<h2>av <a href="/runeberg/authors/agnesvon.html"
>Agnes von Krusenstjerna</a></h2>

<p>Ingår som nummer 5 i romansviten <a
href="/runeberg/authors/agnesvon.html" >Fröknarna von Pahlen</a>.

<p>Denna elektroniska utgåva är <a href="/runeberg/admin/95hurry.html"
>under framställning</a>.  Detta är hela texten, men upprättning av
inläsningsfel kvarstår ännu.  Normalt publicerar Projekt Runeberg inte
ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi
oss i en <a href="/runeberg/admin/95hurry.html" >väldigt speciell
situation</a>.

<pre>

<p>På vägarna vimlar en småväxt släkt
<br>med tanken vid mått och vid vikter.
<br>Den kallar sin måltidsdricka för sekt
<br>och sin rönnbärsvisdom för plikter.
<br>I jungfrur, som endast det budet lärt
<br>att giva med fulla händer,
<br>vad Er skapelsens ynnest av gunst beskärt,
<br>hell Er, I mitt hjärtas fränder.

<p>& världen är tamhet. En ynkedom
<br>de mårskliga dygderna bliva.
<br>Blott ett har det evigas rikedom,
<br>och det är driften att giva,
<br>att giva sitt blad, sin kyss och sin själ,
<br>som en gång i Bethaniens hyddor
<br>Maria göt över frälsarns häl
<br>sin salva med alla dess kryddor.

<p>Oscar Levertin, De visa och de fåvitska jrngfrurna.

<p>Stundom även vaken drömmer jag.

<p>Erik Gustar Geijer, Söderländskan i norden.

<p>När Angela en morgon i början av juni sakta gick nedför
trädgårdsgåmyen på Nybo, tämkte hon på den underbara
vårdagen då hon kommit ahmde hit med Thomas Meiier, b'lie
Cecil och Pauia. Det var icke mycket mer än en månad
sedan, och endast krusbärsbuskarna hade varit fullt
utspruckna. De hade prunkat bjärt gröna mot de svarta landen, och
Cecil hade letat efter krusbär bland bladen. Nu var allt gröns
ljusgrönt gbttrande i solskenet. Och uppe i ekbackarna stodo
ekarnas väldiga kronor stilla, kastande en genombruten slöja
av skuggor över tuvorna.

<p>Det var tidigt. Ingen hade älmu stigit upp i viikm.
Gardinerna voro nedfällda. Angela gick runt huset och stannade,
som varje morgon, bländad av körsbärsträdet. Det var som
om solen slagit ned och sprutat visa taggiga strålar omkring
sig. Angela smög sig närmare, till dess hon stod alldeles under
trädet. Dess stam luktade av nyutsprucken kåda. Svarta
humlor tumlade omkring bland de vita blommorna och fyllde
hela trädet med en entonig surrande sång.

<p>Angela såg strimmor av den klarblå himlen mellan
blomklasarna. En längtan efter att kuuma smälta samman med aii
demma skönhet ville spränga hennes hjärta. Hon grep en tlmg
kvist och förde den fram och åter över sin halvöppna mum.
Daggen skakades ned över hennes läppar. Det var en visk-
ning i luften omkring henne. Men det var väi bara humlorna
som sjöngo. Ater tiinkte hon på den där vårdagen, då Thomas
kysst helme uppe i den kaia sängkammaren i viiiam.

<p>Och hon smakade på daggen, som om den varit Thomas
Meiiers kyssar.

<p>- Han bara kysste mig, mumlade hon, berusad av orädeo

<p>Och hon såg på kådan som rann ut ur stammen. Vad ville
hon med körsbärsorädet? Vad ville hon med Thomas? Varje
morgon hon stått här hade hon undrat däröver. Nattens
drömmar fumnos någonstädes i hennes inre. Men hon mindes
dem icke. Hennes kropp var ännu ljum av bädden, av sam
nen, av en hemlig vällust i släkt med karsbärstradets rilmande
klibbiga kada. Hon Iyfte armarna som för att famna, men
sänkte dem igen.

<p>Så gick hon ifrån trädet och vågade icke vända sig om av
frukran för att det åter skulle locka henne till sig. Hon
öppnade grinden och vandrade upp genom ekbacken.

<p>Angelas farbror, Peter von Pahlen, hade bjudit Peora och
Angela oD Nybo över sommaren. Angela hade varit här en
sam, utan Petra, nagra dagar. Peora hade farit ned oD Eka
för att ordna med en del saker och skuDe sedan komma ef-
ter. Varken Angela eller Peora hade demma sommar längtat
oll Eka. Peora hade blivit skygg för Eka, sedan hon och ar-
rendaeorn haft den där his#orien med varandra. Men det
vissee ju inte Angela. Och Angela viDe vara i närheten av
Stockholm, där Thomas bodde.

<p>Men där famms kanske ännu en orsak till att Angela med
sådan glädje gripit fast i Peters farslag att komma tiU Nybo.
På ösa mte långt *an Nybo bodde Landborgs. Nu hade
inte Angela och Stammy Landborg oräffats pa ore ar, mte se-
dan den oden i fröknarna Soussenbielms hushållsskola. Ange
la hade oroget håDit det löfte som Stannys mor avrnmgit
henne: art icke oräffa Statmy mer. Men här - här på Imdet
skulle de kanske mötas! Angela drömde om det. Stammy
skuDe komma emot henne här i ekdumgcn eDer på en av skogs-
stigarna. De skuDe icke kunna ga farbi varandra - icke vjlja
der. Deras händer skulle krama varandra...
Och sedan - ja, sedan skuDe aDt vara som förr.

<p>Med armarna lindade om varandra skulle de faljas at, ta-
lande i viskande ton om allt som hänt dem umder den od de
varit skilda åt.

<p>Angela fortsatte in i granskogen. Oemotstandligt drevs hon
framåt åt det håll, där hon visste att ösa var beläget. Nar
hon kom ut i en glänta av skogen, kände hon den salta brisen
fr,m havet. Ösa med sin stora park lag alldeles vid soanden
av havet, icke inåt land som Nybo. Men Aogela klmde mte
se parken. Skogen stod tät runtomkring den appna platsen
som var avervu#en av lingon och blabärsris. Den badade i
solen. Angelas skor blevo våta av dagg, när hon orampade
genom rlset. Nu var hon åter imme på en brun liten skogssog
halkig av fiolarets barr. Det doftade skog sa att hon blev yr
i huvudet. Men alltjamt fortsaoe hon att gå, raskt som om
hon haft ert bestämt mål.

<p>- Stanmy! viskade hon och harjade platsligt sprmga.

<p>Med ens stannade hon. Hon hade kommit ut ur skogen.
Framfar henne baljade familjen Landborgs park, gran och
lummig med stänk av skärt och vitt frao de blommande
frukoräden. Angela smag sig farsikogt nmt järnstaketet,
farbi en ståtlig grmd med två pelare av granit och kom ned
oll havssoranden. Hon satte sig på en sten och lutade huvu-
det i hinderna.

<p>Så här nära Ösa hade hon inte varit farut. Hon hmde
höra kacklet från hansgarden, en häst som gnäggade i stallet
Lätena fran djuren pressade sig samman med vågornas sorl
och rasslet av kiselstenar.

<p>Angela visste inte hur länge hon suoot där, da hon harde
aK någon appnade grmden och kom ned mot havet.

<p>Det är Stanny, tänkte Angela oroligt, men ville inte vända
på huvudet.

<p>Platsligt när hon sag upp, gick Stanny farbi henne. Hon
var insvept i en färggrann badkappa, och hetmes korta har
flag far vinden. Angtla fangade en glimt av hennes agon.
Stammy fortsatte, som om hon ej sett Angela. Så med ens
vände hon och kom ollbaka. Hon stannade framfar Angela.

<p>- Angela, sade Stanny.

<p>Hon var alldeles röd i ansiktet.

<p>- Jag visste nog jag skulle oräffa dig, utbrast Angela tafatt.
- Du svarade aldrig på mina brev, sade Stanny.

<p>Angela reste sig. Fastän Stanny alltid varit laDgre äm Angela,
kommo de nu nästan i jämnhöjd med varandta, emed#m
Stanny gick i låga badskor. De voro bada häftigt upprörda,
och tårarna stodo dem i ögonen.

<p>- Hur bar du kommit hit? kågade Stanmy.

<p>- Jag bor pa Nybo hos mm farbror.

<p>Så voro de tysta. Angela såg att Stanmy knappast förämdtae
sig. Hon var samma grovvr#ma flicka, nästan ful, men med
stralande öyon, som kommo en att glömma allt.

<p>- Du svarade mte på mina brev? upprepade Stanmy envist.

<p>- Jag k mde inte, mumlade Angela svagt.

<p>Det kom en plötslig glimt i Sta mys ögon.

<p>- Jag har ibl#md umdrat om det var min mor... började

<p>Varför skulle Angela längre hålla på denna tre ar gamla
hemlighet?

<p>- Minns du, sade Angela, den gången du berättade för
mmg om den där kråkungen du hade tämt på #sa och var
så glad åt. Sa försvalm den. Hela sommaren ropade du på
den. Sedan fick du veta att dm mor dödat den.

<p>Stamny bet sig i läppen. PlötsLgt lösgjorde hon sma stora
vackra hämder fråm badkappan, som de krampaktigt hållit
fast vid, och lade dem på Angelas axlar.

<p>- Jag älskade dig, Angela, stötte hon fram. Jag har aldrig
älskat någon så, utom en enda. Mm mor tlilde det väl inte.
Är det sa du menar?

<p>Angela mckade. Beröringen av Stalmys händer kom henne
att skälva.

<p>- Sade hon det at dig? viskade Stanny.

<p>- Ja, viskade Angela tillbaka.

<p>Det var som om de båda maste viska för att mte fru Land-
borg där uppe i byggnaden skuUe kunna höra dem.

<p>Stalmy log. Hennes ögon började glittra.

<p>- Kom med mig! sade hon.

<p>Hon lade sm arm i Angelas, och snubblande över stenarna,

<p>ivriga och heta, vandrade de bort mot badhuset som låg och

<p>gongade utanför batbryggan.
På bryggan tryckte de sig emot varandra för att ej falla
i vatmet. Stanny öppnade och drog Angela med sig m. Dör-
ren smällde igen efrer dem.

<p>I den djupa, av grå träribbor omringade bass,ingen var
vatmet grönt och gult av dansande solreflexer. 17.unt badhu-
sets väggar gledo vattenspeglmgarna i ringar som vidgade
sig och krympte ihop i en outtröttlig evig lek. Stalmy låste
upp de tva små hytterna.

<p>- Du kan låna mammas baddräkt, sade hon till Angela
och höll framför henne en ljusröd dräkt. Det är friskt i vatt-
net nu pa försommaren, ma du tro.

<p>Angela tog emo# fru Landborgs baddräkt och skrattade
med solen svidande i ögonen. När hon kröp i den, hade hon
en känsla av att hon hämnades på fru Landborgs fma skilm.
Hon gav baddräkten ett par lätta slag och gick ut till Starmy
som stod och solade sig mot väggen.

<p>- Ar det mte härligt? frågade Stanny.

<p>- Jo, svarade Angela.

<p>De stodo tätt intill varandra och blickade ned i vaanet.
En solvit rmg tycktes höja sig frfm ytan, den vidgade siy
långsamt och omslöt Angela och Stanny, på nytt kedjande
dem samman.

<p>Stanny bröt ringen, då hon steg nedför arappan till bas-
slingen. Hennes höft bildade en djärv kurva. På de starka
benen och låren knöto ug musklerna.

<p>Angela bearaktade heme med Iysande ögon. Staumy från
förr! Starmy nd stramden av Mälaren, där hon starkare och
ktafågare äm de andra rörde sig blsmd de umga flickorna fran
hushållsskolam . . .

<p>Angela gick nedför trappan. Det var lätt ljust fjun över
Staumys rygg. Angela såg det. Det gläntte som guld. Nu
plumsade Stalmy i och skrek till litet. Skriket ekade ut över
vattnet. Sarax var Angela efter henne och kämde med en
iming av fröjd och smärta den *iska kylan omkrmg sig.

<p>Genom dcn öppna luckan såg hon ut mot havet som fräste
vitt av ruDande vågor langt borta. Dunkelt mmdes hon då
det vita körsbärsträdet och kände smaken av stammens khb-
biga kåda i sin mum.

<p>Stammy och Angela sprungo åter uppfor uappan och satte
sig i solen och läto baddräkterna torka på sig.

<p>- Fryser du?

<p>Staumy böjde sig vänligt fram mot Angela.

<p>- O nej! Här är så vatmt.

<p>Deras röster flätade sig in i varandra, k,mde igen varamdra.
De hmde älmu inte tala om de tre ar de varit skilda från
varandra. Ett djup lag emellan dem. De hoppade över dju-
pet, ut;m att speja ned i det, och funmo varandra på vägar,
där de redlm för länge sedan gått arm i arm.

<p>De ralade om Suutsarnas hushåDsskola: om Linnea, den
stora bondflickan som haft ett barn som dött, om den ouev-
liga Namma Mosm, om Judy Rosenrauch och om Madeleme
Le Fort ocb Kalle Manderskiöld, vilka Angela träffat senare
än Staumy.

<p>- Och den där besymmerliga Bell von Wenden? sade Stammy
och sträckte vällusugt ut sina långa ben.

<p>- Hon bar ett dansinstimr i Stockbolm, svarade Angela.
Jag har Bått där i vinter.

<p>- Hon bade visst en sarskild svaghet för dig, sade Stammy.

<p>- Kanske.

<p>Angela stirrade framför sig. Hon viDe inte tala om BeD
just nu.

<p>Så sutto de tysta. Solen värmde dem. Vagornas sorl smekte
deras öron.

<p>- Hur ha vi kmmat vara ifr#m varandra så länge? umdrade
Stammy efter en sumd.

<p>Angela fattade tag i Stannys hamd.

<p>- I'rodde du mycket ont om mig? frågade hon.

<p>Staumy kastade huvudet bakåt.

<p>- Jag urodde att du glömt mig, sade hon. Men nu är aDt
bra igen.

<p>- Ja, det är bra igen, upprepade Angela bestämt.

<p>Men hon visste att allt icke skulle vara riktigt bra, förrän
de förtrott sig åt varandra.

<p>- Jag är ensam nu med pappa och mamma, sade Stammy.
Mm bror Bernard kommer inte hit pa en ud ämmu. Vi måste
vara tillsammans, Angela.

<p>- Men din mor?

<p>- Hon har kanske redan glömt alltsammans, sade Stanmy
med ett tvivlande skratt.

<p>- A nej, sade Angela. Hon förefaller inte som en som
glömmer. Hon minns. Milms i evighet. Det vet du också.

<p>- Får hon bara något som förströr henne för tiDfäDet, så
glömmer hon mig, sade Stanny bintert.

<p>Åter voro de tysta. Stammys knä snuddade vid Angelas.
Deras blickar irrade. De sågo ned i bassängen och upp på
väggarna, som voro i oro av bassängens vatten. Så drogo de
upp rina knm mot hakorna, knäppte händerna rmmt dem och
förblevo sa sittande som Imade de på något. Hela uden voro
de mtensivt upptagna av varandras närhet. Men älmu vagade
de sig inte ned i de ure årens djup. Det skulle dröja dagar,
imm;m de vagade det. Ett närmare efterforskande av var
amdras upplevelser skulle kunna fjälma dem frm varandra.

<p>- Jag tänker på, sade Stammy begnmdmde, att du och jag
en av de sista dagarna du var på hushållsskolan stiftade ett
förbumd. Vi kommo överens om att en gång i vårt liv at-
minstone utföra en hjältemodig hmdhmg. Vi kaDade vårt
förbumd "Varen". Mmms du?

<p>- O ja!

<p>De drogo djupt efter andam, tittade på varandra och sågo
bort igen.
- Har du... frågade Staumy försiktigt.
- Nej! Angela skakade pa huvudet. Och du?
- Nej.

<p>Men i badas tankar kom den där klara underbara morgo-
nen åter tiD dem. De hade gått utmed Mälaren på en liten

gångstig, skuggad av vajande trädgrenar. De hade raiat om
livet och döden och längtat bort från det vardagliga och gri-
pit efter hinliens flygande mobm högt över sma huvuden. De
hade velat bli något stort. Den hänförelse som tiOhör de ailra
första umgdomsåren hade bränt deras hjärtan.
De ryste tiO lite# och stego upp.
- Ja8 måste gå riilbaka nu, sade Angela.

<p>- Mamma kommer säkert att kärma ae nagon varit i hen-
nes baddräkc, log Srumy.

<p>När Angela klätt på sig, gingo de ut fråm badhuset sida vid
sida.

<p>Srammy såg oroligt upp mot #Ssa.

<p>Skulle hennes mor upptäcka dem?

<p>Hon påskyndade sina steg. Vid grmden st.umade hon ett
ogonblick. Hon frös nu i sma badskor och sin badkappa,
men ämda fortsatte hon förbi grmden och foljde med Angeka
tiil k#mten av skogen. Här stammade de.

<p>- Adjö - sa lämge, sade Stanny.

<p>Hon skälvdc ljret. Hennes läppar darrade.

<p>- Skynda dig hem! Du fryser ju, ropade Angela.

<p>Angela stod kvar och såg efter Staumy, där hon gick. Icke
en enda gång vände hon sig om för att vmka åt Angela. Nu
öppnade hon grmden. Och så var hon borta bland de grön-
skande träden i familjen Landborgs park.

<p>Morgonen efter det AngeLa rräffat Sriumy vjd havet vak-
nade hon mte, förrän husjumgfrun knackade pa dörren och
kom in med det varma varCnet i en kamma.

<p>Angela Ltg lätcjefuiit kvar i sämgen och såg ut genom för#
rret på hinlien, som var lika Iysande blå som aOa andra dagar.
Hon tyckte det var besylmerligt att hon sovit sa länge. De
föregående morgnarna hade hon redan under den lätta mor-
gonsömnen känt en oro som tvingat henne att vakna. Kan-
ske berodde det helt enkelt på ae hon dessa tidiga morgnar
hoppars träffa Stanny. Nu hade de äntligen mötts, och Angela
hade sovit lugnt i förtröstan på att Summy nog snart skuUe
skicka bud pa henne.
Angela lade händerna bakom nacken och kände sig fyOas
av ro och en stilla Iycka. Hon skulle nu förflyrta sig tre år
tiObaka - rill den sommaren då Stammy och hon dagbgen
varit tiOsammans. Ty Angela var viss pa att hon ater sknOe
få rräffa Stalmy. Hennes mor klmde ha glömt sirt agg tiO
Angela, Hon sknOe be Stanny gå och hämra Angela tiU #Ssa.
Angela sfmde en halvt medlidsam tanke tiU Paula, som nu
måste bli den överflödiga. Men Stamny gick före aUt amnat.
Före Tbomas ocksa? O nej. Angelas kämslor för Starmy
voro väl olika hennes känslor för Tbomas.

<p>Men där hon låg med halvsluma ögon, älmu med nattens
drömmar umder pannan, hade hon en förnimmelse av art hen-
nes kärlek tiU Thomas och hennes vänskap för Stammy flöto
ihop, bildade kronbladen tiil en enda blomma, som röd och
sväUamde av doft och forsommarens soliga glädje höjde sig
mr hennes hjärta.

<p>Hon började klä sig med fart, och hennes ögon tmdrade
m#mtert. Fram sängkammaren ovamför sitt rum hörde hon
Alexfmdras och Lilians röster. Det lät näsnm som om de grä-
lat om nagot. Peter var annu i staden, och Alexandra Vmd-
Frijs, Nybos rrognaste sommargäst, lag i Peters sämg bredvid
Lihan. Angela visste att Lilian och Alexamdra ej varit de bästa
välmer umder våren. Det hade varit något med Stellam. Stel-
Lfm hade ju själv berättat för Angela och Pauia, hur han
fbrcat med Aiexamdra - en flirt ej utan ekonomisk vinst för
SteOan.

<p>- Pu!

<p>Angela fnös Litet åt rosterna där uppe, då hon stod framför
spegeLn och fäste spetskragen krmg halsen. Hon log mot sm
biid i spegebm, och strax gav glaset henne tiLibaka leQdet
umderligt uppsvällt och oformligt. Det var en besYImerlig
sprgel, tYckte Angela. Allt som speglades i dess glas såg på
något sätt sa vansinnigt ut. Lilian hade väl hämtat ned der,
från något belamrat vindskontor i staden.

<p>De flesra möblerna och sakerna i Peters och Lilians som-
marbostad s:-go ut art vara sammanrafsade - överflödsvaror
frm deras äktenskaps förtta tid. Där famms en ohygglig buff6
av valaöt med infälld spegel i salen, och i salongen bredvid
salen stod ett gammak möblemang, vars glanstid för länge
sedam var förbi. Men Lilian hade larit klä över stolarna och
soffam med ljusblommig kretong, sa att de ända gjorde ett
ganska glatt mtryck.

<p>Vackra morgnar, som nu i dag, brukade de allesammans
ära frukost på den breda öppna verandan med utsikt över
trädgården, Angela var den förata där. Dofren från trädgår-
den sköljde över henne, när hon kom ut. Verandans stolpar
och den nedhämgande sirligt utskurra listen bildade ramen
kring en underbar tavla i grönt och vitt, som Angela tyckte
var ny varje gång hon steg ut på ver#mdan.

<p>Hon hörde Alexandra och Liliam komma nedför trappam
fråm sängkammaren. Deras steg voro hårda och onda och
hamrade mot träet. Angela suckade litet Aler#mdra slog sig
ned på sin plats med ryggen åt trädgården. Helmes stora
huvud och det förgrämda ansiktet med de urskjutqnde
framtanderna körde som en sned och trubbig spik in i den
nyss sa fridfulla tavlan. Lilian satt bredvid Angela.

<p>- Paula är mte här, sade hon och Iyfte smörkniven.

<p>- Jag skall ga efter henne, sade husjumgfnm leende och
satte ned grötfatet som sände upp grå jmgor.

<p>- Ja, gör det, sade Alexandra.

<p>Hon såg efter den bortilande unga flickgestalten och am-
märkte:

<p>- Den där nya - vad heter hon igen? - borde mte tala,
förrän mam frågar helme om något. Du har aldrig kunnat
uppfostra jumgfrur, Liliam. De bli bortskämda och ta si8 ton
från början.

<p>- Hon heter ju Frideborg, sade Angela för att avvjmda
gräl. Det låter som namnet pa en villa.

<p>Men ingen svarade henne. Angela avskydde Alexandras
och Lilians små skätmytslingar vid frukostbordet. De voro
som ett äldre äkta par som varje morgon bökar ned sig i
samma gamla trätoänmen.

<p>Nu kom Paula. Angela gav hemle en hastig bbck, da hon
lufsade fram rill bordet. Det var som om till och med hennes
har sov om morgnarna. Det hjingde slakt omkring helme, och
helmes ögonlock voro så nmga att endast ett par trrunmor
av ögonen svntes. Hon hade på sig en urtvättad sommarklän-
mng som var för kort för helme.

<p>- God morgon, sade hon otydligt, då hon satte sig.

<p>Alexmdra och Lilian sågo mte upp. Under djup tystnad
åts gröten.

<p>Angela tittade från Alexandra till Lilian och var nära att
brista i skrart. Här på landet där de tyckte att mgen såg dem
hde de tva vänimmoma lagt av sig all sm stadsdegans. De
gjorde så varje sommar. Ur garderoberrLqs och dragkistor-
nas gömmen letqde de upp utmodiga plagg, som de av snål-
het aldrig nändes skjmka bort. De vädrade dem i sommar-
solens klara glans. Under årens lopp bade de varken fetmat
eller magrat. De bibehöllo sina flickaktiga figurer, fastän am-
siktena åldrades. Då de spatserade i trädgården sida vid sida
i korta gammakmodiga jackor med vida puffar och rynkor
krmg arJarrLq och i kjolar som krympt, hmde mam på av-
tt#md tagit dem för umga flickor. Här vid frukostbordet sågo
de ju besylmerliga, näsnm anskrämliga ut. Men de brydde
sig inte om det. Pq Nybo famns det just nu mgen att klä sig
för. Både SteLlan och Peter voro för nätvaramde i staden. Det
var ett hus av bara fruntmmmer. När Stellan om lördagsef
termiddagen kom ut, klädde tig Alexandra i en modern
klämning, trorsande Lilians hånfulla blickar. Men Lilian och
Paula fortsatte med sma gqmla paltor. Och mte ens Stellan
skrattade därat. Men Angela, som älmu ej humnit vjmja sig
vid dem, famm dem löjliga. Tänk om fru Landborg skulle

göra en visit! Och åter voro Angelas tankar hos Stann#,.

<p>Paula såg upp och sökte förgäves dölja en gäspmmg#

<p>- Nu är det sa varmt, så man snart kan bada i haves
sade hon till Angela.

<p>- Kanske.

<p>Angela var rädd att förråda sig. Tänk om Paula anade att
Angela redan badat i havet! Det skuLe mte Paula förlåta
helme. Angela frös ull htet, då hon mindes hur det frisksl,
solglittrande vattnet sköljt över hennes kropp. Hon tittade
ned i kaffekoppen och såg bara Stannys vackra ögon, som
ater förtroendefullt logo mot henne.

<p>- Ni få aLdeles inte bada än, sade Alexandra vasst. Jag
doppade handen i vattnet i gar, nsir jag var ute på en prome
nad. Det var iskallt.

<p>- Ja, liila Alexandra har sa rätt, mföll Liliam hett och gav
Alexandra en blick, som bad om förlåtelse. Lilla Alexandra
har aLtid rätt.
- Vad far gör är alltid det rätta, mumlade Paula.
- Vad sade du?

<p>- Ingenting. Jag bara kom att tänka på något, svarade
Paula förskräckt.

<p>Angela drog efter andan. Den ljuvliga blanka sommarmor-
gonen höll pa att slås i bitar. Var och en borde äta på sitt

<p>Nu kom husjumgfrun ut på verandan och dukade bort
gröttallrikarna. Hon gled behämdigt meLan stolarna, men rå-
kade ända stöta tiL Alexandra, som gnydde tiL vid berö-
rmgen med den umga flickans arm. Angela gav Frideborg ett
uppmumuande leende. Hon hade bara varit hos Peter von
Pahlens en kort ud. Pa SteLans bal hade hon sett henne första
gamgen och slagits av hennes likhet, mitt i all obkheten, med
Agda. Hon hade ett egendomligt vackert antikte, som mte
sag svenskt ut. Inte heLer hennes livlighet var svensk. Redan
första aftonen ute på landet hade hon förrrott de bada umga
flickorna att hennes far var spanjor. När Alexandra fått höra
det, hade hon sagt:

<p>- Troligen är han i rtsillet klockskojarjude.

<p>Men Paula och Angela hade tyckt att det var så romsm
tiskt att ha en spanjorska i huseS att de gärna trott det. Hu
rrm och kokerskan bodde om nätterna i ee litet uthus ej
långt fråm viLan. Anda till sent om kväUarna hörde man där-
ifrån sång och gitarrspel. Det var Frideborg som sjöng. Hon
hade en vemodig, klagande stämma som gick genom märg
och bem Kokerskan, en gammal hygglig mämliska, som varit
hos Peter von Pahlens i ett ar nu, vilket var en jämförelsevis
lång tid i den familjen, var förtjust i flickm. Hon tassade rå
lätt genom rummen, graciöst balsmserande med brickorna.
Hennes blekbruna leende ögon tycktes se allung och ämda
drömma om nagot ammar. Någonting långt borta. A exandra
sade att hon såg lömsk ut, och dsirför k;inde också Lilian ett
vrsst obehag smyga sig över henne, da flickan kom i närhe-
ten. Kanske var hon egentligen rädd för att SteLan skrLlle
förälska sig. Om ocksa blott till utseendet, pårninde Frideborg
ju så starkt orm Agda, Stellans vackra modell.

<p>När Frideborg gått, vred Alexandra sig ett halvt varv pa
stolen och gav urädgs5rden en bister blick

<p>- Vackert väder i dag igen! förkrtnnade hon.

<p>Kmske bade hon ej sett der förut. Angela log mot Paula.
Men Paula såg ned och var ledsen.

<p>Nu rerte sig Alexandra fran bordet. Det var tecken tiL att
frnkorten var slut. Lilian, som ej druckit ur sin kopp, skyn
dade sig nervöst att göra det. Redan stod Alexandra på
verandauappan och satte på rig handskarna. Hela dagen bar
hon hamdskar på h inderna. Hon var rädd att förstöra sitt
fina skinn med solbrsuma. Också handskarna hade grävts upp
ur gömda förråd. De voro av svart glace och spruckna i
fingertopparna. Men de tjämade sitt ämdamål.

<p>Efter en snmd sågo Angela och Paula, som sutto kvar på
versmdam de två vänumorna arm i arm promenera nere i
trädgården.

<p>Paula suäckte på sig.

<p>- Usch! sade hon.

<p>Angela lade vänligt sin hand på Paulas axel och lutade sig
fram mot henne.

<p>- Bry dig inte om Alexandra, sade hon. Lat henne mte
förstöra var sommar.

<p>Paula gjorde en grimas.

<p>- Du vet att hon rorak förs#ört de sitta somrarna för mmg.
Hon har för resten förstört dem för mamma också, fast hon
nu mre vill låtsas om de#.

<p>- Varför tycker din mamma om helme da? *ågade Angela
nyfiket.

<p>- A! Jag ve# inte. Du ser ju att Alexamdra bestämmer
allting. Hon skö#er faktiskt hela hennen Jag undrar hur
manga gånger vi bytt husjumgfru bara för hennes skull. Hon
behandlar mamma, som om hon vore en ung fGcka. All#
måste mamma fråga Alexandra om. Det är så tokigt. Men
mamma matte älska Alexandra. Jag kan inre förklara de# på
am#at sätt.

<p>- Ja, det är underligt.

<p>Nu kom Frideborg in för att duka av.

<p>Hon stammade mitr framför Angela och Paula och slog
muntert med brickan mot sina knäm.

<p>- Det är viss# litet tråkig#? sade hon och hennes ögon tpe
lade.

<p>- Har Frideborg rrakigt också? undrade Paula.

<p>- Jag? 1# nej. Det hmner jag inte. Och sa har jag min mu-
sik. Jag älskar att sjunga.

<p>Hon började duka av, kastande dröjande blickar på flic
korna i hopp om att de skulle säg något om hennes vackra
aftonkonserter. När mgen sade något, fortsatte hon:

<p>- Här är en trevhg trakt, har jag hört. Om lördag blir det
dans på banan. Inte för att jag är sa road. Det fmns så mycket
taatnsiga flickor som gå där. Och jag tycker mte om slams.
Men man kan ju alltid utta dit.

<p>- Ja, det t,vcker jag absolut, suckade Paula med överty-
gelse.

<p>- O, sade Frideborg. Jag har köpt en så fin klämling. I
spanska färgerna. Jag kommer att se ut som en rikdR sen-

1°r la.

<p>Hennes ögon surålade. Och hon trippade bort med den
överfyllda brickan. Hennes klackar voro mycket höga, och
hennes gång hade en självmedveten liten gungmng som kom
helmes späda höfter att framträda.

<p>- Hon har da roligt, sade Angela glatt. Kom så gå vi ned
i trädgrden.

<p>Men nere i trädgarden undveko de sorgfälligt de gångar,
där Alexandra och Lilian promenerade.

<p>- Vad det här huser är grön#, sade Paula och bbmkade
med ögonen.

<p>De hade stamlat i närheten av syrenbersån. Härifram såg
man villan. Dess gröna färg stack av mot buskarnas och trä-
dens grönska omkrmg dem. Detta gröna såg onatcrligt ut,
nästan giftigt. De utskurna listerna belastade verandan och
löpte runt taket.

<p>- Jag tycker om Nybo, sade Angela, men hon tänkte hela
tiden på Stanny.

<p>- Jag... började Paula, men ryckte häftigt tiil, da hon
hörde ett rop fram Alexandra.

<p>- Gå inte! viskade Angela.

<p>- Jag måste.

<p>När Angela blivit ensam, smög hon sig bakom syrenbersån.
Där nere vid staketet fanns en liten sned grind som sällan
någon använde. Angela gick ut genom den, rädd för att
Alexandras skarpa ögon skulle leta räe på henne. Väl ut-
kommen, började hon promenera nedåt landsvägen. Hon hade
glöm# sin hatr, men det brydde hon sig inte om. Hon läng
tade efter en stunds ensamhet.

<p>När Angela kom #ill korsningen, där landsvägen delade tig
och löpte åt olika hall, satte hon sig pa dikeskanten bland
tmuluronblommorna Det blåste en lätt vind. Uppifrån skogs-
backen kom doften av nyutspruckna löv. Nere på en åker
arbetade ett par karlar i blå tröjor. Plötsligt hörde Angela
ljude# av vagnshjul. Framat vägen fran stationen kom en hög

3 i#rwenqerna    33

trilla körande, förspänd med en ramsvart ridhäst. Niir eki-
paget var helt nära Angela, tittade hon upp och ryckte till.
Ensam på en hög kuskbock satt fru Landborg och körde med
strama tyglar. Hon kastade en blick pa Angela. Sa höll hon
tvärt nn hästen.
De betraktade varandra intensivt. Fru Landborg log litet.
- Vill fröken von Pahlen åka? sade hon.

<p>Angela kände sa väl igen den nervösa rösten med den
starka fmska brytringen. Hon reste sig generad och borstade
grässtrån fran sin klänning.

<p>- Hoppa upp! kommenderade fru Landborg kärvt.

<p>#gonblicker därefter satt Angela bredvid fru Landborg pa
kuskbocken. Hästen lade öronen bakat, Iystramde till smäl-
lande# av den korta piskan.

<p>Fru Lamdborg tycktes hek npptagen av att styra hästen.
Angela gav hetme en skygg blick från sidan. Profilen, till
hälften vänd ifran henne, skälvde av liv. De fma näsvmgarna
vidgades. Den blå blicken lämnade inte hästens rYgg.

<p>- Så, ni är här? Jag hörde det för resten av Stanmy, sade
hon.

<p>Angela kunde nngenting säga. Liksom den gången för tre
år sedan, da hon besökte fru Landborg i hennes bostad i
Stockholm, kände hon sig nu ocksa btet rädd för herme.
Med ens sade fru Landborg, alltjämt utan att se på Angela:
- Ni skall inte vara rädd, lilla barn. M höll ju trots aUt
ert löfte beträffande Stanny. Det hade jag mte trott er om.

<p>- Jasa, sade Angela och blev ond.

<p>- Först i går fick jag veta ni var här, fortsatte fru LaDd-
borg fumdersamt, utan att låtsa om Angelas korta ton. I g#r
ja! Da kom StanDy mrusande tiU mmg, medam jag änmu höll
pa att klä mmg. Vet ni att Stamny egentligeD har ett häftigt
Iymme? Nej? Ja, det är ju mte ofta hon släpper lös det. HOD
hade älmu pa sig sin badkappa och sma badskor. Hon var blå
i ansikter av köld. "Nu bar du badat för liange", sade jag. Och
då förklarade hon att hon badat med Angela von Pablen.
Hon kastade ert namn som en stridshandske emeUaD oss.

<p>Herregud! Och jag kom först inte ens ihåg, vem m var.

<p>Hon gav Angela en liten spefull blick fråm sidan och klat-
schade med pislkan.

<p>- M höll ert löfte i tre år, sade hon nästLm milt. Och så
första gången ni träffade Stanny maste m tala om att det var
jag, hennes mor, som skilt er båda åt.

<p>Angda nickade. Hon höll sig fast med ena handen i vag-
nen som skakade av den häftiga farten.

<p>- Nå ja!

<p>Fru Landborg drog i tömmarna:

<p>- Det var naturligtvis Stanny som gissade sig till san-
ningen? Det svarar ni inte på. Nej, så sött då! M har ju något
av "den blle gentlemannen" hos er! Och i gar blevo m för-
stås kära i varandra på nytt, små dumsnutar.

<p>Plötsligt stannade fru Landborg häsren. De voro vid av-
tagsvägen till #sa. Hon släppte tömmarna och lade bada hän-
derna på Angelas. Piskan hade hon i den ena av dem, och
snärten kittlade Angela i ansiktet. Då lade fru Landborg
ocksa ifrim sig piskan.

<p>- Nu skola vi vara snälla i sommar, sade hon och skrat-
tade htet. Inte är väl jag en sadan tyralm att jag nu viU håDa
er två på avstånd fran varandra.

<p>Angela satt förvirrad. Det gick langsamt upp för helme
att hennes försakelse hade varit onödig.

<p>Fru Landborg hade tagit ett löfte av henne att ej träffa
Stnmy mer, och så hade hon inte ett ögonblick litat pa att
Angela skuLe hålla det. Men den gången hade hon framställt
sm bön ull Angela så passionerat! Vad hade Stanmy sagt som
nu kommit hennes mor att sa plötsligt slå om? Var hon ksm-
ske rädd för sin dotter? Var hon icke längre densamma?
Angela besmnade bara icke ant en sådan kvimla som fru
Landborg ej alltid tar de saker hon hittar på så fruktsmsvärt
allvarligt som en ung människa kan göra det. Hon spetsar
en lekande fjäril på sin nål, berraktar den med stingande väl
lust medan den sprattlar diir, men glömmer den så fort
vmgarna icke mer orka höja och simka sig.

<p>Då Angela icke heller nu sade nagot, ruskade fru Lqndborg
henne litet.

<p>- Nå, men så säg då nagot, fröken, utbrast hon med sitt
sjungande tomfall. Sanningen är att jag verkligen blivit en
bten smula urött pa Stanny. Låter det besylmerligt? Hon är
sa timg, Stanny. Sedan hon kom från hushaDsskolam, och
hon gick ut hela kursen, som ni mimms, sa har hon mest varit
här bom på #sa. Eljes ba vi ju, ni har ju varit dir, en vå-
nrng i Stockholm, där vi bruka vistas större delen av året.
Det tillhör aDt det vi maste umderkasta oss för mnin mans
skull. Men året efter det Stanny varit i hushåDsskolan väg-
rade hon helt enkelt att följa med till Stockholm. Också jag
älskar landet! Men inte som Stanny. När det b]ir mörkt om
kväDarna, l;ingtar jag ändå tiD staden. Så fick Staumy aDtså
stamma här ensam. Hennes far låter henne tvvärr alltid göra
vad hon har lust till. Och jag som verkligen hade tinkt få
helme bortgift den säsongen - innan hon glömt de kumska-
per hon mhämtat i hushaDsskolan! En flicka i hennes ålder
ensam pa landet uiDsammans med en gammal hushaDerska och
en kusk! Nå, ibland kom hon ju in till oss i Stockholm. Di
luktade det faktiskt ladugård om henne. Det där var Ig#a.

<p>- O, då var jag på Eka, utbrast Angela mmpu]sivt.

<p>Det gladde bemme att hon och Stanny båda varit borta if rm
Stockho]m samuidigt.

<p>Fru Landborg tog piskan ocb drog nervöst snärten meDan
sma hämder:

<p>- Aret därpa fick jag själv en nervhistoria, jag var väl
överansträmgd, och vår läkare ordinerade mig att stauma pa
landet. Där sutto nu jag och Stanny he]a de langa dagarna.
Bernard kom bara ut över söndagarna tiDsammans med mm
man. A, det var rys]ig!

<p>- Och sedan? kimde inte Ange]a ]ata b]i att fraga.

<p>Nu fick hon ju ända veta, om ocksa i hastig uppdragna
konturer, vad Stammy hade gjort umder den tid de varit
skilda åt.

<p>Fru Landborg gav henne en liten blick.

<p>- O, vad ni är intresserad, sade hon litet hånfuDt. I # ha
vi förstås varit i Stockho]m, tiDade hon. Jag har måst vara
ilme för aDt det politiska, som m viil begriper, det är ju stora
tider vi ]eva i. Det är al]t ändå bra besylmerlig att ni mte
mötts.

<p>Ange]a tänkte på Thomas. He]a detta nyår och denna vår
bade hon ju ej haft tankar för almat iin honom.

<p>- Jag är ju mest med mma släktingar, sade Angela umd-
vikande.

<p>- Jaha, och så var der ju det liDa löftet, påminde fru Land
borg henne.

<p>- Tror fru Landborg kanske vi råkats i aDa faD, utan att
ni vetat om det? frågade Angela hastig.

