När detta skedde, sprang Ung-Joel fram och ställde sig
vid sin brors sida.
  Därpå gavs det ännu några ögonblicks vilt tumult, men
sedan var också det gamla köket fritt från fiender.
  Ung-Joel gick och stängde dörren efter dem. Sedsn steg
han med en viss högtidlighet fram till sin bror och räckte
honom sin hand.
  -Hur i all världen bar du dig at? sade han med den
uppriktigaste beundran. Du får lov att lära mig det där
greppet.
  Den äldre broderns ansikte hade fatt färg av kampen. Det
tåliga leendet var borta från läpparna.
  -Var du viss, att de andra också ska komma att tycka,
att du är styv! sade Ung-Joel. Men när du är en sadan slags-
kämpe, sa varför i Herrans namn har du gått och burit s#
mycken försmädelse utan att mucka?
  Da förlorade Sven Elversson för en gångs skull sin själv-
behärskning. Han kastade sig ner på en stol och gömde an-
siktet i händerna.
  -Varför skulle jag försvara mig, bröt han ut i förtvivlan,
när jag föraktar mig själv mer, än någonsin du eller någon
annan kan göra? När jag känner större äckel för mig själv,
än jag nagonsin kan inge er? Mer avsmak, mer vämjelse.
Ingen av er vet så väl som jag vad jag har gjort, vad det
är, som jag har syndat emot. Jag hatar mig själv. Jag känner
själväckel. Vad hjälper det mig då att tysta munnen p# några
druckna uslingar?
MOTORJAKTEN NAJADEN.

Ett par dagar efter jul kom Joel hem till Grimön med en
 förfrågan från Olaus från Fårön om Sven Elversson
 skulle vilja delta i sillfisket på motorjakten Najaden, som
 ägdes av hans båtlag.
  -Han säger, att han inte tror, att du kan komma in i
nagot annat lag, sade Ung-Joel, men eftersom du är min
bror, så måste jag varna dig. Det är nog inga bra karlar,
som far med Olaus.
  Modern sade genast, att det inte kunde komma i fråga,
att Sven skulle ge sig in bland sådant pack, men fadern
tycktes vara av annan mening.
  -Det kunde inte vara så oävet ändå, om Sven finge lära
sig fisket, sådant som det bedrives här på kusten, sade han.
Och som Ung-Joel säger, 88 blir det inte lätt för dig att
komma in i ett annat båtlag.
  -Men det menar du inte, Joel! utbrast nu hustrun. Vem
vet vad de där har för avsikt med att skicka bud på Sven?
Det tör bara vara någon ny nedrighet, som de har speku.
Ierat ut.
  -Ja, jag ville ju bara säga, att det är skada, att Sven
inte kan komma ut på fiske, sade Joel undfallande.
  Men nu kom Sven Elversson ihag faderns ord på jul-
aftonen, och en misstanke om att han ville ha honom bort
från hemmet smög sig in hos honom.
  -Du ska hälsa Olaus och tacka honom för tillbudet,
sade han till brodern. Jag är glad åt att han vill ha mig
med sig. Jag ska ge mig av till Fårön, så fort jag hinner.
  -Då kan du så gärna följa med mig nu, när jag re3er,
sade Ung-Joel, så får du skaffa dig utrustning i min bod.
Det har varit telegram i dag på morgonen, att sillen står
tjock oppe vid Smögen. I morgon blir det uppbrott på
alla håll.
  Det blev en stunds stor brådska, men snart var båda
bröderna borta, och Joel och Thala satt åter ensamma.


  Det gick nu ett par veckor, utan att några nyheter från
Sven nådde till Grimön, men en söndag kom Ung-Joel på
besök.
  Thala ville genast veta vad de där Fårökarlarna hade tagit
sig till med Sven, om de kanske hade slagit ihjäl honom.
  -Jag har inte hört annat om dem, sade Ung-Joel, än att
folk säger, att förut fanns det på Najaden en, som var del-
aktig i barnamord, och en, som hade fött ihjäl sin farmor,
och en, som hade anstiftat mordbrand, och en, som aldrig i
sitt liv hade gjort annat än stulit fisk från andras garn,
och två, som höll på att supa sig fördärvade, och att nu
hade de fått ibland sig en, som har smakat mtinniskokött, så
att nu var samlingen fulltalig, och en kunde inte begära fler
ogärningsmän på en skuta. Men jag har ingenting hört från
Sven själv, och inte har jag reda på annat, än att allt gar
väl mellan honom och kamraterna.
  -Du pratar tok, sade mor Thala. Hon såg ond ut, men
var i alla fall glad, att ingenting farligt hade inträffat. Kom
nu ihåg, gossen min, att så snart som du får höra nyheter
från Sven, så ska du komma hit med dem ! Det är den största
tjänst du kan göra far och mig.
  Om fjorton dar kom Ung-Joel ut till skäret.
  -Ja, nu ska jag säga er, mor, sade han, att det är ingen,
som tror, att Najadlaget längre ska kunna hålla ut med
Sven. För nu påstår folk, att den smutsigaste och sämota ocb
mest stinkande jakten i skärgården håller på att så sakteliga
bli uppsnyggad och renspolad, att motorn slutar opp stt
strejka, just när den som bäst behövs, att segeltrasan, som
de ibland brukar hissa för att stötta skutan, har blivit lagad
och fått ett par stora, fyrkantiga lappar, att den urbleka
vimpeln har blivit ersatt med en ny och klarfärgad, att
namnspegeln har blivit omförgylld och hela namnet Najaden
ditmålat, utan att någon bokstav fattas, att skaffningen om-
bord börjar smaka underligt lika sådan mat, som man får
på landbacken, att det börjar blänka av både pannor och
tallrikar i kabyssen. Man säger, ser ni, mor, att man aldrig
har trott annat, än att folket på Najaden väl skulle stå ut
med att ha en människoätare ombord, men rena fat och
tallrikar, det vet man inte hur det ska kunna tåla sig med.
  -Asch, jag tror, att du bara vill göra spektakel av mig,
sade modern, men sonen såg, att hon var väl belåten med
hans nyheter. Och kom det ihåg, tillade hon, att så fort som
du får höra något från din bror Sven, sa bör du låta oss få
reda på det! För han har ingenting ont gjort, och vi måste
hålla reda på hur det går honom, så att han inte råkar i
olycka.
  Men den, som bor ute pa Grimön, får öva sig i tålamod.
I hela fjorton dagar fick mor Thala vänta, innan Ung-Joel
kom med nyheter från Sven Elversson.
  -Ja, jag har inte rakat honom själv nu heller, sade han,
men jag har hört sägas, att det inte kan gå ihop stort längre
med Najadfolket och Sven Elversson. För nu lär Olau#, #om
är skeppare på jakten, börja yrka på att manskapet #ka
komma ombord i rätt tid, och han har flera gånger Iyckats
att få åstad sin jakt samtidigt med den andra fiskflottan
och kommit fram till fi#kplatsen och fått gott läge och god
fångst. Och när garnen är hela och rediga och väl#kötts och
inte murkna, så att de brister, när vaden är som fulla#t, och
när den, som ska sköta spelet, inte är dödfull, så att hela
fångsten vältes i sjön, just när den är vid batkanten, och
när det börjar förtjänas pengar på motorjakten Najaden, llå
kan inte någon tro, att Olaus från Fårön och Corfitz#on fr#n
Fiskebäck och Bertil från Strömsundet och Toruon fr#n
Iggenäs och Rasmussen och Hjelmfelt ska stå ut dåir. #ör
nog kunde de trivas med att ha en människoätare ombord,
men att segla pa en rengjord skuta och driva ordentligt fi#
och ha go# förtjänst, det har ingen av dem kunnat finns #ig i
i hela sitt liv.
  Mor Thala bannade honom för att han inte kunde hle ett
allvarligt ord, men hon var i alla fall nöjd med under-
rättelserna.
  -Du ska få se, att allt går bra, sade hon. Ack, den Joel,
den Joel! Ja, jag menar inte dig, utan far din. Han är den
klokaste människa, som finns i hela Bohuslän. Han vi#ste
vad han gjorde, då han skickade ut Sven bland männi#kor.

  Ett par veckor därefter kom Ung-Joel med en ny rapport
igen.
  -Jag har inte rakat Sven själv, sade han, för sillen
haller till långt oppe i norr det här året, men jag har hört,
att folk säger, att när Olaus från Fårön har låtit övertala
sig att snygga opp sin stuga för de pengar, som han har
förtjänat, och när Corfitzson från Fiskebäck sätter in sina
pengar på banken, så fort som de kommer i hans hand, och
när Bertil köper en ny klänning åt hustrun, och Torsson
skaffar sig en ny segelbåt och Rasmussen och Hjelmfelt be-
kvämar sig till att skaffa hem mat till hustrur och barn, så
kan det väl aldrig stå rätt till med Najadfolket. #ör inte
blev man förvånad, när de tålde en människoätare ibland
sig, men att de kunde tåla en ren skuta och ett ordentligt
fiske och vara i stånd att leva som annat folk, det hade man
aldrig trott dem om.
  -Det är ingen, som pratar så förargligt som du, sade
mor Thala till sonen, men hon var övermåttan belåten och
sade, att nu trodde hon, att allt skulle sluta väl för Sven
och att folk skulle komma att tåla honom.
  -Det är allt så gammalt och ingrott hos människorna
det, som han har emot sig, sade da Joel, så en får inte vänta,
att han ska segra sa lätt. En får vara glad, om en bara kan
laga så, att det inte tar makten över honom själv.
  Ett par veckor därefter kom båda bröderna hemseglande.
De såg nedslagna ut, när de trädde in i stu#san på Grimön.
  Varken mor Thala eller Joel gjorde Sven några frågor,
men modern ställde snart om, att hon fick vara ensam med
Ung-Joel.
  -Vad i all världen star det nu pa? sade hon.
  -Jo, sade Ung-Joel och såg förgrymmad och vred ut,
det hjälper ju inte, att Olaus och Corfitzson och allt det
andra Najadfolket vill bättra sig och håller till godo med
att j akten blir uppsnyggad, och att fisket föres ordentligt
och att pengarna tas vara på, när de inte kan träda innan-
för sin stugas dörr utan att mötas av ett gråtande kvinnfolk.
Vad ska de ta sig till, när hustrurna säger till dem, att de
hellre får bli sådana, som de var förut, än fortsätta att leva
i sällskap med en, som har syndat som Sven? När de säger,
att de känner sådan avsmak för Sven, att det ocksa flyttas
över på dem, som var dag är i sällskap med honom. När
de inte bryr sig om förbättrade hus, segelbåtar, klännings-
tyger, mat, husgeråd, heder, framgång, Iycka, när de offrar
allt detta för att slippa ifran äcklet. När det är sa, d# måste
ju männen be Sven ta sin hand från motorjakten Najaden
och råda honom att stanna hemma på Grimön, där ingen
råkar honom och ingen tar anstöt av honom.


                SKOLHUSET.

Denna samma vår, kort efter det att sonen hade vänt tiII
 baka från sillfisket, fick gamle Joel Elversson en för-
 frågan från kyrkoherden i Applum om han skulle vara hågad
 att åta sig ett skolhusbygge.
  Joel hade fordom skött några byggnadsföretag inom för-
samlingen och utfört dem sÅ billigt, att han knappa#t hade
erhållit någon vinst för sig själv. Det var väl deth, Jom
gjorde, att han nu ater blev ombedd, oaktat många torde ha
funnit honom väl gammal.
  När mor Thala Elversson fick höra talas om anbudot, för-
klarade hon genast, att Joel inte mer fick åta sig ett så
maktpaliggande arbete, och mannen sade inte preci# emot
henne. #Ien på samma gång blev han sittande och talade om
hur kännbart det skulle bli för socknen med en frammande
entreprenör. Han förklarade också, att han bra gärna hade
velat vara med om att bygga ett nytt hus at skolbarnen, som
så länge hade fått hålla till godo med det garnls; dragiga
och mörka nästet, som nu användes till skolhus.
  -Du skulle ha sett ritningarna, sade han till Thala. Allt,
vad de nu hittar på för att göra det bekvämt och bra! Det
visste man minsann ingenting om i vår ungdom.
  -Du är bra livad för det där bygget, sade hustrun. När
allt kommer omkring, så har du kanske redan svarat ja.
  Gubben såg helt förlägen ut.

  -Jag skulle inte ha #jort det, om jag inte hade haft en
vuxen son i huset, sade han.
  -Men du borde väl åtminstone först ha frågat honom,
sade hustrun och blev nu alldeles utom sig av förvåning
över Joels företagsamhet. Sonen hade några dagar g#tt och
sett så modfälld ut, att det föreföll omöjligt att förmå honom
till något slags arbete.
  -Jag tror inte, att Sven skulle ångra, om han komme
att sätta sig in i byggnadsarbete, sade Joel. Det är gott att
veta lite om timring och grundläggning för var och en, #om
ska bo på sin egen gard. Men vill han inte hjälpa mig, #å
får jag förstås ge återbud.
  -Då kan du så gärna göra det genast, sade hustrun.
  Hon undrade på att Joel ville förmå sonen att delta i
ett bygge inne på självaste kyrkslätten. Där trodde hon att
oviljan mot honom var större än på något annat hall.
  Sonen var närvarande under samtalet, men hittills hade
han tegat. Han förstod dock mycket väl vad fadern hade
för avsikt med sitt förslag. Hans enda diktan och traktan
tycktes vara att föra honom ut bland människor. Om hans
misslyckande med Najaden hade han endast sagt, att Sven
hade haft långt större framgång, än han hade förväntat, och
berömt honom med sina vackraste ord. Sonen åter ville nu
som förut ingenting annat än hålla sig undan i hemmet, men
det föreföll honom, som skulle inte fadern komma att till-
låta honom detta, förrän han hade fått se än en gang hur
omöjligt det var för männi#kor att glömma den avsmak, som
följde med honom.
  -Jag tycker inte, att far ska avsäga sig anbudet, #ade
han. Jag ska nog försöka hjälpa till så gott jag kan.
  Joel blev fasligt belåten med detta svar, och redan samma
dag tog han sonen med sig på en rundtur till virkeshandlare,
timmerm#in, stenhuggare och grundläggare.
  Nästan mot sin vilja blev Sven Elversson snart livligt in-
tresserad av byggnadsarbetet, och fadern lät honom ts led.
ningen. Han fick både övervaka arbetet och bestämma på
vad sätt huset skulle uppföras. Grimön ligger tämligen langt
ut till havs, och Sven Elversson tyckte sig inte vilja förspilla
tid med att fara fram och åter, utan stannade inne på kyrk-
slätten, så länge som arbetet varade. Joel ocksa tycktes snart
tröttna på de evinnerliga segelfärderna in till Applum. Han
stannade i flera veckor ute på Grimön och lät #onen sköta
om bygget efter bästa förmåga.
  När han någon gång for in till kyrkslätten, kom han alltid
tillbaka storbelaten. Hustrun frågade efter varje ny ress med
ängslan om det inte märktes något missnöje i Applum med
att sonen fick sköta bygget, men han hade bara goda upp-
Iysningar att ge henne.
  -I gar råkade jag Israel Jönsson, som du vet är kommu-
nalstämmans ordförande, sade han, och jag frågade honom
vad han tänkte om skolhusbygget. "Jag vill nu inte neka,
Joel", sa han då, "att vi har varit betänksamma här i
Applum, därför att ni låter eran son stå för arbetet. Men
nu tror jag, att både skolrad och kommunalnämnd och alla
de myndigheter, som finns i socknen, ska väl akta sig för att
driva Sven från arbetet. För när vi styrande ser, att han
lägger granitsockel under huset i stället för vanlig stenfot,
som det var föreskrivet i ritningen, eller när vi finner, att
han är sådan, att han inte nöjer sig med att resa vaggarna
av plank, som arkitekten hade tänkt sig, utan säthr opp dem
av timmer, sa får väl lite var stoppa motviljan i fickan och
låta förståndet regera."
  Modern började nu ana, att Joel hade åtagit 9ig bygget
endast och allenast för att ge sonen tillfälle att utmärka sig
och skaffa sig vänner. Och nog var avsikten god, det medgav
hon, men hon var nu mera misstrogen än förr och ville inte
tro, att de skulle få framgång.
  Nästa gång Joel kom tillbaka från arbetsplatsen, var
hennes första fråga om Sven höll ut ännu och om inte folk
lät honom märka den motvilja, som han ingav.
  -Jag vill inte säga vad jag själv tycker, sade Joel, för
du skulle kanske inte lita på mitt omdöme, men du ska få
höra ord för ord vad Gunnar Markusson, ban, som bor tätt
invid bygget, sa till mig i går efterrniddag, när vi råkades på
arbetsplatsen:
  "Jag kan inte säga annat, Joel, än att det har varit lite

oro i socknen, därför att Sven Elversson har kommit att stå
för skolhusbygget", sa han till mig. "Men nu tror jag nog,
att Yi skattdragande i församlingen kommer att hålla våra
känslor i styr, när det gäller en sådan välgörare som Sven.
Nu håller han på att klä huset med spontade bräder, fastän
det var sagt, att det skulle duga med ohyvlade. Och han
ämnar måla med oljefärg, fastän vanlig rödfärg är före-
skriven. Han täcker taket med tegel, fastän arkitekten ansåg,
att det kunde duga med papp. Han lägger stentrappsteg
framför ingången, fastän det var föreskrivet cement. Han är
sådan, den här sonen eran, att han inte kan nöja sig med
mindre än fullgott arbete, och ända lär han inte komma att
beg'åra mer för huset, än om han hade följt ritning och
arbetsbeskrivning."
  Mor Thala Elversson var mer än belåten att höra, att
sonen skötte sig väl, men hon liksom kände på sig, att äcklet,
som förföljde honom, inte skulle släppa taget sa lätt.
  Joel for nu inte in till bygget förrän i september. Han
blev borta i flera dagar, och när han kom tillbaka, hade
han sonen med sig och kunde berätta, att allt nu var färdigt.
Huset var avsynat, och besiktningsmännen hade inte haft ord
nog för sin belåtenhet.
  Hustrun höll med dem om att allt detta var gott och väl.
Hon tyckte, att sonen såg ut som en, som hade kommit lös
ur ett fängelse, och förstod, att han nu trodåe sig ha åter-
vunnit en smula heder och anseende.
  Hon ville inte heller störa hans glädje, men så fort hon
blev ensam med Joel, frågade hon honom om det verkligen
inte var någon i hela Applum, som hade låtit Sven känna,
att han inte var god nog för att utföra ett sådant arbete.
  -Ingen kan ju veta vad som rör sig i det fördolda, sade
Joel, men jag ska i alla fall tala om för dig vad skollärarn
sa till mig i går eftermiddag, när jag språkade med honom
efter invigningen.
  "En kan ju aldrig lita på människors tacksamhet", sa
han. "Men om jag vore far till de barnen, som ska få sin
uppfostran i det här nya skolhuset, så skulle jag inte vilja
visa en sur min mot byggmästarn. Sannerligen, när en ser
hur väl han har inrättat skolsalen, hur vackra färger han
har valt, så bra bänkar han har kostat på, så klart fönster-
glas han har satt in, så blir en nästan häpen. Och när en
ser alla anordningarna i slöjdsalen och i skolköket och ger
akt på gymnastikapparater och på värmeledning och s#
mycke annat, som han har hittat på, måste en säga sig, att
det är en sann barnens vän, sonl har byggt huset. Jag tror,
att mången skulle vilja bli barn på nytt för att fa sin lar-
dom i en skola, som är byggd av Sven Elversson."
  När mor Thala hörde detta, så kunde hon inte annat än
vara nöjd, och hon gladde sig åt att all hennes oro hade
varit onödig.


                 KULLARNA.

Sven Elvers#on, som hade varit i Göteborg för att betala
 leveranser till skolhusbygget, hade kommit resande med
 tåget till stationen närmast Applum, och där hade han funnit,
 att skjutsen, som skulle möta honom, inte var kommen.
  Det var två mils resa till Applum, och han Etod rätt
brydd på den lilla stationen och undrade hur harl d#ulle
komma därifrån, då en liten droska, förspänd med två häJhr,
kom framkörande till stationshusets trappa. Den kom fr#n
gästgivargården i Applum, och på tillfragan fick han vets, att
den var ditbeställd av kyrkoherden, som i de dagarna hade
firat bröllop med en prostdotter högt uppifrån Norrland.
  Sven Elversson väntade skjuts från samma håll, men tet
blev nu tydligt, att hans beställning inte hade kornmit fram
och att ingen häst var utsänd för hans räkning. Skjutsbonden
föreslog honom, att han skulle be kyrkoherden att få #ka p#
kuskbocken, men detta förekom honom alltför påträngande,
så att han avböjde förslaget.
  Medan de ännu samtalade härom, kom emellertid Icyr#o-
herden och den unga frun ut från stationshuset.
  Det var ett vackert par. Kyrkoherden, soln var några och
trettio år, var av medelhöjd, kraftigt byggd med ett präktigt

huvud. Han hade ett svart, krusigt helskägg, bred, vacker
panna, väl utmejslade drag, frisk hy, vita tänder. En un6
flicka kunde inte önska sig en man, mera i stånd att skydda
och värna henne, arbeta för henne och ge henne en god
ställning i världen. Hustrun åter var rent överraskande
vacker. Sven Elversson kom att tänka på nagra stora engelska
målares sköna kvinnotyp med lång, slank kropp, sluttande
axlar, lutande huvud, rika hårmassor, som skönt beskuggade
ansiktet, raka ögonbryn, fina kinder och en världsfrämmande,
himlatrånande blick i de stralande ögonen.
  Det föreföll Sven Elversson sällsamt, att då han en stund
hade betraktat dessa båda människor, tycktes mannen så sma-
ningom förlora allt det tilldragande, som han förut hade
sett hos honom. Hustruns fina och oerhört mjuka färger och
skapnad gjorde, att han föreföll grov och tarvlig, nästan ful.
Sven Elversson hoppades, att det inte var något gammalt
agg, som han kunde hysa för kyrkoherden sedan den där
gången i kyrkan, sorn kom honom att tycka, att han inte
var en passande man för den fina och bräckliga unga
varelsen.
  Sven Elversson drog sig genast undan fran vagnen, då de
tva narmade sig, men han hörde hur skjutsbonden i hans
stalle bad om en plats för honom på kuskbocken, och kyrko-
herden kom genast fram till honom och bjöd honom att åka
med dem.
  Kyrkoherden hade egentligen alltid visat sig vänlig mot
honom, och nu, då Sven Elversson satt på kuskbocken och
vagnen körde i väg, förjagade han genast det första intrycket.
"Jag misstog mig, som jag sa ofta gör", tänkte han. "Jag
får #u erkänna, att jag inte på åratal har sett två människor,
som varit så helt och fullt Iyckliga som dessa båda. Och de
har ju all anledning. Här sitter nu mannen och tänker på
hur annorlunda livet blir i den lilla prästgården på kyrk-
slätten i Applum, när en ung fru komrner att fylla den med
liv och munterhet, och hon å sin sida sitter och drömmer
om hur hon ska göra hemmet sa tilldragande, att han aldrig
ska viljs lämna det, alltid längta dit tillbaka, när han har
varit borta."
  Sven Elversson hade till den grad satt sig in i denna tanke-
gång, att han blev helt överraskad, då han om en stund
hörde den unga frun utropa med en ton, som ljöd både
trött och otålig:
  -Men ska det då aldrig bli något slut på dem?
  "Vad kan det vara, som den unga frun vill ha slut på? Vad
kan det vara, som på en sadan dag gör henne mis#nöjd?"
  Sven Elversson såg sig omkring åt alla hall. Platsligen
förstod han. Det kunde inte vara något annat än kullarna.
  Egentligen var det ett egendomligt landskap, som vägen
drog frarn genom.
  Man kunde inte kalla det för bergland, för det fanns
varken åsar eller toppar, och inte heller var det ett slättland,
för hela marken var översållad med stora och sm# berg-
kullar. Ibland stod de trångt, så att vägen med knapp nöd
kom fram mellan dem, och ibland stod de glest, så att det
blev utrymme för både åker och gård. De stod till höger
och till vänster och framom och bakom, och Sven Elversson
fick ge den unga frun rätt i att det aldrig tycktes bli något
slut på dem. Vägen slingrade fram i djupet mellan kullarna,
och aldrig kom den upp pa en backe, som var #å hög, att
man fick en överblick. Hur långt man for, var det bara
kulle, som reste sig bakom kulle. Somliga var täckta med
magert gräs, somliga var nakna, och somliga var klädda
med Ijung och ris, och detta var hela omväxlingen.
  Ibland Ijusnade det mellan ett par kullar, så att man
kunde tro, att bortom dem skulle finnas öppet land. Men
knappt hade man tänkt det, förrän det kom en ny kulle och
ställde sig mitt i öppningen.
  "Det ser naturligtvis inte så här ut i Norrland", tänlcte
Sven Elversson. "Jag skulle ha önskat, att de här kullarna,
som verkligen är dystra och fula, inte hade varit det för ta,
som den unga, vackra frun hade fått se av Bohuslän."
  I detsamma hörde han hur hon sade till mannen, att hon
kände sig likaså vilsekommen bland dessa kullar som i da
mörkaste skog.
  På ett ställe gick en fårflock och betade, på ett annat ett
  # kor. och På ett tredje stod ett par barn och plockade

bär. Och nu förklarade den unga hustrun, att det var väl,
att de stod där, för om hon inte hade fått se djur och barn,
skulle hon inte ha trott, att hon befann sig i ett kristet land.
-Men, Sigrun! sade då mannen. Tänker du inte på att
detta är mitt Bohuslän och att här älskar jag varje sten och
varje Ijungbacke? Vad skulle du ha sagt, om jag hade
kommit till dig och klagat över granskogarna och tall-
#edarna oppe i Norrland?
  Dessa ord hade naturligtvis en mycket stark verkan. Den
nygifta frun teg först en lång stund. Sedan började hon viska
något med tarar i rösten, och Sven Elversson förstod, att
hon bad sin man om förlåtelse för att hon hade talat s#
vanvördigt om Bohuslän.
  -Jag är inte sådan annars. Jag vet inte vad som kommer
åt mig i dag, sade hon.
  Varje ord hon sade kom helt förtjusande, uppriktigt och
allvarligt, med en liten, svagt läspande röst. "Min Gud,
jag åtminstone önskar henne inte annorlunda", tänkte Sven
Elversson. 'Ar det inte vackert, att hon är så rädd för det,

  Det blev nü tyst en stund, men snart började den unga
frun på nytt med en underligt darrande stämma
  -Jag förstår, Edvard, att jag plågar dig, men jag kan
inte hjälpa, att jag är rädd. Jag har försökt att strida med
det ensam nu en stund, men jag kan inte driva bort det.
Och nu kom jag att tänka på att hädanefter behöver jag ju
inte kämpa ensam, nu har jag ju dig, som kan hjälpa mig
med all mln skröplighet.
  Det låg så mycken öm tillbedjan i tonen, att Sven Elvers-
son blygdes att sitta kvar på sin Iyssnareplats. Han var inte
alls värdig att fa del av den unga kvinnans känslor och
tankar.
  Den unga hustrun sökte förklara för mannen, att hon verk-
ligen var rädd. Hon tyckte, att hon hade sett dessa kullar
förut en gång. Hon hade j agats här av någon mordlysten
förföljare och flytt undan. Eller kanske att hon en gång
skulle komma att bli jagad här och förskräckt söka ett göm-
ställe mellan de förvirrande kullarna. Eller också kanske
att just nu någon låg på lur bakom en kulle för stt överfalla
dem. Det fanns något förskräckligt i närheten. Hon skulle
vilja stiga ur vagnen och fly.
  Det hördes på rösten, att hon var mer rädd, än hon ville
förråda med ord, och att allt var djupaste allvar för henne.
Sven Elversson kunde i alla all inte lata bli att smale där
han satt, och mannen var inte heller i stånd att förotå, att
hon så där kunde skrämma upp 8ig för ingenting, utan för-
sökte svara något skämtsamt och lustigt.
  Men detta blev inte väl upptaget. Hon förklarade med ett
oväntat utfall, att om det var så här kalt och instängt i
Applum, där de skulle bo, så kunde hon inte stanna där.
  -Och det är galet och fult, att jag säger så till dig i
dag, sade hon. Men detta har jag tänkt på hela tiden, medan
; ag har åkt här ibland kullarna, att finns det inh något
vackert att se på i Applum, något, som hjälper mig, så
kommer jag att förföljas av samma skräck där oclcså. Jag
kommer att tro var dag, att något ont ska hända mig.
  Sven Elversson tänkte på kyrkslätten vid Applum, där
prästgården låg bakom kyrkan, just i en fördjupning av
marken, dit den hade blivit förlagd av största rälvilja för
att komma pa en skyddad och vindstilla plats. Han undrade
om hon skulle bli tillfredsställd med de jämnstora ålfrarna,
den skymmande bergmuren, den korta utsikten, de röda och
vita och blå byggningarna, den trädlösa slättmarken.
  "Han där inne i vagnen har det inte så lätt just nu", tänkte
Sven Elversson. "Jag skulle inte alls veta hur jag #ulle
ställa henne till freds. Men han känner henne och iil#kar
henne. Det är en annan sak."
  Kyrkoherden måtte ha varit av samma mening. Han #tt
tyst en stund och tänkte sig om.             # -
  -Jag vill berätta dig en dröm, som jag hade i vintras,
börj ade han därpa. Den gj orde mig glad, den drömmen,
när jag drömde den, och nu vill jag försöka om den #nte
ska ha samma makt över dig.
  Jo, jag tyckte, att jag satt och åkte på landsvägen, som
leder fram mot ditt hem i Stenbroträsk, och det var varvinter
och kal mark och nakna träd, och vägen var eländig och

upplöst. Det var hål i broarna, och hästen var en stackare,
som knappt kunde flytta fötterna.
  Det kom kall och narig blåst norr ifrån, och allting var
grått och fult, och jag tyckte, att de få gårdarna utmed
vägen var fattiga och oansenliga och att det var något ogäst
vänligt och nedslaende över hela trakten.
  Men så kom jag då äntligen opp på en backe, där jag
s#g älvbrinken och Stenbroträsk kyrka och prostgården, och
med detsamma var allting som förvandlat. Det kom värme i
luften, det blev grönska på marken, björkarna fick ett skirt
flor över sig, vägen blev fast och bra, allting blev vackert
och vänligt och välkomnande, och till och med hästen fick
nytt liv och började springa.
  Men det besynnerliga var, att jag kände, att varen och
värmen kom från mig. De hade inte funnits där förut, men
nu blev de framtrollade, därför att mitt hjärta blev varmt,
när jag sag ditt hem. Och jag tyckte inte då i drömmen, att
detta var något förunderligt alls. Det var bara, som det
skulle vara.
  När kyrkoherden hade kommit så långt, gjorde han ett
uppehåll, och Sven Elversson hörde hur hustrun med en röst,
som nu var alldeles förändrad, frågade honom hur det sedan
gick.
  -Det var ingenting mer, svarade han, för den där värmen
i hjärtat kändes sa Ijuv, att den väckte mig. Och när han
hade sagt detta, teg han på nytt.
  Men nu hade dessa ord om kärlek, denna lilla glimt av
skönhet, fyllt den unga hustrun med hänförelse, och Iyss-
naren på kuskbocken hörde hur hon viskade till mannen
med en röst, som nästan kvävdes av rörelse:
  -Och nu menar du, att om jag bara hade samma värme
i hjärtat som du, så skulle jag se skönhet hos ditt land och
ditt hem, ja, till och med hos dessa förfärliga kullar.
  Sedan hördes rösten riktigt jublande glad.
  -Du ska inte vara orolig för mig, sade hon. Jag ser
ingenting mer, som skrämmer mig. Jag känner alldeles det-
samma, som du kände i din dröm.
  "Se där, se där", tänkte Sven Elversson, "hur lite man
kan döma efter första snblicken. Hon kunde verl#ligen into
ha fått en bättre man än kyrkoherde Rhånge. Han har både
hjärta och huvud. Vem skulle ha kunnat ge henne en vacl#
rare svar?"

De nygifta hade kommit hem en tisdag. På lördagen i
 sflmma vecka gick Sven Elversson till prästg#rden för
 att överlämna till kyrkoherden några hAndlingsr, som rörde
 skolhuset. Han hade gatt raka vägen över trappn och för-
 stuga ;n i ämbetsrummet, men där bleY han stående tätt
 innanför dörren.
  Han visste, att det var ämbetsdag, och fastän han vsr sent
ute, hade det inte fallit honom in annat, än att han skulle
finna prästen sittande vid sitt skrivbord, men så hade han
inte varit att se varken där eller någon annanstans i rummet.
De stora böckerna, som alltid brukade vara framme p# ä#n
betsdagarna, låg dock uppslagna på skrivbordet, och pennan
låg stödd mot bläckhornet, så att det var tydligt, att han inte
kunde vara långt borta.
  Sven Elversson, som alltid ville göra så litet vä#n av #ig
som möjligt, brydde sig fördenskull inte om att g#L tYi#-
över förstugan till köket och fråga om prästen #ar #nma,
och inte heller sökte han upp honom i de andra rur#.
Han gjorde väl inte något ont, tänkte han, genom # stå
stilla vid dörren och vänta.
  Men rätt som han stod dür, börj ade människor t818
rummet näst intill, och dörren dit stod på glänt, 9li Stt han
hörde varje ord fullkomligt tydligt.
  -Vet du, Sigrun, hörde han kyrkoherden säga helt glatt
och bekymmerslöst, så här dags brukar posten vara lcomrnen,
men jag kan inte gå och hämta den själv, därför au det är
ämbetsdag.
  -Kära du, svarade den unga hustrun likaså muntert och
obesvärat, vad det passar bra! Malin ska just nu gå ett
ärende ner till handelsboden. Då kan hon ta tidningen med
sig på samma gång.
  "Jaså, det var för att säga till om detta, som han har
gått sin väg", tänkte Sven Elversson och antog, att kyrko-
herden skulle komma tillbaka nu, då allt var klart.
  Men kyrkoherdens röst hördes alltjämt från det inre
rummet.
  -Men, Sigrun, frågade han, skulle du inte ha lust att gå
sj älv ? Det är så vackert väder nu på eftermiddagen, och
vägen är upptorkad efter allt regnet, som vi har haft, sedan
vi kom i tisdags. Det vore säkert bra för dig att komma ut
lite i friska luften.
  Detta sades blitt och vänligt, bara som ett gott rad, och
likaså vänligt svarade den unga hustrun.
  -Jag skulle så gärna ga efter posten åt dig, Edvard,
men du ser ju hur gardinerna ligger kringströdda över hela
rummet. Jag kan inte gå, förrän jag har fått dem oppsatta.
  "Nu måtte väl den där frågan vara slutbehandlad", tänkte
Sven Elversson. På samma gång lade han märke till hur
kyrkoherdens röst, som egentligen var manlig och klangfull,
nästan förlorade sitt välljud och föreföll rå och simpel, då
man hörde den samtidigt med hustruns veka och dämpade
stämma.
  Men hans förhoppningar gick inte i uppfyllelse. Kyrko-
herden tycktes inte ha någon lust att låta ämnet falla.
  -#r det kanske för simpelt för prinsessan från Stenbro-
träsk att gå efter tidningen at mig? sade han. Det skulle
vara ett skämt naturligtvis, men det märktes nog, att han
var förargad, därför att hon inte hade velat rätta sig efter
hans önskan.
  -Nej, Edvard, det är det inte.
  -Eller är det för fult och tråkigt här nere i Applum?
Hennes nåd kan väl inte gå ut, om det inh finns herrgårdar
och bruk att titta på. Kanske att det ska beställas fram
hästar och vagn, för att-
  -Edvard! ropade hon till.
  -Ja, jag vet ju, att ingenting kan jämföras med Stenbro-
träsk, sade mannen med ett litet harmset skratt, Men j ag
trodde, att du ända kunde värdigas trampa marken i Applum
under dina fötter.
-Det är inte därför, Edvard. Jag kan inte gå ut.
  -Kan du inte? frågade mannen och lät obeskri#rligt för-
vånad.
  Det ena yttrandet hade följt så hastigt pa det andra, att
Sven Elversson hade blivit stående alldeles handfallen.
"Det där borde jag kanske inte höra", tänkte han. Han tog
i laset, öppnade och stängde dörren, trampade och hostste,
för att de båda makarna skulle märka hans när#aro, men
ingen av dem lät sig störas, utan samtalet fortgick oavbruht.
  -Nej, jag kan inte! upprepade den unga frun. Det finns
nagot här, som kväver mig och tar andedräkten ifrån mig.
Det är inte hemlängtan, utan det är något annat. Jag är frisk
och Iycklig, så länge som jag stannar inne i rummen, men
sa snart jag kommer ut, kastar det sig över mig.
  Hon talade häftigt och avbrutet, riktigt stötte fram orden.
  -Men, Sigrun! sade prästen. Vad är det åt dig? Det var
ju inte så illa menat.
  -Jug är inte högmodig, ropade hon. Fraga någon där
hemma, sa ska du fa höra, att jag aldrig har varit högmodig!
Och inte heller är det därför, att här är så fult, som jag inte
kan gå ut. Det är något annat, förstår du. Om jag bara #isste
vad det är!
  -Hör nu, Sigrun, sade mannen, du far lov att förklara
för mig vad du menar. Det här är visst något, som vi får
lov att ta itu med på skarpa allvaret.
  Sven Elversson visste rakt inte vad han skulle ta ug till.
Hade han inte redan hört för mycket för att nu ge siB till
känna ? Han gick ända fram till förmaksdörren, men diir
stannade han och vände om. Han var alltid osäker om hur
han borde handla. Ingen människa kunde vara så r#dlös och
utan självförtroende som han.
  -Jag har inte velat tala om det för dig, sade hustrun,
och återigen var hennes röst flämtande och otålig, för #gent
Iigen är det ju ingenting. Det är bara något, som kommer
över mig, så fort jag går utanför prästgården. Det är ingen-
ting, som jag varken ser eller hör, men det är något, som

  46
ger mig den känslan, au det är synd om mig. Det är synd
om mig, därför att här ska jag gå evigt och aldrig få komma
härifrån. Så här är det att vara #ördömd, tänker jag. Det är
ingenting annat än att j ämt vara tvungen att stanna p#
samma ställe, på samms tranga, instängda, enformiga, tröst
lösa plats.
  "Jag är säker om att så där säger hon, bara för att hon
ska få höra något lika vackert som sist", tänkte Sven Elvers-
son. "Och kyrkoherden har bade huvud och hjärta, han
kommer att göra henne glad igen. Det kommer att ga som
en dans för honom."
  -#, om det bara funnes en fri utsikt här! Om jag inte
bodde i en grop, om jag inte hade den där bergmuren om-
kring mig! Men det är väl ett straff för något ont, som jag
har gjort, att jag har kommit hit. Kan du inte säga mig
något, som kan hjälpa mig?
  "Nu är jag säker om att jag får Iyssna till något vackert",
tankte Sven Elversson. "Det ska bli roligt att höra hur han
hjälper henne den här gangen."
  I själva verket tyckte han nog inte, att det var så tråkigt
att sta där han stod. Den unga fruns tonfall var Ijuvliga
att Iyssna till. Och av kyrkoherden väntade han sig nu nagot
stamningsfullt och gripande.
  -Jag har försökt att ga ut gång på gång, sade hon, men
det går inte. Du kan inte förstå hur det känns. Jag håller på
att kvävas. Det snör till strupen. Och så kommer tårarna
störtande.
  -Seså, Sigrun! sade prästen. Det kan ju ingenting vara.
Det finns ingenting i luften här, som vi inte ser. Det är bara
en inbillning.
  -Jo, sade hon, det är något ont, som finns här. Det är
något, som hatar mig och vill ta ifrån mig min Iycka. Vet
du vad jag brukar göra? Jag brukar gå och ställa mig och
se på den lilla dåliga tavlan över Stenbroträsk, som en av
mina kusiner har malat åt mig och som jag bara skrattade
åt, då jag fick den. Och när jag har stått en lang stund
och sett på älven och på prostgårdshuset och på de stora
lönnarna vid poreen# så tycker j ag, att j ag åter får mod
att leva.
  -Jag är rädd för att detta är början till en fi#c ide,
Sigrun, sade mannen, och nu hörde Sven Elversson, att han
föll in i den förmanande, myndiga predikotonen. Och jag
anser, att den bör bekämpas strax från början. Ja8 tror, att
jag måste fordra av dig, att du gar och hämtar tidningen åt
mig nu genast.
  -Men, ropade hon till, jag kan inte! Jag kan inte!
  Sven Elversson förstod väl, att det var mannens allvarliga
mening att hjälpa hustrun. Men han hade väntat sig, att han
skulle välja en annan metod. Fast kanske denna var den
rätta. Han för sin del skulle visst inte ha vetat hur han skulle
ha burit sig åt.
  -Hör nu på mig, Sigrun! fortfor prästen. Du förstår
säkert själv, att sådant här far man inte pjoska med. Man
måste trotsa det. Du är frisk och sund. Du kan inte på allvar
vilja inbilla mig, att du inte kan gå den korta vägsträckan.
Jag är tvungen i alla fall att begära det av dig, Sigrun, i
namn av vår gemensamma Iycka, för att den ska räcka, för-
står du, inte för några korta smekmånadsdagar, utan för
hela livet.
  -#ag ska gå sedan, sade hon med ett bedjande och för-
tvivlat tonfall, men kan jag inte slippa i dag? Om nagra
dar ska jag försöka. Jag ska försöka i morgon.
  Sven Elversson stod ännu kvar ett ögonblick för att höra
om uppskovet skulle bli beviljat. Men när kyrkoherden fast-
höll vid att han just nu ville ha sin tidning, så gjorde han
något, som han borde ha tänkt på långt förut, men som i
hans osäkerhet inte förr hade fallit honom in. Han öppnade
dörren helt varligt och smög sig bort. Han gick l#ng#amt,
ända tills han hade hunnit förbi kyrkan, men så snart som
han inte mer kunde ses från prästgården, börj adc han
springa.
  Och när den unga prästfrun kom så sakta, så cakta ut på
vägen och hade tårarna hängande i ögonharen efter det
svåra samtalet och inte visste riktigt till sig och gick och
vacklade och snavade, som om hon nyss skulle vara upp

stigen från en sjukbädd, sa behövde hon inte gå många steg,
förrän en ung karl kom emot henne.
  Han hälsade på henne och sade nagot om att det var han,
som för ett par dagar sedan hade åkt med dem från stationen.
  Hon svarade ingenting. Hon bars stirrade pa honom utan
att förstå vad han menade. Han försökte förklara, att han
hade varit inne i handelsboden, och hon trodde sedan, att
hsn hade velat säga något om att handelsmannen hade bett
honom ta tidningen med till prästgården. Han talade blygt
och med sa stor osäkerhet, att hon skulle ha haft svårt att
förstå honom, om hon också hade varit fullt sig själv.
  Han räckte henne en tidning, och hon tog emot den, men
hon gick framåt i alla fall, för hon kunde rakt inte fatta,
att nu hade hon det, som hon var skickad att hämta, och
kunde gå hem när som helst.
  Då kom den- främmande karlen efter henne och sade något
om att ifall hon ville ta en promenad, så borde hon gå åt
annat håll. Hon fick ursäkta, han ville tusen gånger be henne
ursäkta, att han tog sig den stora friheten, men eftersom hon
var nykommen till orten, så ville han råda henne att g# och
se på havet en sådan här vacker kväll.
  Och mitt i yrsel och förskräckelse, mittunder det att den
där kvävande känslan snörde till hennes strupe, hörde hon,
att han sade något om havet, och hon stannade och sag på
honom.
  -Finns det något hav här i närheten? frågade hon.
  -Visst finns det ett hav, sade han. Och om hon bara
ville göra honom den stora äran, om hon inte drog sig för
att ga i hans sällskap, så skulle hon snart få se det.
  Han slog in pa en liten stig, som gick rakt mot väster,
och hon följde honom. Hon 3åg, att han var klädd som en
bättre arbetare och att han hade ett vänligt och tilldragande
ansikte, fastän sättet var nästan löjligt ödmjukt, och bon
drog inte ett ögonblick i betänkande att följa honom.
  Det lagade sig till att bli en vacker kväll. Det kom ett så
besynnerligt rött Ijus sjunkande ner ifrån himlen. Hon tyckte,
att luften omkring henne fick färg och blev synlig. Hon
tyckte, att den fylldes med små späda rosenblad, som kom
dalande ner såsom snöflingor och gjorde hela slätten om
kring henne skär som en rodnande brud.
  Och när hon kom fram mot den västra bergväggen, s#g
hon, att den inte var sammanhängande, såsom hon hade
trott. Den bestod av väldiga bergblock, men de stod inte
tätt intill varandra, utan det fanns genomgångar på flera
ställen.
  Och den unga arbetaren förde henne in n#ellan klipporna,
och hon s#g vit sand pa marken och ett och annat snäckskal.
  Sedan, när hon hade vikit om ett hörn på klippväggen,
måste hon stanna och dra djupt efter andan.
  För det låg vid, öppen rymd framför henne. Där svallade
hela det röda lufthavet, och där utbredde sig hela det vita
vattenhavet, och det fanns ingenting, 60m stängde. Det var
öppet och fritt ända bort till solen, som höll pa att gå ner
längst i väster.
  Det fanns intet annat land framför henne än en smal
sandremsa med en lång stenbrygga och längre ut i havet
nagra svarta skärryggar, som stack upp ur det parlemo}-
färgade vattnet.
  Och i samma stund, som hon såg detta, visste hon, att
hon var räddad. För var skulle hon hellre vilja vara an på
ett ställe, där hon hade så mycken skönhet sa nära dg, s#
mycken skönhet, som hon kunde fa se alla dagar?
  Att ingen hade kommit att tala om detts för henne! Hon
satte sig ner på en sten och dröjde länge kvar där. Och hon
sög in Ijus i sina ögon. Hon lät blickarna glida öYer dell
vida rymden, de fick skena i väg så langt de hate- lust,
sasom faglar, som hade blivit utsläppta ur en tr#ng bur.
  Och hon tackade Gud för sitt hem och för att det #tora,
mäktiga, vida, friska havet fanns i dess närhet.
  Hon satt visst alldeles för länge utan att säga n#go#. Nar
hon äntligen såg upp, märkte hon, att den unga arbo2aron
hade gått sin väg.
  Hon var egentligen rätt nöjd med detta. Hon slculle nog
tacka honom en annan gång. Hon var glad nu att få
ensam.
  Hon kände sig hoppfull och stark. Nu kunde hon på ctt

annat sätt än förut strida mot det beklämmande och farliga,
som låg lägrat över slätten.
  Med ens kom hon att tänka på mannen och att han kunde
vara orolig. Och hon reste sig för att gå hem och tala om
för honom, att hon var Iycklig och botad. Och hon ville
tacka honom för hans stränghet och för att han sände ut
henne till att trotsigt möta sin fiende.


SEGELTUREN.

Det var en söndaesförmiddag långt fram i oktober. Det
    kom svepande en tung blåst från söder, från länder,
    där värmen ännu var bofflst, där rosorna ännu höll p# att
    blomma och sätta knopp, där vindruvorna nyss hade plockats
    och den första druvsaften jäste i karen på bondgårdarna.
  Den tunga sunnanvinden hade med sig oroliga och ängs-
lande Ijud. Om man Iyssnade länge till den, så blev man
förvirrad, som om man hörde en främmande man tala ett
obekant språk. Man visste inte vad det var för saker, som
den ville berätta, om det var stora hemligheter eller om
den bara ville viska till en om alla de gulnade träd, om
alla de avfallna fjärilsvingar, om alla de tomma f#gelbon,
som den hade farit förbi på hitresan.
  Denna 60ndag hade Sven Elvers#on seglat sin far till den
lilla hamnplatsen utanför bergmuren i Applum, och fadern
hade gått fram till kyrkan för att höra på gudstjänsten. Men
sonen hade inte följt med honom fram till slätten, utan han
hade sökt upp åt sig en klyfta strax till höger i bergväggen.
Han kände till den av gamrnalt och hade legat där uppe
på den gröna Ijungbädden redan som pojke.
  Detta var den bästa tid, som Sven Elversson hade upp-
levat, sedan han hade kommit hem till sitt fädernesland. Det
där tålmodiga och försakande leendet hade till och med
börj at försvinna från ansiktet, och de bittra smärtor, som
hade bott i hans själ, hade nästan upphört att plåga honom.
  Medan han låg där uppe på klipphyllan och Iyssnade till
vinden och undrade vad den ville säga honom och stirrade
utat havet, som låg stort och tomt framför honom, sa kom
han att tänka på en syn, som han hade haft en gån{#, när
han hade legat just som nu i en klippsluttning vid en havs-
strand med en vidsträckt vattenyta framför sig.
  Han hade blivit trött av det starka solglittret på vagorna
och hade slutit ögonen och legat stilla en lang stund. Men
när han sedan helt hastigt hade öppnat dem och blickat rätt
framför sig neråt det stora vattnet, hade han sett en sjö-
j ungfru.
  Det var bara för ett det kortaste ögonblick. Hon försvann,
så snart som hans blick hade nått henne, förvandlades till
en flik av vit dimma, som hade svävat bort över vattnet.
  Men sett henne hade han gjort i alla fall, och det hade
uppstått en stor glädje inom honom, han hade känt sig
gynnad och hedrad och överlycklig, därför att han hade fått
se en skymt av ett a# de sköna naturväsenden, som fyller
luft och hav och som eljest döljer sig så svartsjukt för
människor.
  Han hade känt sig viss om att hela hopen av sjöjungfrur
hade lekt på vattenytan, men när han hade börjat Iyfta ögon-
locken, hade de allesammans försvunnit. Det var bara denna
enda, som inte hade hunnit undan i tid.
  Och detta hade han aldrig kunnat glömma, och altrig
hade han suttit ensam utmed ett ödsligt hav, där ingen
seglare syntes, utan att han hade slutit ögonen och legat
stilla en lång stund, för att sjöjungfrurna skulle tro, att han
sov, och våga sig upp ur djupet. Men aldrig mer #n den
första gången hade han haft Iyckan med sig och #att se
någon av dem.
  Han gjorde om försöket också den här dagen, fast; l#ed
ringa förhoppning, men då han ansåg sig ha legat stilla
lange nog och slog upp sina ögon, blev han helt häpen, för
visserligen sågs ingen vit kropp, hälften jungfru och hailften
fisk, ute bland vågorna, men på en hög sten, som l#g i
vattenbrynet, satt en ung kvinna. Och som hon satt där, Iju#-
klädd, smidigt ihopkrupen överst på stenen, kunde hon lika-
väl ·ara kommen från vatten som från land.