<p>Fru Lamdborg vände sig med ens mot Angela, och ull sin
häpnad märkte Angela att de blå ögonen skimrade av tårar.

<p>- Nej, jag har uillit till er, sade hon. Det är något fantas-
riskt med umgdom. Den är så allvarlig. Och den älskar så
varmt. Men ger den ett löfte, så är det löftet helig. Glöm no,
jag ber, hurudan jag var mot er förra gangen vi träffades.
För resten, m behöver mte glömma. Man skall aldrig glömma!
Varje upplevelse som möter en i de första ungdomsåren är
som en sjudande het droppe som brämmer ett litet ärr i ens
hud. Det är bara bra.

<p>Hon tog åter tömmarna för att köra vidare.

<p>- Adjö da, sade Angela och hoppade ur vagnen, imian
hästen åter sae sig i gång.

<p>Fru Landborg mckade. Hästen föll i trav, och snart var
ekipaget försnmnet.

<p>Ange]a gick uillbaka mot Nybo. Hon vrste mte om hon
var glad eDer ledsen över mötet. Hennes kmder hetrade. Hon
blygdes på något vis över fru Lamdborg. Hon klmde inte
förstå henne. När hon råkat fru Landborg första g°mgen,
hade Angela känt det på samma sätt. Då hade den underiig
frlm varit svartsjuk på Angela för ae hon vmmit Stannys
vanskap. Nu talade hon ammorlumda. Men något sade Angela
att hon den där aftonen för ute år sedan, när hon först träf-

fat fru Landborg, hade fått se en skymt av hennes mmersta
väsen, som icke konde förändras.

<p>Angela staumade med ens mittpå landsvägen och gjorde en
liten glad rörelse med armama. En vild känsla av fröjd och
befrielse fick makt med henne. Hon och Stanny skolle sUe-
des äntligen åter få vara tillsammans! Ingen skulle nu längre
hindra deras möten. Och Angela fortsatte aet gå framå# lands-
vägen, då och då Iyftande armarna som om hon vdat om-
famma nagon.

<p>Medan Angela uppe på Nybo återknöt bekantskapen med
Stanny Landborg, gick Petra omkring i de tomma och over-
givna rommen på Eka och skyndade sig att bli färdig för att
sa fort som möjligt komma därifrån igen.

<p>Också Pe«a upplevde ett återseende, men ett sadant som
hon blott motvillig fömmådde fmna sig i. Det var arrenda
tom hon nu dagligen måste träffa för ant med honom tala
om nyanordningarna på Eka. Byggnaden måste mUas om,
fastän Angela och Petra ej hade en tanke på att bo där i som-
mar. Men man fick ej låta stället förfalla. Mångt och mycket
ammat behövde ocksa sattas i stånd eller modemmseras, och
arrendatorn skulle lmder sommaren övervaka att arbetet blev
ordentligt utfört.

<p>Ett helt ar hade nu Petra varit borta från Eka. Hon k#mde
ej besluta sig för att göra sig av med egendomen. Den var
en gava hon en gang fatt till skänks, och hon kände det också
som ett arv som blivit henne anförtrott att förvalta. Kanske
ränkte hon även att det skolle komma en ud, da bon för all-
tid skulle slå sig ned p# Eka. Hennes tankar och planer f#
framtiden voro så svivande och oklara. Hon behärskades av
en sugande känsla av tomhet och slapphet. Ett ögonblick i
v#ras hade hon trott ae hon funmt en man i Tage Ehren-
creutz. Han skulle skiljas fran sm hustru, och Petra och han
skulle gifta sig. Men Hertha hade tagit tillbaka Tage, och
Petra hade fått en stark avsmak för honom, sedan hon sett
b#ms vankelmod och hans fikenhet efter hustrmls pengar.

<p>'mom henne värkte det dock alltjämt. Ibland om afmarna
när hon satt ensam i biblioteket pa Eka som förr i världen
med en bok i knäer, frös hon ull, emedan det föreföll henne
som om rummet vore fyllt av spöken. De kommo ringlande
ut fran helmes eget hjärta. De voro skuggor av henne själv.
Hon hörde hur de skrattade at henne, och hon rodnade av
skam, då hon tyckte att de pekade fmger åt helme. Hon var
icke längre den gamla Petra von Pahlen. Skuggorna viskade
det i hennes öra, slogo kalla fmgrar om hennes hals och ville
strypa henne.

<p>Där hon nu satt, en kvmna av kött och blod, hade hon
ehuru blott en enda g#ng känt famntagets umderliga viillust.
Hon ångrade det nu. Hon lät sina händer glida pa ett vilset
sätt utmed kroppens sidor och tyckte att den icke kingre var
belmes. Därför var der spökena voro över henne. Hon hade
varit fri förut. Nu hade hon märket av en man mbränt i sig.
Och den mammen var icke Thomas Meller.

<p>Petra grät mycket här på Eka. Hon tyckte sig ha förlorat
sig själv. Det var som om en stor kraft gatt av henne. Fbrr
hade hon tänkt pa Thomas, längtat efter honom, sträckt sma
armar efter honom. Nir hon nu sträckte ut armarna, såg hon
ocksa som förr Thomas komma emot sig. Men nu log han
cymskt, och hon visste vad hon skulle begagma honom till.
Det fjälmade henne från honom. Han var icke längre en av-
lägsen underbar dröm. Och hon var säker på att det var
Angela han älskade. Hur hade hon da kunnat ge sig at Tage?
Var det bara en stamnmg, den nllfäDigheten att de varit en-
samma i skymningen i Angelas rum? Den vita sängen som
stod bredvid dem och som de bara hade att flytta sig ett
par steg for att na hade kanske lockat dem bada. Var det så
det gick till? Var det pa det sättet de flesta kvimnor föllo i

mälmens armar? Men inom sig visste Petra att det varit cn
starkare makt som tvingat henne ull Tage: den bränmande
svartsjuka som gripit henne, da hon sett Thomas' och Ange-
las möte nere på kyrkogarden. Det var Thomas hon åurått,
det var Thomas Mellers namn hon åkallande viskat, när Tage
Ehrencreutz sjumkit in mot henne.

<p>Ibland tyckte Peua där hon satt i biblioteksrummet på
Eka att hon bbvit blind. Hon klmde inre se framför sig.
Världen hade såocknat. Alla känslor, alla begär koncentre-
rad« inom helme själv. I blodet, i nerverna som voro tiU för
att hämta upp skönheten uufrån, att suga ull sig dagrarna och
skuggorna över ett landskap, kände hon nu blott som en
smärtsam kramp, och helmes hjärta och sköte tycktes fyllas
av ttrömmamde eld. Hon förtärde sig själv. Det var som om
hon med vassa rovdjurständer sliut i och ätit pa sitr eget kött.
Sumdom fatm hon rig ttående vid fönttret spanande efter
stjärnorna hög där uppe pa himlen. Hur manga gåmger hade
hon mte stått sa på Eka och stirrat mot stjärnorna fylld av
längarl! Nu tyckte hon att hon ej k#mde se dem lämgre. Det
var mte samt. De bGxtrade emot henne, och somGga stjärnor
Iyste med ett särskilt starkt sken, men Petra bGckade åter in
i sig själv och såg bara mörker. Då letade hon tig tillbaka till
rin rtol och grät med ansiktet dolt i hämderna.

<p>Da hmde det hända att hon hörde rmygande ste8 ure i
ralen, och surax därpa kom Adele in. Peua var mer än nagon-
rin förr rädd för Adele. Hon hade en känsla av att Adel«
onda bleka ögon sågo tvärrigenom henne och upptäckte att
hon icke lämgre var jumgfru.

<p>- Sitter du här i mörkret? klmde Adele säga med sin hesa
röst.

<p>Och sa brukade hon gå fram och tända lampan. Obarm-
härtig nyfiket granskade hon därefter Peuas tårdränkta an-
sikte.

<p>Hon mmd« väl icke längre att hon en gang i hat slumgat
en sten mot Peua och varit nära att döda henne. Men Petra
mind« det. För henne var det som om Adele alltid haft en
skarp rten gömd i kanden, färdGg att i nästa minut kasta
den mot henne. Hon vämtade blott att Adele skulle slå ned
på henne och riva upp hemm« hemGghet.

<p>Da Peua varit några dagar på Eka, gick hon för att be
soka Betty, Hon hade icke förmått rycka upp sig till att göra
det förr. Det var en solskensdag. De grönskande uräden ut
med lamdsvägen doftade av rinnande kåda och nyutsprnckna
löv. Peuas tankar började plötsGg syssla med den döde Jo
han von Pahlen. Det var en befrielse för henne att tänka pa
något ammat än sig sjiilv. Kmske var det den vackra dagen
som väckte henne ull liv. För första gåmgen på lämge var
det som om den dödande kilman dragits *an henm« ögon.
Hon upptäckte skönheten omkrmg rig och log Gtet vemo-
dGg. Därför tämkte hon på Johan.

<p>Hur Jokan hade älskat allt som växte och sjöng: blom
morna och träden, de flygande faglarna, och de vita duniga
mobnen som foro över den blå sommarhimlen! Han brukade
sätta en blombukett i sin bredskyggiga hatt, den som ham
bar, när han icke gick med huvudet blottat, och en i knapp
hålet. Hur hans stora rödlätta ansikte da blänkt av fröjd! Och
han hade också vak ae dö ute i namren. Där hade han legat
död pa gräsmattan utanför sitt brmmande hus. Han hade haft
ett sådant umderligt leende på läpparna, och hans händer voro
fulla av gräs som han i dödskampen ryckt upp fran marken.
Petra böjde tig ned vid vägkanten och plockade ett par blek-
bla violer. Hon uyckte dem mot sitt ansikte. Det var rom
om de fört cn hälsning med sig från den rvällande jorden
och fran Johan som älskat den. Var fanns han nu? Peuas själ
sökte ett ögonblick Iyfta sig, men den förmadde det mte. Och
med ens sjönk åter all skönheten omkring henne undan, och
hon kämde Tag« armar omkrmg rig. Nu förstod hon att det
ej bara var träden och blommorna omkring henne som kom-
mmt henne att tämka pa Johan. Johan stod för helme för evigt
förbumden med Tage. Det var hos Johan hon förrta gåmgen
uäffat Tage Ehrencreutz. Och åter drogos helmes tankar ned
i den virvlande umderjordiska ström, där de ville drlmkna.

<p>Petra påskvndade sma steg. Hon märkte inte att hon tap
pade violerna. Hennes fot trampade ned dem i landsvägs-
dammeS utan att hon visste det.

<p>När Petra gick upp genom Ekereds park, mötte hon Gott-
hard. Han hade sporurock och lindade ben, och Petra förstod
med ett leende ae han försökte likna en umg lantjunkare.
Han vinkade glatt at Petra. Så stannade han. Solen sken
honom i ansiktet. Han hade redan Iyckats bli solbränd.

<p>- God dag, sade han brådskande. Mamma är där inne.
Jag skulle gärna vilja stanna och prata, men jag har verkligen
tusen taker att bestyra.

<p>- Jag skaD mte uppehaDa dig, sade Petra lugnande. Ar
det så mycket att göra?

<p>Han gjorde en vidlyftig sväng med armen som skulle giva
en förestäDning om att han omfattade akrarna, ladugården
och trädgården, aDung, med detta husbondens vaksamma öga
som ingenting kunde umdga.

<p>- Du förstår, sade han viktigt. Pa mina unga axdar vilar
nu ansvaret för hela godset. Det är mte småsaker det.

<p>Och han spatserade beskäfug nedat gangen, sparkande ste-
nar och tand omkring sig.

<p>Det var så olikt Hans' försynta sätt, att Petra blev litet
häpen. Här hade liDe Hans smugit sig omkrng och nästan
sett rädd ut, som om han bett om förlåtelse, när han vagade
tig på att ge en befallning. Det hade inte varit nagon hem
lighet för folket att det egentligen varit Betty som stvrt går
den, fastän hon så mycket som möjligt sökt dölja det. Hade
nu Betty varit sa dum att hon överlämnat aDtsammans tiD
denne pojkspobng?

<p>Petra fortsatte upp mot herrgården. Hon hade mte varit
här sedan sin brors död. Hon väntade nästan att han skuDe
stiga ut pa verandan. Det dröjer länge, mnan de dödas steg
förklingat. Hur blygt de än uampat jorden, ljuder ekot av
deras steg i dagar och år efter det de försvulmit. Brukade
också Betty sitta och Iyssna efter Hans? Peua vände sig om,
när hon kommit upp p# verandan. Hon såg ned över den
terratsformiga trädgården. Där nere flöt ån. I rimmar bru
kade Hans ro omkring där i sin båt bland näckrosorna. Också
nu tyckte Peua sig förnimma suset av arslag och ljudet av
vattendropparna som i glittrande regm föllo från årbladen.
Så upptäckte hon inspektorns pojkar som sutto nere i Hans'
båt och metade. Ibland rodde de ett par slag, så sutto de ater
stiDa med utsträckta metspön. Livet fortsatte. Det urängde
sig fram överallt. Tog batar och drömlikt stiDa åar i besitt-
ning. Johan och Hans! Hade det mte uots aDt funmits nå-
gon hkhet mellan dem? Båda hade med fumliga händer rört
vid alltför jordiska ting, medan deras tankar flugit langt bort.

<p>Peura fann Betty inne i Hans' rum. Hon satt nedsjunken
vid skrlvbordet och bläddrade i en hög papper. Men när hon
fick se Peura, rusade hon upp på sitt forna bvliga sätt, snubb-
lade över mattan och nästan störtade i Peuas armar.

<p>- Vad jag är glad att se dig, sade Betty och strök håret
fran panman.

<p>Hon sköt ned Peua i en stol och satte sig själv mittemot
henne.

<p>När Betty varit uppe i Stockholm suax efter Hans' död,
hade hon varit sa förändrad. Nu såg Peura till sin glädje att
Betty återfitt färgen på sma kinder och att ögonen Iyste.

<p>- Jag har ej hunnit komma förr, sade Peua litet generad,
ty hon visste att hon mycket väl borde ha haft ud att hälsa
pa Betty, om hon verkligen velar och föresatt sig det.
Betty gav henne ocksa en forskande blick.
- Du ser mte frisk ut, sade hon.
- A, det är inte nagot fel med mig Jag har endast så
mycket att tänka pa.
- Gotthard gick ut nyss. Kanske du mötte honom? frD-
gade Betty ivrigt.
Petra tmålog.
- Jo, jag uäffade honom. Han hade bara så förfärhgt
brattom.
- Ja, det har han alltid, sade Beuy förnöjd. Han försöker
sig pa att sköna Ekered.

- F.r han mte bra umg? framkastade Petra.
- Han är ju hela tjugutva ar, vad tänker du på?

<p>Betty var stolt över den iver, varmed Gotthard ägnade sig
at sin nya uppgift, det var lätt att se.

<p>- Men mte ämnar du väl låta honom slota i Uppsala? sade
Petra.

<p>- Jag vet inte. Vi fa försr se hm det går för honom här
pa Ekered i sommar. För resten, Petra, Gotthard passar nog
mte i Uppsala. Han har aldrig trivts där. Du vet, han vill
hdst av allt bli diktare. Han skulle gott kmma sköta Ekered
och #kta samtidigt.

<p>Petra smf#og litet vemodigt åt Betty, så som också Hans
skulle ha lett. Nu levde Betty farer i srna stolta framtidsdröm
mar för bamen. Efter hennes mans död hade de svällt ut
aDtmer för att även fylla det tomrum han lämnat efter sag.

<p>- Har du läst nagra dikter av honom? frågade Petra för
siktigt.

<p>- O ja, flera stycken, sade Betty muntert. Men mte tror
du väl att jag riktigt skulle kumma förstå dem? Jag visste all-
tid att mma barn skulle gå om mig - bli mig överlägsna. Men
det är jag bara glad åt. Nog äro dikterna vackra, fast jag
ar fram en annan tid - den da man sentimentalt rmlmade på
hjärta och smärta. Nu äro bade hjärta ocb smärta för#ldrade.
Nu är det visst bara fråga om "blodets lust", "köttets must"
och "passionens pust" och sådant. Men kanske är det bra så
ocksa, och kanske är det detsamma ändå. Skall du resa upp
till Nybo snart?

<p>- Ja, redan om nagra dagar. Jag vet inte hur det är - men
jag trivs inte riktigt på Eka längre.

<p>- Det kommer igen, skall du se, sade Betty förtröstans
fullt. Första veckoma sedan jag återvänt hmt, efter det blle
Hans hade lämnat oss, kände jag det så tomt att jag ville
skrika Det var ju också så hemskt med omstämdighetema
vid håns bortgang, och lidander hade nog gjort att ham inte
l#ingre var rikdgt sig själv, utan liksom förvandlad. Kan du
tänka dig att strav inman det hände hade han skrlnt ut en
checlc på seYdotusen 'cronor och lagt m den i ett kuvert
adresserat dll mm bror? Det var som om han fatt för sig att
han var skyldig Jacob något, och Jacob hade ju nog varit
mycket mäll mot honom och bistatt honom med råd och
dad, men det var ju mte alls han som skött honom mmder hans
sjukdom. mte heller visste han om nagot mdamål som peng-
ama klmde vara för, sa han kunde ju inte ta emot dem umder
sådana här sorgliga förhållanden. Jacob trodde att Hans
hade fae något slags tvångsförestälbningar på sista dden, och
det sade alla de andra läkarna också att det var deras be-
stämda övertygdse. Nu efterat är det därför liksom om han
hade befriats och som om den riktige Hans hade kommit
tillbaka. Ja, det är verkligen som om Hans i all tysrmet smu-
git sig tillbaka hit. Du vet att jag mte gäma tror på andar,
gengingare eller nagot liv efter detta. Men jag tycker ändå
redan att jag blivit gladare och att det är dätför att Hans
sådan han var förr ler emot mig överallt. Varifrån? Det har
jag ingen aning om. Men det är ett leende som dröjer någon
städes i luften omkring mig.

<p>De sutto tysta. Med ens märkte Petra att Betty tagit hen-
nes hand i sin. Petra drog den icke åt sig. Det strömmade ut
en kra* från demma stora fasta hand som sållade Pearas oro,
om också endast för en smnd.
- Vad det är skönt för dig att du ännu kan vara glad,
Betty, mumlade Peara försagt.
- Jag har ju mina bam också, sade Betty. Jag tämker ibland
med en rysning på hur det skulle vant, om jag ej haft dem.
Nu kärmer jag mig som om jag ständigt hölle på a« bygga
upp nagot. Det är ett hus som reser sig, och de# är mitt. Jag
krm säkert dö nöjd, när jag ser taket av det Men nu måste
du ha dig en kopp kaffe. Vad tänker jag på, som sitter och
glömmer bort det.
Hon reste sig. Petras hand gled ur hennes och vilade ater
slappt i knäet.
Gottbard kom in till kaffet, och Edla som varit sysselsatt
uRe på sitt rum gjorde dem nu ocksa sällsl#ap. Petra sag på
de tva umga. De voro allrssS med i Bettys fantastiska bygg-
nad som över alla andra skuUe resa sig mo# skyn. Petra kunde
mte låta bli att tycka att de sago bra litet märkvärdiga ut.
Edla hade Perra aldrig förstått sig på. Hennes närsynta ögon
som de sista åren skyddades av en blinkande pmcenez hade
bakom glasen fått en skarp blick. Denna vår hade hon gltt
ut semmariet med goda betyg. Läshuvud hade hon iU tlltid
haft. Hon hade redan som bam ägt en förvånansvärd latthet
att lära sig saker utandU och att rabbla upp dem utan tankar.
Perra märkte att hon redan betraktade sin mor med kritik.
Gotthard, den slarvern, var annorlumda. Han behandlade
Betty nsistan som om hon varit bans fästmö. Han var be-
skyddamde, öm och förtrolig. De måste skram # hans små-
robga imfall. Petra kände bkväl art han aUs inte var att bta
på. Men trots det att Petra salunda icke anmdades Betty
hennes bam, sved det ämda som så ofta förr i hennes hjärta,
när hon såg Betty sim där omgiven av dem - ilmesluten i
sitt hems varma bo.

<p>Och när Petra slutbgen gick dUbaka dll Eka, var hon fyDd
av bitterhet. På vägen hade hon änmu ett mö#e som ökade
den förtvivlade gapande tomheten i hennes hjärta. Det var
den där bondflickan, den unga ogifta kvhman, som för ee
par år sedan hade fött ett bam dll världen. Nu kom hon
emot Petra med den bUa flickan vid sm hand. Petra måste
sramma. Den unga kvinman tycktes ha famts av en VISS ttU-
givenhet för henne, emedan Petra varit med den där natten,
då bamet kommit fill världen.

<p>- Här är den QUa, sade den unga modem glatt.

<p>Petra belraktade barnes en rosig och vaeker Qten tös, som
förtroendefuDt lade sin hand i Petras. Hon såg art modem
älmu e; fålt någon rmg på Sitt fmger. Hon #föreföU ämdå
Iycklig och belåten. Också hon reste väl en byggnad mot

<p>skyn.               ..          h Hon

<p>Petra skyndade ndare. Det lamrade Slg mom enne.
hade varit med om be*ukmingens akt, men hennes träd bar
ändå ingen frukt.

På aftonen efter det Petra varit på Ekered satt hon åter en-
sam i blblioteket. Hon skulle mte stuma länge på Eka nu.
Det hon haft att ordna med och säg tiU om var snart klart.
Hon kunde mte läsa, fastän hon slagit upp en bok. Hon
behöD den bara i knäet, nästan som en ursäkt för att hon satt
där så sysslolös. Men n;ir hon hörde steg utamför i salen, var
hon glad att hon hade boken. Det var Tord Holmsrröm
som kom. Han stannade tveksamt pa tröskehn. Det hade inte
börjat skymma äm. Rummet Is;g i ett blekt ljus, och PetrsJs
ansikte var vitt av det.
- Förlåt att jag stör.
Petra betraktade honom noga. Hon hade verkligt håDit av
honom. Han hade icke förämdrat sig mycket sedan den där
hösten, da de i hem]ighet kysst varandra i skogen ktmg Eka.
Varför älskade hon honom inte nu? Varför darrade det
mte till mom henne, da han steg in uU henne? Hon hade umd
rat detsamma, då hon för någon månad sedan sett honom
vid Hans' jordfäsming. När hon statt vid kistan, hade hon
kämt att nagon betraktade henne. Da hade hon höjt ögonen
och mött Tords blick. I hans ögon dröjde älmu ett skimmer
av ömhet, som om han blivit rörd av att återse henne. Men
Peua hade kämt sin likgiltighet nästan som något onaturhgt.
Tord kom nu fram tiU henne.
- Får jag slå mig ned? fragade han.
Peura lade bort boken.

<p>O, ja visst, sade hon och sökte lägga m hjärdighet i sin

<p>Han hade ett par saker att tala med helme om. Det rörde
naturhgtvis reparauonerna. Men Peura tänkte att detta ksmde
han hka gärna sagt nästa dag. Det var mte något som bråd
skade. Hon fick en misstanke att han kanske endast sökt
dem tiUfäUe för att få sim här i ro med henne. Tanken plå-
gade henne, men da hon nu ouRhörligt hörde honom säga

"fröken" blev hon ledsen, hon visste inte varför.

<p>Hon avbröt honom med ett nervöst skratt.

<p>- Men vi ha ju en gång blivit du, sade hon.

<p>Tord blev röd ända upp i pannan.

<p>- Jag urodde inte att fröken - att du ville mmmmas det,
sade han.

<p>Peua rodnade ocksa. Han hade ju sagt fröken de före-
gående dagarna, och hon hade inte ens tänkt på det. Varför
skulle hon nu plötsligt. . . Hon tYckte att hon begatt en dum
het. Det lilla ordet du som han stannade framför, inman han
vagade sig pa det, var som en hand som sträcktes emot henne
och ville uYcka henncs pa nytt.

<p>- Jag hoppas jag skall sköta mn alltsammans nu uU belå-
tenhet. Så blir det ett nytt Eka du kommer ullbaka till, sade
Tord.
- Hur bar det varit i vinter bär? frågade Petra.
Han ryckte pa axlarna.

<p>- Det är tyst och ensamt nu, när herrgården står tom,
sade han. Men man far väl vänja sig vid det. Ibland påstår
Adele att hon ser ljus fran fönsuren. Hon vill väl skrämma
mig med att der spökar. Men fast vi varit ensamma här två
vintrar nu, så rycker det till i mig, när hon talar om det där
ljusskenet fram fönstren. Hon uor nog att jag bbr rädd. Men
varje gang tänker jag på dig. Jag inbiUar mig att du kommit
tiUbaka, att du sitter som förr vid fönstret och att jag bara
behöver gå över garden för att fa uräffa dig. Och då känns
det dubbelt tomt, när jag ser ut och hcla byggnaden ligger i
mörker.

<p>Nej, Petra skulle mte lådt honom säga du. Det var som
om det liJla förtroliga ordet också väckr hll liv hennes gamla
känslor för Tord. Hon blev rädd för hans röst. Hon kände
så väl igen tonfallet. Längtade han ännu efter henne? Han
visste ju att allt var slut mellan dem. Hon såg bort fran ho-
nom, ocb hennes blick träffade spegeln, som var placerad
mittemot soffan. Hon sag Tord och sig själv i den. Och ge-
nast mmndes hon en annan spegelbild av henne och Tord.

Det var när de en Iycklig dag suttit på det lilla konditoAet
I småstaden, Tord hade suäckt sig efter he mes mun, och i
detsamma hade hon i den dammiga spegeln sett en bild av
dem båda: en man och en kvmna med heta blossande kmder
och leende ögon.

<p>Nu umdrade hon mom sig pa ett barnsligt och oresonlig
satt, om spegeln där borta pa konditoriet ännu mmehöU bil-
den av henne och Tord. Men hon visste ju art komme hon
nu tiUbaka till den gamla konditorispegeln med dess pråliga
förg,vUda ram, skuUe den bara atergiva henne själv. Och hon
hade sedan sist blivit ett par år äldre. Ack, dessa stilla glas
som likna fruset käUvatten, de fånga på en seklmd livets
skiftande bilder och människornas flyktiga och nyckfuUa rö-
relser för att i nästa ögonblick åter sudda ut dem!

<p>Peua vände sig mot Tord:

<p>- Angela och jag skola ju vara på Nybo i sommar. Om
det är något, så skall du bara skriva tiU mmg.

<p>Men han viUe inte gå. Vad ville han då? Han hade ingen
rättighet över henne, dätför att de kysst varamdra. Petra
sade sig det och kämde sig upprorisk. Varför satt han kvar?
Men plötsligt uäffade henne hans blick. Den var fylld av
ömhet. Så hade han sett pa henne, da han första gangen ta
git henne i sma armar. Han var en amtan, en bättre mam än
Tage. Varför hade hon mte i stället blivit hans? Om hon
givit sig at Tord, skulle hon da känt sig så tom som hon nu
gjorde - tom om hon skänkt bort något och ej fått något
i gengäld? Hon såg på honom igen och blev rädd för sig
själv. Hur hade hon kunnat bb så förändrad efter Tage
Ehrencreutz' fanmtag? Förr hade hon inte vetat vad det var
att ge sig åt en man. Nu när hon vrsste det, gmgo allehanda
förestäUningar genom hennes hjärna, bara för att Tord be-
traktade henne med denna bbck av ömhet. Trodde hm att
hon ännu var en oskuld? Närde han någon förhoppning om
att hon ändå uU slut skulle ge sig åt honom och att han skulle
bb den förste i hennes bv? Hon ville döda den där ömma

4 #uJ#ntjerna   49

bbcken hos honom. Kanske höll hon ännu av honom. Hon
tinkte på den där natten i hotellrummet, da hon vägrat att
bli hans. Var da den gåva hon hade att ge sa förskräckligt
dyrbar att hon måste hålla på den? Och ater foro Petras
hämder utmed hennes höfter, som om de sökt något.

<p>- Bryr du dig ämnu om mig? frågade hon och höjde sitt
ansikte mot honom.

<p>Ham mickade. Han kunde mte svara.

<p>- Du skall mte bry di8 om mig - mte längta efter mmg,
fortsatte Petra häftigt. Jag är ändå inte nu lämgre den du tror.
Peua fick ett hett begär att kasta av sig sin börda. En-
samheten hade varit för stor för henne. Hon måste förtro sig
at någon, och hon valde den man som hon visste älskade
henne, utan att tämka på att hon hmde göra honom ont Det
var en svmdel som kom över henne, och mman den hade slu-
tat att glmga henne på feberheta hämder, hade hon redan
börjat berätta sin hemlighet för Tord.

<p>- Jag är inte längre den du tror, upprepade hon envist.

<p>Och orden gåvo eko i hennes hjärta, så att det började
bulta hårt.

<p>- Mrnns du, fortsatte hon, att jag en gång berättade för
dig att två mäm kysst mmg, mnan jag träffade dig? Det var
sant, men jag sade mte då att jag alltjämt älskade den ene av
de två - och jag älskar honom ännu.

<p>Tord böjde sig fram mot Peua och sag uppmärksamt in
i hennes ansikte.

<p>- Var det därför, frågade ham stammande, var det därför
du inte ville bli min den där natten pa hotellet?

<p>Och när han sade det, sågo de bada för sig Petras hotell-
rum med den gifugt blommande mattan och den uramga sof-
fan, där de surtit böjda tätt intill varamdra. Ja, än mer! Ho
tellrummet gled in i biblioteket på Eka, det sjönk ned i det
som en av dessa uolleriaskar som kuuma fogas den ena i den
andra, utan att man förstar, var den ena slutar och den andra
tar vid.

<p>Pet#a strök sig uött över pamlan. När handen föll ned i

helmes knä, tog Tord fast den i sin. Hans berörin8 gjorde
henne orolig. Varför lät hon mte alltsammans vara? Ham
kunde ju få forrfara att älska henne. Men något sade helme
art det var orätt mot honom att ej tala. Och åter kände hon
hotelbummets väggar omkrmg sig. Sa nära hon hade varit
att bli hans! Hon såg också den vanskapte dvärgen grina
emot sig sådan hon sett honom, då hon från fönstret blickat
rn i hans rum. Hur hans krokiga hämder famlat efter kvinnm
som slutligen tlmlat baklänges och uppslukats i hans vidriga
famntag. Pet#a sade:

<p>- Jag uor inte jag tänkte på den jag älskade just da, Tord
Jag var helt enkelt rädd den natten. Kärleken tycktes mig
sa hemsk - som något fult som man maste komma umdan
Ja, jag var rädd. Och ändå höll jag av dig! Jag hade väl för
ett ögonblick glömt den andre - elier jag trodde art du
rkuUe fa mig au glömma . .. Och kanske det Iyckats mig, om
lag blivit din da.

<p>Petra höll upp och såg på Tord med åmgest i blicken. Ho-
tellrummet försvann. Det vita ljuset i biblioteket hade fått
stänk av sommarskymningen som börjat breda ut sig umder
parkens uräd.

<p>- Tord, viskade Peura. Jag har givit mig sedan åt en an-
nan - mte åt honom jag allud älskat. Jag vet inte varför jag
gjorde det. Det var en tillfäliighet, en stämning.

<p>Tord drog plötsligt umdan sin hand.

<p>- Så, sade han. Har du skämkt bort dig till en amlan sedan
dess? När gjorde du det?

<p>- Det var stra# innan Hans gick bort. Jag åmgrar det nu
efteråt. Det är som om jag inte kunde få rärt pa mig själv
gen sedan.

<p>Tord steg hasngt upp. Han gick fram till fönstret. Sa stod
han ett ögonbiick stilla med ryggen at Peua.

<p>Vad tänker han nu på? umdrade Petra.

<p>- Då kumde det iika väl varit jag... som blivit din #kare
sade Tord borta vid fönsuet.

<p>- Ja, sade Petra. Det hade nog varit bättre.

<p>- Jag var dum, sade Tord utm att vända sig om. Jag
troddc du älskade mig.

<p>- Kanske jag gjorde det ocksa, mumlade Petra.

<p>Tord kom fram till hemmr igen. Han stod och sag pa henne
med händerna i fickorna. De darrade sa att han maste hålla
dem knutna. Vad hade mte Pe#ra vari# för honom! Hon hade
för en dd förändrat hela hans liv. Hon hade gjort honom
okänslig för Adcles giftiga pilar, sa att han kuumat uthärda
dågarna och nättema i arrendatorsbostaden. Och nu... var-
för skulle hon vara en annan nu?

<p>- Petra, sade han. Varför har du talat om det här2

<p>Petra gjorde en liten trött atbörd:

<p>- Jag ville att du mte skolle ödsla någon kärlek på mni#

<p>Då lade sig Tord ned tätt invid Petras s#ol och gömde si«
hovud i hennes knä. Han borrade m der där, som om han
velat röra vid hennes fläckade och uppbrutna sköte.

<p>Petra satt tys# och darrade. Tyngden av h#ms huvud gjorde
helme orolig. Hon for med sma kalla fmgrar över hans
blonda hår. Och a#er kramades hennes hjärta av lingnm
efrer ett barn: ett barn som skulle trycka sig m mo# henne
som Tord nu - ett barn med mjuka lemmar, en liten varelse
som hon skulle fylla med sin ande. Det var väl begäret efter
ett eget barn som förmått henne att taga Angela till sig. Nu
hade Angela vuxit upp tiD en umg kvmna. Men Petras läm#ran
efter ett barn var älmu m#e stillad.

<p>Tord mumlade nagot. Hon hmde inte uppfatta vad ham
sade. Hans armar trcvade nmt henne, och hans händer knäpp-
t« bakom hennes midja. Hon var fången.

<p>- Petra, far jag kyssa dig?

<p>Han Iyfte upp sitt ansikte mot henne. I hans ögon såg hon
en blick som hon ej sett där förr, en nästan ursinnig blick,
fylld av begär och ändå besviken. Ocksa hos Peoa bramn bc-
gäret. Också hon var besviken. Hon lösgjorde sig icke ur
hams famntag. Hon ville det icke nu, även om hon kulmat.
Hon sänkte sin mum ned i hans. De kysstes som två förlorade
varelser, krampakogt slutande sig imoll var#mdra.

<p>De hörde icke Adeles steg ute i salen. De vaknade upp av
ett hest rop. Petra var den första som upptäckte Adele på
tröskeln tiU rummet. Hon stirrade pa Adele över Tords ska-
kande skmldror. Hon såg strax att Adele log - ett elakt
Iystet leende, som om hon nästan njutit av det hon nu fick
uppleva.

<p>Ocksa Tord hade hort Adeles rop. Han släppte mte Petra.
AUrjämt knäböjande framför henne och med sma armar om
krinK hennes liv vände han litet pa huvudet och gav Adele
en låmg blick. Och i den blicken låg, om Adele mäktat första
det, upprorets glöd, den flammande revolten mot alla för-
ödmjukelser hon brmgat honom. Men Adele fdrstod inte.
Hon trodde att han skämdes.

<p>Med smygande, nastan hoppande sprang, likt en katt som
lurar på sitt rov, närmade hon sig paret vid bordet. Hennes
kropp knöt sig samman, kanske av skrae, kanske av am al
kande gråt. Från hennes strupe kom ett ljud som spalm hon:

<p>- Oj! Oj! väste hon. Tord och Petra! F,tt sådant vackert
par! Oj! Oj!

<p>Nu var hon nära dem och måttade med handen ett slag
mot Petra. Men Tord reste sig blixtsnabbt och grep handen
i luften.

<p>- Var stiUa, Adele, sade ham hotande.

<p>Adele vred sig för att få loss sm hand, och när Tord gav
efter, tumlade hon baklänges mot bordet. Med knutna hän
der stödde hon sig flämtande mot det. Nu var hennes an
sikte vitare än vanligt. De bleka bla ögonen skeno.

<p>- Ni ha bedragit mmg, skrek hon. Det här har pågått i
åratal.

<p>Hon rusade tiU fönsrret och kastade upp det så att ra-
torna klirrade.

<p>- Hör hit, folk, ropade hon ut i den tysta parken. Kom
hit och titta pa er älskade herrgårdsfroken i famnen på sm
dräng.

<p>Men Tord var med en par steg hos henne och lade han-
den over hennes mun. Han sköt henne otåligt bort fråa
fönstret och st mgde det. I sin iver skufhde han omkull
helme. Hon satte sig långsamt upp, men resre sig mte från
golvet. HenDes skratt skallade genom rummet. Hon vred sig
som i plågor, sparkade med benen och visade tänderna. Petra
satt förskr§ckt och tyst. Hon skälvde sa häftigt, att hennes
fingrar började gräva mot msidam av händerDa som skakade
i heDDes knä.

<p>- A, en sådan dråpbg historia, kom det fråD Adele. Den
ljuva mön Petra von Pahlen! Der högfärdiga stycket som gick
och gömde SiD kostbara oskuld under kjolarDa. Känns det
mte lättare nu, Petta, sedam du blivit av med den? Ham är
#inda duktig, Tord, att ligga i! Fall i varandras armar nu
igen, små rarmgar. Jag vill se på, när ni älska varandra.

<p>IDgen svarade helme. OkvädinsordeD ramlade ur henne.
HOD tuggade dem som fradga mellan sina tunna sttama läp
par. Det var som om hon beredde sig att njuta kärleksak-
tens högsta extas. Hennes kropp for i ryckningar, knäDa
pressades emot varandra. Slutligen blev hon stilla.

<p>Och plötsligt sade Tord tvärsöver bordet:

<p>- Vad tänker du pa, Petra?

<p>Adele vände förvirrad på huvuder. Hans röst var sa lug4
så fylld av omtanke bara för henne som satt med knäppta
hander i stolen där borta, att Adele kände det som om hon
fått en rlmgande örfil.

<p>- Nu går ämdå skammen pa torra bmd! skrek hon. Borde
du inte i stället fraga, vad jag, din lagliga hustr4 tänker
om er?

<p>- Det ha vi hört, sade Tord. Jag frågade dig, vad du täm-
ker pa, Petta?

<p>Petra svarade inte. Hade hon kum at svara, skulle det va-
rit att hon nu trodde att hon fick sie straff för det som
hänt mellan henne och Tage Ehrencreutz.

<p>Men Tord böjde sig tätt ned mot Adele.

<p>- Vet du, vad Petra tämker på, sade han till Adele. Hon
ser just nu för sig dig med en vass sren i handen. Sedan
minns hon nnte mera, därför att du kastade stenen efter henne

och var nära att döda henne. Trodde du inte jag vrsste det,
Adele? Säger du ett ont ord om Petra, skall jag berätta den
htstorien för alla.
Men Adele bara fnyste.

<p>- Varför talade ni inte om det da - då för ett pat år
sedm? fragade hon hånfullt. Jo, det vet jag. Då skulle man
undrat, varför jag var ond på Petra, och så hade du ocb
Petra kommit i var mans mun.

<p>- Du kan inte slingra dig ifran samlingen, Adele, sade
Tord. Ingen kommer att göra nagra fragor, om man får veta
att du velat döda Petra. Ditt onda humör är för välkämt.

<p>- Utpressarmetoder är du slängd i, mumlade AdUe, men
blev i alla fall genast tyst.

<p>Tord hade kanske ända rätt; ingen skulle tro vad hon sade
om Petra - inte Betty, den storögda kossan, och mte heller
Gotthard, den där viktige spelevinkern.

<p>Adele reste sig motviDigt från golvet.

<p>- Nu går jag, sade hon, så bli ni av med mig.

<p>Petra suckade av lättnad, men Adele kom fram till henne
Med händerna i sidorna ställde hon sig att betrakta Petra.

<p>- Jag tror ämdå inte på allvar att det verkligen varit Tord
som plockat av henne hennes skatt, sade hon, upplyst av den
hysteriska kvmnans blixtklara och ohyggliga mtuition. Nu
efteråt kumna ni gärna ha ert lilla kukeliku för er, det rör
mig inte för etr öre. Men lika bam leka ändå bäst! Inbilla dig
mte, Tord, att ditt skinn är tiDräckligt fmt och mjöligt för
att en fröken von Pahlen skuUe släppa dig på sig i första
taget. Den där ljuvlige Tage Ekencreutz passade henne nog
bättre, så länge den siUmjölken stod tiU hennes förfogande.

<p>Och då hon sag hur Petra nu tog sig åt hjärtat som om
hon blivit stucken, skrek hon till triumferande:

<p>- Det är Tage Ekrencreutz! Du har förlorat spelet, lille
Tord! Du har aUtid kommit för sent till kvarnen för att få
mala först.

<p>Och gripen av ett plötsligt perverst med'ddande föll hon
som Tord nyss på knä framför Petra och slog sina armar

omkrmg henno.

<p>- Gå mte ifrån mig, viskade hon med grötig rösr. Vi äro
båda kvmnor! Vi kälma det pa samma vis och ha ställt det
likadant för oss. Ant3igen har du ju nu kommit till mmg,
Petra! In#e heller jag hade min oskuld kvar, när jag gav mig
åt den där!

<p>Och Petra som hela tiden detta uppträde varat suttit stum,
kunde inte heller nu tala. Hon kände hur hon drogs ned till
Adele. Hon visste atr hon nu var syster med alla fallna kvin
nor som latit sig tagas utan att förnimma kärlek. Hon snyf-
tade till. All hennes forna stolthet kröp bort Hon hadc
velat lyfta upp Adele i sin famn och kyssa henne kamratligt.
Men Tord ryckte umdan Adole och förde honne mot dör-
ren. Han slog igen den cfter henne och kom åter tillbaka till
Petra.

<p>- Förlåt mig, sade han sakta.

<p>Petra såg förvirrad på honom. Det dunkade mom henne.
Hennes bröst svällde av tårar.

<p>Tre män. Thomas. Tage. Tord. Hon tyckte att de knap-
past rymdes i rummet. Sida vid sida, arm i arm stodo de och
betrakrade hennes mum grymt och närgånget. Deras länder
svällde ut och bildade en fast och av spämda muskler knuten
mur, som hon icke kunde blicka över, mcn ända anade bon
att bakom denna mur av manliga lemmar dol3e sig nagot
för henne. Vad då? A, hon visste det. Med hjärtats fma hör-
sel uppfångade hon ljudet av sma trevande steg, och i luften
var suset av ett bams, en kerubs små knubbiga fäktande ar-
mar. Sa måste man äta sig igenom männen för att nå detta
bam som gömde sig bakom dem. Så måste man slumra mot
deras semga ammar och smaka deras mummars fräna och bittra
syra för att äntligen till sist fa trycka en mjuk och doftande
ny liten mämniska mot sitt bröst,

<p>- Vad var det? hörde Petra sin egen röst saga, och den
föreföll henne så långt avlägsen.

<p>- Jag bad dig om förlåtelse för Adele - och för mig själv,
svarade Tord.

Da steg Petra vacklande upp.
- Vi maste väl skiljas nu. Jag reser, sade hon.

<p>Det hade ju blivit klart för henne nu att det bästa var att
hon reste genast.

<p>Hon gick fram ull fönsues som Adele nyss i hat slämgt
upp. Och nu öppnade Petra det igen.

<p>Trädens mörka lövmassor flöto samman i skymmngen. Det
steg upp en doft fran trädgården. Dagen andades ut. Snart
skulle den dunig och vamm med alla sina blommor och sie av
kvällsdaggen fuktigt friska gräs sjumka in i nattens mörker
och kyla.

<p>Peura stödde handen mot fönsterposten. Hon brann av
lämgtan efter att få ila ut i uädgarden, att bli ett med de
djupa skuggorna under de gamla uäden och själv glida m i
en natt och en glömska som skulle vara evigt. Uppurädet nyss
föreföll henne nu, när det var över, vidrigare än när Adeles
hesa röst änmu yrde omkring henne. Det var som om Adele
dragit av henne kläderna och hon nu stode här naken.

<p>Men Tord kom henne till hjälp. Plötsligt kände hon hams
hämder på sina a#lar. Varsamt vred han henne runt så att
han klmde se in i hennes ansikre.

<p>- Du skall inte vara sa förtvivlad, Peua, sade ham milt. Du
är ämdå densamma för mig - för alla. Jag skall inte glömma
dig. Om jag ägt dig, hade kamske tillfredsställelsen fåtr mmg
att glömma. Du säger atr du mte kan fmna dig själv igen. ;4r
du då så säker pa det? Du skulle aldrig gett dig av ifrån Eka.
En gång kommer du tillbaka hit, och der här gamla huset
och urädgården vänta pa dig. De kanske skola skänka dig
åter, vad du nu tycker dig ha mistat. Jag är bara en enkel
mämmiska, och jag kan mte riktigt uttrycka vad jag menar.
Men det är något särskilt med en gard på landet. Jag vet det,
för jag har alltid levat där. Jag skrlle också förlora mig i sta-
den. Husen där inne ha inte nagot medhdande med oss. De
äro av sten - okänsliga. Men när jag går här i parke4 böja
sig urädens grenar mot mig. De äro fulla av sav. De leva. Jag
kälmer det så. Ser man på dem genom en dimma av tårar,

som du nu, Pet#a, så grata de ocksa. Det lenar. Man blir mte
så ensam då.

<p>Petra så8 på honom tveksamt. Hon #og hans händer fran
sma a#:dar och betraktade dem tankfuUt: fasta arbetshänder,
vackta och goda.

<p>- Adjö, Tord, sade hon. I morgon far jag.

<p>Han drog tiU sig sina händer, och hennes tag om dem
slappnade. När han gick mot dörren, var hon nära att ropa
honom tiUbaka. Men hon gjorde det inte.

<p>Där hon stod i skymningen, tvckte hon att parken fyllde
hela rummet med sitt sus. Och det steg m i hennes hjärta och
mildrade den heta svedan.

	5

Angela stod på stationen, da tåget långsamt kom inpustande
och lokomotivet stannade med ee gällt skrik och ett ryck
som skälvde genom hela raden av vagnar. Angela skuUe möta
Petra som kom från Stockholm, mt hon rest direkt från Eka
och där hon endast stannat över en dag i våningen.

<p>Angela sag ivrigt m genom kupefönstren och kunde mte
först upptäcka Petra. Medan hon langsamt vandrade framat
perrongen, fick hon bakom ett fönster tU en andraklasskup6
syn på ett ansikte som kom henne att rycka till. Ansiktet
förhöll sig en sekund orörligt, t#yckt mot rutan, och nar
Angela mötte dess ögon, fingo dessa en gbmt av elakhet, av
hat. Denna blick slungades så plötsligt, så intensivt mot Ange
la, att hon ofriviUigt tog sig åt hjättat I nästa stund nic-
kadc fru Landborg, tv det var hon, med ett strålande älsk-
värt leende åt Angela och försvann måt kupen för att få ned
sina saker, som hennes kusk kommit in för att hämta. Angela
skyndade förbi vagnen, och i detsamma sag hon Petra stiga
ur en bit längre bort. Angela var blek, då hon kom fram till

Petra. Medan hon hälsade på henne och böjde sig ned för
att Iyfta upp helmes kappsäck, tänkte hon med rädsla:

<p>Frn Landborg hatar mig ända. Hon menade inte vad hon
sade häromdagen.

<p>Men varför hade hon da lett så älskvärt nyss? Först den
där blicken av hat - så leendet!

<p>Petra och Angela gmgo nt från stationen. Nedamför trap-
pan till stationshuset stod Bom bredvid sitt enkla ekipage och
med hästen, som brukade gå i arbete ute på åkrarna om för-
middagarna. Ej lamgt därifrån stegrade sig fru Landborgs
smäckra och ddiga ridhäst framför den eleganta dogcarten.
Angela hörde fru Landborgs nervösa genomborrande röst
med den starka brymmgen. Hon grälade visst på kusken.
Men Angela vände mte huvuder ditat.

<p>- Välkommen, frölcen, sade gubben Bom sävligt.

<p>Så satte de sig upp, och hästen lunkade i väg.

<p>- Jag är glad att vara hos dig igen, Angela, sade Petra.

<p>Men hermes röst lät inte glad. Angela gav henne en snabb
bbck. Hon tyckte Petra hade magrat demma korta tid. Hen
nes kinder voro så smala, och hennes ögon voro mörka som
om ett dunkelt moln speglat sig i dem.

<p>- Jag är också glad, svarade Angela häftigt, som om hon
velat övertyga sig själv om nagonting.

<p>Just da for fru Landborg om dem. Bom höll sin brlmte
vid sidan av vägen, den stammade och lade öronen bakat och
svansen viftade föraktfullt, medan herrskapet Landborgs
svatta häst travade om den med ett gäckande gnäggande och
en fnysning. Angela hamm se att fru Landborg körde själv
Hon hade knntit en havsbla slöja om reshatten, och slöjan
flög ut bakom henne. Angela sag efter den.

<p>- Vem var det? frågade Petra Angela.

<p>Bom sade uppifran kuskbocken utan att vända sig om-

<p>- En trollpacka, fröken. Hon far fram med tjänare och
kreatur, så det är erbarmligt att se.

<p>Men Angela mumlade:

<p>- Det var fru Landborg.

- Landborg? Hette inte din vämnna pa hushallsskolan så#
- Jo, det är hennes mor. De bo nära Nybo, svarade Angela.
- Nej, men det var väl rolig för dig, utbrasr Petra.

<p>Men Angela mönte inre hennes blick. Hon började i stäDet
tala om vad de sysslade med pa Nybo. Om Alexandra och
Lilian. Och hon berättade att Peter och SteDan kommit ut
för att tiDbringa söndagcn med dem.

<p>- Du och jag skola ligga i samma mm, anmärkte hon,
som i förbigående, men hon var ivrig att veta, vad Petra
skuDe säga om det.

<p>E:tt ögonblick sågo de tysta på varandra. Ord, som mte
kunde utsägas, dröjde på deras läppar. De hade aDud bott i
skilda rum. Nu skuDe de aDtså demna sommar vara varandra
sa snuddande nära. SkuDe de väl i sömmen prisgiva sina hem-
ligheter? Skulle en suck, ett kvidande fran drömmens rike
förråda dem at varandra?

<p>Angela sade med latsad glättighet:

<p>- Det är Lilian, förstar du. Nog finns det rum, så vi
kunde få var sitt. Den där viDan ser inte stor ut utifran, met
den är liksom tänjbar. Man blir förvamad över utrymmena,
när man kommer in. Men Lilian säger att på sommaren gör
det detsamma, om man bor litet uråmgt. Man är jn ändå
mest ute i friska luften. Hon och Alexandra bo i sängkam-
maren, tiDs farbror Perer kommer på aDvar. Lilian påstår att
sommarens tjusning ligger i att man packar ihop sig. Och
så viD hon ändå som i staden ha salong och sal, fast vi oftast
äta på verandam.

<p>- Det där kommer från Al«andra, det hör jag, log Perra.

<p>- ADt kommer från Alexandra, suckade Angela. Måtte v;
kunna göra det drägligt för Paula. Hon mår faktiskt iDa,
bara hon ser på Alexandra eller hör hennes röst på avstånd.
Säg, hur var det på Eka?

<p>Perra böjde sig fram och grep rag i kappsäcken som höD
pa att åka in i helmes knä.

<p>- Som vanligt, sade hon lagt. Jag hälsade på hos Betty.
Gotthard sköter gården. Det gar aldrig väl.

<p>- Och arrendatorn, undrade Angela. iir han lika hygglig
och lika intresserad som förr av Eka?

<p>Det dröjde ett ögonblick innan Petra svarade. Men Angela
markte det mte.

<p>- Jo, arrendatorn är sig lik, sade Petra slutdigen. Och
Adele . . .

<p>Hon sag ned p# sma händer, och åter var hon i biblioteket
på Eka och Adeles hesa röst slog mot hennes öra.

<p>- Adele är sig också lik, tillfogade hon hastig.

<p>- Det hade varit bättre, om hon förändrat sig, sade Angela
lakomskt.

<p>- Ja, viskade Petra för sig själv. Det hade varit bättre.

<p>Men nu skymtade Nybo. Petra hade varit här förr på ett
par korta besök. I den klara aftonen tycktes henne huset som
stack upp ur trädgården så groteskt fult med sin gram#a
gröna färg och alla sina sirater och utsprmg.

<p>- De# ser hemskt ut, sade Angela leende. Men det har
charm.

<p>- Har det? sade Petra förundrad.

<p>Och i detsamma förstod hon vad Angela menade. Huset
hade nagot av Peters charm. Han hade ju själv dragits till det
som man drages till något vänligt besläktat. Också han var ful
med sie guttaperkaansikte och sina grrmaser, som rentav
hade tycke av det gamla husets utspråmg och finurliga krume
lurer, men mme i hans ögon glänste väl detta ljusgröna och
älsklig barnsliga som var och förblev hans tjusning.

<p>När vagnen rullade upp till trappan, kom Peter ned från
verandan.

<p>- Välkommen, Petra, ropade han muntert. Valkommen tiil
Nybo!

<p>Och Petra fann sig skrattande i hans kr#ftiga omfamning.

<p>Ale#andra och Lilian sutto nedsjumkna i korgstolar på ve-
rmdan. Lilian reste sig stelt. Hon var klädd i en av sma ur-
gamla klämlingar, och Petra höll på att inte kämma igen helme.
Hon gav Petra en av sina vanliga dllgjorda hälsningar.

<p>- Välkommen, min lilla vän, sade hon och kvsste Petra på
kmden.

<p>Alerandra steg inte upp. Halvliggande räckte hon fram sm
hamdskbekdädda hand.

<p>- Vi njuta av aftonen, förkunnade hon,

<p>Men Peter tog Petra om adarna och svängde helme t#mt.

<p>- Titta! Ar här inte fint;

<p>Han stack armen under Petras. De vande båda ryggen åt
vilstolarna och sågo ut över urädgården. Den lag där stilla
och kdar med blanka blad som spcglade den nedgående solen.
Gångarna voro omsorgsfullt krattade. Ett par nysådda ra-
batter lågo svarta, men de hade en glatt svärta. som om de
polerats av spaden. Kransen av yviga krusbärsbuskar slöt sig
runt jordgubbslandet, där fjolårets plamor sträckte ut sig
efter marken och med slingrande spröten fattade tag i var
andra. Längre ned var en tät häck av hallonbuskar med
raka käppar emellan sig. Syrenbersån blommade. Det var en
doft av de violetta Idasarna i Imften omkrmg dem. Och pa
andra sidan vägen höjde sig de väldiga ekarna, vilkas nyss
utspruckna blad liknade gula blommor druckna av solen.
Ocksa himlen bakom dem hade fått ett gyllne skinmmer, och
de stora urädens svarta grenar hade tecknat ett fmt galler
över den. L;mgt bortifrån kom den spröda silverkdamgen av
en kyrkldocka.

<p>Peua fick tårar i ögonen. Hon tyckte det var l;ingesedan
hon varit med om en helgdagsafton på landet.

<p>Någon kom ut från bersån och gick hastigt uppför en av
gangarna. För varje steg han tog rev han upp ett fult märke
i det nykrattade gruset. Det var Stellan.

<p>- Och jag som haft ett sådant arbete med krattningen,
bekdagade sig Peter.

<p>Stellan, som nu kommit inull trappan, horde hans jäm-
merlåt och Iyfte ett spefullt grrnande ansikte mot honom.

<p>- Jag kan inte flyga, pappa, sade han. God dag, Peua.

<p>Petra kände sig genast forargad på Stellan. Alitid förar-
gade han henne. Dar han nu stod utan rock, kdädd i skjorta
av råsiden och med ett brett skärp om midjan, var han för-

villande hk en utklädd flicka. Plötsligt fick Peua en vass stöt
av Alexandras armbage. Hon u ängde sig förbi Peu a och
gick nedför trappan. Hon hade en vit kdänning och ett si-
denbamd i skrikande kanariegult om den taniB midjam. Stel-
lan plirade med ögonen.
- Sa charmant Alexandra är i kväU, sade ham högt.

<p>Hon tog hans arm, och de strövade nedför gångarna, åter
förstörande Peters mödosamt verkstäUda krattmng. Peter
gjorde en grrmas. Men Petra sag i smyg på Liliam. Hon
märkte hur delma med ögonen följde det omaka paret. Hen-
nes mumgipor drogos ned, hon sänkte ögonlocken, men en
blick av hätskbet, av sur svartsjuka, urängde fram. Peura anade
en uagedi. Trädgarden föreföll henne inte längre så helg
dagsfm. D« var en lättnad, då Paula kom ut. Hon var tjoc-
kare äm vanligt i sina egendomliga kdäder, men hennes ansikte
sken av uppriktig valvilja. Hon kastade en hastig blick på
Alex#mdras stol, och da hon såg att den var tom, vilket ju
icke ofta inur;iffade, slog hon sig ned i den.

<p>Lilian mg sina ögon från uädgården. Med en plötslig häf-
tighet som ej var vanlig hos henne grep hon tag i stolens
armstöd och ruskade i det liksom för att draga stolen tiU sig.
Ansiktet upplystes nu klart av den hätska bhck, som nyss
gömts umder ögonlocken.

<p>- Ar du tokig, Paula? sade hon ond. Du vet att mgen får
sitta i tant Alexandras stol.

<p>Paula makade sig upp m den.

<p>- A förlat, jag glömde, sade hon.

<p>Och när stolen nu blivit tom, fortsatte Lilian att draga i
den tiil dess den stötte emot hennes egen. Vilstolens styva
Inme hade gropar efter Aiexandras kropp, och kudden på
toppen av den var djup som en msjö efter Alexandras umga
huvud. Och Petra tyckte att stolen under Lilians hetsiga tag
blev mänsklig, en stelbent och motsträvig Alexandra, som
icke ville komma över ull Lilians sida.

<p>Angela visade nu Pelra in i deras rum. Paula följde efter
dem och stannade i dörren.

- Så trevligt här är, sade Petra.

<p>- Där är drn sämg, och här är min. De stodo bredvid var-
andra, men jag har flvttat på dem, sade Angela.

<p>Petra tog av sig hatten framför spegeln. Hon var tacksam
mot Angela som flvtrat pa sängarna. Sa sknDe de ända ha
litet andrum. Men när nu Petra fick se sin bild i den bes,vn-
nerliga spegeln, grep der om hennes hjärta, som om en skarp
och krokig klo rört vid det. Ett suddigt oformligt ansikte
blickade emot henne. Munmen svällde tjock, som svuDen av
Tages och Tords kyssar. Och hon fick en svindlande k#nsla
av att Adele måste ha förgiftat henne den där aftonen på Eka.

<p>Angela stäDde sig leende bakom henne och lutade sig fram
sa att deras ansikten i spegeln kommo tätt rntiD varandra.
Och Petra började darra. I detta förfärliga spegelgkas blevo
deras ansikten på ett spökaktigt och fruktansvirt sätt lika.
Två fröknar von Pahlen, fläckiga, onaturligt stora - och en
fluga som just i denna minut spatserade över glast ritade
ett smutsigt streck över bådas kinder, förenande dem.

<p>- Det här star jag mte ut med, mumlade Petra.

<p>- A, jag har redan vant mig, sade Angela. Men först blir
man häpen, eller hur?

<p>- Sannerligen, viskade Petra.

<p>Hon gick fram till fönstret och fick syn pa körsbärsträdet.
Hon tyckte att ljudet av Angelas och Paulas röster i rcmmet
bakom henne med ens kom långt bort. Detta blommande
vita mot en blekt blå kväDshimmel! Hon mindes Tords ord
om träden, ae de levde - ja hyste medlidande. Hon tyckte
att aDt detta överväldigande vita strömmade brälmhett över
hetmes stackars hjärta. Det viDe utpl#ma hennes smätta, hen-
nes samvetskval, hennes mörka oro. En ljus frid smög sig
över henne, och hon kände sig bättre till mods. I natr sknlle
vetskapen om att dema blommamde körsbärsträd badade i
strålarna från millioner stjärnor förta hennes stygga dröm-
mar deras makt.

<p>Frideborg kom i dörren. När Petra vände sig om fr#m
fönstret, fick hon se den svarta flickan som betraktade henne

med Iysande ögon. Hon påminde om någon Petra sett. Nu
visste hon det - Agda. Men när flickans ansikte sken upp
i ett glittrande leende, var hon så olik Agda att Petra för-
vånade sig över sm tanke nyss.
- Det är serverat, sade Frideborg och kni#ade.
- Skall Fndeborg dansa i kväD? fragade Paula nyfiket

<p>- Ja! O ja! svarade hon glatt. Vet fröken, de ha säkert
redan börjat där borra. När jag nyss var ute för att hamta
vatten, tyckte jag att jag hörde dragspelet.

<p>- Då skola vi stöka umdan kväDsvarden fort, sade Paula

<p>- Nej! O nej! Plikten först! Jag viD då rakt mte g#, forr-
iin aDt är färdigt här på kvällen.

<p>Men Petra såg att hon mte menade det så aDvarligt. När
hon gick rfran dem, var det med små danssteg. Fötterna
hmde hon ändfi mte behärska.

<p>- Det var en grann fJicka, sade Petra.

<p>Hon matte hört det. I dörren tiD salen vämde hon sig
blh#tsnabbt om och gav Pelra ett blänkamde ögonkast.

<p>Paula började genast stolt berätta om Frideborgs spanska
härkomst.

<p>- Jag tvivlar rnte på det, svarade Petra på en orolig fråga

<p>- O, så rar du är, utbrast då Paula. Alexandra hanar oss
och påstår hon är dotter tiD någon klockskojarjude Det är
mera romantik med en spanjorska. Angela och jag ha kom-
mut överens om att hon är en tvättäkta andalusiska, åmPinstone
en ?V de dar från Barcelona som Abfred de Musset skriver

<p> Aq#ez-q#ous v2# dans Barcelone

<p> Une #ndalouse au seln bruni#

<p>Utkomna i salen, funno de redan de andra på sma platser
kring det runda bordet. En stor skål med blommor stod
muttpa duken, färsk grönsallad Iyste från ett fat, genom de
öppna fönstren sveple den ljumma sommaraftonens luft m.

<p>I denna vackra omgivning borde det härska en sällsynt
harmonisk stämning, tänkte Petra.

<p>Men i srället var det en oro, ett missnöje, som inte Petra
kunde undgå att lägga märke tiü. Varifrån kom det? Från
Stellan, som nu satt på sig en buteljgrön sammetsrock och
tyckres fylld ov retligt okynne7 Från Aler#andra som mte
kunde taga sina ögon från den gröna ynglingen? Från Lihan
som med sur rnin såg ned i sin tallrik?

<p>Perer, som till sin svs#ers ära slagit upp en butelj pärlande
svalt vin, sökte lätta trycket genom att snällt och vänligt
skåla med alla. Men för det fick han ej något tack, ty Lilian
anmärktc bara:

<p>- Det kan inte vara bra att dticka så mycket vid ssngdags.

<p>Peter gnuggade h#inderna utan att låtsas om her,nes dåliga
Iynne.

<p>- Jag får väl mte ligga i sängkammaren än? sade han mun
tert. Jag hsr ju för resten min lilla kula uppe på vinden.

<p>- Jag skall gärna flytta ut ur sängkammaren, sade då
Alerandra och rätade stramt pa sig, som om nagon gatt hen-
nes rättigheter för närs.

<p>Då Iyfte Lilian öponen.

<p>- O nej, lilla Aler#andra, sade hon bedjamde. Nu är det ju
bäddat för alla.

<p>Petra hörde förvånad på. Det stack i hennes hjärta för Pe-
ters skull. Begrep h#m då inte, hur Alerandra tog herravalder
fr,m honom?

<p>Men ham gjorde bara en av sma komiska grimaser och fort-
satte lugnt att äta.

<p>- Jag skall gå på damsban#m i kväll, upplyste Stellan.

<p>Tvärsöver bordet sökte han fånga Frideborgs blick. Hou
höll just på att servera Ale#mdra saDaden. Med en ot#
rörelse sköt Alervmdra und#m den framsträckta skålen.

<p>- Inte mer för mnig, kom det hastigt från henne.

<p>- Saumerligen skulle ja8 inte ha lust att följa med, inföll
Peter.

<p>- Det är bara simpelt folk på dansbmorna, sade Ales#mdra.

Slödder!

<p>Hon såg från Stellan till Frideborg. Men flickan som nu
glort sin plikt vid bordet gick med lätta fiädrande steg på
tå ut ur rummet och stängde försikrigt dörren bakom sig.

<p>- Gar du i den kostymen, kommer du att väcka upp-
seende, framkastadc Paula. En purjolök!

<p>Men Stellan, eljes så känslig för varje personlig ammärk-
ning på hans klädsel eller hans utseende, som han var så nöjd
med, gapskrattade och sköt stolen från bordet med båda
händerna fasmitade vid duken.

<p>- Du drar ned duken, sade Lili#m nervöst.

<p>- Herregud, skrek Stellan uppsluppet, tror jag mte rentav
att m sitta här och äro anmdsjuka pa mig, som k#m slita mig
loss fråm den heliga familjeu och gå på dansbana. Jo visst! Ni
aro avundsjuka. Och på Frideborg också! Har hon berättat
för er, att hon skall ha en sp]itrer ny klälming - i spanska
färgerna? Jag såg en skymt av henne, när hon höll på att
prova den vid fönsoret nere i stugan. Den kom en verkligen
att tänka på tjurfäkming - eller åm instone på tjurar. Adjö
avbröt han sig och steg upp.

<p>Med samma lätta steg som Frideborg nyss vippade h,m ut
mr rummet.

<p>Stämningen vid bordet blev tät och tryckande. Peter reste
sig oroligt och gick fram oill fönstret. Han såg sm son has-
tigt slinka ut genom grinden.

<p>Längre upp på landsvägen upptäckte han eu umg flicka i
en klämung med lysande färger hastigt Orippa framåt. Det
var Frideborg som trots alla föresatser länmat resteu av
kvällssysslorna at kokerskan. Stellan sprang inte ifatt henne,
som Pcter misstänkt han skulle göra. Säkert ville han i sm
löj]iga högfärd inte komma samtidigt med henne oll dansen,
även om han sedan skulle bjuda upp henne. Sa länge Peter
kunde se dem, bibehölls samma avst°md mell#m de tva på
limdsvägen.

<p>Peter log. Han hörde de andra sOga upp fr,m bordet och
gå ut pa verandan. När han trodde att alla gått, vände han
sig om och fanm att Petra var kvar och betraktade honom
begr#mdande.
- Jag hoppas du skall trivas här, sade Peter med ett grdn.
- Det hoppas jag ocksa, svarade Petra lugnt.

Angela öppnade låmgsamt den höga gallergrinden som ledde
m dll bamkdirektörsfamiljen Landborgs park. Den breda
gången kuntad av höga träd, som förde upp dll corps de
logiet, lag framför henne tom och solbelyst. Hon tvekade
litet, inman hon satte sin fot på den. Hon hade en känsla av
att nagon bevakade henne. Hon hade kämt det i detsamma
hon rörde vid grinden. Då hörde hon ett sakta jamande.
BUxtsnabbt svängde hon nmt och fick se en stor svart katt
som satt psl grindstolpen. Han var där mte nyss. Angela sdr-
rade pa odjuret. Dess ögon gmstrade gröna - nej gnla. Som
två glänsande klot rörde de sig inme i det r#mda huvudet. De
sågo onda ut - men Angela visste att om hon nätmade en
vänlig hand mot den styva svarta pälsen, skolle ögonen smälta
av vällust och besten skulle stryka sig mot henne, fal för det
välbehag en gmdande smekning alldd skänker den. Men
Angela nätmade sig mte. Hon fick ett plötsbgt hat mot den
r#mda svarta bollen där uppe på grmden, och medan hon gdck
uppför gången kämde hon de onda ögonen hela tiden i sin
rygg.

<p>Samma morgon hade ett bud komlnit med en bten biljett
fråm Stnmy, vari hon fragade om Angela inte ville äta lunch
hos dem på #sa.

<p>Angela mindes ämmu fru Landborgs ansikte i kupefönstret.
Hon tänkte pa det, när hon nu sparserade mme i herrskapet
Lamdborgs park. Hon tyckte ae den svarta kaeen på grin-
den och fru Landborg hade en viss stygg bkhet med var-

amdra. Mie i det mjuka och spimlande ralm från bådas ögon
plötsligt en ondska emot en, som man nyss förut inte anat
fa#ms dsir.

<p>När gåmgen vidgade sig och smalt samman med en stor
gårdsplan, blank och gruseande av vita kiselstenar, låg den
stora herrgården där, med brutet tegeltak och gra, knoerig,
sandstensliknande murar. Huset, i tre våningar, såg väldigt
ut, likt en klippa som havet sjunkit undan från. En präkdg
loggia med pelare sträckte sig ummed hela framsidan. Och
framför sovrummens fönster i översta våningen voro b-
sande bjärtröda markiser nerfällda. Alltsammans gav ee m-
tryck av rikedom, av prakt, som Angela inte riktigt väntat sig.

<p>Stammy måee mte see henne. Kanske Angela komlmt för
ddigt, och ensam fick hon fortsäea uppför trappan dU log
gi;m. När hon väl hunnit dit upp, vände hon sig om. En frisk
vind fick hennes kjol ae fladdra ut. Hon blickade ut över
havet, betagen av dess skönhet. Sa låmgt man klmde se, mtet
land - endast dessa svallande blå böljor, denna ljust blå hjm-
mel. Den stora byggnaden, de humdraåriga träden blevo små
och leksaksakdga vid jämförelsen med havet.

<p>Angela nsste ej hur längc hon ståe sa, då hon ater ksinde
det nästan fysiska obehaget av ae någon iakeog henne.
Snabbt vred hon pa huvudet och upptäckte fru Landborg i
en stor vilstol längre bort pa loggian. Hade hon just kommit,
eller hade hon sueit där hela dden, utan ae Angela märkt
henne? Angela närmade sig henne blygt.

<p>- Jag bar sueit här och see på er, sade fru Landborg
och räckte Angela handen. M är ganska söt. Så ljust har och
så mörka ögon! Mm son kommer bestämt ae förälska sig
i er.

<p>- Var är Stammy? frågade Angela orohg.

<p>- Alldd Stanny! log fru Lamdborg. Hon ordnar blom-
morna mne i salen. Jag har henne ae göra det. Det är något
sa älskligt och poetiskt med en umg flicka som sysslar med
blommor. Fast Stanny är da nnte vidare händig. Hon har all
hd haft en besymmerlig smak. Om ni går m genom dörren

där, så hittar m henne.

<p>Angela gick mot dörren, men fru Lamdborg ropade her,ne
strax tillbaka.

<p>- Jag tämker säga Angela till er, sade hon på si« håmulla
sätt. Jag är tant Isa för er. Egenthgen heter jag Isabella. Men
aDa säga Isa. Der låter som glace, eller hur? Icecrefrm, you
kno#?

<p>Her,nes umderbara blå ögon sökte Angelas.

<p>- Tack, sade ADgela. Jag skall komma ihåy det.

<p>När Angela kom m i salen fråm ljuset där ute, föreföll den
mörk, ett oändligt källarvalv, med en kall och syrlig luft.
Slutligen upptäckte hon Stalmy vid ett litet sidobord. Stalmy
vände ryggen åt henne.

<p>- Stanny, sade Angela lågt.

<p>Stanmy vämde sig om. Det f,mg av brokiga blommor hoD
hade i händerDa föll ned pa det blanka parkettgolvet.

<p>- O, så jag bär mig at, sade Stalmy och brast i skrae. Jag
blev rädd, förstår du. Jag visste inte att du redan var här.

<p>De böjde sig bada ned för att sarrda upp blorlmorna. Angela
räckte dem hon fick tag i till Sranmy. Deras händer snuddade
vid varandra. Då gick en ih#ing av glädje igenom dem.

<p>Knäböjande på golvet, sågo de leende och förtjusta på
varandra.

<p>- Känn sa de dofta, viskade Starny och förde buketten av
blommor mot Angelas ansikte.

<p>Fran blomkalkarna droppade pärlor av morgonens dagg.
Angelas mum och kinder blevo fuktig av dem. Da tårkte
hon åter pa det vita körsbärsträdet och hor hon fört kvrten,
tyngd av vita doftande blomblad, över sm mum.

<p>- Jag måste skynda mig, u#brast Stalmy.

<p>- Jag skall hjälpa dig.

<p>De stodo nu vid bordet, och Stalmy sköt över en vas till

<p>- Fyll den här, bad hon. Kfmske mamma tycker du kan
det bäKre äm jag.

<p>Där fanns röd vallmo och det vita blommande gras som

kaDas "brudslöja". Angela stack ned vaDmo i vasen och nagra
kvistar brudslöja, som darrade likt en fm genombruten spets
över de röda sidenbladen.

<p>- Sa vackert, sade Stammy beumdrande. Jag visste väl aK
du kunde sadant där. lag vet aK marmma alltid ogillar mina
vaser, och därför gör jag det daligt.

<p>De placerade blommorDa på det dukade bordet. EK par
vallmoblad dansade ned och skimrade som blodfläckar på
damastduken.

<p>Angela ville plocka bort dem, men Srmny hejdade helme.

<p>- Låt dem ligga, sade hon. De se ut som tva hjärtan.

<p>De sago pa varandra igen.

<p>- Vad jag är glad aK du komrmt, sade Stalmy.

<p>- Jag är ocksa glad, sade Angela.

<p>- Minns du deD där lilla svalan, som vi fangade i vävsalen
pa hushållsskolam? frågade Stanny. Vi togo den i handen, och
så släppte vi ut den genom fönstret. Det var då jag började
tvcka om dig.

<p>Och i den mörka salen sågo de med ens för sig svalfm. Mot
sina händer kände de hur fågehns hjälta k appade oroligt
Den hade varit sa rädd för art dö. Da hade de latit den flyga.
Och de hade seK på varandra med Kmdrande ögon.

<p>En dörr öppnades i bortre ändan av salen, och bankdirek-
tör Landborg steg m. Angela hade aldrig förut seK honom.
Dar han kom emot dem över golvet med tunga steg, tyckte
hon forst aK han verkade som en blind man. Kanske berodde
det delvis pa an han varit ute i solljuset och, som Angela
nyss föruS nu hade f#vått aK fmma ug 'DD räKa i salens skym-
mng. När han närmade ug henne, Sf#g hon först av allt hans
ogon De voro ju inte blinda. Men de hade en sorgsen bDck,
en rlktig humdblick, umder de buskiga utstående ögonbry-
neQ Han var storväxs vä dig, och man begrep strax aK det
var Star,nys far. De hade mycket tycke av varfmdra.

<p>- Ar deKa Stammys liLa vänilma? sade han och sträckte
leende fram hamden.

<p>Angelas hand slöts i hans. I hans stora hamd famls det gOK
om ttrymme.

<p>Angela fömam medkänsla med honom. Hon visste inee
strax varför. Men en stund senare vid lumchbordet förstod
Angela detma sm första instmktiva känsla av medlidamde, då
hon hörde fru Landborg tala till sm man och anade att hon
hånade honom. Der var en spänrling mellan de två, som inte
ens en främling kunde umdgå att lägga märke till. Hans tjocka
huvud sjönk djupt ned mellan axlama, då helmes röst hör-
des fran övre bords;mdan. Det var som om han kört fram
ardama som breda murar för att gömma sig bakom dem. Fru
Landborg hade en taftklämling av en ljus irisblå färg, ble#
Nattier hette det visst. Där hon satt med ryggen åt fönstret#
samlade sig ljuset som sparsamt silade in genom glasdörrama,
som ledde ut till loggian, i hennes kritvita hår och i den blå
klänningen. Det Iyste av dem. Men hennes ansikte var i skug-
ga. Och Angela tyckte det var något besynnerligt med detta
bksom suddiga amsikte, vars uttryck hon icke hmde utskilja.
Det kom helme att tämka pa de bilder spegebn hemma i rum

<p>met på Nybo brukade aterge.

<p>Mittemot Angela satt Stumy, och de sågo ofta på vsr-
andra över skålens blommor. Angela tyckte det var säll-
samt att vara här på #sa som Stanny så ofta beskrivit för
bemme, och hon längtade efter ae bli ensam med Staumy. Fru
Landborg hällde i te i en tuum kinesisk kopp. När hon r8ckte
Angela den, ertappade hon Angela med att i stället för att
se på henne ge Stammy en strålande blick.

<p>- De där flickoma äro som två nyförälskade, Oka, utbrast
hon då med ett irriterat sktatt.

<p>Angela mumlade ett generat tack och satte ned sin kopp.

<p>#ntligen var måltiden slut. Fru Landborg reste sig.

<p>- Jag går ut till min stol igen, sade hon. Den som vill fsr
följa med.

<p>Hon gick ut från salen utan att v,inda på huvodet. Bank-
direktören sade godlynt:

<p>- Stalmy, ni tva kila väl upp till dig!

<p>Och Stanny, ivrig att komma ut, puffade Angela före sig

i dörrem och de rusade uppför de breda trappoma till översta
våningen.

<p>När de kommit in i Stammys rum, stängde Stalmy sm dörr
med en liten bestämd smäll.

<p>- Sitt ned här pa min ottoman, Angela, bad hon.

<p>Angela slog sig ned bland en hop sidenkuddar, som bjärt
stncko av mot rummets nästan gossaktigt enkla mredmmg.

<p>- Det är mammas knddar, förstsr du, skrattade Stammy.
Hon har stoppat hit allt bjäfset. Själv vill jag ha det så här
enkelt. Jag är mte vidare förtjust i de där små vita och skära
flickrummen, som se ut som komfektaskar.

<p>Angela såg sig omkrmg. Hon tyckte rummet passade
Stanmy. Möblema voro hållna i bnmt. Vid fönstret smd ett
bree blankt skrivbord, och på väggama hämgde fotografier
av humdar och hästar.

<p>- Du håller av djur# sade Angela.

<p>- Jag älskar dem, svarade Stammy. Du har inte sett mm
härliga hund Hej Doriam Gray älmu. Just nu är han väl nere
i stallet. Han är inte riktigt rasren, därför tycker mamma mte
om honom, men han och jag trivas ihop. Jag tror inte hm
sörjer över sin lilla rasblandning. Han skulle egentligen vara
en schäfer, men så har det komlmt nagot extra till, som gör
att han mera ser ut som en varg. Tyst! Här är han beståmt.
Det hördes ett lätt krafsande på dörren. Dörmedet böjde
sig, som om någon försökt vrida upp det.

<p>Stammys mum fick ett ömt leende. Hon sprang fram till
dörren och öppnade den. En stor grå humd, raggig i pälsen
och med mörka strålando ögon, hoppade upp pa henne och
viftade med svansen, gnäDande och sm8skällande, tokig av
glädje. Statmy förde honom fram till Angela,

<p>- Det bär är mm vän Hej Dorian Gray, sade hon blitt.

<p>Humden såg med sma kloka ögon på Angela. När hon
böjde sig fram och strök honom över huvudet, lät han det
ske, fastäm det gick en nervös darmmg genom heka hans
kropp.

<p>- Han skäller mte på di#! sade Stamny triumferande. Han

skäller eljes på alia främmande. Men ban begriper att du är
mm vän och att han måste vara höviig, fast det är svårt för
honom. Ni bb nog snart bekanta.

<p>Starmy talade om honom som mam talar om en människa,
och Angela förstod att det var mycket viktigt för henne att
bb yod vän med Stannys humd.

<p>Stanny kröp upp på ottomanen till Angela, och Hej Do-
rran Gray sträckte ut sig framför hennes fötter. Hela tiden
rakttog ban de umga flickorna. Ibland såg det ut som om ham
blundat till, men sekunden därpå öppnade ban ater ögonen
och gav Angela en genomborrande blick, som om han inte
varit riktigt säker pa henne.

<p>Angela tyckte till sist att han Iyssnade tiU deras samtal och
förstod alit det därav som var värt att första. I början be
svärade det henne nästan. Mer, sa småningom frngo hundens
ögon en glimt av mildbet, som verkade lugn#mde.

<p>- Tala nu om dig själv en stund, Stanny, sade Angela och
såg uppmärksamt på henne.

<p>- Om mig?

<p>Staumy blev förvirrad, och till sin förvåning märkte Angela
att hernes väninna rodmade ämda upp till hårfästet.

<p>- Jag är mte van att tala om mig själv, stammade Stanny.
Tänk på att sedan vi skildes har jag rnte haft rågon riktig
vän - mgen mer än den här.

<p>Stamny saae läa sin fot på Hej Doriam Grays päis.

<p>- Men dm bror Bernard da? frågade Angeia.

<p>Stanny saa tyst ett ögonbbck som om hon mte hört fra-
gan. Slutiigen viskade hon:

<p>- Bernard!