  Men det märktes nog snart, att hon, som satt på stenen,
inte var någon av de sorglösa naturandarna. Hon torkade
sig gång på gång i ögonen med en näsdük, så att det #ar
tydligt, att hon inte var annat än ett stackars människobarn,
som kunde känna smärta och fälla tårar.
  Sven Elversson satt och såg på henne och undrade vad det
var för en sorg, som tryckte henne. Och han ville gärna veta
om det nu åter var några Iula kullar eller stängande berg-
murar, som gjorde henne så ängslig, att hon inte kunde gå
i kyrkan, utan måste sitta ensam och gråta vid havsstranden.
  Han sag hur den späda kroppen skakades av snyftningar,
och på hela hållningen kunde han märka hur tung den
#Iycka var, som hade träffat henne. Och han förstod, att
hon hade gått ner till havet för att få tröst, därför att hon
ingen annan hade, som hon kunde vända sig till, men den
här gången hade havet inle kunnat hjälpa henne.
  Ett ögonblick efteråt hörde den unga kvinnan, som satt på
stenen, ett svagt rassel bakom sig. Hon såg en man komms
nerklättrande från en klipphylla och tyckte sig känna igen
den unga arbetaren, som för några veckor sedan hade visat
henne havet. Och hon torkade skyndsamt sina ögon och gick
emot honom för att äntligen fa tacka honom.
  -Jag såg, att ni satt här, sade den unga arbetaren, och
då tog jag mig friheten att gå fram. Jag har min båt liggande
här vid bryggan. Den är en god seglare, så simpel den är,
och kanske att jag kunde få den äran att bjuda er på en
segeltur ?
  En annan dag hade hon troligen inte antagit han8 bjud-
ning. Men just då var hon sa tacksam för varje smula vän-
lighet, att hon inte kunde säga nej. Och inte ville hon heller,
att den unga arbetaren, som såg så ödmjuk och snäll ut,
skulle tro, att hon nekade att följa med, därför att hans
bat var en simpel, omålad och odäckad fiskarbåt, eller där-
för att han själv var en simpel, arbetsklädd människa, som
den här dagen uppträdde i stora sjöstövlar och grov kavaj
och en mycket klädsam sydväst, som var formad som en
gammal sjökonungs stålhjälm.
  Och så stötte de från land, och han fick upp storseglet,
och den tunga sunnanvinden fyllde det och kastade b#ten på
sidan. Och han höll rodret hårt och styrde rätt mot vä tcr,
och de flög ut ur kilen fram mot havsöppningen.
  Den unga prästfrun hade, som sagt, inte all9 följt med
på segelturen, därför att hon hade väntat sig något slags
nöje av den. Hon hade inte trott, att det fanns n#on för-
ströelse till i världen, som kunde förskingra den myckna
sorg, som låg över henne den här morgonen.
  Men när hon hade seglat en stund, så kunde hon inte
hjälpa, att blodet rörde sig livligare i hennes kropp och att
hon kände det lättare att bära det svara, som var henne
pålagt.
  Det var en dag med klar himmel, så när som p# nå#ra
små vita molnfläckar.
  Men så klart det var, så fanns det tillräckligt rned ful#tig-
het i luftlagren nere vid jorden för att bryta Ijuset och görs
alla nakna och torra skär och holmar gråvioletts eller röd-
aktiga eller blågra.
  (;#ch den räckte ocksa till för att på något sätt för#tora och
höja dem, så att de laga gråstensklyftorna Iyhe #iB met
väldighet och makt och majestät upp ur vattnet.
  Och till att göra alla skrevor djupa och svarta och 811a
branter förfärande och svindlande och till att utmärh all#l
avstånd, så att man såg bergkam stå bakom bergk# llt
mjukare och finare och mera himmelska färgtoner.
  Och när åter en stund hade gått, da fick den unlsa f#un
en sa stilla och from och frågande blick i sina ögon# och
hon lade ner sina knäppta händer i skötet liksom i tillb#d#an
inför allt det härliga, som utbredde sig omkring henne.
  Och för en stund tänkte hon inte på något annst, aa ·tt
hon nu fick göra bekantskap med ett Guds under. HQD ficl#
göra riktig bekantskap med havet. Hon hade inte anat förut
hur det var att komma det så nära, att känna dess andedriil#t
susa i sina öron, att se in i dess skiftande ansikte, att lagg
sig intill dess vaggande barm och känna hur hon blev vrs#jat
till ro.
  Sven Elversson svängde om rodret, och de lanssde undsn
mot norr, in mellan skären, så att hon fick segla under #rov

liga bergväggar och fick se sma röds fiskarkojor stå under
gamla päronträd, som var överhöljda med tunga, rödbruna
frukter, och fick upptäcka små ängar mellan skrevorna, som
var mera stickande gröna, mera stickande och levnadslustigt
gröna än i den vänligaste vår.
  Han förde henne från sund till sund. Hon möttes av vita
angbåtar och av tunga, överlastade skutor och av lätta jakter,
som gled fram över vattnet lika ofantliga, seglande fjärilar.
  Men Sven Elversson förvånade sig över havet och skär
och skutor och kojor och #ingar och päronträd. För en sådan
storhet och färgrikedom och skönhet ägde de inte alla dagar
Han gladde sig åt att den unga kvinnan hade fatt se dem;
när de var i högtidsskrud.
  De måtte ha vetat, tänkte han, hur högt hon älskade skön-
heten.
  Och med Sven Elversson själv var det på samma sätt som
med skären och havet. Han visade sig mer till sin fördel, än
han eljest brukade.
  De två i b#ten talade först om vädret och om skönheten
omkring dem, och han lärde henne namn på de klippor och
öar, som de seglade förbi. Men så småningom kom de in på
andra ämnen och språkade om allt, som fanns, om gammalt
och nytt, såsom hade de varit #samla vänner.
  Och han lade av den hindrande ödmjukheten och skygg-
heten och talade fritt och naturligt, och hon förundrade sig
och tankte på att sådana unga män, som växte upp i skär-
gården och tidigt kom ut till sjöss och fick se främmande
lander# de måste ju förvärva en helt annan bildning och
världserfarenhet än folk, som ständigt vistades på land-
backen.
  Hon fattade ett verkl gt stort förtroende till honom, för
han var blygsam och fin och klok, och hon önskade, att
hon kände honom bättre och visste vem han var, och att
hon hade en sådan man som han att fråga till råds, när hon
råkade ut för sådant, som hennes eget förstånd inte kunde
reda sig med.
  Och vad Sven Elversson beträffar, så kom det, medan han
talade med henne, över honom en besynnerlig lust att be-
rätta om sin förbrytelse for denna oskyldiga, som inte visste
vad synd var.
  Han tänkte på att de människor, som hittills hade för-
argats över honom och fördömt honom, de var alla väl för-
trogna med last och synd. Alla hade väl någon gang be-
dragit, Ijugit, småsnattat, stulit, varit högmodiga, obarrnhär-
tiga, lata, giriga, hämndlystna eller ondsinta.
  Men denna unga prästdotter hade fått leva ett så stilla
och skyddat liv. Hon var inte flåckad av lidelser eller begär.
Hon hade ännu inga djupa erfarenheter av egen och andras
syndfullhet. Hon hade aldrig hyst en ond tanke och hade
aldrig velat skada en människs.
  Han kunde inte vänta sig någon alltför mild dom av
henne, för hon var så övermåttan känslig, att hon pa intet
sätt kunde lågga band på sin avsky för allt, som var henne
motbjudande. Men i alla fall tyckte han sig vilja vädja till
hennes utslag. Hon skulle bli hans högsta domstol. Han
kunde inte gå till kungs för att få en rättvis dom, men han
kunde gå till henne.
  Han stred dock länge emot, så blyg och osäker 80m han
var, och medan han satt och tvekade, märkte han, att den
unga frun hade blivit tyst igen. Det tycktes vara något, som
hon gärna ville ha sagt, men som hon hade svårt att komma
sig för med.
  Men så till sist blev hon färdig, och hon grep sig an helt
beslutsamt, störtade sig rakt in. i ämnet.
  -Ni såg nog, att jag satt och grät, när ni kom fram
till mig för en stund sedan?
  -Ja# sade han, det kan jag ju inte neka till.
  -Ja, det var just ingen stor sorg, sade hon. Det var b#ra
ett brev, som jag hade fått. Det var från en god vän till mig,
en rik bonddotter, som gifte sig helt nyligen och som kelda
fått en så bra och formögen och framstaende man, # att
jag och alla människor trodde, att hon skulle bli # för-
färligt Iycklig.
  -Och nu har kanske inte detta hopp gått i fullbordan?
sade Sven Elversson och lade bada hånderna på rorkulten

och #öjde sig fram mot henne och tycktes bli utomordentligt
intresserad av alk, som rörde den goda vännen.
  -Nej, sade hon och såg långt bortat haYet, som om hon
inte ville möta hans blick. Hon har inte blivit det. Hon
skriver, att mannen jämt är missnöjd med henne. Och hon
kan inte förstå varför. Hon fragar mig om jag inte kan ge
henne någon förklaring. Men jag kan inte, jag ville så gärna
hjälpa henne, men jag förstår ingenting, jag heller. Ni kan
nog tänka er, att det där gjorde mig ledsen. Det vsr därför,
som jag inte kunde lata bli att gråta.
  -Det kan jag väl första, sade Sven Elversson. Men skulle
inte fru Rhånge fråga kyrkoherden? Han har en så stor er-
farenhet.
  Hen rodnade och kastade en hastig och liksom litet miss-
tänksam blick bort till honom. Men när hon hade sett, att
hans ögon mötte hennes klara och öppna, utan minsta bak-
tanke, fortfor hon:
' -Jag tror inte, att hon vill, att jag ska fråga min man
  om saken. Det är framför allt, när de har varit borta på
  någon bjudning och ska åka hem, som han är i dåligt humör.
  Då vill han knappast tala till henne. Och vad hon än för-
  söker säga, så svarar han bara något försmädligt eller
  ovänligt.
  -Men är ni säker på att det inte kan vara något i den
unga hustruns uppförande, som mannen kan finna opas-
cande? föreslog Sven Elversson.
  -Nej, sade den nygifta frun ivrigt, det är jag viss om
att det inte är. De är ju allvarligt sinnade, både hon och
han, och vart de kommer, gar det stilla och ärbart till, och det
blir inte fråga varken om dans eller om några uppsluppna
lekar. Men i alla fall så har nog min vän tänkt pa detta,
att mannen kunde ha funnit henne för munter och liYlig; så
att sist hon var borta, satt hon hela tiden inne hos de
gamla, gifta bondgummorna och talade förstånd. Och det
Yar bara, när värden själv kom och ville Yisa henne sina
trädgårdsanläggningar, som hon gick ifrån dem. Och värden
var ju en äldre man, han talade inte om annat än fruktträd
och blommor och om att det fanns alldeles för lite träd
gårdar i den trakten. Och hon blev så itänd och tyckte, att
han hsde så rätt, och hon frågade om han inte trodde, att
det skulle ga an att anlägga en liten trädgård, ocl#så tär
hon bodde. Och då lovade han henne, att hon skulle f# låna
hans trädgårdsfolk, så att de skulle staka ut en trädgård åt
henne nu på hösten, och till våren ville han sända henne
både buskar och träd. Men på kvällen, när de åkte hem och
hon ville glädja mannen med de där löftena, såg hon, att
han knöt handen så hårt om piskskaftet, medan hon be-
rättade, att det vitnade i knogarna, och när hästen snavade i
en backe, blev han så ond, att han gav den rapp på rapp.
Och till henne sa han, att hans gård fick lov att vara sådan,
som den hade varit i hans företrädares tid, och att där fick
det inte göras några nya anläggningar. Och han bad henDe,
att hon aldrig skulle göra några sådana överenskornmelser
utan att först fråga honom om lov. Och hon skriver till mig,
att hon blev så skrämd, så att hon ingenting kunde s#ara.
Hon bara knäppte sina händer och bad till Gud, att hon
skulle få veta vad detta var och vad det betydde.
  Och den unga kvinnan talade hela tiden långsamt och
vägde sina ord med stor försiktighet, och Sven El#ersson
hörde på med allt större och större intresse. Och han lcunde
inte låta bli att tänka, att beskrivningen på den där gamla
mannen, som svärmade för trädgardsodling, passade in sär-
skilt bra på en godsägare, som bodde på en udde ut#nför
Applum och hade en stor gård och naturligtvis hade ha#t en
bj udning för prästfolket. Men om detta sa han in#enting
till henne, som talade med honom.
  -Hon måtte visst vara bra vacker, den där bondflicl#an,
sade han endast.
  Hon kastade åter en förstulen och forskande blick #ort till
honom.
  -Ja, jag tror nog, att folk tycker, att hon J,er r#tt bra
ut, sade hon litet vårdslöst. Men vad har hon för glä#s llv
det, när mannen finner så många fel hos henne ooh an-
märker pa allt, vad hon gör? När det är, som om hon aldrig
mer skulle få ha en egen vilja och som om allt, vad hon


företar sig, skulle vara förkastligt. Och när hon aldrig kan
lära sig vad hon får lov till och vad som är henne förbjudet.
    Nu höll Sven Elversson på med att kasta om seglet för en
E kryssning. Han hann inte att svqra något, innan hon fortsatte.
  -Förr i världen, när hon var hemma, da fick hon aldrig
några förebråelser. Där var hon alla till lags. Hon var ett
föredöme för småsyskonen, och alla människor sa, stt när
hon flyttade från hemmet, så skulle det bli slut med trevna-
den. Och när hon tänker på detta, så kan hon inte låta bli
att småle åt sig själv, för nu, sedan hon har fått eget hem,
så tycks hon inte duga till nÅgot, och hon får bannor för
vad hon säger och inte säger, för vad hon gör och inte gör.
  "Herregud, vad ska jag svara henne?" tänkte Sven Elvers-
son. "Hon är ensam och har ingen att förtro sig till, hon är
värnlös och #rämmande. Och hon behöver tala om sin olycka.
Hon tycker, att det är en tröst att få tala om den på det
här sättet."
  Han gjorde bara den anmärkningen, att det hördes, att fru
Rhånge var mycket fästad vid sin barndomsvän
  -Jag skulle gärna vilja hjälpa henne, sade den unga
frun, och nu var tårarna åter nära att visa sig, därför att
jag vet, att hon är en god och snäll människa. Hon tycker
om att gå till fattiga och gamla och trösta dem i deras be-
drövelse, men det får hon inte heller, och detta är nästan
det, som är värst för henne. Och hon får inte sitta i en bänk
i kyrkan, som hör till gården, och där hon tycker så mycket
om att sitta, därför att den är belägen i koret och lite upp-
höjd, så att hon därifrån kan se ut över församlingen.
  Och Sven Elversson tänkte på den lilla bänken i Applums
kyrka, som var avsedd för prästgårds#runtimmerna och som
mycket riktigt var upphöjd, så att där gavs en god överblick.
"Men j ag kan inte säga till henne, att mannen är svart-
sjuk", tänkte han. "Det skulle såra henne. Det går kan#ke
över. Det är bättre, att hon ingenting vet."
  Men han lade om rodret och slog in på hemvägen. Det
var nog bäst för den unga frun, att mannen fann henne
hemma, när han kom från kyrkan.
  Och i smärta över att inte våga hj älpa henne för att
kanske få henne bort f}an sin egen sorg sade han, i det han
pekade på en toppig holme långt i väster:
  -Det där är Grimön. Därifrån är den där karlen, 90m
heter Sven Elversson. Ni har väl hört talas om honom?
  Hon nickade.
  -Jo, jag känner allt till hela historien.
  Hon tycktes färdig att låta ämnet falla, men plötsli6en
lade hon till ett par ord, som gjorde slut på den smula Iycka
han hade känt denna förmiddag.
  -Ni vet väl, att det där skolhuset, som han har byggt
inne på kyrkslätten, brände ner i går kväll?
  -Brände det? utropade han, och i förskräckelsen släppte
hans hand sitt tag om rorkulten, så att vinden kastade om
seglet och båten höll på att kantra.
  -Ja, det brände ner till grunden, sade prästfrun med
största lugn. och väl var det.
  Han gjorde en lov för att få båten i rätt kurs igen. Unter
tiden sade han mellan hårt sammanbitna tänder:
  -Varför säger ni, att det var väl, att huset brände? Jag
h#r hört sägas, att Applumsborna var nöjda med det.
  -Det har jag också hört, förklarade hon, men Ysd
hjälpte det, när barnen inte ville gå dit?
  -Ville inte barnen ga i skolan? upprepade han helt
hjälplöst. Jag har inte varit i land, sedan skolan började,
så jag vet ingenting.
  Hon märkte, att han var upprörd över att hon hade sagt,
att det var väl, att skolhuset brände, och därför berättate
hon nu helt ivrigt, att barnen från första stund hade varit
ovilliga att gå i den nya skolan. De hade hört, att den var
byggd av en människoätare, och de var rädda, att de skulle
gå miste om saligheten, därför att de satt och l#ish i rurn,
där det luktade kristet blod.
  Medan hon berättade detta, måste den unga kvinnan untra
över att mannen framför henne blev så tyst, liksom bedö#rad,
att han fick en så inatvänd blick och att det kom ett s#
tålmodigt och utpinat leende glidande över läpparna.
  Och för att ytterligare rättfärdiga vad hon ny#s hade sagt
talade hon om, att skolläraren och framför allt #m#skol-

lärarinnan hade gjort sitt bästa. De hade talat vänligt och
förstandigt med barnen, hade visat dem hur väl det nya
huset var inrett, hur allt var uttänkt till deras nytta och
trevnad. Men barnen hade ingenting velat höra, utan bara
hållit på med sitt: att huset var byggt av en syndens män-
ni#ka och att det var oheligt.
  En del hade fått plötsliga anfall av gråt under läs-
timmarna. Andra hade tyckt sig se syner, och förskräckelse
och vämjelse hade stigit för varje da#. Till sist hade för-
äldrarna knappast kunnat förma barnen att besöka skolan.
#Ian hade varit rädd för att de mest upphetsade skulle ta
skada till förståndet.
  Sven Elversson satt och såg rätt framför sig.-"Nu får
jag min dom av henne, såsom jag önskade", tänkte han. "Och
hon dömer som alla andra."
  Hon fortsatte med att sä#sa, att det var på barnen, som
hon hade tänkt, då hon hade sagt, att det hade varit väl,
att skolhuset brände. Själva branden hade förorsakab av en
ren olyckshändelse. Kvinnan, som städade skolsalen, hade
på lördags eftermiddag råkat välta omkull sin lampa. Eld
hade genast yppat sig, och innan hon hade hunnit skaffa
hjälp, hade den fått överhand.
  -Ja, nu har Sven Elversson fått sin dom av både Gud
och människor, sade mannen vid rodret. Nu ska man saga,
att Gud inte ville tillåta en så ohelig man som han att bygga
en skola.
  -Ja, man skulle nästan kunna tro... började den unga
frun, men avbröt sig tvärt. Hon fick en plötslig aning om
att den där karlen, som hon nu hade sällskapat med i två
hela timmar, måste vara Sven #Iversson.
  Hade hon inte hört det namnet nämnas den gången, då
han hade åkt med dem från stationen, fastän hon da inte
hade fäst sig vid det?
  Och när hon nu såg närmare på honom! Hon hade låtit
sig bedragas av de enkla kläderna, för det var en #ildad
människas ansikte, som hon hade framför sig. Och den där
främmande brytningen, som hon hade undrat över! Det var
v#il ett minne från hans engelska uppfostran.
  Han höll ögonen nerslagna, och hon satt och #g p# t
tålmodiga leendet, som spelade på hans läppsr, OCI# nde
sig gränslöst olycklig över att hon hado än ytt6rlils-ro öht
på hans börda av avsky och förakt.
  "Ska jag nu gå hem med denna bedrövliga känslll av att
ha förolåmpat den stackarn mot min vilja?" tänkte hon. "D#
får jag mer att sörja över, än jag redan hade, när jag Icom
ner till havet i dag på morgonen. Han lär ju ha varit ert
lovande ung vetenskapsman", tänkte hon vidare, "och har
mistat allt. Nu har han offrat pengar och arbeb p# slcol.
huset för att återvinna människors aktnin8. #ett#l r br-
hårt för honom. Jag borde inte ha talat, som jag 6#ort#."
  Det var tyst i båten under hela hemfärden. De gjorde inte
något bemödande att tala, varken han eller hon.
  När de hade lagt till vid stenbryg#an under klippviglsen
och han reste sig för att hjälpa henne, grep hon efter h#ns
hand.
  -Förlåt mig! sade hon. JaB visste inte, att det var ni.
  Hon böj de sig ner och snuddade med sina läppar mot
hans panna, som inte skyddades av den skärmlösa l#der-
hjälmen.
  -Vad gör ni? ropade han till och såg ond ut, n#an
som om hon hade bitit honom.
  -Jag vill, att ni ska förstå, att jag inte känner # f#
som alla andra, sade hon.
  Därmed sprang hon ur båten ner på bryggan, ocl#
att se sig tillbaka vandrade hon över sandremsan in bl#nd

  Men innan hon hade hunnit långt, kom Sven #IYeruon
efter henne och lade sin hand på hennes arm, för att hon
skulle stanna.
  -Tack och välsignelse över er! sade han med d mpad
och bruten röst. Men kom ihåg, fortfor han, att ni får ·Idri#,
aldrig mer göra något sådant, och ni får inte tala om for
er man, att ni har gjort det! Annars kunde han bli s# svart.
sjuk, att han död#

  Sven Elversson hade lämnat den uDga prästfrun, och hon
fortsatte sin vandring framåt åkrarna, men hans sista ord
genljöd i hennes minne.
  Svartsjuk! Kunde det vara sant, att hennes man var svart-
sjuk?
  "Ah, seså!'l tänkte hon. "Det är ju alldeles omöjligt. Han
måste ju veta, att jag tillhör honom med hela min själ, med
alla mina känslor och tankar."
  Det förekom henne sa orättvist, så kränkande, att någon
kunde tro, att hennes man var svartsjuk, att hon omigen fick
tårarna i ögonen.
  -Gud vet hur det förhåller sig med den där Sven Elvers-
son, sade hon för sig själv. Fastän manga känner äckel för
honom, säger alla, att han ska vara en god man. Men han
lider kanske inte alldeles oskyldigt. Hur skulle Edvard kunna
vara svartsjuk på mig? Det där satt han alltså och gjorde
opp för sig, medan jag talade med honom i båten.
  Jag önskar, att han vore här, så att jag finge sä#a
honom sanningen, fortfor hon. Och sanningen är ten, att
Edvard har upphört att älska mig. Det är hans olycks och
min. Men han är inte svartsjuk. Ack, han, som står så högt,
på vem skulle han vara svartsjuk? Och den där karlen
trodde, att han till och med skulle kunna bli svartsjuk på
honom !
  Han har upphört att älska mig, upprepade hon. Han
kan inte hjälpa, att han inte längre älskar mig, men han ksn
inte ha upphört att tro på mig och min kärlek. Det vore
orättvist, det vore kortsvnt, det vore nästan löjligt.
  När hon kom hem och trädde in i förstugan, kom jungfrun
emot henne med en bestört min. Hon berättade, att guds-
tjänsten redan var slut. Kyrkoherden hade kommit hem från
kyrkan, och han hade blivit mycket förskräckt, då han inte
hade #unnit frun inne. #an hade sökt henne ö#erallt, varit
ända nere vid havet. #a, nu satt han i sitt rum. Det vore
nog så gott, att frun ginge in till honom genast.
  Hon öppnade dörren till skrivrummet. #ar han sjuk? Där
satt den stora, starka karlen med ansiktet stött mot armarna,
han vaggade fram och tillbaka och kved och jämrade sig.
  När nu Sigrun kom in till honom och förvånad frågate
vad som fattades honom, såg han upp och var då s# för-
ändrad, att hon knappast kände igen honom. Hela anoiktet
var sammandraget och litet, ögonen var urblekta och glå-
miga, det svarta skägget hängde i stripor och tovor neråt
kinderna. I#n sådan förvandling hade hon aldrig trott att en
människa kunde undergå på så kort tid.
  Han sag stort på henne, liksom kunde han inte känna igen
henne. Sedan strök han med händerna över ansiktet. Han
arbetade för att bli sig själv igen, denssmma försiktiga och
värdiga och självsäkra mannen, som han alltid bruksde vara.
Men han måste ge upp det, rörelsen blev honom övermälctig,
och tårarna kom störtande ur ögonen på honom.
  Han sträckte ut en arm mot henne, och utan att resa sig
upp drog han henne intill sig. Och han varken kysste eller
smekte henne, utan bara lutade sitt huvud mot henne#brö#t
och grät, så att det var alldeles hjärtslitande.
  Hon bad och bad omigen, att hon skulle få veta vad det
var, som plågade honom, men det dröjde länge, ilm#n
kunde tala om det för henne.               # #
  Och det var ingenting annat, än att han hade kommi# fdn
kyrkan och inte funnit henne hemms, och han had#. cölct
henne i omgivningen och ända nere vid havet, och # #n
inte hade sett henne, så hade han trott, att hon hade#v#er
givit honom och smugit sig bort ifrån honom.
  Hon kunde inte låta bli att ge upp ett litet skratt, #om va;r
fullt av tillfredsställelse och triumf.
  - Du får aldrig mer gå if rån mig, sade haa#    r
lov att ge mig ett löfte nu, att du aldrig går ifran #{igt Du
får lov att alltid låta mig veta var jag kan finna# ör
annars ser du ju att jag mister förståndet.         ,.
  Hon lovade honom allt, vad han ville. Hon lovade #om,
att ingen utom döden skulle skilja dem åt.
  Och sedan stod hon kvar bredvid honom och str#lc över
hans hår, tills han åter kom att se ut som en männi# Och
hon kände sig lätt om hjärtat, därför att hon hado #t ett
vittnesbörd om hans kärlek. Men på samma gang kände hon
sig något litet frånstött och främmande, för detta var en

sådan kärlek, som hon inte förstod. Den var henne för het
och för vild.
  Hon frågade honom hur det någonsin kunde falla honom
in att tro, att hon skulle vilja svika honom, och då kom det
fram, att han visste, att hon var så mycket förmer än han.
Hon var från en annan värld. Hon var god, hon, utan att
hon behövde tänka på att vara det. Och han gick jämt och
var rädd för att hon skulle försvinna ifran honom. Han var
inte värd att få behålla henne.
  Och hon tänkte, att detta menade han inte. Detta kunde
han inte mena. Det var bara hans kärlek, som upphöjde
henne, såsom kärleken alltid vill. På samma sätt hade hon
hittills upphöjt honom i sitt hjärta.
  Hon var nu inte olycklig och modlös, såsom hon hade
varit på morgonen, men det steg in hos henne en känsla av
fruktan för mannen. Och om sin segeltur med Sven Elvers-
son nämnde hon inte ett ord.



  Under tiden var Sven Elversson och hans far på väg till
Grimön. Gamle Joel skötte rodret, och sonen låg i fören ut-
sträckt så bekvämt, som det gavs tillfälle till.
  Joel hade kommit till honom med nyheten om eldsvadan,
som han hade fått höra vid kyrkan. Han såg gammal och
böjd och modlös ut där han satt. Han tänkte på att nu efter
detta misslyckande var alla vägar till uppkomst stängds för
sonen.
  Sven Elversson låg och strök över sin panna. Ibland for
han sakta med fingret över den, ibland med hela sin fina
och smala hand.
  I sin själ kände han en märkvärdig frihet och rörlighet.
Tankarna kom klara och oemotsägliga. Vägar öppnade sig
för honom.
  -Far, ropade han, då han hade legat en stund, jag tror
ingenting är så mäktigt som äcklet. Det besegrar alla. Ingen
kan kämpa emot det. Man bör veta det fran början. Den,
som kämpar mot äcklet, kommer att bl# slagen.
  Fadern höjde litet på a#larna. Han grymtade något till
svar, som inte hördes mittunder vagsvall och vindsus.
  Sven Elversson låg allt fortfarande kvar och tänkte. När
hans själ om en stund hade funnit ut något, som aterigen
syntes honom klart och oemotsägligt, höjde han rö#ten och
ropade till fadern:
  -Men äcklet är ingenting ont. Det är en varnare och
vaktare. Och den, som kan begagna sig av äcklet och bruka
det till sådant, som är gott, han kan göra mycken nytta blsnd
människorna.
  Gubben såg upp. Det tändes en liten gnista i hans vattniga
grå ögon, och han rätade litet på sin böjda rygg.
  Nu sprang sonen upp, vandrade över tofterna fram till
fadern och satte sig bredvid honom.
  -Det har hänt mig något i dag, sade han, n#got, som
har hjälpt mig. Jag är inte bedrövad över skolhuseb brand.
Jag har fått annat att tänka pa.
  Därpa gick han åter och lade sig i fören, hörde på
sunnanvindens tunga susning, såg på de färg#kimrande
skären och strök över pannan med sin smala, fina hand.


SÄMRE AN DEN SAMSTE.

Den anklagade, Julius Martin Lamprecht, lag på britJen i
 rannsakningshäktet i tingshuset i Knapefjord och stir-
 rade ut i den gråa skymning, som radde omkrin#s honom.
  Nu, som så många gånger förut, sedan han hade blivit
häktad, lag han och gjorde klart för sig, att han var odcyldig
och inte hade någon anledning att bekänna.
  "Om jag verkligen vore skuld till att de där gamla mail-
niskorna fick sina skallar inknackade", tänkte han, i det han
påminde sig några ord, som han hade yttrat under för-
mida'agens förhör, så skulle jag förstås inte neka. För jag
vet, att det heter öga för öga och tand för tand. Och att
rättfärdigheten måste upprätthållas. Och det är bättre att ts

66

sitt straff i denna ändliga värld än att vänta det i den nästa,
där det inte bliver något uppehåll i bedrövelsen."
  Den anklagade var omkring fyrtiofem år gammal och såg
nästan jättelik ut där han låg pa britsen. Håret var lockigt
och gulvitt som på ett barn, hyn hade bibehållit ungdomens
Ijusa färgtoner med ett inslag av skärt på kinderna.
Mustascherna var Ijusa och av anmärkningsvärd längd. An-
siktet i det hela vackert, med välformade drag. Endast
ögonen, som för övrigt var vackra, de också, var obehagliga,
med en blick, som än var envist stirrande, än osäkert kring.
farande från golv till tak, från hörn till hörn.
  "Var och en efter sin art", tänkte den anklagade. "Med
domare och allmänna åklagare förhaller det sig så, att man
med dem måste tala en särskild sorts sanning, därför att den
verkliga sanningen inte kan nå fram till deras hjärtan, utan
maste förtolkas."
  Samtidigt som han låg och klargjorde för sig, att han inte
alls hade begått nagot mord, såg han 9ig själv, hungrande
och frysande, klädd i eländiga luffarpaltor, komma in sent
en vinterkväll i ett ensligt beläget torp, undangömt mellan
en hop steniga och ofruktbara bergkullar. Dörren hade av
våda stått ostängd, och han mindes hur förfärat det gamla
folket, som hade suttit vid ett bord under fönstretl hsde
blickat upp, då han steg in, och hur bråttom de hade haft
att skjuta igen bordslådan. Han talade vänligt till dem, satt
med dem vid brasan och värmde sig, åt deras mat utan att
visa någon ängslan, men kände hela tiden på sig, att de var
missnöjda med att han var där och att de önskade honom
tusen mil borta.
  "När man är en frigiven straffånge, som har varit insatt
på livstid, fast man genom ett utmärkt uppförande har fått
straffet förkor#at till endast tjugu år", tänkte den anklagade
#ch var nu åter inne i det anförande, som han denna dag
hade tillåtit sig att hålla inför rätten, "så ligger det nära
till hands att bli misstänkt. Man kan inte begära bättre. Man
skulle själv göra samma misstag."
  Samtidigt såg han för sin inre syn mycket tydligt hur han
och de båda gamla gick och lade sig i var sitt hörn av
stugan, de i sin säng och han på golvet på en halmmatrass.
Elden brann ännu på härden, sedan de hade lagt sig, och
han såg de två vita huvudena vila bredvid varandra. Själv
låg han hårt och obekvämt, han frös och kände 8ig olustig,
och framför allt förargade det honom, att de där gamla nu
låg och missunnade honom natthärbärget. Yxan, med vilken
gubben hade hackat av några kvistar för att stoppa under
grötgrytan, låg kvar på huggkubben. Han undrade om den
med avsikt var lämnad så, att bladet skulle ligga och blänka
i eldskenet. För att vara lätt synlig och lätt till hands?
  Han började bli sömnig, men var rädd för att somns in.
#är han väl sov, kunde ju de tva andra ta sig till vad som
helst med honom. Gubben var rätt kry trots sina sjuttio år.
Och de var två emot en.
  -Det borde vara så, att den, som har tjugu års straff-
arbete bakom sig, bleve mindre utsatt för misstankar än
andra, som inte vet vad det vill säga att sitta inne, mumlade
den anklagade och påminde sig återigen nagra av de för-
manande och tillrättavisande ord, som han under förmid
dagens rannsakning hade riktat till den unga domaren, som
ledde förhöret. Men man vet ju, att det inte anses så, at-
minstone handlas det inte efter den regeln.
  Samtidigt som han påminde sig dessa vackra ord, s#8 sig
den anklagade ligga på golvet i torpstugan och anstränga
sig för att Iyssna till det gamla parets viskningar. Det var
något, som gubben yrkade på, men gumman höll emot.
"Låt honom bara somna in först!" hörde han henne saga.
Vandringsmannen på den hårda halmbädden kände sig allt-
mer otrevlig till mods. Det var tydligt, att de gamla hade
pengar hemma och att de fruktade, att han skulle stjäla dem.
Det är otroligt så många faror en stackars vägfarande kan
råka ut för.
  Han förställde sig, låtsade, att han sov, och snarkade Ijud:
ligt för att få se vad de skulle ta sig till. Det blev inte
annat, än att gumman läste högt en aftonbön. Han tyckte,
att det var höjden av förställning, han, som visste vad de
hade i sinnet. Han, som såg hur yxbladet låg och blänkte i

skenet av de sista eldbränderna, färdigt och till reds. Han,
som förstod, att de bara ville söva hans vaksamhet till ro.
  "Men", tänkte den anklagade, "det där är sådant, som man
aldrig kan få en domare att begripa. Han vill aldrig höra
talas om nödvärn, framför allt inte, när det är fråga om en
fattig vandrare, som kommer skyddslös och vapenlös in i en
irämmande stuga. Men vad mig beträffar, kallar jag inte
sådant för mord. Om jag inte hade gått opp och knackat in
skallen på dem, så hade de gjort detsamma med mig. Jag
tror inte, att de verkligen hade somnat in, fastän de låg
stilla och inte rörde sig. De bara låtsades. Om jag hade låtit
lura mig att somna in pa fulla allvaret, så skulle man ha
fatt se hur det hade gått. Vips hade de varit uppe ur sängen
och i färd med yxan. Och ingen konst att gräva ner ett lik
och gömma det i en sådan vildmark. Det är nästan inte rätt
att utsätta människor för sådana frestelser."
  För varje gång den anklagade på detta sätt gick igenom
mordnattens händelser, blev han alltmer övertygad om att
han endast hade begått ett nöddråp.
  Han hade inte väntat till en början, att han alls skulle bli
häktad. Dels var torpet, där de två gamla låg och sov med
var sitt yxhugg i pannan, beläget långt från allfarväg, och
han kunde hoppas, att ingenting skulle bli upptäckt, förrän
han hade hunnit sätta sig i säkerhet. Dels kände han sig
hela tiden så oskyldig, att han tyckte, att han borde skyddas
av den högre rättvisan. Ty den högre rättvisan var av annat
slag än den lägre, jordiska. Den förstod, när en stackare var
i nödläge. Den högre rättvisan kunde man, så att säga, tala
forstånd med.
  Vad den högre rättvisan kunde ha att invända mot honom,
det var-det erkände han villigt-ett par små nödlögner,
som han hade tillåtit sig under rannsakningen, angående de
ställen, där han hade uppehållit sig mordnatten och dagarna
efter mordet. Men så samvetsgrann han än ville vara, och så
mycket han älskade rättfärdigheten, så ansag han, att dylikt
var ursäktligt i hans fall. För när man, emot all rättvisa och
billighet, hade blivit häktad bara av det skälet, att man
hade varit straffad förut, samt kanske också något lite därför,
att man hade befunnits vara i besittning av de mördades
sparbanksbok, sa hade man blivit tvingad att vika av en
smula från sanningen. Man hade också måst förklara, att
man hade stulit boken ur fickan på en medpassagerare på
j ärnvägen. Man hade inte försökt säga, att man hade be-
kommit den på ärligt sätt, utan erkänt, att den var stulen.
Och var medpassageraren hade fatt sparbanksboken ifr#n,
det visste man naturligtvis inte. Det var för mycket begärt,
att msn skulle ha reda på hans vägar och utvä#gar.
  Den anklagade gjorde om detta sitt resonemang gån# på
gång, och för varje gång kände han sig allt mer och mer
skuldlös. Om en stund, då dörren till rannsakningshiilctet
öppnades och notarien, som hade lett förmidda#ens under-
sökning, trädde in till honom, åtföljd av fånggev-ldigern,
som var nerskickad från länshäktet, och av en ung man,
som var klädd som någon sorts bättre arbetare, var han fullt
och fast övertygad därom, att han endast genom en synnerlig
nåd hade undgått att bli lönnmördad.
  Fången reste sig genast från britsen och intog en hövligt
avvaktande hållning. Såsom han hade lovat fängelseprüten,
ville han alltid iaktta ett gott uppförsnde och visa, att han
inte endast var en vän av rättfärdigheten utan också u# dess
tj änare.
  -Jag vill tala om för Lamprecht, sade den unga doma-
ren, att i morgon faller domen i ert mål. Och jag vill ;i#nu
en gång uppmana er att innan dess genom uppriktig #nger
och bekännelse lätta ert samvete och vinna ett mild#r# #tr ff.
  Den anklagade mötte domarens uppmaning med en #Der-
gisk skakning på huvudet. För övrigt upptog han den med
forstående och overseende.
  -Jag fattar ju visst, att notarien befinner sig i en s#r
belägenhet, sade han. Jag har själv lärt mig att äblci r#K
färdigheten, som är grundvalen för oss alla, den, som #i hsr
att lita till. Och jag fattar, att man har sina betänklilsheter.
Man vill varken fälla en oskyldig eller ge fri en brott#ling.
  Under det att han sade detta, märkte den anklag# tt
domaren ett par gånger gjorde en rörelse med hanten för
att avbryta, men han låtsade inte om det. När man har suttit

pa tukthus i tjugu år, har man samlat in en smula erfarenhet
och kan ha en del saker att säga, som kan vara nyttiga att
höra för en notarie, som måhända sitter sitt första ting.
  Man lät honom tala till punkt. Därefter fortsatte domaren
fullkomligt oberörd:
  -Lamprecht har stor svårighet att lämna klara och tyd.
liga svar. Därför har jag här satt opp trenne punkter, som
ni har att svara på. Notarien tog fram ett papper, som han,
under det att han läste upp innehållet, höll fram för den
anklagade.
  "Erkänner undertecknad, Julius Martin Lamprecht, att han
mördat torparen Jonas Mikaelsson med ett yxhugg natten till
den trettonde februari 1909?
  Erkänner undertecknad, Julius Martin Lamprecht, att han
mördat torparhustrun Brita Gustav# Mikaelsson med ett yx-
hugg natten till den trettonde februari 1909?
  Erkänner undertecknad, Julius Martin Lamprecht, att han
visste, att de båda makarna innehade en sparbanksbok med
insatta tvåhundra kronor och att det var för att bemäktiga
sig denna, som han har begått mordet?"
  Notarien lade papperet ifrån sig på bordet.
  -Lamprecht har nu att begrunda detta, sade han. Lamp-
recht vet själv, att ni inga utsikter har att bli frikänd, men
en frivillig bekännelse kan medföra lindring i domen. Här
ligger nu papperet, och jag ska säga till om att bläck och
penna tas in till Lamprecht.
  Den anklagade hade blivit djupt förolämpad av domarens
kritik över hans sätt att uttrycka sig och hade helt och hållet
förlorat sitt goda humör. Hans blick hade blivit stirrande
och tom.
  -Lamprecht har förstått vad jag har sagt? sade doma-
ren. Lamprecht har uppfattat, att det är tre frågor, som
Lamprecht ska besvara, och att bläck och penna ligger till
reds här på bordet?
  Den anklagade drog in luft i lungorna. Han var så
förolämpad, att han inte längre gitte bibehålla sitt goda
sätt. Han spottade på papperet. Därefter gick han tillbaks
till britsen, kastade sig ner på den och slöt ögonen.
  -Ett nytt papper ska genast bli intaget till Lamprecht,
sade domaren med samma lugn, som han hade visat hela
tiden. Lamprecht har nu en timme på sig. Så länge stannar
jag här i tingshuset för att vänta på svar. Lamprecht tycker
om uppskov och undanflykter. Det är min mening att visa
Lamprecht, att tiden för sådant nu är förbi.
  Den anklagade svarade endast med en svordom.
  Strax därpå hörde han dörren öppnas och antog, att de
besökande hade lämnat rannsakningshäktet. Han gjorde sig
inte besvar med att oppna ogonen och se efter.
  Han kände på sig, att han hade utgatt som segrare ur ord-
skiftet. "Den där pojken vågar inte utsäga en fillande
dom", tänkte han. "Inte mot mitt bestämda nekande. Vad
hans papper angår, så behöver jag inte svara på det. Vad
skulle det tjäna till?"
  Där han låg utsträckt på britsen, såg han samma #,yner
som förut, förde samma re#onemang med domare och
åklagare, blev för varje minut mer och mer övertygad om
sin absoluta oskuld, kände sig fullkomligt viss om att de
gamla i torpet hade brukat lägga försåt för ensamma vand-
rare, att de hade flera än en vägfarande på sitt 6smvete.
  På samma gång fann han det tilltalande, att domaren hade
besökt honom för att övertala honom att bekänna. Det vitt-
nade om stt man ansåg honom för en betydande och f#lig
person, som man inte gärna ville släppa 109 ur fängelset.
  "Se där!" sade han inom sig och bröstade sig. "Nu vet
man alltså hur man har det ställt. Människor sitter runtom
i landet och är ängsliga för att mördaren inte ska kunna
fällas. Man såg nog vilken trängsel det var i tingshuset på
förmiddagen. Man förstar vad tidningarna ska vara ivriga.
Man förstår vad domaren ska vara oviss. Ja, man förs,tår
mycket väl vad det där vill säga. Man vill gärna fälla, men
man har inte tillräckliga bevis. Man vill framlocka en be.
kännelse för att kunna fälla. Man vet, att man inte kan fälla
en anklagad mot hans enständiga nekande, när man inte
har bevis."
  Han kände sig så trygg, att han började vissla,

  Kanske att det, när allt kom omkring, skulle visa sig, att
denna svåra prövning inte hade varit alldeles utan gagn.
"Hädanefter", tänkte han, "ifall man kommer gående till
en enslig stuga, ska det inte bli fråga om att hålla till godo
med kall potatis och lite grötskovor fran grytbotten. Hädan-
efter ska man bara behöva säga sitt namn, Julius Martin
Lamprecht, för att folk ska veta vad de har att rätta sig
efter. Det ska komma både pannor och grytor på spisen
och allt gott, som finns i huset, ska bli uppdukat. Hädanefter
ska det inte bli tal om att ligga pa en halmmadrass pa golvet.
Det ska bli gästen, vandringsmannen, som vräker sig i
sangen, och värdfolket får lägga sig på golvet, i uthuset, var

  Åter blev den anklagade störd i sin tankegång. Han hörde
hur en mild och ödmjuk stämma yttrade tätt bredvid honom:
-Nu är fem minuter gångna av den utfästa tiden.
  Han slog upp ögonen. Den arbetsklädda mannen, som
hade följt domhavanden in i cellen, stod bredvid honom.
Han höll sin klocka i handen och pekade på den med fingret,
medan han talade.
  -Vad gör ni här? Vad är ni för en? röt den anklagade
till, obehagligt överraskad av att inte vara ensam. Han måtte
då väl i all världen inte ha talat högt för sig själv?
  -#, jag är just ingen alls, sade den arbetsklädde. Jag
heter Sven Elversson och är son till Joel Elversson ifrån
Grimön. Men det föll mig in, att ni skulle kunna ligga och
bli borta i era tankar eller somna, så att ni försummade att
bekänna, innan tiden var förliden, så jag bad domhavanden
att få stanna här inne och spraka med er.
  Julius Martin Lamprecht fann inte mannen obehaglig. Det
var något ytterligt ödmjukt i hans leende, i hans tonfall, i
hans hållning. Själva sättet, varpå hans hår var benat och
kammat, sntydde ödmjukhet. Frånvaron av mustascher och
skägg antydde ödmjukhet. Allt, vad som hette egenkärlek,
självkänsla, egenrättfärdighet, var utplanat hos denna män-
niska. "Det är en sådan där, som går omkring och menar
väl", tänkte den anklagade. "Nå, mig ska han inte komma
någon väg med."
  -Om ni bara en minut tror, att jag ska teckna ett ord
på det där papperet! utbrast han.
  -Å, säg inte nej strax från början i alla fall! sade Sven
Elversson och såg så gott och vänligt och ödmjukt på den
anklagade. Ni förstår nog det, ni, som har varit inför rätta
förut, att det inte blir någon dom fälld över er här vid
häradsrätten mot ert nekande, utan ni blir frikänd för mordet
av brist på bevis. Men innan ni beslutar er, så vill jag tala
om för er, att det är några personer här, som åtar sig att
ställa femtusen kronor till ert förfogande, ifall ni skulle
bekväma er att bekänna. Det finns anledning att tro, att ni
skulle sätta värde på att komma i besittning av femtusen
kronor, fast ni naturligtvis inte själv kan komma att för-
bruka dem.
  Den anklagade kände en darrning flyga genom kroppen
från hälen och ända upp till nacken. Samtidigt kunde han
inte låta bli att göra en grimas. Men han övervann gensst
dessa tecken till svaghet.
  -Vad tusan är det ni säger? bröt han ut.
  -Jo, svarade Sven Elversson, det är sanning, att vi vill
ge er den där summan, ifall ni bekänner. Ni förstår, att det
är aY stor vikt för oss andra, att ni bekänner. Alla män-
niskor här i trakten, ja, jag kan säga slla människor i hela
Sverige är uppskrämda. Och vi är allesammans eniga om
att vi inte vill, att ni ska få ga lös på landsvägen och ta
natthärbärge hos ensamma människor. Nej, vi vill inte det.
I)et är en för stor frestelse för er. Vi vill ha en sådan Icarl
som ni instängd på livstid. Vi vill er inte något ont annars,
vi vill inte skada er varken till liv eller lem, vi vill bara
ha er instängd. Jag och flera med mig har stått och hört på
er under förhören. Ni är inte precis någon dålig männidca,
men ni gör er inbillningar, ni är lättskrämd, ni tror, att alls
människor är farliga för er. Och om ni tänker rätt efter,
så har ni det bäst, när ni sitter instängd. Då är ni i fred och
behöver inte oroa er för er säkerhet. Så att jag tror, att det
vore till gagn både för er och alla andra, om ni ville ta
emot de femtusen kronorna och avge en frivillig bekännelse.
-Om det så vore hundratusen! sade den anklagnde.