<p>Angela ryckte till. I Stalmys viskning kämde hon igen
samma ömma tomfall som hon själv brukade använda, da hon
om aftnarna tyst uttaiade Thomas Mellers namm. Men Bern-
ard ktmde väi inte vara detsamma för Stanny som Thomas
för henne, Angela.

<p>Bernard var ju Starnys bror. Men med ens erinrade sig
Angela vad frn Lamdborg sagt om Stanmys förhallande till

Bernard första gången Angela träffade henne. Hennes ord-
"då vet ni hur vansinnigt hon älskade den där pojken" ringde
plötshgt för Angelas öron. Hon mindes också hur Stanny
taiat om Bernard för «e ar sedan. Men då bade mte Angela
tänkt sa mycket på det.
- Vad är det med Bernard? frågade Anyela.
Stanny böjde sig fram och tog om humdens öron.

<p>- Jag «äffar honom så iiteS mumlade hon siutiigen, mera
till humden än till Angela. Han är officer, som du vet. En
l,mg åd var han kommenderad till en plats mycket langt fran
Stockboim. Nu skall han komma hit i sommar.

<p>Hon satte sig ater upp.

<p>- Jag har mest varit bär ute pa #sa de bär aren, sade hon.
Jag har läst. Jag har ridit. Jag har pratat med folket här, och
med humden. Det är inte mycket aa berätta.

<p>Stanny höll upp. Men Angela väntade. Efter en samd sade
Staumy med kvävd röst:

<p>- Jag förstår aa jag maste beräaa alit för dig, Angeia.
K#mske är jag glad at det. Om jag inte får tala, «or jag att
jag biir tokig. Vet du, vad jag har gjort här på #sa, Angela?
Jag har väntat - pa Bernard. Det låter besylmeriigt Jag
hmde jn iika väl råka honom i Stockhoim, när ban reste dit
pa besök. Men då voro hans bråkiga vänmer och framför allt
mamma omkrmg honom. Mamma tal mgen konkurrens om
sm kärlek. Hon vill vara den första - den enda. Och jag
visste ju ämdå aa Bernard, när han väl var i Stockhoim på
permission, skulle slita sig lös från dem alla och fara bit en-
sam. Och ser du här - här «äffades vi som förr i världen,
som för några ar sedan. Ja, ännu bättre var det. Nu kinde
vi oss ensamma i hela huset. Mammas ögon följde oss inte
vart vi gingo. Hon spionerade mte på oss - stämdigt svart-
sjuk på var och en av oss för den andras skull.

<p>Hon tystnade andfådd.

<p>- Hailer du sa mycket av honom? sade Angela.

<p>Stammys ögon mörknade. Plötsiigt slog hon händerna för
ansiktet och brast i gråt. Hunden strök sig gnällande mot

hcmmes ben. Ham lade huvudet i hennes knä och såg ämgsligt
pa helme.
- Men Stanmy, sade Angela bedj#mde.

<p>Stalmy hmde mte sluta grara, när hon väl börjat. Hon grät
stormande, som en umg gosse som mte är vam att gråta och
bbr förfärad över de suckar som stiga upp ur hans bröst.

<p>Till sist reste hon sig, drog ut en byralåda och tog fram
en nasduk som hon torkade tårarna med.

<p>Där hon stod, kraftig med breda skuldror och det kort-
klippta huvudet litet nedböjr, tafatt fumlande med näsduken
över sitt upprörda ansikte, var det som om åsvnen av herme
givit Angela en stöt för bröstet. Och bbxtlikt tyckte sig
Angela skymta bilden av denne Bernard sådan hon mött
honom den gmgen i familjen Landborgs stockhobmsvaning,
smal, kokett, en spenslig dandy med lätt gång och sv,angande
a#lar. Hon tyckte sig nu se honom staende bredvid Stanny:
ett besylmerbgt syskonpar, så olika varandra till utseendet
och anda med denna särskilda likhet som strålar ut frm en
blick eller bara ett sätt att föra händerna, en likhet som mel-
lan dem av skilda kön, vilka icke äro syskon, brukar kallas
för äktenskapstycke.

<p>Stiumy kom fram och satte sig hos Angela igen. Hon grät
mte hingre. Hon stack hamden umder sm ljusa blus och drog
fram en liten guldmedaljong, fästad vid en smal kedja. Med
en knäppning sprmg boetten uR och vriade en hårlock, om-
bumden med en t#mn röd silkessnodd.

<p>- Den är frlm Bernards hår. Han vet mte att jag har det
här. Jag klippte av det en g°mg när han sov. IbLmd när ham
är trört somnar han på soffam i biblioteker. Tycker du jag
är fånig, Angela?

<p>Angela sade nej. Men hon kämde något bhl:mde motvilja
för demma relik, som för Stanny tYcktes så dyrbar. Kanske
var även hon svartsjuk?

<p>- Ham bgger så stilla, när ham sover, fortsatte Staumy.
Ibland blir jag rädd. Det är som om han dört. Då brtkar jag
umdra till vilket lamd sömnen för honom. Ham kommer så

långt bort, tycker jag. Men när han vaknat och jag frågar
honom vad han drömS slår han bara ut med hlmderna och
storskrattar. Han kommer mte ihåg något. Han lever bara
i det närvarande. Aldrig har jag träffat nagon sa levmde.

<p>Ater höll hon upp. Det var allrjämt som om hon ville be
rätta något mera för Angela, men mte klmde komma fram
med det. Angela k#inde med svidande hjärta att hon och
Stammy på nagot sätt fiärmats fråm varandra. Hade Stanmy en
hemlighet som hon inte klmde berätra? Men dolde mte Ange-
la också för henne sin hemlighet? Nagot nytS som inte fim-
mts där för tre år sedan, hade kommit till i deras förhåll#mde
till varandra. Ingen av dem tämkte på att det klmde bero på
att de umder dessa år mognat till kvumor. Då, när de först
träffats, hade Stanny icke fyllt aderton år äm och Angela
icke sju«on, nu skulle Angela till hösten bb tjugu år och
Stanmy var nära tjuguett.

<p>Stanmy försökte tala igen. Något pressade hennes hjärta,
och hon skulle velat lata sin hemlighet, sm åmgest, långsamt
droppa ned i Angelas hand. Angela förstod det instmktivt
Sranmy hade sagt att hon skulle bli tokig, om hon mte fmge
tala. Sh#lle hon börja grata igen? Angela mindes mte# om hon
någonsin sett Sranny gråta förr.

<p>Men Stalmy började inte gråta. E« btet leende sipprade
plötslig fram över hennes ansikte.

<p>- Kom, Angela, sade hon. Det var då just en trevbg första
pratstund vi ha med varandra. Kom, så får jag visa dig
bibhoteket.

<p>Hon gick före Angela ut genom dörren. Vid trappan
blev hon stående.

<p>- Jag är så rädd att mamma kommer, viskade hon mlm-
tert. Biblioteket ligger ovanför loggiam.

<p>Och som om humden förstått hennes ord, stalmade hm
ocksa, Iyfte nosen i luften och vädrade morrande omkrin8 sig.

<p>Där har fru Landborg en fiende, tänkte Angda ofrivilligt.

<p>De gmgo tysta nedför trappan. Stanny slog upp en dörr,
och Angela stalmade häpen på tröskeln inmam hon steg m.

Ett väluigt rum bredde ut sig *amför henne. Först föreföll
det henne som om utsikten over ett nytt och praktfullt land-
skap öppnar sig för henne, ett landskap där bjält röda vall-
mofärger smälte samn,an med svagt tonande br#ma och ljust
grå liknande de nyanscr urädens stammar bruka anta de första
skimr.mde vårdagarna. Detta inuyck av bibhoteket på ösa
dröjde sedan allud kvar i Angelas minne. Det var det vack-
raste rum hon sett, och ämda var det inte aDs strämgt per-
sonligt ordmat av Ösas härskarinna utan med en gång be-
ställt från en stor möbelfirma i Stockholm.

<p>Mittpå det vida blanka parkettgolvet suräckte sig ett av-
långt ekbord fyllt av böcker och utländska tidskrifter. I grup-
per stodo röda skmnstolar, en del djupa som små sängar, och
mellan dem orientaliska laga rökbord. Väggarna voro ända
upp till taket klädda med böcker. Fran ue franska fönster
som gmgo ned till golvet surömmade genom lätta brtma si
denförhängen ett ljus som blev gyllene som glansen fråm
gammalt guld.

<p>I demna umderbara dager blev allt mystiskt, sagolikt. Luf-
ten darrade som om den satts i rörelse av gungande eldflugor.
Över bordet och stolamas läder rann som ett flnidum av
lätta guldstänk. Och uufran trängde ljudet fråm havet m -
ett aldrig upphörande melodiskt sorl som uräffade ens öron
och hjärta som en sang.

<p>Staumy bad Angela sla sig ned i en röd fåtölj vid den
öppna spisen. Själv satte hon sig mittemot henne i en am#lm
fatölj. Gray sträckte ut sig pa en orientalisk matta.

<p>- Här bruka Bernard och jag sitta i timtal, sade hon. Om
vmtereftermiddagarna låta vi tämda en stockvedsbrasa. Da
röker Bernard sina turkiska cigarretter, medam han balanserar
på karmstödet ull min stol. Han berättar märkvärdiga saker
för mig om sitt liv. Ibland uor jag verkligen ae han hitrar
på en del äventyr för att fa mig att spärra upp ögonen

<p>St;umy fortsatte att tala om Bernard med dämpad röst.
Och medan Angela Iyssnade helt och hallet insjumken i den
djupa fatöljen, undrade hon, i det hon drömmande såg på

sin valmmas ansikte, vad det var för något hon dolde för
henne. Staumy hade inte förr varit mångordig. Det var som
om hon nu, när hon åter fatt raka Angela, försökte frigöra
något som satt hått mvid hennes hjätta. Och liksom, när
mam försiktigt lättar på en dammlucka, det föm kommer en
smal ström av vatten dansande, m mo nu Stannys ord där
som en svagt lättande förberedelse, innan hon skulle blotta
der djup, vari de vilade. Om hon nagonsm skllle göra det.

<p>Och i den gyllene varma dagern omkrmg de tva vänin-
norna och humden fladdrade bilder av Stanny och hennes
bror Bernard, frammanade av Stammys röst. Angela såg de
tva syskonen för sig: de kommo in i biblioteket sida vid sida,
Bernard med Stanmys arm i sin. De lutade sig över böckerna
Deras h;inder nästan berörde varandra. Stanny sjönk ned i en
fåtölj, och Bernard böjde sig över henne - djupt som om
han kysst hennes mum. Bernard kastade sig pa soffam. Hm
sov lugnt med handen under kmden. Stanny satt försjumken
i tankar bredvid honom och beuaktade trånande hans ansikte.

<p>Vad var det i dessa syner som fick Angela att frysa? Hon
visste det inte. Hon anade bara att här fanns något - något
som hon omöjligt kumde förstå.

<p>Angela steg upp. Hon rörde sig oroligt ett par slag över
golvet. Stalmy lutade sig fram och klappade Hej Dori#m
Gray.

<p>- Och förstar du nu att jag är Iycklig att ha dig att tala
med? fragade Stanny.

<p>Angela hade kommit fram till Stumys stol. Staumy kimde
helmes blick fästad på sig och sjönk tillbaka mot stolsryggen.
Hennes ögon blinkade orohgt, då de mötte Angelas.

<p>- Jag vet inte, om jag förstar, viskade Angela. Se pa mig,
Staumy. Varför talar du på detta sätt om Bernard? Det är
något du döljer för mig.

<p>Och ull Angelas förvåning sade Stammy genast:

<p>- Ja. Det är något. Men jag kan inte säga det. Ingen sknlle
förstå det - mte ens du.

<p>Hnmden morrade dovt, kanske för att han tyckte att Angela
nu kom för nära hans husmor. Angela drog sig också stta#;
tiübaka. I detsamma som hennes aning en sehmd snuddade
vid den verkliga sanningen om Stanny och Bernard, öppna-
des dörren häftigt och fru Landborg steg in i rummet. Hen-
nes röst kom Angela att hastigt snurra rumt. Gray sprang upp
fran mattan med Iysande ögon.

<p>- Här stänga ni er imne, medam det är sa ljuvligt ute i Inf-
ten, utbrast fru Landborg. Tämker Stamny hålla sm lilla vä-
mlma mspärrad här i timtal?

<p>Stumy steg upp. Hennes ögon voro i den stlmden mycket
lika humdens.

<p>- Kom, He; Dorian Gray, sade hon och gav till en liten
gäll vissling, och före de andra sprang hon nedför trappam
med Gray i hälarna på sig.

Den natten efter det första besöket hos Lamdborgs k#mde
mte Angela sova. Hon rörde sig så tyst det var henne möj-
ligt i bädden för ae inte väcka Petra som sov i sängen borta
nd andra väggen. Rummet var dumkelt vitt av månskenet
utamför. Genom rullgardinen klmde Angela se skuggorna av
körsbärsträdets grenar. Det blaste en lätt vmd där ute, och
varje gång den for igenom trädet blevo skuggorna mot gar
dinen faglar som höjde och sänkte sma vingar i en maktlös
flykt. Dessa skuggfåglar förmådde inte komma ifrån gardi-
nen. De flögo och flögo pa ett suckande och förtvivlar sätt,
men knnde inte fardas vidare i natten. Och för Angela blevo
dessa flyende skuggor, som liknade fåglar utan styrka, en
smmebild av hennes egna tankar som ocksa rörde sig oroligt
på ett tramgt omrade utan att kumma Iyfta sig.

<p>Hon tänkte på Stanny sa hett att hon tyckte att Stanmy
borde kälma det. Hon mindes sin väninna fran den hden på

hushållsskolan. Hon hade ocksa da haft nagot tlmgsint över
sig. Hon hade varit hetsad av sin mors brev. Iblamd hade hon
i raseri slitit dem i bitar. Och ända tycktes hon älska demla
mor som än smektes, än revs. Men nu hade det kommit nå-
got annat till. Bernard? Var hon verkligen förälskad i sm
bror? Angela tyckte sig snudda vid något vanvetrigt, otro
ligt. Hon blumdade och hörde ater Stannys dröjande visk
ning: "Bernard!" Hon sag rodnaden suga upp i Stammys an-
sikte. Hennes snyftningar skuro genom Angelas hjätta. Li-
vet, som hon ännu icke hade någon riktig erfarenhet av, flög
demma natt som en väldig svart fågel med utbredda vingar
och hackande näbb mot hennes gardin.

<p>Kärlek? Hon tyckte den väldiga fageln fattat tag i nagot
och höll kvar det mellan sina klor, medan näbben humgrig
och rovgirigt sänkte sig över det: en blödande massa som
det befjädrade odjuret styckadc i småbitar. Men varje bit
fortsatte ryckande och blodig att kämpa emot för att icke
dö. Kärlek? Var det ett blödande stycke av den stora här-
liga kärleken som den svarta fageln hade kastat at Bernard
och Stanmy? Den maste bloda, den måste trasas sönder mel-
lan två ryskon - en bror och hans syster. Kunde de kyssas
som hon, Angela, och Thomas? Det där stora biblioteket på
#sa hade andats en främ fukughet - en fuktighet efter kyssar,
som dröjde kvar som regndropparna över en mosse som
aldrig ville torka upp. Angela blev radd för sig själv. Var
hennes smne forvridet, eftersom hon kumde uo på något
sadamt?

<p>Angela satte sig upp i badden. Hon strök haret fram pan
nan. En surimma månskcn flöt fram ull hennes bädd. Hon
var rädd också för denna strimma. Den såg ut som nagot
försilvrat insurument av stal, en kirurgs vassa krokiga kniv,
som ville åt henne.

<p>En fasa för livets hemliga makter, de som verka i tvsthet,
hade nått henne. Bör första gangen pa länge sökte hon bedja.
Men dessa ord, som stego upp ur hennes hjärta, ramkade ut
i mörkret och döko ned i det son i ett svart vatten. Gud,

6 I'#rusent#erna  81

var famms han? Satt han någonstädes högt över människorna
och log åt dem? Det kändes sa. Han log och fick männi-
skoma att grata med sitt besynnerliga overjordiska leende.

<p>Då krop Angela ater ned och ville gömma sig mellan laka-
nen. De hettade och skavde mot hennes kropp. Och i demla
hermes upphetsning vacktes hos henne en fdrfärlig åtrå efter
Thomas Mellers kyssar. Hon öppnade läpparna och strök
dem mo# lakanen, fuktande dem med sin saliv. Och de sträva
lakanen revo mot hennes mum. Det kändes som en retande
kittling. Då borrade hon m sitt ansikte i dem. Och i der
ljumma mörkret under lakanen blev det som ett drivhus,
där hennes unga nakna lemmar ville blomma. Hennes sköte
bnltade. Hon lade benen i kors over varandra, krökte ryggen
en smula och inneslöt på detta sätt sitt heta sköte som i en
djup liten skål.

<p>Hon vågade inte flytta pa sig. Hennes längtan efter Tho
mas ville spränga helme. Han rörde sig i rummets halvda-
ger. Han kom fram till hennes sämg. Nu böjde han sig leende
över henne.

<p>Och medan Angela höll honom kvar där och lät honom
betrakta sig, viss om att han inte skulle ga, därför att det var
nagot han måste vilja hcnnc, tänkte hon på hur Stammy, se
dan hennes mor avbrutit deras samtal i biblioteket, fört henne
med sig till stall och ladugard. Stanmy hade visat henne häs
tarna. Hon hade först länge stått i spiltan hos sin egen rid
häst och låtit Angela smeka den fuktiga ångande nosen, där
näsborrarna nervösr skälvde. Sedan hade de gått mitt i stall-
gången och beskadar raden av andra hästar.

<p>Mitmet av stallet och hästarna kom nu ullbaka till Angela,
där hon gömde si# mellan lakanen. Hennes syn blev fläckig
av glansen från hästarnas blanka skinande länder. Hon för
nam ljudet av hovar, som skrapade, och fnysningar. Hon såg
Iyftade tagelsvansar, ben och skänklar som flyttade sig fram
och tillbaka, manar som rörde sig. Där var ett spel av musk
ler, ett blänk av stora mörka ögon, en stark lukt av splllning
och av rykande hudar. Två stalldrängar i blå blusar, som

svängde ett par väldiga svarta skovlar, hade berraktat dem
med leende och godmodiga miner. Och Stanny hade förkla-
rat framför varje spilta, stolt som om hon varit djurens an-
moder: den här är fallen efter Beatrice och Lord Lytton,
och den här och den här...

<p>Och där Angela nu låg, hetsad och flämtande, tyckte hon
att alla dc välryktade djuren i detta stall, vilka sleto i sina
betsel i längan aK få komma ut på ängen och leka och kämpa
i vild lust med varandra, beto in i hennes drömmar om Tho-
mas. Deras brunstiga dunst steg som en dimma omkring
sängen och trängde umder lakanen och in i madrassen. Och
Angela mmdes hur hon och Srarmy en natt sett humdarna
älska varandra på gardsplanen utanför hushlillsskolan. Der
hade varit en månskensnatt som demma. Och Staumy hade all
varsamt sag: "Det är kärleken." Angela ville icke att den
ranken skulle få makt med henne. Så djurisk, så otäck hmde
ändå icke kärleken mellan man och kvhma te sig. Men hon
visste inom sig att det var sant.

<p>Och därefter hade Stanmy kysst henne. Hon hade stårt
som en umg gosse i sin pyjamas och borrat sin mun in i Ange-
las, till dess de skrämda tagit till flykten vid ljudet av en
dörr som öppnades. Kanske var det Bell von Wenden, som
sett dem där nere i förstugan.

<p>Minnet av derma Stammys kyss, som Angela knappast vå
gat tänka pa, och mmnet av hur Bell von Wenden omfam-
nat hemmc, då Angela druckit te uppe på hennes rum, smälte
nu samman med de smekningar Thomas givit henne här i
sängkammaren på Nybo. Angela kunde i tankarna icke rik
ug skilja dessa kärleksbetygelser åt. Vid full dager skulle
hon kulma det, det var hon övertygad om, men mte nu - inte
nu när skuggfåglarna så umg rörde sig mot hennes gardin
och rummet var fyllt av ett under3ig måmsken. Människor
och djur, män och kvinnor, hannar och honor: frustade de
icke av samma begär efter varandra? Förföljde de inte pa
samma sätt varandra med svarta blickar?

<p>Ovamför detta mörka trask måste finnas något ammat,
något högre - en varelse genomeldad, så att hm sken vitglod-
gad, av en gudomlig kärlek som var fri från träskets nät av
sugande slemmiga rötter. Han måste fimmas. Och åter suäckte
sig Angelas själ efrer den gudomlige - men möttes av ett
högdraget, nästan försmädligt leende.

<p>Hon blumdade. Da kände hon ater Thomas böja sig över
htnnes s,ing. Han var här nu. Liksom den gången i april
uevade hans hand mot hennes ben. Da öppnade hon Iydigt
vägen tiU sitt sköte. De korsade benen rätade pa sig. Hon
förnam i hela sin varelse, hur han kom. Han skuDe taga henne
- hon skuDe bli hans. Och ofriviDigt, utan att själv vilja det,
utan att hon riktigt förstod det, njöt hon nu en försmak av
famntagets vällust - en halv människa, en brud utan brud
gum, vaggande som en liten ensam våg i sängens gnmda hav.

<p>Men plötsligr kastade hon sig åt sidan. Hon knäppte häm-
derna över brösten och låg stilla, medan hennes lemmar ännu
darrade av begär efter att fullborda njumingen. Syndade hon
icke? Thomas hade försvtmnin Hon maste vänta - vämta tlDs
han verkligen slör henne intill sig. Hon kröp upp mot kud
den och andades lättare. Fåglarna flögo aDtjämt mot gar-
dmen.

<p>Då hörde hon Petr# säga n#got

<p>- Vad är det, Peua? viskade Anyela.

<p>Men månskenet som silade över Petras uppåtvämda at#te
visade atr hon sov djupt. Med en gäll röst, aDdeles olik hen-
nes vanliga, en röst som mämtiskor som tala i sömuerl ofta
amvända, ropade hon ut i mmmets tystoad:

<p>- Thomas!

<p>Angela skälvde ttD. Petra drömde om Thomas i samma
snmd han nyss lämnat Angelas bädd.

<p>Angela betraklade ivrigl Perras ansikte. Log hon mte?
Alskade hon Thomas? Hon hade förklarar en gång för Angela
att hon glömt honom. Men hade hon inte sagt det, efter det
a« Angela berättat att hon och Thomas älskade varandta?
På samma sätt som nu i sömnen hade Peua den där gången,
när hon legat dödssjuk av feber, ropat Thomas' namn. Då

hade Angela icke ens vetat, vem han var.

<p>Angela lag alldeles stilla och väntade pa att Peua skuDe
ropa ttll igcn. Men det var sa tyst. I luften dröjde ropet ef-
ter Thomas. Angela sade sig att Perra ännu måste älska ho
nom. Hon ville inte tänka på det. Aningen om Petras hem-

I'B karlek borrade ,indå inom henne. Men det var ju oU
herme, Angela, som Thomas gint sin kärlek. Hon måste
glomma Petra!

<p>Den svarta fageln med den humgng hackande näbben var
nu I fard med att klösa Petras hjärta. Angela kumde inre
htndra honom. En känsla av något ruvande ödesdigert fick
makt med henne. Skuggfåglarna mot gardmen förmådde imte
flyga. De flaxade ömkligt.

<p>Och Angela gv plötsligt tiU en liten snyftning. Hur svag
den var, trängde den fram till Peua och väckte henne. Hon
reste sig på armbagen i sängen och såg bort mot Angela.

<p>- Gråter du? viskade hon.

<p>Angela kvävde sina snyfmingar, men de bröto fram på
nytt. Mattigheten efter extasen nyss hade kommit över hetme.

<p>Då steg Petra upp och satte sig på Angelas säng.

<p>- Varför gråter du? fragade hon mgsligt.

<p>Angela ktmde inte svara. Hon slog som förr i världen,
da hon var liten, sina armar om Petras hals och lutade sitt
huvud mot hennes bröst. Så förblevo de länge slutna mttU
varandra.

<p>- Du skall inte vara ledsen, sade Peua lagt.

<p>Angela hade velat viska samma ord ttU Petra. Men hon
gjorde det inte. I stäUet klamrade hon sig fast vid henne
hjälplöst som om hon råkat ut för en storm. Och som förr
kände hon nu åter, vilket lugn det famms hos Petra. Hon vag-
gdes till ro av hennes armar och sommade uött med halv
öppna fuktiga läppar, imman Petra gatt ifrån henne.

En afton när fruktträdens blommor fallit till marken i träd-
gårdarna på t'jsa och täckte alia gangar med sma vita och ro-
siga blad och guldregner nyss börjat skimra met#lliskt i luf-
ten, kom Bernard gående genom allen. Han hade fått per-
mission pa nagra dagar, och nu vilie han överraska familjen.
Han bar en liten resväska i handen. Han hade gått hela vägen
från stationen, och den tätt åtsittmde umformen gjorde att
hm kände sig odrägligt varm. När han nadde fram till trap-
pan, sag han strax att loggian var tom. Den gav honom en
stark känsla av att han inte var vämtad, men det hade han ju
sig själv att skylla. Eljes, när han bebadat sm ankomst, bru-
kade hans mor stå där med utbredda armar, om hon mte
rentav var nere vid stationen för att köra honom hem i dog-

<p>Bernard stötte ihop med en tjänsteflicka i hallen. Hon såg
förskräckt ut, och det umdförs henne ett brett:

<p>- Herre jösses!

<p>Har mte mamma uppfostrat tösen än? tänkte Bernard
smatt nrriterad.

<p>- ;#r mgen hemma# frågade han, medan han hängde upp
mössan.

<p>- Nej, herrskapet är i staden. De komma mte tillbaka
förräm sent i kväll.

<p>Bernard vämde sig snabbt om. Han tog ett steg mot flickan
som om han velat skaka henne.

<p>- ;#r mte fröken Stammy bemma heller? ropade ham till.

<p>- Nej - jo, stammade flickam förskrämd. Fröken Stanny
är bara ute på en ridtur.

<p>Bernards goda Iytme kom genast igen

<p>- Na då sa, sade han glatn Har din härskarinna piskat aig

<p>eller vad är det åt dig?

<p>Han kom inte ihag hennes förnamn. Det var en slapp vana
hos honom att gärna tappa bort tjänarnas förnamn - allas

utom hushallerskans, som varit hos dem sedan ban var barn
- och ett slags dumt högmod han fåe, antagbgen från mo-
dern, att i stället dua dem.

<p>Medan han småskrattande gick uppför trapporna, slämgde
ham en befallning över axeln:

<p>- Laga att jag får en kopp te i biblioteket!

<p>Ham brydde sig inte om att se efrer, om flickan hört vad
han sagt. Han fortsatte upp och öppnade dörren till bad-
rummet.

<p>Han vred upp kranarna och märkte ull sin förargelse att
det varma vattnet var slut. Då tog han sig en iskall duscb
och torkade sig framför spegeln# i det han uppmärksamt som
en flicka synade sin kropp och sitt ansikte. Han lutade sig
fram mot glaset och gned försiktigt in ansiktet med cold
cream. Så såg han sig omkrmg för att få rätt pa en puder-
vlppa.

<p>- Naturligtvis finns det ingen, mumlade han.

<p>Insvept i en av sin mors färggramma badrockar, sprsmg han
till Summys rum. Han granskade hennes enkla toalettbord
med ett medlidsamt leende. Där var heller inte nagot puder
och ingen pudervippa. Da drog han of örsynt ut en av de små
lådorna, men fann där endast ett avslitet skosnöre. Han tog
det fumdersamt i handen. Han kom ihåg hur han en förmid-
dag, da han haft brattom, bytt skor här imme hos Stammy. I
ivern hade han slitit av sitt ena skosnöre, kastat ifram sig det
och utbruut i höga klagorop. Sranny hade helt lugnt givit
honom ett nytt och stillfärdigt satt sig att uräda m det i
hålen, medan han lutat sig ullbaka i stolen och förnöjt prisat
hennes tålamod. Sedan hade hon tydligen gömt den där bi-
ten. Vilken umderbar systerkärlek! Han sköt till lådan igen
och spatserade m i sm mors sämgkammare med badkappan
slämgande om benen.

<p>Rummet var parfymerat av en kvav blomdoft som kom
frsm en stor bukett på hennes nattduksbord. Hur ofta hade
han mte retat henne för hennes passion för starkt luktsmde
blommor i sovrummet! Men han uivdes bättre i sin mors

koketta boudoir än i Stannys spartanska rum. Han kastade
sig småsktattande tvärsöver den väldiga breda sängen och
skrynklade ned spetsöverkastet. Han sträckte bekvämt ut sig
och var nära att slumra tdll, Här var så mjukt, så svällande
mjukt! När han trevade med händerna, kunde han meUan
spetsarna känna det rosafärgade sidentäcket. Okynmgt vid
gade han ett stort hål i överkastet och smekte med de in-
stuckna fingrarna sidenet. Så sprang han upp. Det stora toa-
lettbordet av mahogny hade en tredelad spegel med fma
sbpmngar, så att när man satt vid bordet hmde man se sig
fr,m olika håU.

<p>Men Bernard dttade för en gångs skull mte på sig själv,
utan sköt pa speglarna sa att han i glaset fangade bb#dika
skymtar fran olika delar av rummet. Han njöt av detta rum
som sa tydbgt var präglat av en nyckfuU kvmnas anord-
mngar.

<p>De broderade kuddama på den låga chäslongen viUe famna
och smeka, och andå sago de viljelösa ut och ttötta, som en
kvinna matt efter en älskogsnatt. Ett franskt 17o#talssdck
på väggen över dem visade ee naket äkskande par, som låt-
sades söka betäckning bakom nagra buskar. Som liten gosse
hade Bernard statt och sdtrat på de båda med giriga blickat,
och ämmu gav honom åsynen av kvinnans buktande förfö-
riska länd samma ilande känsla som da av något förbjudet
ocb hemlighetsfullt, pa ett umderligt och farligt sätt locksmde.
En gustaviansk sektetär med dyrbara inläggningar gömde,
det visste han, modcrns forna kätleksbrev. Vem vet, karske
hade även under sista aret nya kommit tiU. Hon var en
beumdransvärt outtröttlig kvinna. Bernard tänkte på den dät
olycksalige baron Dermont, som hans mor velat gifta bort
Stanny med, men som hon sedan själv snappat åt sig nästsm
mittför aUas ögon.

<p>Hans blick gled i spegeln häm mot sybordet, framför vil-
ket modern aldrig btukade sitta. Det var en vacker antik
pjäs, som tiUhört bankdirektörens mor. Hon hade varit en
gammaldags rättrådig och idog kvimma, och säkert hade hon

vid der sybordet förfärdigat en oändlighet av prydbgt sydda
handarbeten. Bernard gjorde en lätr grimas och putade med
mulmen at de franska tofflorna, som stodo vid sängen med
sma spetsiga inbilska klackar. Han tyckte sig ännu höra lju-
det av dessa klackar sasom han som liten bört det inifrån
sitr tum sent om nätterna. De hade slagit spikar i hans hjätna
da. Men ibland umder faderns franvaro hade han krupit um
der täcket, httlad av skrattlust, da han Iyssnade till moderns
klackar utanför rummen och han, fast han bara var eK barn,
begrep att hon nu hegav slg tiU ett möte med någon av hu-
sets manliga gäster. De höga klackarna hmdrade henne fråm
an ha nagra hemlighcter. Säkert hade de andra gästerna, bk-
som hennes son, Icgat och Iyssnat spant ull deras slag mot
golvet, kanske också de sprutande av skratt.

<p>Bernard tog vårdslöst en stor pudervippa med ljusrötr
skaft av någon genomskinlig sten och pudrade sig över kin-
derna. Men hans blick hade blivit bister. Den gjorde honom
med ens tio ar äldrc. Han tankte på Stanny. Och ham vände
sig plotsligt om och trampade obebärskat på tofflorna, som
om han känt sin mors nakna fötter i dem.

<p>Det var alltjämt en tanke som gnagde honom. Han kände
sig nästan övertygad om att Stanny inte var sin fars dotter.

<p>Det kunde tyckas vara en orimlig ide, därför att hon var
sa lik bankdirektör Landborg. Men kvinnor, dessa gel6artade
och porösa väsen, suga ju upp den bild de ständigt ha fram-
för sig, och sa klmde bans mor, da bon gått havande med
Stanny, ha tagit intryck av sin man och stämplat bilden mot
Stammys pamma. Och eftersom hon väl masre ha reda pa att
det ej var hans barn, kunde hon ocksa, både hysteriskt och
fuUt medvetet, ha behärskats av ett valdsamt begär att det
skuUe bli en avbild av honom. Och der hade gåe Iyckligt.

<p>Bernard lät pudervippan falla på matran. Varför kände han
pa sig att Stanny var hans halvsyster? Han skulle säkert aldrig
få visshet om den saken. Men han ansig att den rent fy-
siska dragningskraft han och Stanny utövade på varandra
var bevis nog. Så kysser inte en bror sm syster! Så vansm-

nigt älskar mte en syster sin bror. Han steg upp och tassade
orolig omkring i rummet. En dag skulle han bryta upp der.
dar sekretären och läsa dessa tusen brev. Kanske ämda nagot
av dem skulle förrada hans mors hemlighet åt honom.

<p>Han gick in i badrummet och kiädde på sig. Han hade
tänkt hämta en bok imne i sitt rum, men brydde sig mte om
det, eftersom han försr nu kom ihåg att teet förmodligen
höll på att kalbna i biblioteket.

<p>När han kom ner i biblioteket, falm han att ett av de små
orientaliska borden dukats för två. Det satte honom genast
i en glad förväntansfull stämning. Stammy skulle nog snart
vara här. Silvertekannan stod bredvid på en spridaga som
Iyste blaaktig i rummets gyllene dager.

<p>Bernard sjönk ned i en av de röda stolarna. Han kmep en
nnm läcker smörgas och at upp den. Da hörde han ljudet av
hovslag. Han förblcv stilla i stolen, fast han mest hade lust
a« rusa till fönstret. Om stalldrängen som skyndade fram till
trappan för att hämta Stamnys häst mte visste att han, Bernard,
var här, skulle Sranny bli överraskad, när hon kom in.

<p>Han sag otåligt mot dörren. Stammys steg i trappan! Sun
nys sporrar som klirrade svagt. Nu hörde han att hon gick
förbi biblioteket. Då rusade han fram och slängde upp dörren.

<p>- Stamny!

<p>Hon vämde sig häftigt om och grep tag i trappans ba-
lustrad.

<p>- Bernard!

<p>Hennes hand for upp mot hjärtat, och hon blev vit i an-
siktet. Med långsamma, nästan mödosamma steg kom hon
fram till honom. Bernard tyckte att hon i sm svarta riddräkt
med atsittande liv och med byYbenen nedträngda i höga
blanklädersstövlar och en liten rundkullig hatt på huvudet
sag smärtare och mmdre ut än då hon hade klänning på sig
en ung bten bror till honom, som nu stack ridpiskan umder
armen för att hälsa. Ham gick före henne in i biblioteket,
och han såg mte den blick av hdeksefull dyrkan hon gav hans
rygg i den korta unifommsrocken.

- Sätt dig nu, Stanny, sade han, sa skall jag servera dig te.
Hon valde stolen brcdvid den där han nyss suttit, som om
hon mstinktivt vetat att han just lutat sig mot den.

<p>Hon drog litet darrande av sig de höga brlma krag
handskarna och lade dem över sitt ena knä, som om hon blott
varit där pa visit. Hatten satte hon på golvet.

<p>Bernard serverade henne te. Han njöt av att röra vid det
mnna porslinet och fa sla i hett vatten ur silverkannan åt

<p>Ham bjöd henne av faten och tog sedan at sig själv.

<p>- Blev du överraskad? frågade han och gav henne en le-
ende sidoblick.

<p>- Ja, sade hon. Och så bra ae föräldrama äro borta.

<p>- De komma hem i kväll, påmmde han henne lakoniskt.

<p>Hon sag på sin ammbandsklocka och höll stralande upp den
mot honom.

<p>- Om tre timmar! sade hon. Inte förräm om tre timmar!

<p>- Och då har mamma druckit champagne# sade Bernard
elakt. Hon kommer att vara mycket livad. För resten, tillade
ham, och sprang upp, varför skrlle inte vi två också ta oss ett
gk#s vin?

<p>- Det är sa långt till källaren, sade Stammy. Dessutom har
ju mamma nyckebn till vmkällaren.

<p>- Du är en liten gås, utbrast Bemard uppbvad. Jag har en
hel massa buteljer inlåsta i mitt skåp. Iror du att jag sprimger
och dgger mamma, om jag vill ha något att dricka?

<p>Ham var ute ur rummer, innan hon humnit hindra honom.
Hon satt kvar i samma stärmmy, litet framatböjd, med Iy
sande ögon, till dess han kom tillbaka. Han hade fått tag i
ett par vinglas också, som han försiktigt placerade på brickan.
Så drog han upp den ena av de två buteljer han haft med sig.
Likt smält bärnsten av samma guldglans som dagem i det
stora rmmmet, rann vinet ned i glasen.

<p>Bernard förde sirt glas mot Stannys. Stammy läppjade bara
varsamt på vmet, men Bemard uppmanade henne ivrigt att
ta djupa klunkar.

nigt älskar inte en syster sin bror. Han steg upp och tassade
oroligt omkrmg i rummet. En da8 skuiie han bryta upp den
dar sekretären och läsa dessa tusen brev. Kanske ämdå nagor
av dem skuiie förrada hans mors hemligbet åt honom.

<p>Han gick in i badrummet och klädde på sig. Han hade
tamkt hämta en bok hme i sitt rum, men brydde sig inte om
der, eftersom han först nu kom ihag ae teet förmodligen
hoii på att kalbna i biblio#eket.

<p>När han kom ner i biblioteket, famn han att ett av de små
orientaliska borden dukats för två. Det satte honom genast
i en glad förväntansfuli stämning. Stammy skuiie nog snart
vara här. Silvertekamlan stod bredvid på en spridåga som
Iyste blåakåg i rummets gyiiene dager.

<p>Bernard sjönk ned i en av de röda stolarna. Ham knep en
tlmn läcker smörgas ocb åt upp den. Då hörde han ljudet av
hovtlag. Han förblev solla i stolen, fast han mest hade lust
att rusa tiii fönsoret. Om staiidrängen som skyndade *am riii
rrappan för att hamta Stammys häsr mte visste atr han, Bernard,
var här, skulle Stanny bli överraskad, när hon kom in.

<p>Han såg otålig mot dörren. Stannys steg i orappan! Stan-
nys sporrar som k]irrade svagt. Nu hörde ban att hon gick
förbi biblioteket. Da rusade han fram och slängde upp dörren.

<p>- Stanny!

<p>Hon v#inde sig häfogt om ocb grep tag i rrappans ba
lustrad.

<p>- Bernard!

<p>Hennes hand for upp mot hjärtat, och hon blev vit i an-
siktet. Med långsamma, nästan mödosamma steg kom bon
fram till honom. Bernard tyckte att hon i sm svarta riddräkt
med åtsittmde liv och med by#benen nedrrängda i höga
blanklädersstövlar och en liten nmdkuDig hatt på huvudet
såg smärtare och mmdre ut äm da hon hade klänning på sig:
en umg liten bror åii honom, som nu stack ridpiskan umder
armen för att hälsa. Han gick före henne in i bibboteket,
och ban såg mte den biick av bdelsefuii dyrkan hon gav hans
rygg i den korta unifom srocken.

- Sätt dig nu, Stanny, sade ban, så skall jag servera dig te.
Hon valde stolen bredvid den där han nyss suttit, som om
hon mstmktivt vetat att han just lutat sig mot den.

<p>Hon drog litet darrande av sig de höga bruna krag
bandskama och lade dem över sitt ena knä, som om hon blott
varit där pa visit. Hatten satte hon pa golvet.

<p>Bemard serverade henne te. Han njöt av att röra vid det
t uma porslinet och få slå i hett vatten ur siiverkauman åt
henne.

<p>Han bjöd henne av faten och tog sedan åt sig sjäiv.

<p>- Biev du överraskad? frågade han och gav henne en le
ende sidobiick.

<p>- Ja, sade hon. Och sa bra att föräidrama äro borta.

<p>- De komma hem i kväll, pammde han henne lakoniskt.

<p>Hon sag på sm ammbandskiocka och höii stralande upp den
mot honom.

<p>- Om tre tmmmar! sade hon. #mte förrän om tre mnmar!

<p>- Och då har mamma druckit champagme# sade Bemard
elakt. Hon kommer att vara mycket bvad. För resten, tillade
han, och sprang upp, varför skuile mte vi två ocksa ta ots ett
gias vm?

<p>- Det är så långt ull käliaren, sade Stammy. Dessutom har
ju mamma nyckebn till vmkäiiaren.

<p>- Du är en iiten gås, utbrast Bemard uppbvad. Jag har en
hd massa buteljer iniåsta i mitt skåp. Tror du att jag springer
och tigger mamma, om jag viii ha nagot att dricka?

<p>Ham var ute ur rummet, mman hon humnit bmdra honom.
Hon satt kvar i samma stäiining, iitet framatböjd, med Iy-
tande ögon, tiii dess han kom tiiibaka. Han hade fått tag i
ett par vmglas också, som ham försiktigt placerade på brickm.
Så drog han upp den ena av de två buteljer han haft med sig.
Likt smäit bärnsten av tamma guidglans som dagem i det
stora rummet, rann vmet ned i glasen,

<p>Bemard förde sitt glas mot Stammys. Stammy läppjade bara
varsamt på vmet, men Bemard uppmanade henne ivrigt att
ta djupa kiuukar.

<p>- Amontillado! sade han. Amontillado av torraste gamla
förstklassiga märke och argang. Vi maste dricka ur sherryn,
eljes blir den förstörd.

<p>D8 drack Stanny. över glaset betraktade hon Bemard.
Hon tyckte att han var så vacker i sin umiform. Ham sag
manligare ut i den. Sa smärt han var! Mycket smalare om
midjan äm hon! Han hade blivit röd om kinderna av vmet.
Hon tryckte handen mot sitt ansikte och kände att också
hennes kmder hettade.

<p>Bernard steg upp och yick ett par steg gnolande genom
rummet. Ham stannade framför fönsterdraperierna och höll
glaset i handen.

<p>- Jag vet att haver är därutanför, sade han. Men jag vill
imte se det. Jag tycker om stämningen här och de fördragna
draperierna. Man bara anar havet. Det är litet för stort, för
mycket förkrossande, att ha alldelcs inpa sig.

<p>Han höll upp glaset och lät vinet skimra i ljuset. Så drack
han ur det och kom fram till bordet och fyllde i pa nytt.
Med glaset i handen satte han sig på armstödet till Stannys
stol.

<p>- Smaka pa mitt glas, mumlade han, och hans röst var
htet grtunlig.

<p>Stanny drack ur hans glas som en liten humd dricker, när
man sätter fram en skål för honom.

<p>Bernard hade tänt en cigarre« och stack den nu skrattande
mellan Stamnys läppar.

<p>- Du ser ut som en page, sade han. Jag tycker om den
där dräkten. Du är varken flicka eller gosse i den. Ett un-
derbart väsen som har makt att skänka kärlek bildo åt män
och kvmnor!

<p>Stammy hörde pa. Hans knä, runt och kraftigt, tryckte sig
mot hennes. Hon kände sig litet berusad och lät cigarretten
falla.

<p>Hon hade aldrig latit någon ammam man än Bernard narma
sig henne. Visade sig någon särskilt uppmärksam mot helme,
jämförde hon honom strar med sin bror och förblev kalL

Varför var' det då som om en elektrisk stöt genomilat henne,
bara Bernard berörde hennes knä? Stanny grubblade imte som
Bernard över deras känslor för varandra. Hon nalkades den
heta lågan som strömmade emot henne frm hans kropp med
ett slags vansumig blind oskuld och med öppna hämder. Det
var inte grubblet över att hon så bri#mande längtade efter
sm egen bror som ibland höll pa att göra henne tokig. Det
var själva kärleken till honom, pinan att vara skild fråm ho-
nom, den kvabfulla ranken ae han kanske mte älskade henne
på samma sätt... Det var detta hon försökt att bekälma för
Angela för ett par dagar sedan. Men i denna kärlek blandade
sig väl ämdock, om också omedvetet, en viss skuldkänsla.
Detta gjorde att när hon skulle fhma ord för att förklara sma
känslor för Bernard, blev hon maWös, rädd och stammande.
Nagor talde icke att vidröras. Något föll sönder i små smulor
mellan hennes händer, då hon skulle visa det för en annan -
om det så även var hennes bästa vänimma.

<p>Bernard lade sin arm smekande om sin systers arlar. Hans
heta ansikte var mycket nära hennes. Också han kämde sig
lätt yr i huvudet. Hennes mum skimrade för hans ögon. Han
kysste den. Han trängde henne in mot stolen och kysste
henne igen och igen. Hans händer omkring hennes arlar bör
jade skälva. Stenen på hans ring skar in i huden på hennes
hals, da han nu flyttade handen. Hon gav till ett litot kla-
gande rop.
- Gjorde jag dig illa? fragade han.

<p>Och då han nu sag en bloddroppe sippra ut från det röda
märket som stenen gjort på hennes hals, lade ham tina läppar
mot den.

<p>- Lilla syster, viskade han. Lilla syster.

<p>Och nammet syster gav en besynmerlig smak åt hans kytsar.
Hennes blod, av samma slag som hans eget, fuktade hams
läppar. Var det inte som ant älska sig själv? Dessa smekrdingar
han slösade pa Stanmy voro icke en hetsig förberedelse till
blodskam utan till självbefläckelse, en naturligare, tuktigare
och mera hygienisk art av självbefläckelse, sade han sig. Ham

lekte med tanken och blev varm av den. Den gjorde synden,
som han brann av lust au begå, mindre brouslig och bara
htet grand neslig, och det brottsliga och nesliga, som ater-
stod, gömde ju någondng mörkt retande, varav han njön I
detta retande nesliga fanns det t;ll och med något älskligt och
mtagande som tycktes göra förvillelsen, begången tillsam-
mans med en sa förtjusande medskyldig, mera ursäktlig. Han
tamkto låta henne ge sig helt för första gangen nu - nu i
afton, när det stora huset var tyst och dagern i bibGoteket
hade börjat skimra i rött fran solen som höll på att sjunka i
havet.

<p>Han mötte hennes glämsande blå ögon. Det var en blick i
dem, som han just då icke kunde tyda, därför att den ut-
uyckte hela hennes kärlek.

<p>- Lilla syster, sade han. Kom.

<p>Han tog henne i handen och ledde henne ull den breda
soffan i det dunklaste hörnet av rummet. Åter följde hon
honom som en hund sm herre - med nedböjt huvud och Iy-
sande blickar.

<p>Han drog henne ned till sig på soffan.

<p>- Stammy, viskade han. Vi skola älska varandra. Vet du,
vad det är?

<p>- Ja, viskade hon ullbaka.

<p>Och hon kände hur han med nervösa och bradskande hän-
der knäppte upp hennes rock. Han såg med ögon som voro
röda av atra på henne.

<p>Han klädde av henne och slängde hennes byxor pa golveu

<p>- Det är som att hjälpa en liten pojke i säng, skrattade
han med darrande röst.

<p>Men nu när hon nu låg där i limme av silke och de kraftiga
duniga laren bara sjönk han emot henne som om han velat
skydda helme ull och med mot sina egna blickar.

<p>Två gånger kastade hon av honom så att han måste gripa
ett hårt tag krmg hennes midja för att inte falla i golvet. Hon
var som en av dessa patienter, vilka när de bumdits pa ope-
rauonsbordet, i yrseln och utan att veta vad de göra, bara

i ett begär efter att få bort nagot smn hindrar dem att an-
das, vilt slita narkosmasken från sitt ansikte och sparka om
krmg sig.

<p>- Du är stark, Stammy, utbrast Bernard. Men du lämgtar
efter mig.

<p>Och han trängde sig inpå henne och kände hur hennes
lemmar med ens blevo Iydiga. Det brusade för hans öron.
Han hörde en djup suck fran henne. Hon hade slagit sma
armar om hans hals.

<p>Efterat låg hon alldeles stilla med en känsla av att hennes
kropp blivir fylld av honom. Hon var tacksam och alls mte
rädd mera. Han låg bredvid henne med huvudet nedborrat
i kudden. Ångrade han sig? Hon förde fingrarna varsamt
genom hans tjocka har. Det föreföll henne som om det var
flera dagar sedan hon och Bernard suråt där borta i de röda
stolarna och pratat. Hon betraktade fundersamt sm riddräkt
pa golvet och tyckte att dcn tillhört hennes gamla jag och
omöjligt längre skulle passa henne. Hon var en amlan nu,
en ny...

<p>Men varför sag intc Bernard på henne?

<p>- Bernard, sade hon lågt.

<p>Då vände han sig pa rygg och beuaktade henne under
lugg. All färg hade sjunkit bort från hans kinder. Han var vit.
Till och med läpparna hade bleknat.

<p>- Jag uor art vi äro vansinniga, utbrast han gällt.

<p>Men Stammy förstod honom intc riktigt. Hon hade blivit
hans, och hon ångrade det inte - åtminstone inte äm.

<p>Anda sedan hon var en helr liten flicka hade hon ju älskat
honom - ullbett marken hsn urampade pa. Hennes lidelse-
fulla kärlek hade lett henne fram till detta ögonblick. Djupt
i hennes inre började en sakta susning som hon icke Iyssnade
till. Den skulle snarl brusa upp till storm och skaka henne
vaken. Men ännu var hon sa uppfylld av Bernard att hon
icke tyckte att hon kunde röra sig.

<p>Men han talde inte hennes blickar pa sig. Han hoppade
över hennes halvnakna kropp och ned pa golvet. Medan han

gick fram till bordet där vinbuteljen stod, knäppte han om-
sorgsfullt sin uniformsrock. Han Iyfte buteljen för att hilla
i ett glas # sig, men da han fann att den var tom, kastade
han den i plötsligt ursr;me mot den öppna spisen så att skär
voma flögo utat golvet. Den andra flaskan han haft med sig
iddes han inte ens se på.

<p>Stamny skrattade till. Sadan mindes hon Bernard som pojke.
Om han fick en til sigelse vid middagsbordet, kunde ham
rusa upp vit i ansiktet och med gmisslande tinder, slå ikL'd
sitt glas och fara på dörren som han med en skråll Iqt falla
igen bakom sig.

<p>Där hon låg tyckte hon att Bernards gestalt vaxte i rum-
met. Hon hmde knappast andas. Hennes hjärta bultade. Nu
gick han fram till de stora fönstren. Det rasslade som om na
got rivits itu, då han drog ifran sidengardinerna. Han opp-
nade ett fönster och tittade ned på garden.

<p>Ham såg stalldringen och skrek åt honom:

<p>- Hör på du dir! Gör ögonbbckligen i ordning mm häst
och för hit den! Jag skall rida till Stockholm.

<p>StaDdringen skyndade i väg mot stallet. Bernard sag ut
över havet. I vattnet gledo röda strimmor in mot stranden.
Det var reflexer fram solen som gick ned, men Bernard tycktc
rysande att han sag ett lik komma flytande med vagorna,
firgande dem med blod.

<p>Nir han vämde sig in mot rummet, hade Stanny rest sig
på armbågen.

<p>- Du skulle ju stanna här i natt, sade hon sorgset.

<p>- Nu har jag inte lust lingre, svarade han häftigt. Jag
vill hinna umdan, innam förildrarna komma. Jag står inte ut
med mammas daltiga ömhet.

<p>Nej, han stod imte ut! Han flydde fegt umdan spötjsmde
blickar, limnande sm syster ensam kvar att förklara hans
hastiga avfärd bäst hon gitte.

<p>Han stödde sm knuuna hamd mol border och såg sig om
krmg, som om han varit mitt inme i en mardröm. Väggarna
med smsl bokhyllor fyllda av århumdradens vishet och livs

erfarenhet tycktes bågma fram emot honom för att kasta sig
över honom. De hade sugit in i sig detta dåd och skulle på-
minma honom om det varje gång han steg in i rummct! Hau
kmnde inte se pa Stanuy. Hans blickar foro rädda rumt väg-
garua, och varje gang de kommo tiil soffan hoppade de
över den som om den varit en avgnmd.

<p>Antligen hörde han hästen ledas frslm. Han gick raskt
mot dörreÅ. Da kom Stammy efter honom. Han vämde sig
förskräckt mot henne med handen på dörrvredet.

<p>- Du borde klä på dig, mumlade han hatfullt. Någon klmde
komma.

<p>Men hon kastade sig intill honom, och han kände helmes
varma lemmar emot sig.

<p>Då slet han sig lös och sprang nedför trappan. Ham skulle
velat slå dörren i lås bakom sig.

<p>Stammy hörde hans röst där nere. Hau gav befallmng om
att hästen skullc hämtas i morgon på ridhuset. Så galoppe-
rade han bort.

<p>Då hon skulle gå fram ull fönsueS fick hon se sig själv i
spegeln. Hon stod där i sitt tulma lume och frös plötsligt till.
Så mmdes hon att ham sag att hon skmlle klä på sig. Hon
tog da upp sin riddräkt och klädde sig i den. När hon skulle
dra pa sig stövlarna, fick hon endast med möda på dem.
Hade fötterna svullnat som efter en dagslång vandring, eller
var det bara att hon mte hade nagon styrka kvar?

<p>Hon gick fram till tebordet, och plötsligt rrampade hon
pa en skärva sa att det krasade till. Da böjde hon sig ned och
började försiktigt plocka upp skärvorna. Hon kröp på knäna
nmt golvet. En skärva skar henne i fingret så att det blödde
Men hon brydde sig inte om det. Hennes mor skmlle inte
genast hon kom hit in fa anledning att tala illa om Bernard
för hans vårdslöshet.

Midsommaraftonens morgon smög sig Angela tidigt ut ur
det rum där hon och Petra sovo. Petra vaknadc i detsamma
Angela st,ingde dörren efter sig, men Angela latsades inte
höra hennes utrop, utan gick hastigt genom salen mot ve-
ramdan.

<p>Där ute satte hon på sig skorna, som hon hallit i handen.
Klockam var inte mer än sex, och luften var syrlig av dagg
och luktade fuktig, åtmu icke uppvärmd jord.

<p>Angela gick langsamt ned genom trädgarden, och då hon
dppnat grmden, fortsatte hon upp till ekbacken. Det fanns
inte ett mohm pa hmllen. Den var så djupt blå att blicken
vibe drlmkna i den. Och fast detta bla var så låmgt borta,
tyckte Angela ändå att en fläkt av en sällsam och kristallisk
svalka nadde henne däruppifrån likt svalkan från ett oänd-
ligt hav. Också hennes hjärta blev genomskinligt klart och
famn sig i att rofyllt spegla himlen. Hon steg lätt på gräset,
böjde sig ibland vänligt ned mot en blomma, som om det
varit en liten syster hon hälsat på, och mickade at den, då hon
gick vidare.

<p>Nu var hon ilme i skogen på stigen som ledde upp till
berget. Här hade hon och Thomas strövat omkrmg den där
harliga vårdagen. Och plötsligt grumlade blodet hennes nyss
så klara hjärta och hon kände bara hur det bultade hett och
brnmande i bröstet. Thomas! Han var här. Just nu kanske
han vaknade i ett av de vackra gästrummen på ösa herr-
gård. Kanske förnam han hetmes tankar och mumlade hennes
namn.

<p>Angela såg för sig scenen på verandan pa Nybo i gar. Där
hade Alexmdra och Lilian och hon och Paula suttit med sma
handarbeten, då grmden öppnats och fru Landborg och
Stumy kommit uppför gången.

<p>Lilian och Alexandra hade rusat upp. Det var första gången
fru Landborg gjorde visit hos dem. Förut hade damerna

hälsat flyktigt pa varandra, da de mötts vid srationen eller
på vägen. De hade samtalat någon gamg, men de# hade aldrig
bbvi# nago# umgängc mellan familjerna.

<p>Angeia hade #enast förstatt att det måste varit Stanny som
fått sm mor hll att avlägga denna visit. Fru Lamdborg var
klädd i samma irisbla dräkt som hon burit första gmgen
Angela varit pa Osa till lunch. Det vita haret doldes av en
hten guldbrun hatt som satt tätt at över huvudet och läm-
nade pannan bar. Hennes ögon skeno. Sedan damerna växlat
några artighetsfraser och fru Landborg uttryckt sin förtjus-
ning över "den sa trevliga och nätta lilla gröna vibam", kom
hon fram med sitt egentliga ärende.

<p>Hon ville fraga om de bade lust att allesammans i samlad
trupp komma till Ösa på midsommarvaka. Eljes brukade de
ha Ösa fullt av främmande över midsommar, det vib säga
det var egentligen Bernards gäster, mcn i ar svävade det i det
ovissa, om ens Bernard själv skulle hinna infmna sig. Och nu
voro ju Stanmy och Angela sa goda vämner, och det var mest
för deras skull hon vågade framställa detta förslag.

<p>Liban tackade med översvallande hjärtlighet. Alexmdra
böjde pa huvudet samtyckande. Stammy hade givit Angela ett
litet leende. I detsamma hade Angela hött fru Landborg
säga: "Ett par gäster få vi i alla fall i afton. Det är en ve-
tenskapsman och hans lille son. Han har besökt oss några
gmger, och min man har blivit så mtresserad av honom att
han bett honom hit på en tid. Han har vistats i Sydamerika
i måmga år och heter Thomas Meller."

<p>Och just när fru Landborg uttalade namnet hade Petra
stått pa tröskeln till verandan, och hennes och Angelas ögon
hade blixtsnabbt mötts.

<p>Som ett avlägset brus hade det ordsvall Lilian givit ifrån
sig till svar nått Angelas öron. Av alltsammans förstod hon
bara att Lilian kände Thomas utan och innan. Hon som bara
träffat honom ett par gånger, ja egentligen bara den enda
gåmgen hemma hos sig pa .Stellans bal! Men Lilian visste ju
att Petra varit förlovad med honom, och detta gjorde att

hon nu helt plötsligt nästan ansag sig släkt med demle man,
vilkens namn änmu bevarade omkrmg sig en fläkt av umg-
domlig berömmelse fram de längesedan svunna år, då det
nänmts i samband med den där forskningsexpeditionen - och
om vilken pressen på sistone åmyo i erkännande ordalag
börjat förtälja ett och annat.

<p>Stanny hade tyst fragat Angela: "Har du också träffat
honom?" och Angela hade svarat "la".

<p>Angela stannade mitt i skogen och tryckte mcd glänsande
ögon handen mot sitt hjsrta.

<p>- Ja, viskade hon, upprepande sma ord fran i går. Ja. Jag
har träffat Thomas Meller.

<p>Och hon vämde sitt ansikte uppåt ocb tyckte att den nu
uppvärmda luften var fylld av kyssar. I kväll skulle hon och
Thomas mötas. Hela midsommaraftonen skulle de få vara
tillsammans med varandra. Och sedan - ham skulle stalma en
tid, hade fru Landborg sagt.

<p>När Angela stod så, fick hon syn på en hel tuva med blom-
mande lirmea. Det var första gången hon sag linnea i ar. Hon
föll på knä i den mjuka svala mossan och borrade sitt huvud
in mot de klocklika blommorna. Så de doftade! Det var som
om de länmat ut sma små underbara själar till Angela. Hon
följde med blicken revorna med de äggformade bladen. De
slingrade sig som levande väsen lamgt bort från tuvan till en
annan sten, som ocksa blommade skär.

<p>Angela reste sig långsamt. Hon gick vidare, och nu bör-
jade stigen bär.a uppåt. Vinden fylld av bavssälta fläktade
mot hennes kmder. Antligen stod bon pa berget. Här hade
hon och Thomas stått sida vid sida i våras. En svalka steg
upp mot henne fran de blå vagorna - en svalka fr#m djupet
som måste vara grönt och kallt.

<p>Hon vände sig om. Dsr borta låg #sa psrk. Där borta
fanns Thomas. Hon log mot parken. Då fick hon höra tunga
steg. Någon kom upp till platsen, där hon stod. Hon trodde
att det var Thomas. Kanske han också, driven av samma
känslor som hon, sugit upp tidigt, därför att han hingtade...

Nu dök nagon fram ur buskarna. Angela försökte dölja sin
starka nussräkning, så att den ej skulle synas p8 henne. det
var Paula. Paula i sin gamla omoderna klänning - Paula med
ett rott ansikte, där svettdropparna runno surida. Hon kom
fram ull Angela.

<p>- Jag hörde att du steg upp, sade hon flämtande. Då ville
Jag följa med. Jag ocksa ville komma bort från villan och
andas litet havsluft.

<p>- Det var bra. Ar det inte härligt? svarade Angela.

<p>- Jo.

<p>De stodo stilla med ansiktena vämda mot haver. E« segel
dök upp langt ute. Det svällde av god vind. Det flög fram
over vatmet och försvamm snart utom synhall för de bada
flickorna. Angela hade längtansfullt följt det med ögonen.
När bon nu vämde sig mot Paula, mötte hon helmes blick. en
klok forskande blick, som om Paula sökt läsa i Angelas an-
sikte som i en bok.

<p>- Det Iyser av dig, Angela, sade Paula bksom begnm
dande.

<p>Angela rodnade:

<p>- O gör det?

<p>Och när hon nu beuraktade Paula som satt sig på klippan,
kämde hon med ens att det var synd om henne. Paula stod
liksom utamför allt. Liliam hade Alexandra och ägnade rnte
Paula en tanke, annat än när hon tiDrättavisade henne för nå-
got. Stellan hade sana besynnerbga välmer, och när han talade
till Paula, var det med en lätt gäckmde ton som fick henne
att rnse att hon i hans ögon var en mrsslyckad ryster till den
sköne Stellan von Pahlen. Och hon själv, Angela? Hon hade
ägnat sig helt åt Stanmy, och när hon inte var tillsammans
med henne, tänkte hon på helme. Så blev Paula ensam. Och
Angela fick ee begär ae förtro sig åt Paula. Paula hade varit
med på Nybo den där vardagen, och hon hade på sie tafaea
säe frågat Angela, när de båda stae i köket och lagat till
frukosten: "Tycker du om Thomas Meller?" Angela hade
hastigt svarat "ja" och just då kokade kaffet över och Paula

fick annat ae tänka på.
Angela satte sig bredvid Paula pa stenarna.
- iS.r det mte roligt att n få vara på #sa i afton? sade hon.
- Jo-o.
Paula drog på det.

<p>- Ser du, sade hon, och vände sitt ansikte mot Angeka, du
vet att jag är blyg. Du är god vän med Stanny, men jag käm-
ner rnte de där människorna. Och fru Landborg - hon är...
hon är... Paula sökte stammande efter ord.

<p>- Jag begriper vad du menar, sade Angela leende. Vad
fru Landborg är, det vet man inte. Den känslan har jag också.
När mam är tillsammans med henne, är det som om hon imte
precis lockade fram ens goda sidor. Man kälmer sig dålig -
jag förstår inte varför.

<p>- Men Thomas Meller är där, sade Paula och såg rätt
framför sig.

<p>Angela stack sin arm umder hennes, och hon kände ett
stygn av samvetsförebråelse över att hon förut glömt bort
Paula, da hon nu märkte hur glad kusinen blev över hermes
vänlighet.

<p>- Ja, Thomas är där, sad- Angcla viskande.

<p>Men hon hejdade sig genast. Hon hade haft sin hemlig-
het på läpparna. Men hon kände nu att hon inte klmde förrro
den åt nagon.

<p>Paula satt tyst. Slut]igen sade hon amsträng:

<p>- Jag kämmer mig gammal, Angela. När jag ser dig Iysa
av Iycka och när jag hör Frideborg sjumga, medan hon går
i trädgarden och hänger upp tvättkläderna, da är det som
om mina ögon och min strupe vore förtorkade. Jag tror det
är Alexandra som tagit livet av mm ungdom.

<p>Angela tänkte att hon hade rätt. Alexandras magra fmgrar
förkvävde allt liv på Nybo. Hon hade stulit modern ifråm
barnen, hustrun if ram mammen. Det var ett bistert ungmövälde
i villan där borta, som anades i luften genast man steg in där.
Om blott Alexandra kunde kasta sitt intresse pa något armat,
på någon ammam, skulle strax luften bli lättare att inamdas.

<p>Men Angela sade mgenting härom,
bende:

<p>- Jag tror du lämgtar efter Gotthard.

<p>- Nej, sade Paula bestämt. Jag längtar inte lämgre efter
någonring. Jag ser blommoma växa i rabatten och vända sig
mot solen, och det är som om jag inte k#mde njuta ens av
blommomas skönhet. Någon har slagit en rmg omkring mnig,
och jag kan inte komma utamför den, hur jag än trampar.

<p>Hennes ord påminde Angela om farbror Hans. Något lik-
n#mde hade också han sagt. Med en känsla av ångest be
traktade hon sin kusm. Hade Hans' tungsinne borrat sma
klor också i Paula? Just nu satt Paula där och såg framför
sig med alldeles samma blick som Angela så ofta sett i Hans
von Pahlens ögon. Barn ärva inte alltid sina anlag direkt fran
föräldrama, hade Angela läst någonstädes. Gnistor från en
stor genialisk bjärna eller från en fruktansvärd själens sjuk-
dom kunna ibland springa över till sidoleden och tämda el
dar, där man minst vintar det.

<p>- Du maste skaka av dig den där känslan, sade Angela sa
uppmumtrande hon förmådde. Du skall fa se, en dag kom-
mer det nagon som spränger den där rmgen och tar dig i
famn.

<p>- Inte så som jag nu ser ut, sade Paula med övertygelse.

<p>- Försök att vara en smula kokett då, bad Angela. Varför
skola m gå omkring i de där rysliga gammalmodiga klädema
här på kandet? Det är som om ni för att m äro borta från
sraden tycka att vad som helst är gott nog. Ta nu på dig
den där vackra smaragdgröna klämlmgen i kväll, Paula. Bara
känskan av att vara välklädd kommer att göra att du blir
gladare.

<p>- Jag skall ta på mig den då, svarade Paula. Och så låser
jag in Alexandra i källaren.

<p>De skrattade och stego upp. Arm i amm gmgo de tillbaka
genom skogen. När de kommo im i trädgården, mötte de
Frideborg. Hon var på väg upp med en hink vatten. Hon
sjöng. Men nu stam ade hon leende framför dem.

<p>- Det bbr en midsommarst°mg pa ämgen vid #Ssa, sade
hon. Där skall bli dans och kaffe. Det är Landborgs som
bjuder gårdens folk, och m8a andra fa komma äm deras vän-
ner - jag menar tjänstefolkets. Och jag är ullsagd av herr
Larsson.

<p>- Vem är herr Larsson? frå8ade Pau;a nyfiker.

<p>- Der är kmskens son. Han sköter fröken Stannys häst. Js,
de amdra hästarna också förstas. Men fröken Stannys häst är
hans favorit.

<p>Och Frideborg svängde med hinken sa att en kaskad av
blanka vattendroppar stänkte omkring den.

<p>- O, nu kom det vatten på frökens fma klämming! ropade
hon kdag#mde.

<p>Hon lag pa knä bredvid Angela och skakade lärr hennes
kjol. Angela sag ned på henne. Hon hade en egendomlig
känsla av att hela midsommaraftonens mysuska fröjd glitt-
rade ur dessa mörka blänkande ögon och att det m deras
botten sprang upp en liten opalitlig flamma som kom deras
blickar art en sekund oroligt flacka. Och även demma has-
ti8t tämda flamma hade på ett outgnmdbgt sätt något att
göra med den ljusa midsommaraftonen.

1 sista stunden strax mnan von Pahlens skulle bege sig till #sa
imfalm sig plötsligt Tage Ehrencreutz. Hade Stellan, uran
a« säga det ull nagon, i hemlighet telefonerat efter honom,
eller hade Tage själv plötsligt fått lusr att fara ut ull Nybo
och surax kastat sig på ert rag som gick at det håller? Det
fick man aldriy veta. Stellau flinade och skrek åt Tage, som
stod och ryckte i grinden:
- Det är lika gott du inte öppnar den. Vi äro bortbjudna.
Men nu gick grinden upp av en knyck fråm Tages rmala

hand, och han kom ogenerat gaende fram ull familjen von
Pahlen, som stod på verandam.

<p>- God midsommar! sade han och gjorde en vidlyfug sväng
med hatten.

<p>Han steg uppför uappan och tog alla i hamden. Lilian
smålog ett smalt leende, olikt hennes vanliga fillgjort öppna
och glänsande.

<p>- Ja, vi skola till bankdirektör Landborgs, sade hon. Man
kan ju mte ta med. ..

<p>Men Alexandra, som alltid tyckt bra om Tage, avgjorde
hastigt saken till hans förmån.

<p>- Ham kan visst följa med, sade hon. Fru Landborg sade
ju att det bara var ett par gäster tiU, utom vi. Jag skall för-
kdara Tage Ehrencreutz för henne.

<p>- Alexandra menar art hon skall förklara Tages närvaro,
sade Stellan. Skulle hon ge en klar redogörelse för Tage
Emencreutz själv, är jag rädd att hon skulle komma ull
korta.

<p>- Stellan behöver mte vara näsvis, sade Alexandra.

<p>SteDan hade svängt sig upp på verandaräcket och betrak-
tade gäckande församlingen på verandan. Han skulle kulmat
göra en fruktansvärd tavla av familjen jnst nu. Kiss Nilsson
skulle kanske ha kunmat göra en ännu bättre.

<p>Peter sag sorgsen och högtidlig ut.

<p>Ham bar en hög stärkkrage som var för vid för h#ms magra
hals. Ham hade velat ha en mjuk krage som han trodde vara
svalare i demna värme, och Stell#m hade från sitt rum njutit
av nagot som mycket bknade ett gräl mellan föräldrarna.
Peter hade nämligen varit inne i sängkammaren för att leta
rätt på den krage ham längtade efter, och han hade ej hittat
den bland de frunummerskläder, som i til]trass]ade härvor
voro kastade överallt. Alexamdra låg alltjämt kvar i säng
kammaren, trots att Peter nu hade semester och änmade vis-
tas på Nybo i flera veckor. Da SteLbm nu sag på sin far,
erfor han elt ögonblick en känsla, som eljes var mycket främ-
mande för hans natur: en känsla av medömkan. Men den

förbyttes hastigt i löje vid asynen av Alexandra, som erängde
sig förbi Peter för att snga nedför trappan. Hon var klädd
i rosa, och genom den tumma klänningcn syn#es hennes tmala
ben på grlmd av att hon hade en alldeles för kort umderkjol.
De sago outsägligt skrattrerandc u#, dessa stolpliknande skam-
kar, som schavade framat utan ett spår av behag. Stellan
ränkte elakt att det var väl att icke ocksa klänningen var
genomskinlig över brösten, ty dessa bröst hade han fått nog
av, då han målat hcnne och han gycklandc talar om hennes
"kolossal# sriliga" hals. Han hade verkligen blivi# fullkom
lige illamående av dem. Fast de voro över hövan fylliga och
stora, blottade de ändå, menade S#ollan, hela den vissna och
grå fattigdomen hos en obetäck# kvi#mokviga som aldrig fått
kalva och som aldrig kän# mjölken porla ned i spenarna för
att #jäna till ma# år en hoppande och skmttande unge. Inte
alls som mäm#iska utan bara som målare, eyckte Stellan att
t,m# Alexandra var "en animalisk anomali", uttrycke# hade
han läst i en kons#artikel som Tage Ehrencreutz nyhgen fatt
införd i Fosterländska Dagbladets söndagsbilaga, och han
trodde ae de# betydde: ett misslycka# djur.

<p>De# föreföll Stellan som om också hans mor i detta ögon-
blick bade nagot av gammal umgmö över sig. Denma stämdiga
samvaro med den älskade väninnan förskönade henne inte.
Och ämdå hade hon ju ett vackert ansik#e. Men S#ellan kon
sta#erade eyst för sig själv att ocksa hennes näsa var röd och
aee den ljusa kdänningen i sm delikata bla nyans av saxiskt
porslin långtifrån klädde henne.

<p>#ven Paula, stackars Paula, var mpassad i den tavla h#m
redan i tankarna var i färd med ate måla. Hon var i grönt
tom han själv, men något förfärligt gräsgrönt, som visst
skulle förestäUa smaragd, och fas# hon försökte räta pa sig
och se morsk u#, uppfamgade S#ellan ändå den hätska blick
hon kastade ef#er den i rosa skyar promenerande Alexandra.
Voro de då #okiga allesammans som läto sig sevras av demma
hemhyena?

<p>Peera och Angela hörde icke samman med hans tavla.

Peera sag rill och med bra u#. Och Angela - ja vad var de#
med henne?

<p>Srellam lurade sig fram och kikade m i hennes ansik#e, da
hon nu gick nedför trappan. Hon gav honom oberörd en
blick tillbaka. Hennes mun var het, blossande röd, som någon
blomma. Hennes mörka ögon voro li#e# beslöjade. Och i
S#eDans svampiga hjärra drog der da ihop sig, som om någo#
gjorde on#, som om han gått miste om ett tiDfälle. Han följde
he#me med blickarna. Till och med för honom var det nagot
sinnligt upphetsande i hennes höfter, som g#mgade liter. Stel
lan tog ett skutt ned på verandan och gav hD en liten upp
rörd vissbmg.

<p>Tillsammans med Tage gick han sa lamgsamt efter de andra
ut genom grmden.

<p>De togo vägen genom skogen. Angela saktade stegen lire#
så att hon kom att gå en smula ef#er den försra gruppen.
Hon hörde Tage Ehrencreutz och Stellan praea på nagra
stegs avstand bakom sig, men hon visste inte hur deras blickar
följde henne. Lyckligt omedveten om dem hade hon en
känsla av att hon knappast snuddade vid marken umder sma
fötter. Hon bars av en ormmlig fröjd. Nu gick hon rätt mot
Thomas Meller! Hon var inte alls orolig för att han ej sknlle
kalma detsamma för henne nu, som han giort förut De#
fam#s ingen plats för en sadan oro i hennes hjärta. En sadan
oro och angesr fhms endast hos den mera erfarna kvinnan.
Hon sknlle genast möta hans blick. Och då... Angelas hjärta
började bulta.

<p>De hade nu hunnit genom skogen, och hon sag parken
krmg #sa. Hon hörde Lilian brista ut i förtjusning över det
härliga läget, över havet, över de gamla hundraåriga träden.
Lilian flaxade med armarna och utstötte:

<p>- Ah! Oh!

<p>Hon såg ut som en fågel som brutit några vingpennor
och därför ynkligt maste hoppa över marken.

<p>När de allesammans gingo uppför gamgen eill herrgårds-
byggnaden, vände sig Petra plötsligt om och såg pa Angela.

Det var en spdrjande, undrande bbck. Men Angela log mot
henne. Hon mindes in#e lmgre att hon hört Peura i sömmen
ropa "Thomas!" med gäll röst.

<p>På loggian skyndade fru Landborg emot dem. Det slog
Angela art hon såg så ung ut. Hon var hel# i vitt, och hennes
vackra blla gestalt rörde sig mjukt. Bankdirektören hälsade
vänligt. Hans sorgsna hundogon sago rärt in i Angelas, och
hon ryste till som om en skugg kastats in i den sköna klara
aftonen. Hon tryckte Stannys hand, och i detsamma kom
Thomas ut genom dörren från salen. Hon märkte att han
mte sag henne genast. Han gick omkring och hälsade. Hon
drog sig btet bakom Stanny, som om hon velat fördröja det
ljuva väntandet. Nu stannade han framfor Angela. Ham kom
tätt mtill henne, då han tog hennes hand i sm. Hon såg att
han var upprörd. Hans mun darrade.

<p>- God dag, Angela, sade han.

<p>- God dag, Thomas,

<p>De ryckte till för varandras röster och tittade sig för
skräckta omkring som om de i stället för de banala hälsnings-
orden sagt: "Alskade", "Kära". Men just nu var uppmärk
samheten riktad pa Tage Ehrencreutz, vilken blond och
spenslig stod framför fru Landborg, medan Alexandra Vind-
Frijs, som hon lovat, förklarade hans närvaro. Fru Landborg
gav honom en kisande blick. Hon kunde se vad man klmde
begagna en man till. Hon hade ju hört talas om honom, och
hon och helmes man voro ju väl bekanta med hans far Carl
Fredrik Ehrencreutz, dcn aktade brandstodschefen och vär
derade medhjälparen i organiserandet av den där vällyckade
bondetågsmaskeraden, umder vilken de tillbragt en oförgätlig
afton på Royal ullsammans med honom, den ofdrbrämmelige
gamle greve Värnamo af Sauss och den uppatgående dugande
kraften löjtnant Osborn Macson - den sistnämndes fru och
bonderna själva, som då ocksa varit med, raknade hon icke.
Vid det tillfället hade hon dock varit alltfor sysselsart med
annat för att lagga märke till Tage, ehmu han flera gånger
skymtat forbi. Men när hon nu granskade honom falm hon

honom sylmerligen tilldragande. Han var en sådan, som de

<p>esta kvinnor genast känna något särskik för, ehmu de för-

<p>nuftigtvls borde stötas tillbaka av de feminiserade.

<p>Hon räckte honom banden med ett leende som var mer
an alskvärt. Stanny, som beuaktade henne, vande bort hu
vudet, da hon sag det leendet. Hon kände igen det och skäm-
des på något särt för det.

<p>- Så synd att mte min son är här, sade fru Landborg be-
klagande till sina gäster, medan hon hela tiden såg på Tage
Ehrencreue. Kanske kommer han. Der blir mgen riktig mid-
sommarafton utan Bernard.

<p>Bankdirektören förde berrarna fram nll ee bord med
dryckesvaror. Han slog i deras glas och skalade med dem. De
skulle imtaga supen senare. Nu skulle man förtt gå ned till
mmdsommarståmgen.

<p>Peua hade vänt ryggen at de andra och ttod och bbckade
ut över havet. Hon längtade därifrån. Tages oväntade am-
komst hade gjort henne nervös. Varför hade han kommit?
Hon kände sig förödmjukad av det. Han borde förståe ae
hon inte hade lust att uraffa honom. Eller brydde han sig sa
litet om henne, ae han bara rest hit för ae fira en trevbg
midsommarafton utan ae ägna en ranke at hm hon sknlle
käuma det?

<p>Bakom sig hörde hon Thomas och Angela tala med däm-
pade röster. När hon umde sig om, sag hon ae han dragit
sm stol mtill Angelas och nu böjde sig fram mot henne för
ae se in i hennes ansikte. Det fyllda glaset hade han ställt if råm
sig, som om han verat att han andå bredvid sig hade en källa,
där han skulle kunna dricka sig otörstig. Peua vred sakta sma
fmgrar om varandra. Hon sökte en smärta, något som sknlle
få henne ae kämma kvalet i sitt hjärta mmdre starkt, Men
bankdirektoren kom fram och borjade konversera, och Perra
måste svara,

<p>Fru Landborg hade Imat sig tillbaka i ttolen, sedan hon
ropat till sig Ehrencreutz. Hennes blick for åter över honom.

<p>- M är inte alls lik er far, sade hon änt3igen, när hon ti33

sin förtjusmng märkte att han begynt rodna.
- Jag är inte des sade han.

<p>Han hade haft cn olycksalig scen med sm hustru för två
dagar sedan, varefter hon helt plötsligt farit dll en badorr
och lämnat honom ensam och med mycket litet pengar för
sina dagliga utgifter. De hade för ert par månader sedan
flyttat samman igen och voro i vanliga fall mte mer olycklig
äm de flesta andra unga gifta par ur deras kretsar.

<p>- Känner ni Bcrnard? frågade fru Landborg.

<p>- Ja, jag har träffat honom pa tillställningar några gåmger,
och sa pa Operabaren förstås.

<p>Tage Iyfte blicken mot fru Landborg.

<p>- Han ser bra ut! sade han.

<p>Visste han att det var det klokaste ham kunde säga? Tage
hade ofta då han var dllsammans med kvhmor en rent mtuidv
känsla för vad som smickrade dem. När någon sade att
Bernard var vacker, tog *u Landborg det allrdd som en
komplimang at sig själv. Mor och son voro i a$skilligt lika
varandra.

<p>- Ge mig nagra droppar champagme# sade hon.