  Sven Elversson hade medan han talade, kommit den an-
klagade allt närmare och satte sig nu ner på britsen bredvid
honom.
  -Säg inte det! sade Sven Elversson, lade sin hand på
hans rockärm och strök vänligt ner över den. Säg inte, att
ni inte tycker, att femtusen kronor är en vacker summa och
att det är en fullt tillräcklig summa för det, som ni ska ha
den till! Mer skulle inte vara bra att fa för den, som ska
ha pengarna, mindre skulle inte heller vara bra. Femtusen
är jämnt lagom.
  -Jag kan inte begripa mig på er, sade den anklagade.
Vad tror ni att jag ska ha pengarna till? Vem menar ni
att jag ska ge dem till?
  -Tack för den fragan! sade Sven Elversson. Just detta
var det, som jag ville tala med er om. Det har stått mycket
om er i tidningarna den sista tiden, som ni nog kan första,
och bland annat har där talats om att vart ni kommer,
brukar ni fråga efter er dotter. Ni lär ha varit gift, innan
ni begick ert första mord för en tjugutvå år sedan, och då
ni blev lösgiven, försökte ni strax att få reda på er hustru,
men hon var död. Ni hade ocksa en dotter, som nu borde
vara några och tjugu år, och man vet inte annat, än att
hon är vid liv, men ingen kunde säga er vart hon hade
tagit vägen. Och så har ni gått land och rike runt för att
söka reda på henne. Sa snart ni kom in i ett hus, *ågade
ni om man där kände till någon, som hette Julia Lamprecht.
Och jag, tillade Sven Elversson med ett litet försagt tonfall,
jag har just tyckt, att detta var något tilltalande. Det fanns
väl något gott hos er, tänkte jag, eftersom ni fragade efter
er dotter.
  -Men vad i Herrans namn, fragade den anklagade, har
jag med er att göra? Varför sitter ni här, och varför talar
ni med mig? Kan ni aldrig tals om vad ni vill mig?
  -Tack än en gång! sade Sven Elversson med sin lenaste
rost, liksom rädd att väcka den anklagsdes misshag. Det där
ar fragor, som jag så gärna vill komma i tillfälle att svara
långt ut till havs, så ;ag borde inte behöva bekymra ggg
om er, för ni vandrar väl bara omkring på landbacken. Men
#ag har en mor, som är sanndrömd, och på morgonen den
trettonde februari i vintras så bad hon mig, att jag skulle
fara in till fastlandet och se efter hur det stod till med ett
par gamla släktingar till oss, som bodde i en liten stuga
inne bland kullarna, långt från landsväg och grannar. Hon
hade drömt så, att hon tyckte, att det var bäst, att nagon
såg efter hur det stod till med dem. Och jag gjorde, som
hon bad mig. Och på det sättet blev jag den förste, som
fick se vad ni hade haft för er på natten. Och jag kan inte
neka till att det var en svår syn, och alltsedan dess har jag
önskat, att det skulle bli så, att ni inte finge gå fri mer.
Och fördenskull har j ag satt i gång med den här insam-
lingen av pengar. Jag vill er ju inte nagot ont, förstår ni.
Det har jag redan sagt er. Jag vill bara ha er insatt igen
på livstid.
  På samma gång han sade detta, flyttade han sig längre
upp på britsen och strök vänligt med handen över rock-
ärmen. Han ville tydligen inte, att Julius Martin skulle få
intryck av någon personlig motvilja från hans sida. Om han
hade varit ett lejon, som av våda kommit ut ur sin bur,
skulle hans vårdare på samma sätt ha lockat honom tillb#lca
in mellan gallren.
  Det vore orätt att säga, att den anklagade inte betr#tade
honom med oro. Alla människor oroade honom, domare,
fjärdingsman, fånggevaldiger, länsman och vittnen, men han
kunde inte hjälpa, att Sven Elversson föreföll honom rätt
ofarlig, ja, till och med litet narraktig.-"Det är en Yådan
där, som går omkring och menar väl", upprepade han för
sig själv. "Det är en människovän."
  -Nu tror jag, att jag förstar en del, sade den anl#lagade.
När ni fick veta, att jag gick och sökte efter min dotter, #å
tänkte ni, att ni kunde använda henne som loclcbete för att
få en stackare fast igen.
  Han skrattade Sven Elversson mitt upp i ansiktet. Lejonet
ville behålla sin frihet, det brydde sig inte om det lilla üt-
lagda köttstycket.
  -Tack! sade Sven Elversson med sitt mest ödm#uka

leende. De orden förde mig just fram till vad jag ville säga.
Se, jag hade att ställa med ett bygge förra sommaren i den
här trakten. Inte för egen del, förstår ni, utan för andras.
Och jag beställde sten från ett stenbrott, som ligger strax
ovanför Knapefjords fiskläge, där vi nu befinner oss, och
därvid kom jag lite i beröring med folket, som arbetade där.
Och bland dem levde en ung kvinna, som hette Julia Lamp-
recht. Det var ju ett ovanligt namn, och så snart som jag
läste ert namn i tidningen, kom jag att tänka på henne.
  Den anklagade reste sig. Han kände åter en darrning,
som gick från hälen upp igenom ryggraden. Ansiktet ryckte,
ögonen blinkade. Det var klart, att något inom honom kom i
uppror, sa snart det blev fråga om dottern, fastän han hittills
hade gått och sökt henne inte så mycket av någon varm
längtan, utan därför att han hade hoppats, att hon kanske
hade det bra och kunde bjuda honom ett hem.
  Han knuffade undan Sven Elversson utan minsta hänsyn
och ställde sig mitt i rummet.
  -Är hon här? sade han. Jag vill se henne.
  Han talade som en man, som inte ett #igonblick tvivlar
på att hans befallnin#sar ska #tlydas, men Sven Elversson
vågade motsäga honom.
  -Ni ska få se henne. Ni ska få sitta och språka med
henne, sade han ödmjukt och vänligt, men inte utan fasthet,
sasom ni nu sprakar med mig. Det är bara en sak, som ni
först måste göra. I#i måste teckna svaren på det där papperet.
Ja, ni tycker väl, att vi är elaka, som skiljer far och dotter,
men vi måste först ha det där papperet undertecknat.
  Den anklagade blev röd av vrede. Han var inte van att
bli nekad någon oskyldig önskan. Alltsedan han hade blivit
häktad, hade man behandlat honom med största hänsyn för
att hålla honom i gott humör, för att liksom komma honom
att trivas i sin bur och avlägga den bekännelse, som skulle
få honom att alltid förbli där. Han hade lust att kasta sig
över Sven Elversson och tukta upp honom, men han lade
band på sig. Han slängde sig ner på magen på britsen, så
att ansiktet låg neråtvänt och inte syntes. Han kände, att det
alltjämt ryckte i dragen. Han visste inte själv varav detta
kom sig, men han trodde, att det vsr klokast att dölifl sin
rörelse.
  -Jsg är tacksam, jag är mycket tacksam för att ni be-
tänker er, sade gästen. Ni ska veta, att Julia Lamprecht har
det inte så särdeles bra. Hon förlorade ju sin mor tidigt.
Man kan nästan säga, att hon har vuxit opp på gatan. Hit
kom hon i sällskap med en stenarbetare. De var inte gifta,
men det är inte så särdeles vanligt bland stenarbetare, att
man gifter sig, så att det var det ingen, som fäste sig vid.
Och Julia är snäll. Det finns många, som är sämre än hon.
Men för ett par dar sen, då mannen fick höra, att hon var
er dotter, gick han ifrån henne. Han kände avsmak #ör
henne, sa han, och nu står hon ensam. Hon är vacker, lik
er, med Ijust hår, och det blir väl någon annan, som tar
hand om henne, men det blir ingenting riktigt. Hade hon
däremot så mycket som femtusen kronor, så kunde hon köpa
sig en trevlig liten stuga och bli ordentligt gift. Femtusen
vore just lagom. Mer vore inte bra, mindre vore into bra.
Ja, nu vet ni hur vi har tänkt oss saken. Så snart ni hsr
svarat på fragorna, så kan ni få träffa Julia och lägga de
femtusen i hennes händer. Det vore vackert. Det sh#lle
komma henne att förstå, att hon hade en far. Hon dEulle
förstå, att vad ni än hade gjort, så hade ni ändå hjärta för
henne.
  Den anklagade svarade inte på länge. Han kastad# rig
fram och tillbaka på britsen och våndades. Det var verlcligen
något inom honom, som ropade efter dottern. Hon var Iju#,
hon var vacker och lik honom. Och hon satt kanslce här-
utanför i gången och väntade.
  Plötsligen satte han sig upp, strök luggen ur pannan och
såg fast på Sven Elversson.
  -Kan ni säga mig varför jag skulle skriva på pspperet?
Ja# blir ju frikänd i morgon.
  -Ja visst, det är troligt, att ni blir frikänd för mordd,
sade gästen, men så är det det där lilla med sparbanJ.
boken. Och i alla händelser blir ni inte lösgiven gen#t. Det
dröjer kanske något år, innan saken har gått igenom alla
instanser och ni kommer på fri fot. Det dröjer kan#lce än

l#ngre. Och vad är Julia då? Hon kan vara alldeles för-
störd. Det är inte så lätt att vara er dotter. Jag är rädd för
att hon kan komma att ga ur hand i hand. Femtusen nu,
det vore en hjälp för henne. Ge henne dem nu, och ni hade
något att tänka på, som kunde göra er glad under hela ert
liv! Då hade ni gjort något för att försona det, som vilar
p# er. Ni skulle bli omtalad med beröm i tidningarna.
Den anklagade reste på sig.
  -Tyst! röt han och stampade i golvet. Ni pratar så, att
det går runt i huvudet på mig.
  Hans gäst teg ögonblickligen.
  Den anklagade stod och rannsakade sin själ. Han letade
efter den kärlek till dottern, som man trodde skulle finnas
där. Man ville föra honom i ledband genom denna hans
k#irlek till dottern. Man begärde, att han skulle offra hela
sitt återstående liv av kärlek till dottern. Han, som ingenting
annat ägde än sin frihet, skulle för alltid offra den för
dotterns välfärd! För sin kärlek! Men fanns det verkligen
någon kärlek hos honom ? Nu, när han stod och letade,
kunde han ingen finna. Ja, något kanske, men så obetydligt.
Offra, offra ! Det är inte så lätt att offra. Den här prat-
makaren framför honom ville ha honom instängd och o#ad-
liggjord, men skulle han kunna offra något för den saken?
  -Jag ska göra som ni vill, sade den snklagAde. Jag
ska svara på de tre frågorna. Men det far bli på ett villkor.
Det är ju gott och väl, att Julia får pengar. Men blir hon
hjälpt med pengar? Vad som skulle hjälpa Julia, det vore
att få en bra man. Om ni vill lova mig, att ni gifter er med
Julia, så ska jag skriva på papperet.
  Sven Elversson såg verkligen bestört ut.
  -Det hade jag inte väntat mig, sade han helt lågt.
  -Jag frågar om ni vill gifta er med min dotter, sade
den anklagade hanfullt. Vad svarar ni på det? Ni ber mig,
att jag ska göra mig olycklig för hennes skull, men själv
vill ni ingenting göra.
  -Men hon är er dotter. Det är ni, som hsr satt henne
till världen, värjde sig Sven Elversson. Jag har nätt och
jämnt växlat ett par ord med henne.
  -Ja, då blir det heller ingenting av med att svara på
de tre frågorna, förklarade den anklagade. Det är något sär
skilt med er. Jag ville gärna ha er till min måg. Han
skrattade stormande.
  Sven Elversson lade handen över ögonen. Han drog några
tunga andetag. "Jag förstår", tänkte han. "Den, som vill
ha makt över andra, måste jämt vara beredd att korsfästa
sig själv. Det går inte med mindre."
  Han betraktade mannen framför sig länge och for#kande.
  "Han vill komma undan", tänkte han. "Han vill ha mig
att skylla på. Han är viss på att jag ska säga nej. Men jag
säger inte nej. Jag har fått honom in i ett hörn, och jag ska
fånga honom."
  -Det ska få bli som ni vill, sade han kort. Om er
dotter går in på det, ska hon få mig. Bara skriv!
  Den anklagade tvekade.
  -Jag får tacka pa Julias vägnar, sade han. Men hur ska
jag veta, att ni haller ord?
  -Just det, ja, sade Sven Elversson. Det är en *#ga, #om
jag väntade mig och som jag är glad åt. Om ni tän#er rätt
på saken, så vet ni nog, att på ett sådant här 9#110 finns
det öron i väggarna. Det finns vittnen till att jag h#r;lovat
göra Julia Lamprecht till min hustru, om hon vill b- mig.
Jag kan inte komma undan. För så vitt jag är en# derlig
karl, kan jag inte komma undan. Sätt er här vit #Qrdet,
och skri# !
  Den anklagade satte sig verkligen. på stolen vid bo#det.
Han fattade pennan, doppade den i bläckhornet och vån-
dades.
  Under det att han satt med pennan i handen, sökte han
återigen efter den där kärleken till dottern. Den hate l#anske
funnits i hans själ, när han hade hoppats på att f# ett hem
hos henne, men nu, da det begärdes av honom, att han skulle
offra friheten för hennes skull, fanns den där inte.
  Han skrev med pennan rätt upp och ner. Han skre#r med
pennan på sned. Han doppade gång på gång, stänlcte bläck
omkring sig och blev äntligen färdig.
  -Jag lovade er aldrig något annat, än att jag skulle

svara på frågorna, sade han och lämnade papperet till S#en
Elversson.
  Och Sven Elversson läste och såg, att domarens tre frågor
var besvarade med tre krokiga och vinglande nej. Under
stod namnet Julius Martin Lamprecht och sist en hel mening:
"Jag skulle betjäna om jag var skyldig men det är jag inte."
  -Ja, det här får ni inte de femtusen kronorna för, sade
Sven Ellversson helt stillsamt.
  -Nej, det vet jag, sade den anklagade, men jag får
Julia gift med er. Er har jag aldrig lovat annat, än att jag
skulle svara på frågorna, om ni gifte er med min dotter.
Och det har jag gjort. Jag går fri själv, och jag hsr skaffat
Julia en god man.
  Han stod full av segerstolthet och bröstade sig.
  Sven Elversson blev röd av vrede. Hans ödmjukhet läm-
nade honom. Han börj ade behandla den anklagade med
mindre artighet än förut.
  Han böj de sig än en gång ner över papperet och
synade det.
  -Ja, det var detta jag kunde tro, sade han. Jag borde
ha vetat vilken usling ni var. Jag hade ju sett hur ni hade
ställt till de döda. Varför skulle ni sticka ut ögonen på
dem? frågade han häftigt.
  -Stack jag ut ögonen på dem? ropade den ankiagade.
Det ar inte sant. Det har en annan gjort. När jag gick
fran dem...
  Han tystnade, bet sig i tungan och vacklade dödsblek bort
mot cellväggen.
  -Tack ska ni ha! sade Sven Elversson torrt. Jag visste
nog hur jag skulle ffi bukt med er. Men jag väntade i det
längsta. Jag ville ge er bättre villkor.
  I nästa ögonblick låg mördaren på knä framför honom.
  -Jag har ingenting sagt, jag har ingenting sagt, jämrade
han sig. Låt det vara osagt! Ni narrade mig ju.
  Han var en eländig, jämmerlig hög av ånger och för-
krossel#e. Hela hans rustning av viktighet och inbillningar,
alla hans undflykter och ursäkter var ryckta ifrån honom.
  -Ni vet, att här finns vittnen, sade Sven E;lver#o#D. Jag
varnade er ju.
  -Låt mig skriva en gång till! Ge mig ett nytt papper!
Jag ska bekänna. Ni ska få höra alltsammans. Jag vill hjälpa
Julia.
  Sven Elversson höjde rösten en smula.
  -Jag river sönder det här papperet, sade han. Vi ska
snart ha ett nytt här. Om det nya blir ordentligt b#svarat
och undertecknat, sa antar jag, att väggarna inte h#r hört
något om detta första. Vi tar nu om från den stunden, d#
ni satte er ner och skrev. Timmen är inte utlupen. Julius
Martin Lamprecht, ni har ännu tid på er för att avlagga en
frivillig bekännelse.


  Mördaren satt en stund senare i rannsakningshäktet p# en
stol mittframför domaren. Hans utseende var föränd#at, han
hade något över sig av grundligt tvättad och badad män-
niska, fastän ingen yttre rengöringsåtgärd med honom hade
blivit vidtagen. Men han hade bekänt. Inte bara på py#peret
hade han med ja besvarat de två första punkterna o#h #med
nej den sista# utan han hade ocksa avlagt en fullstii# och
öppen bekännelse. Han var nu till ytterlighet utmattad, man
hade måst ställa fram en stol åt honom, för att h# inte
skulle sjunka till golvet. Men på samma gang sag ha# l#cklig
och tillfredsställd ut. Han bar i denna stund inte agg till
någon människa. Han var renad, frigjord £r#n synd. #Ian
hade inte känt sig så väl till mods sedan sin för#t#, natt-
vardsgång.
  Inte endast domaren befann sig i cellen utan ock# f#ng-
gevaldigern, länsmannen, häradstjänaren, Sven ElverssQ# ocb
Julia Lamprecht. Fången älskade dem alla och allra mest
sin dotter, till vilken han för några ögonblick sedan bade
överlämnat femtusen kronor. Han beundrade henne# ut-
seende. Hon var vacker, Ijus, med krusigt hår, och hon hade
ett stillsamt och blygsamt sätt. Han hade inte ännu f#tt tala
med henne ensam, men enligt löfte av domhavanden skulle
hon få sitta inne hos honom i cellen, sa länge han ön#kade.

  Ibland vände mördaren sina blickar till den man, 80m
hade tvingat honom till bekännelse, och han måste erkänna,
att denne man ingav honom medlidande.
  Bara vid att se på honom, där han stod vid cellväggen
sammansj unken och med ögonen riktade mot golvet, med
pannan dystert hopdragen, kunde man känna medlidande
med honom. Mördaren tyckte sig förstå honom bättre än
någon annan. Han, mördaren, kunde bekänna sin synd och
avtj äna den, men denne man kunde aldrig avplåna den
skamfläck, som klibbade vid honom
  Mördaren hade sett, att domaren och alla de övriga rätt-
visans tjänare hade skakat hand med Sven Elversson och
tackat honom. Domaren särskilt hade visat sig varmt tack-
sam. Han hade varit glad, därför att han nu inte behövde
avkunna dom utan att vara säker på sin sak
  Men Sven Elversson hade sett lika dyster och ödmjuk ut.
#dmjukheten hade bara tilltagit. Han såg ut, som om han
inte kunde tåla sig själv.
  När Julia Lamprecht hade blivit införd i cellen och de
femtusen hade överlämnats till henne, hade denne Sven
Elversson stigit fram och erkänt, att han hade lovat den
häktade att göra hans dotter ett giftermålsanbud. Men
dottern Julia Lamprecht hade sagt rakt nej. Inte med den
mannen. Och med tydliga ord hade hon sagt honom vad han
var for en.
  Sven Elversson hade upptagit detta nekande mycket illa.
Det såg ut att ha förkrossat honom. Han hade dragit sig
tillbaka utan ett ord, vacklat bort till cellväggen och blivit
stående där. Den häktade kände, att han hade fått hämnd.
  Hans dotter, som han inte hade sett förrän i dag, hade
hämnats på den, som hade besegrat honom. Han kände, att
de var av ett blod, och han älskade henne.
  Inte för att han ångrade sin bekännelse. Han kände sig
lätt, ren, Iycklig, aktad, nästan som en fullkomligt hederlig
människa. Och han hade fått se sin dotter, som han hela
l*et igenom skulle komma att älska och som evigt skulle
komma att älska honom, där#ör att han #ör henr e hade upp-
 o#rat sin #ri#et.
  Den verkliga bekännelsen hoppade mördaren över i sina
tankar. Han utplånade den ur sitt minne. Han var en m#n,
som hade behov av att se sig själv i en vacker tager. E#n
gj orde redsn upp en skön, rörande historia om hur han
endast för denna dotters skull hade bekänt och anropat
Guds och människors förlåtelse. Sa länge som han levde,
skulle han komma att dikta på denna historia, och han
skulle tro på den, och den skulle uppehålla hans själv-
aktning under de svåra och långa år, som väntade honom.


 Andra Delen

LOTTA HEDMAN

På tåget, som en dag i slutet av september år 1915 rullade
 från Norrland ner mot de sydligare delarna av landet,
 satt i en tredjeklasskupe en ung kvinna, mycket ärbart och
 enkelt klädd i en svart klänning och en nära nog osmyckad
 svart hatt, och talade med de medresande. Hon höjde gärna
 rösten, och som denna av naturen var litet skrikig, hördes
 hon genom hela kupen. Man fick mycket snart klart för sig,
 att detta var hennes första järnvägsresa. Och detta underbara
 att komma ut i världen och råka främmande, vänliga män-
 niskor tycktes ha försatt henne i en sorts extas. Allt detta,
 som under år av instängdhet hade legat bundet, bröt sig
 fram. Hon talade oupphörligen och hela tiden om sig själv.
 Hon ville inte försumma tillfället att låta folk veta vem hon
 var och vilket märkligt budskap hon hade att framföra.
  - Och jag är en, som ingenting har studerat utom allenast
bibeln, sade hon. Mitt huvud är inte tungt av vetande. Det
är inte förvirrat av irrläror. Jag är som det oskrivna pap-
peret. Jag är som det vita bladet, där Gud själv skriver ner
sina tankar. Och jag är född långt oppe i Lappland, och jag
bor i ett municipalsamhälle, och jag går var dag och arbetar
pa en lådfabrik, och jag är ensam och fattig och har varken
man eller barn. Och ingen bland människor frågar efter om
jag lever eller dör, och ingen kommer och ser om mig, när
jag är sjuk, och ingen finns det där hemma, som jag kan
tala med om det, som är viktigt för mig. Och jag förstår,
att folk gör narr av mig på min rygg, och jag börjar på att
bli skygg för att visa mig ibland människor.
  En vänlig fru mittemot henne, som först av alla hade givit
sig i samspråk med henne och lockat henne att tala, lade
lugnande sin hand på hennes knä, men hon fortsatte, liksom
driven av ett oemotståndligt inre tvång.
  -Och i alla mina dagar har döden varit efter mig som
en rasande ulv. Hans anslag mot mig har varit mångfaldiga.
Han ville åt mig, innan jag hade lämnat moderlivet. Han
sände ut en vansinnig, som skrämde min mor, så att jag
kom till världen för tidigt och övermåttan eländig. Och en
gang ville han dränka mig under badning, och en gång lät
han ett träd i skogen störta ner över mig, och en gång lät
han en orm stinga mig i foten, medan jag sökte efter bär,
och en gång kastade han ner mig från en byggnadsställning.
Och med sjukdom har han plagat mig alldeles utan gräns.
  Det var nu inte bara den vänliga frun, som hörde på
henne. En bondhustru och hennes man, som satt i samma
avdelning, följde med stor uppmärksamhet varje ord. Ton-
fallet och ordavalet paminde dem om föredrag från något
missionshus, och de antog ett nästan andäktigt utseende.
  -Och i min ungdoms år sträckte jag opp mina armar
till Gud, fortsatte den talande, som i själva verket inte kunde
vara mer än en tjugusex eller på sin höjd tjugusju år
gammal. Och jag frågade honom varför han gav döden rätt
att förfölja mig med sår och slag och sjukdom, men nu i
det sista har jag hållit opp att fråga. Jag förstår, att den
lede härjaren traktade efter att slå mig, därför att genom
mig ville Gud tala, genom min mun ville Gud tala och sätta
en gräns för hans vildhet.
  Hon drog andan ett ögonblick och såg sig omkring, men
när hon inte märkte annat än vänlig uppmärksamhet och
andakt hos de kringsittande, fortsatte hon:
  -Och jag har undrat varför jag ska bo så högt oppåt
norr, och varför jag alltid ska gå och trampa på san#na
bygata och aldrig få se något av denna världens härlighet.
Varför har jag fatt så lite förstånd till att ställa för mig,
och varför kan jag inte finna något nöje i det, som alla
andra förnöjes av? Varför kan förman i fabriken aldrig
säga ett vänligt ord till mig, hur jag än bjuder till med mitt
arbete? Varför ska jag ha så svårt att få mjölk, och varför
ska jag bo i ett rum, som ingen annan vill hålla till godo
# ,1 '#

  Men nu undrar jag inte mer, för jag vet, att det är Gud,
som har gjort det så ödsligt och eländigt omkring mig. Jag
får vara glad, att han inte skickar mig ut i granskogen eller
på fjället, att han inte låter mig bo i en lappkåta och dra
omkring med renar i obygden. Jag får vara glad, att han
låter mig bo i ett samhälle, där det ändå finns människor
  Nu var det inte endast de tre närmaste, som följde med
den unga kvinnans tal. Ett par av de längre bort sittande
hade rest sig för att höra bättre.
  -Vad säger hon? mumlade man. Vem är det, som
skriker, så att det hörs genom hela vagnen? Är det någon,
som hor till frälsningsarmen?
  -För det är Gud, som vill ha mina tankar för sig ensam
fortfor den svartklädda. Han vill, att jag ska sitta i uträk-
ningar, att jag ska uttyda Daniel och förklara Hesekiel och
dra ut visdom ur Uppenbarelseboken. Och om kvällarna,
när andra går till dans och till gille, då sitter Lotta Hedman
vid sin bibel, då sitter hon och forskar efter Guds mening
då får hon klarhet i det, som ingen annan i hela världen
vet reda i.
  Det går ett sus av förundran genoln hela järnvägsvagnen,
och den unga kvinnan underlåter inte att märka det. Hon
drives framåt av det uppseende hon väcker. Även om hon så
önskade, skulle hon inte vara i stånd att sluta, innan hon
hade fatt tala till punkt. Hennes länge tillslutna läppar rör
sig med eller mot hennes vilja.
  -Och om vinternätterna, när klockan slår tolv och ett
och hela Sverige har lagt sig till vila, och alla Ijus är släckta,
och det stora, vita landet ligger utsträckt i tyst sömn, da
sitter jag i ett rum, som är så dåligt, att ingen annan vill
bo där, och jag ser Guds finger peka på ord och tal i den
heliga skrift. Och då blir det mig uppenbarat hur det ska
gå med alla de andra, med alla dem, som ligger och sover i
vinternatten. Det blir uppenbarat för mig, som är ringa och
förkastad, men för ingen av de andra, för ingen av de stora
och visa och världskloka.
  Hennes röst höjde sig allt gällare. Den vänliga frun lade
åter sin hand på hennes knä. En konduktör, som gjorde sin
vanliga rond genom vagnen, stannade för att höra efter om
en av de resande hade fått ett plötsligt anfall 8V YallsillIle.
  -Och allt det, som jag har sett och erfarit, det har jag
skrivit ner med tydliga ord, och jag har förseglat brevet och
skickat av det till konungen. Till det höga slottet i Stockholm
gick brevet från den ringa fabriksarbeterskan i Stenbroträsk,
från henne, som pojkar följer efter på gatan, som te het#ar,
såsom vore de lapphundar ute på jakt efter den vilda varg-
honan.
  Och jag har väntat på svar ifrån konungen under många
dagar, men från konungen har intet svar kommit. Och jag
har skrivit om mitt brev och skickat av det till tidnin#en,
och tidningen har inte velat veta av mitt brev, utan har
skickat mig det tillbaka.
  Och jag har råkat i stor ångest, för mitt brev är av stor
vikt. För jag vet när storkriget ska sluta, och jag vet, att
efter det ska komma den stora naturförödelsen, och jag vet,
att efter den stora naturförödelsen ska det komma det Ijuv-
Iiga tusenårsriket. Och jag vet, att en tredjedel av alla män
niskor ska omkomma i storkriget och att en tredjedel ska
förgås i den stora naturförödelsen, men den sists tredjedelen
ska leva kvar i Herrans tusenårsrike.
  De med väldig kraft utslungade orden genomfor många av
de Iyssnande som ett kallt stål. De kände en ilning utefter
ryggraden av fasa. Ett par år förut skulle sådant ILnderligt
tal ha mötts av mycken begabbelse, men man levde uti världs-
krigets andra år. Man var bräddfull av förfäran och för-
väntan. Man satt ingen dag säker, man undrade vad ryssarna
sysslade med där uppe åt Haparandahallet.
  -Och om allt detta och mycket annat står det skrivet i
mitt brev till konungen. Och jag skrev till honom och #de
honom hur han skulle handla, #ör att han och slla svenskar
skulle undgå den tillkommande vredens tid, och hur de ska
få rätt att leva med i Guds tusenårsrike.
  Men jag har bett Gud om hjälp och frågat honom hur
mitt brev ska bli utsänt i världen, när ingen vill hjalpa mig.
Och Gud har befallt mig och sagt mig vad jag har att gora,
för det är en synd, som jag har begått, som måste sonss,

  A

innan mitt brev får utgå och komma till människors känne.
dom. Och det är för att gottgöra min synd, som jag nu är
pa väg söder ut.
  Spänningen i kupen stod på sin höjdpunkt. Denna män-
niska pastod, att hon visste vad alla ville veta: när kriget
skulle ta ett slut. En röst långt borta ifrån hördes ställa en
fråga till henne. "När ska kriget bli slut?" Många andra in-
stämde. "När blir det slut? Vet ni det, så säg oss det!"
  Det var upphörandet av de gräsliga farhågor, som vilade
över mänskligheten, som man med ens tyckte ligga inom
räckhåll Man skulle kanske snart komma fram än en gång
till en tid, då mördandet där borta i den stora världen
skulle upphöra, då man åter skulle ha rätt att tänka på
något annat än krig, då man inte dag och natt skulle Iör-
iöljas av tanken på sörjande gamla kvinnor, på skräckslagna
flyktingar, på försmäktande fångar.
  Bönder tänkte på de dagar, då de skulle slippa att sända
ut söner och drängar till neutralitetsvakten, småhandlare,
som i början av kriget hade gjort glänsande affärer, men nu
började hotas av varuknapphet, arbetare, som såg den kom-
mande dyrtiden och livsmedelsbristen stå hotande framför
sig, alla frågade med en mun:
  -När slutar det? När ska det bli en ända pa detta
elände ?
  Sierskan från Stenbroträsk tycktes inte ha väntat sig denna
verkan av sitt tal.
  -Jag har skrivit det i mitt brev, ropade hon. Det ska bli
bekantgjort, när jag har avplånat min synd och när Gud
låter mitt brev komma ut i världen.
  Ett stort avtagande i intresset förmärktes i järnvägsvagnen.
Den där människan visste lika litet som alla andra. Man
satte sig ner.
  Slutet av hennes tal, de par ord hon härefter uttalade,
åhördes knappast av nå#son mer än den vänliga frun, som
hade börjat samtalet.
  -Och jag har ingen annan tid att skriva än om natten,
sade den unga arbeterskan, om natten, sedan jag har slutat
arbetet och mina fingrar är stela och ovilliga, och jaEs är
inte van vid svenskan. Den är inte sådan som det språket vi
talar emellan oss. Jag blir mycket trött av #krivandet.
  Och jag lever i stort elände, fortfor hon. Jag är fattig
och sjuk och ensam, och en bostad har jag, som ingen annan
vill hålla till godo med, och jag ryser för allt det, som ska
komma att ske.
  Hon hade mycket väl märkt hurusom intresset för hennes
ord hade försvunnit. Hennes röst sjönk, och hon fick över sig
något drömmande. Till sist talade hon bara viskande och
med sänkta ögonlock. Endast den närmast #ittande kunde
uppfatta orden.
  -Men jag ber Gud, att han ska skona mitt liv och att
jag ska få leva kvar i den luttrade skaran. Jag ber, att jag
måtte fa räknas med i den sista tredjedelen och att jag,
som har varit uttagen till att förkunna dess ankomst under
stor försmädelse, också måtte få leva med i Guds tusenårs-
rike, att j ag måtte få stå bland de utvalda och se denna
jorden stråla av rättfärdighet.


DEN SKÖNA MUSIKEN.

Det långa taget från norden rullade oupphörligt vidare
 ifrån station till station. De, som satt i samma kupe
 som Lotta Hedman, steg av sa småningom, först bonden och
 bondhustrun, så den vänliga frun, som hade lockat henne att
 tal8 om vad hon var för en. När den vänliga frun hade för-
 svunnit, kom en man, som mest av allt liknade något slags
 lekmannapredikant, och satte sig på den goda hörnplatsen.
 Han hade varit med på tåget förut, men hade hah en obe-
 kväm plats mittpå en bänk.
  Mannen gav sig genast i språk med Lotta Hedman. Han
frågade henne om hon hade haft uppenbarelser redan före
världskriget eller om det var #örst efter dettas bör]an, som
hon hade blivit seende. Han talade med en mild, låg och
mycket sympatisk röst och med det varmaste intresse utan
att precis förr#åda varken tvivel eller tro. För andra man-

  90
niskor föreföll hans sätt att uttrycka sig retsamt ödmjukt,
men Lotta Hedman fann det behagligt att bli tilltalad på

  ett nära nog vördnadsfullt sätt, när hon för första gången
j ute bland främmande människor hade avslöjat sin värdighet.

  -Det skulle göra mig mycket glad, om ni ville berätta
mig något om era syner, sade mannen. Jag vet inte om jag
kan begära det, eftersom jag är främmande för er, men var
viss, att jag skulle betrakta det som en stor heder!

  Detta kunde den unga kvinnan inte motstå, utan hon
började berätta om den första gången, som hon hade fatt
vara med om något besynnerligt. Nu talade hon dock med
ett helt annat lugn än förut. Visserligen höjde hon rösten,
och visserligen kom hon även nu att få flera åhörare än den,
som hon talade med, men mannen framför henne utövade
ett lugnande inflytande på henne och dämpade ovillkorligen
hennes Iver.

  -Jag var inte mer än fjorton år gammal på den tiden,
sade hon, och jag var nyss tillfrisknad från ett svårt sjuk-
domsfall, som min förföljare döden hade skickat över mig
så att jag var ganska svag och hela min kropp kändes, som
om den skulle hålla på att vissna och sjunka samman. Men
jag levde inte ensam, som jag gör nu, utan jag bodde hemma
hos föräldrarna. Och de var bara ett fattigt bondfolk, men
de hade försyn för min svaghet, så att de lät mig stanna
hemma och släppte inte ut mig till att tjäna hos främmande.
Och mor begärde ingenting annat av mig, än att jag skulle
hjälpa henne med småsysslor och springa ärenden åt henne
och läsa högt ett kapitel ur bibeln för var dag.
  På den tiden fanns det ännu inte någon såg i Stenbroträsk
och inte någon lådfabrik och inte några arbetarbostäder och
inte någon början till ett municipalsamhälle. På hela var
sida av älven fanns det ingenting annat än nfigra små bond-
gårdar. För kyrkan och prästgården och de större bond-
gardarna låg på motsatta stranden, såsom de gör än i dag.
  Och det var en söndagskväll, som mor sa till mig, att jag
skulle ro över med mjölk till prostgården, för då på
sommarn hade alla andra sina kor borta på bete vid fä-
#odarna, så att det var ont om mjölk nere i bygden, och
prostens kunde inte få pa närmre håll än hos OS8
  Och när jag hade satt mig i båten och började ått ro över
till prostgårdslandet, så gick det så ledigt och lätt till att ro.
Det var, som om den tun#,a ekstocken hade blivit förbytt till
en liten smal älvsnipa, det var, som om vattnet hade blivit
förbytt till glatt och fin och fet olja, det var, som om
arorna hade blivit förbytta till lätta och lekande fågelvingar.
Och det var alldeles stilla och tyst omkring mig. Det hördes
inte något gnissel vid årtullarna och inte nagot plaskande i
vattnet och inte något buller från stränderna. Det hördes inte
så mycket som en kobjällra. Inga pojkar och flickor satt och
sprakade på älvbrinken, och alla de svalor, som hade bo i
strandniporna utmed älven och som jämt flög och flsxade
utanför sina hålor, de var borta och försvunna, och man
visste ingenting om deras tillvaro.
  Och när jag hade rott över älven och tagit mjölkflaskan
och gett mig i väg oppåt prostgården, sa var det inte alls
svårt att gå, fastän backen var brant och fastän jag hade
solskenet rätt i ansiktet. De't var ingen brand i solskenet,
och det var ingen tyngd i mjölkflaskan.
  Och jag tänkte för mig själv, att jag matte visst vara ivrigt
väntad och att det skulle komma att gå mig väl på något
sätt, för så lätt hade det aldrig gått förut att komma fram
till prostgården.
  Och när jag var inkommen i köket, så var det stilla där
med, och ingen människa såg jag till, som kunde ta emot
mjölken, utan jag blev stående och väntade nere vid dörren.
  Nästan med detsamma, som jag kom in, så började det
att spela i övervåningen, och det hördes sa väl, att jag nästan
ville tro, att det spelade i samma rum, där jag stod. Och
det lät så vackert, att jag var glad, att både jungfrurna och
hushållerskan hade gått sin väg, så att jag fick stå stilla
och höra på. Jag var inte otålig att få gå min väg. Jag
skulle ha kunnat stå där hela natten och ändå inte blivit
utledsen.
  Jag hade aldrig hört något annat än handklaver och den
gamla kyrkorgeln i Stenbroträsk, så jag undrade mycket vad

det var lör ett #int instrument, som det spe#ades pa. Uch det
var inte några sådana melodier, som jag kände till. Det var
langdragna toner liksom starka vindfläktar, och de var så
rika på Ijud och sa tydliga, att jag tyckte, att de smekte
mina kinder, när de for förbi mig.
Och jag fick så vackra och härliga tankar, medan jag stod
och Iyssnade. Jag tyckte, att jag var lössläppt från jorden.
Jag tyckte, att jag var halvvägs oppe i Guds himmel.
Men så kom det folk in i köket, och med detsamma blev
det slut på det vackra spelet.
När hushållerskan hade tömt mjölken ur flaskan, satte
hon fram mat och bad mig, att jag skulle gå till bordet och
äta. Hon sa, att de hade haft begravning i prostgården den
dagen. Det var gamla frun, som var död, hon, som var mor
till prosten, och de hade haft främmande där, som hade ätit
middag. Och nu ville hon låta mig smaka på gästabudsmaten.
Och när hon var så blid och vänlig emot mig, så tog jag
dristigllet till mig och frågade vem det kunde vara, som hade
spelat så vackert i övervåningen.
Men hushållerskan, hon blev så förvånad, så hon kunde
knappt svara.
  Vad är det du säger, barn? Inte kan du ha hört nagon
spela i övervaningen. Pianot står i andra ändan av huset
det hörs inte hit till köket. Och du förstår väl, att ingen kan
tänka på att spela samma dag, som den gamla frun har blivit
utburen till kyrkogården.
  Det blev alldeles tyst i köket, sen hon hade sagt detta.
Jag visste ju, att jag hade hört vad jag hört, men jag ville
inte vara påståelig.
Hushållerskan, #on liksom tänkte sig om #ara, och så bör.
jade hon #å nytt att tala mig till låtta.
  "'#)e# 'år gam#a #r#nS l#m, som #iggel #å#o#a.#ol #o#et
sa hon, "och det är det sista ställe i världen, där na#o
skulle vilja sätta sig att spela den här dagen."
  Jag fick tårarna i ögonen, därför att jag förstod, att hon
trodde, att jag hade sagt en osanning. Och jag skulle helst
ha #elat springa min vägä men det gick ju inte an att ge

sig av, förrän jag hade ätit opp maten, som var framsatt
at mig.
  Men tänk, att bäst jag satt där och önskade, att jag vore
hundra mil därifrån, så gick dörren opp, och prosten stack
in huvudet och frågade om de inte hade hört, att det hade
ringt till aftonbön.
  Då blev de förlägna i köket och började att urs# sig.
  "Det är denna Lotta Hedman, som sitter här. Hon har
gjort oss så häpna, att vi har glömt allt annat. Hon påstar,
att när hon kom in i det tomma köket för en stund sen, sa
hörde hon hur det spelade i övervåningen, men vi först#r
inte vad hon menar, för vi vet ju, att ingen i det här huset
har spelat en ton på själva begravningsdagen."
  Och jag, min stackare, som blev på detta sättet utpekad,
jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag la ifrån mig
både kniv och gaffel och sköt undan tallriken och gjorde
mig i ordning att rusa på dörrn.
  "A, är det sa", sa prosten, "då ska vi alla tacka Gud.
Detta är en stor nåd. Jag visste väl, att min kära mor skulle
ge mig en hälsning, för så vitt som det stod i henne# makt.
Hon skulle inte gå ifrån mig för evigt utan att #e mig ett
tecken, som kunde vara till en vägledning för mig, som
lever kvar i det mörka och ovissa."
  Och han gick fram till mig och la handen p# huvudet
på mig.
  "Jaså, du är en av dem, som är utvalda", sa han. "Du
är en av dem, som ska bära fram hälsningar fran de döda
till de levande. Ja, kanske att Gud själv en gång kan komma
till att tala genom din mun."
  Mer sa han inte. Han bara vände mitt ansikte oppat och
sag mig djupt in i ögonen, och så suckade han och gick
sin väg.
  Men när jag rodde hem över älven, sa satt jag och tankte
på allt det, som hade hänt mig. Och jag tyckte, att jag hade
blivit på något underligt sätt förvandlad och att jag aldrig
mer kunde bli densamma, som jag hade varit.
  Och detta var första gangen, som jag hade fått vara met
om något besynnerligt, det var första gången, som jag hade


fått besked om att jag var utvald till att höra och se sådant,
som är fördolt för de visa och mångkunni#a.
  Oc# jag t#o#e a#t i #n stun#en, att ja#, sl#ulle #U en
av Herrans profeter, som jag hade läst om I den hellga
skrift. Jag trodde, att jag skulle komma till att uttala ord,
som skulle bestå lika länge som himmel och jord. Jag trodde,
att jag skulle bli upphöjd bland människor, och aldrig föll
det mig in, att jag inte skulle bli något annat än en fattig
arbeterska i en lådfabrik.



LASKAMRATEN.

Den främmande mannen tackade Lotta Hedman mycket
    h#artligt för denna berättelse.
  -Jag är mer än glad, att jag kom med på taget just i
dag, sade han. Ack, det borde inte vara så sällan, som man
finge höra himmelsk musik. Pa det sättet skulle mycket i den
har varlden bli annorlunda.
  När han hade gjort denna betraktelse, drog han sig till-
baka i sitt hörn. Han sköt hatten ner över ögonen, men Lotta
Hedman hade den bestämda övertygelsen, att han inte gjorde
det för att få sova, utan bara för att i lugn få tänka över
det han hade hört.
  När ännu några ögonblick hade förgått, erfor hon en
stark lust att tala mera med honom. "Du ska tala med
den där mannen om Sigrun. Du ska rådgöra med honom om
din resa", hörde hon en tydlig uppmaning inom sig. "Men
varför ska jag tala om Sigrun med en man, som är alldeles
främmande både för henne och för mig?" avvisade hon sig
själv. Ögonblicket därpå var dock lusten där på nytt.
"Tala med honom om Sigrun! Se på honom nu, då hatten
har glidit åt sidan ! Det är en god man, som har erfarit
mycket lidande. Han har ett ödmjukt hjärta. #Tilken män-
niska han råkar, hon må vara hur förfallen och syndfull
som helst, sa håller han henne ändå förmer än sig själv.
l#ed den mannen kan man tala om allting. Tala med honom
om Sigrun!
  Nej, Lotta Hedman, var försiktig! Nu är du inte hemma i
Stenbroträsk, där du känner alla människor. Hur vet du, att
den här mannen är så utmärkt? Kanske att han just nu
si#ter och gör narr av dig i sina tankar."
  Tåget rullade och rullade. Från station, till station. Folk
steg ur och steg på. Vid en stor station, där flera järnvägs
Iinjer möttes, lämnade alla passagerarna tredjeklassvagnen,
så när som på Lotta Hedman och mannen, som satt mittemot
henne.
  Knappt var de ensamma, förrän mannen satte sig rätt upp
på bänken, lade hatten upp i nätet och började spr#ka.
  Han var vänlig, klok, gladlynt och framför allt ödmjuk
och mild. Det var denna mildhet, som gjorde, att ingen
människa kunde se honom längre än fem minuter utan att
längta efter att få anförtro honom alla sina bekymmer.
  "Den där ska förstå min svaghet ',- tänkte alla, som råkade
honom. "Det skulle vara gott att få tala med honom. Han
skulle förstå hur svårt jag har det."
  Det dröjde inte heller lång stund, innan Lotta Hedma
avbröt sig mitt i ett samtal om lådfabriken och arbets
förhållandena i Stenbroträsk.
  -Jag skulle be att få fråga er om råd i en sak, sade hon.
Jag har bekymmer, och ni vet, att jag lever ensam och har
ingen att fråga.
  -Säg inte, att ni vill be mig om råd! sade mannen.
Något råd har jag säkert inte att ge. Men berätta mig i alla
fall vad ni har på hjärtat! Ni talar så väl, och re#an är
lång. Jag för min del ska följa med tåget ända ner till
Dalsland. Jag har ett par dagar på mig, innan jag kommer
hem.
  -Jo, det är så, att jag en gång blev god vän med den
äldsta av prostdöttrarna i Stenbroträsk, sade Lotta Hedman.
Vi var läskamrater.
  Det stockade sig i rösten, och hon blev röd i ögonen.
  -Jag har aldrig tyckt så mycket om någon människa

som om henne, fortsatte hon efter en stunds kamp med
rörelsen.
  Mannen satt alldeles stilla, gjorde inte ett försök att på-
skynda eller hjälpa. Han såg snarast handfallen ut.
  -Jag får lov att tala om hur det var första gången, som
hon talade med mig, så att ni kan komma till att förstå
hurudan hon var.
  -Gör det! sade han. Det är det bästa. Gör er ingen
brådska! Vi har hela dagen för oss.
  -Jo, på den tiden, när vi gick och läste, hände det sig
en förmiddag, under en rastestund, att vi stog, en elva, tolv
#tycken av läsbarnen, i ett hörn av kyrkogården och talade
t om ett katekesstycke. Och jag kommer ihåg, att en av poj-
karna sa, att det kunde aldrig vara möjligt annat, än att
Gud tyckte om människorna. Han hade ju skapat oss, och
då fick han väl lov att vara nöjd med oss.
  Det var så, att vi, som stog i det där hörnet och talade
med varandra, vi var de fattigaste och yngsta av läsbarnen.
De andra, som var bättre och förnämligare än vi, gick fram
och tillbaka på kyrkvallen i små flockar, och ibland samlade
de sig kring den äldsta av prostdöttrarna, som också gick
och läste det året. Hon var vacker, och hon hade något hos
sig, som lockade och drog. Det var nästan omöjligt att få
ögonen att vända sig åt något annat håll än det, där hon
fanns.
  Men Yi andra, förstår ni, som visste, att det var alldeles
omöjligt, att prostdottern kunde vilja välja sig vänner ibland
095, Vi stog i ett hörn och försökte trösta oss med att tala
om ett katekesstycke.
  "Om vi vore som hon där borta", sa jag, "så skulle Gud
säkert vara nöjd med oss."
  Det var prostdottern jag tänkte pa, och med ett vände vi
oss allihop, och nu stog vi återigen och stirrade på henne.
Hon hade ett så vackert och mjukt brunt har, som krusade
sig vid tinningarna i små lockar och föll i mjuka vågor över
hjässan och neråt nacken. Och hon hade ett långlagt an-
sikte med tunna kinder och långa ögonhår och ögon, som
var som en djup brunn till att se ner i. Och hon var lika-

som gjord av en finare materia än vi andra. Hon var som
ett genom,kinligt bär. Hon var bra lång, och hon gick med
huvudet lutat åt ena sidan, och vi tyckte, att det passade bäst
så till hela utseendet och till hela väsendet.
  Mannen, som satt och hörde på historien, lutade plötsligt
ner huvudet i handen. Han såg ett djupt älskat ansikte fram-
för sig. Han såg det sådant, som det hade visat sig för honom
ute på havet, da den ena skönheten dök upp för dem efter
den andra. Sa besynnerligt ungt och frågande.
  -Hon hette Sigrun, sade Lotta Hedman, och det var ett
ovanligt namn, men det var inte det enda, som var ovanligt
med henne.
  Just den dagen, när jag såg henne stå i solskenet på kyrk
vallen, kom jag att förstå varför det var omöjligt att låta
blickarna skilja sig ifrån henne.
  För visst var det sant, att hon hade människoskepnad som
vi andra. Hon hade ögon och näsa och mun, och hon var
född borta i Stenbroträsk prostgård, och hennes föräldrar
var inte annorlunda än någon annans. Men detta kunde in#e
bedra den, som hade seende ögon. För Sigrun var av ett
annat slag än vanliga människor, hon var a# en annan värld.
  Mannen, som ännu satt med handen för ögonen, nickade
ofrivilligt. Det var det rätta ordet. Från en annan värld, en
vilsekommen fl#ttfågel, som hade skilts från sina kamrater
och kommit in i en skara fåglar, som inte var av han9, slag.
  -För det ges andra världar, sade Lotta Hedman, det ges
manga utom den, som vi nu ser omkring oss. Och från en av
dessa var Sigrun. Men ni kan väl inte förstå hur jag menar?
  -Jo, sade mannen, jag förstår. Jag har själv en gång
sett en människa, som var från en annan värld. Jag tror at-
minstone, alt jag förstår, lade han till, såsom hade han talat
rmed för stor säkerhet.
  -Och jag smög mig in i en vrå under klockstapeln,
fortsatte Lotta Hedman sin berättelse och satte händerna för
ö#onen. Jag fick lov att tänka över vad detta ville säga, att
Slrrun inte var en vanlig människa.
  Skulle inte Sigrun, om hon var från en annan varld,
kunna se på mig, att jag var en utvald och att jag en gång

skulle föra Guds talan? Och skulle hon aldrig bry sig om
att säga ett ord till mig? Skulle inte den, som var olik alla
de andra, kunna urskilja mer än de och välja bättre än de?
Men jag fick inte länge vara ostörd med mina tankar. De
andra läsbarnen, alla de tolv, som inte vågade sig fram till
prostdottern, kom och sällade sig till mig.
  "Här sitter Lotta Hedman och gråter, därför att Sigrun
inte #rill se åt henne", sa en av dem.
  "Du kan väl begripa, Lotta, att Sigrun ;nte kan bry sig
om den, som ser ut som- du", sa en annan och försökte tala
reson med mlg.
  "Tänk pa ett sådant hår du har! Det står ju omkring
huvudet på dig som en ullbuske."
  Jag satt stilla och hörde på dem. "Om det inte vore
något annat än det, som skilde oss åt!" tänkte jag. "Men det
värsta är, att Sigrun är från en annan värld."
  "Och du har en så konstig och förkrympt kropp", sa
läskamraterna. "Du får aldrig kläderna att sitta nätt och
slätt på dig, som de gör pa andra. Och du har stickande
ögon, och du skriker, när du talar."
  Det hade inte £unnits några tårar i mina ögon förut, men
nu kände jag, att de ville tränga sig fram, därför att de
andra var grymma och hårda, när de förfiökte trösta.
  Men då kändes det på en gång, som om ett varmt, milt
Ijus skulle sprida aig i luften framför mig. Det kändes, som
när solskenet faller in i kammarn en kall vinterda#s.
  Det kom en sval, mjuk hand och förde bort mina händer
från ansiktet, och när 3åg såg opp, så var det Sigrun, som
stod framför mig? och hon smålog mot mig och frågade om
3ag ville ro henne över till andra stranden i min båt fram
på eftermiddagen, sedan vi hade slutat läsningen.
  Och fastän jag begrep, att de andra hade talat om för
Sigrun, att jag #ar sjuklig och fattig, och fastän jag visste, att
hon gjorde detta förslag bara av barmhärtighet, så kände jag
en outsäglig Iycksalighet. Ni kan inte förstå hur ljuvligt jag
kände det och hur jag älskade henne alltifrån den stu#den.
"Och hur jag älskade henne alltifrån den stunden", #pp-
repade den Iyssnande för sig själv och kände ett par läp#ar
uvudet lutat åt ena sidan, och vi tyckte, att det passade bäst
så till hela utseendet och till hela väsendet.

"Fastän jag visste, att det bara var barmhärtighet", viskade
han för sig själv, "fastän jag till fullo förstod, att det bara
var barmhärtighet."
  -Sigrun, mumlade han nästan hörbart, varför kommer
du tillbaka till mig på detta sätt nu i dag? Jag trodde, att
jag hade visat bort dig för evigt. Varför kommer du till-
baka ?
  -Men på eftermiddagen, när vi var ute och rodde, fort.
satte Lotta Hedman, då frågade Sigrun om det var jag, som
hade hört den vackra musiken i prostgården på farmoderns
begravningsdag, och hon ville, att jag skulle tala om för
henne alltsammans. Och hon fick inte höra bara om detta.
Allt annat, som jag hade sett och hört, berättade jag för
henne, och jag fördolde inte, att jag trodde, att jag skulle
bli en sierska och en Guds profet. Och hon gjorde inte narr
av mig. Hon sa bara helt ödmjukt, att hon aldrig kunde se
något sådant, men hennes önskan var att få bli sjuksköterska.
Men inte för vanliga sjuka, utan för de pestsmittade eller de
spetälska. Eller om detta inte kunde låta sig göra, sa ville
hon ta hand om idioter eller lära blinda att läsa i bok eller
döva att tala. Det var hennes värsta sorg, sa hon, att hon
inte trodde, att föräldrarna skulle ge henne lov att ägna sig
at något sadant ämbete.
  Jag minns ännu i dag hur vacker hon var, sade Lotta
Hedman, då hon talade om detta.
  Mannen framför henne såg upp för ett ögonblick, och hans
ögon strålade.
  -Ni gör mig ett stort nöje genom er berättelse, sade
han. Ni kan inte tro vilket nöje ni gör mig.
  -Det är bra snällt av er, att ni säger så, sade Lotta
Hedman. Jag trodde, att ni skulle vara rent uttråkad vid det
här laget.
  - Ni ska inte tänka så, sade mannen. Om ni hölle på och
talade med mig om den där prostdottern från Stenbroträsk,
ända tills vi skils åt, så skulle inte jag bli uttrakad. Ni blev
väl god vän med henne efter den där första roddturen, kan
jag förstå?

   1 nn
  -Ja, sade Lotta Hedman, det är säkert, det, att vi blev
goda vänner. Vi var ute och rodde mest var afton, så länge
som läsningen varade, för Sigrun tyckte om att sitta i en
båt och bara glida fram längs med stränderna utan att ha
ärende åt något håll. Hon tyckte inte om ångbåtar och inte
om järnbanor, och inte tyckte hon om att åka efter häst,
men hon tyckte om att driva omkring i en roddbåt. Och vad
hon allra mest längtade efter, det var att komma ut på ett
stort hav.
  Mannen, som satt framför henne, hade åter böjt ner huvu-
det och lagt handen över ögonen. "Ja visst", tänkte han,
"hon hade länge längtat efter att få komma ut på havet,
det sa hon till mig. Hon hade längtat efter det alltsedan de
dagarna, då hon bara var femton år. Men det blev jag, som
fick stilla denna hennes längtan. Jag har ändå fått göra
något gott i mitt liv.
  Lotta Hedman, som inte behövde mycken uppmuntran av
sin åhörare, fortsatte oförtrutet sin berättelse.
  -Jag trodde, att så snart som läsningen var slut, så
skulle vi aldrig mer råkas, men hela sommarn efteråt kom
Sigrun nästan var dag ner till älvstranden, och da var jae
henne till mötes med båten, och vi for oppför och utför
älven i timvis. Och så fortsatte #et sommar efter sommar,
och det var den Iyckligaste tid, som jag någonsin har fått
uppleva.
  Mannen mittemot drog en djup suck.
  -Varför kommer du tillbaka till mig, Sigrun? viskade
han. Varför kommer du så ung, så god, så skön, så oerfaren
och oberörd ? Jag har försökt tänka pa dig såsom en
åldrande kvinna, en mor med barn, en älskande och hän#
given hustru. Varför kommer du i din ungdoms friskaste
glans ?
  -Ja, nu ska ni få höra hur det gick med vänskapen,
sade Lotta Hedman.
  -Jo, när den hade varat i fyra år, så satt jag en söndags-
eftermiddag på vårsidan där hemma i stugan och gav akt på
en stor, rödmålad bondgård, som reste sig utanför det östra
fönstret. Den ena huslängan trädde fram efter den andra,
och jag undrade vad detta kunde vara för en slags gård
och varför den byggde opp sig sa präktigt just i kväll.
  Det var rätt långt lidet på dagen, det #började redan på
att bli skumt. Och far och mor hade varit i Icyrkan p# för
middagen, och nu satt de på var sin sida om spishällen och
rökte och småpratade. Men jag satt framme vid fönstret och
såg på garden, som höll på att växa opp mot den grå
kvällshimlen.
  Det var ett rött boningshus i två våningar, som stod högt
på en kulle med en mängd gamla aplar pa sluttningen
framför, och på ena sidan om äpplegården såg jag en lagård
med lador, och på den andra låg brygghus och stall och en
stor stenkällare med en ensam liten kammare oppbyggd på
källartaket.
  Bredvid k#illarn stog ett träd, som jag inte kunde ge
namn. Det var knotigt och hade tjock stam och vitt utsträckta
grenar, och det såg ut att vara urgammalt, och det hade
över sig något vresigt och hotande.
  Och föräldrarna, som satt borta vid spisen, de sa just
ingenting till varandra. De bara - tänkte tillsammans. De
visste sa väl var de hade varandra.
  "Å, det här blir allt bra synd om Lotta", sa mor. Och
far svarade strax utan att fråga vad hon menade, att det
gjorde det visst. För han hade naturligtvis sutti# och tänkt
pa detsamma 50m hon.
  Men jag tänkte för mig själv, att de visste inte vad de sa,
för hur skulle det någonsin kunna bli synd om mig, så länge
som jag hade så många syner och röster att fröjd# mig åt?
  Och den stora gården stod alltjämt kvar lika tydlig. Jag
tyckte, att j ag när som helst skulle kunna g# in genom
grinden och hälsa på inne i stugan. Jag kunde se redskap,
som lag kvar på bakgården, och ämbaret bredvid brunnen
och hundkojan och duvslaget, och jag förstod, att det var en
betydande gård, där allting var stort- tilltaget, men det var
ocksa över den något gammaldags och urmodigt
  Den låg alldeles tyst och stilla och övergiven. Ingen män
niska och inte heller något djur var i rörelse
  Så fick jag se något, som förvånade mig mer än allt

annat. Det fanns en stengärdsgård, som stängde garden
från åkern, och mittpå den såg jag en grind. Och den ena
grindstolpen stod rak och riktig, men den andra var grå och
nästan upprutten och skulle ha fallit till jorden, om det inte
hade funnits en hel mängd stöttor omkring den.
  Just som jag fick ögonen på den gamla grindstolpen, så
for en rysning genom mig, och jag kände, att jag blev rädd
och att jag helst inte skulle vilja se nagot mer.
  Jag satte händerna för ögonen och vände mig inåt mot
rummet, men gården förs-ann inte fördenskull. Nästa gång,
som jag såg ut, stod den där alldeles som förut, och den var
vacker och präktig att ce på. Den Iyste mot de svarta höj-
derna, som reste sig bakom den. Och den, som såg en sådan
gård i verkligheten, måste tänka, att det var ett rikt och
mäktigt folk, som bodde där. Allting var väl bibehållet, utom
den där enda grindstolpen.
  Och jag försökte att inte se på den, eftersom den gjorde
mig rädd, men just som jag Iyfte ögonen från den, fick jag
se, att det ända fanns en människa på gården. Hon satt i
fönstret på källarkammarn nästan alldeles ovanför grind-
stolpen och sag ner på den.
  Hon var gammal, och hon hade ett strängt, men vackert
ansikte och vitt hår, uppsatt under en mössa, som Jag aldrig
hade sett någon bära maken till. Hon satt stilla, med hän-
derna i kors, och höll ögonen stadigt riktade på stolpen.
'#on satt som förstenad och betrakta#le den.
  #ag blev rädd än mer för henne än för #rindstolpen, och
jag vände mig fran fönstret och gjorde ett försök att få bort
henne genom att tänka på Sigrun.
  Jag tänkte på hur goda vänner vi hade varit och ännu
var. Det fanns ingenting, som kunde skilja oss åt. Förra
vintern hade Sigrun varit borta och hälsat på släktingar
söder ut i landet i flera månaders tid, men när hon kom
tillbaka, så var vi desamma goda vännerna som förut.
  Jag brukade inte behöva göra mer an kalla fram Sigrun,
för att allt mörkt skulle vika ifrån mig. Men denna gången
hjälpte det inte. När jag åter vände mig mot fönstret,
stod den gamla gården kvar, som den stått, och den gamla
kvinnan satt som f#rut och stirrade mörkt och envist ner på
samma plats.
  Och far och mor, som satt borta vid spisen, de höll också
pa som förut.
  "Ja, det blir svart för Lotta", sa mor. "Men hon har ung
dornen för sig, och när en är ung, så glömmer en."
  "Ja, det går an, så länge som en har ungdomen, som
hjälper sig", sa far.
  Och så suckade #e och drog djupa bloss ur piporna.
  Det kom allt så tunga tankar och la sig över mig. Jsg
börj ade tro, att föräldrarna hade rätt. Säkert skulle det
komma att hända mig någonting svårt.
  Och så #;jorde jag ett försök till. Jag tänkte p# Sigrun,
sådan hon hade varit, då hon för ett par månader sedan
kom och berättade mig, att hon var förlovad med en prast
som hon hade råkat, medan hon var borta hos sliilctingarna.
  Hon hade varit så Iycklig över att hennes fästman var
präs,t. Det pa#sade så bra för henne, som var prästdotter.
Och tänk, att han redan var kyrkoherde med egen försam-
ling, fastän han bara var några och trettio år# Den var ju
rätt liten, men han skulle inte heller stanna där länge. Han
var en sådan förmåga, att han inte skulle kornma att sluta,
förrän han blev biskop.
  I alla fall så var det ju utmärkt, att han hade ett eget
hem, sa att de kunde gifta sig framemot hösten.
  Och först så hade jag blivit lite förvånad, för jag hade
ju alltid hört, att hon skulle bli sjuksyster, men hon för.
klarade, att det var alldeles detsamma att bli prästfru. Ja,
det var egentligen ett mycket större kall, för nu skulle hon
få en hel församling att hjälpa och bispringa.
  Jag tänkte på detta, och i detsamma såg jag ut med god
förtröstan. Men då var det än värre, för nu hade den gamla
kvinnan rest sig, och jag mötte hennes blick. Och jag såg
mörker och vrede och hårt hat i den, och en knotig hand
Iyfte sig, och hon skakade den hotande mot mig, medan
hon med sin andra hand pekade på grindstolpen. Det var,
som ville hon säga som så, att om j ag rörde vid grind-
stolpen, så skulle det gå mig illa.

    Hon var förfärlig och skrämde mig, men på samma gång
| Yar hon så ömkligen gammal och vanmäktig, att jag ville
gråta av medömkan.
    Men i och med det att hon Iyfte sin hand, var alltsammans
I försvunnet. Alltsammans, både gård och #umma och grind-
| stolpe. Det var, som skulle de aldrig ha funnits. Och jag
| kände sannerligen en stor lättnad.
  Varför skulle jag behöva vara ängslig, därför att Sigrun
hade fästmannen hos sig på besök ett par dagar? Eller
varför skulle far och mor behöva sitta och vara sorgsna
därför att de hade sett honom i kyrkan i dag?
  Och så äntligen dök det opp ett par huvuden ovanför älv-
brinken. Jag kände en sådan glädje, att jag genast ropade
till föräldrarna:
  "Nu tror jag allt, att Sigrun vill visa mig sin fästman.
Kom hit och se om det inte är hon och han, som kommer
gående bortifrån älven?"
  Då fick mor brått med att sticka undan pipan och flytta
på alla stolar och att torka opp ett par droppar vatten, som
var utspillda på golvet.
  Men far kom fram till mig borta vid fönstret, och vi stod
och betraktade de vandrande. Och nu såg jag fästmannen för
första gången, där han kom med fästmön under armen. Han
var inte så värst lång, men starkt byggd var han, välvuxen
och axelbred. Och han hade ett vackert och välformat huvud.
Jag kunde inte se något fel pa honom, om det inte skulle
vara det, att han var närsynt och gick med glasögon.
  När de kom in, såg de stolta och Iyckliga ut. Och ja# var
också så nöjd med Sigruns fästman och så Iycklig över att
de hade kommit till mig. Han såg ut, som om han skulle
kunna ta v #rd om sin hustru i alla väder och vindar. Så
länge som hon hade ett sådant stöd bredvid sig, skulle hon
aldrig kunna bli olycklig eller misströstande.
Fästmannen hälsade sa vänligt på far och på mor. Men
när han kom fram till mig, sa plirade han lite med de när-
.synta ögonen och tog an en skämtsam min. "Jaså", sa
han, "detta är den stora sierskan i Stenbroträsk. Henne är
jag rädd för. Hon kan ju se tvärsigenom människor, och tänk
om hon inte blev belåten med mig!"
  Och han skrattade, och Sigrun gjorde detsamma, och far
med drog på munnen.
  Och det var, som om jag skulle vara så lustig och bara
till att göras narr av.
  Jag blev först alldeles röd av allt det blod, som ström-
made opp i mitt ansikte. Och sedan kände jag, att jag ble-
stel och hårdnade till. Och jag kunde inte begripa, att någon
människa kunde få tala så öppet om detta, som var min allr#
heligaste hemlighet. Och hur kunde Sigrun ha förrått för sin
fästman sådant, #om hade sagts henne i djupaste förtroende?
  Lotta Hedmans röst höjde sig i skärande tonfall, sasom
när hon hade talat om sitt ensamma, hårda liv. Det var en
skarp smärta, som återuppstod inom henne.
Mannen framför henne såg upp med ett vemodigt leende
-l)et kunde ni väl veta, att Sigrun skulle vara just
sådan, sade han. Hon hade gett sig till honom med hela sin
själ, med alla sina tankar och med allt, som hon hade
genomlevat.
  -Ja, det var nog så, sade berätterskan, men det #ar
svårt för mig. Mor försökte svara i mitt ställe, fortfor hon,
för hon förstog nog, att jag ingenting kunde säga.
  "Hon har allt en sa oförståndig mor, den här flickan",
sa mor. "Men Gud har hört mina böner. Han har #;ett mi#
en dotter, som ser och förstår mer än andra."
  Jag tyckte, att mor var bra tapper. Ja#r skulle ha ve]al
falla på knä och tacka henne, men hon blev allt tyst, hon
med, när hon nu fick en skarp blick genom glasögonen och
prästen började tala med tjock och tung och viktig röst,
liksom skulle han ha stått på en predikstol.
  "Vi får allt lov att vara försiktiga, vi, som är kristna"
sa han, "sa att vi inte sjunker tillbaka i hedendom. F'ör den
människa, som försöker tränga in i det övernaturliga, hon
vill likasom gå sin egen väg och inte den, som är banad
genom Jesus Kristus. Hon vill göra sic sina egna gudar, och
kanske att hon vill göra sig själv till Gud."
  På det sättet predikade han en lång stund. Och nu fanns

det ingen rner i stugan, som tordes säga emot honom. OC#1
var var nu allt det, som jag hade hört, och som jag hade
sett? Det var som bortblåst i samma stund, som den mannen
kom in till oss. #ch jag måste sitta tyst utan hjälp och höra
honom tala mig till rätta inför Sigrun och föräldrarna.
Jag såg bort till Sigrun, och hon satt och såg opp till
fastmannen med hela ansiktet strålande av ödmjuk beundran.
Och jag såg hur Iycklig hon var över att fästmannen gjorde
sig besvär att föra mig in på en rätt väg. Och nu tyckte hon
alldeles som han, att allt detta, som vi hade haft att tala om
med varann, det var skadligt och farligt. Det var till mitt
bästa, som han talade, och j ag hade inte något annat att
göra än att vända om från mina onda vägar och försöka
bli som alla andra.
Jag blev så förkrossad av #org. Jag ville hellre vara död
än sitta där och uppleva, att Sigrun hade svikit mig.
Hennes åhörare Iyfte än en gång upp huvudet.
-Det var väl vackert, att hon inte hade någon egen
tanke, utan bara tänkte hans tankar, sade han. Det är just
detta, som är det vackra hos henne.
Lotta Hedman fortsatte sin berättelse utan att svara på
hans anmärkning.
-De förlovade stannade hos oss en lång stund, och de
talade förstås inte bara rned mig, de talade också med far
och med mor. Och allt, vad fästmannen sa, lät förståndigt
och vänligt, och han hade väl reda pa sig. När har# kom
ut ur predikotonen, Ijöd hans~röst frisk och glad. Det var
inte svårt att första, att Sigrun kunde halla av honom!
Jag sa inte ett ord, så länge som fästmannen var kvar, och
Si#,run såg ibland på mig med en förvånad min, och till sist
fragade hon mig om jag var sjuk. Men jag bara skakade
pa huvudet. Sigrun kunde väl inte förstå annat, äll att jag
borde vara så innerligt Iycklig.
  Det var en stor lättnad för mig, när de äntligen var utom
dörrn. Men så hände det sig, att Sigrun hade glö#nt sina
vantar, och hon kom tillbaka in ensam för att hämta dem.
  Han, som satt och Iyssnade, hade ett utpinat uttryck över
ansiktet. "Vad har du för rättighet att sitta och l#ssna till
allt detta tal om Sigrun?" sade han till 9ig själv. "Akta
dig, akta dig! Längtan kommer tillbaka, sorg kommer till
baka, kärlek vaknar upp. Det blir som för sex ar sedan, när
du satt på klipporna och drömde kärleksdrömmar. Dag efter
dag satt du och drömde om henne."
  -Och då passade hon på att fråga mig, fortsatte Lotta
Hedman, om jsg inte tyckte, att fästmannen var märkvärdig
och härlig, och om jag hade trott, att något sadant fanns i
v;årlden. Och när jag alltjämt ingenting sa, sa brast henne
talamodet.
  "Vad i all världen är det åt dig?" frågade hon. "Varför
är du så tyst och sur? Jag trodde, att du skulle ha sådan
nytta av att få tala med en präst. Och min fästman var #
ivrig att få tala med dig. Och jag har berättat honom så
mycket om dig och sagt, att du var sa märkvärdig. Och #ad
ska han nu tänka?"
  Jag satt stilla, ända tills Sigrun var borta vid dörrn, men
då rusade jag efter henne.
  "A, gift dig inte med honom, Sigrun!" brast jag ut. "Han
gör dig olycklig." Och da nu Sigrun såg stort p# mi#s, så
la jag till i min ångest: "Han kommer att slå ihjäl din själ,
såsom han har slagit ihjäl min."
  Då rätade Sigrun opp sig.
  "Nu är du elak", sa hon. "Ska du tala så styggt, för att
rnan vågar säga nagot till dig, som du inte tycker om att

  Och så gick hon äntligen på allvar.
  Och jag var glad, att far och mor ingenting sa, varken
för att trösta eller förklara. Jag gick ut i det 1ill8 iskalla
köket och satte mig att gråta. Jag grät den ena timmen efter
den andra. Jag begrät den vackra vänskapen, jag begrät min
själ, som var tagen ifrån mig och aldrig skulle väDda ater,
och ]ag bet i försmädelsens frukt. För första gången i livet
hade jag fått smaka dess bitterhet.
  Lotta Hedman hade sänkt rösten, såsom då hon slutade
sitt stora tal om kungabrevet och tusenarsriket. Hennes an
sikte var präglat av ett stort lidande. Hon kände än i dag
forodmiukelsens plåga.


                         H Å N G E R.

 A ck, vad Lotta Hedman var Iycklig att få berätta! #ad det
1# var Ijuvligt att få tala om Sigrun! Vad hon ansträngde
#ig för att tala högsvenska! Hur hon arbetade för att vara
lika högtidlig som en andaktsbok! Så tacksam hon var mot
denna åhörare, som alltjämt satt stilla och Iyssnade, som
hade ett så outtömligt tålamod!
-Nu är det bara en sak kvar, som jag behöver tala om,
F för att ni ska kunna ge mig det råd, som-ja#s behöver,
  sade hon.
-Ni ska inte på något sätt oroa er, sade han. Tala ni,
| som det bäst passar er! Vi har tid på oss.
,# Lotta Hedman föll genast in i berättartonen.
  -Ja, det var samma år på hösten, började hon, och det
hade just börjat regna så häftigt, att vi hade blivit tvungna
I att springa in i stugan, både far och mor och jag, för att
  vi inte skulle bli genomblöta.
  Och knappt hade vi hunnit in, förrän dörrn rycktes opp
igen och ett par stora, väldiga karlar kom inrusande. De
bad hövligt, att de skulle få stanna hos oss, så länge som
skuren varade. Och far bjöd dem vara välkomna, och mor
och jag satte fram var sin stol åt dem nere vid dörrn.
  Och den ene av dem var språksam och fragade fsr om
han trodde, att de künde få arbete vid det nya sågverket,
som höll på att byggas i Stenbroträsk. Men den andre var
tyst och satt bara och stirrade bortåt det östra fönstret.
  Och just mot det fönstret kastade sig regnskuren med all
sin kraft. Det strömmade så mycket vatten utför rutorna, att
man knappt kunde se någonting genom dem.
  Jag undrade vad det kunde vara, som han stirrade på.
För nog begrep jag, att han såg efter något annat än regn-
droppar och smahagel.
   Och jag gick fram och satte mig på min vanliga plats i
stolen vid fönstret och såg ut.
  I#en det var ingenting annat att skAda än de små grAa ut.
husen och vatten, som skvalade ner från alla tak. Och det
var så mulet och mörkt, att man nätt och jämnt kunde se #a
långt bort som till älvbrinken. Där bortom stod det gra regn
molnet sa tätt som ett förhänge.
  Jag tänkte på att vid det där fönstret hade jag suttit i
mörka kvällar, men mörkret hade inte hindrat mig från att
se, och jag hade suttit där i tät snöstorm, men snöflirlgorna
hade inte hindrat mig från att se, utan där hade jag sett
skepp segla och järnvägståg jaga förbi, och konungar hade
jag sett taga in i sköna städer, och bröllopstag hade vandrat
fram, och änglar hade dansat och lekt inför mina ögon.
  Men vad tjänade det nu till för mig, att jag satte mig vid
det östra fonstret? Mitt seende öga var utslaget ur mitt an
sikte, och jag skådade ingenting annat än uthus och gård
och skvalande regn. Till #nig kom inte mer några budskap
eller några varningar eller några uppenbarelser.
  Och något, som jag tyckte likna röda hus och höga skogar,
såg jag avmala sig mot den gråa molnväggen, men det blev
bara dunkelt och otydligt.
  Och jag f-örsökte att vara glad över att jag nu var som
alla andra, men mitt livs fattigdom kändes myeket hmg,
sedan jag inget såg eller hörde av det, som var Bver det
verkliga. Jag kände ingen glädje över att leva. Jag var lik
en, som i lång tid hade suttit vid ett fulldukat bröllops-
bord, men nu inte ägde så mycket som en sm#la bröd till
att stilla sin hunger.
  OGh ingen hade jag mer, som kunde trösta mig, för Sigrun
skulle i dagarna gifta sig och flytta med sin man ner till
Applums socken i Bohuslän. Och hon hade frågat mig om
jag ville följa med henne till hennes hem och hjälpa henne
för så hade det en gång för länge sedan avtalab mellan oss.
Men jag hade svarat, att jag hellre ville stanna i Stenbro-
träsk hos far och mor. För jag ville inte dra bort med
Sigrun. Hon hade aldrig varit sig lik, sen hon hörde mig
tala illa om fästmannen, och jag kunde inte heller mer se
henne som en villfaren fågel, utan jag tyckte, att hon var
väl hemmastadd i det mänskliga.
Och mittunder det att mina tankar ·ar som mörkast, så

fick jag höra steg, och den tyste av de bada vandrings
männen stod bredvid mig och lutade sig fram mot de ner
re#nade rutorna.
  ' Det här är allt ett märkvärdigt fönster", sa han och rörde
#-id min arm, för att jag skulle se ut. "Jag undrar om ni
ser detsamma som jag?"
  "Jag kan ingenting se", svarade jag. "Men varför säger ni,
att det här fönstret är märkvärdigt?"
  "Det måtte väl vara märkvärdigt", svarade han, "att jag
ser Hångers gård i Dalsland genom fönstret på en stuga i
Stenbroträsk."
  "Är det en gård, som ligger högt på en backe med aplar
på sluttningen framför?" frågade jag. "#inns det en källare
med en stuga på taket, finns det en grind med en gammal
och rutten grindstolpe, och sitter det en gumrna i källar-
kammarfönstret?"
  "Ja", sa han och böjde sig fram för att se bättre, "sa är
det. Det sitter en gumma i kammarfönstret, det är riktigt
alltsammans."
  "Och sitter hon inte och stirrar pa grindstolpen? Är det inte
så, som om hon inte skulle kunna ta sina ögon ifrån den?"
  "Jo visst", sa han och drog tungt efter andan. "Jo visst
sitter hon och ser efter, att grindstolpen inte får falla. Det
måste hon hålla på med till världens slut."
  Och jag såg hur det, som han såg, plågade honom. Han
hade stora svettdroppar i pannan, och han var dödsblek och
hade svårt att få fram orden.
  Men nu tog han ögonen från fönstret och vände sig hastigt
mot mig. "Men ni säger ju, att ni ingenting ser!"
  "I dag ser jag ingenting", svarade jag. "Men en gang i
våras sag jag den där gården."
  Och nu märkte jag, att både far och mor och den andra
främmande mannen hade kommit fram till oss och stod och
Iyssnade.
  "Det är mÅnga i vår släkt, som har det på det där
sättet". sa nu den andra vandringsmannen med låg röst till
far, "men jag har inte hört, att min bror har sett något
förrän i dag."
  #len han, #om hade talat med mig, #rände omigen ögonen
mot fönstret, och strax därpå vek han förskräckt tillbaka.
  "Nu har hon sett på mig,!" ropade han. "Och nu är det
visst slut med mig."
  Och det tog sig konstigt ut, att han blev sa rädd, han,
som var så ofantligt stor och stark. Men inte en gang mor,
som annars var skrattlysten av sig, kom sig för med att dra
på munnen.
  "Vi ska ta och sjunga en psalm", viskade jag till mor.
Och vi stämde opp den första psalmvers, som kom 08S i
tankarna.
  Och medan vi sjöng, upphörde regnskuren. Det grA molnet
stod inte långre som en mur borta över älvbrinken, och en
solstråle silade in i kammarn.
 Han, som såg synen, hade satt sig ner på en stol och
oll handerna for ansiktet. Han vågade varken se opp eller
rora sig.
  Men nu, när det åter var klart och Ijust, började brodern
tala förstånd med honom.
  "Kom med nu, Jon!" sa han. "Nu är det vackert väder
så att vi kan gå vår väg. Titta o#p nu, så ska du f# se
att det är borta alltsammans."
  Men Jon satt sammanböjd med ansiktet i hänterna och
höjde på armbågen för att visa brodern ifrån sig
  "Nej, Anders, ne;", sa han. "Låt mig vara! Jag törs inte."
  Då såg Anders bort till 099 och skakade på huvudet.
  "Det är inte så underligt, att han är rädd", förklarllde han.
"För det där, som han såg, är något, som har funnita till i
fordomtid, och den gården, som han närnnde, är vår farfars
far kommen ifrån."
  "Han sa visst, att den hette Hånger, den där garden",
prövade j ag på att säga, då ingen av de andra svsFade
honom.
  "Ja", sa han, "den heter Hånger, och den ligger p#. Dals-
Iand, och vi, som är därifran, vi kallas för Hångerjattarna.
Vi är större till växten än andra människor, och folk säger
om oss, att vi är svåra att råka ut för, men jag för min del
vet inte, att det är något annat märkvärdigt med oss, än att

#i alla som en slutar med att ta livet av oss. Det gjorde min
#far och min farfar och far hans före honom."
I I#är han sa detta, blev det återigen alldeles tyst i stugam
Det #ick en rysning genom oss, och vi kunde ingenting fråga
eller säga. Men den främmande tyckte visst, att när han hade
sagt så mycket, sa fick han lov att fortsätta.
  "Ja, se det ska bero på någonting gammalt", sa han. "Det
#ar stvva och rika karlar, som bodde där på Hånger förr i
världen. och de krusade inte för någon, och nästan jämt kom
de i deio med prästerna. Och en av dem lär visst ha slagit
ihjäl en präst av svartsjuka. Men det blev aldrig upptäckt
vem som var sk#ldig till mordet. Det blev aldrig försonat,
och därför måste alltifrån den dagen alla Hångerkarlar dö
en valdsam död för egen hand eller för andras."
  "Men", sa mor, "inte är det möjligt, att det är på det
sättet. Inte ska oskyldiga lida för skyldiga."
  "#, det tycker j ag nog att man ser lite varstans", sa
karlen. "Det i#r inte så gott att veta hur det är ordnat med
den saken. Men nu fanns det en hustru där på Hånger, som
var mor till den, som hade mördat prästen. Om henne säger
man, att hon hade reda på alltsammans och att hon hade
hjälpt sonen att gräva ner liket under den ena grindstolpen,
och långt efter det att han var död, så satt hon och vaktade
den stolpen, att den inte fick fällas och inte brytas ner och
inte bvtas om. Hon flyttade ner på en kammare, som lag
tätt intill grinden, och satt där och höll vakt natt och dag,
och det är de, som säger, att hon vaktar den än. Och nu är
Hanger borta ur släkten, och jättarna, de är förskingradc åt
alla håll, men alla de. som hör till hennes släkt, de lär
kunna se henne. Hon följer med oss, säger folk, och ser till,
att det inte finns någon, som undandrar sig att försona det
stora brottet."
   Men mor var alldeles upprorisk.
  "Det kan inte vara meningen, att detta ska få fortfara",
#a hon. "Ni måtte väl göra något för att få slut på det?"
"Det är sa sant, det", sa karlen. "Det finns allt de.
som har försökt. Det är två, som har funderat ut, att det
ckulle vara bra, om de gav sig till att bli präster. Men jag
vet inte om det var till lags åt gammalmoran. Den ene av
dem har gått åt i unga år, men den andre lever ju."
  Och jag blev mer och mer förskräckt, och när jag la ihop
allt, som hade hänt, så visste jag redan vad jag skulle f#
för svar pa det, som jag frågade om.
  "Är det han, som heter Rhange?" frågade jag.
  "Men, barn, vad menar du?" skrek mor.
  E#arlen svarade mig genast.
  "Jo, det är riktigt. Det är han, som kallar sig Rhange.
Det är bara en omkastning av Hånger. Han är präst i
Applum i Bohuslän, och han ska visst nu i dagarna gifta
sig med en prostdotter fran Stenbroträsk."
  Mannen, som satt på hörnplatsen, gjorde en häftig rörelse.
  -Ja, se, jag vill inte säga, att man ska rätts sig för
mycke efter sådant där gammalt, sade Lotta Hedman. Mel#
kanske att det är något i det i alla fall, och kanske att det
var illa gjort av mig, att jag inte följde med Sigrun ner till
Bohuslän, när jag hade fått höra detta. Och kanske det är
fördenskull, som allt misslyckas för mig. För nog har jag
fått tillbaka kraften att se och höra, men att ingen vill Iyssna
till mig, det beror kanske på att jag har svikit n# plikt
mot Sigrun. Och gör jag rätt nu, om-
  Hon avbröt sig hastigt. Hela det nyss så rörligs ansiktet
blev stelt och styvt.
  -Jag ser något, sade hon. Jag ser vida snöslätter. Det
är mycket Ijust. Och det finns ett tält, ett svart tält, och en
lång släde...
  Tåget rullade just i detsamma in p'a en station. Lotta Hed
mans reskamrat steg hastigt upp från sin plats oc# Iyfte
armen till hyllan för att plocka ner sitt bagage.
  Lotta Hedman märkte det inte. Hon var upptage# 8V det,
som uppenbarade sig för henne.
  När mannen hade hoppat av tåget och gick bort mot
stationshuset, llörde han hur Lottas röst ropade konom till
baka, men han gick #ridare utan att vända sig om.
  Lotta drog med all kraft i läderremmen för att f# ner
fönstret, men när hon äntligen Iyckades, var mannen för-

#:#TIlnn#n

Tva dagar senare satt Lotta Hedman på en skjutskärra och
 skakade framåt en stenig landsväg i Algeröds socken,
 som ligger i östra Bohuslän, långt från havet, ända uppe vid
 Dalslandsgränsen.
  "Bevare oss väl", tänkte hon, i det hon såg sig omkring,
· här är det värre än i Lappland. Så mvcken naken berg-
mark har jag inte sett förr i mitt liv. Hur kan människor
leva och fa sin bärgning i en sådan stenöken?
  Hon befann sig i själva verket i en trakt, som var helt
uppfylld av en bred, platt bergvidd. Enar och Ijungtuvor,
smagranar och mossa klädde den ställvis, men stenen låg
överallt i dagen.
  Ju mer hon såg av landskapet, dess mer misslynt blev hon.
  "Vad i all världen har Sigrun och hennes man tänkt på,
som har flyttat till en sadan trakt?" undrade hon. "Förut
lär de ju ha haft det bra. Nära havet, välbärgad församling,
människor runtom. Varför har de dragit sig undan till en
sådan ödemark ? "
  Den där steniga trakten meddelade henne något av sin
er,en hopplöshet.
  "Här kan varken prästen eller någon annan fa något att
leva av. Ja, jag får väl ge mig i väg hem tillbaka, om de
inte har så mycket, att de kan ta emot mig."
  Just nu föreföll det henne inte så välbetänkt, att hon hade
gett sig åstad till sin läskamrat Sigrun Rhånge utan att vara
varken väntad eller ombedd. Hon borde allt ha skickat
hälsningar genom Sigruns föräldrar eller på något annat sätt
underrättat om sin ankomst.
  "Herregud!" tänkte hon, där hon satt på skjutskärran.
"Alltsedan Sigrun flyttade från Stenbroträsk för sex ar sen,
vet jag nästan ingenting om henne. Hon skrev ju ett par brev
första året, och den sommarn hon var hemma och hälssde
på såg jag henne några ganger, men vi gjorde just ingen-
ting, varken hon eller jag, för att liva opp vänskapen.
  Jag får ju inte glömma de vackra brev jag fick från henne,
när hennes lilla dotter var född. De gjorde mig stor glädje.
on ville till och med, att jag skulle flytta ner till henne
. ch hjälpa henne att sköta om flickan. Men jag kunde ju
·nte resa från föräldrarna, och jag hade väl ingen lust heller.
ag tyckte, att det var svårt att komma till Sigrun som piga,
 sh jag var rädd för mannen. I alla fall har jag nog ångrat
mig sedan, för när flickan dog, så kunde jag inte låta bli
 ;t tänka som så, att om jag hade varit hos Sigrun och hjälpt
 enne med barnet, så hade det kanske fått leva. Och Sigrun
 anske tänker på samma sätt. Alltsedan den tiden har jag
;nte hört ett ord från henne."
Hon började känna ett starkt tryck över bröstet. Hela
#enna resa var troligen alldeles överflödig.
"Ja, det får vara, som det vill", avvisade hon sin till
tagande ängslan. "Varje dag hörde jag röster och maningar,
 #m befallde mig att fara. Jag hade ingen ro under
 ina uträkningar. 'Först Sigrun, Sigrun i första rummet',
 cvarades det mig, när jag ville veta något om kriget och
 tusenårsriket. Och när far och mor var döda och bror hade
 ,vertagit stugan och lämnat den usla källarkammarn at mig,
 #,a varför skulle jag inte ge mig i väg och se efter om hon
 ehövde mig? Seså, Lotta Hedman, raska opp dig! Du har
 . alla fall fått se nagot av världen. Du har inte kastat bort
 'ina pengar alldeles i onödan."
Just när hon på detta sätt försökte liva upp sin sjunkande
tillförsikt, höjde skjutsbonden piskan och pekade mot ett
spetsigt, svart kyrktorn, som reste sig ur en träddunge.
-Se där har vi kyrkan ! sade han. Nu är vi snart framme.
Strax därefter började vägen sänka sig ner mot en smal
dal. Man såg en slingrande älv på dalbottnen, gårdar, hus,
åkrar, träddungar och en liten vit kyrka.
Men innan de ännu var nerkomna i dalen, höjde skjuts
#onden piskan än en gång.
-Jag tror minsann, att det är prästfrun, som kommer
#ående här framför oss på vägen.
När Lotta Hedman hörde dessa ord, tilltog trycket över



bröstet, så att hon knappt kunde andas. Allt hennes mod
försvann.
  "#, varför har jag gett mig ut på det här sättet? tänkte
hon. Sigrun kanske inte en gång kommer ihåg mig. Varför
har jag kastat mig ut i det här äventyret? Är det bara för
att bli försmådd och gjord narr av?"
  När skjutsbonden, som trodde, att hon skulle till präst
garden som tjänarinna, frågade om hon ville, att han skulle
halla in hästen, sa att hon fick hälsa pa sin nya matmor,
E#lev hon alldeles förvirrad.
  -Gud i himlen! suckade hon. Jag har inte lust till något
annat än att vända om.
  Sedan, när Sigrun bara var ett par steg före dem, blev
angesten så stor, att hon inte kunde härda ut. All tro på
maningar och röster svek henne. Hon sträckte ut handen OCI
fattade tag i tömmarna.
  -Vänd för all del! ropade hon. Jag ska inte fara längre.
Jag är visst kommen orätt.
  Men de var så nära då, att Sigrun hörde henne och vände
sig om. Och när hon såg den främmande kvinnan, som ville
ta tömmarna från skjutsbonden, for ett litet leende över det
allvarliga ansiktet.
  Men i nästa ögonblick lade hon handen på hjärtat, leendet
dog på läpparna, och hon skyndade fram mot den akande.
  -Är det du, Lotta, är det verkligen du? sade hon, och
hon hade tårar i ögonen.
  Men när Lotta såg, att hon grät, så kunde hon inte tro
annat, än att Sigrun tänkte på sin lilla flicka, som hade
fått dö, därför att hon inte hade kommit för att sköta om
henne.
  Hon kastade sig ner ur kärran, och hennes mening var att
falla på knä på landsvägen och be Sigrun om förlåtelse.
  Men innan hon hade kommit så långt, fångade Sigrun upp
henne i sina armar och sade, att hon var sa glad, så glad
att få se henne.
  Och det gick upp för Lotta, att Sigrun grät av glfidje,
därför att hon hade kommit.
  Och hon blev själv mycket glad och tyckte, att detta var
det största, som någonsin hade hänt henne. Men pa sarnma
g#ng tänkte hon: "Vad Sigrun måtte Yars olycklig ! Inte
skulle hon bli så glad åt att få se sin gamla fattiga läs-
kamrat, om hon inte vore olycklig."


PRÄSTGÅRDEN.

Det var en kväll i november, då dagarna var korta och
    nätterna aldrig tycktes kunna ta ett slut.
    hela nej den runtom Algeröds präst#sård rådde stillhet
och vila och likaså på sj älva prästgarden. Hästarna hade
kommit hem från arbetet och var inställda i stallet. Korna
hade blivit mjölkade, och hönsen var uppflugna på sina
pinnar.
  I brygghuset eller, rättare sagt, i den lilla kLmmaren
innanför bryg#huset satt i den stilla kvällen Lotta Hedman
vid sina uträkningar. Hon hade bibeln framför sig och
penna, bläck och papper och gjorde djupa for9kningar i den
kära Uppenbarelseboken.
  I köket inne i stora byggningen hade elden fått #lockna i
spisen, och köksan och husjungfrun satt vid symaikinen och
försökte fundera ut hur de skulle fa fason pa ett blusliv,
som hade kommit misslyckat från sömmorskan, och i dräng-
stugan låg drängen och sträckte sig på en bänk och väntade
på kvällsvarden.
  Prästen själv satt i sitt arbetsrum, men inte vid #kriv-
bordet, utan i en gungstol, som stod i ett hörn. Han hade
lampa bredvid sig och läste i en tidning. När ban Iyfte
ögonen, kunde han se in i nästa rum, där hans hustru hade
slagit sig ner på en liten pall *amför kakelugnen. Hon
stödde hakan mot händerna och sag in i den brinnande
brasan.
  Bredvid Sigrun satt den sj uka häradshövdingen, som
prästens hade tagit emot i inackordering för att få en liten
hjälp i den tunga fattigdom, som hade lagt sig över dem,

sedan de hade flyttat till det magra pastoratet uppe i bergs-
trakten. Det var en femtio års man, som just aldrig hade
gjort annat än roat sig. Nu hade han blivit satt under för-
mvndare och blivit skickad upp i obygden för att hindras
från att förstöra det lilla, som han ännu hade kvar av pengar
och hälsa.
  Man kunde märka, att hära#shövdingen en gång hade haft
ett litet slaganfall, för han Yar en smula sned i ansiktet och
det vänstra ögonlocket släpade ner över ögat och ville inte
#,ärna höja sig, men han var det oaktat en vacker karl med
stram hållning. Han ägde mycken världsvana, hade gjort vid-
sträckta resor och var en underhallande och intelligent man.
Han hade dragit fram en länstol till brasan och berättade
för Sigrun om hur det såg ut borta i det främmande, som
hon aldrig hade sett och aldrig skulle få se, hon, #om satt
begraven i en liten fattig svensk prästgård.
  Sigrun satt med sina egna tankar och oroliga önskningar
och lät ordströmmen brusa fram över sig. Hon önskade, att
hon hade kunnat följa med i berättelsen. Det skulle ha för
strött hennes egen angestfulla längtan, men hon förmadde inte.
Prästen Iyfte på huvudet alltibland och såg på dem från
rummet, där han satt. Och när han hörde efter, kunde han
märka, att det var tal om stora städer i de länder, där kriget
nu rasade som värst. Och han tänkte, att Sigrun var bra
talig, som gitte höra på allt detta langå prat.
  Ute i brygghuset hos Lotta Hedman hade lagårdspigan
sköljt ur mjölkkärlen med varmt vatten, och sedan hon hade
slutat srbetet och brygghuset inte mer skulle användas för
den dagen, flyttade Lotta dit ut med sin lampa, sitt bord
och sin bibel. #ch för den stora, svarta ugnen med de
väldiga inmurade pannorna drog Lotta fram rosiga sits-
förhängen, som skylde allt det svarta och nerrökta och kom
brygghuset att se ut nästan som ett rum.
  Hon hade en bek#äm korgstol att sitta i, och ännu en
sådan flyttade hon ut från sitt rum och ställde bredvid
bordet. För Lotta var van, att Sigrun kom ut till henne
och språkade bort en stund av de långa kvällarna. Ibland
kom också den inackorderade häradshövdingen dit ut och
#att länge och lockade henne att tala om Sigrun, och ibland
kom till och med prästen för att föra litet spektakel med
henne och fråga henne om hon hade kommit på det klara
med de sju inseglen och det Ijuvliga tusenårsriket.
  Lotta Hedman hade blivit erbj uden av prästfolket att
stanna hos dem för att sköta höns och andra smådjur, men
de hade sagt henne, att hon måste nöja sig mede att bo i
brygghuset. Hon hade tagit emot anbudet med glädje. Sigrun
hade själv tapetserat och satt upp gardiner åt henne i brygg
huskammaren och gett henne riktigt präktiga möbler. Lotta
hade dessutom fatt ner sina tillhörigheter från Stenbroträsk.
hon hade sin egen mathållning, så att hon var oberoende a#
det andra gårdsfolket, och om kvällarna hade hon hela
brygghuset till sitt förfogande. Då tyckte hon, att hon hade
en hel salong att svänga sig i.
  Ungefär samtidigt som Lotta flyttade från kammaren ut i
brygghuset, lämnade drängen drängstugan och gick in i
köket för att få någon att tala vid. Dit hade lagårdspigan
också kommit. Och i köket började man nu prata om herr
skapet och undra om inte kyrkoherden såg, att inackorde-
ringen var kär i hans hustru.
  - Han ska ju ha varit så svartsjuk om henne förut, sade
lagårdspigan, att han flyttade opp till vår socken, för att
hon inte skulle råka någon annan än honom. Men att härads
hövdingen är kär i henne, bryr han sig inte om.
  -Han tycker väl inte, att det är lönt, sade drängen. En
gammal, slagrörd karl!
  I förmaket vid brasan satt den sjuka häradshövdingen som
förut. Men han talade inte mer, utan hade dragit sig upp i
länstolen och satt tyst och funderade.
  Han visste, att Sigrun inte hörde på vad han berättade för
henne. Vad ämne skulle han välja, som kunde tvinga hennc
att Iyssna?
  Han hade talat med henne om livet ute i stora världen
och om den roll de sköna kvinnorna spelade. Han hade
sagt, att de allena kunde försona en med tillvaron. Han
sade, att männen blev goda och ödmjuka, när de mötte
skönheten, förkroppsligad i en ung kvinnas gestalt. Han

hade sagt henne, att den, som ägde skönhetens gåva, borde
hålla det för sin plikt att låta den verka helande, försonande,
förbättrande ute bland människorna.
  I själva verket visste han knappast om hon hade hört ett
ord av vad han hade sagt.
  Han hade lättare att dra hennes uppmärksamhet till sig,
då mannen var närvarande. Då talade han aldrig med henne,
utan endast med honom.
  Och då trodde han, att han tvingade henne att göra jäm
förelser mellan den erfarna världsmannen och den enkla
prästen, mellan en man, som hade upplevat viktiga händelser
och råkat betydande människor, och en annan man, som be-
gravde sig i en ödemark, som inte studerade, som inte gick
framåt, som höll pa att sjunka ner till en vanlig enkel
bondkaplan.
  Han visste, att prästen föraktade honom. Han blev oha
behandlad försmädligt och retsamt av honom. Han bar detta
med stort tålamod, därför att han förstod, att ingenting satte
mannen i sämre dager inför hustrun, än att han visade sig
taktlös och utan finkänslighet.
  När häradshövdingen hade suttit tyst nagra minuter, bör-
jade han, såsom det ju låg nära till hands mittunder världs-
kriget, att tala om Röda korset, om dess upphovsman, om
dess organisation, om tappra sjuksköterskors bragder under
kriget.
  Han märkte genast, att den sköna kvinnan bredvid honom
blev uppmärksam, att hon ryckte sig 109 fran sina egna
tankar och Iyssnade.
  I samma ögonblick, som inackorderingen började tala om
Röda korset, hände sig, att Lotta Hedman Iyfte ögonen fran
sin bibel. Hennes tankar var oroliga, och hon kunde inte
hålla dem samlade vid arbetet. "Jag undrar om Sigrun
inte mer tycker om sin man", tänkte hon. "Hon talar nästan
aldrig om honom. Tjänstfolket säger, att han plågar henne
med svartsjuka. Men vad som är säkert, det är då, att där-
vidlag gör han henne orätt. Tycker hon inte om honom, så
tycker hon inte heller om någon annan."
  Helt hastigt flög ett leende över Lottas bekymrade ansikte.

  "Och den där gamla sjuka inackorderingen ska också för
söka at# göra sig till för henne!" tänkte hon. "Men det gör
ingenting, för honom frågar ingen efter."
  "Det är visst en olycka att vara så vacker som Sigrun",
resonerade hon. "Du har det lugnare du, Lotta."
  Hon sänkte ögonen till bibeln och försökte att inte mer
tänka på Sigrun.
  -Det måtte väl aldrig ska hända henne något, eftersom
jag är så orolig, viskade hon för sig själv.
  Kyrkoherden satt alltj ämt i sitt rum och läste vid sin
lampa. Han hade gång efter annan kastat en blick på de
två vid brasan och med största likgiltighet och lugn sett dem
sitta där, liksom de a sin sida utan minsta oro tänkte på att
han satt så, att han kunde se dem. Men så med ens märkte
han en förändring. Det var omöjligt att säga vari den bestod.
Kanske att den talandes röst hade fått en högre och varmare
klang, kanske att den unga hustrun hade ändrat sin hållning.
Kyrkoherden lade undan tidningen, reste sig, och framåtböjd,
med alla sinnen på spänn, stod han och gav akt på dem.
  Den främmande mannen fortsatte med sitt tal om sjuk-
sköterskor och barmhärtighetens arbete under krigeL När
han hade talat en stund, såg han, att en tår kom rullande
utför den unga kvmnans kind och föll ner i hennes knä, låg
där och blänkte en sekund och försvann och sedan efter-
följdes av tår på tår.
  En lång stund fortsatte han att berätta utan aK låtsa
märka hennes rörelse, men plötsligen böjde han sig s# l#ngt
fram, att han nära nog rörde vid henne.
  -Så, att det är detta ni vill ! Detta är det, som ni längtar
efter, sade han. Ni ville vara med där ute.
  Hon knäppte båda sina händer och sträckte dem emot
honom.
  -Skulle jag inte längta dit av hela min själ? bröt hon
ut. iir det inte förfärligt att gå här och må gott och ingen-
ting gora.
  -Men ni skulle ju kunna slita er lös?
  -Det vore ju inte något orätt, sade den ungs kvinnan
och höll upp sina sammanknäppta händer mot den hon

talade med. Kunde jag inte få bli fri på bara en liten tid?
Jag är ju ändå en människa. Jag maste nagon enda g#ng få
ra mig själv.
  Den sjuka mannen fattade om hennes händer och drog
dem intill sig.
  -Jo visst, ni har er rätt till livet, ni som vi andra.
  I detsamma hörde de steg bakom sig, såg ett vilt ansikte i
dörren till arbetsrummet och ropade båda högt i förfäran.
Kyrkoherden kom rusande fram emot dem, så våldsamt upp-
rörd, att det inte gavs möj lighet till någon förklaring.
  Häradshövdingen tycktes alldeles förlora besinningen. Han
kröp ihop i sin stol utan att röra sig, men Sigrun kastade sig
emot mannen för att hejda honom.
     Skynda er, spring ! ropade hon i detsamma, och nu
satte sig också den främmande i rörelse och sprang på
dörren. Själv höll hon fast mannen ett ögonblick.
  -Men, E#dvard, vad är det? Vad kommer det at dig?
frågade hon.
  Han svarade inte, utan slängde henne ifrån sig. Hon föll
till golvet, stötte sig illa mot ett bordshörn och blev liggande,
men utan att fråga efter henne störtade kyrkoherden vidare
i den flyendes spår, ut i förstugan, utför trsppan, bort över
gården.
  Lotta Hedman, som satt i brygghuset vid sin bibel, hörde
plotsllgen starka rop, slammer i dörrar och tramp av
springande fötter. Hon reste sig skyndsamt, öppnade dörren
till brygghuset och såg ut. Två män ilade förbi henne bort
över gården och försvann i nattmörkret.
  Medan Lotta stod helt förfärad i brygghusdörren och
Iyssnade efter de bortdöende fotstegen, hade drängen och
jungfrurna ute i köket, som också de hade hört slagen i
dörrarna och de höga ropen, sprungit upp fran sina platser.
Och de fick nu se prästfrun komma invacklande till dem,
med hår och kläder i oordning och ett blödande sår vid
tinningen. När de alla fyra skyndade fram till henne, slog
hon otåligt ifran sig med händerna.
  -Bry er inte om mig! sade hon. Spring efter Edvard
och den andre! Spring och ta reda på dem, så att de inte
slår ihjäl varandra!
  Och när de fyra blev staende stilla utan att i förvirringen
göra vad hon befallde, så bröt hon ut i ett häftigt skrik.
  -Stå inte och se på mig! Spring efter dem, så att de
inte slår ihjäl varandra!
  Da gav sig drängen i väg ut genom dörren, och lagårds-
pigan, som var stark och stor, följde honom, men de andr#
två stannade i köket för att ta hand om matmodern.
  De satte fram en stol och bad henne, att hon skulle sätta
sig ner, för hon stod och vacklade, som skulle köksgolvet ha
gungat under henne.
  Nu var det också slut på hennes krafter, och hon började
klaga som ett barn.
  -Hjälp mig ut till Lotta Hedman! sade hon. Hjälp mig
ut till Lotta Hedman!
  De två tjänarinnorna tog henne då under armen och förde
ut henne tvärsöver gården till brygghuset.
  Och Lotta Hedman, som stod i brygghusdörren, såg dem
komma gaende, och hon skyndade emot Sigrun och förde
henne frarn till korgstolen, som hela kvällen hade statt där
för hennes räkning.
  -Jag har ingenting ont gjort, Lotta, sade Sigrun. Jag
har ingenting orätt gjort. Vi satt bara och talsde. Han satt
i nästa rum, och s# kastade han sig över oss.
  Med detsamma blev hon likblek och höll på att svimma,
men Lotta stänkte vatten på henne, och då hämtade hon sig.
  Lotta skyndade sig att tvätta hennes sår och såg, att det var
varken djupt eller farligt, men det, som skrämde henne, det
var, att Sigrun knappast tycktes vara fullt redig. Hon talade
oupphörligen, och hon upprepade ständigt ett och detsamma.
Och hennes röst var skrikande och hård och inte alls lik
hennes vanliga mjuka stämma.
  Det märktes, att hon försökte tala om för Lotta hur allt
hade gått till, men hon kunde bara upprepa samma sak.
  -Och jag har ingenting ont gjort. Vi satt bara och
språkade. Han satt i nästa rum, och så kastade han sig
over 099.