<p>Han reste sig genast och gick fram till bordet. Bankdirek-
tören, som alltjämt umderhöll sig med Pen#a vämde rig i det-
samma om och dttade på Tage, då demme slog i ett gkas
champagne. Så såg han fran Tage dll sin hustru, och han
följde honom med ögonen, da han gick dllbaka med glaset
Iyftat i handen. Petra märkte hans blick, och hon liksom
Angela förut ryste ull lirer med en förnimmelsc av ae något
sorglig skedde eller skulle ske, därför ae dessa trogna goda
humdögon voro sa sorgsna.

<p>Tage lutade sig över fru Landborg, kanske litet djupare
äm han behövde.

<p>- Var så god! sade han och blickade stadigr in i helmes
skimrande ögon.

<p>Der första han ränk$ när han gae uppför gången dll #sa,
hade varit: här finns pengar. Rikcdom hade en oerhörd drag-
ningskraf# på honom. Och nu när han fann atr den här vackra

damen, åldrad, men ändå så otroligt ung, var på det när
maste förknippad med denna rikedom, grubblade han redan
över hur ban pa något säe skulle kumma skaffa sig fördel av
kombmadonen.

<p>Fru Landborg tog leende glaset och förde det tdll sma
läppar.

<p>- Jag tycker om sdmulanser, sade hon. De göra att man
liksom kommer utanför sig själv. Mam handlar och tänker på
ett annat vis än som är naturligt för en, när man druckit
htet. Eller man handlar och tämker väl snarare helt över
ensstänmlande med sin innersta natur. Skalet, det där yttre
tråmga och konvendonella, sprängs plö#sligt.

<p>Och hon sade med ens dll Tage Ehrencreutz, som älmu
stod böjd övcr hennes stol:

<p>- Vill mi se mig berusad?

<p>En seklmd blev han förvirrad av hennes sätt. En misstanke
flög genom hans hjäma att hon drev med honom. Han kände
inte dll dessa hennes tvära kast i konversadonen, som hennes
beumdrare tjusades av. I en sådan där öppen fråga gv hon
sig plötslig mo#standslöst åt den hon fäst ögonen på. Hela sitt
liv hade hon pinats av sin miljö - först på det adliga godset
i Finland, som hon dll sma bam sagt sig älska så, men där
dllvaron i alla fall förfludt bra nog torfdg, och nu i dessa
överdådiga bankdirek#örshem i Sverige. Giftemmålet i Sve-
rige var ett steg nedåt i socialt avseende. Hon visste det. Men
sam ingen var att hon ibland, fmt bedragande sig själv, rade
sig att hon velat komma lägre. Hon led av sm torra intel
lektualism, sin relauva yttre förfining, därför att inom henne
arbetade och svällde något för hennes späda och tlmna va-
relse skenbart lika onaturligt som en hemlig ond rvolst är
för en stark organism. I sitt hjärta var hon dl1 tva uredjedelar
tom och konventionell och dll en tredjedel en vanlig gat-
flicka eller hellre en fiskmanglerska. Om vinn#ama da hon
njöt av art hålla litterär salong och att samla framstående
män och kvmnor hos ri#, kunde mitr i ett samkväm, där
hon vanliglvis själv var den "spirinuellaste" bland de konver-

serande, gatflickan och torgmadamen spritta till i henne.
Hon hade kanske mött en förälskad blick fråm ett par ögon,
som tillhörde en ung och oberydlig mam, som listat sig m i
kotteriet och som ofta allenast var en liderlig streber. Men
det tänkte hon då inte pa, det generade henne mte alls i
sadana snmder, utan drog henne. I stället tilltalades hon då
våldsamt av att han tycktes strunta i den fma och bildade
damen och bara brydde sig om könsvarelsen. Hennes hjärna
omtöckmades av de drifter hennes heta blod rörde upp, och
hon styrde rätt mot den mammen. Tog honom eller lät sig
tagas på dct vulgäraste säe - utan att omge deras förhållande
med den falska romantik och den löjliga poesi som lätt
sim]iga societetsdamer ändå halla på för att göra ägandet av
dem mera dyrbart.

<p>Nu hade hon denma vackra midsommarafton åter väckts
till liv och tili medvetande om att hon ej änmu var någon
hopplöst gammal kvinma vid åsynen av Tage Ehrencreutz.
Och hon lät aldrig minuterna rmna ut i sanden, då hon kämde
sitt hjärta bulta sa där oroligt - ett tecken som för henne
blivit den välkämda alatmsignalen till en ny förälskelse.

<p>- Ta här, sade hon och gav honom tillbaka sitt tomma glas.

<p>Tage Ehrencreutz sjönk ned i srolen. #an höli det tomma
gkaset mellan fmgrarna med en känsla av att hon redan givit
honom nagot av sig själv, att denna öppna ring, som glasets
blämkande kanr bildade kring en rlmd skål, var nagot le-
vande, var hon själv, som nsade att hon bramm av en klibbig
lämgtan efter att fyllas av n§got ämnu hetare och eldigare än
några droppar ur en champagnebutelj.

<p>Han såg på hetmes hand, som lag över armstödet ull hen-
nes stol. Den bar endast ett smycke - en stor biirtrande
dramant. Det var en hand att trycka, ae kyssa. Hon följde
hans blick och smalog. Sa, helt oväntat, lade hon sm hand på
hans och sade i en ton av obehärskad ängslan:

<p>- Där kommer ju Bernard.

<p>I detta ögonblick kom han olägligt, fastän hon ropat ut
för hela säliskapet, hur förskräckligt hon lämgtade efter ho-

nom. Han hade skarpa ögon, Bernard, och han tyckte om
att överraska vid herdesnunder.

<p>Han hade lagt av sig uniformen och var klädd i en ljusgrå
kavajkostvm av modernastc snitt. Hela dden medan han
vandrade uppfor allen och scdan när han steg uppfor uap-
pan, sökte hans ögon urskilja Stanny bland säliskapet på log
gian. De hade inte träffats sedan den där aftonen han så fegt
gripit till flykten. Han hade inte tänkt tillbringa midsomma-
ren på ösa, men i sista stunden hade han ändrat sig, driven
av ett oemotstandiigt begär efter art aterse sin syster. Ham
lät nu sin far presentera sig för gästerna, hälsade frånvarande
på dem utan att känna igen någon och gav sin mor en slapp
hand. Över hennes huvud mötte han Stammys bbckar. Hon
stod ett stycke bakom fru Landborgs plats, och hennes ögon
strålade. Då drog han en suck av lätmad, ty under nätter da
maran ridit honom hade han sett henne för sig blek och av
tärd, fullstämdigt nedbruten av det hon varit med om.

<p>Han kom fram till henne. Deras händer möttes i en brälm-
het uycknmg. Och då kände Bemard att det inte var slut
mePan honom och Stanny, som han halvt hoppats. Det som
den aftonen försiggått där uppe i biblioteket hade bata varit
begynnelsen ull niayot, som skulle taga alla deras krafter i an-
språk, om de hade vilja nog att kämpa emot det. Ham gav
sm mor en sidoblick, och hans ansikte fick ett cyuskt ut
uyck. Hon - där var hon igen och det med en umg man
som hon fömmodligen aldrig förut sett.

<p>Visste hon ens själv vem som var Stannys far? Såg man
henne som nu, en kvimma pa fyrtionio ar med kisande ögon
och fuktig väliustig mun, tycktes det en ganska osäkert, om
hon överhuvud kunnat veta, vem fadem rill något av hennes
den aftonen försiggatt #lar uppe I .„.,..,#....#
begynnelsen fill något, som skulle taga alla deras krafrer I am-
språk, om de hade vilja nog att kämpa emot det. Han gav
sm mor en sidoblick, och hans ansikte fick ett cymskt ut-
uyck. Hon - där var hon igen och det med en umg man
som hon förmodligen aldrig förut sett.

<p>Visste hon ens själv vem som var Stammys far? Sag man
henne som nu, en kvinna pa fyrtionio år med kisande ögon
och fuktig vällustig mum, tycktes det en ganska osäkert, om
hon överhuvud klmnat veta, vem fadern till nagot av hemles
bam varit. I hennes sköte hade funmts plats fdr alltför måmga
- ert orent käril skapat för njumingen, men Icke for att foda
bam ull världen.

<p>Bemard hade anat art det skulle vara gäster pa dsa, hans
mor kunde inte leva utan främmande männuskor omkrmg ug.
Och nu hade hon tydiigen bjudit ctt helt sällskap, som hon

t. #rurenf#era#  1 1 3

knappast kände. Men sa kom han ihåg, att hans syster och
Angela von Pahlen voro väninnor, och han förstod att mo-
dern tagit dem som förevämdmmg för ae se folk hos sig. Ham
ryck#e trött på axlarna.

<p>SteDan gled fram till honom. Han babblade något om att
han träffat löjtnant Landborg ute i Stockhohm. Bernard kom
mte ihåg honom alls. Men han svarade artigt att han utmärkt
väl mmdes det. I sällskap med Stellan gick han fram till bor-
det och slog i ett stort glas konjak åt sig. Ham drack ur glaset
i ett tag. Stellan betraktade honom beundrande. Han själv
skt#De blivit yr i huvudet av så mycket konjak. Men den här
unge mammen, vilken hade ett degenererat drag krmg mum
nen, som tilltalade Stellan, tycktes det icke bekomma illa.

<p>Bankdirektören kom fram till Lilian och Alexandra.

<p>- Kanske vi skola gå och se pa dansen? Det hör ju till,
sade han och försökte anslå en gemytlig ton.

<p>Alexandra gjorde en obeskrivlig rörelse med kroppen, som
skclle betyda att hon var förtjust att få vara med om mmd-
sommarfröjden. Och Lilian, den umderliga papegojan, vred
ocksS p# #mrn# siitt p# #it,.

<p>Sa gav man sig av.

<p>Angela och Thomas dröjde liret efter de övriga. Därav
kom det sig att de gingo ensamma. Utanför parken ledde
en väg u#med en björkdumge rill ämgen, där mmdsommar-
st,mgen rests.

<p>Thomas sade:

<p>- Jag umdrar, om gamle Landborg hade en aning om vil-
ken glädje han gjorde mig genom att be mig bit. Han sade
det så där alldeles naturligt och väntade pa sitt vänlig sätt
på att jag skulle svara. Det förvanar mig, att jag mte i stället
för art racka ropade "Angela!" högt.

<p>- A, du är glad!

<p>Angela drog efter andan. Han stannade tvärt och sag på
henne.

<p>- Jag är glad och litet ängslig, sade han. Jag vet inte, hur
det här skall gå.

- Var är Cecil# fragade Angela.
Hon tyckte inte riktigt om att han sade att han var ängslig.
Det fanns väl ingenting att vara ängslig för.
- Han är redan nere vid midsommarstangen. Angela, har
du tänkt pa mig?
- Nej, sade Angcla med tindrande ögon. Jag kom inte ens
ihåg ditt namn, när fru Landborg i gar talade om dig.
Ljudet av fiol och dragspel hördes nu fran ängem Och
när de kommo till cn krök av vägen, sago de midsommar-
st,mgen som vajade lätt, behängd med tlmga kransar och vi-
rad med löv. Det var mycket folk. En ringdans var i gång
där nere. Ett hogt klingande skratt, kanske Frideborg, skilde
sig plötsligt från sången, spelet och mumlet av många röster
och steg lösslitet som en drillande lärka mot skyn.
Då tog Thomas Angelas hamd och drog henne ett stycke
tiDbaka samma väg de nyss gått. Han såg sig snabbr omkring.
Så böjde han sig ned och kysste lämge henncs mun.

Jag gick mig ut en afton uti en lumd så grön.
Jag gick mig ut en afton uti en lund så grön.
Där mötte mig en flicka så fager och så skön skön skön.
Där mötte mig en flicka sa fager och så skön.

Hon lovade mig sitt hjärta, hon lovade mig sin hand.
Hon lovade mig sitt hjärta, hon lovade mig tin hand.
Vi knoto, vi knöto fortrodelig band band band.
Vi knöto, vi knöto förtrodeliga band.

De banden som vi kmöto, dem ingen lossa kan.
De banden som vi knöto, dem mgen lossa kan.
Blott döden, blott döden kan lossa dessa band band band.
Blott döden, blott döden kan lossa dessa band.

Adjös, farväl, min lilla väm!
Vi råkas väl en gang igen.
Vi rakas väl en g#mg
vid mumter lek och sång.

<p>Petra hade plötslig blivit dragen in i dansen. Framför
helme figurerade Tage, som sjöng sångernas ord, medam ham
tittade på henne under lugg:

<p> Vi knöto, vi knöto förtrodeliga band . . .

<p> De banden som vi knöto, dem ingen lossa k#m...

<p> Adjös, farväl, mm lilla väm...

<p>Han kom både ihåg ord och melodier, därför att de hade
haft en guvernant hemma som ofta sjumgit dem för hans
s,vskon. Petra maste mot sin vilja le. Hon kämde hans hand i
sm - demma hand som smekt henne så of örsynt uppe i Ange
las rum en vareftermiddag. Nu skakade han hennes hand och
sade adjö. Där var en mängd ungdomar, som två och två
skakade hand med varandra efter dansens regler och sade et#
skrattamde fatväl 8t varandra: Det var ju skämt. Ingen av
dem som voro omkring Petra och Tage i rmgen tänkte på
något längre avsked. I flickornas och gossarnas heta ögon
glödde redan den eld, som sedan umder den svala långa mmd-
sommaraftonen skulle sla upp i flammor i skogarna runtom-
kting #sa.

<p>Fiolen klagade låmgdraget och melodiskt. Dragspelet suc-
kade. L#mg uppe i berget skrek en fågel pa ett gällt och be-
sv#merlig säe. Det var en uppsluppen hä#dans som sa«e det
tröga svenska bondblodet i svallning. Nagon sjöng före - en
folkskollärare borta från samhället, en liten spinkig karl, men
med en röst som störtade ur hans strupe som en dånande fors

<p>Petra sag Stellan svänga om med Frideborg. Ocksa Ale#t-
andra och Lilian drogos m i rmgen. De dansade med var
andta på ett egendomlig skuttande vis. Paula skvmtade med
Bernard.

Adjös, farväl, min lilla vän!
Vi råkas väl en gang igen.
Adjös, farväl, min lilla vän!

Vi rakas väl en gång igen.
Vi rakas väl en gåmg
vid mumter lek och sång.

Tage sade lågt till Pet#a:
- Ar du ond på mig för att jag kom?

<p>Petra svarade inte. Hon sökre med blicken Thomas och
Angela, men kunde ej fa syn pa dem.

<p>När hon äDtligen en smula yr i huvudet slet sig ut ur
ringen, fick hon se dem låmgsamt komma gaende nedför
skogsstigen till ängen. Solen sken dem rätt i ansiktet: de
sågo Iyckliga ut, och även de föreföllo en smula yra i huvudet
Petra kunde mte förma sig till att ensam närma sig dem,
men da smög sig plötslig en liten hand i hennes. Hon tittade
hasrigt ned. Dcr var Cecil.

<p>- God dag, sade han. Ar här mte mevlig?

<p>Hon hade inte sett honom på ett par månader och tyckte
att han bara pa denna korta tid vwdt mycket.

<p>- Kom med till pappa, sade han glatt.

<p>Och med hans hand i sm lät sig Petra motstamdslöst föras
fram rill Thomas och Angela.

<p>- Varför dansa ni mte? sade hon litet forcerat.

<p>Thomas bara smålog. Angelas mun var brätmamde röd.

<p>- Vi ha inte haft tid, svarade Thomas aUtjämt leende.

<p>- Men jag har dansat! ntropade Petra.

<p>Hennes ögon sökte feberaktigt Thomas' ögon. Det var
som om hon velat säga: Ser du, nu dansar jag med andra. Ja8

har 810mt. Jag bryr mig inte om di8-

<p>Men da hon märkte på själva luften emellan dem, hur lik-
giltig han var för hennes tankar, ber hon sig i läppen, som
om hon förratt sig.

<p>Ett stycke nedanför midsommarstangen voro låmga bord
med vita dukar placerade. Här serveradcs kaffe och saft och
kakor mellan danserna. Det var bankdirektör Landborg som
stod för trakreringen. Man samlades i grupper krmg borden
och tog för sig. Manga skockade sig samman och vände pa
huvudena, kastande glänsande och nyfikna blickar på herr-
skaper och herrskapets gäster. Det var nagor man väntade på
och det kom - nu som varje midsommarafton, så lamgt de
äldre kunde minnas tillbaka. Det var Ola Landborgs mid-
sommartal till sitt folk.

<p>Den spmkige folkskolläraren sprang på order av fru Land-
borg, som hade ormmligt roligt åt honom, fråm grupp till
grupp, hyssjande pa dem och viskade några ord: bankdirek-
tören skulle tala.

<p>Kaffet dracks ur i en hast. Hustrurna, ämnu med kinderna
tjocka av sockerbitar, som de vällustigt sögo på, trämgde sig
fram i första ledet. Där stodo de i sina bästa klämningar.
Magarna, svällda av för manga barnsängar och för tidigt upp
ttigande ur dem, putade ut framför dem. Ryggarna krökte
sig litet. Händerna fingrade oroligt och blygt pa band och
rosetter och nöpo ibland ett kraftigt tag i nagon barnumge,
tom ej k#mde hålla sig tyst.

<p>Bakom dem stodo deras mäm. De voro tydligt generade
för sm helgdagsstass. Kragarna skavdc. Skorna kämdes för
sma. Svetten pärlade i små droppar från pannan efter den
krafd8a svängom de tagit sig. Flickorna dolde sitt fnitter
bakom händerna. Okynniga pojkar skuffade nll dem där bak
eller klappade dem rundhänr på de breda höfterna.

<p>Men i en halvcirkel bakom bankdirektör Landborg syntes
hans familj och hans gäster. De voro utsrällda som till beska-
dande. Fru Landborg tyckte att det var fesdigt. Hon fann
behag i att bli betittad. Hon skakade ur sm eleganta parasoll

av vit silkesvoile med foder av svarra Chandllyspetsar och
makade sig närmare intill Tage Ehrencreutz. Hon sade tig
att det gJorde hon uteslutande för att kvinnorna sedan skulle
ha något att skvallra om vid sma kafferep. Men då hon kände
den unge manmens arm mot sin blev hon plötsligt het i am-
slktet umder pudret.

<p>Bankdirektören Iyfte handen. Det blev alldeles s#lla pa
angen. Bara den där figeln uppe i berget fortsatte att ut-
stota sitt besymmerliga läte. När bankdirektören nu höjde rös-
ten, blev den klingande. Han var en van talare, och fastän
ham hemma höD sig så tyst, så tryckande och modstulet tyst,
alskade han att tala mför församlingar. Ham hade ett anfö-
rande, som han allud använde vid midsommarfesten på #sa,
om han ocksa ar fram ar flyttade om och jämkade på orden
en smula, för att man ej skulle känna igen der alltför väl.
I#ndra om någor mera väsentlig däri ville han ej, ty det
hade aldrig varit någon anmärkning pa det, och ham fann det
själv bra som det var. Dct började vanligtvis med dessa me-
ningar, som han också i år nyttjade:

<p>- Strålande prlmkar i dag försommarsolen, frisk Iyser 8rä
sets och trädens grönska, och gyllene grödor och markens
ärm8 skola snart vagga för vinden i hela vårt avlånga lamd.
Fönmderligt väl har urgammal svenskmammased sa fogat att
vi just i försommarens välsignade st#md av aret stå beredda
att fira midsommaraftonen, och oss, som här samlats, har det
förunnats att fira den just i demma umderbara nejd av vår
älskade fosterjord, om vilken vi tvivelsutan allesammans
drömt så manga fagra drömmar och format sa man8a härliga
skapartankar. Talrikt hava vi här i dag sammankommit tiD
begaende av den fest vara kära och vördade förfäder bland
de tvenske sedan urmimmes uder här torde hava frrat...

<p>Petra försökte följa med talet. Nyts hade hon tyckt upp
riktigt synd om demme man med de torgsna ögonen. Hon
hade erfarit en of örklarlig sympati för honom, Men ju längre
hans tal blev, desro starkare greps Petra av en känsla av
missräkning. Han svamlade. Han njöt uppenbart av sma sken
batt välsvarvade floskler och banaliteter och av sm stämmas
sonora klamg, som, den åtrninstone, var verklig.

<p>Efter att i högstämda ordalag ha tecknat bygdens historia,
medam småbarnen med stora ögon gapade på honom, hustrur-
na smälte av beumdran för så mycken obegriphg lärdom och
männen sävligt nickade bifall och gott förstand, kom hm
hll följande slutkläm, framförd med mycken schvung:

<p>- Bistra bh törhända de ar vi gå till mötes, hårda och ho
tmde kuuma stormar och fejder väntas blåsa upp när som
helst mom och utom våra landamären och krusa de vatten
som breda ut sig framför ow, därest vi, såsom här är fallet,
befmna oss inom synhall för sådana. Sorglig# och bekläm-
mande är jämväl att säga att de unga släkded. som hålla pa
att vä#a upp i vart gamla ränssamhälle, därutimman icke obka
samdiga de föregående, i förfärande grad präglas av en själ-
lös och rodös jordkrypande matenalism, som är helt mrik-
#ad pa timligt förvärv och de dymedelst insamlade skatter-
nas förbrukande genom ätande och drickande och som så-
lumda vill förbyta den andliga odlingen och dess fäderne-
ärvda värden till en avsvenskad, från torvan frigjord inter-
nationell njutningskultur av krassaste art. I en tid, då vi på
detta sätt beklagligen se allt vad gott och fornt är och de
sedam hedenhös bland oss svenske dyrkade och omhuldade
begreppen svenskmanmasinne och svenskmalmaord, omuciig
rättskaffenhet och redlighet och trohet mtill döden trängas åt
sidam och själva vår andliga aomosfär mörknar av en alk över-
skyggande kulturskymning, maste det kätmas omdligen dyr
bart för varje svensk man ao vid en huld och orofast makas
och välartade barns sida få samlas krmg bålen, varmed vi
hugfästa mmnet av sekler som farit och som fyllt vår älskade
lard med ärorika segrar och brakamde vapengny. Må vi där
för alla, var och en i sin stad och var och en i sin stäDning,
förstå att fortsätta dessa stolta oradiooner, och må vi veta
att värja vara fäders land, som förräderiet och självuppgi
velsen icke blygas ao lägga öppet och försvarslöst för av
umdsamma yore fiender och ovälmer, för vilka vår sekel-

gamla frihet är en nagel i ögat, och för det ohyfsade mre
barbariet, som varje minu# horar att socka upp söndrmgens
ocb medborgarkrigets vilda och väsande huvud. Må vi alla
Iyssna oll skaldens maning: Tron ej vad håglösheten viskar
oll er ao striden är för svår för er förmåga och ao slaget
kämpas ut väl er förutan. Men väl böra n hämta styrka i
medvetandet ao i det hjärta, som innerst inne i sig upprest
eo altare, där den äkta och rena kärlekens kyska och svala
eld brmmer sasom nu midsommarsolen, där godhetens, skön-
hetens och orohetens geniusar vakta den mot hm len sogande
offerröken och där historicns sångmör frammana hävderras
ädla och tankeväckande eestalter, ao i det hjärtat skall det
nu på midsommaraftonen, da årets ljusaste naot lmgsamt
slocknar, icke fimmas någon plats för vare sig det amdliB
mörkrets och den inrepolioska ondskans ruvande dolkar eller
det udändska våldets och det välska och slaviska svekets smy-
Bnde makter,

<p>Han sänkte armen, som han så smaningom börjat bli litet
orött i. Talet var slut, och nagon nös ofrivilligt. Det lät som
prosit och amen. Medan alla fortfarande förhöllo sig tysta
och beundrande, gick Ola Landborg ollbaka oll familjen.

<p>- Ett ypperligt, märgfyllt tal! sade Peter vänligt. Bankdi-
rektören fick med så mycket i det.

<p>Landborg log uppriktigt glad:

<p>- Förstasigpaare bruka tycka om det. Men nu skola vi ha
några ringdanser igen, sade han oll spelmannen, som med
fiolen under hakan satt med ögonen liksom fastsugna vid det
eleganta siillskapet.

<p>Men da kom fru Landborg emellan:

<p>- Snälla, söta Ola, sade hon med sin hanfuDa och höga
röst, som hördes långt ut över ängen och kom många av går-
dens folk att le, därför ao de orodde att hon åter hade en
tvist med sin man, även om de ej uppfaoade orden, så fort
som hon talade. Snälla, söta Ola, upprepade hon ämmu gällare
Nu ha vi nog av fanigheter. Först de här barnslig ringle
karna och sa dio fiolliga tal, som snatt är eO histooskt pe-

koral. Nu vilja jag och manga andra ha litet modern dans.

<p>Ola Landborg vände tvätt pa klacken och gick en bit där-
ifrån. Han var nöjd med sie ral och sm fest, som han nu
varit det aDa midsommaraftnar. Det hörde ocksa till att Isa
skuDe fördärva aDtsammans. Stanny smög sig intiD honom och
lade sin arm i hans.

<p>- Nu börjar andra avdelningen av programmet, mammas
avdeh. ing, sade hon med ett litet skratt och sag vänligt och
vädjande upp tiD honom.

<p>Då hmde inte han heDer lata bli att le.

<p>- Att hon mte fåe tag i mm goda punsch och min gamla
akvavit också att bjuda dem pa, mumlade han godmodigt.

<p>De stodo pa litet avstånd och sågo hur folket plötsligt över-
gav midsommarstangen och samlades på en plats htet ifråm
den pa ämgen. Spelmännen placerade sig också där på ett par
upp och nedvända lador som pa en estrad.

<p>Och så raum en melodi ut över ängen, smäktande, sugande,
så att man tyckte sig se hur den som sirap klibbade sig fast
nd det redan duktigt nedtrampade gräset.

<p>Det var mte något bra dansgolv, men snart vaggade ändå
paren över gräsmattan, tätt tryckta intiD varandra. En och
annan statarhustru försökte sig på dansen med sin man. De
gumpade upp och ned och togo de mest förvridna steg för
att söka följa med i onestepen. Men de umga töserna och
drängarna voro fuDt inne i dansens finesser. Med plommon
stopen yeerst pa racken, sa att det såg ut att vara en ytterst
svår balanseringskorst att håDa dem kvar där, med fladd-
rande byxben och krokiga rvggar kryssade pojkarna sig fram,
inmeslutande flickorna i ett björngrepp, som ej lämnade dem
rörelsefrihet annat än för benen„nen dessa rörde sig desto
fortare. Detma dans som i salongerna bibehöD en viss an-
srändig maea, fastän den även där, medan den var som nyast,
väckte manga chockerade skrill fran gamla damer, blev här,
framförd av folket, så primitivt Iysten som den väl var äm
nad ae vara. Då de umga drängarna trämgde sig mpå flic-
korra, tryckande m benet meDan deras skälvande knän, sme-

tade de sig mot deras kroppar i de t#mna klälmmgarna sa
ae de nyss så gläeigt och oskyldigt fnissande flickorna sågo
ut som om kläderna langsamt revos av dem. Höfrer gung
ade. Länder spändes. Lår gnedos mot lar eller stodo som
pelare av jmn mot varandra. Brösten pressades in mot kava
jerna. Fmgrarna voro oupplösligt sammanflätade, i ee väl-
lustigt, styvnat grepp.

<p>Och musiken hetsade dcm. Den gav anmgen om en kär
lekslycka för jättemälmiskor, om erotiska prestationer som
skuDe ha förmåga ae i tmmmar förlänga den extas som eljes
flykrade på en sekund. Ögonen stodo klotrumda av spänmmg,
mu#marna fuktades av saliv, taget om de uppheeade, blot-
tade kropparna blev fastare, mera hart och envist klämmande.

<p>- Å tusan! sade bankdirektör Landborg.

<p>Semmy och han följde nu med blickarna fru Landborg
och Tage Ehrencreutz, som förenats i dansen. De tycktes ha
smieats av folkets dans och glömt hur man brukade föra sig
på parkeegolv.

<p>Kanske är det svart ae dansa pa gräs, tänkte bankdirek-
tören ee ögonblick med ee försök till överseende.

<p>Men det var inte bara det ae det var svart ae dansa pa
gräs. Det var stämningen i luften, som grep som en pest om-
kring sig. Det var lukten av folkets svee och det var för-
nimmelsen av deras fröjd över ae efter veckans arbete och
otiDfredsstäDda käeja nu i ee sakta begynnande brännvms-
rus få släppa lös sina safter hos varandra, gossen hos flickm,
flickan hos gossen, som med aD makt togo dem som kommo
fran svala salonger och luxuösa loggior med även läeare
drycker.

<p>Fru Landborgs höfter g#mgade som de umga flickornas.
Hon tryckte sig in mot Tage Ehrencreutz, hängivande sig
åt honom med en uppriktighet och en hänsynslöshet som för-
vånade hennes man. Om hon blivit överraskad i den umge
mammens armar i ee rum nppe pa Ösa, slculle hon kanske skri
kit av förskräckelse. Här famnade hon honom på ee säe som
Ola Landborg fann vidrigt, nästan som om hon mie framför

hans ögon i godan ro exe'xverat äktenskapsbrottet. ADa detsa
år hade han blundat för de äventyr han anat att hans hustru
hade med åtskiDiga män. Han viDe hålla familjen samman.
Och han klmde rnre glömma hur vansirraigt han som yngre
älskat henne. Hon var en bit av hans ungdom, som han höD
fast vid, nu när han blivit gammal och icke längre orkade
uppföra sådana danser tom den där adlige spolingen just i
detta ögonblick iDustrerade.

<p>Medan han stod i dessa tankar kom Bernard fram och boc
kade sip för Stanny. Pimnu en sumd stod Ola kvar och såg
på sma båda barn. De dansade så vackert! Stammy hade ungen
medfödd grace, men Iydigt följde bon Bernards ledmng sa
att hennes rörelser med ens blevo bebagliga ocb lätta.

<p>- Dem har jag då fart glädje av åmlinstone, mumlade
bankdirektör Landborg.

<p>Och da Peter nu närmade sig honom, började han tala med
honom och glömde för en sumd bort de dansande. Så små
ningom gmgo de bada berrarna tiDbaka tiD loggian. Här
saogo de sig ned i var sin bekväm faml;, smuttade på sin
whisky ocb väntade i aDsköns mak pa att deras fruar skuDe
komma tillbaka, så att man da äntligen k#mde få börja supera.
Liliam och Alexandra stodo kvar där nere och sågo på
dansen. Imlan Alexandra anmärkte på den, falm Lilian ett
stort behag i att betrakta de dansande. Hon hade hjärtligt ro-
ligt åt drängarna och deras flickor. De voro löjbga, fann hon,
bka löjliga som apor i en bur, och det var mtressmt att se,
hur de buro sig åt, när de som i afton blevo lössläppta. Kan-
ske tmekte också dansmelodien hennes simnen. Hon följde
en umg muskulös arbetare med blicken och önskade i det
innersta av sin varelse, att han skuDe bjuda upp henne. Dum-
kelt men med en varm uppböljande känsla mmdes hon ocksa
en passus i en roman av den franske författaren Zola, vari
demne låter en gruvarbetare lägra en fin dam, ja en verkligt
fin dam. Det var visst den enda bok av Zola hon läst - hon
hade som ung fbcka smygläst den en orolig natt - men bil
den av arbetarens svarta kropp, sotig av röken fran gru-

vorna, och damens vita hud, då de på hans grova britx njutit
en stark kärleksfröjd, hade för alltid bitit sig fast I hennes
mume. Hon hoppades blygt att Paula aldrlg skuDe få tag i
den där boken eller de där sidorna. Man viD ju i det längsta
skydda sina barn från livets smuts, tänkte hon andäktigt.
Men nu stötte Alexandra på henne.
- Titta på fru Landborg, nästan väste hon i Lilians öra.

<p>Och verkligen! Fru Landborg hade omsider övergatt frm
Tage Ehrencreutz till folket, och nu dansade hon just med
den arbetare Lilian en srmd beumdrande följt och sedan tap-
pat bort i vmmlet. Lilian blev högröd av indignation.

<p>- Det är väl ända höjden, lilla Alexandra, sade hon, plöts
ligt sympatiserande med denmas förtrytelse över oblygbeten.

<p>Fru Landborg gav dem ett smilande ögonkast, da hon dam
sade förbi. Hennes hand var tryckt mot mannens bnmbrända
hals, där senorna sväDde. Så dansade flickorna här på lan
de#, och fru Landborg härmade dem. Men hon varsnade mte
uttrycker i marmens ansikte som var böjt över henne. Han
såg ut som om han ville bitas och kyssa pa samma gång. Han
batade tydligen demma vitklädda dam, som ham sa ofta sett
sitta bekvämt #illbakalutad i skugg#m på loggiam, men ban
berusades av hennes parfym och hennes skamlösa sätt art
tala.

<p>Ocksa Stammy dansade med en av de underlydande, staD
knekten som skötte hennes häst. Men hon pratade på ett ge-
mytdigt sätt med honom, utan att ett öyonblick glömma si8
och bksom sin mor förfalla tiD enbart könsvarelse.

<p>Alexandra sade:

<p>- Det här är en #ills#ällning som saknar aD värdighet, Lilian.

<p>Men hon längtade efter att SteDan skuDe göra sig besvär
med att komma fram ull henne.

<p>När hon da fick se SreDan dansa förbi med den vackra
Frideborg, ryck#e hon tiD, och hermes hand borrade sig som
en klo in i Lilians.

<p>- Du borde verkligen förbjuda SteDan art kurtisera den
där slynan, viskade hon upprörd ull Lilian.

<p>Det var många som följde Stellan och Frideborg med ögo-
nen. En av dem var Bernard som blint lämnad ensam, då
Stammy givit sig ut i dansen. Medan han sag på Frideborg,
kisade han med ögonen alldeles som hans mor brukade göra,
då hon fick syn pa en frestande läckerbit. Han blev slagen av
flickans skönhet. Här bland bondflickorna med lingult hår,
stora bullig barmar och rödblommiga kinder framträdde
hennes gestalt med sina smäckra späda linjer och ansiktets
mattbleka elfenbenshy pa ett egendomligt uppseendeväckande
sätt. Det lilla kolsvarta huvudet var lått böjt. Han upp-
fangade de mörka ögonens glans, da hon flög förbi honom,
och leendet - detta frånvarande leende som födde umderlig
tankar. Det var en varelsc fran ett ammat land och av en an-
nan ras som likt en skimrande fågel sänkt sig ned här mtill
midsommarstången.

<p>Han undertryckte en suck av otålighet över att Stellan
mte syntes vilja upphöra att dansa. Men när musiken nu ett
ögonbbck slutade och Stellan flämtande stammade några steg
ifrån Bernard, alltjämt med armen kring Frideborgs liv för
att föra ut henne pa nytt, sa snart musiken spelade upp iger„
gick Bernard lugnr fram och bockade sig.

<p>- Nu är det min tur, sade han vardslöst.

<p>I detsamma satte fiol och dragspel till med en rask twostep,
och Bernard och Frideborg dansade ifran Stellan som blev
stående en smula häpen, till dess han, knuffad fråm alla håll
av dansande, maste bana sig väg ut ur trängseln.

Bernard förde Frideborg så skickligt och med sådan beräk-
ning att de bara nagra minuter efter det han lagt armen om
hennes liv hamnade langr utanför platscn, där alla dansade.

<p>- Ni för mig för långt, flämtade då Frideborg.

<p>Bernard såg på henne. Hennes ögon glänste. En hårlock
hade fallit ned över pamman, och hon gjorde sig stor möda
att lägB den ordentligt tillbaka, vilket tydde på att hon för

<p>modligen var htet blyg.

<p>- Fröken tycker om att dansa? sade Bernard konven
tionellt.

<p>- O ja!

<p>Nu var hennes hår i ordning, och hon visste imte mer var
hon skulle göra av sina händer. Bernard tog dem i sina.

<p>- Kom, så promenera vi litet! sade han.

<p>Det var hon med på. De fortsatte utat ängen. Musiken för
följde dem. Vände de sig om, sågo de en mörk massa röra
sig dar borta. De hörde också fågeln som älmu inte tysmat,
utan ropade uppe i berget.

<p>Vid ett dike tog Bernard flickan i sma armar och lyfte
helme över.

<p>- Så läe ni är, sade han.

<p>- Så stark löjmanten är, svarade hon då.

<p>- Hur vet ni att jag är löjmant? fraBde Bernard road.

<p>- A, man hör så mycket. Allt får mam veta av tjämstfolket.

<p>Hon sade "tjänstfolket" med föraktfull betoning, precis
som hans mor skulle ha sagt. Det log han åt. Hon var jü
äDdå bara en liten jungfru.

<p>- Ni är inte svensk? fortsatte han att förhöra herme.

<p>- Ack nej!

<p>Han fick hela historien om helmes spanska härkomst. Men
han liksom Alexandra undrade inom sig, om hon mte ämdå
snarare var nagot slags semitisk blandning. Emellertid var
det nagot särskilt med henne, som kmappast atmmstone klmde
vara judiskt: den behagliga rösten, sättet att lägB huvudet
på sned och Iyssna, själva den naiva tonen. Nej, sadana voro
i varje fall inte genomsnittsjudtnnorna. Bernard kände månB
Sarons blomster, och allesammans hade de tvckts honom be-
räknande. Den här iilla röjde mgen metod i sin flirt med
honom. Och att hon försokte intaga honom, nu sedan han
bjudit upp henne och föreslagit henne en promenad, var up-

penbart. Men hon hade ett ödmjukt sätt att kokettera på som
vamn honom. Dct verkade nästan som när ett litet barn gör
konster och då och då uttar upp pa en med en blick som vill
säga: Gjorde jag det bra nu? Ar du nöjd? Da kan jag väl
få något gott?

<p>De gmgo en stund tysta. Han sneglade pa henne från si-
dan och slogs på nytt av att hon var sa vacker. Hur k#mde
en mum som inte nyss blivit kysst vara så blossande röd? Och
den mattbleka hyn var bara den av så stor skönhet att även
om hon ej hadc haft andra behag, skulle man bedårats av
detta elfenbensvita. Han böjde sig fram för att få se hennes
ögon. Da gav hon honom en umderlig blick, som om hon
skrattat at nagot eller erinrat sig nagot.

<p>- Vad skrattar ni at? frågade han då otåligt med en irri
terande förnimmelse av att han gjorde sig löjlig.

<p>Å - åt ingenting, sade hon. Det kommer för mig ett
och ammat, och da maste jag skratta.
- Har ni haft fästman? fragade Bernard.
Han uppfåmgade hur det glittrade till i hennes ögon.

<p>- A ncj! sade hon. Jag aktar mig. Jag känner flickor, som
ha fått barn. Och sadant kan jag mte med. Det är dåliga och
lättfärdiga flickor.

<p>- Så hård ni är, sade Bernard flyktigt.

<p>- Man måste halla på sig själv, svarade hon.

<p>Men det lät intc riktigt hkta. Det föreföll Bernard som om
hon velat fresta honom genom att vita hur oåtkomlig och
anständig hon var.

<p>Deras fötter lämnade m#irken efter sig på ängen. Klövern
var mte så hög än. Men de trampade ned den. Bernard vände
sig om och såg hur de gatt upp en smal stig tvärsöver ämgen.
Han kände det umderligt: som om han varit förföljd - och
för förföljaren skulle denna stig vara lätt att löpa efter. Då
mindes han stallknekten, som först Frideborg och sedan hans
syster dansat med. Han var så tydligt förälskad i Frideborg,
och Stammy #ansade han endast med för att hon själv bjöd
upp honom och han pa detta vis ville atergälda hennec ar-

tighet. Och med ens fann Bernard att denna enda afton, då
de beblandade sig med folket, var farlig. Han sag för sag sm
mor med armarna om halsen pa en av arbetarna, och det
stack tlll i honom, da han erinrade sig, hur denne sett ut just
da Var det hela inte en pcrvers lek, där människor fran
skllda samhällslager smekte varandras hud, för att alltsam
mans strax därpa skulle upplösas, bli vardag igen och den
ena skulle befalla, dcn andra Iyda?
Frideborg sade:
- Ar det inte bäst att vända tillbaka nu?

<p>Hon hade stannat. De voro vid kanten av cn björkdunge
som sag ut som en liten ö, kastad mitt ut i ängens sjö.

<p>- Vända tillbaka? upprepade Bernard fragande.

<p>Musiken hördes knappast hit. De hadc kommit långt bort,
utan att Bernard ens reflekterat över varför han spnmgit i
väg så här med den vackra flickan. Nu såg han ater pa den
lilla upptrampadc gången efter deras fotsteg. Skulle de nu
tillbaka igen? Det verkade sa planlost.

<p>- Vi ga väl in här en stund och vila under träden, fram-
kastade han.

<p>- Å!

<p>Hon lade ater huvudet på sned och sag på honom med
glittrande ögon, som om hon skrattat åt något. Nu visste han
varför han kändc motvilja att ga tillbaka. Där borta famms
Stanmy. Han maste tala med henne, och han kunde det inte.

<p>Han bojde fit sidan nagra motsuräviga grenar och banade
väg in under dem, och varje gang han stod dar och höll um-
dan en kvist sag han ut som en lakej, som öppnar en dörr för
en liten skönhet till comtesse. Kanske kände hon det så
också. Hon spatserade fram med den stolta halsen höjd, och
hennes steg hördes icke på de mjuka tuvorna. Hon uppfyll
des av en känsla av triumf. En sådan stilig och artig kavaljer
hon fatt! Han var löjtnant, inte stallkmekt. Hon älskade allt
som var fmt.

<p>Slutligen kommo de fram ull en liten öppen plats. Här var
redan skvmning. Trädens grenar flätade sag samman över
g rira,ent;erna  129

deras huvuden. TDvorna fingo en ton av svag lilas och sågo
ut som sidenkuddar.

<p>Bernard satte sig och drog Frideborg ned *11 sig. Han lade
plötshgt sitt huvud i henmQ knä och låg alldeles stilla med
slutna ögon.

<p>Aldrig ville han gå tillbaka! Där borta ruvade ett problem
som han mte mäktade lösa. Han tyckte att det stod som etr
moln över #Ssa, som så snart han närmade sig platsen sänkte
sig ned över hans huvud och ville kväva honom.
Han sade lugnt till Frideborg:
- Nu skall du bli min, hör du.
Han kallade henne du och brydde sig e; om att förklara för
henne, varför han gjorde det. Kanske retade det honom nu
att han hela tiden förur sagt fröken. Hans högfärd gentemot
dem ham ansåg ringare var av det nyckfulla slaget. Han var
av den sorten, som skulle kunna sitta och dricka sig full med
sm dräng och ert par tm#mar efteråt ge honom ett rapp av
ridpiskm för att han ej fort nog adydde hans befalhling.

<p>- Vad menar ni? frågade Frideborg.

<p>Mcn han såg att hon inte var upprörd över hans förslag.

<p>- Det är midsommarafton bara en gang om året, fortsatte
han, och den maste firas.

<p>Där han låg Iyfte han armarna och drog ned hennes am-
sikte mot sirt. De mörka ögonen kommo honom så förnn-
derligt nära. De brände honom - eller var det hennes röda
mum?

<p>- Ni är srygg, sade hon smeksamt.

<p>Han förstod att hon var uran motståndskraft. Hon sag ut
som en smlt flicka och förde sig som om hon varit helt oåt
komlig, och nu bara han kysste henne smälte hon i hans
armar.

<p>- M är stygg, stygg! upprepade hon pa samma smelt-
samma sätt.
- Det är just vad du tycker om det, svarade Bernard lättad.
Han hade för en kort minut glömt hela historien med
Stammy. Han satte sig upp och böjde henne långsamt mot

marken. Hela tiden sag hon på honom. Aldrig hade ham träf-
fat en flicka med sadana ögon. Jo, Stammy! Han ville mte
tämka på Stanny.

<p>- Vad vill löjtnanten med mig# sade hon plörsligt# som om
hon mte haft en aning om vad som här förbereddes.

<p>Det flög igenom hans hjärna att antingen hycklade hon
bara dumt eller ocksa var hon verkligen en liten oskuld -
och oskuld i rent otrolig grad.

<p>- Begriper du inte det? sade han brutalt.

<p>När hon da kastade sig bakat på den mjuka mvan och
skrattade sitt pärlande skratt, som nu föreföll honom som en
galen människas skatt, begagnade han sig av hennes hjälp
löshet och höll fast hcnne sa att hon inte kunde resa sig igen.
Han såg pa hennes hals, där strupen hoppade och darrade av
skrattet, som pressades fram ur den. Han kom art tänka på
vad han hört om katter, vilka smyga sig upp i de sovandes
sangar och få syn pa strupen, som rör sig för varje anderag
deras offer tar: hur dc da lekfullt börja kratsa med vassa klor
på den för att plötsligt till sist bita igenom den på aUvar. I
detta ögonblick kände han sig fyllas av samma lekfuUa mord
lust. Han ville inte mörda, bara leka och riva upp något, så
att han kunde få se rött varmt blod flyta. Och efteråt skuUe
han blivit så löjligt häpen, om han fumlit sig vila bredvid
ee lik.

<p>Han k#mde mte motsta - han grep med handen om hennes
hals. Alltjämt skrattade hon och betraktade honom umder
halvsluma ögonlock. Hon var inte rädd heller. Hon var som
ett umgt skogens djur, som aldrig sett en bössa eller skrämts
av människorna och därför gar tätt mpå dem utan att ana
nagon fara.

<p>Då lät han sin nakna hand glida ned mot hennes bröst. Ho
hade sin granna klänning på sig, den som hon berättat f#
Paula och Angela om och som var i de gula och röda spans#
färgcrna. Men Bernard visste ju inte hur fm den var. Ha
tyckte bara att den hindrade honom.
- Tag av dig den där! sade han.

<p>Men då lade hon åter huvudet på sned och sade bön-
fallande:

<p>- Den är alldeles ny, löjtnanten. Det är en så fin klänning
Gissa vad den kostat?

<p>Han gapskrartade, fastän han befann sig i en sådan stäm-
ning av upphetsning.

<p>En tös, som ville att han, den rike löjtnant Landborg, skuUe
gissa sig till vad en sådan där trasgranm gottköpsklänning
kostat . . .

<p>Ham fick ett infall och tog fram sin plambok.

<p>- Jag skall lägga fram lika manga femmor, som du givit
ut för den, sade han skämtsamt. Så fa vi se, om jag kan gissa
rätt!

<p>Hon satte sig upp, och över hans a#el, med sin duniga kmd
mot hans, följde hon ivrigt med när han nu räknade upp
pengarna.

<p>- Stopp! ropade hon glatt, när han kommit till tjugu
kronor.
- Storartat! sade Bemard och tittade på henne från sidan.
Hon var kanske inte girig, men hennes ögon fmgo en sär-
shld glans, när de sågo pengarna.
En skata, tänkte han da road.
Han lade sedlarna i hennes hamd.

<p>- Tag dem, sade han. Jag orkar mte stoppa tillbaka dem
i plånboken.

<p>Hon blev glad som ett barn.

<p>- O, får jag dem? sade hon.

<p>Hon tog fram en näsduk och knöt ordentligt in pengarra
i den.

<p>- Tack! sade hon och kysste honom på munnen.

<p>Då mindes han Stannys kyss uppe i biblioteket pa #sa.
Och med ens blev denna flickas kyss pa nagot sätt värdelös
för honom. Hennes mun var allffor mjuk. Stannys läppar
voro fasta, och när de berörde hans, hade de en hetta som
ilade genom alla hans lemmar.

<p>I ett utbrott av dåligt Iynme, vars djupaste orsak var den

att han trots allt mte för ett ögonblick kunde glömma Stanny,
kastade han sig över Frideborg. Han horde henne skrika tiU,
sa blev hon tyst som om hon svimmat. Det var som att taga
en död liten kvinma i besitming. Hon varken gjorde mot-
stand eller eggade honom, och ända skänkte hon honom en
säUsam njutning, som forvanade honom.
- Vad är det mcd dig? mumlade han efter en stund, da
han flyttat sig ifrån henne.
Hon hade lagt handen över ögonen. Han trodde att hon
grät och att det nu skulle bli det vanliga besväret med henne.
#lickor av hennes klass måste alltid rröstas efteråt, som om
de lidit en oersättlig förlust. Sa gräto de också i köket, då de
råkat sla sönder cn dyrbar skål.
Men när han tog umdan hennes hand, märkte han att hon
skrattade.
- Var det sa roligt? fragade han och måste le mot sm
vilja, fastän han kände sig förbryllad.
- Ja, sa roligt var dct, sade hon alltjämt skrattande.
Han blev inte riktigt klok på henne. Var hennes skratt i
själva verket gråt? Hennes ögon hade en starkare glans än
nyss, en glans som av tarar.
Da hörde han bur gonggongen gick pa #ra. Han var så
väl förtrogen med det ljudet att han skulle kuumat höra
det på en mils avstånd if rån herrgarden.
- Jag maste hem ull supen, sade han och reste sig hastigt.
Hon satte sig också upp, men när hon fick se att hennes

<p>vackra kläm#ing blivit skrynklig, började hon oroligt och

<p>med nervös omsorg syna den, som om hon varit rädd att den
fatt en rispa.
- Kom nu, sade Bemard.

<p>Då reste hon sig och skakade ut kjolen. När de gingo där
ifran, sag han att hon kastade en blick bakom sig. Också han
titrade sig då om. Pa det nedlegade gräset glänste en liten vit
sammanknycklad näsduk. Det var den hon lagt hans sedlar i
Uppmärksamt sprang han ullbaka och hämtade den åt henne

<p>- Här, fröken glomde ju... ropade han och rade mte

längre du till henne.

<p>- Låt mig slippa ta emot pengarna, sade hon då med den
där bönfallande rösten.

<p>Han löste upp näsduken och gav henne den. Han såg att
hon hade ett litet besymmerligt leende på läpparna, när han
stoppade sina pengar i fickan. Och åter kände han det, som
om han gjort sig löjlig och som om hon njöte av att han
kände det så.

När Bernard kom in i matsalen på #sa, hade alla redam satt
sig. Dörrarna stodo oppna till loggian, och fru Landborg
hade ej velat tända ljuset, så att de sutto i en blek skymning,
som fick också deras ansik#en att se bleka ut.

<p>Det stod en tom stol mellan Stannys och Angelas platser.
Bernard slog sig ned där. Stanny frågade, var han hade varit.

<p>- I stallet, svarade Bernard glatt och vecklade ut sin
konstfärdigt vikna servett.

<p>- Vi ha redan ätit smörgåsbordet, ropade bankdirektören
at honom. Där borta star en sup kvar, om du vill ha.

<p>Bemard reste sig och gick till sidobordet. Han drack ur
ett fyllt glas akvavit, och i detsamma kommo tva husjumg
frur m med första rätten. Han mätkte att flickorna ämnu
voro varma efter dansen och sågo litet buttra ut. Förmod-
ligen tyckte de att det var grymt av hans mor, som nyrs
svangt sig där nere på ängen med deras egna kavaljerer, kan-
ske deras älskare, att nu rycka dem bort fran den omedel-
bara narmrliga fortsätmingen pa midsommarglädjen.

<p>Det gör dem bara gott att vänta, tämkte Bernard. Tukt och
disciplin skall det vara!

<p>Han satte sig åter pa sin plats och kände cn kolossal aptit
vakna, da doften av brunstel#t kyckling svepte förbi honom.

Han lade märke till att hans mor med sm underbara inkon
sekvens hade placerat unge Ehrencreutz vid sin sida. Kansli
rådet von Pahlen satt visser]igen som sig borde ull vänster
om henne, mcn naturligtvis skulle hon haft Thomas Meller
i Tage Ehrencreutz' ställe. Nu hade Thomas Meller hanmat
här nere vid bordsändan mittemot Bernard mellan Paula och
Peua von Pahlen. Hans far bankdirektören hade begåvats
med fru l.ilian von Pahlen och fröken Alexandra Vmd Frijs,
som sag gräslig ut. Pa andra sidan om sig hade den sistnämnda
den där valpen Stellan, som tycktes intressera henne. Att
han själv hade kommit bredvid Stammy, förstod han att demma
måste ha styrt om. På hennes andra sida satt lille Cecil Meller,
som föreföll ynkligt liten och stack upp sitt runda barnhu
vud, som knappast nådde över de höga vinglasen.

<p>Nu kom pappas välkomsttal. Bernard slöt ögonen och ge
nomlevde pa nytt de där mmuterna ute i skogsdungen med
den sällsamma flickan. Han hade en känsla av att han blivit
besegrad. De där sedlarna, som hon inte ville ta emot... Och
ändå längtade hon tydligen efter vackra klänningar och sådant.

<p>Bernard sag upp igen. Vad var det hans far sade? Det var
visst nagot högridligt om att de med folket firat folkets fest
och så en vändoing som kanske skulle vara humoristisk om
att man nu i ett intimt samkväm skrlle njuta av de intellek-
tuella glädjeämnen, som dock endast kunde delas med dem,
som stodo på samma höga och kulturella nivå som man sjålv.
"Kultur" och "kulturell" voro ord, som bankdirektören gärna
använde. Bernard kunde tydligt i sin mors hånfulla ögon re
att det inom henne ropade högt: bonde! Hon brukade kasta
hans far hans ursprung i ansiktet som en smädekse. Han kom
ju fran storbönderna, men också han hade väl fått hjärnm
litet förvriden i sin frus litterära salong sa att han st#mdom
glömde bort sin egen härstamning och ville dölja den djupt
umder guldhögarna som samlades umder hans hämder.

<p>Jumgfrurna trippade stillsamt omkrin# och fyllde pa mera
vin efter talet.

<p>Då Stanny n U Iyfte sitt glas för art dricka av den t#mga

bourgogmen, sag hon att Bernard smusslade någor vid hen-
nes tallrik. Hon satte ned citt glas pa fyra hopvikna femmor.
Hon stirrade pa Bernard och brast i skratt.

<p>- Vad menar du? fragade hon.

<p>- Du får dem i midsommarpresent, sade Bernard allvar-
3ig. Du kan kopa dig en Idännmg for dcm.

<p>- En kdämming for tjugm kronor! log Stammy. Men rack
skall du ha. Du brukar just inte slosa med presenter.

<p>Och för aK gå in på hans skamr, kanske för att glädja ho-
nom, eftcrsom han sag så allvarsam ut stoppade hon de sedlar
Frideborg försmått ned i urringmingen på sm kdämning.

<p>Och sa var Bernard mitt inne i mardrommen igen. Han
kämde att Stammy tryckte sitt kma mot hans, och han stack
bäftigt ned handen under bordet ocb gav hennes kna en snabb
smekning. De gavo varandra en blick i smyg och förde sam-
tidigt sma glas till munnen.

<p>- Du spiller ju på dig, sade Bernard hätskr.

<p>En stor vmdroppe bildade en blodröd fläck mittpå hemmts
bröst. Det ljusa ryget sög åt sig vinet, så att fläcken långsamt
vidgades.

<p>De sågo bada på den röda fläcken, Stanny med huvudet
djupt nedböjt. Det var som om do skadat in i nagot, och
de miste nästan sansen av det. Men Angela sade pa Bernards
andra sida:

<p>- Det har varit så trevligt pa t)sa i kväll. Det var så robgt
att få komma hit och se hur Stanny har det mrämat. Vad ni
ha det angenämt här!

<p>Då vände sig Bernard ifram Stanny mot Angela och kämde
det, som om han, om ocksa blott för en stund, blivit räddad.
Han tyckle om Angelas utseende, han hade gjort dct re-
dan första gangen han traffade hcmme. Han tänkte på att hon
var hans systers basta väninna, och inom sig umdrade han,
hur Staumy tyckte om Angela. Stammy, som var hans syster
och som älskade honom, borde ju se på manniskor ungefär
pa samma satt som han gjorde det. Och han fann art Angela
ägde en stark sensuell charm. Var det den som Staumy fdr-

älskat sig i? Kanske hade hon kysst denna Angela med de
morka ögonen och det blonda baret?

<p>Medan han talade med Angela, granskadc han ivrigt hen-
nes mun, som om han skulle kunnat spara Stammys kyssar på
den Vad hade han sagt till Stanny, då hon den där aftonen
mtht nedsjunken i stolen kdädd i sin åtsitrande riddräkt? Han
mmdes det väl. "Du är varken flicka ellcr gotse i den där
dräkten", hade han viskat. "Du är ett underbart väsen som
har makt att skänka kärlek ull bade män och kvinmor." Och
när han nu märkte, hur Stanny och Angcla förbi honom ut-
bytte blickar med varandra, som om de hafr hemligheter
emellan sig, blev han het av svartsjuka. Han tog sig för pan-
nan. Hans tankar voro så besy#merliga a« han undrade om
han ändå inte måtte vara litet berusad.

<p>Just då höjde hans mor sitt glas och nickade åt honom.
Han drack mr sitt glas i ett enda drag och ropade rill fru
Landborg:

<p>- Ar det inte bast att tanda ljuset?

<p>- Jag vill inte ba tänt, svarade hon då. Tänk pa att det
ar årets längsta och ljusaste natt.

<p>Hon lät upplivad, och hennes röst hade ett litet gurglande
l#ud, som påminde om en katts spinnande.

<p>Och i detsamma Bernard tänkte der, satt den stora svarta
hankatten i dörröppningen och betraktade lugnt sällskapet.

<p>- Tima på den dar besten, viskade Bernard ull Srammy. Den
har kommmt hit för att äta upp oss. Jag blir sjuk av art se på
odjuret.

<p>- Jag skall köra bort honom, sade Stammy genast och reste
sig.

<p>Hon gick nmt bordet och rätt pa den kolsvarta varelsen
som med gmisurande ögon krökte rygg, när hon narmade sig
honom.

<p>De andra sågo upp från sina ralltikar, då Stanny gick förbi
dem. Det var något egcndomligt med den umga fhckan. Hen-
nes ögon Iyste, mummen log skalvande. Fru Landborg, som
satt med ryggen mot den oppna dörren, hade mte sett katten,

som var hennes älskling. Den levde i öppen fejd med Staumys
humd, och kanske tyckte fru Landborg särskilt bra om den
for det.
- Vart går du, Stanny? ropade bon. Vi få sparris nu.

<p>Sa svämgde fru Landborg runt och fick se hur Staumy böjde
sig over katten för att slänga ut den. Då rusade hon upp och
ryckte till sig djuret. Hennes ögon hade just då samma ut
tryck som kattens. Med en Imnsk lurande blick mötte de
Stammys.

<p>- Du understar dig inte... väste hon upp i ansiktet pa
Stamny, så lagt att mgen annan skulle kunna höra det.
Stammy kände dct, som om hemmcs mor rivit henne i ansiktet.
- Puh, sade hon och ryckte på axlarna som Bernard bru-
kade göra.

<p>Stammy gick ullbaka till sin plats. Fru Landborg kom med
mjuka svepande steg fram till bordet med den stora svarta
hankatten tryckt mot sitt bröst.

<p>Den var sa stor, sa luden, sa svart. När fru Landborg nu
höll den i famnen, fick Tage Ehrencreutz en stark aning om
sitt cget öde - om vad som skulle hända honom demma mid-
sommarafton.

<p>Han tyckte att demma mjuka spmnande hankatt - hade
ham ända inte den turen att vara kastrerad? - som just nu
höll pa att slita upp fru Landborgs vita kläm ing över brös
ten, på något sätt var under samma bann som han själv. Och
han såg sig redan i något skumt rum av den stora byggmaden
tillsammans med fru Landborg, vilkens vita dräkt skullc Iysa
som ett svagt ljus mot en svällande sidenkudde. Föreställ
mngen var icke enbart behaglig för honom, och han nästm
av#mdades kattkreaturet, om det var snöpr.

<p>Han drog sig liret skyggt umdan. då fru Landborg slog sig
ned vid bordet och katten kom i närheten av honom. Det
stod en dunst av unket kött omkrmg den, en äcklig söt lukt
som förtog aptiten. Peter på fru Landborgs andra sida gjorde

<p>Det var oartigt sagt. Han fick också en ond b]ick från den
vackra frlm.

<p>Ola Landborg slog upp ett bullrande skra# som kom Angela
att häpen se på honom. Talen och vinet hade kommit honom
att förändras. Den sorgsna blicken ruvade alkjämt inne i hams
ögon, men hela hans tunga kropp hade liksom lamgsamt sae
sig i rörelse, fylld av jäsande krafter.
- Skål för den som hatar katter, sade han och höjde sitt
glas.
Men han sänkte det strax igen, da fru Landborg vände ett
ansikte, kritvitt av vredc, emot honom. Outtalade hatfyllda
ord tyngde Imften. Skalen blev inte drucken. Ola Landborgs
lilla försök ull revolt kvävdes i sin begynnelse.
Sparrisen bjöds omkring. Den var samma eftermiddag ploc-
kad i trädgardarna på #sa, och den hade en arom av moder
jorden själv.
Bernard satt med slappt hängande umderläpp, som med ens
gjorde honom sa lik en udevad gubbe, och stirrade på sm
mor. Han tyckte att den svarta katten växte upp ur hennes
barm, att hon i de#ta ögonblick födde fram denna mer eller
mmdre avkönade hanne - en pervers födelscakt som försig-
gick mitt umder en charmant supe. Och samudlgt fick han
plötsligt ett slags häpen föreställning om att detra djur var
Stammys far, en av de manga bannar, som vilat just där mot
hans mors ljusa mjuka skimm. Män som med rispande naglar,
liksom kattklor, ytterligare fötgiftat blodet hos demma re-
dan fran födclsen delvis förgiftade kvinna och genom henne
fördärvat luften på #sa, sa att den nu fatt samma fräna stank
som den, vilken utgick fran den svarta karcens päls och gap.
Han kände sig sjuk av tanken och samtidigt log han å# den.
Han #og de# kupiga gröna glaset, som var fyllt med rhen-
vin, och stötte det mot Stannys.
- Skal för din far, lilla syster, sade han med släpande röst.
Och Stanny, som glatt sig at bankdirektörens utbrott nyss,
skrattade uppsluppet.
- Skål för pappa, sade hon.

<p>Bankdirektören måtte hört det. Han böjde sig fram, så atr
han kunde förfriska sma ögon med åsynen av sina båda barn.
Niir han nu såg dem utta där med glasen i händerna, höjde
han också sitt mot dem, ehuru med en något blyg rörelse.
Han nickade at dem. Men fru Landborg, som ingenffng und
gick, Iyfte nu också sitt glas för art få vara med. Hon tyckte
inte om att hennes man tog sonens och dotterns uppmärk-
samhet i anspråk. Katten hoppade ifran henne och smög sig
ut efter att girigt ha slickat på mattan, där man spillt en

samhet i ansprak. Katten hoppade ifran henne och smög sig
ut efter att girigt ha slickat pa mamn, där man spillt en
droppe sås. Så sutto dessa fyra ett ögonblick stiUa med glasen
i händerna seende pa varandra, fuUt medvetna om att de
mför una gäster utgjorde anblicken av en Iycklig fyrväpp-
ling, en sluten liten familj, vars mbördes kärlek ett tiUfäUigt
vredesmoln icke kunde fördunkla.

<p>Efterrätten, glass i grönt och vitt, bjöds omkring, och r#mt
fatet löpte en krans av jordgubbar. Bären hade inte mognat
pa Ösa, utan hade beställts från staden.

<p>Thomas rörde lätt vid Petras hand. Under hela malhden
hade de endast växlat fa ord. Thomas hade underhållit sig
med Paula, som tacksamt blickat upp till honom. Hon hade
rentav blivit pratsam umder im'lytandet av hans vänlighet.

<p>Petra drog icke umdan sin hand. Hon skälvde tiU iitet och
vmde sig mot Thomas.

<p>- Vad är det? frågade hon snabbt, kanske låg det för
väntan i hetmes röst.

<p>- Titta pa den stackars liUe Cecil, sade då Thomas lågt.
Han håUer på att somna.

<p>Petra såg dit. Cecils huvud hade sjumkit ned. Han höU en
sked fyUd med glass i handen, och den vickade ner mot taU-
rikens kmt, så att glassen rann av den.

<p>Petra gjorde Stammy uppmärksam på honom. När Stamny
F # nu böjde sig mot gossen och leende viskade något, Iyfte han
snna sömniga ögon mot henne och bötjade därefter äta snabbt,
görande ofrivilliga grimaser, då glassen kylde mot tänderna.

<p>- Jag skall gå upp med honom, när supen är över, sade
Thomas. Han brukar inte vara uppe sa länge. Och nu hade
han ämdå glatt sig sa att fa vara med.

<p>- Du är mycket fäst vid honom, sade Petra.

<p>- Ja visst. Jag har ju bara honom.

<p>Petra hade pa läppama en fråga om hans hustru, men hon
förmådde mte uttala den.

<p>Men Thomas sade själv:

<p>- Det är besylmerJigt, men bamet tycks inte sakma sm
mor. Jag är nästan glad åt det. Hon skriver tiU oss regelbum
det, och gossen läscr hennes brev, men han frågar just mgen-
tmg. Hon är alltjämt kvar där nere i Schweiz och på
samma sanatoriuml i Leysm. Jag har brevväxlat med hennes
läkare, och han säger a« hon när som helst skuUe kunna resa
därifrån. Men hon viU inte. Det förefaUer som om människor
rentav fastnade på sådana där ställen. För dem som äro nå-
gorlumda friska förflyter ju livet där tämligen utan obehag,
och så slippa de undan aUa besvärliga plikter. Tror du mte
att det är förklaringen?
- Kanske är det så, sade Petra.

<p>Var han bitter? Hon kastade en blick på honom i smyg.
Han såg yngre ut än när hon träffadc honom sist. Det var
ett hemligt skimmer av Iycka i de gra ögonen. Nej, han var
mte bitter! Något hade hänt honom här i Sverige, som fyUt
honom med spänning och givit honom ny lust att leva.
Angela? Ja, nu sag han pa henne. Hon talade med Bemard,
men hon måste ha känt hans blick. Plötsligt vände hon på
huwdet och log. Leendet, icke ämnat för Petra, träffade
henne som när en allfför stark solstrale sticker en i ögonen
och man måste blunda eller vända sig bort.

<p>Hon förnam en våldsam längtan efter att resa sig och gå
sm väg. Hon önskade att hennes liv icke varit sa misslyckat.

Hon var ämnad till att ha barn och man, och nu satt hon
här en fröken som snart skulle börja åldras, på något sätt tra-
sig mvirtes, därför att hon smakat på kärleken utan att ha
erfarit dess njuming och utan att den burit frukt. Och den
ende man hon verkligen älskat var brcdvid henne och brydde
sig mte om henne. Hon såg bort mot Tage Ehrencreutz, och
i dersamma mötte han hennes blick. Hans mun trutade, som
om han ville kyssas. Kanske att nu, när vinet och maten
stego honom åt huvudet, ocksa minnet av den där sumden
tillsammans med Petra i Angelas rum och pa Angelas sämg
flö# upp till ytan. Det var kanske det minnet som nu en se-
k#md gjorde hans ögon simmiga, då han beuraktade henne.
Petra själv fick en så stark förnimmelse av det där svrm}a
ögonblicket, som om någon bitit henne. Hon gav, utan att
veta det, till ett litet rop.
- Hur är det? fragade Thomas.
- Ingentmg, svarade Peura.

<p>Och när han suax darpa igen vände sig åt Angelas hålL
visste hon att hon anda till denna stund närt ett svagt hopp
om att han skulle komma ullbaka till henne. Men nu sjönk
det åter undan. Hon var övertygad om att han nu, just demaa
ljusa midsommarnatt, skullc ga dll Angela, till lilla Angela
som Petra sett växa upp. Och den tanken gjorde henne
gammal.

<p>Peter, som sökte få en skymt av henne mellan bordets
blommor, blev förfärad, då han fick se hennes ansikte som
var skarpt belyst av dagern, vilken föll utifrån trädgården.
Han tyckre att hon sag fårad ut. Och han tänkte pa att hon
satt bredvid sin förre fästman. De äldre i familjen von Pahlen
hade fäst mycket litet avseende vid att Thomas Meller dykt
upp på nytt detta ar efter så lang bortovaro från landet. De
flesta av dem kände honom ju kmappast. Egentligen var det
ju endast Hugo von Pahlen, Angelas far, som varit nätmare
bekant med honom. Och också det hade ju endast varit en
vänskap som hållit sig varm under ett par snabbt förrmma
sommarmånader. De urodde, ja de voro säkra på att Petra

för länge sedan glömt honom. Men medan Peter oroligt sökte
fång Petras blick, vakmade en misstanke att hennes tärda
och aldrade utsecnde maste stå i nagot samband med den
där mannen hon satt bredvid. Stackars Petra! Peter hade
aldrig ägt hennes förtroende. De samtalade sällan ordentligt
med varandra. Han nssre inre hennes tankar - kunde mte
ana sig åll dem. Han kom att tänka på sin under så sorglig
omstämdigheter bortgångne bror Hans och undrade om mte
den stackars Hans bättre skulle ha förstatt den stackars Petra.

<p>Och i detsamma tyckte han sig se bror Hans' trötta, me-
lanko]iska leende fladdra över det festliga bordet. Det varade
bara en sekund. Mcn Peter tittade ned på glasen, och det
syntes honom, som om Hans blast en imma över dem, så ae
de sago dammiga ut. Och nar han sag på Lilian och Alex-
andra, som hade en oklädsam rodnad över ansiktena, tyckte
han att dammet också samlat sig över deras kinder och hår,
så att de föreföllo gamla.

<p>Gamla? Peter tog över sin egen kalnade hjässa. Hans hustru
Lilian, som han en gang tyckt vara sa skön och spröd som en
lilja, höll på att bli gammal! Och det värsta var att hon inte
vitste det själv. Hur kom der sig da att fru Lamdborg, som
ändå väl var nästan fem ar äldre, Iyckats bibehalla hela sin
tmgdoms charm? Han sneglade på henne och märkte, såsom
han hela middagen sert det, hur hon uyckte sig m mot den
där flickaktige Tagc Ehrencreutz. Låg kanske hemhgheten
däri, att hon ännu kunde älska? Och Lilians naturliga ero-
tiska känslor tycktes ha slocknat, när Alexandra Vind-Frijs
gjorde sitt inuräde i fan iljen. Kärleken ull denma drake hade
kommit Lilians källa att torka upp. Peter beuraktade Alex-
andra med avsmak, men han fann rill sin förvåning att hon
nu över sitt ansik#e hade ett slags brvnstigt skimmer, som för
tillfället kom henne att synas ung pa samma sätt som en van
skött och förtorkad växt ett ögonblick kan räta ut sma blad,
da man låter vattenkannan surila en dusch över den. Och när
han sa fick se att Stellan stuckit sin arm under helmes, för
stod han varifrån föryngringsfluidet kom.

<p>Petcr fick en humorisusk blick i ögonen. En sadan för-
baskad pojke! Varför kittlade han Alexandra? Peter trodde
bara det var ungdomligt okynme. Han hade aldrig pejlat
Ste]lans tranga själ ens sa djupt att han fått veta den närig-
het, ja girighet, Solll kännetecknade honom.

<p>Peter kunde i alla fall inte tåla att se Stellans arm pa Alex
andra. Han hadc en känsla nv att Stellan förradde hela dtras
familj, atmmstone dcn mera vettiga delen av den, som bestod
av Peter själv och Pauh. Han försökte påkalla Stellans upp-
marksamhet, och när det Iyckades gjorde han ett litet hög-
tidlig tecken at honom. Stcllan förstod. Han sköt ut sm
safuga umderläpp mot Peter i en grimas, som var en ypperlig
härmning av Pctcrs egen, och drog sin arm ur Alexandras.

<p>Alexandra, som såg allt med sina skarpa ögon, lade märke
till grimasen. Och nar holl nu kände att hennes arm blev tom,
gav hon Peter en förgrymmad blick.

<p>- Pappa vill inte att jag skall flirta med Alexandra, viskade
Stellan i hennes öra.

<p>Då blidkades hon. Stellans vänligbet mot henne ansags alltsa
som flirt. Det smickrade henne. Det smekte henne. Han var
tjugu ar yngre an hon. Hon hade sett honom som liten gosse
och kanske redan varit förälskad i honom på den uden da
han på ett näpet och kokett vis dansat omkring i Paulas bästa
kdänning. Leken med gossen, när hon tagit honom i sma
knotiga armar och kelat med honom, hadc fortsatt nu, sedan
han vuxit upp ull en ung man. Stellan hade kysst henne, me-
dan han malade hennes porträtt i varas. Hon hade vaknat om
nätterna med läpparna brannande och törstiga efter mera
kyssar. Ingen man hade någonsin kysst henne. Den umge jä
garen fran bondetågsdagarna hade hon sökt fa ull det genom
att hetsa upp honom med vin, försvarsentusiasm och djärv
dekolletering, men i sista minuten hade han i alla fall vägrat
i vändningen och gatt och skjutit bort sitt krut pa ammat håll.
Sa lude hon i stället sökt vinna kvinnornas uppmärksamhet.
Det manligt bestämda i hennes natur och i hennes sätt hade
gjort att manga latit henne hefalla över sig. OCII Alexandra

njöt av att befalla. Manga olyckliga guvernanter, vilka ham-
nat på hennes föräldrars stora gods Vmdendal-Frijringe i
Skame umder Alexandras uppväxttid, hade blivit marterade
av henne. Hon utvecklades inte som andra unga kvmmor pa
ett behagligt sätt, hon liksom sprack ut som en hard nöt
med skarpa knäppar värker sig ut ur sitt skal. Och under
demla sprickningshd var bon så obehaglig, att de som hade
att göra med hennes uppfosuan hellre föllo undan för henne
äm stredo med henne. Sa fick hon en känsla av makt, av över

<p>makt, som hon bibehållit livet igenom.

<p>Men inom henne molade ändå en törst efter smekningar
som mgen ville släcka. Och detta begär efter erotisk ömhet
gjorde att när hon fatm en vänuma som föreföll umdergiven,
fick hon en lust att piska henne. Hon gav icke efter för den
frestelsen. Hon nöjde sig med att befalla och styra, som hon
nu befallde och styrde Lilian. Och mellan de två vänumorna
hade umder senare ud uppstått ett egendomligt förhallande,
som kanske berodde på att de nu närmade sig den ålder, då
det rom länge legat och pyrt halvslocknat i askm blorsar upp
i en sirta rmal eldsmnga. Och denna sista slickande laga hade
de laut Iysa och brinna för varamdra. Lilian hade glömt sma
forna kärleksnätter med Peter och sökte nu värme hos Alex-
amdra. Och Alexandra som tacksamt druckit upp Stell ms
Iymmelaktiga kyssar hade, när hon i saknad längtade tillbaka,
mgen amlan att taga ull än hans mor Lilian, som dyrkade
henne - som hade tvingats att dyrka henne.

<p>Så kom det sig att de utestängde Peter från s;ingkrmmartn
på Nybo. Och manga nätter när Alexandra, het och oroliK,
med upptänd och brimmande kropp, törstade efter Stellan,
klmde hon stöta till Lilian, modern, som vilade bredvid helme,
och de två vänimmorna gräto ut hos varandra, umder snyft-
ningar betygande varandra sin kärlek och uohet. Ingen =
än Lilian hade sett Alexandra gråta. Hon grät som en man
med umga stönanden och lutade sm värkande hårda pamla
mot Libans ämnu mjuka bröst. Morgonen famn dem grälsjuka,
sa som de sedan uppenbarade sig vid frukostbordet, med

röda näsor och i sina oklädsamma gamla klänningar, medan
Alexandra gav utlopp at sitt dåbga Iynne och den mattighet
natten skänkt henne genom att kommendera alla och särskilt
bråka med den vackra Frideborg.

<p>Nu sag hon att Lilian böjde sig fram for att söka hennes
bbck. Men Alexandra makade sig bakat pa stolen, sa att hon
doldes av Ola Landborgs breda skuldror. Detta gjorde Lilian
orolig. Hon drack feberakugt av sitt vin och lät bankdirek-
tören fylla på mer. Hon anade med svartsiukt jagande tankar
vad som försiggick pa andra sidan om hennes bordskavaljer,
fastän hon ej kunde se det. Stellan och Alexandra! Hon be
grep så väl. Hon tyckte själv, med en viss onaturby moders
stoldhet, att hennes son var oemotståndlig. Men bättre än
Peter förstod hon också hans natur. Hon visste att Alexandra
givit honom pengar, hmr mycket anade hon inte och brydde
sig e; heller om det. Var det inte naturbgt att en äldre släk-
ting skänkte sitt kusinbarn något? Men priset för dessa
skänker?

<p>Liban började bb otåbg. Skulle man inte snart resa sig
fråm denma eviga supe? Hon tyckte att fru Landborg var
avsk,vvärd. En rynkig vidharig apa som ännu kunde sina kon-
ster och visade dem! Hon tyckte inte heller om denna mys-
tiska skymning. Man borde verkligen tända ljus. Hon tittade
ned pa sma välvardade händer. Naglarna glänste mot bord
duken. Men stenarna pa hennes rmgar sago ut som om de
slocknat. Det gav henne en obehagbg känsla av att något var
galet, att hon icke heller själv blänkte och blixtrade som hon
gjort förr.

<p>Bara det bleve tänt ljus! Hon visste att hon tog sig bra ut
i ljus. Och hon gladde sig hemligt åt att Alexandras näsa då
skulle skina så avskrackande röd.

<p>Hon försökte n-ota Pcrcrs blick. Antbgen! Hon nickade at
honom, att han borde tacka för maten. Då latsades han upp-
fatta det som att hon ville dricka med honom, och han höjde
grmande sitt glas. Ursinnig lät hon sitt stå. Dumheten hos
Peter närmade sig verkligen det obdliga! Men mllsider reste

han sig så med glaset i handen. Lilian knep ihop läpparna.
Peters tal voro en kalla åll munterhet för barnen. De brukade
härma honom, och han själv skrattade da mest. Stellan klmde
se ut precis som Peter, sänka ögonlocken över de kupiga
ögonen, grimasera och pa ett krystat sätt frampressa några
ord. Peter blev förskräckbgt konstlad, så snart han skulle
yttra sig vid ett middagsbord. Det var medfödd blyghet. Och
den övervanns icke ens av den träning han ju dock fick under
vintrarna i Stockhobm.

<p>Ocksa nu greps Peter av en lätt svindel, då han rest sig upp.
Han stödde sin ena knuma hand mot duken och stod väl en
mmut, som föreföll lång för de andra, och sag ut över bot
det. Och i det ögonblicket var det som om det erotiska kvalm
som tycktes stiga upp fran alla dessa människokroppar, vilka
ullfredsställt sina behov av mat och dryck, bkt ett moln
svepte mot Peters ansikte, sa att hans kinder och pamma blevo
fuktiga av en klibbig svett. Dragande tungt efter andan, sökte
han med bbcken nagon fläck, där hans ögon kumde få vila,
och da skingradcs molnet med ens, och han såg Angelas an
sikte dyka upp. Hon satt lätt framadutad och betraktade
honom med ett btet leende. Bland alla dessa ansikten som
skymningen malat bleka, men som ända tedde sig som upp
hetsade, på nagot sätt forvridna, bste Angelas ansikte med
samma sällsamma sken som gjorde midsommaraftonens him
mel där ute sa hemlighetsfullt skimrande. Hon steg fram ur
skuggorna, en ung liten kvinna, dottcr ull hans bror Hugo,
som för så längesedan försvunnit *an jordens yta och nu
nästan förgätits, och han tyckte att hon i sitt ljusa leende bar
fram ett löfte om att släkten von Pahlen urots allt icke så
snart skulle lata sig fördärvas.

<p>Och Peter blev plötsligt fri från det kvävande greppet om
sin suupe och talade okonstlat och naturligt som han aldrig
forr gjort imfor ett sallskap. Med bbcken alltjamt riktad mot
Angela sade han några känsliga och poeuska ord om demma
ljusa natt, som var god mot oss som en kärleksfull ung kvinna,
en ömsint barmhärughetssyster, som med veka händer hug-

svalade oss, emedan hon ju visste att mörkret sedan oblidke-
ligen skulle uppsluka oss.

<p>Men när han skulle övergå till att tacka för maten, trasslade
han en smula in sig, därför att han da maste slita sma blickar
fråm Angela och se på fru Landborg. Men också det gick tib
sist bra. Och under ee slammer från stolar som skötos tib
baka steg hela sällskapet upp för att bege sig ut pa loggian.

<p>Stellans ögon stodo på skaft. Han fnissade åt sm fars tal
och fragade Alexandra om hon trodde att pappa Peter fått
tag i nagot litet fruntimmer i staden som tröstat honom för
den dåliga liggplatsen här ute i villan. Och Alexandra, som
tvckte ae Peter i stället för att så där slamsigt orda om en
lättfärdig umg slyna, bort tala om värdet hos en kvhma i sm
fulla mognad, som man ju också gotr kan likna sommaren vid,
stämde in i hans skratt och sag försmädligt efter Peter.