  Hon darrade och ryste och såg från den ena till den andra
med vitt uppspärrade, förskrämda ögon.
  -Jag har ingenting ont gjort, Lotta. Vi satt bara och
cprakade. Han satt i nästa rum, och så kastade han sig
ö-er oss.
  - Ack, det vet jag så väl, Sigrun, att du ingenting ont
har gjort, sade Lotta och duade henne som i forna dagar.
  -Du förstår, Lotta, sade Sigrun på nytt. Jag har ingen-
ting,,,
  Lotta försökte avbrvta henne.
  -Jag är rädd för att du haller på att bli sjuk, Sigrun,
cade hon. Vi ska be Malin, att hon bäddar åt dig, så att du
far ga och lägga dig.
  När Lotta sade detta, hejdades ordströmmen plötsligt.
  -I\ej, inte där! Jag går aldrig mer tillbaka till honom,
cade den sjuka helt kort och klart.
  -Men, kära ängeln min! sade Lotta. Det menar du inte.
  -Jag vill lägga mig här, Lotta, sade hon. Jag vill ligga
i din säng. Jag känner, att jag blir sjuk. Jag vill ligga på
ett stalle, dar #ag kanner mig trygg.
  Strax därpå började hon med sitt:
  -Jag har ingenting ont gjort. Vi satt bara och språkade.
Han satt i nästa rum, och sa kastade han sig över oss.
  Hon såg på dem med sina vilda ögon, liksom undrade hon
varför de inte med intresse följde med vad hon sade.
  Lotta höll en låg överläggning med de båda tjänarinnorna.
De förstod inte annat, än att det var bäst att låta den upp-
skrämda hustrun få sin vilja fram. Husjungfrun skyndade in
i stora byggningen och kom tillbaka med lakan, kuddar och
tärken. Sigrun börj ade nu hastigt kläda av sig. De hann
knappt få sängen i ordning, förrän hon var beredd att
lägga sig.
  Annu medan hon steg i sängen, skrek hon ut, så att det
borde ha hörts över hela garden:
  -Jag har ingenting ont gjort. Vi satt bara och språkade.
Han satt i nästa rum, och så kastade han sig över oss.
  Da hon väl hade kommit ner under täcket, gav hon Lotta
#ledman en bef#llning med sin vanliga röst.
  -Du får inte gå och lägga dig, Lotta. Du ska sitta där
ute vid bordet och läsa i din bibel. Och du ska inte låta
någon i världen ta mig bort härifrån.
  Så blev det. Lotta satte sig vid sin bibel, och köksan och
husjungfrun gick in i huset för att se hur där stod till.
  Strax därpa kom en av dem tillbaka och förklarade, att
det inte hade skett något sådant, som man kunde ha fruktat.
Den främmande hade kommit undan, kyrkoherden hade
under förföljandet störtat ner i ett dike, och man trodde,
att han hade brutit ett ben. Det var illa nog, men ändå inte
på långt när det värsta, som kunde ha hänt.
  Sigrun höll ännu på att ropa ut sin förklaring, men då
Lotta flera gånger hade berättat, att ingen strid hade ägt
rum, så tycktes hon lugna sig och sjönk i sömn.


FÖRBEREDELSER.

Människor, som på ett eller annat sätt har fått kännedom
 om den beklagansvärda händelse, som n°agon vecka
 senare timade i Algeröds prästgård, vill gärna kasta all
 skulden på Lotta Hedman.
  "Om inte den unga prästfrun hade haft omkring 9ig en
sådan där överspänd varelse, som förvred huvudet på henne
med sina syner, skulle det inte ha skett någon olycka",
säger de.
  Men detta är verkligen att göra Lotta Hedman orätt. Hon
har aldrig i hela sitt liv varit mer stilla, mer sansad än
under denna tid. Hennes vänner i den andra världen läm-
nade henne i okunnighet, så att hon inte hade den ringaste
aning om vad som förestod.
  Man förstår ju, att den första natten, då hon satt och
vakade över Si#run, måste hon ha känt stor oro och ängslan.
"Hur ska detta sluta#" frågade hon sig gång pa gång.
"Hur ska dessa två människor kunna börja att leva till-
sammans på nytt? Sigrun är ju alldeles förskrämd, och han


a sin sida måtte ha mist allt förnuft och farit fram som ett
vilddj ur."
  "Men det var ju i alla fall endast svartsjuka", tröstade
hon sig själv. "Och fastän Sigrun är lite rädd för honom,
så märks det nog, att hon håller.av honom. Bara kärleken
finns kvar, så kan den säkert föra dem tillsammans igen."
  Fram emot klockan ett på natten öppnade Sigrun ögonen,
satte sig förvånad upp i sängen och såg pa den ovana om-
givningen. Hon tycktes litet förvirrad till en början, men
sansade sig hastigt och sade till Lotta med fullkomligt lugn
rost:
  -Nu kan du gå och lägga dig, Lotta, men du ska inte
släcka lampan, och du får inte ta av dig kläderna. Du måste
vara till reds att försvara mig.
  Därpå sjönk hon ner på kudden och föll i sömn på nytt.
"Hon är rädd ännu, men hon var fullt redig", tänkte Lotta
Hedman. "Tack och lov! I morgon är hon kry igen."
  Hon gjorde, som hon hade blivit tillsagd, lade sig på en
liten utdragssoffa och sov ända till sju, då hon steg upp för
att gå till lagarden och sköta om sina smådjur. Men d# hon
öppnade dörren, ropade Sigrun henne tillbaka.
  Hon grät och darrade, därför att Lotta hade tänkt lämna
henne. Aterigen var hon djupt upprörd, och d# Lotta sade
henne, att kyrkoherden var skadad och inte kunde röra aig,
var hon ur stånd att fatta detta.
  Det blev för Lotta att ställa sig i fönstret och spana ut i
det gråa höstmörkret, tills lagårdspigan kom gående. Hon
måste ropa in henne, säga, att prästfrun ännu var mycket
sjuk och inte kunde lämnas ensam, samt be henne överta
Lottas sysslor för den här morgonen.
  Av lagårdspigan fick hon höra nyheter. Häradshövdingen
hade alls inte kommit tillbaka. Han hade tagit sin tillflykt
till kyrkvärdens, som bodde ett stycke söder om prästgården.
Där hade han stannat över natten, och nu på morgonen hade
kyrkvärdens dräng kommit för att hämta hans saker.
  Det vållade ingen sorg. Alla människor var glada över
att den mannen var borta Irån garden.
  Och med prästen stod det verkligen illa till. Han trodde
själv, att det ena benet var brutet. De hade telefonerat till
doktorn, och han hade lovat komma fram på dagen.
  -Så går det, när man inte far fram som folk, sade
lagårdspigan. Vi viCfte ju allesammans, att inackorderingell
var kär i frur .-len en skulle väl vara tokig för att tro,
att hon brydde sig om en sån där gammal sjukling.
  Lotta Hedman a sin sida var inte särdeles ledsen över det
a'ar benbrottet. Kyrkoherden skulle bli tvungen att halla sig
vid sängen, Sigrun skulle få tid på sig att övervinna sin för.
skräckelse. Lotta var färdig att anse det för en Gud8 nåde-
#ulla skickelse.
  -Tack och lov! suckade hon. Nu gar allt bra. De blir
kanske Iycl li#Rre .#n förr, när detta är överståndet.
  Litet senare på morgonen kom kyrkvärdens pojke smy
gande med ett brev, men Lotta Hedman skickade honom till-
baka med brevet oöppnat.
  Elje it var det en stilla och lugn dag. Sigrun steg inte upp,
utan EOV timme efter timme. Och det var inte bara hon, som
s#v. #la gården tycktes ha försänkts i samma slummer som
matmo lern .
  _ fIär är så tyst i dag, att en blir hemsk till mods, sade
köksan och husjungfrun, när de kom ut i brygghuset för att
fraga efter matmodern. Det är, som om någon skulle ligga
och do.
  KSrkoherden skickade efter Lotta för att få höra hur det
stod till med hustrun. Och Lotta gick in till honom och sade,
som sanningen var, att Sigrun bara låg och sov, att hon inte
hade någon feber och att det lilla krossåret i pannan inte
var nagot att tala om.
  Men när han föreslog, att Sigrun skulle flytta in i stora
byggnaden, sade Lotta bestämt nej. Det var bäst, att Sigrun
stannade där hon nu var. Hon var så skälvande och upp-
skrämd.
  -Hon är väl rädd för mig, sade rnannen.
  Hans ansikte uttryckte ett stort lidande. Det var inte bara
det avbrutna benet, som smärtade honom.
  - Hon kommer till#aka självmant, #ara hon får igen
krafterna, sade Lotta hastigt.

Den sjuke suckade.
-Hon kommer aldrig tillbaka till mig, sade han, aldrig
11 mig. Hon får aldrig mod att komma tillbaka.
  Lotta Hedman hade inte väntat, att hon skulle kämla
medlidande med den mannen, som hade rivit sönder hennes
sköna ungdomsdrömmar. Men nu försökte hon i alla fall att
trösta honom.
  -Å, nog ska Iyckan vända tillbaka till det här huset,
sade hon.
  Hon hade verkligen ingen tanke på att skilja man och
hustru. I stället gjorde hon allt, som i hennes makt stod,
för att försona och återförena.
  När doktorn kom långt fram på dagen, sade han ungefär
detsamma om Sigrun som Lotta: att hon inte hade någon
särskild sj ukdom, att hon skulle bli bra, bara hon fick
komma till ro. Hon hade fått sina nerver förstörda, och nu
hade det kommit till något slags kris.
  De skulle vara varsamma med henne. De fick inte säga
emot henne, hon skulle inte ansträngas. Man fick inte över-
tala henne att företa sig annat än det, som hon kände
lust för.
  -Jsg kan inte rätt första mig på detta fallet, ssde
doktorn. För det kan förhalla sig pa helt annat sätt. Det
skulle vara möjligt, att fru Rhånge råkat ut för någon
smitta och att hon ligger med fröet inom sig till en sjuk-
dom, som kommer att bryta ut hastigt och svart. Men detta
kan jag inte nu ge besked om.
  Längre fram fick Lotta mycken hjälp av dessa doktorns
ord, som hade blivit hörda av flera på gården. Hon för-
vånade sig da över att de hade blivit sagda och trodde, att
det hade skett pa en högre tillskyndelse.
  En hel vecka förgick på samma sätt. Varje dag kom ett
smvgande bud från gästen hos kyrkvärden och blev återsänt
med oförrättat ärende. Varje dag kallades Lotta in till kyrko-
herden för att avge sin rapport. Varje dag låg Sigrun och
sov från morgon till kväll.
  Då Lotta efteråt tänkte på detta sovande, sade hon till sig
själv: "Det var något inom henne, som visste vad som före-
stod henne. Hon sov inte, därför att hon var matt och trött
Hon låg och samlade krafter."
  Även de stunder, då den unga frun var vaken, låg hon
stilla och tyst.
  Då drog hon samman ögonbrynen, Dch ibland nickade hon
med huvudet, såsom sade hon ja till något, som hon föreslop,
sig själv. Lotta tänkte nog, att hon låg och gjorde upp sina
framtidsplaner, men ännu så länge hade hon ingen kunskap
om dem.
  En dag bad Sigrun, att Lotta skulle ga in i prästgården
och h;åmta sjuhundra kronor, som hon hade liggande i en
byralada.
  -Det är alltsamman£ mitt eget, sade hon. Jag har sparat
ihop de pengar, som jag har fått från föräldrarna på mina
födelsedagar. Du kan första, att jag är rädd om dem, och jag
tycker, att det är ängsligt, att de ska ligga där inne i det
tomma huset.
  Lotta tyckte, att detta var alldeles rätt, och gick efter
pengarna.
  En annan dag längtade Sigrun efter något att lä#a, och
Lotta hämtade en tidning. Hon låg en lång stund och läste
annonser om ångbåtar och järnvägsturer. Sedan lade hon
bladet ifran sig. Lotta fäste sig inte vid detta, då det skedde.
Efteråt kom hon ihåg det.
  Under denna stillsamma vecka hade det blivit vinter på
allvar. Det rådde inte någon vidare kyla, men det hade
kommit så pass mycket snö, att marken var vit. Det hade till
och med blivit slädföre.
  Detta vita utanför fönsterna, som påminde Sigrun om hem-
bygden med dess långa vintrar, tycktes ha ett upplivande in-
flytande på henne. Samma dag, som den första snön kom,
steg hon upp och klädde sig.
  -Det var rätt, ängeln min, sade Lotta Hedman. Du
kommer förr till krafter, om du försöker att sitta oppe lite.
Nu tror jag säkert, att jag ska fa dig frisk till jul.
  Den unga kvinnan hejdade sig mitt i paklädseln.
  -Är det jul snart? sade hon. Jag hade glömt, att det
ska bli jul. Hon berördes tydligen obehagligt av att bli på-

l
I mind om den stundande högtiden. Omöjligheten att under
I julen inte leva under hemmets tak tycktes ha slagit henne.
Om något ska göras, måste det ske före jul, mumlade hon.
Jag får lov att vara färdig före jul.
  Lotta Hedman, som hörde orden, trodde, att det var fråga
om någon julklapp, som måste vara färdig till julafton.
  En kväll berättade Lotta Hedman för Sigrun om den
mannen, som hon hade råkat på tåget. Hon beskrev hans ut-
seende, hans milda, välljudande röst, hans ödmjukhet.
  -Han var mycke vänlig emot mig, sade hon, men just
som jag fick en av mina syner, sprang han ifrån mig.
  - Vad var det för en syn? frågade Sigrun.
  -Det var något långt norr ifrån, sade Lotta. Jag såg en
ismark och ett svart tält och en lång släde.
  Sigrun låg tyst och försökte samla sina minnen.
  -Vet du, Lotta, du är märkvärdig, sade hon om en
stund. Det kan inte vara någon annan än Sven Elversson,
som du har råkat på. Han såg sådan ut, som du beskriver,
och det vore just likt honom att springa sin väg, när du
började se nagot, som påminde om isfält och polarfärder.
  -Vem är Sven Elversson? frågade Lotta.
  Sigrun vaknade en smula ur sin slöhet och berättade för
Lotta en del av Sven Elverssons historia.
  -Jag skulle just önska, att jag v#sste var han nu finns,
sade hon till sist. Han var en mycket god man, men mycket
olycklig. Jag tror, att han kände sig sa föraktad, #å ner-
trampad, att han ansåg det tillhöra honom att åta sig saker
som andra höll sig för goda att göra. En gang lät han
stanga in sig i cellen hos en mördare för att locka honom
att bekanna. Han gifte sig med en småskollärarinna, som
var en av de fulaste människor jag har sett. Det var väl
ocksa på grund av hans ödmjukhet. #är vi bodde i Applum,
talade alla människor om honom, men han flyttade därifrån
fore oss.
  Lotta Hedman påminde sig reskamratens milda röst och
det stora fortroende han hade ingivit henne.
  -Du kan vara viss om att Gud förehar något med #en
mannen, sade hon. Om jag bara hade haft reda på detta,
när jag träffade honom!
  -Jag önskar, att jag visste var han vore att träffa, sade
Sigrun. Alla eländiga och hjälplösa brukade vända sig till
honom. Det har varit så tyst om honom, sedan han flyttade
från Applum. Han har väl gömt sig undan på någon plats,
där man inte känner till hans historia.
  Den kvällen, då de språkade om Sven Elversson, var
Sigrun åter uppe och klädd. Hon hade till och med kommit
ut i brygghuset. Lotta hade flyttat ut bord och korgstolar,
den ofantliga ugnen doldes av de rosiga förhängena. Hus-
jungfrun hade gjort i ordning en liten tebricka till Sigrun
och Lotta. Man hade det så trevligt, som det gärna var
möj ligt.
  Men då husan fragade om inte frun nu kände sig så stark,
att hon kunde flytta in i stora byggningen, svarade Sigrun
genast:
  -Jag vet inte hur det går med mig, Malin. Jag tror, att
jag håller på att bli riktigt sjuk. I kväll har jag ont bade i
hals och huvud. Jag har blivit röd över kroppen. Jag håller
på att få någon utslagssjukdom.
  "Varför säger hon sa?" tänkte Lotta. "Hon är alldeles
frisk. Hon har alls inte något utslag."
  Men hon funderade ut, att hennes vän ville förebygga allt
tal om att hon skulle fira julfesten i det egna hemmet. "Hur
ska detta ga?" undrr#de Lotta med nyvaknad oro. "Ska hon
aldrig komma ifrån förskräckelsen för mannen? Ack, det har
alltid varit så med henne. Då hon en gång har blivit skrämd
för någon, finns det ingen möjlighet att få her.ne lugn."
  "När man bara tänker pa att hon, som är så ivrig att fa
sköta sjuka, inte går in i huset och vårdar honom, att hon
knappt frågar efter hur han mår ! Det är riktigt dåliga
tecken."
  Hon satt och betraktade sin vän. Sigrun föreföll s.a där
matt och bortkommen, som folk brukar, när de har legat till
sängs några dagar.
  "Vad är det för olycksöde, som följer henne?" tankte
Lotta. "Varför ska kon, som är ren och oskyldig, fin som

den finaste och skön som den skönaste, sitt# här i ett rum,
som inte är stort bättre än ett uthus?"
  Det gick verkligen inte bra ihop: den unga prästfruns för-
finade skönhet och brygghusets nakna timmerväggar, grova
brädgolv och sotiga tak.
  "Sannerligen gör det mig inte ont om bade honom och
henne", tänkte Lotta. "Han har det inte heller för roligt,
där han ligger på sitt plågoläger och längtar efter henne."
  Det låg sorgsenhet i luften. Om en stund såg Lotta, att
hennes vän slog händerna för ansiktet och börj ade vagga
fram och tillbaka.
  -Om jag vore död! klagade hon. Det #ore det bästa.
Om jag ändå kunde få dö!
  -Det blir för tungt och tråkigt för dig, Sigrun, att bo
här ute i brygghuset, sade Lotta hastigt. I morgon tror jag
att vi tar och flyttar in i prästgården.
  Sigrun for upp. Hennes ansikte blev gråblekt.
  -Vad menar du? Vad är det du säger? Har han
mutat dig?
  -Men jag tror sannerligen, att du är alldeles. förryckt,
Sigrun.
  -Ja, det är så, Lotta. Jag är förryckt, jag är förstörd av
skrämsel. A, du vet inte hur jag har haft det.
  Hon började berätta. Inte mycket, men bara så, att den
an;lra skulle förstå.
  -Hur ska jag kunna ga tillbaka till detta? sade hon.
  -Men det är ju ändå bara bevis.-på att han tycker om
dig, Sigrun.        #s        #-#
  -Jag tycker om hono#n, sade Sigru#ag har aldrig,
aldrig, hör du, Lotta, varit #otrogen mot honom med så
mycket som en tanke, men han'har aldrig litat på mig, och
det gör mig ont. Det gör mig mer ont än något annat.
  Lotta Hedman sade något om att svartsjukan var sådant,
som hörde ungdomen till. Den försvann av sig sj älv, när
människorna blev gamla tillräckligt.
  -Nej, sade Sigrun, den försvinner inte hos honom. Den
är ett arv, alla i hans släkt är på det sättet. Tror du inte,
att han har lovat mig gång på gång att lägga bort den?
Men vad har det hjälpt? Vi flyttade hit opp i ödemarken,
för att han skulle få ro. Nu ser du hur mycke vi har vunnit
på den saken.
  Du tror kanske, att jag inte har medlidande med honom?
Ingen vet bättre än jag hur han plågas. Och han g#r till-
baka, Lotta, han predikar sämre, och han förlorar alla in
tressen. Det är förfärligt synd om honom.
  Men det är också synd om mig. Jag har blivit förskrämd.
Han har nu sa många gånger kommit mig att frukts för
honom, att allt mitt mod är borta. Du får lägga bojor på
mig och släpa mig dit in. Men du förstår inte sådant.
  -Men om du inte kan gå tillbaka, sade Lotta, vad ska
du då göra?
  Den unga frun reste sig.
  -Vi ska gå och lägga oss, Lotta, sade hon med ett
litet bittert skratt. Klockan går på elva, och du ska opp
tidigt i morgon och ge mat till dina djur.

Nästa dag låg Sigrun till sängs. Hon hade ont i halsen,
 sade hon. Ingen mer än Lotta fick komma in till henne.
Hon bad Lotta förbereda hennes man på 8tt hon skulle
komma att ligga länge sjuk.
Hon låg ocksa hela dagen. Först då kvällsvarden var aten
och gårdsfolket hade gått till vila, steg hon upp, kladde s#g
och kom ut till Lotta i brygghuset.
-Känner du dig bättre nu?
Hon smålog.
-Ja, Lotta, mycket bättre.
Lotta hade haft en svår dag. Hon hade börjat förstå, att
Sigrun tänkte på att lämna hemmet. Och hon undrade hur
hon skulle kunna avstyra denna olycka.
-Jag har tänkt på en sak, sade Lotta, ]ag tycker, att u
borde fara hem till Stenbroträsk över julen. Det skulle vara

bra mycke bättre och mer passande än att stanna här i
brygghuset.
  Sigrun syntes inte alldeles ohagad. Hon sade nej först,
men då Lotta började tala om den härliga julhelgen i prost-
garden, föreföll det, som om hon skulle anse förslaget värt
att tänka på.
  Det blev sent denna kväll också. Sigrun satt och grubblade
på något, som hon inte kunde komma på det klara med, och
Lotta tordes inte störa henne.
  När klockan var några minuter över elva, rycktes dörren
upp, och en människa kom instupande, gick ett par steg och
sjönk sedan ner på golvet, låg där på knä, med framräckta
händer.
  -Finns det människor här, så hjälp mig!" ropade hon.
Jag är så sjuk. Jag är så sjuk. Jag har eld i kroppen.
  Nu var det slut med Sigruns trötthet och kraftlöshet. I
nästa ögonblick var hon framme hos kvinnan. Hon Iyfte upp
henne, så att hon kom upp på sina ben, lade armen om henne
och stödde henne.
  -Kom med mig! sade hon med mild röst. Kom för all
del med mig fram till lampan, så att jag får se vad som
fattas er!
  Kvinnan stod där huttrande och skakande av feber. Hon
kunde inte Iyfta fötterna, utan hasade sig framåt. Hon skulle
ha fallit gång på gång, om inte Sigrun hade hållit henne
uppe.
  När hon hade fatt den sjuka fram i lampskenet, sag hon,
att hennes ansikte var uppsvällt och vanställt till yttersta
grad. Tätt, tätt övertäckt med mörka, bristande varbild-
ningar! Och på samma sätt var det med händerna.
  -Lotta! sade Sigrun med låg, darrande röst. Vad är
detta .
  Men Lotta behövde inte svara. Sigrun förstod lika väl
som hon vad det var för en sjukdom.
  Hon visste väl också, att det var dödsfara att vidröra den
fattiga vandrerskan, men hon började beslutsamt rycka av
henne kläderna, och medan Lotta Hedman gjorde i ordning
sängen och bredde ut rena lakan, svala och släta för den
heta, ömmande kroppen, satte Sigrun på henne rent linne,
och snart hade de den kvidande och huttrande utsträckt p°a
bädden.
  Sedan satt de där och ömkade henne, medan hon vred sig
och våndades. Sigrun försökte bjuda henne vatten, men hon
tycktes inte kunna svälja. Prästfrun vände da tillbaka till
I,otta, och de satt hand i hand, förskrämda och tysta inför
makten hos den förfärliga sjukdomen.
  Om en stund drog de andan lättare. De tyckte sig märka,
att den sjuka blev mer stilla, att hon led mindre.
  Och om än en stund, en knapp timme sedan hon var in-
kommen till dem, hlev hon alldeles lugn och orörlig. De
flämtande andedragen avstannade.
  De två vännerna reste sig upp, lade den döda till rätta i
sängen och kröp sedan ihop som förut, tätt intill varandra,
liksom förstenade inför det döda, förfärliga ansiktet.
  "Om nå#la dar ska jag se ut på samma sätt, tänkte bade
Sigrun och Lotta. Jag ska se ut som den där. Ingen ska
känna igen mig. Ingen ska veta, att detta är jag."
  -Vem kan hon vara? sade Lotta viskande, och Sigrun
svarade på samma sätt, att hon måste vara nagon fattig
vandrerska utan hem.
  -Hennes kläder var inte precis dåliga, sade hon, men
mycket slitna. Kängorna är våta och utgångna. Hon har
vandrat långa vägar i snön. Sjukdomen har kommit över
henne på landsvägen. Hon har irrat omkring i feberyrsel
borta på de öde vidderna. Det var väl Ijusskenet från vår
lampa, som ledde hit henne.
  #terigen satt de tysta och stirrade pa den döda. Och nu
var det, som den förskräckliga tanken vaknade hos Sigrun.
  "Om det vore jag, som låg där!" tänkte hon först. "Varför
skulle jag inte kunna ställa sa, att det blir jag, som ligger
där#" fortsatte hon att tänka.
  Det var, som om Lotta Hedman skulle ha hört hennes
tankar. Hon vände sig mot Sigrun och stirrade för3kräckt
och andlöst på henne.
  -Det är ingen, som vet vem hon är, sade Sigrun med
en röst, som inte längre var lag och viskande, utan fast och

bestämd. In#en vet var hon är kommen ifrån. Ingen kan ha
sett henne komma in till oss. Hon är en fattig vandrerska
utan hus och hem.
  Lotta satt tyst. Hon ville inte förråda vad hon misstänkte.
Om Sigrun inte hade sina tankar åt det hållet, var det bäst
att tiga. Sigrun fortsatte på samma sätt.
  -Du förstår väl, Lotta, att detta är smittkoppor. Nu
ligger den döda i min säng, den och hela huset måste rökas,
och vi får inte bo kvar här. Vi måste flytta in i prästgården.
Och det kan ju hända, att jag är smittad och dör av sjuk-
domen, och då vore ju allt gott, men det kan också hända,
att jag får leva, och då är jag inne i mitt gamla elände.
  -Men det blir bättre nu efter det svåra, som ni har fått
gå igenom, sade Lotta ivrigt. Din man förstar, att han har
gjort dig orätt. Han kommer att ta sig bättre till vara.
  Sigrun reste sig, tog lampan och flyttade ut den i brygg-
huset.
  -Vi ska inte störa henne där inne, sade hon.
  -Ni har så många goda år framför er, fortsatte Lotta.
E#ara ni blir lite äldre, så får ni ro. Och han är ju en så
präktig och duglig och framstående man.
  Sigrun stod i fulla lampskenet, och Lotta Hedman kunde
inte låta bli att förvåna sig över henne. Hon hade på ett
par minuter fått tillbaka hela sin skönhet, och det var inte
nog med det. Det låg glans och höghet och makt över benne.
Ovillkorligen kände Lotta, att Sigrun var förmer än andra
människor, att hon måste skyddas och älskas framför alla
andra.
  -Lotta, sade Sigrun, du förstår väl, att det var för dena,
som du blev hitsänd från Stenbroträsk? Det var, för att du
skulle komma och hjälpa mig med detta.
  Det var att tala ett språk, som Lotta förstod, men hon lät
sig inte vinnas så lätt.
  -Det kan likasåväl förhalla sig så, ängeln min, att jag
har kommit hit för att hindra dig, framkastade hon.
  Sigrun lät Lotta sätta sig ner i den ena korgstolen, sedan
lade hon sig på knä framför henne, tog hennes händer och
sade med en röst, som var bräddfull av övertygelse:
  -Jag lovade Edvard en gång, att ingenting utom döden I
skulle skilja oss åt. Och det är fördenskull, som jag inte har i
lämnat honom förut. Och hela veckan har jag bett Gud, att
jag skulle fa dö, hellre än att jag skulle behöva sviks mitt
löfte. Fastän jag är förskrämd för honom och mås#e gå, så
har det ända hållit mig tillbaka. Du förstar, Lotta.
  Lotta nickade motvilligt.
  -Och nu, Lotta, nu har Gud hört mina böner. Han har
skickat döden till mig. På detta sätt kan jag gå utan att
bryta mitt ord. Att inte du, Lotta, förstår, att detta är Guds
vilj a !
  -Jag vill inte höra mer av det här, Sigrun, sade Lotta
och gjorde ett iörsök att resa sig ur korgstolen, men mat-
modern höll henne tillbaka.
  -Det är Gud själv, som hjälper mig, Lotta, sade hon.
På det här sättet kan jag gå utan att göra Edvard olycklig.
Ja, jag menar inte, att han inte kommer att sörja mig ett
ar eller kanske två, men det blir ingen bitterhet i sorgen.
Men om jag skulle rymma från Edvard? Tror du, att han
skulle låta sig nöja? Han skulle söka efter mig, och när
han funne mig, så skulle han kanske döda mig. Eller om
jag bleve skild från honom? Han skulle gräma sig till döds.
Men om jag ginge bort ur livet... Det vore bara en sorg.
På döden behövde han inte bli svartsjuk. Förstår du inte,
Lotta, hur mycket bättre detta vore för honom än något
annat?
  -För honom, sade Lotta, det kan vara, men för dig?
  -För mig, sade den unga k#-innan med ett leende, som
var som ett återsken från himlen, för mig är allt gott, som
är gott för honom.
  -Det bästa för honom vore att få behålla dig, sade Lotta
envist.
  -Det är detta jag inte kan, utropade Sigrun med för.
tvivlan i rösten. Du vet inte vad det vill säga att ständigt
vara vaktad, att aldrig ha någon frihet. Du vet inte hur det
är med alla dessa förskräckliga scener och uppgörelser och
löften om bättring, som aldrig hålles, och misshumöret och
ledsnaden. Du vet inte hur det är att jämt gå och frukta, att

det ska ske något förfärligt. Du vet inte hur det är att jämt
nödgas smyga och Ijuga, fastän man inget annat gör än det,
som är riktigt och rätt. Du vet inte hur det är, annars skulle
du inte uppmana mig att ga tillbaka.
  -Nej, sade Lotta Hedman, nej, ängeln min. Jag visste
ju inte, att du har haft det så svårt! Du har aldrig talat om
detta förrän i går och nu. Men finns det ingen annan utväg?
  Den unga kvinnan reste sig upp. Hon sade med djupt
eftertryck:
  -Det finns en utväg. Den är mig sänd av Gud, men
Lotta Hedman vill inte tillåta, att jag begagnar mig av den.
  Ingen kan beskriva den rentav förkrossande makten av
Sigruns skönhet, när hon sade ord sådana som dessa. En
trollkraft utgick ifrån henne, som hon var väl medveten om
och som hon aldrig torde ha utövat så skoningslöst och så
segerrikt som denna natt.
  -Jag vill ju ingenting orätt göra, Lotta, fortfor Sigrun.
Jag vill resa ut i kriget och hjälpa de sårade. Hela min
håg står efter detta. Jag blyges över att ga här hemma och
ingen nytta göra. Du vet, att det är detta, som jag har längtat
efter i hela mitt liv. Gud har hjålpt mig, Lotta. Varför vill
inte du hjälpa mig?
  Vad kunde den stackars Lotta Hedman säga? Hon hade
aldrig älskat Sigrun sa som denna natt. Hon gjorde ännu
motstand, därför att hon visste, att hennes man tillhörde en
familj av självmördare. Kanske att mannen skulle döda sig,
om han förlorade hustrun. Hur som helst, vågade hon ingen-
ting säga om detta till Sigrun. Hon trodde, att det endast
skulle stegra hennes fruktan för honom.
  -Men du har ju dina föräldrar, var allt, vad hon kunde
hitta pa att säga.
  -Jag är smittad av koppor1 sade Sigrun. Jag kan inte
resa hem till föräldrarna.
  Hon gick fram till Lotta och satte på nytt ner henne i
korgstolen.
  -Lotta, jag är så olycklig, sade hon. Alla mina dagar
är mig en plåga. Ska jag behöva lida på det sättet genom
hela mitt liv?
- Men, Sigrun, att du vill göra oss alla sådan sorg!
  -Sorg, sade Sigrun, sorg? Vad är det? Att #örja över
en död! Vad är det? Vad är det mot att sörja över en
levande ? Jag är tvungen att göra det för Edvards skull,
Lotta. Minns du inte villcen man han var, när jag först råkade
honom? Han var behärskad, Iycklig, ivrig att gå framåt.
Han var en god predikant, hans församling älskade honom.
Nu-ser du inte hur han förändras? Han går under här i
fattigdom och ensamhet. Jag måste bort ifrån honom, Lotta.
Om jag vore död, då skulle han söka sig till en anTIan för
samling. Han skulle bli allt det, som han hade utsikt att bli,
när han var nog olycklig att råka mig.
  -Du kan aldrig få mig att för3tå, att du behöver görs
något så förfärligt.
  Sigrun höjde på sxlarna.
  -Jag vill inte heller inbill# dig, att jag gör det bara
för hans skull. Jag gör det, därför att jag är olycklig och
behöver bli fri från min olycka. A, Lotta! När jag inte får
dö riktigt! Jag vet, att det vore det bästa. Men näst detta är
det bäst för mig, att jag får försvinna. Jag går under, jaB
blir vansinnig. Jag är kanske vansinnig redan nu.
  -Men du vill övertala mig att ställa så, att jag aldrig
mer kan få se dig? sade Lotta i sin förtvivlan. Hon hade
inte ämnat tala om sig själv, men hon måste använda alla
motskäl, som fanns.
  -#arför skulle du inte kunna råka mig, när bara något
år är gånget? sade Sigrun. Hör nu hur jag har tankt dQlla
för mig! Jag gar till fots de första milen, tills jag kommer
in i en socken, där ingen känner mig. Där beställer jag #Itjut#
till närmaste järnvägsstation. Jag tänker följa med tåget till
Göteborg, och därifrån reser jag till Amerika. I Amerika ska
jag ge mig in i en sjuksköterskekår, och med den följer jag
sedan ut i kriget. Du ser, att det är ingenting omöjligt. Och
när något år har gatt, skriver jag efter dig.
  -Du ska inte försöka att locka mig, sade Lotta Jag kan
inte Ijuga så, som jag skulle bli tvungen att göra.
  Sigrun sade med obeskrivlig bitterhet:
  -Jag har måst Ijuga var dag, alltsedan jag gifte mig.

  Lotta Hedman kände sig söndersliten. Hon var betagen av
medlidande. "Låt henne få som hon vill !" tänkte hon.
På samma gang var hon så utom sig av ängslan över det
svåra, som Sigrun ville begå, att hon började gråta.
  -Gud ville hjälpa mig, men Lotta Hedman ville inte,
sade Sigrun.
  -Men, Sigrun, ropade Lotta och slängde bort en tår
med baksidan av handen, ska du tvinga mig att låta dig för-
störa dig själv? Du vill göra nagot, som är så förfärligt, att
j ag ryser för blotta tanken på det. Du ska inte mer bära
något namn bland de levande. Du vill ge dig ut i världen
utan vänner, utan föräldrar, utan att så mycket som kunna
tala om varifrån du är kommen. Det blir elände, om du
Iyckas, och skam och skada, om du blir upptäckt.
  Dessa ord var alldeles förspillda. Den unga frun var lika
fast besluten som förut. Men hon slutade upp med att bedja
och övertala. Hon började hota.
  -Kom ihåg en sak, Lotta! Om du inte i natt hjälper
mig på det här sättet, går jag i morgon till honom, som
sitter och väntar på mig hos kyrkvärden.
  -Det gör du aldrig, sade Lotta.
  -Jag gör vad som helst. Bara inte tillbaka i det gamla.
  Innan Lotta hann svara på detta, inträffade något.
  De hörde steg närma sig brygghuset, försiktiga, men tunga
och tydliga steg. Stegen stannade inte vid ingången, utan
fortsatte runtom huset. Ett par gånger hördes de åbr. Så
dog de bort.
  Sigrun gjorde ett tecken åt Lotta, och denna skyndade
fram till ett fönster, böjde undan gardinen och såg ut i dcn
snol#usa natten.
 -Det var gårdsdrängen, sade hon.
  Den vackra kvinnan rätade upp sig. tSgonbrynen drog sig
samman, huvudet höjdes, ögonen sände en forkrossande blick
åt någon, som inte fanns tillstädes.
  -En sådan där tur har han gått varje natt, sads hon,
alltsedan j ag flyttade hit ut. Han är tillsagd av sin hus-
bonde. Han går här och vaktar på mig. Han ska lyssnQ efhr
om jag har någon älskare hos mig.
  Lotta sade ingenting. Hon började på att ge upp allt
motstånd.
  -Du t}or, Lotta, att Edvard ska bli annorlunda. Där ser
du! Har han mer förtroende till mig nu än förut? Han låter
sin dräng gå och spionera på mig.
  Hon hade höjt rösten. Det förolämpande i mannens miss-
tro sårade henne i varje fiber av hennes varelse.
  "Det kan aldrig bli bra mellan dem efter detta", tänkte
Lotta. "Jag tror, att han har dödat kärleken hos henne. Det
är så gott, att hon går."
  Detta var det, som kom Lotta Hedman att ge upp mot-
ståndet. En plötslig övertygelse, att Sigruns kärlek var slock
nad eller höll på att slockna, fastän hon inte själv ville er-
känna det, kanske inte en gång visste det.
  Hon upphörde att säga emot. Hon sade aldrig ja, men hon
upphörde att säga emot.
  Det gick en stund under hastiga förberedelser. Sigrun lade
av sig sina ringar och lanade en omgång kläder av Lotta.
Litet underkläder och de sjuhundra kronorna packade hon
ner i en skinnväska, som också var Lotta Hedmans tillhörig
het. Kappa och huvudduk fick Lotta ocksa besth. Alla
Sigruns kläder måste finnas kvar. När hon var nästan färdig,
stannade hon framför Lotta.
  -Du förstår nog, Lotta, att allt detta är sammanfogat av
Guds hand. Var nu inte ängslig varken för dig eller för
mig själv!
  Hennes mod och sinnesnärvaro var på sitt sätt beundrans
värda. Det fanns varken tvekan eller rädsla hos henne.
  När allt var klart, hade hon ändå en svår stund.
  -Det är allt så mycket kärt, som jag lämnar efter mig,
sade hon. Tårarna kom strömmande, och hela vikten i det
för alla tider avgörande steg, som hon nu skulle ta, tycktes
stå klar för henne.
  -Nu får jag aldrig mer se den lilla tavlan över Stenbro-
träsk# prästgård, som har varit mig en sa stor tröst. Och
medaljongen med min lilla dotters porträtt törs jag inte
heller ta med mig.

l

  -Den tycker jag du kan ta i alla fall, sade Lotta. Men
du behöver ju inte gå, tillade hon.
  -Och, Lotta, du vet det är en av korna, som jag tycker
så mycke om. Ge henne lite gott foder, när du kan komma åt!
  Hon gick mot dörren.
  -Glöm inte, Lotta, att då min novemberblomma slår ut,
sa ska du ställa den på Edvards skrivbord!
  Därefter kysste hon Lotta Hedman för första och enda
gången och gick sin väg.


  Sigrun hade inte varit borta så länge som en kvart, när
Lotta Hedman återigen hörde steg utanför brygghuset. Det
#ar lätta och varsamma steg, inte gardsdrängens tunga tram-
pande, och hon tänkte, så snart som hon hörde dem: "En
sådan Iycka! Gud vare lov och tack! Sigrun kommer till-

  Men inte förr hade hon dragit ifrån regeln och öppnat,
än hon stod öga mot öga med en främmande karl. Man
förstår vad den stackaren skulle bli rädd. Aldrig i sitt liv
hade hon känt sig så brottslig och syndmedveten.
  "Oj, oj, Lotta!" tänkte hon. "oet börjar redan."
  Karlen hade en stor, slokig hatt och var daligt klädd. Hon
kunde förstå, att det var något slags landstrykare.
  -A, kom för all del inte in här! sade Lotta och ställde
sig i vägen för honom. Vi har smittkoppor i gården. Där
inne i kammarn ligger en död.
  Karlen sprang inte sin väg, som Lotta hade väntat. Han
stod kvar i dörren och såg inåt brygghuset.
  Och innan Lotta kunde ana hans uppsåt, sköt han henne
at sidan, var med ett par steg framme vid kammardörren och
såg den döda.
  Men Lotta lämnade honom inte tid att göra nagra långa
observationer. Hon sprang efter honom, slog armarna om
honom, ryckte honom tillbaka ut i brygghuset och stängde
kammardörren.
  Karlen gjorde inte något motstånd. Han tycktes tro, att
hon ville skydda honom för smitta.
  -Det är inte farligt för mig, sade han. Jag är nog redan
smittad, om det så ska vara. Hon, som ligger här, är min
hustru. Hon blev sjuk för ett par dar sen, och i morse
#prang hon ifrån mig i feberyrseln.
  Det var tydligt, att han talade sanning och att hel#
Sigruns plan var förfelad. Lotta tyckte, att hela brygghu#
taket störtade ner över henne.
-Men vem är då ni? frågade hon.
-Jag är inte sa alldeles obekant här i prästgården, sade
karlen med lugn och dämpad röst. Jag är skärslipare, och
jag var här och slipade era saxar och knivar för en ått#
dar sen. Jag drar omkring med häst och kärra och slipsten
från gard till gård, och jag har just inga sjukrum till mil#
förfogande. Det var min mening nu, då Rut blev sjuk, att
jag skulle hinna ner med henne till ett lasarett, men så
sprang det arma kräket ifrån mig. Jag har farit omkring
och sökt efter henne hela dan. Jag undrar ju#t när ho
kom hit.
Det var inte bara taket, som störtade samman #ver Lotta
 Hedman. Det var väggarna och grunden, som ho#i #d på.
·Mitt i sin förvirring gjorde hon dock ett försö# tt riidda
 Sigrun .
-Men nu är det inte er hustru, som ligger tiir inne,
sade hon, utan min kära matmor.
-Å, sade skärsliparen# är den vackra pr#tfru#s död?
Har hon fått ligga och dö här ute i brygghuset?
-Hon ville själv ha det så, sade Lotta Hed#an. #
-Ja, då får jag be om ursäkt för att jag tr#te mig in,
sade karlen. Jag får väl söka efter Rut pa annat 1#11.
Han var en liten, mörkhyad, torr man. Ena 9ku1d#an höll
han uppskjuten, och detta bidrog till att ge honom ett miss
nöjt och småsurt utseende. Lotta kom väl ihåg, att han vid
förra besöket i prästgården hade uppfört sig br#lcigt och
varit ohövlig. Nu, i närhet av sjukdom och död, var han
stilla och ödmjuk.
Till Lottas stora glädje närmade han sig verkli#en mot
utgången, men tvärstsnnade. Mitt i hans väg stod ett par
våta, snedgångna k#ingor.

  -Ja, men det här är ju ändå Ruts kängor! sade han.
Vad vill det här säga?
  #u var det slut med Lotta Hedmans uppfinningsförmåga.
Hon visste sig ingen annan rad än att tala om sanningen.



  Sigrun hade humlit förbi Algeröds kyrka och begravnings-
plats och befann sig mittpa bron över den lilla älven, när
hon hörde Lotta Hedmans röst ropa på henne.
  Strax därpå svängde en släde upp bredvid henne, och
Lotta kom fram till henne och förklarade vad som hade
hänt. Samtidigt berättade hon, att skärsliparen hade lovat
att tiga.
  Skärsliparen satt kvar på slädkanten, sag vresig och sur
ut, men talade lugnt och fridsamt som förut.
  -Se, det är sa, att jag inte kan finna mig i detta, att
Rut inte skulle komma i graven under sitt rätta namn, sade
han. Men annars står jag för det, som jag har lovat. Präst-
frun får sätta sig opp här i släden, och jag kör henne till-
baka till prästgården, och ingen ska få veta något. Jag ska
vara tyst som en mur.
  Sigrun gick fram till mannen. Hon hade bundit en svart
duk om huvudet. Den sköt hon nu tillbaka.
  -Är det bara fördenskull, som jag ska gå tillbaka i
mitt elände? frågade hon.
  Mannen tycktes bli orolig. Han gav henne en hastig blick
och såg därpå åt sidan.
  -Hon är död. Vad gör det henne under vilket narnn hon
kommer i graven? sade Sigrun med en röst, vari förtvivlan
darrade.
  -Jag tycker inte, att det är rätt mot Rut, sade karlen
envist.
  -Nej, svarade Sigrun. Det är inte rätt, det vet jag. Men
ni må inte tro, att jag efter detta tänker gå tillbaka hem.
Det gör jag inte.
  Hon pekade mot älven, som blänkte svart mellan sina snö-
stränder.
-Dit går jag, sade hon.
  Hon stod Iast och beslutsam framför mannen. Han upp
fa#tade tillräckligt av hennes ansiktes stränga allvar för att
förstå, att hon skulle göra, som hon sade.
  Han vände bort ansiktet, liksom rädd att se på henne.
  -Ja, jag förstår ju, att Rut far en bättre begravnin#
och allt sånt där, sade han. Och mig gör det ju inte så
mycket, för hon var inte min hustru precis, fastän hon hade
åkt med mig på lasset ett par månader. Men jag tycker
ändå . . .
  Lotta skrek till. Sigrun hade skyndat bort från mannen.
Hon stod vid broräcket och böj de sig för att komma
under det.
  -Å, för allan del! ropade skärsliparen och sprang ner
på bron. Gör er inte någe illa! Det ska få bli, som ni vill.
  -Kom ihåg, jag går aldrig tillbaka till det gamla! sade
Sigrun.
  -Nej, det behöver ni inte heller. Jag ska nog tig#.
  -Sigrun är för märkvärdig i natt, tänkte Lotta. Ingen
kan motstå henne. Hon gör vad hon vill med oss.
  Det tycktes vara sanning. Den lilla misslynta mannen
visste inte hur väl han ville henne.
  -Jag har inte mitt vanliga åkdon i kväll, sade hsn.
Jag fick lov att låna en släde i morse för att kunns f#ra och
söka efter Rut. Men just fördenskull kanske det ginge an.
att jag skjutsade er en bit framåt vägen. Det är inte så lätt
att gå ute i snön för den, som är van att sitta inne i varma
rum.


DEN LÅNGA DAGEN.

Den dag, som hade börjat med Sigruns flykt från sitt hem,
    blev för mangen en tung och allvarlig dag, en dag så
lång, att man aldrig tyckte sig hinna till dess slut.
 Sådan blev den för Lotta Hedman, som, när hon kom
tillbaka till brygghuset vid tretiden på morgonen, fann, att

  I46

allting där var sig likt, och nu försökte att, så gott hon för-
stod, bereda sig på vad som skulle komma. Hon samlade
ihop alla den dödas kläder, stoppade in dem i bakugnen,
kastade dessutom dit ett fång ved, tände på och lät allt
sammans brinna till aska. Sedan sopade hon ugnen ren och
drog fram sina förhängen, så att allting i brygghuset var sig
likt, såsom det hade varit på kvällen.
  Hon gick också darrande och rysande in i brygghus-
kammaren till den döda. Annars var hon inte rädd för de
avlidna, men mot denna tyckte hon att Sigrun och hon hade
svårt förbrutit sig, och hon skälvde, när hon nalkades henne.
Hon gjorde dock vad hon ha#e ämnat, tog fram ett lskan,
bredde ut det över liket, så att det fullkomligt skyldes, och
läste sedan med mycken rörelse ett par böner.
  Medan hon gjorde detta, erfor hon en stor hugsvalelse.
Det strömmade över henne en visshet, att den döda inte var
en fiende till henne och hennes matmor, utan deras trognaste
hJ älpare och förbundna, som hon pa intet sätt behövde
radas for.
  Lotta sökte också förbereda sig på vad hon skulle säga
till prästen och gårdsfolket. Hon tänkte på att ingen hade
sett Sigrun under hela gårdagen. Alltså kunde hon tala om
för dem, att sjukdomen hade börjat natten före den sists.
Sigrun hade inte velat, att läkare skulle tillkallas för hennes
skull, hon hade trott, att det bara var ett ofarligt utslag.
Sedan-ja, vad skulle hon sedan säga?
  Lotta gick till en början fram och tillbaka på golvet. Men
snart kände hon sig alltför modlös och trött för att gå, utsn
satte sig i en stol. Snart blev inte heller detta bra. Hon gick
och ställde sig mot en vägg. Till sist sjönk hon ner på golvet,
alldeles bredvid den dödas säng, och blev sittande där.
  "Jag borde gå in till kyrkoherden", tänkte hon. "Jag borde
väcka tjänstfolket." Men hon gjorde varken det ena eller det
andra. Hon satt stilla och upprepade för sig själv sina för-
klaringar, vände och vred på dem.
  "På ett eller annat sätt blir alltsammans upptäckt", tänkte
hon. "Vi blir olyckliga och utskämda, både Sigrun och jag.
Det är förfärligt att sitta och vänta på."
  En stund skedde henne den stora lindringen, att hon fick
komma bort från sina bekymmer och farhågor.
  Medan hon satt ångesttyngd på golvet nedanför den döda,
skilde sig hennes själ från kroppen, höjde sig och begav sig
i svävande flykt uppåt mot världsrymden.
  Snart var den kommen så högt, att Lotta Hedman kunde
se de jordiska tingen i deras sammanhang. Hon såg nu inte
som annars bara ett litet stycke av dem, utan hon såg dem
i hela deras utsträckning. Hon såg inte ett kort stycke av
älYar och floder, utan hon kunde följ a vattendragen #rån
källan till mynningen. Hon såg inte bara en liten del av en
skog, hon såg de väldiga trädmassorna i hela deras utbred
ning. Hon kunde följa bergåsarnas hela längd. Slätterna
bredde ut sig under henne, och ländernas skapnad av
tecknade sig mot havens blänkande ytor.
  Lotta tyckte, att detta var ett skönt och upplyftande skåde
spel, men hennes själ stannade inte vid detta, utan steg
ändå högre.
  Om ett par ögonblick hade den nått till en rymd, därifrån
den kunde överskåda människoödena i deras sammanhang.
Lotta kunde följa människornas vandring genom livets dal.
Pa en tid, som tycktes henne kortare än sekunder, förlöpte
den. Hon såg dem stiga in i livet, vandra sin korta väg och
ater gå bort, ut i det obekanta. Hon såg sin vän, Sigrun, på
hennes Yandring och den väg, som låg utstakad för henne,
och de vägar, som korsade hennes.
  Hon såg även den väg, som kvinnan, som nu lag död
bredvid henne, hade haft att fullfölja. Det var en mörk och
fattig och tung väg, och den höll redan på att utplånas,
men den utplånades inte på det sättet, att den täcktes med
mörker, utan den försvann under ett Ijusskimmer.
  Vid slutet av vägen stod den döda ännu och blickade till-
baka på sin bana, som förvandlades till ett band av Ijus,
och Lotta såg, att hennes ande fröjdade sig.
  Den döda visade bort till Sigruns väg och till en av de
vägar, som korsade den.
  -Se, sade hon till Lotta, vad jag mest av allt önskade,
det går i uppfyl.else nu genom min död!

   . .

  Och därmed försvann den döda in i en stor klarhet, vars
#,lans var sådan, att Lotta Hedmans själ inte kunde följa
henne, utan måste stanna utanför.
  Och den vände med detsamma tillbaka till kroppen, och
Lotta Hedman kände sig nu för en 9tund fri från all fruktan
och trodde, att det, som hade skett, var s#dant, som borde
och måste ske.
  Och detta sitt lugn fick hon behålla, till dess att dörren
till brygghuset öppnades och någon frågade om hon visste,
att klockan redan var halv åtta.
  Då ville Lotta Hedman resa sig, men nu var hennes trygg-
het borta. Hon tänkte på a#lt det tunga, som hon gick till
mötes, och hon orkade inte komma upp på sina ben, utan
blev sittande.
  Och dörren stängdes, ingen kom in, ett par minuter gick
i lugn.
  "Nu snart blir alltsammans upptäckt''l tänkte Lotta. "Det
kan inte ga på annat sätt."
  Och all skam, som skulle falla över Sigrun och över henne
själ#, lade sig tyngande över henne.
  Strax därefter kom husjungfrun in i brygghuset. Hon bar
pa en bricka morgonkaffe till matmodern.
  Hon såg lampan stå med rykande veke, nära att slockna,
och fann brygghuset fullt med rök och nästan mörkt. Hon
ropade, men ingen svarade. Då förstod hon, att något måste
vara pa tok. Hon satte ifrån sig brickan, rev eld på en tänd-
sticka och såg nu, att Lotta satt sammansjunken på golvet
bredYid sången, och att den, som låg i sängen, hade ett lakan
utbrett över sig, såsom vore hon död. Hon gick närmare,
Iyfte en flik av lakanet och såg ett par uppsvällda händer.
  Då vaknade Lotta till liv.
  -Akta dig för all del! Det är smittkoppor.
  Flickan släppte lakanet och for ett par steg tillbaka.
  Sedan blev det hon, som spred nyheten, som underrättade
mannen och alla andra.
  Lotta Hedman, som befann sig under den förfärliga sjul#-
domens skydd, hon blev knappast tillfrågad om vad som
hade hänt.
  Det sändes bud efter kyrkvaktaren, 50m var en myndig
och kraftig man, och han ställde och beslutade, sa gott han
förstod.
  Han befallde lör smittans skull, att Lotta Hedman skulle
stanna i brygghuset och att ingen fick råka henne. Inte ens
om kyrkoherden sände efter henne, fick hon Iyda kallelsen.
  Det blev han och Lotta, som lade ner den döda i kistan.
Sedan fördes hon bort till en i hast uppkastad grav.
  Det gjordes ings efterforskningar, knappt några frågor.
Hela prästgården var för en tid alldeles avstängd från den
övriga trakten. Att prästfrun hade låtit utge sig för död,
fastän hon levde, det var för orimligt att misstänka.
  -Det är den där skärsliparn, som har farit omkring här
i trakten de sista veckorna, som har fört smittan med sig
från Norge, sade man. Hans hustru är också sjuk och har
sprungit ifrån honom i feberyrseln.
  Man paminde sig doktorns ord.
  -Prästfrun har gått länge med sjukdomen i kroppen,
sade man.
  Den längsta och kvalfullaste dag, som I.otta Hedman hade
upplevat, gick till ända, utan att någon upptäckt hade skett.



  Sigrun kastade då och då en blick pa körsvennen, som
satt på slädkanten. Det var natt och mörker alltjamt, och
hon kunde blott helt otydligt urskilja gestaltens yttre kon-
turer: den vida slokhatten, den uppskjutande axeln, den
korta näsan och den vresigt hopbitna munnen.
  "Det är ingen människa, som jag har bredvid mig", tänkte
hon, "det är döden. Jag ser hur skaftet på lien sticker opp
under rocken."
  "Så är det", sade hon till sig själv. "När han först kom,
kände jag inte igen honom, men nu gör jag det. Och vem
annan skulle det vara? Jag har gett mig i hans våld. Han
har kommit för att hämta mig och föra mig till sitt land."
  De åkte fram över stora, ödsliga bergsvidder7 täckta med

vit snö. Några enstaka, klene utbildade träd och buskar
gjorde traktens fattigdom än mer påfallande.
  "Det är dödens rike", tänkte hon.
  Hon, som nyss hade varit så ivrig, så stridbar, så be-
fallande, kände ett stilla lugn falla över sig. Det var slut
med besväret att vilja, önskningar och förhoppningar var
borta.
  Det är kanske fsrligt för en levande att ta döden till sin
#undsförvant. Han tar en måhända på allvar.
  Hon trodde sig märka, att hon verkligen genomgick en
förvandling. Alla de band, som fäste henne vid hennes förra
liv, upplöstes det ena eher det andra.
  Det var kärleken till mannen, det var hennes äktenskaps
sorg och plaga, som förut hade upptagit alla hennes tanksr.
Allt detta sjönk bort och försvann. Ett stort tomrum uppstod
efter detta, men ingen saknad, ingen bitterhet.
  "Det är sa de döda känner", tänkte hon. "De frigöres pa
detta sätt från det jordiska. Deras kärlek och deras sorg
lÄmnar dem."
  Det var små dumma saker, som hon hade sagt 801m barn
och som hon sedan alltid hade skämts för, och det var små
förargelser, som länge hade pinat henne, och små föröd-
mjukelser, som hon aldrig hade kunnat glömma, men nu på
en gång var allt detta borta. Hädanefter skulle hon tänka
på detta som på något, som inte angick henne.
  När hon tänkte på föräldrarna och det stöd hon alltid
hade ha* hos dem, så fann hon, att hon inte mer hade
behov att hämta hjälp hos dem. Allt var nytt omkring henne,
hon var inne i en annan värld. "Här kan de inte na mig",
tänkte hon. "Hittills har de stått mig bi så mycket de har
förmått. Nu är jag skild från dem. Jag åker in i dödens
land."
  Hon var som en ranka, som med många klängen hade
hållits uppe utmed ett galler. Nu lossades det ena klänget
efter det andra. Rankan låg snart nere på marken.
  "Det måtte vara på detta sätt, som det känns att dö",
tänkte Sigrun. "Det är inte tungt eller hårt, det är bara en
stor vila."
  Så smaningom Ijusnade det. Mannen, som satt på släd-l
kanten, blev åter en vanlig landstrykare med ett surmulet,!
ovänligt ansikte. Landskapet blev ett stenigt, magert, fattigt,#
men helt jordiskt landskap, och Sigrun själv vaknade till
livet med dess stränga fordringar pa mod och sinne9-
styrka . . .
  Hästen hade inte fått vila under natten, och färden gick
mycket långsamt. De måste lata den stå stilla i flera timmar
i lidret invid en torpstuga för att äta och hämta krafter.
Äntligen kom de dock i sikte av en by, där det fanns gäst
givargard.
  När de alltså närmade sig slutet på resan, började skär-
sliparen tala med Sigrun.
  -En skärslipare som jag, sade han, som far land och
rike omkring, får se och erfara mycke besynnerligt. Men jag
vill påstå, att det, som jag har varit med om i natt, det är
ändå det största äventyr, som jag har upplevat.
  -Jaså, ni säger det. Sigrun vände huvudet mot den lilla
mörka karlen och gav honom ett vänligt leende.
  -Jag vill gå ed på att något mer förunderligt har jag
aldrig varit med om. Och jag förstår inte själv varför jag
var så blödhjärtad och hjälpte er. Jag vet inte vad som kom
åt mig.
  -Nej, jag vet inte heller hur det kom sig, sade Sigrun.
Men ett är visst, att ni aldrig ska behöva ångra er vänlighet.
  -Ja, det kan man aldrig sa noga veta, sade karlen. Men
nu tycker jag i alla fall, att jag inte kan lata er gå utan att
fråga hur ni ämnar ställa för er, och vart ni ska ta #ägen.
  -Jag, sade Sigrun, jag ska till Amerika.
  -Men det kostar pengar att fara till Amerika, menade
körsvennen.
  -Ni kan väl inte tro, att jag ger mig ut på en sådan
här färd utan pengar, sade hon.
  När sliparen hade fått detta svar, drog han in tömmarna,
gick fram till hästen och började känna och Iyfta på sel-
donen.
  -Ja, jag är ju liksom lös och ledig, sade han om en
stund. Det vore kanske bättre, att vi for förbi den här gäst-
givargården och att jag körde er nagra mil till. Här kunde
det nog finnas folk, som känner er.
  Just för detta, att hon skulle kunna bli igenkänd på denna
gästgivargård, hade Sigrun oroat sig den sista halvtimmen.
Anbudet kom som en mycket välkommen overraskning.
  -Se, jag är sadan, att jag vill göra riktigt vad jflg gör,
sade karlen, när han kom tillbaka till släden.
  Emellertid blev dessa nya mil mycket dryga. Hästen måste
åter vila och beta. Snart visade det sig, att snöfallet inte
hade varit så rikligt i de trakter, där de nu färdades. Föret
blev så dåligt, att de måste gå till fots långa sträckor.
  Och tiden gick. Klockan var nära tolv, innan de hade
nästa gästgivargard inom synhåll.
  Men just som de var så långt komna, att de såg uthuun,
mötte de en man, som kom körande med en mjölkvagn.
  -Akta er, Gustavsson! ropade han till skärsliparen. Det
har kommit telefonbud till gästgivarns, att de ska ta vara
på er. Ni lär fara omkring med smitta. Prästfrun i Algeröd
har dött i natt i smittkoppor, och nu påstår man, att det
är ni och er hustru, som har haft sjukdomen med er från
Norge.
  Det blev nytt uppehåll, ny överläggning. Man beslöt sig
för att vända. Ingen av dem ville köra fram till den där
farliga gästgivargården.
  Skärsliparen föreslog, att de skulle ta vägen öster ut upp
mot Dalsland.
  -Det gar järnväg till Göteborg där också, och där är ni
okand.
  Sa vek de av på en väg, som gick mot öster och som
aterigen förde dem upp på den nakna, ödsliga bergsvidden.
  Har var föret bättre, men den stackars hästen var nästan
tröttkörd. När han hade vilat och ätit för tredje gången,
hade han också nått till bottnen i havrepåsen
  Skärsliparen letade fram bröd och smör och åt. Sigrun
hade ingenting att äta, men hon var inte heller hungrig
  När hon sedan tänkte tillbaka på denna dag, förundrade
hon sig över sig själv.
  "Det var besynnerligt. Jag var alldeles känslolös, alldeles
lugn. Jag kände ingen oro, ingen trötthet, ingen hunger. Jag
visste hela tiden, stt allt skulle gå som det borde gå. Jag
var 910 på ett sätt, men jag var ocksa mycket stark och ut
hållig. Det fanns säkert någon i min närhet, som hjälpte
mig."
  Under den langa rasten pa bergsplatan ställde hon en
fråga till reskamraten.
  -Sa ni inte i morse, att den döda inte var er hu#tru?
  -Jo visst sa jag det, och det är sanning ocks#. Hon
hade en bra man och ett gott hem, men hon följde hellre
med mig.
  Sigrun frågade vidaret inte för att saken intresserade
henne, ingenting i denna värld intresserade henne den här
dagen, men tiden gick litet fortare under ett samtal.
  -Hon tyckte alltså bättre om er än om mannen?
  -Jag vet inte vad jag ska säga om den saken. Hon var
gift med en, som heter Sven Elversson. .Tag vet nte om ni
har hört talas om honom?
  Sigrun nickade.
  -Jag trodde först, att hon hade tröttnat på honom för
det där, ni vet, sade karlen. Sen kom jag att första, att hon
hade gått ifr#n honom, därför att hon trodde, att han inte
tyckte om henne.
   - Hon var ju sa ful, sade Sigrun. Han gifte sig med
henne av barmhärtighet.
  -Ja, hon var ful, men hon var en bra människa, sade
sliparen. Hon var sådan, att hon kunde göra vad som helst
för den hon tyckte om.
  Trots den stora slöheten fann Sigrun, att i dessa ord låg
nagot, som berörde henne obehagligt. Hon upphörde att
fraga om hustrun.
  -Vet ni var Sven Elversson nu finns?
  -Han bor på en gård i Dalsland, som heter Hånger.
Det har varit ett stort ställe en gång, men det har skett så
många olyckor där i fordomtid, att ingen ville bo där, utan
gården låg öde. SYen Elversson fick den nästan för ingen-
ting. Han bor där ensam med de gamla föräldrarna nu, sen


hustrun är borta, och han tar opp och hjälper än barn och
än andra fattiga, så många han rar med.
  I själva verket matte det denna dag ha förhållit sig på
samma sätt med skärsliparen som med Sigrun, att han stod
under något främmande inflytande. Han, som annars brukade
fara omkring och gräla och bråka som en riktig landsplåga,
var stillsam och unrlergiven och talade väl om alla män-
nlskor.
  När de hade satt sig i gang igen, Sigrun inne i släden
och körsvennen på kanten som vanligt, med benen hängande
utanför, hände det sig, att han halkade och föll ner pa vägen.
  Hästen stannade F;enast. Karlen reste sie och satte sia som
förut. Men inom kort halkade han av på nytt.
  -Jag förstår inte vad som är åt mig, sade han. Det går
runt i huvudet på mig.
  Sigrun uppmanade honom att sätta sig i släden bredvid
henne. Det gjorde han verkligen och körde vidare. Om en
stund tappade han tömmarna
  -Jag måtte visst vara sjuk, sade han och såg helt hand-
fallen ut. Det går väl med mig som med Rut.
  Men Sigrun skyndade sig att lugna honom.
  -Ni har inte sovit i natt, sade hon. Sätt er opp i
hörnet och sov! Jag ska körs, medan ni vilar er.
  #ter var det någon, som höll hennes mod vid makt.
"Han har inte fått sjukdomen, ban är bara uttröttad. Se, nu
sover han redan!" tyckte hon, att det viskade i öronen på
henne.
  När hon hade kört ett stycke, blev hästen stående och
vägrade att ta ett steg vidare.
  Sigrun tog den sovande reskamraten i armen och skakade
honom.
  -Vet ni om det finns något ställe i närheten, där vi kan
ta in? Hästen är alldeles förbi, och det börjar bli mörkt.
  Karlen såg upp, yrvaken och oredig.
  -Tror ni, att jag har fått smittkoppor? sade han.
  -Nej, ni har ingen annan sjukdom än sömnsjuka, sade
Sigrun.
-Det är nog smittkoppor i alla fall, sade karlen.
Strax därpå ryckte han upp sig till ett väldigt bemödande.
  -Det är ingen annan råd, sade han. Det finns ett ställe
en halvmil härifrån, där de har ett "luffarhotell", som di
säger. Vi får försöka komma dit.
  -Vi är tvungna att komma under tak, sade Sigrun.
  -Ja, det blir ingen annan råd, upprepade ksrlen, fast
nog hade jag helst velat slippa att visa mig där en g#ng
till.-Vi är över gränsen nu, fortfor han, vi är i Dal#land,
och när vi har kommit oppför nästa backe, bär det neråt.
Ta av åt vänster vid korsvägen, och kör fram till först#
gård ni far se!
  När Sigrun sa småningom hads fått hästen uppför backen,
såg hon i den försvinnande dagern ett stort landdcap ut
breda sig nedanför dem, sakta sluttande, vackert, rikt på
sjöar och långa skogshöjder, fint och skarpt utritat mot den
snötunga luften. Den härliga bilden upplivade henne, hon
drev på hästen med mer kraft, fann korsvägen och vek a-#
at vänster.
  Utsikten kom tillbaka flera gånger, men trakten var all#-
jämt lika ödslig. Till sist sag hon dock en gård ligga all
deles under dem. Boningshuset tämligen stort, nästan herr
skapsaktigt, men alla uthus små och oansenliga, nastan som
på ett större torp.
  Hon väckte den sjuke på nytt.
  -#r vi framme nu?
  -Ja, sade han och skakade sömnen ur ögonen. Nu är vi
på Hånger. Det kunde jag väl aldrig tro, att jag skulle be-
höva ta in här en gång till.
  -Men. . utropade Sigrun och kände sig för ett ögon
blick som en skeppsbruten, när vagorna slår #amm#n över
honom. Var det inte på Hånger, som Sven Elversson botde?
  -Jo, sade sliparen, jag ville inte heller fara hit, men
det fanns ingen annan råd.
  -Men om han frågar er var ni har gjort av hans hu#tru?
  -Det blir väl att hitta på någe.
  -Att han skulle bo just här! sade Sigrun förtvivlad.


  -Ja, han har ju valt ut stället, därför att det ligger
ensligt och långt från grannar. Vanligt folk kommer aldrig
hit, men alla luffare och fattiga vandringsmän brukar ta in
hos honom.
  Sigrun körde utför en backe ner mot gården. Hennes för-
tvivlan lade sig nästan genast. Känslolösheten tog vid, och
någon viskade i hennes öra, att hon inte skulle oroa sig. Allt
skulle bli bra.
  Alldeles invid själYa inkörsvägen till gården stod en liten
röd stuga.
  -Här är det. Här får ni ga in, sade skärsliparen.
  Han ryckte upp sig ur sin dåsighet.
  -Jag ska köra bort till gården och ställa in hästen,
sade han. Ni kan gå in så länge. Jng ser, att det är tomt i
luffarstugan. Nyckeln ligger instucken under tröskeln.
  Sigrun kom in i ett litet hus, som av en gång mittöver
var delat i två hälfter. På vardera sidan av gången fanns ett
rum. Båda var på samma sätt inredda och möblerade. De
hade nakna väggar, väggfasta sängar med halmmadrasser, en
spis, ett stort, tungt bord och nagra tunga stolar. En spann
med vatten och ett fång ved fanns också, men inga kuddsr,
inga lakan, inga kokkärl eller tallrikar, inga handdukar eller
tvattfat, ingenting sådant, som kunde bortföras. Ett väldigt
skåp stod i ena rummet, men nyckeln var urtagen.
  Rummen var inte alldeles utkylda, de hade nog varit
eldade på förmiddagen, och där var rent och utvädrat.
Ja# får forsöka göra opp eld", tänkte Sigrun.
  Medan hon var sysselsatt härmed, kom sliparen in. Han
kunde nu knappt hålla sig uppe. Utan att säga ett ord
kastade han sig ner i en säng och somnade genast.
  "Jag tror inte, att han är sjuk", tänkte Sigrun. "Han blir
bra, bara han får sova den här natten. Det är onödigt att
ropa på hjälp."
  Hon tände en brasa i det andra rummet också och satte
sig framför denna och lade sina planer. Plötsligen kände
hon, att hon var så trött, att hon höll på att ramla av stolen,
och dessutom hungrig.
  -Jag borde allt ha tänkt på att ta med mig ett psr smön
gåsar, muralade hon, och härvid leddes hennes tanksr på
hennes väska. Var fanns den? Den var inte i rummet. Hon
måtte ha glömt den kvar i släden.
  Hon skyndade genast ut. Släden stod utanför stugan, och
väskan låg kvar i den. Hon tog upp den och skulle just gå
in tillbaka, då en röst tilltalade henne.
  -#r det du, Rut?
  Det hade mörknat hastigt. Hon urskilde med svarighet en
gammal, böjd karl, som långsamt närmade sig.
  -Ni ska inte komma hit! ropade hon. Vi har smitta
med oss.
  -Ja, jag vet det redan, sade karlen. Vi har haft telefon
om saken, men Yi väntade just inte, att ni skulle kormna hit.
Ja, ja, det är ju så, att nöden kör hund i band.
  "Det där är Joel Elversson, Sven Elverssons far'7, tänkte
Sigrun. "Han har blivit gammal och 810. Han tar mig för
sonhustrun."
  -Sven är inte hemma i dag, sade Joel pa sitt högtidliga
sätt. Men vi vill handla mot dig, Rut, jag och Thals, så,
som han skulle ha handlat, om han hade vetat, att du hade
kommit hit nödställd och i livsfara. Här har du nyckeln till
skåpet. Du vet, att där finns, allt, som du behöver. Och vi
ska bära ner mat till er och ställa utanför dörrn.
  Han räckte henne en liten nyckel, och hon tog emot den
utan att säga något. Han tycktes inte heller vänta något svar.
  -Det är ingen här, som bär något agg till dig, Rut,
sade han. Vi förstår ju vad det var, som drev dig bort. Ställ
det nu så g#tt för er, som du kan, och sov i ro!
  Han gick sin väg, och Sigrun skyndade in i stugan. I
skåpet fanns lakan och kuddar, allt, som behövdes för ett
gästrum. Kort därefter kom också maten.
  Sigrun ställde in en del därav till sliparen i hans rum,
stängde därpå sin dörr mycket väl, åt och gick till vila.
  "Jag maste sova ett par timmar", tänkte hon. "Sedan gar
jag min väg. Jag måste bort härifrån, innan någon har känt
igen mig."
  Hon sov redan, innan hon hade tänkt tanken till slut.


MORGONEN.

rTär Sigrun vaknade, sken en liten röd vintersol in till
 # henne i den fattiga kammaren där hon låg. Hon hade
 sovit inte bara ett par timmar, utan hela natten. Det blev
 mycket brått för henne att stiga upp och göra i ordning
 efter sig i rummet för att kunna vandra sin våig.
  Hon var styrkt av sömnen, kände sig beslutsam och kraftig
och var inte missnojd med det steg hon hade tagit. Det enda,
som ängslade henne, var fruktan för upptäckt. Men om hon
bara kunde komma bort fran lIånger utan att bli igenkänd,
trodde hon, att all fara skulle vara överstanden.
  Aterigen fann hon en matbricka utanför sin dörr och dess-
utom ett papper med ett par skrivna rader:
  "Vi förstar att du vill stannå hos oss, eftersom sliparen
har rest sin väg ensam. Tvivla inte på att du är välkommen!"
  Hon gick ut i det motliggande rurnmet och #åg, att skär-
sliparen var borta. Det var ett bek#ner mindre. Hon vsr
utvilad nu och tyckte mycket bättre om att vandra härifrån
än att åka i hans släde. Hon skulle nu bara fråga sig fram
till en by, där hon kunde få en ordentlig 6kjuts. Närm#te
#arnvägsstati#n kunde inte vara långt borta, och innan
kvällen skulle hon vara i Göteborg.
  Hon knöt den svarta duken om hulrudet, trangde p# 8ig
Lotta Hedmans kappa, fattade sin väska och ville gå.
  Innan hon lämnade rurnmet, öppnade hon emellertid
våskan för att se efter, att pengarna och det andra låg kvar
dar. Strax därpå ropade hon till av förfäran. Hennes #ju-
hundra kronor var borta.
  Hon kände efter i kappfickan och i klänningen. Pengarna
fanns inte.
  Hon förstod genast, att de var stulna. Skärsliparen hade
tagit dem ur väskan, medan den hade legat kvar i släden.
  Hon måste sätta sig ner för att inte falh. Detta var ett
fruktansvärt slag. Nu kunde hon inte fara till Amerika. Alla
vagar var stängda. A, herre#ud!
  Hon lutade huvudet mot bordet och försökte tänka. Ja,
hon hade talat om för reskamraten i går, att hon hade
pengar. Kanske att han under hela dagen inte hade tänkt på
annat än att stjäla dem från henne. Mittunder trötthet och ut-
mattning hade han hållit fast vid sin före#ats.
  Och nu hade han gjort livet omöjligt för henne.
  -Det är en hård värld att ge sig ut i för den, som är
fattig och ensam, sade hon. En hård värld.
  Det var inte egentligen ånger, som kom över henne. Det
var insikten om #en fullkomliga omöjligheten att vidare full
följa sitt företag.
  "Jag skulle ju kunna ge mig ut som en tiggerska på lands
vägen", tänkte hon. "Men vad skulle det tjäna till? Ja#s drog
inte från mitt hem för att bli en äventyrerska."
  Lika omöjligt #öreföll det henne att gå tillbaka hem.
Skulle hon erkänna för sin man, att hon hade gett sig ut fö#
död för att slippa bort från honom? Det var omöjligt, det
var inte att tänka på.
  Hon visste, att hon för närvarande befann si# hos goda
människor. Skulle hon be dem om hjälp? Det var alltjämt
samma historia. Det var att erkänna sitt bedrägeri och sin
skam. Och dessa rättrådiga människor skulle anse 5ig
tvungna att genast låta mannen veta, att hon levde.
  "Det var inte någon synvilla i går", tänkte hon. "Det var
döden, som satt bredvid mig på slädkanten. Han ger inte
den fri, som har överlämnat sig i hans våld."
  "Men han är inte någon hård herre", fortsatte hon sin
oroliga tankegång. "Han lossade banden, som höll mig fästad
vid det jordiska, på ett mycket milt sätt. Varför skulle jag
inte anförtro mig åt honom?
  Hon satt i alla fall kvar vid bordet i väl en timmes tid.
Hon sökte arbeta sig in i dödstanken.
  -Gud ska ha barmhärtighet med mig, sade hon. Han vet
allt. Han vet, att jag inte ville skada någon Han vet ocksa°,
att detta är den enda utväg, som återstar m#g.
  I detta ögonblick kom nagon in i rummet, men hon satt
kvar utan att röra sig. Det var henne så fullkomligt likgiltigt

160

vem som nu såg henne. Hennes beslut var fattat, och hon
visste vilken väg hon hade att gå.
  Hon l#g ännu framåtböjd över bordet med ansiktet i hän-
derna och kunde inte se den inträdande. På stegen hörte hon
emellertid, att det var en man och inte en gammal, utan
en ung.
  "Det är Sven Elversson själv", tänkte hon.
  Hon hörde, att han först närmade sig henne, men sedan
drog 9ig tillbaka. Han gick fram till spisen, gjorde upp eld
och kom så på nytt fram till bordet, där hon satt.
  -Att det ska vara så svårt för dig, Rut! sade hsn. Får
jag inte skicka ett par av barnen till dig? Finns det ingen-
ting här, som du kan tycka om att vända tillbaka till?
  När han sade detta, Iyfte hon upp ansiktet från bortet
och såg honom rätt in i ögonen med en stel och förtvivlad
blick.
  -Jag är inte den, som ni tar mig för, sade hon Jag är
Sigrun Rhånge, som är gift med kyrkoherden i Algeröd.
  Han drog sig ett par steg tillbaka. Men han hade så väl
vant sig vid att visa samma lugn, vad för nyheter man an
bragte honom, att han inte en gång gav till ett utrop. Han
blev bara helt blek. Hans förvirring var dock mycket stor,
och detta visade sig på så sätt, att han började tänka högt.
  -Sigrun Rhånge är död, sade han. Hon dog natten till
i går. När jag fick höra, att hon var död, reste jag till
Algeröd för att få se henne än en gång, men det var för sent.
Hon var redan lagd i kista och nersatt i graven.
  Hon satt och stirrade på honom. Det vsr en högtidlig
sorgsenhet över hans ord, som nästan rörde henne. Hon var
övertygad om att han inte hade en aning om att han hade
talat högt.
  -Ja, om det vore så väl! sade hon som svar p# hans
tanke. Om Sigrun Rhånge verkligen vore död och nersatt i
graven I
  -Sigrun Rhånge är död, upprepade han lågt och en-
tonigt, ur stånd att kunna finna sig till rätta. Henne f#r jag
aldrig mer se på denna jord.
  -Ja, medgav hon. Det kan man visst säga. Sigrun
Rhånge är död. Men jag, olyckliga stackare, jag lever.
  Något inom honom, som uppfattade det rätta förhållandet
snabbare än förnuftet, hade emellertid satt hans hjärta i
stormande rörelse. Han fick färg på kinderna, och hans ögon
började glittra.
  Nll kom han fram till henne, fattade hennes hand och
behöll den i sin. Den andra handen for i en hastig, ögon-
blicklig smekning över hennes kind. Man skulle vilja säga,
att han sökte övertyga sig om att det var en levande han
hade att göra med.
  -Ni lever! sade han, och rösten steg som ett jubelskrik
för att genast sjunka ner dämpad och mild. Ni sitter i min
stu#a! Hur ska jag kunna förstå detta?
  Det var mycket i hans beteende, som förYånade henne.
Men på samma gång ingav det henne en smula mod. Hon
var då atminstone inte kommen till någon, som tog henne#
olycka med kall likgiltighet.
  -Det var vackert, det, som ni skrev till er hustru i
morse, sade hon med skälvande röst. Och jag har slltid hört
mycket gott om er. Vill ni hjälpa mig? Jag är i den största
nöd, som en människa kan råka i.
  Tårarna störtade ur hennes ögon. Hon var så #örtvivlad, i
sa utomordentligt stort behov av hjälp, att hon kastade sig
ner pa knä framför honom.
  Han hjälpte inte upp henne genast. I stället lade han en
hand på vardera skuldran och lutade sig ner, så att han#
ansikte kom alldeles inpå hennes.
  -Ni hjälpte en gång mig, ni, när jag befann mig i min
djupaste nöd. Tror ni, att jag inte skulle vara glad att få
vedergälla er detta tusen sinom tusen gånger, om det stode i
min förmaga?
  Men efter detta utbrott blev han plötsligen alldeles stilla.
Han lämnade henne, tog en stol och drog den frarn till
bordet.
  -Vill ni inte tala om för mig hur allt har gått till?
  Hon stod upprätt bredvid honom och började dröjande:
  -Det är så mycket att tala om. Jag vet inte var jag ska


börja. Hon höll på att sjunka ihop i gråt, men hon be#
kämpade rörelsen. Vi har just inte varit Iyckliga, min man
och jag, i vårt äktenskap, lade hon till.
  Han tycktes inte alls märka, att hon stod, medan han satt,
men däremot förstod han, att hon behövde hjälp för att
kunna fortsätta sin berättelse.
  -Min hustru var inte heller Iycklig, sade han.
  Han stödde armbagen mot bordet och lutade sig fram, så
att han med handen kunde skymma bort ögonen.
  Sigrun f#rstod, att han ville uppmuntra henne att fortsätta.
  - Folk har väl talat om o#s, sade hon. Om ni i g#r var i
Algeröd, så hörde ni kanske historien om inackorderingen . . .
  -Å ja, sade han, jag hörde den och mer till, men det
var ingen illvilja i talet. Jag såg bara sorg, bara sorg.
  Han sade det nästan snyftande. Han kände den häftiga
smärtan på nytt. Det vållade honom en obeskrivlig pina att
tala till henne på detta lugna sätt, då det enda han önskade
var att lägga ner sitt huvud i hennes knä och berätta om den
sorg, som hela gårdagen hade sönderslitit honom, liksom om
det lidande han hade känt denna morgon, då föräldrarna
hade underrättat honom om att hans hustru hade kommit
tillbaka just nu, när hans hjärta bara begärde att fa sörja
över en annan.
  -Det var ingen, som tvivlade på att jag var död? stde

Sigrun.
  -Nej, sade han, ingen tvivlade på att det var ni, som
hade dott i smittkoppor.
  Nu grep Sigrun hastigt tag i Sven Elverssons arm.
  -Ni vet inte vem det är, som är död. Det måste vsra...
  Hon blev stående med öppen mun och vågade inte fortsätta.
  -Ar det min hustru? fragade han.
  -Ja, sade hon, jag tror. .. det måste vara er hustru.
  Han Isade ingenting, men han reste sig och gick ett slag

  Sigrun sjönk nu i sin ordning ner på en stol. "Döden",
tänkte hon, 'döden vill inte lata mig slippa undan. Jag hade
glomt, att den döda var Sven Elverssons hustru, när jag bad
honom hjälpa mig."
  Hon satt stilla gråtande och slet i en näsduk. Den be-
synnerliga, sövande dödsstämningen kom pa nytt och sänkte
sig över henne.
  Men om bara några sekunder satt han åter vid bordet i
samma ställning som förut.
  -Nu ska ni tsla om allting för mig!
  Hon Iydde. Han fick veta allt, som hade hänt från den
stunden, när den döda hade kommit in i brygghuset, till nu,
när Sigrun satt här i luffarstugan pa Hanger.
  Han hörde på med hela sin själ, och han greps av sorg
över den förtvivlade handling, som hon hade begått, och
över allt elände, #om hon hade dragit över sig. Han förstod
bättre än hon, att hon, sådan hon nu en gång var, hade stän#
alla livets vägar för sig. Att hon, om hon ville stanna kvar i
denna värld, hade dömt sig till ständig oro, ständig sngslan,
ständig ånger, ständig skamkänsla.
  Men mittunder sorgen och det djupa medlidandot kunde
han inte hjälpa, att något jublade inom honom, ständigt
upprepande ett och detsamma. "Hon lever i alla fall, och
hon är kommen till dig. Hon sitter bredvid dig och talar.
Vad betyder allt annat mot detta, att hon lever?"
  Sigrun hade slutat tala för länge sedan, och Sven Elvers
son satt tyst och eftersinnade vad han skulle säga oc# vad
som skulle göras. Under det att han teg, kände hon tydligt,
att en sådan man som han ingenting annat kundo #sora än
sända henne tillbaka till hennes man. "Den mannen l#sn inte
lockas att begå nagon tadelvärd handling", tänkto hon.
  "Detta allt har varit onödigt", sade hon till sig #j#lv. "Det
tjänar ingenting till. Döden ämnar inte ge mig fri."
  Hon såg sitt öde modigt i ansiktet. Och hon sölcte inte in.
verka på Sven Elversson genom att nämns om #t be#lut,
vartill hon hade kommit.
  -Det var så mycket, detta, sade han och blev själ#r för-
vånad över att höra hur han nu talade till Sigrun; sar#ns
ton som till sina andra skyddslingar. Men det, som j8g genast
har klart för mig, det är, att ni inte får gå omlcring i värlten
och sprida smitta. Ni får lov att stanna här på Hanger nu
för det första.

  1#4

  Hon såg upp till honom. Det var så enkelt. Det hade hon
inte tänkt på. Det var några dagars uppskov. Dödstanken
vek undan.
  -Jag har bara min far och mor hos mig, fortfor han,
och jag tror inte, att de är mycket rädda för smitta. Jo, det
var sant, vi har ocksa några främmande barn boende här.
Dem får jag lov att föra ner till bygden. Och det här hotellet
far vi stänga för någon tid. Ni får flytta in i stora bygg-
ningen och bo i ett av våra gästrum.
  -Och sedan då? sade hon med nästan sträv ton.
  Han böjde ner huvudet och försökte tänka. Eftersom han
älskade henne, så läste han i hennes tankar och visste, att
på hans svar berodde liv eller död för henne.
Han hade inte kraft att säga annat än detta:
-Det får stå i Guds hand.
  "Jag kan inte driva henne till förtvivlan", tänkte han,
"men hennes egen håg kan bli förvandlad. Kärleken till
mannen kan vakna på nytt. Jag är säker pa att det ska gå
sa, allt ska bli bra."
  Hon förstod, att hon bara hade fått ett uppskov, men i
alla fall drog hon en lättnadens suck.
  -Se, jag tänker så här, sade han. Det är inte bra att
Ijuga och fördölja något. Det är det ju inte. Men inte heller
går det an att alldeles pina ihjäl en männi#ka. Nej, det gör
det inte. Och hjärtat kan förändra sig. Eller, rättare s#st,
det kan bli sig likt igen. Då går det av sig självt, det, som
nu är svart. Kan jag inte få tro det?
  Hon skakade häftigt på huvudet, men sade ingenting.
     A jo, vi säger så, sade han, vi sager så. Och nu får
jag väl tillåtelse att tala om alltsammans för far och mor?
De är inte sådana, att de pratar om mer, än de har lov till.
Och så ska vi inte ta det här alldeles för sorgligt och tUDgt.
Vi ska tänka, au alltsammans kan ställas till rätta igen.
  Det föreföll henne, som om han skulle sitta och jollra med
henne. Hans sätt skulle ha retat henne en annan dag, men
nu var det obeskrivligt lugnande och välgörande. Hon hate
det intrycket, att den mannen hade övertagit alla henD# be-
kymmer och all hennes olycka och nu bar dem i hennes ställe.
T R E D J E D E L E N





Det var Sigruns mor, den gamla prostinnan fran Stenbro-
    träsk. Hon gjorde i början av maj månad 1916 ett
besök hos släktingarna i Bohuslän, och när hon nu var i
närheten, så tyckte hon, att hon borde hälsa pa svärsonen
uppe i Algeröd och se hur han hade det.
  När hon kom resande till den lilla fattiga prästgården,
fann hon, att kyrkoherden hade tagit till sig sin mor för att
sköta hushållet åt honom. Och modern var en enkel och rätt-
fram människa, en fattig lotsänka, som hade strävat och för
sakat, för att sonen skulle kunna bli präst. Prostinnan såg,
att hon var stolt och Iycklig över att få bo hos honom och
förestå hans hus, och det kunde hon så väl förstå. Det kande
hon ingen harm över.
  Men eftersom inkomsterna i det fattiga pastoratet var så
ohjälpligt små, hade den gamla frun hittat på, hon också,
att försöka med inackorderingar. Hon hade tagit emot två
unga flickor, som hade svagt bröst och som skulle hjälpa
upp hälsan i den friska bergluften i Algeröd.
  Och dessa två hade till en början varit en smula ängsliga
för den mörka och dystra värden i huset, som gick och bar
sorg efter sin hustru, men när gamla prostinnan kom till
Algeröd, var all deras ängslan övervunnen. Det blev en stor
överraskning för henne. I stället för att komma till ett hus,
som var fullt av bedrövelse och saknad, kom hon till ett,
som var fullt av skratt och skämt och lustighet.
  Och det blev en lång eftermiddag för henne. Hon trodde,
att hon skulle mista tålamodet, innan den tog slut. Hon hade
den bortgångna dottern för sina ögon, vart hon gick, och hon
kunde inte nog förundra sig över mågen, att han stod ut
med de två uppsluppna flickungarna, som gjorde sig till för
honom på ett så tydligt sätt, att det på det högsta skulle ha
förargat och upprört honom, om han hade varit som förr.

  Men han var inte som förr, det märktes pa allting. Han
hade blivit en helt annan man.
  Han hade fått något högt och gällt i tal och i skratt och
en så besynnerlig lust att skryta inför svärmodern med sin
egen förträfflighet.
  Förr fanns alltid mycken värdighet och mycket allvar i
hans uppträdande. Man kunde inte vara två minuter i säll-
skap med honom utan att märka, att han var präst, men nu
var den goda hållningen borta. Förr tycktes han vänta, att
folk av sig själva borde förstå, att han var en framstående
och begåvad man. I\-u ansåg han sig tvungen att tala om det
s# alv.
  Han berättade om hur märkvärdig han hade varit i skolan,
hur fort det hade gått för honom att ta sin examen, hur
mycket underbart han hade utfört och verkat i sina försam-
lin#;ar, berättade och berättade och kunde aldrig kornma till
punkt.
  Och de två flickorna slog ihop händerna och visade tydligt
hur de beundrade honom.
  #et var, som tyckte han om, att svärmodern såg, att de
låg för hans fötter och att han kunde behandla dem hur
han behagade. Han var som en, som har gått igenom ett svårt
misslyckande och som på allt sätt måste söka efter upp-
rättelse.
  Han var inte på något vis artig eller förekommande emot
de båda unga, och det Ijöd förakt ur varje ord, som han
riktade till dem. Men han ville inte gå ifrån dem. Han
talade om att han hade arbete, som låg och väntade på
honom, men han skilde sig inte från sällskapet. Prostinnan
hade till en början varit bedrövad, därför att hon hade
trott sig se, att svärsonen redan hade glömt Sigrun. Men
under aftonens lopp greps hon av en helt annan farhåga.
Hon började tro, att han sörjde hustrun så, att han höll pa
att gå under.
  När det äntligen var så långt lidet, att hon kunde säga
godnatt och gå och lägga sig, för hon skulle stanna över
natten, så kunde hon inte låta bli att säga ett par ord till
kyrkoherden om att hon förstod, att han snart torde komma
att gifta om sig, men hon förmanade honom, att han skulle !
se sig väl före och inte nöja sig med den första bä#ta.
  Då bad han henne, men ingen av de andra, att hon skulle
följa med honom in i hans rum.
  Och nu visade han henne hur han där inne hade samlat
alla Sigruns tillhörigheter, både sadant, som hon hade haft
med sig hemifrån, och sådant, som hade tillkommit efter
giftermålet.
  Hennes porträtt fanns i alla storlekar runtom i rummet,
och hennes böcker stod främst på bokhyllan.
  Det var en bok, som prostinnsn väl kände igen, en liten
andaktsbok, som dottern hade fått, när hon gick och läste.
Den låg på bordet bredvid sängen.
  -Den här läser jag i varje kväll, sade kyrkoherden, i
den och i ingen annan.
  Han öppnade mittskåpet i en stor klaffbyrå. DXr hade
han ställt in ett par sma askar av elfenben# som Sigrun hade
fått, när hon var en liten tös. Och då han hade tagit fram
dem, lade han dem smekande upp mot sitt ansikte.
  -De här tyckte hon om, sade han. Och det är ingen
annan hand än min, som får röra dem. De där andra får
aldrig se något av allt detta.
  Han visade prostinnan den lilla tavlan över Stenbroträsk
prostgård, som Sigrun hade hämtat så stor tröst av att be
trakta. Den låg insvept i flera varv av silkespapper och var
inrullad i en duk och l#g gömd innerst i en låda, #som
skulle den vara en dyrbar skatt.
  -Svärmor tror väl inte, att några andra ögon än mins
får se den här? sade han.
  Han visade henne en liten duk, som hustrun hade broderat
åt honom.
  -Den får ligga på det där bordet, sade han, därför att
Sigrun själv har lagt den där. Men jag har en annan duk,
som jag lägger över den, när det är solsken. Svärmor ser
väl, att den inte är urblekt?
  Sigrun hade sytt en gungstolsdyna åt honom, och på den
sstt nederst en frans, som hade lossnat på ett par ställen.
Han hade försökt att laga det själv och hade sytt med grov

tråd och stora stynEs. Han visade prostinnan, att det var fult,
men han hade ju inte kunnat betro nagon annan med arbetet.
  Nu erbjöd sig svärmodern, att hon #kulle ta gungstols
dynan med sig upp på rummet och laga det lilla felet ordent
ligt. Och detta fick hon ju lov till, men han vred och vände
pa dynan flera gånger, innan han lämnade den ifrån sig.
  Det, som var honom dyrbarast av allt, Sigruns två släta
ringar och en annan ring och ett par små guldsmycken, hade
han lagt i en liten gul skinnpåse.
  -Den här bär jag om dagen i västfickan, sade han, och
om natten ligger ten under min huvudkudde. Jag skils inte
ifrån den varken dag eller natt.
  Och prostinnan blev rörd till stort medlidande. Hon såg, att
sorgen slet i honom och höll på att riva honom i stycken. Och
hon förstod, att han stred emot, när han var bland männi#or,
och ville vara som förr, men att han inte kunde och att det
var därför, som det kom så falska toner ur instrumentet
  Hon satte sig ner i en soffa och vinkade honom till #ig.
  -Kom hit och sätt dig bredvid mig, sade hon med moder-
lig och mild röst, och låt mig höra hur tet är med dig#
  Då bröt han ut i våldsam gråt.
  -Å, jag vet inte, sade han, jag vet inh vad det ska bli
av mig. Jag kan inte finna mig till rätta i livet, sedan Sigrun
har lärnnat mig.
  -Hon försvann ifrån mig, sade han, men jag har ingen
känsla av att hon är död. För mig är det Aa, som om hon
skulle ha gått ifrån mig, därför att hon var rädd för mig.
  Jag har inte kunnat göra henne Iycklig, men det var
bara därför, att jag älskade henrle så över allt mått och
all gräns. Jag ville ha henne ensamt för mig. Och jag gjorde
det för trångt omkring henne och #tängde in henne. Och
nu plågar det mig, att jag lät henne lida. Om jag hade
vetat, stt hon skulle ga ifrån mig sa snart, då #Iculle jsg
väl ha lagt band på mig själv. För vad hade det gjort mig,
om #ag själv hade förgåtts, bara hon hade fått vara Iycklig
under denna korta jordevandringen?
  Jag hör, att de säger, att hon dog av smittkoppor. Men jag
tors inte tro, att det gick till på det #ättet. Och jag törs inte
fråga hur det var, när hon gick hädan. Jag är rädd, att jag
ska få höra, att hon dog, därför att jag hade gjort henne
så olycklig, att hon inte kunde stanna kvar hos mig.
  Och prostinnan satt tyst och lät honom klaga. Intet av
det han sade förvånade henne, ty hon visste, hon, som var
gammal, att aldrig har någon människa stått vid en älskad
varelses grav utan att sönderslitas av ånger och samvetskval.


BREV FRÅN HÅNGER.

E tt par dagar senare kom Lotta Hedman in till kyrko-
    herden i hans arbetsrum mittpå en förmiddag.
  Hon hade ett brev i sin hand, och hennes ögon blickade
rätt framför sig, och hennes hår låg så slätt, som det var
möjligt för det håret, och över hennes panna spred sig en
klarhet, som om himlen skulle ha rämnat ovan henne och
gjutit över Lotta Hedman något av sin strålglans.
  Och kyrkoherden såg inte utan förvåning, att hon kom in
lugn och sansad för att tala med honom, för Lotta Hedman
hade varit underlig och förvirrad alltsedan den natten, då
Sigrun hade gått bort. Hon hade ingen ro och talade ofta
högt för sig själv. Man trodde, att hon sag syner, och den,
som uppfattade något av hennes tal, hörde nog, att det inte
rörde sig om annat än den stora världsförödelsen och ryttaren
på röda hästen och om årsveckor och vilddjur och hela
jordens jämmerliga förstöring.
  Hon undvek att vara med människor mer, än som var
alldeles nödvändigt, och för ingen var hon så skygg som för
honom, husbonden. Han hade sett många gånger hur hon
gjorde långa omvägar för att slippa att möta honom.
  Hennes hår hade stått i himlens skv, hennes ögon hade
farit runt i huvudet på henne, hennes kläder hade varit
ovårdade, och med sysslorna hade det gått som det kunnat.
  När de båda unga flickorna hade kommit i hennes väg,
hade hon tillropat dem stranga ord ur skriften, som hade
Ijudit nästan som hotelser.


  Modern hade velat förmå kyrkoherden att sända Lotta till-
baka till hennes eget land, men han förstod, att det var sorg
över Sigrun# som plågade henne, och hade hållit sin hand
över henne och låtit henne stanna i sin tjänst.
  Denna dag tänkte han för sig själv, när han såg hennes
förändring: "Nu ser jag, att hennes sorg är slut. Nu finns
det ingen mer än jag, som kommer ihåg Sigrun i detta hem."
  Men Lotta bad, att han skulle höra henne med tålamod,
för hon hade mycket att säga honom.
  Och till hans stora förvåning, för hon var till allra
yttersta grad högtidlig och allvarsam, började hon sin fram-
ställning med att berätta honom en saga.
  -Det fanns en gång en gård, sade hon, där det bodde
ett hederligt bondfolk, men tätt bredvid låg ett berg, där det
fanns jättar. Och bondhustrun hade en gång varit inne i
deras stenstuga för att hjälpa jättehuskun# när hon skulle få
barn. När hon då badade barnet, hade det stänkt en droppe
av badvattnet i ögat på henne, och av den droppen hade
hon blivit seende pa det ögat, sa att hon sedermera kunde
följa med allt, som de underjordiska företog sig på hennes
gård. Hon kom på dem många gånger, både när de stal och
när de satte ut fällor för människor och boskap, men hon
förrådde aldrig, att hon såg något.
  Men så hände det sig, att bondhustrun for till höst-
marknan, och när hon gick mellan stånden, så mötte hon
jätten därhemmaifrån. Och hon kom inte ihåg sig, utan hon
hälsade på honom. "God dag, grannfar!" sa hon och skakade
hand med honom. "Det var ett präktigt stycke vadmal, som
ni har köpt."-"Ja", sa jätten, "och billigt är det med.
Det var två bönder, som hade kommit i slag6mål om det
här stycket, och medan de slogs, så gick jag min väg med
tygpacken."
  Sedan stog de en stund och pratade med varandra i god
ro, men då sa jätten plötsligt: "Men hur kommer det sig,
grannmor, att ni kan se mig?"-"Jo", svarade hon, "jag
fick en vattendroppe i ögat, sist när jag var inne hos er, och
sen dess kan jag se er, vilket ni vill eller inte."-"A nej
då! I vilket av ögona?"-?'I det vänstra", sa bondhustrun,

och med detsamma höjde jäthn handen och strök bort det
vänstra ögat ur hennes ansikte. Han tog ut hela ögat. Det
fanns inte ett spår av det. Och hon kunde aldrig rner i sitt
liv se något märkvärdigt.
  Och så var det kyrkoherden gjorde med mig, första
gangen vi råkades, sade Lotta med hög och skärande röst.
Kyrkoherden slog ut mitt seende öga ur ansil#tet på mig.
Och alltsedan har mitt liv varit fönirring. Jag ser, men jag
ser dunkelt, jag hör, men jag hör otydligt, och jag har ingen
framgang och finner ingen, som vill Iyssna till mig. Jag är
hemlös och arm, och jag blir aldrig nagot annat an en
fattig arbeterska.
  Kyrkoherden satt lugn och stilla och hörde på, och när
Lotta höll upp ett ögonblick för att hämta andan, sade han
utan att visa spår av vrede:
  -Fortsätt, Lotta! Loth har säkert inte kommit hit till
mig i dag bara för att tala om detta gamla
  -Nej, sade Lotta, men jag ville påmimls Icyrlcohcrden
om detta, därför att jag har begått en stor synd mot Iqrlco-
herden i min tur. Det kan vara bra ibland att vet# att en
har gammal skuld att begära avdrag för. Det blir #nds 6tort
behov för mig av barmhärtighet och förlatelse.
  Mannen framför henne skaksde på huYudet.
  -Jag förstår inte vart Lotta vill kornma
  Men Lotta svarade utan minsta förvirring:
  -Jag vet själv vsd jag har att tala om, och det är iDgen
lätt bekännelse, som jag har framför mig, men innan jag
kommer så långt, är det en sak till, som jag måste saga till
kyrkoherden.
  -Jag är inte den, som har sprungit med något sk,raller,
sade hon, och till Sigrun har jag inte sagt ett ord om något
sådant, men jag vet, att det finns en gård, som heter Hånger.
Och jag har hört hela historien om prästen, #om blev
mördad, och om grindstolpen och om den gamla i Ic#llsr-
kammarn och om förbannelsen, som vilar över H#nlser-
karlarna. Och jag tänker mig, att den, som vet med sig, att
han är kommen av en stark och vild släkt, som al}tid har
varit svår att tas med, och som dessutom vet vad det är för

   ,, .#

en död, som väntar honom, jag tänker mig, att den mannen
har undrat ibland om han gjorde rätt, när han tog sig en
hustru, som var vek och oskyldig som ett nyutslaget blad
och ingenting förstod av det mörka, som fanns inom honom.
-Lotta Hedman!
  Kyrkoherdens röst ljöd ännu rätt lugn. Han bara till-
ropade Lotta en varning att inte gå för långt.
  -Låt mig hålla på, kyrkoherden! bad Lotta. För jag
säger inte detta som någon förebråelse, utsn bara för att
påminna om att det finns skuld på båda sidor, fast skulden
p# Yår sida, på Sigruns och min, är så mycke större, att
det måste läggas mycken barmhärtighet och förlåtelse på er
vågskål, för att det ska väga jämnt.
  Och nu har jag inte annat att göra än att tala om hur det
var, när Sigrun gick ifrån oss. Och det är på hennes egen
begäran, som jag gör det. Jag har fått brev från henne i
dag, att jag får göra det, och det har löst mig ur min för-
nedring och Iyft mig opp ur lögnen, så att jag åter kan se
människor i ansiktet.
  Eftersom det var Lotta Hedman, som sade dessa ord, så
föreföll de inte Icyrkoherden så underliga, som de hade bort
göra. Han trodde, att hsn skulle få höra, att Sigrun inte
hade dött i kopporna, utan hade berövat sig själv livet, och
att Lotta trodde sig ha fått något slags tillatelse att meddela
honom underrättelsen.
  Och så började Lotta berätta.
  Men alltmedan hon talade, blev hon mycket modfälld, för
hon sag hur mannen, som hon talade med, mörknade, såsom
en himmel mörknar före ett stort oväder. Moln drog upp
från alla hall. En *uktansvärd köld och ett fruktansvärt
mörker utbredde sig. Till sist kunde hon nästan inte få
fram orden.
  Trots all svårighet fick hon dock omtalat, att hon hade
haft flera underrättelser från Sigrun och att denna efter sin
ankomst till Hånger hade legat sjuk i smittkoppor. Det hade
inte alls varit farligt, men ganska långYarigt.
  Och under sjukdomen och alltsedan hade hon varit kvar
hos det goda folket på Hånger. Ute i världen på egen hand
hade hon varit en enda dag, och vad hon då hade upplevat.
det hade skrämt henne så, att ingenting hade kunnat förmå
henne att ater gå bort från vänner och skyddat liv ut i det
frammande.
  Men de vältaliga o}d, som Lotta hade velat säga om sin
egen förkrosselse och skam och om glädjen över att Sigrun
hade ändrat sinnelag och ville vända om hem, de blev i
det närmaste osagda.
  Hon lade endast fram för kyrkoherden det brev, som hon
denna dag hade erhållit och som var dagtecknat Hånger
den 15 maj 1916, och där det stod skrivet dessa få rader:
  "Lotta, du ska gå till Edvard och tala om allt för honom.
och bed honom, att han kommer hit till Hånger och hämtar
mig, om han anser mig värd att än en gång bli han# hustru! '
  Inne i brevet låg ett litet kuvert, som var adresserat till
kyrkoherden. Han slet upp det och möttes av det enda ordet:
  "Förlåtelse ! "
  När kyrkoherden hade läst ordet, brot han ut i ett bittert,
sönderslitande skratt. Det lät, som när den första vindilen
bryter sig fram genom skyarna och vräker dem åt sidan för
att börja stormens vilda dans.
  -Lotta ska telefonera till Sigrun, att jag kommer till
Hånger och hämtar henne i morgon, sade kyrkoherdell. I
dag måste jag fara på en skole#amen.
  Lotta gjorde, som hon hade blivit ombedd. Och strax
efter tolv reste kyrkoherden bort ensam. Han skulle göra en
lång färd till ett avlägset skolhus. Men då han hade hunnit
till en korsväg, vek han inte av på vägen, som ledde till
skolhuset. Han for öster ut, upp mot Dalslandsgränsen, i
riktning mot Hånger.


H#NGERJÄTTARNA.

A ck, man behöver visst inte tro, att det var nagot över-
 naturligt inflvtande, som gjorde sig gällande. Men för
den, som någon gang har hört invid sitt öra älskade dödas

  174

låga viskningar eller har märkt under en oro så tung, att
hjärtat vill brista, hur ett sakta svall av blida tankar har
böljat fram genorn själen eller, sänkt i trötthetens töcken,
hflr känt de lenaste av händer föra den sjunkande pennan
fram mot sitt mal, den finner det svårt att förneka, att inte
denna dag skaror av osynliga omgav den olycklige, som
åkte fram över den breda, ödsliga bergsvidden.
  Ty så förrådd och sårad, sa bedragen och förödmjukad
han än kände sig, så gärna än hans tankar kretsade kring
straff och hämnd, så fördes de dock gång på gång till ett
annat område, som tycktes locka dem med än större makt.
  Och vad som sa fängslade dem, det var Hånger, den aldrig
sedda fädernegardeh, som låg med sina röda huslängor högt
uppe i gränsskogen med utsikt över ett landskap, där man
såg tio långa åsar, tio höga bergtoppar, tio glittrande in-
sjöar, tio kyrksocknar, men knappast tio gårdar.
  För honom hade ännu aldrig den gamla Hangergården
visat sig med grindstolpe och apelgård och källarkammare,
såsom han visste, att den brukade visa sig för andra av hans
släkt. Men trollmakt hade den utövat också över honom.
Och i tankarna fördes han nu tillbaka till barndomsåren,
när han hade gått och drömt om att han skulle bli den,
som upphävde Hångerfolkets förbannelse. Han mindes, att
han hade räknat ut, att eftersom den hade åsamkats dem
genom mordet på en präst, så skulle den Iyftas från deras
huvuden, om en av Hångerfolket bleve präst och en helig
Guds man.
  Sedan som yngling och som man hade han visserligen
tappat bort dessa tankar, men det var dock de, som hade
bestämt riktningen för hans liv.
  När han hade börjat studera och allt hade gått honom väl
i händer, hade han upphört att tro, att det låg något särskilt
olycksöde och väntade männen av hans släkt. Det hela kom
sig av ett svårt, ostyrbart Iynne och en-tungsint ängslan att
inte kunna behålla vad som var deras. För den, som var
klok och förstod att lägga band~på sig, skulle självmords-
tankarna vika till sidan. "Det ska bli jag, som visar dem,
att en Rhånge från Hånger kan få dö på samma sätt som
andra människor", hade han stundom tänkt. "Och p# det
sättet kanske det i alla fall blir jag, som gör slut på ten
gamla vidskepelsen."
  Han hade också Iyckats att motstå alla ungdorn#frestelser
och stt föra sitt liv behärskat och tadelfritt utom i för
hållandet till hustrun.
  Han ryckte till som en plötsligt uppvaknad, där han satt i
kärran. För ett par ögonblick hade han varit borta från sin
olycka, men nu, när han tänkte på hustrun, kom den till.
baka i hela sin gräslighet. Just därför, att han var präst
och ville leva otadligt, kände han den kommande skammen,
allt prat och allt åtlöje som slag av järnskodda pisksnärtar.
"Det hade varit bättre, att hon aldrig hade kommit till-
baka", tänkte han i sin harm. "Hon har gjort mig omöjlig
här hemma. Jag antar, att vi får lov att utvandra."
  Men, egendomligt nog, hans tankar lämnade rätt snart
hustrun och började syssla med den gamla märkvärdiga
gården.
  Det var hans far, som hade berättat honom om Hånger,
och han hade haft mycket annat än mord och straffdomar
att tala om.
  Han hade sagt sonen, att ingen vis#te varifr#n H#nger-
folket härstammade. I socknen, där garden låg, hade plöts-
Iigen visat sig fem bröder, alla stora, starka, vaclcr#l, men av
okänd släkt, från okänt land, talande okänt språ# Man hade
trott, att de var avkomlingar av en jätte och en l#er#gen
kvinna, och sannerligen, deras vildhet och strid#lystnad,
deras mod och slughet, deras besynnerlighekr och oböjligs
Iynnen samt framför allt den Iycka, som följde dem i att
förvärva gods och egendomar, gjorde inte saken sl# värst
otrolig.
  Dessa män, som hade kommit till trakten som fattiga
legodrängar, hade inom få år gjort sig till herrsr först på
Hånger, där den ältsta brodern hade slagit sig ner, sedan
pa fyra andra gårdar.
  Det gjorde honom gott att tänka på förfsiderna. Do hade
aldrig varit som andra bönder. De hade klätt sig präktigt,
haft en stolt hsllning. De skulle ha kunnat bli herremän,

.

men det hade de aldrig eftersträvat. Denna eftermiddag be-
hövde han något, som styrkte hans självkänsla, och han
fann en smula upprättelse i att veta sig tillhöra en rikt be
gåvad och ryktbar ätt.
  När allt kom omkring, var han kanske inte så alldeles
olik dem. Lotta Hedman hade jämfört honom med en jätte
och påmint honom om att han var av vildmanssläkt.
  Om han inte hade varit präst, om inte kraftmänniskan
inom honom ständigt hade hållit sig själv i tukt!
  Han paminde sig den där kvällen, då han hade j agat
den flyende häradshövdingen. Det var väl det gamla jätte-
blodet, som hade varit i rörelse.
  Åter hade tankarna förts tillbaka till hemmet och hustrun.
En kvalfull smärta trängde på nytt genom själen. Han
tänkte på hur han hela våren hade gått och låtit sig sönder-
slitas av sorg och samvetskval. Men hur svårt detta lidande
än hade varit i sig självt, det var dock än bittrare att veta, att
Sigrun hade dömt honom till det kallblodigt, utan tvingande
skäl. Nej, det bittraste och det värsta var, att hon hade
förnedrat sig till att bedraga, att hon hade gjort sig fri på
ett så hemskt sätt, att hon hade anförtrott sig at en eländig
landstrykare, att hon till sist hade fallit i händerna på en
sådan man som #ven Elversson, en man, som han själv hsde
bannlyst ur sin kyrka. Det var att göra skammen fulllcomlig.
  "Det var just den rätte hon kom till", tänkte han. "Hon
en död och han en bannlyst, som inte törs visa sig bland
människor."
  Men bort från denna rasande smärta fördes han än en
gång av tanken på fädernegården.
  På de skoglösa vidderna, där han for fram, ven västan,
den starka havsvinden, vass och bitande. "Det är bra kallt
här oppe", tänkte han, "det är säkert bättre på andra sidan
bergen. Pa Hånger, som ligger i lä på östra bergsluttningen,
är det nog varmt och vårlikt en sådan här kväll."
  Nu var tankarna tillbaka hos förfäderna.
  Alla hade de haft något visst drag, som hade skilt dem
från omgivningen.
  En av dem hade haft en häst, som han hade älskat över
allt annat, och man såg honom sällan annat än ridande.
Han skötte sitt arbete och sina nöjen till häst, och till sist
hade han en söndag begett sig ridande in i kyrksn och
fordrat att få ta emot nattvarden på hästryggen.
  Ett svagt leende for över kyrkoherdens ansikte vid tanken
pa den bisarra scenen. Det hade roat honom fordomdags att
tänka sig in i den. Han hade dock aldrig trott, att sådant
kunde vara sant, utan hållit det för påhitt och dikt.
  Den där hästkarlen hade en gång haft en tvist med sin
hustru. "Man ska väl ibland använda sitt vett och inte
bara lita på sin styrka", hade hustrun sagt. Men mannen
hade blivit vred, han hade fattat om henne och satt upp
henne att rida grensle pa takbjälken. "Nu har min styrka
satt upp dig där", sade mannen. "Försök nu om ditt vett
kan hjälpa dig ner igen!"
  Det hade kanske inte alltid varit så lätt att vara gift med
en av de gamla Hångerjättarna. De hade varit våldsamma,
svartsjuka och envisa. Övermattan dugliga och kraftfulla,
gästfria och storslagna hade de varit, men dessutom fallna
för en grov skämtsamhet, som nog kunde bli mer prövande
än mycket annat.
  Det var en av dem, som hade haft den iden, att han skulle
äga allting i par. Det gick inte an att ha en klocka #tående
i ett rum, det skulle nödvändigt vara två. Ett fönster fick
inte förekomma på en stuga, det måste vara två eller fyra
eller sex. Två skorstenar, två dörrar, två logar, två lsdor.
Aldrig en dräng eller en piga, utan två eller fyra. Det kunde
tyckas vara en oskyldig vurm, men han hade hållit p# att
förstöra hela Hånger med ombyggnader och förändringar.
  I lagården skulle han ha lika många tjurar som kor, och
av sin hustru hade han fordrat, att hon skulle föda honom
en gosse, en flicka, en gosse, en flicka och så vidare i rätt
ordning. Och om hon inte gjorde honom till lags, så var
han inte att leka med.
  #terigen smålog kyrkoherden. Nej, det var nog inte alltid
så roligt att vara matmor på Hånger.
  Det var en av dem, som ständigt sjöng. Han kom
sjungande till kyrkan, for sjungande därifrån, sjöng fram

17#
sina svar, när någon tilltalade honom, sjöng, både när han
lade sig och när han steg upp.
  Men trots sitt sjungande hade han varit en orättrådig och
hård man, och med honom var det olyckan hände. Han hade
försökt narra sin brors änka i en arvsfråga, men hans egen
hustru hade upptäckt bedrägeriet och bett deras präst, att
han skulle komma till Hånger, för att få tala onn saken för
honom. Men husbonden på Hånger hade trott, att det var
fråga om annat, hade flammat upp i svartsjuka, fallit över
prästen på hemvägen och slagit ihjäl honom.
  Det var sant, det, som han nyss hade sagt. Det hade inte
alltid varit så roligt att vara gift med en av de gsmla
Hangerkarlarna.
  Men ändå hade ingen av deras kvinnor gett sig ut för död
för att bli befriad från sin olycka.
  Han skrattade till kort och hart. Det kunde tyckas, 80m
om han skulle vara den värste av dem alla. Hans hustru
hade väl annars inte behövt gripa till ett sa förtvivlat medel
  Och vad hade hon att förebrå honom? Endast ett över
mått av kärlek. Han hade ingenting annat begärt av henne, än
att hon skulle tillhöra honom, endast och uteslutande honom.
  Men om nu detta hade varit en alltför tung fordran? Om
den hade varit svårare att uppfylla än nagot av de gamles
vansinniga krav? Kan en människa begära detta, att få äga
en annan fullt och helt? Inte bara hennes kärlek, utan allt
annat hos henne.
  Kyrkoherden kom att tänka på att Sigrun ofta hade före-
fallit honom såsom ett väsende av annan art än andra män-
niskor, att hon hade synts honom äga en sin egen natur,
som hon dock aldrig hade kunnat få ge uttryck.
  Och det, som hade varit Sigruns natur, det visste han,
det var barmhärtighet. Att få göra gott, uppoffra sig för
andra, vårda sjuka, det hade varit hennes naturs krav, men
han hade satt sig däremot. Han hade inte kunnat tåla det.
Han ville äga henne helt, hade inte kunnat dela.
  Och det, som hade skett, detta, som nyss hade förefallit
honom så vederstyggligt, var det inte något annat kanske
än det, som nödvändigt hade mast ske? Det var den samman-
trvckta stålfjädern, som hade rullat ut sig i samma ögon
blick, som trycket hade lättat.
  "Sigrun är barmhärtigheten", tänkte han. "Det är hennes
uppgift. Det är detta, som jag borde ha förstått."
  Detta plötsliga inseende av sitt eget fel gjorde honom gott.
Sigrun föreföll honom inte mer så djupt sjunken, sa ofatt
bart hård och kärlekslös.
  Han välvde tanken fram och tillbaka. "Ja visst", tänkte
han, "det är därför vi aldrig var Iyckliga. Jag hindrade
henne från att bli det, som låg i hennes natur."
  Men så med ens var hela pinan där igen. "Denne Sven
Flversson, han passar henne bättre än jag. Han ägnar sig
också åt barmhärtighetsverk. Det är därför, 80m hon stannar
hos honom."
  Han hade inte tänkt med svartsjuka på Sven Elversson
förut. "Sigrun känner till vad han har gjort", hade han
sagt till sig själv. "Hon kan inte älska honom."
  Nu föreföll honom alltsammans mer än misstänkt. Varför
hade #ven Elversson inte genast underrättat honom om att
Sigrun hade kommit till Hånger? #Iskade han henne, och
hade han tänkt sig att få behålla henne?
  Men mitt i vreden kom en av dessa tankar, som tycktes
ligga svävande i luften över den öde vidden och som veder-
kvickte den olyckliges själ såsom svalt sommarregn.
  "Har du egentligen rätt att vänta tjänst och hjälp av Sven
Elversson?" sade tanken.
  Och kyrkoherden mindes hur han hade förbrutit sig mot
Sven Elversson och förstört hans liv och dömt honom till
namnlöst elände.
  Men den egna skuldkänslan kom pa ett besynnerligt sätt
lindrande och svalkande mitt i vreden över det, som andra
hade förbrutit mot honom. Den var som en stillande dryck
under en svår feber.
  Den födde i hans sinne ödmjukhet och självbesinning.
  Han kände sig inte mer som den straffande hämnaren
med all rättfärdighet på sin sida.
  Han var beredd, inte att förlåta, men att noga undersöka
och pröva, innan han avgav en fällande dom.

GRINDSTOLPEN.

Den åkande drog in tömmarna och stannade hästen.
 Hångers gard lag i aftonglansen under honom.
  Han tvivlade först ett ögonblick, att han var pa rätt
ställe. Han hade alltid hört Hånger beskrivas som en stor
gård med långa huslängor. Här var visserligen själva man-
byggnaden rätt ansenlig, men allt annat var av små mått.
  Men apelgarden fanns där. På sluttningen mellan de små
husen växte Ykyhöga, hundraåriga äppleträd, som j ust nu
stod i härlig hlomning och täckte gardsplanen med ett fritt
svävande tak i vitt och skärt.
  Och den gamla eken var där, ännu inte fullövad, men p°a
god väg att få sina rynkiga och knotiga grenar aterigen
klädda med mjuk bladgrönska.
  Och utsikten var där. Utsikten över ett utomordentligt fint
och lätt och vekt tecknat landskap, där de tio bergasarna
och de tio sjöarns nu i solnedgångens stund prydde sig med
alla tänkbara färger, där en höjd låg ljust vit och en hotande
mörk, där en sjö låg som en blank stålskiva, medan grannen
bakom nästa höjd täckte sig med guldglans.
  Det var omöjligt att tänka sig, att människor, som under
ett helt liv hade haft en sådan tavla framför sig, skulle
förbli harda och råa vildar, att de endast skulle ha sina
tankar riktade på att vinna makt och gods. Här i den om-
givande skönheten trodde han sig finna förklaringen till det
glada, praktälskande, storslagna, som tycktes ha utmärkt
forfaderna.
  Han satt en rundlig tid och såg på allt detta, men till sist
hoppade han dock ur åkdonet och körde det in i den om-
givande skogen. Här band han hästen vid en trädstam, lade
för den foder och begav sig sedan rätt sakta och betänksamt
ner mot gården.
  När han hade hunnit så långt, att han kunde se in mellan
byggnaderna, märkte han, att en man och en kvinna satt i
den Ijumma, Ijusa vårkvällen under den gamla eken på ömse
sidor om ett trädgårdsbord. Mannen läste högt, och kvinnan
sysslade med ett handarbete. De hade ännu inte märkt
honom.
  Han stannade, gjorde en omväg bakom ett av de sma
husen och närmade sig dem från annat håll. Strax nedanför
platsen, där mannen och kvinnan satt, växte en tät och hög
granhäck. Han gick fram under denna, osedd och med
smygande steg. När han hade hunnit 88 långt, att han full
komligt tydligt hörde den läsandes röst, lade han sig sakta
ner på marken och böj de varligt undan några grenar
häcken, så att han kunde se så m#cket, som han önskade.
  Han gjorde sig inte ett ögonblicks samvetskval över att
  han ville Iyssna. "Sigruns och min hela framtid står på
  spel", tänkte han. "Det är nödvändigt, att j ag får veta
  sanningen, det må ske på vad sätt som helst."
  Till en början hade han dock ingenting annat att Iyssna
till än en liten dikt av Snoilsky. Det var poemet om krigs-
fången, som, äntligen frigiven ur fångenskapen, efter mödo-
sam irrfärd en mörk kväll befinner sig utanför den fattiga
stugan, där han för många år sedan lämnade sin hustru.
Men när han ser in genom fönstret, finner han, att hon nu
har en annan man vid sin sida. Han först#r, att hon har
trott honom vara död, och han gar bort i natten, försvinner
hellre än att åsamka henne lidande. Och innan han går,
fäster han pa dörrlåset en liten skinnpung, där - han har
stoppat ner alla de slantar han äger som en gava till det
fattiga hemmet.
  Sven Elversson läste denna dikt om den försakande kär-
leken mycket vackert, men kyrkoherden hörde orden utan att
egentligen fatta innehållet. Hela hans själ var upptagen av
hustrun.
  Sigrun satt så, att han inte kunde se hennes ansikte. Men
det var i alla fall henne själv, som han s#g. Han kände igen
håret, den vackra böjningen pa nacken, varje rörelse av
handen och armen under arbetet var honom välbekant.
  "Hon lever ! " sade han för sig sj älv och knappte sina
händer. "Det är verkligen sant, att hon lever."


  Hans hjärta smälte av rörelse. Det var inte sa att #terse
Sigrun, som han hade väntat. Han kände ingen vrede, han
ville inte ställa henne till rätta för allt, vad hon hade låtit
honom lida, han ville inte tala med henne om den skam,
som hon hade hopat över sig själv, han ville bara med tårar
tacka Gud för att hon fanns kvar i livet och önskade komma
tillbaka till honom.
  Han lade handen över ögonen och tänkte på vad det skulle
ha blivit av honom, om hon verkligen hade varit död. En
hatfull gammal enstöring, som hade släpat sig fram genom
livet utan hopp, utan annat intresse än att gå och vaka över
sina minnen, en man, som skulle ha sökt andra kvinnors
sällskap bars för att håna dem, därför att de inte var som
hon, den enda. Han såg inte botten på det djup, dit han
kunde ha sjunkit.
  På hitvägen hade han önskat i sin förtvivlan, att Sigrun
inte hade gett sig till känna. En grym och dåraktig önskan!
Huru hade han kunnat hysa den?
 Allt detta for igenom hans själ som en stormvind. I dess
an fortogs IJudet av den läsandes röst
  I den första hänförelsen var det närå, att han hade rest
sig och skyndat fram till Sigrun. Men han lade band på sig.
Ne), tänkte han. "Det får inte finnas kvar tvivel eller
dmlsstanke mellan oss. För vår Iyckas skull måste jag förbli

  -Vi ska inte läsa mer i kväll, sade Sigrun, då Sven
Elversson hade slutat dikten. Jag har något att tala om
for er.
  Och hennes röst nådde till Iyssnaren bakom granri#häcken,
full av livets klang. Ljuv som fordom, låg och rörande med
den lilla svaga läspningen.
  Sven Elversson Iyfte huvudet från boken och vände sig
emot h-enne. Kyrkoherden såg genast, att han var i högsta
grad forandrad. Han bar huvudet högt som en annan och
hade den bildade mannens lediga, obesvärade h#llning Det
tycke av lekmannapredikant, den överdrivna ödmjukheten
som hade varit hans särmärke, hade lämnat honom
  -Ja, egentligen är det synd att en sådan här kvåll sitta
nerböjd över en bok, sade Sven Elversson. Det är bättre att
språka.
  Sigrun dröjde litet med att börja samtalet. Hon lade
samman arbetet, och först när detta var undanstökat, sade
hon med fast och bestämd röst:
  -Det är gjort nu, herr Elversson.
  -Vad? fragade han helt bekymmerslöst. #r ert arbete
redan färdigt?
  -Nej, men det, som ni har bett mig om varenda dag
under den tid, som jag har vistats under ert tak, det är nu
gj ort.
  -Har ni-
  Han hade rest sig helt upprörd och fullföljde inte
meningen.
  Men Sigruns röst svarade honom fast och klar utan en
darrning:
  -Jag har skrivit till Lotta Hedman och bett henne tala
om allting för Edvard. I denna stund vet han redan, att jag
lever. I morgon kommer han hit och hämtar mig.
  -Kommer han hit? sade Sven Elversson. Hans röst var
inte fast och klar. Den var svag och bortdöende.
  -Ja, sade hon, jag har bett honom komma hit till
Hånger. Jag ska säga er varför sedan. Nu vill jag för det
första höra om ni är glad.
  Kyrkoherden tyckte, att mannen bytte gestalt och utseende
mittunder hans ögon. Han sjönk ihop, och det t#l#nodigs
leendet framträdde med full tydlighet omkring munnerl. De
nyss så muntert blickande ögonen vändes mot jorden.
Armarna sjönk slappt ner utmed kroppssidorna. Och när
han nu besvarade Sigruns fråga, skedde det med den gamla,
pinsamma ödmjukheten.
  -Visst är jag glad, fru Rhånge, sade han. Men det är
alltför vänligt av er att tala om detta, som om det vore
mitt verk. Jag vet ju eller, rättare sagt, jag tror mig ha för-
stått, att sedan den första upphetsningen hade lagt sig, har
inte en dag gått, utan att ni har ångrat er och längtat hem.
Men ni tänker kanske på er ängslan för er man3 vrede och
för världens hårda dom och att jag har försökt inge er mod

 184

att trotsa allt sådant. Det är det enda, som jag har att be-
römma mig av.
  Mannen, som lyssnade, uppfångade orden inte bara med
öronen, utan med hela sin själ. "Vad är sant, och vad
är falskt härvidlag? undrade han. "Gud hjälpe mig, sa att
jag får veta sanningen!"
  Sigruns ansikte kunde han inte se, men han tyckte, att
hon en liten smula höjde pa axlarna.
  -Nej, naturligtvis. Något annat har ni inte behövt
hjälpa mig med.
  -Det är så gott att minnas, att det förhåller sig så,
hördes Sven Elverssons milda stämma. Ni insåg nästan
genast den stora orätt, som ni hade begått mot er man. Det
var otänkbart, att ni kunde vilja döma den, som älskade er,
till ett helt liv av ensamhet och saknad. Jag är så övertygad,
sa fullt och fast övertygad, att ni skulle ha tagit detta steg
redan för månader sedan, om ni inte hade blivit sjuk. Ni
har inte förrän nu ägt tillräckliga krafter för att möta upp-
seendet och de onda tungorna. Och jag är den siste att
klandra er för att ni har dröjt. Jag vet vad det vill säga att
vara en av sina likar förkastad och utstött.
  Det var något i Sigruns hållning, som antydde otålighet.
Det fanns en smula gäckeri i tonen, när hon svarade:
  -Ja, det var det jag visste, herr Elversson, att ni skullc
bli glad. Men eftersom detta är sista gången vi talar en-
samma vid varandra, så vill jag säga er, att det är inte ni
allena, som har förmått mig att vända tillbaka hem. Jag
har ocksa haft mycken hjälp av er hustru, kanske ännu mer
hjälp av henne än av er. Jag tror, att hon matte ha älskat
över all gräns, fortfor Sigrun med en mild klang i rösten.
Av henne har jag sökt lära mig hur man ska älska.
  Det drog sig en skugga över Sven Elverssons ansikte.
  -Hon var en god kvinna, sade han enkelt, utan sin van-
liga mångordighet. Vi höll mycket av henne, medan hon
levde här ibland 099.
  -Mor Thala har berättat mig en del om henne, sade
Sigrun. Hon lär ha kommit ut till er på Grimön dagen efter
den, då skolhuset brände. Hon ville säga er, att både hon
och skollärarn hade gjort sitt bästa för att förmå barnrn att
trivas där. Och hon förmanade er att inte ta denna olycka
alltför hårt. #-i hade ändå förvärvat er vänner genom det
där arbetet. Folk hade börjat inse vad ni var för en man.
  Sven Elversson gjorde en tålmodig gest, som antydde, att
han önskade slippa höra något vidare om detta. Men Sigrun
fortsatte.
  -Jag har sett er hustru i Applum, och jag minns, att
hon var mycke ful. Kanske var det detta, kanske vsr det
något annat, som retade er, för mor Thala säger, att ni
snäste av henne, sasom ni ännu aldrig hade snäst av någon
annan. "Om jag komme och frågade er om ni ville bli
min hustru", sa ni till henne rätt hånfullt, "så finge jag
nog se hur högt ni satte mig." Och hon varken rodnade eller
bleknade, hon blev askgrå i ansiktet och reste sig genast.
"Ni säger det där till mig på skämt och utan mening", sa
hon. "Om ni en gång frågade mig på allvar, skulle det vara
den Iyckligaste dagen i mitt liv." När hon hade sagt
detta, så lär ni ha blivit ganska rörd, och ett par år efteråt
gifte ni er verkligen med henne, därför att det där svaret
hade visat er, att hon var en god och högsinnad kvinna.
  -Ja, det är sant, att hon var både god och högsinnad,
sade Sven Elversson. Jag gör henne all rättvisa. Det var
underbart, att hon ville gifta sig med en sådan som jag.
  -Mor Thala har sagt mig, fortsatte Sigrun, att det var
hon, som rådde er att flytta hit till Hånger. Hon kände till
gården och visste, att den låg öde och övergiven, så att ni
kunde fa köpa den för en spottst,vver. Hon skapade fred om-
kring er, hon skötte om era affärer, sålde skog, tror jag,
så att ni fick tillräckligt att leva av, hon inrättade ert hem,
så att det något så när motsvarade de vanor och behov, som
ni hade fatt genom er uppfostran, och hon tog emot alla
nödställda, som ni upptäckte, och skötte om dem, tills det
Iyckades er att finna någon anställning för dem på annat
håll. Tror ni inte, att den kvinnan älskade er?
  -Ne;, sade Sven Elversson, jag tror, att hon försökte
alska mig. Hon stred emot det, som var svårt hos mig, men

till sist blev det henne övermäktigt, och då följde hon med
Gustavsson.
  -Det var inte så, inte alls sa, sade Sigrun hastigt. Hon
följde inte med honom fördenskull. Men hon visste, att ni
tyckte om en annan. Ni hsde förratt er på ett eller annat
sätt. Det finns en poesisamling, som alltid ligger på ert
bord. Mor Thala säger, att ni oha läser i den, men sldrig
mer än en enda dikt, en kärlekssång av islänningen Bjarni
Thorarensen.
  Sven Elversson sprang upp. Han tog sig för hjärtat.
  -Vart vill ni komma? sade han, och det låg nästan
något hotande i tonen.
  Sigrun Iyfte handen.
  -Jag vill tala med er om er hustru, sade hon. I morgon
ska jag vara borta, tillade hon blidkande.
  Han satte sig ner, talig och undergiven, än en gång. Men
hans ögon hade förlorat sin vänliga glans. De blickade på
Sigrun allvarliga och stränga.
  Mannen, som Iyssnade, böjde sig framåt i högsta spänning.
Han kände ju igen Sigruns röst, men det var mycket i hennes
väsen, som föreföll honom främmande. Det fanns nu hos
henne något av lugn självmedvetenhet, av fullmogen kvinna,
som hon inte hade ägt förut. "l:)et är mycket, som hon har
gått igenom, sedan j ag sist såg henne", tänkte han. "Hon
har aldrig förr haft sådan makt att behärska den hon talar
med. Nu kan ingen stå emot henne."
  -Lat oss säga, fortfor Sigrun, att er hustru förra hösten
märkte tydligare än någonsin förut, att ni inte älskade
henne! Kanske läste ni den där dikten oftare. Vad vet jag?
Och hon gick, men så, att ni inte skulle behöva tro, att hon
gick av kärlek, för att göra livet lättare för er. Det var
därför hon följde med skärsliparn. Jag har talat med er
mor om detta, och hon är alldeles av min mening. Och
sliparn sa mig detsamma. "Hon kom till mig, därför att
Sven Elversson inte tyckte om henne", sa han.
  Sven Elversson höjde händerna avvärjande.
  -Varför ska jag höra detta? #ade han. Hur kan ni tro,
att jag ska erfara någon Iycka av att få veta detta?
  -Jo, sade hon, det är alltid gott att veta, att man har
varit högt älskad av en god människa. Det är gott att inte
behöva misstänka henne för förställning eller ombytlighet.
Ni förstår: hon var skapad av samma ämne som den hem
vändande krigarn, som Yi nyss läste om. net är hon, ser ni,
fortsatte Sigrun, som har lärt mig hur man kan älska. Hur
kärleken kan övergå sllt förstånd, hur den kan fylla en#
själ till den grad, att den låter sin egen kropp förintas.
  Hon steg upp och ställde sig bakom Sven Elverssons stol.
Härvid kom hon att vända sig så, att hennes man såg hennes
ansikte, och han nästan vek tillbaka för den överjordiska
skönhet, som i denna stund stämplade de härliga dragen.
  Hon talade nu mycket fort, utvecklade sina tankar utan
att vänta på svar.
  -Den dikten i ert poesialbum, som ni ständigt brukar
läsa, herr Elversson, heter "Sången till Sigrun". Och om det
var för namnets skull eller av något annat skäl: ett är visst,
att er hustru trodde sig veta vem ni älskade.
  Sven Elversson ville tala, göra några bedyranden och för-
säkringar, men Sigrun hejdade honom.
  -Jag måste få tala ut, för att ni ska förstå hur en husku
kunde älska i livet som i döden. Försök att tänka er henne
som en själ, som bara är kärlek, som ända ner i de mest
omedvetna djup bara är kärlek, och att denna själ beslutar
att offra sig för den hon älskar! Att den ser medel och
vägar, som ingen annan hade kunnat tänka sig, att den be-
mäktigar sig en annan människas vilja, att den styr, leder,
genomför, viskar tankar, dikterar tal, tvingar allt att gå efter
sin önskan.
  Sven Elversson skakade på huvudet. Han sade med sin
mildaste röst, men fullkomligt avvisande:
  -Det där är att tala som Lotta Hedman.
  -Ja, sade Sigrun, jag vet, att jag talar som Lotta Hed-
man. Och jag nekar ju inte, att det är Lotta Hedman, som
har lärt mig att tro på de dödas makt. Men hur vet ni, att
hon inte har rätt? -Vad var det för en ledstjärna, som
förde den döende just till mig? Och varifrån kom den
tanken, som tog makten över mig? Ni vet hur rädd och

# A

ömtålig jag är. Det är sant, att jag låg och tänkte på att
rymma, men varför skulle jag göra det på sådant sätt? Det
fanns andra utvägar för mig. Men från det ögonblick, då
er hustru låg död i min säng, såg jag ingen annan möjlighet,
kunde inte tänka mig någon annan. Varfor kunde inte heller
Lotta Hedman göra motstånd ? Varför kom sliparn, först
när jag hade vandrat min väg? Varför var han så stilla och
medgörlig den där dagen? Varför blev vi inte infångade?
Varför blev mina pengar stulna? Varför blev ingenting upp-
täckt? Jag hade sannerligen inte lagt nagra djupa planer.
Varför allt detta, herr Elversson, om inte därför, att den
kvinna, som älskade er, i sin oändliga, mäktiga kärlek, hade
beslutat att föra till er den kvinna, som ni älskade?
  Hon hade talat ivrigt, besjälat, helt upptagen av det under,
som hon trodde sig ha trängt in i. Men i hennes röst fanns
inte ett stänk av lidelse. Lyssnaren bakom häcken lade väl
märke till det. Sigrun talade till mannen, som älskade henne,
i full förvissning om att han förstod, att hon inte älskade
honom.
  Sven Elversson kände detsamma. Hans röst Ijöd beslöjad
av rörelse, men den slog inte över i lidelsens tonfall.
  -Låt så vara! Låt 059 tala som Lotta Hedman, eftersom
ni önskar det så! Men om den dödas själ har sänt er hit,
kunde det inte lika så gärna vara till plåga och straff? Hon
visste ju, att min kärlek skulle växa, likasåväl som hon
visste, att ni aldrig kunde komma att älska mig.
  -Ja, sade Sigrun med samma besynnerliga tonfall av
hög inspiration, nästan som skulle hon ha talat med en in-
vånare från en annan värld, naturligtvis visste hon detta.
Och hon visste ocksa, att om det inte hade funnits något
hos er, som skyddade er för all kärlek utom hennes, så
skulle ni inte ha tillåtit, att jag hade stannat här på Hån6er.
Men hon trodde kanske, att någon Ijuvhet kunde vinnas för
ert liv genom att ni fick lära mig hur ett liv ska levas. Inte
sant, detta kunde också vara hennes mål? Efteråt, när ni
blir gammal, när allt det brännande och brinnande är ut-
kolnat, då kommer ni att tänka på denna vinter här på
Hånger som på en Iyckans tid.
Han skakade nekande på huvudet.
  -Inte nu, sade hon, men sedan, ända till er sista stund.
Ser ni, jag tror, som jag sa nyss, att meningen var, att ni
skulle få lära mig hur ett liv bör levas. Vad var ja# för
några månader sedan, innan jag kom hit? Jag var inte elak,
jag ville alla väl, men jag var rädd, jag sökte nog att handla
rätt, men det gick mest så där på slump. Det fanns ingen
plan för mitt liv. Jag visste inte, att det var möjligt att
under alla omständigheter förbli god, sann, trofast och barm-
härtig. Detta är det, som jag har fått lära här hos er: avsky
för allt, som besmittar själen. Det är detta jag vill ta med
mig till mitt hem och min man. Han ska se, att jag är en
annan, och han ska ha större tillit till mig nu än förr. Vi
ska bli Iyckliga nu, och det blir er, som vi har att tacka
för Iyckan. Och ni ska tiinka på oss och glädja er.
  Han drog till sig en av hennes händer, lutade sitt ansikte
över den och grät.
  -I morgon, när Edvard kommer hit till Hånger, sade
hon, ska jag tala om allt detta för honom, och han ska
förstå och tacka er.
  Nu rätade han upp sig helt förfärad.
  -Ska också han. . .
  -Ja, sade hon, jag ska säga honom, att ni älskar mig,
och han ska få veta hur den döda älskade er. Jag vill tala
om för honom alltsammans. Ni förstår väl, att det inte mer
far finnas mörker och hemligheter mellan oss. Han ska få
veta hur jag har lärt mig kärlekens hemlighet. Jag ska säga
honom, att den inte fragar efter löften och påbud, den
känner bara sin egen lag. Den vet bara av en hänsyn, som
är hänsynen till den man älskar. Den går, när det är bäst
för honom, när den ser, att han har det för tungt. Och jag
vill tala om detta med Edvard här på Hånger, på hans
fädernegård, i denna natur, som är storslagen och vek på
samma gång. Edvard kan ocksa vara sadan, vek och stor-
slagen.
  Mannen, som Iyssnade, gjorde en rörelse. Han blygdes
över att han spionerade på dessa båda. Han ville gå fram
och tala öppet och uppriktigt med Sigrun och med mannen,


som älskade henne och som hon #örsökte trösta och inge
mod nu, när hon skulle lämna honom.
  Men när han nu såg sig om efter den väg han borde gå
för att komma till dem, märkte han, att ur ett stenrös rätt
framför honom reste SLg en gammal grindstolpe.
  Det fanns ingen grind och ingen make till den pa andra
sidan. Den stod där ensam, murken och så fallfärdig, att
det behövdes ett otal av stöttor omkring den för att halla
den uppe.
  Kyrkoherden hajade till. Han hade inte sett stolpen förut,
men han hade heller inte haft sin uppmärksamhet riktad åt
det hallet. Först var han övertygad om att det bara var en
synvilla och att ingen stolpe fanns, sedan tänkte han, att
den kunde ju ka blivit bibehållen som en märkvärdighet.
  Men under det att han hade betraktat grindstolpen, hade
det gynnsamma ogonblicket för att träda fram gått förbi.
  Samtalet mellan de bada hade fortgått. Han märkte, att
Slgrun hade kastat sig in på ett nytt ämne.
  -Ar det möjligt, sade hon, att ni egentligen inte vet hur
alltsammans tillgick? Mor Thala har sagt mig, att ni låg i
feber och hade yrsel, att ni absolut inte kommer ihåg
någonting.
  Sven Elversson satt tyst.
  -Jag förstår, att ni inte vill tillåta mig att röra vid
detta, sade Sigrun, men jag ville så gärna tala med er om
det. Kom ihåg, att i morgon är jag borta!
  -Naturligtvis var jag med om det, sade Sven Elversson,
nnen iag var så sjuk, att jag ingenting mindes. Efterat hörde
Jag de andra tala om det, som hade hänt, och jag gjorde
dem forebråelser. Då svarade man mig, att jag inte hade
något att säga. Jag hade ocksa varit med. Och då kom jsg
#u ihåg, att de hade tvungit mig att...
  Detta hade han sagt med oerhörd ansträngning. Orden
liksom pinade sig fram över läpparna. Slutet av meningen
kunde han inte uttala.
  _ Ni inbillade er, att ni kom ihåg, sade Sigrun. Ni för-
står väl, att det ingen möjlighet finns, att ni har gjort det.
Ni hade hellre dött.              .#
-#ag har gjort det, sade han. Tänk inte annat!
-Jo, sade Sigrun, det gör jag, och jag vill, att ni ska
veta det. Under hela den tid, som j ag har bott under ert
tak, har jag varit övertygad om att det inte är sant. Ingen,
som känner er, kan tro det.
Sven Elversson böjde sig fram och fattade hennes hand.
Han sade med stor enkelhet och med stort allvar:
-Jag förstar, att ni har varit mycket god emot mig i
kväll. Jag kan aldrig tacka er nog för denna stund.
Hon fattade hans mening och avstod från att vidare full-
följa det svåra ämnet.
-Men ni ska väl åtminstone inte neka mig att säga er
tack för dessa månader här på Hånger? Jag ska alltid tänka
på detta ställe som barmhärtighetens rätta hem. Mitt eget
hem skulle jag vilja inrätta efter mönstret av ert.
-Vänta med det där till i morgon! bad han.
Hon reste sig upp.
-Gå inte än! Det är sista kvällen.
-Läs då en bit till ur Snoilsky!
Han öppnade boken, men lade ihop den igen.
- Det är för mörkt.
-Så läs nagot utantill! Läs för mig "Sången till Sigrun"
av Bjarni Thorarensen! Det har jag oha velat be er om,
men aldrig vågat.
Sven Elversson gjorde en avvärjande rörelse.
- I morgon är jag borta, påminde hon med något oemot
ståndligt i tonen.
Han började verkligen läsa upp den isländska skaldens
passionerade bön till den älskade att inte överge honom,
även om hon doge och finge sin boning i himlens Ijussalar.
"Tro inte, att jag inte ville kyssa död brud!" läste han. "Tro
inte, att jag inte ville lägga min hand om livet på den svepta
och likbleka ! "
Han hade vänt sig bort från Sigrun, medan han läste,
  csltt fr#m#böid och fäste sina blickar Da nålon punkt borta

   Men allt det, som han hade förmått hålla bundet under
  det föregaende samtalet, allt det, som vårkvällens milda

tjusning, den älskade kvinnans närvaro inte hade haft makt
att frigöra, det löstes nu av den vilda, mäktiga kärleksglöd,
som genomströmmade dikten. All sammanpressad lidelse
strömmade ut i hans röst.
  -Kysser inte sommarsolen med samma värme snöbergets
isfält och den rödaste av rosor? #r inte den vita liljan det
fagraste av blomster? Iäste Sven Elversson, och hans röst
darrade av bruset från den kärleksstorm, som rasade inom
honom.
  Sigrun Iyssnade spänt ett par ögonblick. Därpå vände hon
sig plötsligt bort från den läsande, så att han inte skulle
kunna se hennes ansikte.
  I stället var det vänt åt Iyssnaren bakom häcken, och han
såg hur hon, med dragen förstorade av lidelse, likaledes gav
vika för framströmmande känslor. Hennes ögon slöt sig i
smärta, hennes händer vred sig om varandra, och hennes
läppar rörde sig i tyst klagan. Hennes man hörde inte vad
hon sade, men av läpparnas rörelser tyckte han sig läsa fram
orden .
  -O, att aldrig, aldrig få säga det till honom!
  -Kom till mig om hösten, när vinden vältrar kolsvarta
böljor! läste Sven Elversson med lidelsefullt ropande röst.
Kom vid midnatt, när månen höljer sig i stormmoln!
  Mannen, som dolde sig bakom häcken, genomisades av
kall förfäran. Han såg Sigrun Iyfta armarna med en rörelse
av oändlig längtan. Han såg hur de viskande läpparna gång
på gång uttalade sitt jämmerrop.
  -Att aldrig, aldrig, aldrig få säga det till honom!
  -Sjunk med snökall bårm till mitt hjärta, läste Sven
Elversson med bristande röst, dröj så länge, du gravjungfru,
tills du har fått lossa min själ ur kroppens bojor!
  Kyrkoherden vände ögonen från hustrun och riktade dem
mot grindstolpen. Det tycktes honom, att den hade blivit
bibehållen till denna stund endast och allenast för att vara
till hands att påminna honom om att han tillhörde en släkt,
som inte talde orätt och förstod att hämnas.
  Intet blev sagt mellan de tva vid bordet, sedan de sista
diktorden var lästa. Sigrun reste sig hastigt och gick in i
huset. Sven Elversson gick at motsatta hallet, genom gran
häcken, förbi grindstolpen, ner till en liten blank damm och
blev stående och såg ner i vattnet. Han hade gått förbi
kyrkoherden på en tre stegs avstånd, men hade inh märkt
honom.
  Och kyrkoherden kände, att den mannen, som Sigrun
älskade, måste dö.
  Det skulle vara lätt gjort. Han behövde bara smyga sig
över honom bakifrån och kasta honom i vsttnet. Han hade
en känsla av att den där mannen inte ens skulle göra ett
försök att försvara sig. Han skulle ta emot döden som en
välkommen gäst.
  Ett par farliga ögonblick förflöt. Då kom till den upp
hetsade en tanke, som räddade honom. Säkert hade den legat
färdig i själens djup langt förut, men först nu steg den upp
till hans medvetande.
  "Du har en gdng Iyst den mannen i bann i din kyrka,
därför att han hode förgripit sig p# en död, och du, som
gjor# detta, du 1Jill n# förgripa di# p# en levande."
  Detta var det, som höll honom tillbaka i den svåra
stunden. Var inte livet tusen gånger mer oantastbar# än
döden? Hur kunde han, som inte hade velat se en Sven
Elversson i sin kyrka, ännu vara en sadan vildman, att han
kände frestelse att utsläcka en människas liv, att skilja en
själ från dess kropp, att begå detta, vars innebörd man inte
förstod, som kunde få följder i oändligheter# oändlighet?
  När hsn åter kastade en blick ner till dammen, tär Sven
Elversson hade st#ått, var han borta.
  Och vad som också var borta, det var grindstolpen. Han
trodde sedan, att han, mittunder det att han kämpade med
sin frestelse, hade gatt fram till den, ksstat den till jorden
med alla dess stöttor, och att den hade störtat omkull och
varit så ohjälpligt murken och upprutten, att den hade fallit
utan ett Ijud och utan att lämna annat än sönderfallande
stoft efter sig.
  Men han visste inte heller rätt om det så förhöll sig. Han
trodde också, att grindstolpen hade stått i hans egen själ,
att den var den våldsamma, egenmäktiga vildmansnaturen

med alla sina stöttor av nedärvd sed och inplantad fördom
och invanda rättigheter, som hade fallit.
  Ty att den verkligen var fallen, det kände han med för-
undran och glad rörelse. Han förstod det av det mäktiga
tåg av milda tankar, som nu svallade fram genom hans själ.
Han kände det av den kraft till försakande kärlek, som nu
fyllde honom.
  Han för#tod det av den glädje han kände över att han var
präst. Han tänkte på sitt liv, att hsn var på en gång en
odlare av markens frukt och en vårdare av själar, en hus-
fader och en församlingsherde, en herre och husbonde och
en allas hjälpande tjänare, och han tyckte sig först nu rätt
älska detta det ädlaste och största och mest Iyckobringande
av alla ambeten.
  Han var Iycklig denna Ijusa vårnatt, när han åkte ensam
over ödsliga, magra, osköna bergsvidder ner mot sitt fattiga

  Och med förvåning tänkte han pa detta, som hade frälst
honom, ty det var inte hans kärlek och inte hans ämbete,
utan det var tanken på livets höghet och helighet- den
tanken, som hade vuxit upp med långsam växt ur Sven
Elverssons olycksöde och nu stod där fast och klar och full-
mogen.


  Nästa morgon såg Sigrun, när hon kom ut på gårdsplanen,
att Snoilskys dikter hade blivit kvarglömda på trädgårds-
bordet, och hon gick för att hämta in boken.
  Men när hon tog upp den, fann hon, att det låg något
mellan bladen, och när hon såg efter vad det var, möttes
hennes blickar av en liten gul skinnpung.
  Den lag instucken just vid dikten, som handlade om krigs-
fångens hemkomst, och den innehöll hennes två släta ringar,
en annan ring, som hon också hade fått av sin man, och ett
par sma smycken.
  Hon undrade och tänkte efter, och så småningom förstod
hon. Och hon började gråta, full av skälvande rörelse.
  På detta sätt fann henne Sven Elversson.
  Hon dröj de att svara på hans oroliga frågor. ;#ntligen
snyftade hon fram:
  -Edvard har varit här i natt, han har hört hela vårt
samtal . Han har förstått, att j ag älskar dig, och han har
lämnat mig detta.
  -Älskar mig? utbröt Sven Elversson. Älskar mig?
  -Ja, sade Sigrun, Edvard har sett det, men han vredgas
inte på mig. #Iskade, han kommer inte hit och hämtar mi#.
Han vill, att jag ska stanna här och bli din.



  Fram på eftermiddagen kom Lotta Hedman till Hånger för
att för kyrkoherdens räkning fråga Sigrun hur hon önskade
att det skulle ordnas med skilsmässan.
  Och hon hade mycket att förtälja och bland annat detta,
att föregående natt hade hon för sista gången sett Hånger
gården resa sig i all sin gammaldags härlighet. Hon hade
sett den gamla matmodern i sitt fönster och grindstolpen och
allt det övriga.
  Men plötsligen såg hon den gamla Iyfta sina händer mot
himlen och hennes ansikte skina upp i glädje.
  Och en röst hördes, som förkunnade:
  - Hångerjättarna är lösta från sin förbannelse.
  Och i samma stund sjönk den gamla vakterskan samman
och förintades, och grindstolpen föll, och hus efter hus
störtade, och Lotta Hedman hade förstått, att nu hade den
äntliga befrielsen kommit och att gården aldrig mer skulle
visa sig för henne.


                  UNG JOEL.

Det vet nog envar hur märkvärdigt det kan vara med
 tankar. Det är, som om de av en osynlig hand såddes
 ut över jorden. Och där kan man gå och tycka, att man har
 funnit nagot sällsynt och skönt, och är stolt och glad, tills

man märker, att detsamma har vuxit upp samtidigt i hundra-
tals andra hjärnor.
  Så var det med kyrkoherde Rhånges tanke om livets
helighet. Han var ingalunda den ende, som hade funnit
den.-
  Det var juni månad, den arets tid, då man i Bohuslän
eller kanske, rättare sagt, i kusttrakterna och skärgården i
Bohuslän väntade främmande.
  Stor brådska hade rått överallt för att bli i ordning för
deras mottagande. Man hade målat sina hus och sina båtar,
fejat i sina rum, pyntat i sina planteringar, eldat upp sina
badhus och rensat sina bassänger, men nu började också
järnvägstågen anlända, fullpackade av gäster från landets
alla hörn. Nu kom krymplingar och utarbetade, lasstals med
barn och lasstals med åldringar, de, som ville ha ro, och de,
som ville ha förströelse. Nu var det, som om hela Sverige
skulle vara på väg till de kala skären och det vresiga
västerhavet.
  Men alla de gäster, som man hade berett sig att fa mot-
taga, väntade man öster ifrån, från landsidan. Väster ifrAn,
från havet, väntades inga främmande. För deras mottagande
hade man inte gjort några tillrustningar. Från det hallet
hade det inte kommit nfigra förebud eller några beställ-

ningar.
  Och när det nu i alla fall kom gäster väster if ran, då kunde
inte deras mottagande bli detsamma, som skänktes dem,
som kom fran land. Genom dem uppstod jämmer och för-
virring och dysterhet, men ingen glädje.
  När en vecka var gangen av juni månad år 1916, måste
Sven Elversson för de där gästernas skull göra en resa ner
till Applum. Hans bror, Ung-Joel, som de senaste åren hade
varit sjöman och gått i fraktfart på Holland, hade kommit
hem till Knapefjord, sjuk och besynnerlig efter att ha stött
på en del av dem ute på havet, medan de ännu befann sig
på resa, och han hade sagt till sin unga hustru, att hon
måste laga så, att han fick tala med sin bror
  När Sven Elversson kom till Ung-Joel, fann han honom
gående fram och tillbaka i den lilla kammaren innanför
köket, där det unga paret hade ställt in alla sina fina möbler
och som j u annars aldrig begagnades. #an var blek och
trött, men inte precis sjuk. Ögonen var rödkantade och såg
ut att kunna falla igen av sömnlust, men han gav sig inte
ro varken att sitta eller ligga.
  -Hur står det till med dig, Ung-Joel? frågade Sven
Elversson.
  Ung Joel varken svarade på frågan eller låtsade om på
annat sätt, att han hade märkt brodern. Han fortsatte oför
trutet sin vandring och slog emellanåt ut i luften med båda
armarna.
  -Se, det är det värsta med måsarna, sade han.
  -Om det bara funnes någon möjlighet att förmå honom
att sova, viskade hu#trun, men han törs inte lägga sig, han
törs inte sluta ögonen. Han bara går och går.
  -Se, det är det värsta med måsarna, sade Un#s-Joel och
slog än en gång ut med armarna.
  -Ung-Joel, sade Sven Elversson och försökte tala med
honom om något gammalt för att rycka honom bort från det,
som nu plågade honom, kommer du ihag när du och Najsd-
folket kom ut till Grimön för att tvinga mig att äta orrn?
  Och verkligen stannade inte Ung-Joel mitt i sin vandring.
  -#r du där, Sven? sade han, och tårarna började rinna
ur de trötta ögonen. Det var väl, att du kom, så att jag fick
be dig om förlåtelse, innan jag blir tokig.
  -Inte ska du tala på det sättet, sade Sven Elversson.
  Men nu började Ung-Joel berätta, hurusom han en av
dagarna efter det stora Nordsjöslaget hade passerat Slcagen
och att han hade sett de dödas härskaror flyta omkring på
havsytan.
  De hade inte legat utsträckta i #7attnet, utan de hade hållit#
i upprätt ställning av sina korkvästar. Deras huvuden hade
varit upplyfta ovan vattnet, sa att man hade kunnat urskilja
anletsdrag och uttryck.
  Och Ung-Joel berättade, att ångaren hade gått fram i tim-
tal genom tusenden och ater tusenden av döda. Hela havet
hade varit betäckt av dem.
  Han skildrade för brodern många fasans syner, som han

hade sett, men det, som tycktes mest ha gripit honom, var,
att alla de döda hade fått sina ögon uthackade av de otaliga
skaror av måsar, som kretsade över dem.
  -Vet du hur det gick med andre styrman? sade Joel.
När han hade statt och sett på eländet en stund, så slöt han
sina ögon och sprang över bord och blev borta för OS9 för
alltid. Han Yisste, att han kunde inte stå ut med livet, sedan
han hade sett detta. Och jag önskar, att jag hade gjort
som han.
  -Nej, tänk inte så, Joel! sade Sven Elversson.
  -Jag har fått allt det förskräckliga så fast in i ögonen,
sade Joel, att jag ser alltsammans för mig, bara jag för en
sekund sluter ögonlocken. Jag törs inte lägga mig, utan jag
måste hålla mig uppe natt och dag, för att ögonen inte ska
falla igen på mig.
  -Du får lov att försöka tänka pa annat, sade Sven
Elversson, du har ju hustru och barn.
  -Jag ska säga dig vad vi gjorde, sade Ung-Joel. Vi
tog fram ett par gevär, som fanns ombord, och vi började
skjuta på måsarna. På det sättet fick vi någon att utgjuta
var vrede over, och jag tror, att det var det, som räddade 099.
  Men annar# var det tokigt gjort av oss. För vsd hade
måsarna för skuld? Och vad betyder det, som göres mot de
döda, mot det, som göres mot de levande? Det var detta,
som jag ville säga till dig, Sven. När jag tänker på att män-
ni9kor far så fram mot varandra, att tiotusenden av unga
karlar ligger utsträckts i havet, då vill jag bara gråta och
s!cammas.
  Och förut, Sven, vet jag, att jag många gånger har för-
havt mig över dig och satt mig själv högre än dig. Men nu
ber jag dig om förlåtelse för detta. Jag, som tyckte, att du
och dina kamrater hade handlat illa mot en död, jag har
aldrig gjort något för att hjälpa en levande människa.
  -Jo, visst har du det gjort, Joel, ssde brodern.
  -Nej, sade Joel gråtande och kom med detsamma och
lade sig på knä bredvid den stoppade länstolen, prydd med
masstals av dukar, där Sven Elversson hade tagit plats. Jag
har aldrig hjälpt någon, inte föräldrarna och ;nte någon
annan. Det är därför det ser så illa ut i världen.
  -Ja, men det kan bli bättre, Ung-Joel, sade Sven Elvers-
son och strök brodern milt över håret. Du kan hjälpa till
att göra det bättre.
  -Nej, nu är alltsammans förstört, sade Ung-Joel. Nu
har jag fått den där synen in i ögona. Nu måste jag bli
tokig.
  Sven Elversson lade sin hand smekande över hans ögon.
  -Försök nu, Joel! sade han. Inte ser du något svårt,
när jag håller handen över dina ögon?
  -Nej, sade Ung-Joel, det ligger välsignelse över din
hand, Sven, för du har hjälpt många människor.
  -Slut nu ögona, Joel! sade Sven Elversson. Och tänk
på att hädanefter ska vi hjälpas åt i arbetet!
  Ung-Joel slöt ögonen, och nästan i samma ögonblick böjde
han ner huvudet mot broderns knä och sov.
  Det var för visso en märkvärdig dag, som Sven Elversson
upplevde i Knapefjord. Det måtte ha förefallit honom, som
om alla människor hade kommit ungefär på samma tankar
som Ung Joel.
  När brodern väl hade blivit bragt i säng och låg och 90V
sin sunda sömn, gjorde Sven Elversson en tur genom fisk-
läget. Och när han hade vandrat ett stycke framåt på den
sneda och hala stenmarken, mötte han hustrun till Hjelmfelt,
som hade varit med bland besättningen på Najaden.
  Så snart hon kände igen Sven Elversson, kom hon fram
till honom, skakade hand och bad honom gå in till mannen
och språka med honom. Strax i världskrigets början hade
Hjelmfelt varit med om att bärga en mina, och det hade av-
lupit så, att han nu hade bara en arm och två halva ben i
behåll.
  -Och jag har sagt till mig själv, sade hustrun, att om
jag någonsin råkade er, så skulle jag be er förlåta vad vi
gjorde emot er. Jag har tänkt på dem, som sitter och lagar
till sådana här minor. Om en av dem finge höra talas om er,
så skulle han nog tycka, att han vore en fin karl, han,
jämförd med er.

-Ja, det kan nog hända, sade Sven Elversson.
  -Men jag säger nej! utropade Hjelmfelts hustru med
högröstad iver. Tycker han, att det är orätt att handla illa
med döda, så får han också tänka på att det är tusen gånger
värre att sätta ihop sådana djävulens redskap, som fördärvar
de levande och gör en karl oförmögen att röra sig och
dömer honom till livslångt elände. Sådant där har aldrig
ni gjort. Ni ville bara hjälpa oss, ni.
  Sven Elversson följde med henne in till Hjelmfelt, satt
en rundlig tid inne hos honom och hörde all hans jämmer.
Sedsn fort#atte han sin vandrin#.
  Den nästa gamla bekanta, som han råkade, var Julia
Lamprecht. Hon också kom fram och började språka.
  -Ni erbjöd er en gång att ta mig till hustru, sade hon,
och jag svsrade er, att jag inte ville gifta mig med en sådan
som ni. Det har jag tänkt på många gånger, sedsn det blev
krig, och nu vill jag, att ni ska veta, att jag har ångrat vad
jag sa. För vad angick det mig, vad ni hade gjort mot en.
som var död? Men de, som är skuld till att all# stenarbetare
i Bohuslän har blivit utan arbete och håller på att svälta
ihjäl med hustrur och barn, de syndar mot de levande, och
det ar varre.
  När Sven Elversson gick vidare uppåt gränden, kom en
ung man, som han tyckte sig aldrig förr ha sett, fram emot
honom.
  -Ni känner nog inte igen mig, sade karlen, för jag var
knappt vuxen, när ni flyttade från Grimön. Men jag var med
om att springa efter er och ropa "människoätare" förr i
världen. Och det ville jag be om ursäkt för nu, när jag kom
att råka er, för jag har börjat begripa, att det är värre att
synda mot levande än mot döda. Jag har tjänstgjort som
lots under kriget, och tre gånger har fartyg torpederats
under mig, och alla tre gångerna har människoliv gått till
spillo. Och jag har tänkt på er och undrat varför vi alla,
som var så onda på er, är så tålmodiga nu. Det är, som om
det skulle vara rätt nu, att människor far frsm som vilddjur
mot människor. Men så kan det väl inte vara.
  När Sven Elversson hade skilts från lotsen, steg han upp
till en bergkulle bakom fiskläget och blickade länge utåt
havet.
  -Om det kunde ske genom min olycka, sade han, att
människor komme att tänka på att en levande är oantastbar
och inte får berövas sitt liv eller sättas ur stånd att bruka
det, då hade ändå något gott vuxit opp ur mina plågors
bittra sådd.


DRIVGARNSFISKE.

Några dagar senare, när Ung-Joel hade fått sova ut och
    var nästan återställd, kom Sven Elversson en efter-
    middag ner till Knapefjords hamn, och där såg han motor-
    j#kten Najaden ligga på sin vanliga plats. Olaus från Fårön
    och Corfitzson och de andra, som han kände fran fordom,
    var ombord och de, likasom hela Knapefjords fiskeflotta,
    skulle just bege sig på drivgarnsfiske långt ut i Kattegatt.
    Och det kom en lust över Sven Elversson att följa med dem
    och tillbringa en natt pa havet.
  Olaus såg ut, som om han skulle ha haft lust att säga
nej, men svarade ja, därför att han inte hade något att
SkyllA pÅ. Och så snart som man hade hunnit skaffs en
omgång oljekläder till Sven Elversson, lade man ut och
hade bättre väder, än det för det mesta hade varit denna
sommar, och kunde hoppas på god fångst. Men Sven Elvers-
son märkte snart, att alla ombord var i misshumör. De talade
ovänligt till varandra och till honom. När han frågade dem
hur makrillfisket hade utfallit förut på sommaren, svor de
och sade, att sämre yrke än att vara fiskare det gav# inte.
  De kom ut till fiskplatsen, och de fick den väldiga noten
utlagd i havet, utan att ett vänligt ord hade hörts, och på
samma sätt blev det sedan under skaffningen i kabyssen.
Under natten satt Sven Elversson uppe på däck, och vak-
terna avlöste varandra, men ingen av dem begagnate sig av
tillfället att få en pratstund med honom, utan de gick för-
bittrade och sura och tysta fram och tillbaka på däck.
  Sven Elversson kände sig förstämd och nedtryckt av all
denna ovänlighet, men han hoppades, att humöret ombord
skulle bättra sig, när morgonen kom och det blev tid stt
bärga in garnen. Något bättre blev det ju också, när motorn
hade kommit i gång och man hade fångat in notens b#da
ändar och började hala in.
  Olaus och Corfit#son stod i vattenporten och halade, de
andra skulle ta emot noten och lossa fisken ur maskorna.
Och alltsom noten nu kom in, sa fylld av grann makrill,
att den blänkte som en regnbåge, lyste det upp i ansiktena.
  -Ni ska få se, att de inte har haft någe hos oss att göra
i natt, sade Corfitzson.
  -Vill du bara tiga! röt Olaus och svor åt honom. Ska
du påminna dem? De passar nog på ändå. Känn på den här!
  Han Iyfte noten ett stycke ovan vattnet, och nu såg allihop
mittibland den blänkande makrillen något stort och mörkt.
Det blev dödstyst ombord, och i nästa sekund följde liket
av en människa med garnen upp på däck.
  En ung karl, som hade kommit ombord efter HJelmfelt,
försökte lösgöra den döde, men då hördes kort och ksllt
från skepparen:
-Låt vara! Här kommer en till!
Och strax därpå nytt kommando:
-Låt dem vara! Här kommer fler!
I detsamma Iyfte Olaus och II:orfitzson ombord en för-
färlig massa: två sammanslingrade lik.
Och när notens sista maskor var inbärgade, då låg i
skeppsrummet en väldig hög av lik# av bruna garnmaskor
och av makrill. Fisken, som ännu inte var död, ryckte och
sprattlade, så att den ohyggliga högen såg ut att ha liv.
I#är liken Iyftes ombord, kom Sven Elversson i sådan
upprördhet, att han började gråta. Han strök undan tårarna
med baksidan av handen, men de kom igen. Han stampade
med foten, men de kom igen. Han måste lämna arbetet vid
noten och gå och ställs sig längst borta i aktern.
Där stod han, ända tills noten var inhalad och motorn
sattes i gång för hemfärden. Den tysta besättningen, alltjämt
liks ovillig, lika vresig, lika missbelaten, hade åter börjat
genomgå garnen för att plocka bort fiskar och musslor och
lösgöra det främmande.
-Allt, som är i noten, ska över bord! befallde Olaus.
  När Sven Elversson hörde befallningen, gick han fram till
de andra. Tårarna strömmade, men det brydde han sig inte
om. Han ställde sig bredvid besättningen och tog del i det
förfärliga arbetet.
  Man kom till en av de döda. Sven Elversson Iyfte upp
honom, medan de andra lösgjorde några garnmaskor, som
hade slingrat sig om hans uniformsknappar. Det var en
äldre man med sjömansskägg under hakan. Det var någon,
som uttalade en förmodan, att han var en engelsman. När
han var fri, började Sven Elversson släpa upp honom pa
dack.
  -Allt, som är i noten, ska över bord! sade skepparen
och böjde sig fram efter den döde.
  Men Sven Elversson höll emot.
  -Vill du inte låta den här få vila i vigd jord, Olaus?
sade han.
  Olaus svarade inte direkt på frågan.
  -Det är bäst, att vi får eländet bort från skutan,
sade han.
  Sven Elversson bet ihop tänderna i kamp med gråten och
sade med tämligen fast röst:
  -Om du kastar den här i sjön, får du kasta mig med.
  Han var själv förvånad över att han talade så, men han
kunde inte annorlunda. Han kände, att han skulle sta för
sina ord.
  Och de andra såg också, att han menade vad han sade
och aldrig med livet skulle släppa den döde ifrån sig.
  Skepparen svor till och vände sig bort, men han sade inte
direkt nej, och då förstod man, att han gav med sig.
  Sven Elversson ville Iyfta den döde upp ur rummet, men
bördan var för tung för honom. Då kom den unga karlen,
som var ny på båten, och gav honom en handräckning. De
sträckte ut den döde invid relingen.
  När nästa lik blev klargjort ur noten, var det inte tal om

annat, än att det skulle läggas till det andra. Två karlar
#ar upp det till Sven Elversson.
-Nu är det en tysk vi kommer med, sade de.
  Och till sin stora förvåning märkte Sven Elversson, att
männen ombord med ens hade fatt ett annat ansiktsuttryck,
ett annat humör.
  De hade hört upp att svära, de talade stilla och lugnt.
De kände inte längre något hat till dessa skaror av döda,
som kom och tog ifrån dem deras bärgning.
  De var vana att visa de döda aktning och vördnad, det
tillfredsställde något inom dem, att dessa drunknade krigare
skulle f# en ordentlig begravning.
  Men också över Sven Elversson sänkte sig en besynnerlig
ro. Hans själ kom till en vila, sadan som den inte hade
njutit sedan hans olyckas första dag.
  Han tyckte, att han hörde röster omkring sig, som tackade
honom, därför att han hade hyst barmhärtighet med de
kroppar, som en gång hade varit odödliga själars älskade

boningar.
  -Och nu har du avlyftat den börda, som vilade på dig,
sade rösterna. På detta sätt var det, som det skulle ske. Nu
är din skuld tagen ifrån dig. När du vågade livet för att
rädda en död, då blev allt försonat.
  Hans hjärta klappade raskt och lätt, och han tänkte: "Om
människor efter detta fördömer mig, betyder det ingenting,
för i mitt inre känner jag, att jag har fullgjort och över-
vunnit."


TALET OM LIVETS HELIGEET.

Sven Elversson, hans mor, Thala, hans bror, Ung-Joel, och
 dennes hustru stod jämte många andra på den lilla be-
 gravningsplatsen utanför Applums kyrka.
  Det var den dagen, då de döda krigare, som hade bärgats
in till Applum efter det stora Nordsjöslaget, skulle sänkas
i jorden. En vid grav var uppkastad för inte mindre än
sjutton kistor. Så stor likfärd hade aldrig förr varit skådad|
i den socknen, och msn torde väl våga säga, att en så storl
människomassa, som den, som nu fyllde kyrkogården, inte
   heller förr hade varit sedd där.
  Inte på åtta års tid hade Sven Elversson kommit så nära
en kyrka som nu i dag. Det var inte utan, att han hade
tvekat att övervara begravningen, men hans mor, som hade
rest ner till Applum för att se till Ung-Joel, hade förmått
honom att följa med.
  -A, #es#! sade hon. Jag vill lika litet som du gå in i
Applums kyrka, men i dag är det ju vardag, så att det kan
alls inte bli tal om nagot sådant. Och efter allt, som du har
strävat, för att de där stackarna skulle få vila i vigd jord,
ska du väl inte överge dem vid sista vägskälet.
  Det var verkligen sant, det, som hon sade. Under den sista
veckan, alltsedan fisketuren med Najaden, hade Sven Elvers-
son och hans bror Joel farit omkring mellan kobbar och
skär i en liten lätt segelbåt och spanat efter ilandflutna
drunknade. Några hade också kommit in fran andra hall,
men de två bröderna hade fört inte mindre än #tta döda
fram till Applums stenbrygga.
  -Dessutom, sade mor Thala, måtte du väl märka, an
folk l:#etraktar dig på helt annat sätt än förr i världen.
  Detta var nog det skälet, som tog mest. Kriget, dess veder-
stygglighet, alla de många olyckor, som drabbade fiskar-
befolkningen, hade kommit människorna att se mildare på
Sven Elversson och hans förbrytelse. Man lade nu mer an
förr märke till hans strävan för att hjälpa och upprätta.
  -Det är i alla fall en god människa, sade man. Han
försöker hjälpa dem, som har det svårt. Det viktigaste av
allt är ändå att ta vård om de levande.
  När man nu hörde, att just Sven Elversson ansträn{#de sig,
för att sa mån#a som möjligt av de arma sjömännen skulle
få vila i vigd jord, tyckte man sig första vad som drev
honom därtill, men de flesta ansåg nog detta vara en över-
flödsgärning.
  Men sa var det visst inte för honom själv. Han gick vsrje
dag till detta arbete med ett slags h#införelse. Han fann

därigenom för varje timme ökad frid, ökad sinnesro. Han
kände en lätthet i sinnet, en glädje, som inte tog sig några
uttryck, men vars återsken Iyste på hans panna.
  Inte kärlekslycka, inte den ädlaste handling, intet er-
kännande ord hade kunnat skänka honom den inre trygghet,
som han hade erfarit, slltsedan han på Najaden tog den
engelska matrosen i sitt skydd.
  Det var inte möjligt för honom att första hur detta kom
sig, för det hade ju inte varit nåäot stort hjältedad han hade
utövat. Faran, att Olaus kunde kasta honom över bord sam-
tidigt med den döde, hade inte varit stor. #en han kände,
att den stora förändringen hade inträffat med honom, att
han efter detta vågade känna sig Iycklig. Först nu började
han tänka på att framtiden skulle bjuda honom dagar och
år av sällhet.
  Det fanns nu en styrka hos honom, som han inte hade
anat. Han behövde nästan aldrig sova. Hans hjärta arbetade
så lätt, så obehindrat, att det kändes som en Iycka att
vara till.
  "Ack, förr i världen var jag en bra stor stackare", tankte
han. "Varje andetag var mig en ansträngning. Jag har inte
vetat #ad det var att leva."
  Att människor var vänligare mot honom än förr, ökade
naturligtvis på hans Iycka, men han trodde på samma gång,
att deras hatfullhet inte numera skulle ha kommit honom stt
känna sig olycklig. Han var frigjord, försonad.
  Dagen efter begravningen skulle han resa till Hånger.
"Jag kommer hem till Sigrun som en ny människa", tänkte
han. Just för hennes skull hade hans frigörelse så stort värde
för honom. Vilken fullkomlig Iycka var det inte, som vän-
tade dem!
  Där han stod på kyrkogården och följde med begravnings-
akten, tänkte han med stor rörelse på dessa män, som hade
gett sins liv för #itt land, men hans glädje#mnade honom
inte fördenskull.; Han såg, att der#- #rr# #kyrkoherden i
Applum, Edvard Rhånge, också hade infunnit sig till denna
de dödas fest. Han erfor ett ögonblicks fruktan och obehag,

                                 .# _
men ,bara ett enda. Hjärtat fortfor att klappa med samma
förunderliga lätthet.
  "Den där mannen är min vän", tänkte #lan. "Vem har gett
mig en större gåva än han?"
  Sedan jordfästningen hade försiggått och den sista psalm-
versen hade förklingat, steg Rhånge fram till graven för
att tala.
  När Sven Elversson nu såg honom upphöjd över mängden,
kände han för denne man, vars väsende fordom hade verkat
frånstötande på honom, en obeskrivlig sympati. Det präk-
tiga huvudet var ju egentligen sig likt, men dragen var
tunnare, mer förandligade. "Vilken härlig människa ! "
tänkte Sven Elversson. "Han bär den försakande kärlekens
stämpel i sitt ansikte."
  Medan kyrkoherde Rhånge med några inledande ord häl
sade sina gamla församlingsbor, var det någon, som ryckte
Sven Elversson i rockärmen för att få hälsa.
  Han vände sig om och blev varse Lotta Hedman, som
stod där blek, med brinnande ögon och håret så uppstudsigt,
att det tycktes vilja Iyfta hatten av huvudet.
  -Nej, jag har inte kommit i sällskap med kyrkoherden,
viskade Lotta till svar på hans fråga. Han har redan varit
här några dagar. Jag har kommit ensam. Jag har bl*it
"kallad".
  I detsamma sade talaren ett par ord, som drog till sig all
Sven Elverssons uppmärksamhet.
  -Här, vid randen av denna vida grav, sade han, ville
jag tala med er, mina gamla församlingsbor, om dödens
helighet och om livets.
  Och jag vågar väl då säga, att det inte finns någon här
ibland oss, som inte alltsedan sina unga år är genomträngd
av dödens helighet. Om nagon syndade mot dödens oantast-
lighet och helighet, skulle han bli plågad av det strängaste
straff.
  Det fanns en gång här i Applum en man, som hette Sven
Elversson. Hans förbrytelse var den, att han hade brutit
mot dödens helighet. Och vi tyckte, att vi inte hade en för-
aktligare varelse ibland oss. Det finns kanske fler än en av

er nu här närvarande, som var med i kyrkan den dagen,
då hans förbrytelse blev bekantgjord från predikstolen, och
som minns hur han såg ut, när han smög sig bort, föröd-
mjukad och eländig. Fler än en har kanske varit med om att
kasta till honom ett glåpord. Han var en man, som nästan
inbjöd till sådant. När man såg hur han smalog lika tål
modigt åt vad man än gjorde honom och märkte hur han
gick ur vägen och gjorde sig liten, tyckte man just, att det
var en plikt att lite grand öka pa hans förnedring.
  På det där sättet fick vi honom också att flytta bort ifran
Applum. Och jag får väl tro, att det inte har varit stor
#alcnad efter honom. För #e, till allt annat #anns det n#ot
inställsamt hos karlen. När det var något svårt, som måste
göras och som vi andra drog oss för, då var det han, som
höll sig framme. Han ville locka oss att ge honom heder
och anseende tillbaka. Men för oss var det omöjligt. Vi
tyckte, att han var under Guds dom.
  Och så, som om han skulle vara under Guds dom, har nu
den mannen vandrat sitt liv fram. Alltid lika ödmjuk och
alltid rädd att gå någon i vägen. Och han har hållit sig till
sådana, som inte har varit så nogräknade som vi, till lands-
vägsfolket, som drar land och rike omkring, och till barn,
som inte har förstand på vad som är orätt och rätt. Och vi
tyckte inte, att det där var så särdeles märkvärdigt, för
någon skulle han väl ha att umgås med. Och när vi hörde
talas om att det ena efter det andra av gatans barn hade
kommit i goda hem genom hans hjälp eller att landsvägens
luffare hade börjat arbeta, så tänkte vi inte heller så mycket
på det, för vi visste, att den där karlen hade sin särskilda
mening med allt sådant. Han höll alltid på med detsamma
att återvinna heder och anseende. Det var ständigt nya för-
sök, och jag tror nästan, att han tröttade oss.
  För vad kunde vi göra för honom? Han hade inte brutit
mot någon av oss. Han hade inte syndat så, att han kunde
försona sitt brott med straff. Han hade brutit mot det, som
var en helig sed, och vi hade inte förmåga att förlåta
honom. Vi hade till och med trott oss märka, att Gud
dömde honom, såsom vi gjorde.
  Och medan han strävade med att hjälpa människor fram
i livet, så tänker jag mig, att Döden stod bakom hans stol
och hångrinade #t honom, för han visste, att han hade honom
i sin makt. Han var Dödens fange och kunde inte undslippa.
Vem fanns det, som kunde ha makt att befria honom?
  Sven Elversson märkte, att mor Thala stod och grät. Han
genomlevde sj älv under Rhanges ord alla sina försök att
återvinna heder och anseende, men han grät inte. Han stod
med klara ögon och frimodig hallning och såg in i talarens
ansikte.
  -Men nu, i dessa yttersta tider, sade kyrkoherden, har
det timat, att Döden har fått än större makt än någonsin
förut. Han härskar över oss och förtrycker oss. Han bärgar
in sina skördar före tiden. Han tar v#ld och grymhet i sin
tjänst. Han släpper 109 brottet och oseden. Det finns inte den
ogärning, som han inte later ske på jorden, och det syns
inte något slut på hans herravälde.
  Och nu, när Yi lider under Dödens hårda tyranni, nu
börjar vi fråga oss: finns det verkligen inte pa jorden något,
som är mäktigt nog att ta opp kampen med Döden?
  Och pa jorden, det vet vi, finns det endast en enda, som
vill stå Döden emot och som är hans ständiga och trogna
fiende, och dess namn är Livet.
  Och mittunder detta krig, medan det sker sådant, som att
tiotusental av människor vräkes i havet, sasom om det ingen-
ting vore, och andra tiotusental föres bort i fångenskap, så-
som vore det bara nagot att yvas över, och andra tiotusental
slaktas framför kanonmynningar, såsom vore det en lovvärd
handling, och andra tiotusental drives bort från sina hem,
såsom vore det bara sed och bruk, under detta tror jag dock,
att det hos oss växer opp en större kärlek för livet, än vi
förut har kunnat hysa.
  Ty livet, det har ju varit den tarvliga tjänarinnan, som
har gjort alla till lags och som ingenting har begärt för
egen räkning. Livet, det har varit vardagskosten, som man
knappast tänkte på att man förtärde. Livet är ingenting hög-
tidligt, som malas av på tavlor och gar och spökar i skym-


ningen. Livet har inte en gång en egen gestalt, varpa man
kan känna igen det.
  Nu tänker ni för er själva, att jag talar i fåvitsko, sade
talaren och vände blickarna ner mot sina åhörare, därför
att livet är ju ändå det, som vi alla älskar högst av allt.
Men, vänner, det är inte nog med kärlek. Livet, vill jag
säga, är såsom det illa uppfostrade barnet. Det kan vara
uppfostrat mer med kärlek än med förstånd, och det blir
till en plåga och en skam, och man vet till sist inte hur man
ska uthärda att äga det.
  Eller ock, vänner, är livet som en ung hustru, som du för
in i ditt hus och skänker all din kärlek, men detta är dock
inte nog för henne. Du maste ocksa omge henne med helighet
och frid och ge henne sin rätt och visa henne godhet, annars
kommer den unga hustrun att övergiva dig och lämna dig
åt ensamhet och förtvivlan, därför att de vägar, på vilka
du ledde henne, inte var de rätta.
  Men, avbröt sig talaren, om detta skulle jag kunna tala
med er, till dess dagen blir natt och natten blir dag igen,
utan att komma till ett slut, och jag får inte fördenskull
glomma det, som jag har fått i uppdrag att i dag kungöra

  Nu ska j ag utga därifrån, att under dessa ar har livet
börjat bli heligt och dyrbart, såsom det aldrig förr har
varit. Och för varje eländets dag, som går, tilltar dess
helighet.
  Och fördenskull börjar vi ocksa att med större kärlek
vända oss mot dem, som är livets sanna tjänare, som vill
bevara det högt och gott och ge sitt beskydd åt de levande.
  När j ag nu här i Applum har hört många människor
säga, att de ångrar det förakt, som de var med om att på
lägga Sven Elversson, då tror jag, att det beror därpa, att
de har börjat förstå livets höghet och helighet. De förstår,
att det är ett gott verk att rädda gatans barn och lands-
vägens luffare. De förstår, att livet är större än döden.
  Och nu, du livets trogna tjänare, Sven Elversson, kan jag
säga dig, att vi, dina forna församlingsbor, vi ser inte mer
skamfläcken, som var fäst vid dig. Vi ångrar, att vi någon
sin såg den. Vi angrar det lidande, som vi har vållst dig.
  Kyrkoherden slog ut med handcn och vände sig mot den
stora skaran av åhörare.
  -Är det inte sant, att jag talar i hela denna församlings
namn? sade han.
  Det var ingen, som motsade honom. Många hade tårar i
ögonen.
  Sven Elversson stod lugn med samma inre glädje brin-
nande i sinnet som förut. "Det är gott, att detta kommer",
sade han för sig själv. "Men det var dock inte det vik
tigaste. Det förnämsta var, att jag blev befriad från skuld i
min själ, i mitt hjärta."
  -Jag är glad, att jag har kunnat säga detta å era vägnar,
fortsatte kyrkoherden. Jag är glad, att ni har frikänt Sven
Elversson i era hjärtan, innan han har blivit på annat sätt

frikand.
  Och nu började kyrkoherden berätta, att man hos flera
av de ilanddrivna matroserna hade funnit plånböcker med
ännu läsbara brev och anteckningar. Dessa hade man natur-
ligtvis tillvaratagit för att såvitt möjligt överlämna dem till
de dödas anhöriga. Men hos en engelsman, den förste döde,
som hade bärgats på motorjakten Najaden, hade man träffat
på ett brev, som bara var några få rader långt, utan adress
och oavslutat, men som dock hade förefallit så märkligt, att
man hade kallat ner honom, kyrkoherden, från Algeröd, för
att han skulle säga sin mening om detsamma. Detta brev ville
han nu läsa upp för sina åhörare i svensk översättning.
  Det Iydde sålunda:
  "Det sägs, att vi i morgon ska få ett slag. Och jag ber dig,
kära Mary, att du går till Springfields pa Handley Park och
säger dem ett ord om deras fosterson. För han var inte med
om det onda, som vi andra begick. Han låg i feber. Vi
trodde, att han redan var död, och ingen tänkte på honom.
När han sedan levde upp igen, så inbillade vi honom, att
han hade varit med, för att han inte skulle vittna emot 069.
Detta skriver jag för att få fred, när jag nu-"
  -När vi nu vet, sade kyrkoherden mycket allvarligt och


stilla, att Springfield är namnet på Sven Elverssons foster-
föräldrar samt att han själv aldrig har haft något klart
minne av det, som skedde, utan bara litat på de andras
ord, så måste man säga, att han genom detta budskap från
en död har fatt sin oskuld bevisad.
  Talarens röst skälvde till ett ögonblick, men återtog snart
sin fulla styrka. Han vände sig nu rätt emot Sven Elversson.
  -Vi har inte velat låta dig veta detta, Sven Elversson,
förrän vid detta tillfälle, då det samtidigt kunde bekant-
göras för allt folket. Men nu står jag här, din gamla kyrko-
herde, #oln en gang l#de p# dig förAkt och b#nn och äcklet#
pl#a, och förkunnar din o#kuld utanför samma kyrkas port,
därur mina ord en gång fördrev dig. Och ingenting räknar
jag som en större Guds nåd, än att det är jag, som far s#iga
dessa ord till die. Du är nu upprättad och kan bära ditt
huvud högt, och den vanheder, varunder du så länge har
lidit, ska inte mer låda vid ditt namn.
  Det gick böljande rörelser genom mängden. Man frågade
varandra om innebörden av det, som man hört. Man råkade i
gråt av glädje över att mannens oskuld hade kommit i dagen
efter så manga lidandets år.
  -Du ska inte mer behöva sticka dig undan och göra dig
liten, sade kyrkoherden. Du ska inte behöva ta emot onda
ord med ett tåligt smaleerlde. Du ska inte behöva tro, att
du väcker avsmak även hos dem, som älskar dig mest. Du
ska vara hälsad som en av de bästa ibland 08s, och de, som
tillhör dig, ska vara på samma sätt hälsade.
  "Han tänker på Sigrun", sade Sven Elversson för sig
själv. "Han tänker på hennes glädje. Det är också rätt. Detta
ska göra henne mycket Iycklig."
  När talaren hade uttalat de sista orden, vände han sig
från den sida, där Sven Elversson stod, och tilltalade
mängden på andra, motsatta hållet.
  -Allt, vad den mannen har lidit, har varit oförskyllt
lidande, sade han.
  Vid dessa ord började Sven Elverssons hjärta påskynda
sina slag. De blev alltmer häftiga och våldsamma. "Mitt
stackars hjärta tål bättre vid sorg än vid glädje", tänkte han.
  -Men då så är, sade kyrkoherden, så vet jag, att ni alla
i detta ögonblick frågar er: "Varför har Gud handlat sa
hårt med honom, och varför har han så misslett oss?" Och
på samma sätt har jag frågat mig själv. Och jag tror, att
jag har fått svar.
  Om mannen själv vill jag blott säga, att jag vet, att Gud
just genom hans olycka har gett honom sådan Iycka, att
han inte nu skulle ha velat vara den förutan.
  Vid dessa ord tänkte Sven Elversson åter på Sigrun och
på all Iycka, som väntade honom. Han kände, att hjärtat
gjorde ett högt språng i bröstet av glädje, men i detsamma
gick det också pa något sätt sönder. Han kunde inte mer
hålla sig upprätt, utan sjönk pa knä.
  -Och för vår del vill jag tro, att Sven Elversson har
blivit oss given till ett tecken. Ty Gud talar inte i dessa
tider till oss genom ord, utan genom människors handlingar,
och ur varje människas liv har vi att läsa ut en Guds tanke.
  Talaren drog ett djupt andetag och blickade ut över folk-
massan. Han såg, att alla ängsligt väntade att av honom få
höra ord av upplysning och frälsning ur den stora nöd, som
tyngde dem.
  -När jag tänker pa att denna man har kommit till oss
nu i denna tid, så menar jag, att Gud genom honom vill
visa oss hur vi ska komma ut ur det elände, som tynger oss,
om inte genast, så dock under en tidrymd, som människo-
tanke förmar omspänna.
  Sven Elversson sjönk med detsamma ner på gräsmattan.
Han hade inte uppgett en klagan eller ett rop. Hans mor,
som stod bredvid honom, trodde, att han hade satt sig ner
för att undgå de många stirrande blickarna. Han kunde ju
också ha skäl att vilja vila efter en sådan sinnesrörelse.
  -Ty det är mig sagt om den mannen, sade kyrkoherden,
att han hade gjort sig ett redskap och ett vapen av det, som
mest hade plågat honom. Han hade ofta märkt, när han för-
sökte att föra någon bort från hans onda vägar, att goda
ord föga hj älpte och inte heller ädelt föredöme och inte
heller lust efter bifall och inte heller utsikten att få leva ett
aktat och ordnat liv. Utan det, som först maste till, det var I

att ingjuta en sådan fasa och avsmak för lasten och för-
fallet, att avskyn trängde in i kropp och sinne och blev
omöjlig att uthärda.
  Och nu, när jag har sagt detta, så bjuder jag er alla, som
har samlats kring denna sjömansgrav, att ni i tankarna
följer mig ut på havet, ett stycke utanför de yttersta skären,
dock inte så särdeles långt, för de, som jag vill att ni ska
fara till mötes, är nu helt nära oss.
  Jag själv begav mig i går dit ut för att se dem, dessa,
som har gjort färden från Horns rev ända opp till vår kust,
dessa, som hålles oppe av sina korkvästar och inte kan
sjunka, dessa tusental, som är vräkta i havet sasom avfall,
som man vill göra sig av med.
  Jag ber er, att ni alla, i tanken åtminstone, följer mig
dit ut och försöker att se synen. Ni ska se de svarta ögon-
hålorna, som gapar i de gråbleka ansiktena. Ni ska se de
nerfallna käkarna, ni ska se händer, som på något besynner-
ligt sätt halles upplyfta och viftar och vinkar i takt med
vågsvallet, ni ska se dem, som flyter omkring, liggande med
uppsvälld buk, ni ska se dem, som ligger med fötterna opp
och rullar runt ibland och sticker opp huvudet, sasom vore
de konstberidare, som slår volter. Ni ska se dem, som har
kommit i vattnet sönderskjutna och styckade.
  Ni ska se huvuden, som vändes åt höger och at vänster
och tycks ha något att säga er. #-i ska se de skrikande, rov-
giriga fågelskarorna och fiskarna, som gör höga glädje-
språng i vattnet. #i ska se allt detta och fästa synen i era
ögon så fast, att den aldrig må försvinna.
  Men nu säger ni till mig: "Varför ön#kar du, att vi ska
se detta?
  Vi är stilla och rättskaffens folk, som för ett fredligt liv,
och vi har ingen skuld i att detta krig har uppkommit, och
vi förmår inte hindra det, som sker mellan de stridande."
  Men jag säger er, att dessa fasans budbärare, dem bör ni
se och aldrig glömma. Det har väl inte varit utan mening,
som de har drivits ända fram till vår kust. Alla de sorgen#
och medlidandets tankar, som synen kan väcka hos er, dem
ska ni inte skjuta ifrån er och inte heller kroppens avsnnak
och äckel inför förgängelsen.

  Och i varje del av er kropp ska den sätta sig fast och
hos er föda en motvilja för kriget, som inte kan låta sig

overvinnas.
  Ty betänken nu, att Yi alla, även om vi inte har skuld
eller del i detta krig, så har vi dock varje dag läst om det
i våra tidningar. Vi har kanske varit intresserade av att så
stora händelser timade i vår tid. Vi har stått häpna och
kanske beundrande inför bragderna. Vi har haft våra tycken
och sympatier på endera sidan, och det har glatt oss, när den
sidan har haft framgang.
  Men nu har dessa döda kommit till oss, för att vi ska se
hur vämjeli#t kriget är.
  Och nagra av er har haft vinst på kriget, och nagra av er
har trott# att stora och Iyckliga förändringar ska inträda
genom detsamma, och några tror, att folken blir stärkta och
upplyftade genom krig. Och ingen av er kan hålla era egna
eller era barns tankar borta från kriget.
  Men nu har dessa döda kommit för att visa oss, vad vi
förut inte sa hade kunnat känna innerst i var varelse, att
kriget är avskyvärt och vämjeligt.
  oetta, som flyter omkring i vårt hav, det är ju ingen
spöksyn eller någon ihopdiktad saga, utan det är verklighet
och sanning. Och det kan komma tillbaka om någon tid och
åter bli verklighet och sanning.
  Och dårför ska ni åtminstone i tankarna följa mig dit ut
till Kattegatt och lära att känna fasans folk och laga, att
synen blir sa fast insatt i era ögon, att ni aldrig kan
glömma den.
  Och ni ska sprida kunskapen därom till andra, så att de
aldrig kan övervinna kroppens fasa, när de hör ordet krig,
ni ska tala därom, så att ordet krig inte mer kan höras,
utan bli ett ord, så vederstyggligt i människors öron, att man
inte kan namna det.
  Och det finns andra, som kanske har sett än värre ting
än dessa, och de ska ocksa tala och skriva om kriget, så

att det ska uppstå en kroppens spökrädsla och rysning om-
kring det, som aldrig kan övervinnas.
För vad vet vi?
  Om några år så kan minnet av detta krigets sorg och
skövling och smärta vara glömda, och när nya människor
kommer, så kan de åter med kampglada sinnen gå ut till
strid. Men på oss kommer det nu an att få vämjelsen för
kriget inmängd i människosinnet och fastsatt där, sa att intet
tal om ära och bragd kan mera tränga bort den.
  Ty sköna ord har talats emot kriget, och härliga före-
dömen har givits av fredens män, och de klokaste uträl#-
ningar har #evisat dess dårskap, men kriget är lika levande.
  Dock av själva dess fasa och dess förskräckelse ska vi
göra oss en rustning och ett vapen och ett motgift, och vi
ska lämna dessa i arv till våra efterkommande, och detts
ska besegra mänsklighetens största fiende.
  Och nu till sist ville jag väl säga er några ord om Livets
helighet i de tider, da kriget ska vara borta från iorden,
fortsatte talaren.
  Men han fick inte tala vidare. Det var nagon, som rycke
honom i ärmen.
  -Sven Elversson är sjuk. Han håller på att dö. Det var
för mycken Iycka.
  Kyrkoherden steg ner från sin plats och banade sig vsg
fram till Sven Elversson. Han låg utsträckt p# marken med
huvudet i sin mors knä, men han var inte död, endast mycket
sjuk. Bröstet skälvde under hjärtats våldsamma slag.
  När den sjuke såg kyrkoherden närma sig, hälsade han
honom med ett obeskrivligt leende, fullt av kärlek, fritt fran
fruktan, såsom han skulle ha hälsat sin allrs käraste. Han
försökte sträcka ut handen emot honom, och han ssde något,
som var antingen ett tack eller ett förlåt.
  Kyrkoherden knäböjde bredvid honom, gripen också han
av den största ömhet och ängslig för att han skulle förlora
en sådan vän, som Sven Elversson nu hade blivit honom.
     Sven Elversson, broder, sade han, lev! Du maste le#a
för hennes skull.
  Man bar in den dödssjuke i prästgården. En närvarsnde
läkare skyndade till. Han undersökte Sven Elversson och
förklarade, att han möjligen kunde få leva nagon tid ännu,
en dag, en vecka, ett år, det var det högsta.
  Under tiden stod mängden runtom graven och väntade.
Man kände, stt Rhånge hade velat ytterligare förklara sin
mening och att han nu hade velat säga något, som skulle ha
låtit dem skiljas åt med känslor av Ijus och frid. De tyckte
sig inte kunna awara avslutningen.
  Man sände in frågande bud till prästgården och fick det
besked, att kyrkoherden måste stanna hos Sven Elversson.
Han satt och höll sin arm omkring honom, och detta var
det enda, som gav den sjuke kraft att leva och hindrade
livsgnistan från att utslockna.


FEMTE BUDET.

Under det att folket väntade på fortsättningen av talet,
 hördes en röst, inte från graven, utan *ån utkanten av
 folkmassan. Det var en kvinnostämma, som Ijöd tunn och
 skrikig, men som i alla fall var förunderligt hörbsr och
 tydlig.
 Man närmade sig den talande och såg då en ung kvinns,
 som låg på knä, med armarna uppsträckta, huvudet tillbaka-
 böjt och ögonen slutna. Hon tycktes inte veta till sig #jälv,
 utan talade i hänryckning.
 -Jag ser de döda, sade hon. Jag ser dem, som vi ny
 hsr jordat. Jag ser dem vandra mot dödens land och in i
 detsamma. Och nu, då de har gått ett stycke, ser jag dem
 komma fram till en byggnad, som är såsom ett skolhus, och
 där begär de att få komma in.
 "Vi är själar, som har genomgått jorderikets skola",
 säger de till dörrvaktaren, "och vi är komna hit för att visa
 vad vi har inhämtat för kunskaper."
 Jag ser dörrvaktaren skaka på huvudet. Han säger till
 dem, att de har för hastigt ändat sin skolgång. Men han
 öppnar ändå porten för dem och låter dem slippa in.


  Och j ag ser dem inträda i en stor sal. Jag ser der#,
ängslan. De är rädda och bävande såsom alla, som ska tas,
i förhör.
  Då träder en man till deras möte. Han är klädd i sida
kläder, och håret ligger i jämna lockar kring hans huvud.
  "I själar, som haven genomgått jorderikets skola", säger
mannen till dem, "kunnen I läsa upp för mig mina tio bud,
sådana som de i dessa dagar Iyda pa jorden?"
  Jag ser, att de dödas själar gläds, när de märker, att ingen
svårare fråga göres dem. De svarar alla på en gång:
  "Du skall icke dyrka avgudar!
  Du skall icke missbruka din Guds namn!
  Du skall helga vilodagen!
  Du skall hedra fader och moder!"
  Jag hör dem säga detta, men motvilligt, med stor svårig-
het. Och de förundrar sig i sitt sinne över att det är dem 9a
svårt att få fram orden. De vet inte varför de talar så stapp-
lande och så svagt.
  "Detta haven 1 sålunda lärt, om än med misstag och fel",
säger läraren. "Låt mig nu höra fortsättningen!"
  Och då börjar de dödas själar att framsäga tydligt och
utan någon svarighet:
  "Du skall dräpa!
  Du skall bedriva otulct!
  Du skall stjäla!
  Du skall bära falskt vittnesbörd!
  Du skall hava lust till din nästas husl
  Du skall fördärva din nästas egendom, hans hustrü, han#
t#anare, hans boskap och allt hans gods!"
  Och när allt detta är framsagt, så ser jag, att de döda är
glada, att de så väl har bestått provet.
  Men läraren fragar dem:
  "Vem är det, som har befallt er att så förvränga min lag,
som jag har satt som ett värn omkring människolivet för att
skydda dess helighet?"
  Och de svalar honom:
  "Vi är krigare. Vi är Dödens undersåtar och tjänare."
 Då tillropar dem läraren:                                      3
 "Vaknen upp, I döda, och sen vilka I ären och vem som
är er herre!"
 Och jag ser dem vakna upp ur jorderikets förvillelser
liksom ur en lång dröm. Och de ser med förfäran, att de är
odödliga själar, som hör himmelen till, och de begynner
sörja över det, som de har bedrivit p# jorden, och ängslas
för det straff, som skall dem tillmätas.
 Men då tilltalar dem läraren.
 "Jag är den, som är Herre över Döden och över Livet.
 Och jag har sänt Döden till jorden som en Livets tj inare.
 Jag låter de utslitna bladen falla till marken, för att nya
och friska skola nästa år uppstå.
 Jag låter stjärnorna i världsrymden förbrinna och slockna,
på det att nya skola uppkomma i de förkolnades rum.
 Jag låter den utlevade människans kropp bäddas i graven,
;ör att pa jorden må kunna framkomma ny blomstring och
nytt liv.
 Men eftersom Döden har gjort sig till en herre i stållet
för en tjänare, vill jag förfölja honom.
 Ty jag älskar icke, att säden skördas före mognaden, ej
heller, att ungfågeln fälles av jägaren, innan den har fått
bygga sitt rede och skaffa sig avkomma.
 Och jag vill sätta en gräns och en skillnad mellan den
tid, som nu är, och den, som skall komma, om få år vill
jag sätta den. Och denna tiden skall bliva kallad den mörka.
 Men I, själar, vänden åter till j orden, och lären män-
niskorna att hålla mitt femte bud, som är budet om kärleken
till nästan och nyckeln till alla de övriga!
 Sägen dem, att mitt tusenårsrike hänger i öster som en
morgonrodnad! Men hur kan det uppstiga på himmelen och
upplysa världen, så länge som I tillåten Döden att taga i sin
tjänst det stora vilddjuret?
 Ty det stora vilddjuret är kriget."-
 Lotta Hedman vaknade upp. Hon såg omkring sig en tät
ring av Iyssnande människor. Flera ansikten Iyste av Ijus
rorelse.

 -Var har jag varit? frå#ade hon. Vad har jag sagt?
Har Gud äntligen talat genom min mun?
  Tårar av Iycka och tacksamhet störtade ur hennes ögon.


          AVSLUTNING.

När ett ar ungefär var förgånget, kom en dag en sorgklädd
   kvinna åkande fram till prästgården i Algeröd.
  Henne# ankomst väckte just ingen förvåning, ty fastän
det aldrig hade blivit känt bland den stora allmänheten, att
hon ännu levde, hade hon dock blivit sedd och igenkänd av
en och annan, som hade besökt Hånger, och ryktet hade
sakta spritt sig.
 Hon hade inte heller någonsin blivit skild fran sin man
genom något rättsligt förfarande. Sven Elverssons sjukdom
hade krävt, att han skulle få leva i stillhet, utan något upp-
rörande, och häri hade de alla fogat sig.
 Når hon nu hade kommit, gick hon helt stilla upp på ett
av vindsrummen och gjorde sig hemmastadd där.
 Hon trängde inte ut den gamla matmodern, men hon var
nu sådan, att ingen kunde motstå henne, och med kärlekens
makt bor#ade hon regera över henne och över tjänarna och
gav hemmet åter dess trevnad och fred.
 Hennes man lät henne gå och komma, som hon behagade,
och leva sitt eget liv, såsom han levde sitt.
 Men när ater några månader hade gått, kom hon en dag
in i hans rum och hade ett brev i sin hand.
 Och i rummet såg hon överallt bilder av sig själv, och
allt, som hon hade broderat och sytt under sitt äktenskap,
fanns samlat där.
 Hennes böcker stod i bokhyllan, och hennes bönbok låg
pa bordet bredvid sängen. Det var, som skulle hon ha
kommit in i het kärleksluft.
 -Du vet kanske inte, att Sven Elversson efterlämnade en
rätt stor förmögenhet, sade Sigrun till mannen. När hans
fosterfar i England fick underrättelse om hans oskuld, höll
han sitt löfte och gjorde honom till sin arvinge. Han dog i
börj an av året, och nu har arvet utfallit. Det gar alk
sammans till Sven Elverssons gamla föräldrar.
  -Den mannen gick bort från mycken Iycka, sade kyrl#o-
herden.
  -Nu skriver de till mig, Joel och Thala, för att fr#a
om inte du och jag vill ta emot Hångers gård som en gav#
från dem. Det vore deras mening, att vi där skulle åter
uppta Sven Elverssons kärleksverksamhet. Medel skulle
ställas till vårt förfogande.. .
  Hon såg, att mannens ansikte mörknade.
  -Det bleve ett mycket större verksamhetsfält för dig,
tillade hon.
  Han steg upp och gick ett varv över golvet.
  -Om du vill flytta till Hånger, sade han, så ska j4
inte sätta mig däremot.
  Hon svarade raskt:
  -Nej, jag vill inte mera lämna ditt hus.
  -Men, sade han, du förstår nog, Sigrun, vad jag menar.
Jag är Iycklig över att se dig inom mina väggar, men del
är inte tillräckligt för mig.
  -Du är min första kärlek, Edvard, sade hon hastigt.
  Hon avbröt sig, tog hans hand och ledde honom *am till
ett fönster.
  -Se dit ut på gräsplanen! sade hon. Det finns ett höm
där, som var beväxt med styvmorsblommor, när vi för#
flyttade hit. De var väl hemmastadda där och kom varje #r
opp av sig själva. En gång lät jag anlägga en rabatt dik
och planterade andra blommor, och de växte och frodad#,
även de. Men nu är rabatten med de främmande blommor#
borta, och se, styvmorsblommorna börjar åter växa opp t#r
jorden på sin gamla plats!