Ute på loggian slog den friska luften fram parken emot dem.
Det var ljust ännu, fastän klockan var elva.

<p>Jumgfrarna nästan dansade fram mot bordet med sina stora
brickor, da de satte fram kaffet. Snart skulle de få ga sma
färde.

<p>Fru Landborg hade nu placerat Cecil bredvid sig. Thomas
talade för att gossen skulle skickas tib sängs. Men fru Land-
borg sade att bade Tbomas och hon ju lovat honom att fa
vara uppe. Hon tänkte säga ämmu något mera, da hon märkte
att Cecil helt enkelt fallit i sömn, lutad mot hennes arm. Då
gav hon Thomas en av sina gäckande blickar.

<p>- Låt honom sitta här hos mig och sova, sade hon. Det
km mte skada honom. Han blir bara ledsen, om man väcker
honom.

<p>Och alla timde ett ögonblick på den lille, som röd om

kinderna och med det svarta håret nedfaller över pannan sov
sa tryggt mittibland dem.

<p>"Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pamtrar
]igga tillsammans med killingar, etr spenabarn skall leka mvid
en huggorms hål, och ett nyss awanr barn skall sträcka ut
sm hand efter en basilisks öga", tänkte Thomas ofrivilligt, d#
hm märkte hur Cccil i sömnen makade sig ännu närmare fru
Landborg.

<p>Da kom nagon ut genom dörren från salen. En flicka i
granm kläm mg och som nästan gick pa taspetsarna. Det var
Frideborg. Bernard spratt oll. Han blev obehagbgt berörd.
Kom hon nu hit för att ställa oll ett uppträde? Men nagot
sådant hade han ej behövt frukta. Alltjämt på tå som om hon
gatt genom e« rum, varest hela familjen sov, och vore rädd
att väcka någon eller störa, kom hon fram till fru Landborg.
Hon hade en vitskaftad parasoll i handen.

<p>- Fru Landborg glömde den här där nere pa nngen, sade
hon och neg. Jag tyckte jag borde gå hit med den, så att mgen
av drängarna trampade sönder den.

<p>Fru Landborgs ögon glitrrade tib.

<p>- Sräll den där, sade hon. Och det kunde mgen av mma
egna jungfrar hitta på! De ha mte ögonen med sig. Vad he-
ter du, min flicka?
Innan Frideborg hamm svara, msköt Stellam med rösten
fylld av beundran:
- Dct är var Frideborg. Fru Landborg kan mte ana vilken
sångröst den flickan har.
Alexandra gav honom en liten knuff. Hon sjöng själv, och
hon visste att fru Landborg också hade s°mgröst. Stellms
upplysning om Frideborg var onödig och hans uppskattamg
av hennes sång överdriven.
- Sjunger du?
Fru Landborg sade som Bernard du tib alla som hon m-
billade sig stå umder henne, en vana som Bernard ju också
tagit efter henne. Men hennes röst hade icke lämgre något
gäckande. Hon sag att Frideborg besatt en säregen skönhet

Fru Landborg var icke svartsjuk på andra kvinnors utseende,
därför att hon viss#e att de män som beundrade henne aldrig,
åtmmstone inte under den tid hon hadc dem i sin makt,
kommo pa den tanken att jämfora henne med nagon am#an.

<p>Frideborg kastade en snabb blick runtomkring sig, inman
hon svarade. Hon sag inte en sekund på Bernard.

<p>- Ja, jag sjunger ganska bra, sade hon och neg igen.

<p>Fru Landborg log road. Hon tyckte om hennes svar.
Unga flickor i hennes ställning, ja också de i fru Landborgs
kretsar, brukade göra omständigheter, innan de erkände att
de k#mde ta en enda ton. Det var som om det behövts tor-
tyrredskap för att tvinga fram minsta stump ur dem, medan
man ändå visste att de ingenung bättre begärde än att fa visa
sm talang. De brukade tränga tillbaka den stackars beklämda
fågebn i sin strupe, sa att man tydligt tyckte sig kumna höra,
hur den förtyivlat flaxade med vingarna.

<p>- Sjung då för oss, barn! sade fru Landborg välvilligt och
lutade sig tillbaka i soffan, medan Cecil föll ännu djupare
ned mot hennes arm, sa att hans huvud nästan vilade i hennes
kmä.

<p>Hon hade inte glömt honom. Hon lade honom till rätta, så
ae han hade del bekvämare, och vämade nu med ett litet
leende på Frideborgs sång.

<p>Thomas hade sina blickar fästade på fru Landborg. Han
tyckte i alla fall mte om att se Cecil sa nära henne. Men sam
tidigt förvånade han sig över hur hon, bara efter den minut
hon tagit hand om barnet, hade förvandlat karaktär. Nyss
där mme i salen hade han sett henne djärv i sin flirt med Tage
Ehrencreutz, nästan vulgär, hon hade hallit båda sina rlmda
vita armar stödda mot bordet och slukat den unge mannen
med ögonen. Nu tillsammans med Cecil sag hon ut som en
öm mor, nästan litet vemodig och en aning åldrad pa ett
värdigt, medvemt sätt i sin ömhet för barnet. Han hade svått
att första denna hastiga omkasming hos henne. Men Stanny,
som också såg pa sin mor i detta nu, fick ett hart uttryck i
ögonen. Hon mindes hur hon själv i Cecils alder tryckts in

i denma mjuka varma famn för att nästa stund stötas ut i en
kyla, som kändes dubbelt bitande efter den duniga värmen
i boet nyss.

<p>Frideborg hade lutat sig mot en av pelarna. Hon hade
sträckt båda armarna bakom sig och tryckt händerna mot
den kalla pclaren. Och Bernard tänkte pa hur hon där nere
pi ängen ett tag latit sina händer vagga av och an, som om
hon inte vetat var hon skulle göra av dem eller som om hon
velat ha ett fäste för dem, hll dess han tagit dem i sma.

<p>Fru Landborg sade igen:

<p>- Så sjung da, barn!

<p>Der var nagot av befallning i rösten nu - som om den
amdra bara var en av hennes slavinnor, vilken på hennes order
förts in för att roa sin härskarinmas gäster.

<p>Då hostade Frideborg litet. Sa log hon. Därefter började
hon sjunga, lugnt som cn ordentlig liten skolflicka som kan
sm rak.

<p>Denma stämma, så klar och vemodig och ändå fylld med
en bestickande sinnlighet och med en biton av ofrånkomlig
vulgaritet, utövade genast sm verkan på sällskapet på loggian.
Bernard uyckte sig närmare Stanny. Tage Ehrencreutz böjde
sig utan vidare fram för att se in i fru Landborgs ögon. Och
Thomas Meller reste sig tyst upp och blev stående bakom
Angelas stol. Alexandra och Lilian sökte förhalla sig avvisande
eller atminstone oberörda, men da Lilian plötsligt såg Alex-
andra ge Stellan en alltför ohöljd öm blick, kommo tararr,a
i hennes ögon. Peter, bankdirektören, Peura och Paula, som
rutto litet ifram de andra, blevo tysta efter att nyss ha livligt
samtalat. Och Petras ögon flögo ofrivilligt mot Angela och
Thomas.
Det var som om denna enkla flickas såmg hade kommit
dem att var och en söka efter sitt. Vad var det för en slag
dänga hon sjöng? De flesta av de yngre hade hört den pa
balerna denna vmter i Stockholm. Det var en av årets och
fjolårets klatschiga schlagers, en onestep ur den tyska operet-
ten Filmdrotmingen av monsieur Jean Gilbert, alias Herr

Mar Winterfeld, som fran det glada Berlin kommit över tiU
Sverige:

Varje natt, varje natt
m8nen blanker så matt,
och vid tolvslaget ljuder signaln.
Varje natt, varje natt
vaknar synden så glatt,
och till envig sig rustar moraln.
Här går dygdearmen,
där en fager siren.
Vem som segrar mig alls inte rör.

En med dygdens symbol
och den andra frivol,
men jag ser ej,
och jag ber ej,
ingen av dem jag sk,inkcr gehör.
Ty i nae
dig jag möter, n in skatt,
medan månen, han blänker så matt,
och du skänker mig kärleks röda vm.
Ja, jag kommer, och du blir min.

Varje natt, varje natt
måmen blänker så matt,
och pa språng är var eviga katt.
Varje natt, varje natt
leker tjuven ta fatt
med polisen och stjäl mangen skatt.
Men jag vandrar så frank,
ty jag ständigt är pank,
och hos mig fimms det intet att ta.
Inbrottstjuv och pobs
gör detsamma precis,
mgen stör mig,

det ej rör mig,
ty i kväll skall jag ha hennes ja.
Ja, i natt
dig jag möter, min skatt,
medan manen han blänker sa matt,
och jag knackar på fönsuret: Släpp mig in.
Ja, jag kommer, och du blir min.

<p>Når hon slutat, Idappade Bcrnard nästan hysteriskt i hän-

- Mera! ropade han. Jag vill ha mer!

<p>Stanny gav honom en umdrande blick. Vad tog det åt
honom?

<p>Frideborg neg och tänkte ga. Men fru Landborg slog i ett
glas grön chartreuse och räckte henne det. Innan Frideborg
dröjande tog glaset, sag hon på Lilian, och Liban böjde stelt
på huvudet liksom motvilligt och uumpet givande sitt sam
tycke ull att hon fick ta cmor det. Det retade fru Landborg.

<p>- Far inte den där vackra Smgoalla dricka en enda liten

<p>droppe? sade hon. Det kan väl aldrig skada hennes dygd!

<p>Också hon, liksom Bernard, tog i litet alltför hett. Det var
som om de båda två plötsligt blivit bedarade av demna flicka,
som de ej ens sett förrän denna afron, låt vara Bernard så
nära som tänkbart.

<p>- Du kan säkert också några andliga sånger, sade fru Land-
borg. De äro så lustiga. Sjung en sådan för oss. Och du skall
se att likören bara kommer att verka lenande pa rösten

<p>Frideborg drack tveksamt i botten. När hon ställde det
tomma glaset ti!lbaka pa bordet, sag hon ut som om hon re-
dan bhvit litet yr i huvudet. Hon visste ju inte att man mera
sällan tömmer ett glas likör så där pa en gång.

<p>Hon tog upp en liten näsduk och torkade sig hastigt om
munnen med den.

<p>- O jag kan manga! Jag skall ta "Jesus min brudgum kär",
sade hon. Den har jag nyligen hört på armen. Jag går dit
bland.

<p>Hennes ögon vindade litet. Hon tog ett par steg tillbaka
och lutade slg ater mot pelaren.

<p>Det var egendomligt. Denna andliga sång och schlagern
hon nyss sjumgit hade ungefär samma rytm och nästan samma
melodi. Som sammerslena blomblad föllo orden ut i luften.
Och ater rökte blickarna varandra där på loggian. Bernard
kramade i smyg Staunys arm. Thomas snuddade, där han
stod, med sin hand vid Angelas axel.

Jesus, min brudgum kär,
jag vill bli din!
Dig ensam jag begär,
jag vill bli din.
Världen jag lämnat har.
Tom all dess glädje var,
hastar som pilen snat.
Jag vill bli din.
Jag vill bb din.
Jag vill bli din.
Jesus, min brudgum kär,
jag vill bb dm!

I livets sköna var
jag vill bli din!
När glädjen all förgår,
jag vill bli din.
Hela mm levnadsdag
avskiljer, helgar jag,
Jesus, till ditt behag.
Jag vill bli din.
Jag vill bb dm.
Jag vill bli din.
Jesus, min brudgum kär,
jag vill bb din!

Håna än aDa mig,
jag vill bli din!
Jag lever blott för dig,
jag vill bli din.
rj n8got jordiskt gott
må bliva här min lott.
#Tu högre fröjd jag fårt:
jag nll bli din.
ag vill bli din.
ag vill bli dun.
esus, min brudgum kär,
lag vill bli dm!

Vart äm du sänder mig,
jag vill bli din!
Glad lider jag för dig,
jag vill bli din.
Gör mig på karlek rik,
dig själv alltmera lik
och aldrig från n ig vik.
Jag vill bli din.
Jag viD bli dm.
Jag vill bli din.
Jesus, min brudgum kär,
jag vill bli din!

<p>Sangen tystnade. Frideborg tvekade en ögonblick. Så gick
hon mot dörren till salen. Man ropade nack till henne och hon
vände sig om och log milt mot dem alla. Hon såg nu även rärt
pa Bernard. Så försvann hon.

<p>- Det var besymmerligt, sade fru Landborg. Hon verkar
rom ent mystiskt väsen, och förmodligen är hon ända en
vanlig jumgfru, som slar sönder mycket porslim

<p>- Ja, sade Lilian. Det är just vad hon gör.

<p>Fru Landborg gav Lilian en ironisk blick.

<p>- Jag för mm del skulle aldrig vaga ha en sådan där blek
och ljuv Zuleika i huset, sade hon med avsiktlig elakhet. Ar
hon mte förförd förut, är jag absolut säker på att någon
skuDe förföra henne i mitt eget hem genast på fläcken, sa fort
hon kommit mom dörren och jag vände mig om.

<p>Bemard skrattade till.

<p>- Förföra? sade han. Vad menas nu egentligen med det
ordet?

<p>Alla betraktade honom förvånat. Han var het i ansiktet och
steg nu hastigt upp.

<p>- Om ett sadant ords betydelse behöver icke en mor um
dervisa sm son, svarade fru Landborg allvarsamt.
- Nej, sade Bemard, det behöver du kanske inte.
Då brast fru Landborg i skrart.

<p>- Jag tror vi äro litet tokiga allesammans i kväll. Jag före-
slår ae vi nu ta en promenad i parken. Sällskaper kan skingra
sig för en st md, och paren bilda sig alltefter tycke och smak.
Det dröjer ännu ett par timmar, mnan solen gar upp, och det
måste vi ju vämta på.

<p>Thomas kom fram till henne och ville fåmga Cecil i sina ar
mar för att bära upp honom i rummet. Men gossen vaknade
och gnuggade sig I ögonen.

<p>- Var är jag? frågade han jämmerligt.

När Thomas kom ut från sitt rum, där han lagt Cecil till
sängs och stod i begrepp att gå nedför de breda mattbelagda
trappoma, fick ham se Angela i mitlen av översta trappan.
Hon gick langsamt, tog ett trappsreg i sänder och dröjde så
litet, som om hon tänkt efter, om hon verkligen skulle fort-
sätta ner. Da for ett leende över Thomas Mellers ansikte.
Han gjorde en ]iten svepande rörelse med händema där han
stod, som om han i luften följt linjen av hennes späda a#lar.

Fommodligen hade hon varit uppe i Stumys rum, och nu van-
tade hon kanske pa honom. Han maste förvissa sig om det.
Ham spramg nedför trappan och hamm henne, just när hon
skt#lle sätta foten på golvet i övre hallen. Ingen mämmska syn
tes till. Ammu hade mga ljus tänts. En het skymningsdager
behärskade hela huset.

<p>- Väntar du pa mig, Angela? sade han och grep efter
hennes hand.

<p>Hon lade den villigt i hans. Småleende sag hon på honom.

<p>- Ja, jag väntar pa dig! sade hon.

<p>Hand i hand gingo de nedför den aterstaende trappan och
ut ur byggmaden. De kommo till allen och fortsatte att gå så
hand i hand, men med snabba sreg, som om de haft ett mal.
Från andra sidan av parken trängde ett svagt ljud av röster
fram till dem. Det var väl de övriga som promenerade där
borta, alldeles som fru Landborg sagt att man skulle göra.

<p>Thomas öppnade grinden för Angela och stängde den se-
dan med en liten smäll, som ljöd som ett skott i den stilla
kvällen. De voro utanför. Ater togo de varandra i hamd och
strövade ned till havet. Solen hade för lämge sedan gatt ned,
men himlen hade ett sadant skimmer att man amade att den
dröjde kvar någonstädes, döljande sig som ett skimrande ljus
umder hmmmelens kupa.

<p>De stannade på sanden helt nära vattnet. Det kom I små
porlande böljeslag upp emot dem. Ibland vätte det spetsarna
av deras skor, men de flyttade sig inte umdan. De hörde ha-
vets sorl, det trängde sig in i deras öron och sjöng mom dem.
Inga mämskliga röster nådde mera fram till dem. De tyckte
sig ensamma med havet, med den umderbart ljusa himlen.

<p>Så började de dröjande ga utmed havet. De sågo inte på
varandra. De s3go hela åden utåt havet, som om de väntat
att något skulle komma till dem långt där bortifrån. De ta-
lade inte. Havet viskade till dem. Och de Iyssnade.

<p>Angela mindes då den aftonen, när hon var bam och gått
if rån Eka hand i hand med den där umderlige lille gossen, som
ville vandra till jordens slut, till himlen. Johan von Pahlen

hade kommit efter henne och ater fört henne tillbaka tiU Eka,
men dcn stackars gossen hade fortsatt sirt sökande, och ett
par dagar därefter hade man hittat honom död i skogen, där
han sommat under den kalla natten.

<p>Också nu, där hon gick vid Thomas Mellers sida, fick
Angela en kämsla av att hon shulle vandra bort och aldrig
komma tiUbaka. Hon kändc sig sa lätt, som om luften burit
henne. Men när hon blickade mot horisonten, var hon inte
sa säker pa att hon nlle sa langt bort som den gangcn - den
där aftonen da hon trodde att hon skulle lämna jordcn. Och
plötsligt kände hon, hur det läm trycket från Thomas' heta
hand band henne. Hon fann jorden så outsägligt stor och
skön, att hon visste att hon icke längrc hade nagon längtan
bort fran den. Kunde det vara vackrare i himlen? Sjöngo
vågorna där i dct andra landet? Fanns där mjuk sand som
ämmu pa kväUen brände efter solens hetta? Kunde luften vara
så genomskinligt klar? Och när hon nu blickade tiUbaka mot
#sa och sag trädens ljusa grönska och kände en doft av
blommor komma med vinden, då log hon vid tanken pa him-
lens fattigdom och över att jorden denna afton tagi# alla
skatter till sig.

<p>Angela sag icke på Thomas. Hon fortsatte att ga vid hans
sida, utan att saga nagot. Det var så härligt att ha honom där.
Hon rättade sina steg efter hans. Hennes hand vilade i hans.
Iblamd snuddade dcras kroppar lätt vid varandra. Hon hmde
fortsätta sa i evighet. Det var som om hon bara genom att
gå så här tätt intill honom funnit sitt eget v isens hemlighet.
Ingentmg var dunkelt längre. Det fanns ingen annan Angela
än just denna; hon som nu vandrade vid Thomas Mellers sida.

<p>När hennes tunna klanning fladdrade ut, förd av en vmdil
från havet, och föll over hans knän, såg hon på den som om
hon älskat klänningen just för detta: att den sökte sig till
Thomas Mellers knän. Och när hon ett ögonblick snubblade
tiU och helmes fot #tötte upp sand som reBade över Thomas'
skor, erfor hon en sadan kärlek till sanden att hon shllle ve-
lat böja sig ned och smeka den.

<p>Långt bort på stranden stod etr gammalt övergivet båt-
hus, där man förr förvarat båtarna över vintern. Dct var
grått och skäggigt av ålder. Tang och snäckor från havet
hade samlat sig kring stolparna, som voro nedsjunkna i san
den, så att det pa långt håll såg ut som om bamuset stått på
en söndersliten gräsmatta.

<p>Thomas hade en stund haft ögonen fästade på det dir
båthuset. Han längtade efter ett ställe, där han kumde gömma
Angela. När han nu närmade sig det, sag han på det med en
hten skälvning av glädje, som kom honom att frysa. Angela
hade inte märkt båthuset, förrän Thomas stannade. Hon hade
mgen tanke på att gomma sig. Hon visste att hon skvUe bli
hans, och det fanns ingen plats nog ljus och stor för henne
att taga emot deras kärlek på.

<p>Några förfaUna trappsteg ledde upp tiU en fast avsats av
plankor som löpte runt huset. Thomas gick uppfdr ett par
trappsteg, böjde sig ncd och räckte Angela handen.

<p>Trappstegen knakade och hnarrade umder deras tyngd och
förde Tbomas MeUers tankar till en säny med sviktande
sämgbotten - uU sängen där borta pa Nybo, där han och
Angela kysst varandra i varas. Och vid tanken pa dessa smek
ningar som da plötsligt avbruuts, därför att Angela hittat
den där dumma silvervasen, som Paula hela dagen letat efter,
blev han ond pa sig själv över att han, skyllande p# hopade
brådskande göromal, vilka i över två månader surängt upp-
uagit honom, låut så onödigt mycken ud förflyta, imman han
på nytt sökt träffa Angela ensam.

<p>Men när hon nu stod bredvid honom och han mötte hen-
nes ögon, sade han sig att han ju icke heller nu sökt detta
möte med Angela, utan att det var slumpen, ödet, som ord-
nat det. Och han kom ihag att han under den gångna tiden
ofta intalat sig att han ville glömn a hemmc. Det famms andra,
ja manga andra utsokta kvinnor, om också icke fuUt sa umga,
som skulle kunna tro-ta honom i haus enslighet. Varför skulle
det bli just Angela som närapa var en ren barnumge? Det
visste han inte ens nu. Han kände bara att just henne måste

han äga. Och han tog henne varsamt och leende i armen och
förde henne m i båthuset över plankor, som föreföllo hota
att vilja giva vika.

<p>Angela tyckte först att det var ohyggligt mörkt där mne.
Men när hon hastigt vände på huvudet, såg hon genom öpp-
ningen havet skimra. Vattnet gled ända in på bottnen av båt-
huset. Och där var en kän doft av tamg som klmde komma
det art snurra rumt för en och göra en alldeles yr. De ba-
lanserade längs en smal avbalkning, Thomas alltjämt med sm
arm om Angelas for att hon ej skt#le falla, till dess de kommo
till kortändan av huset, där breda bjälkar bildade ett fast
golv. Här låg gammal halm hoprafsad, och det luktade svagt
av intorkad tjära fran en pyts. Kanske hade nagon frskare
använt det gamla skjulet ocksa denna vår.

<p>Thomas stod och såg på Angela och fran henne ut på ha-
vet. Hennes ljusa klänmng och hår Iyste i den skumma dagerr.
här mme, som om de fattats av sma levande flammor. H;m
böjde sig ned och kände på halmen.

<p>- Kom, sa sätta vi oss här, viskade han.

<p>Hon kröp ihop vid hans sida och stödde sin arm mot hans
knam

<p>- Har du det obekvämt? frågade han med etr litet skratt

<p>- Nej, sade hon. Men det är som om vi komme sa långt
bort.

<p>Thomas lade sin arm omkring henne och tryckte henne
närmare imtill sig.

<p>- Vi äro i Eldslandet, sade han. Vid en kmst, där det brin-
ner höga bål över det dävna och disiga vattenbrynet.

<p>Men han förklarade mte närmare vad han menade.

<p>Efter en snmds tystnad fragade Angela med blicken ut
över havet:

<p>- Säg, Thomas, är det nu det skall ske?

<p>- Ja, sade Thomas.

<p>Då väntade hon. Han kände med hela sin varelse hur hon
väntade. Och han, som ägt sa m8nga kvmnor, blev med ens
förstämd. Hon var sa ung. Han var mer än tjugu ar äldre äm

<p>hon. Och här satt hon utan att göra en rörelse eller ens vända

<p>pa huvudet och väntade pa att han skrlle raga henne i be-

<p>satmmg.

<p>Nu var han icke upphetsad längre som nyss där ute. Ham
tänkte med en viss bitterhet på alla de tomma rummen på
Ösa. Men där hade det ändå mte varit bra. Det föreföll ho-
nom som om fru Landborgs ögon skulle sparat upp dem var
de än dolt sig.

<p>- Vad har du gjort, medan vi varit ifrån varsmdra? frå
gade han för att vimna ud, kanske också för att hon skulle se
på honom.

<p>Hon syntes förvanad över dröjsmalet. Han såg pa henne
fram sidan, när hon nu böjde pa huvudet litet. Men hon be-
rättade Iydigt, eftersom han bett henne om det. Och hm
begrep att han nu bara hade att säga till, och hon skulle Iydigt
göra allt vad han sade, ja följa efter hans mmsta rörelse Ham
hörde mte mycket på vad hon berättade. Hon måtte ha
märkt det. Hon vände sig med ens om och mötte hans blick

<p>- Du hör inte på, sade hon.

<p>Hennes stämma var litet sorgsen. Då tog han hermes an
sikte mellan sina händer och kysste henne.

<p>Angela kröp intill honom med en liten suck. Hon förstod
honom inte riktigt. Inom henne rorde sig en häfug längtan
efter att dct skulle ske, som hon hela uden väntade pa. Hon
visste inte hur det skulle vara. Hon tänkte bara att efters#
hans kyssar skänkte henne en svmdel av njutt#mg, skrlle d,
andra vara nagot sa underbart härligt att hon ej med
mbilb ing kunde fa#ta det. Med en liten rysning som I
henne att darra mindcs hon, hur det känts en natt för
längesedan, da hon förestälk sig att Thomas närmat sig r
nes säng. Sa maste det bli - bara ändå bättre. Han var ju
nu. Hon vilade i hans famn. Hon var mte rädd. Ka
urodde han det?

<p>Da kände hon hur han tog om henne på ett annat sät
nyss. Hon blev utan styrka, sa alldeles hjälplös, som om
inte kumnat hålla sig uppe ammat än genom stödet från
arm. Nyss hade hon brulmit av Inst att själv taga initiativet.

<p>u hade hon glömt det. Han sköt sakta umdan hennes h#
der från sm hals. Ville han fiärma henne fråm sig? Hon blev
förskräckt och blek. Men han märkte det mte.

<p>Hon grep efter hans hand. Men han förde häfågt umdm
den, tom om han trott att hon ville hinora honom. Då blev
hon ater alldeles soLa. Han orevade med sm hand umder hen
nes klämlin# Hon hade tma vita linnebyrmr på sig med
spetsar krmg kmäma, och han lekte med dessa spetsar som
trasades sönder umder hans fingrar.

<p>- Bli mte ond på mig nu!

<p>Han halvlåg över henne, men bon lutade sig bakår mot
hans avel och tåg på honom, fortfaramde blek, men det ryckte
krmg hennes mun som om hon vore nära gråten.

<p>Hans hand smög sig längre upp. Nu blev hon alldeles eld-
röd, men hon log.

<p>- Ar det skönt? *ågade han lågt.

<p>Ham vämtade mte på hennes svar. Han rev med fmgrarna
mot d« fina limmet som stramade åt mellam helmes lår. Hon
rörde litet på benen. Hon klmde inte låta bli det. Då skrat-
tade ham.

<p>- #r det säkert, Angela, att mgen har rört dig förut? frå
#ade han.

<p>Men när hon mte svarade på det heller, dätför att hon
knappast Iyssnade eller i det ögonblicket förstod frågam, greps
han av en misstänksamhet som kändes som en besk sveda, ett
mörkt agg.

<p>Ham upphörde att leka med henne. Ett par mmuter sysslade
han med att få av henne de besvärliga plaggem Hon ksinde
verklig blygsel nu och stretade emot.

<p>Men när ater hans hamd smög sig mot hennes nu nakna
sköte, kastade hon sig bakåt på hahmen och tyckte ae lukten
av tång ville kväva henne,

<p>Han förde m sitt fmger, så sakta och försiktigt. Då skrek
hon till, därför att det gjorde ons och samtidigt kände hon
som om något togs ifran henne - drömmen om det där un

derbara som skulle ske. Men Thomas drog nästan stra# till-
baka fingret. Han trodde nu på hennes oskuld, som han
aldrlg forut tnvlat på.

<p>- Var nu stilla, liLa Angela, viskade han och tryckte sig
mtill henne. Det gör litet ont först, förstår du. Men det gör
ännu mer ont att fa barn.

<p>Han ryckte till. Varför hade han sagt detta? Sknlle ham nu
alldeles skrämma henne if ran sig?

<p>Angela hade hört de sista orden. Hon lag och sag upp mot
det gra taket, som dröp av fukt och där ett stort spmdemät
bredde ut sig i en vrå. Hennes läppar viskade de där orden.
Och hon log. Med en rörelse, nedärvd fran genffationers
kvinmor och som hon mte ens nsste av att hon gjorde, slöt
hon Thomas intill sig. Men det hade icke gatt en mmut,
förrän hon sökte stöta honom tillbaka. Hon vred sig i smärta.
Hennes läpp sprang i blod, då hon bet sig i den för att icke
skrika högt. Vad det gjorde ont! Hon blev vansmnig därav.

<p>Var detta kärleken? Hon kastade en blick, fylld av bat, pa
Thomas, men mötte endast hans skinande ögon. Hon sag att
han njöt. Hon förstod att han strar skulle finna en Iycka som
hon mte kunde dela. Hon måste lida i stället! Nej, detra stod
hon icke ut med. Han fick sluta nu! Hon vrängde och vred
på sig, sa att han måste släppa sitt tag. När hon väl kände
sig fri fran honom, kröp hon pa skälvande knin bort i ee
mörkt hörn. Hon sag ut som ett barn, som ännu icke lärt sig
ga. Eller som ett djur som blivit skadat. Hon satte sig med
ryggen stödd mot väggen ocb tryckte upp benen mot sitt
bröst. Till yttermera visso lade hon armarna om knäna. Det
var som om hon låste till om sig. Hennes ögon voro fuktiga
av tårar.

<p>Thomas flämtade ännu ;itet. Hon bevakade varje hans rö-
relse. Han vämde ryggen at hetme. Sa blev hon rädd igen,
när han 1°mgsamt reste sig och kom fram till henne. Han sarte
sig bredvid henne och lutade sig också mot väggen.

<p>- Se på havet, Angela! sade han.

<p>Och da såg hon ut. Vattnet hade mörknat Det hade också

mörknat i luften. Det där skimret var med ens försvumet.
Vågorna skvalpade oroligt m i båthuset. Hon hade velat
hoppa ut i vatrnet och bada sig. Hon tämkte med längtan pa
hur svalt och rent det skulle kännas.
Slutligen hade hon lugnat sig litet. Hon vågade en fraga.
- Är det alltid så här? sade hon.

<p>- A nej. Det går över. När du varit tillsammans med mig
en tid, kommer du att ha mmst lika mycket nöje som jag.

<p>Hon tvekade litet.

<p>- Ar jag din älskarrnna nu da? fragade hon.

<p>Thomas log.

<p>- Inte riktigt! sade han.

<p>Da kände hon sig på nytt missräkmad, men nu därför att
hon sa gätna velat vara hans älskarmna. Ordet hade en vacker
klang, som hon tvckte om.

<p>Thomas böjde sig fram och tittade på sm klocka. Han
hade mte förut tänkt på tiden. Han blev förskräckt, då han
såg hur länge de varit borta.

<p>- Vi måste hitta på nagot, sade han hastigt. K.#mske göra
de frågor.

<p>Och för första gangen kände han nagot av samvetskval, da
hans tanke snuddade vid Peura.

<p>- Vi få väl säga att vi gått en lamg pmmenad. Det km
också tänkas att vi gjott en roddtur, sade Angela.

<p>Men hon sag ut som om hon vore så likgiltig för vad de
andra tänkte, att det nu var hans tur att bli förskräckt.

<p>- De få mte veta något, sade ham.

<p>Då såg hon på honom och log:

<p>- Naturligtvis inte.

<p>När hon steg upp fick hon syn på sina vita lumebyxor som
lågo nästan begravna i balmen.

<p>- Jag måste uaga pa mig dem, sade hon bekymrat. Gå
före da.

<p>Han gick ett par steg före henne ut på avbalkningen, men
så stamaade han, emedan han mte tordes låta herme gå dar

<p>Efter ett par ögonblick lade hon sin hand i hans. Han drog
henne med sig ut på samma försikuga sätt, som hlm för en
stund sedan fört henne dit.

<p>Han hoppade ned pa marken och Iyfte henne i sina armar.

<p>- Jag är din älskarimma - nästan, sade hon genast hon
kommit ned pa sanden.

<p>Och så började de sida vid sida med snabba steg gå rillbaka
till #sa.

<p>Medam Thomas och Angela voro i båtstugan vid havet, pro-
menerade de andra i parken pa #sa. Ingen mer än Petra tämkte
på att Thomas Meller och Angela höllo sig så lämge umdan.
Hon nämnde nagot därom till Peter. Men Peter tyckte att
han hade sett dem gå nedat midsommarsrangen och tog för
givet, att de givit sig m i dansen på nytt.

andra. En viss urötthet började göra sig förnimbar. Det dröjde
innan solen sltulle gå upp.

<p>Bankdirektören beställde ner några förfriskningar. Det var
hushållerskan själv, en person med surängt och prudentligt
uuseende, som kom med brickan. Jumgfrurna hade för länge
sedan flytt.

<p>När de surtit och druckit en stumd i bersån, började fru
Landborg i alla fall frysa i sin tumma vita dräkt. Da skickade
hon Tage Ehrencreutz att leta reda på en pälskrage at sig.

<p>Bemard inföll, kanske onödigt skarpt:

<p>- Men mamma, du vet ju att hert Ehrencreutz mte hmttar
i huset

<p>- Då är det tid att han lär sig det, svarade fru Landborg.

<p>Medan hon vårdslöst lutade sig tillbaka i soffan, lämnade
hon en mgående beskrivning över vägen ull hennes sängkam-
mare, där hennes man mte satt sin fot på mycket länge.

<p>- Först går ni uppför trapporna, sade hon leende till Tage,
som bleknade och rodnade om varhumat, da han nu kämde
allas blickar riktade på sig. När ni kommit upp, gar m m
genom tredje dörren till höger.

<p>- Tredje dörren till höger, upprepade Tage med dum rösr
och sneglade på Bernard, som satt framåtbojd och med en
käpp börjat rita en cirkel i smden.

<p>- Tredje dörren var det, ja! Förmodligen är det ganska
mörkt. Innan jag gick, tror jag att jag drog för gardmerna
för fönstren. Ni tänder därför det elektriska ljuset. Ström-
brvtaren sitter vid dörren.

<p>- Strömbrytaren sitter vid dörren, visade Tage att han
uppfattat.

<p>Alexandra gäspade. Peter var road. Bernard ritade i cir-
keln ett litet kors för strömbrvtaren.

<p>- Så går m fram till sängen mitt i rummet, sade fru Land-
borg leende. Och där ligger nog min pälskrage.

<p>- Så gar jag fram till singen, sade Tage.

<p>Men bankdirektören anmärkte:

<p>- I alla tider, kära Isa, bar du slängt omkring dig med dina
dyrbara kappor och pälsverk.

<p>Det var menat att lata viirdigt ocb skämtsamt, men fru
Landborg rynkade ögonbrynen. Hon tyckte mre om utttyc-
ket "i alla tider". Det var som om det velat betona hennes
ålder,

<p>- Pa sämgen mitt i rummet, upprepade Tage åter och såg
plötsligt fru Landborg rätt in i ögonen.

<p>Hon höll fast hans blick. Så böjde hon på huvudet. Helmes
hand började leka med en spets pa kliinningen.

<p>- Vänta ett tag. Jag vill ocksa ba mina cigarretter.

<p>Hennes röst hade med ens blivir mjuk. Den fick ett ton-
fall som om hon och den mmge mar,nen nu vore på tn man
hand med varandra.

<p>- På mitt toalettbord med den stora spegeln ligger mt#t
cigarrettetui. Herr Ehrencreutz, ni kam ta med er det ocksa,

tlm ni orkar bära båda sakerna pa en gång.
Hon vände sig mot de andra.
- M ana mte, vad jag pmas av de cigarretter min msm
brokar bjuda mig på, sade hon klagande. När han är mne i
staden, glömmer han regelbumdet der märke jag vill ha, hur
mycket jag äm påminner honom. Nu skall jag låta er smaka
mma.

<p>- Den här iir då mycket bra, sade Alexamdra, som just
tänt en av de ratade cigarreeerna.

<p>Hon hade helt hastigt fatt tillbaka sm gamla oemotståmd
liga lust att röka.

<p>Fru Landborg ryckte på aJdarna. Hon borrade åter m rina
ögon i Tage.

<p>- Har ni mte gått än? sade hon litet otåligt.

<p>Bernard sag efter Tage, när demme hastigt gick nedför
gåmgen. Så gav han sm mor en blick och höjde på axlarna på
ss#mma sätt som hon. Därpå vände han sig mot sin syster, och
fru Landborg började prata med Petra. I det ögonblicket
voro mor och son fruktansvätt lika varandra. Kamske sågo de
likheten och funno sig just då obehagligt berörda av den.
Kamske var det därför de i detsamma med ens vände sig ifrån
varandra.
I öppningen till bersim stod plötsbgt Hej Dorrm Gray.
Ham hade legat och sovit någonstädes - icke pa sitt vanliga
ställe, ty i kväll var mgenting som vanligt. Humdar kärma på
sig sådant, och när han vaknade, hade ham därför spningit ut
för att leta reda på sm matmor.
Stammy lockade honom till sig.
- A, den rysliga humden, utbröt fru Landborg. En humd
skaU ha en fmfin, rasren och febfri stamravla, eljes 5ir det mte
en humd, utan en mämUska. En ofrälse blandprodukt! En
bonde eller en bamkdirektör, hånskrattade hon, och sadana
ha vi aUdeles för gott om! Släpp lös djuret, Stammy.
Men Starmy släppte inte rin älskling. Hon böjde sig ned

<p>mot hans fuktiga nos och såg in i hams ögon. Alexandra, som

<p>satt bredvid herme, makade sig litet umdan. Hon var rädd för
humden. Stellan skrattade at hennes rädsla. Paula kom fram
tlll Stanny.
- Han är vacker, sade hon beundrande.

<p>Stammy gav henne en tacksam blick. Det var som om Paula
berömt något hos henne själv. Och *åm den snmden ryckte
hon om Paula.

<p>Med glämsande ögon sag Hej Dorian Gray på Staumy. Hon
tyckte det var nagot särskilt i hans blick i kväll. Led han av
något? Hon gned honom bakom örat, såsom han brukade
tycka om, och tänkte på hur rråkigt det var att han ej hmde
säga henne, hur han kände si8. Sludigcn lade han sig till ro
vid hennes fötter. Men mcd halvslutna ögon höll han skarp
vakt över varje rörelse fru Landborg gjorde. Hon måtte
kämt det. Kanske var hon ocksa rädd för Stannys hund. Iblamd
hade hon hårt sparkat till honom, när han kommit i hennes
väg, och det var som om han mte kunde glömma det och på
mäm]iskovis förde räkring över sparkarna.

<p>Fru Landborg hade stigit upp och gick nu mot utgåmgen
av bersan.

<p>Hon vände sig om med en smidig rörelse.

<p>- Jag tror mte Tage Ehrencreutz hittar till mm sängkam-
mare, sade hon och såg trött ut. Jag far väl gå och ta reda
på honom. Kanske irrar han omkring i jumgfrukamrarna,

<p>Bernard erbjöd sig icke att ga i hennes ställe. Han kämde
hennes manövrer allfför väl. Han skulle bara gått i vägen för
henne, och det hade han inte lust till i kväll.

<p>När fru Landborg väl kommit utom syohåll för sällskapet
i bersan, skyndade hon sig. Hon var rädd att Tage inte rätt
förstatt hennes anvisningar och nu i sin dumhet vore på väg
ned igen. När han upptäckte att det ej låg någon pälskrage
pa sängen, borde han ju dock begripa ae han skulle vänta.
Men om han nu inte ville! Unga män äro så oberäkneliga,
Behagar det dem, förstå de strax mmsra vink. Men ha de inte
lusr, göra de sig döva och blinda.

<p>Fru Landborg ilade uppför gangarna. Hon sprang uppfor
trappan till loggian, men när hon kommit in i hallen och

älmu ej mött någon Tage, gick hon fram till den stora spe-
ge]n där och vred upp det elektriska ljuset. Hon lutade sitt
ansikte tätt intill glaset och log plötslig mot sim bild. Den
skämkte henne tillfredsställelse. Kumde han finna en umg kvinna
så vacker som hon? Det vita håret kom henne bara ae se ut
som om hon vore pa maskerad. Det var en peruk som hon
satt pa sig, därför att det hörde till och klädde hennes ansikte.
Så ögonen glänste i förväntan pa äventyret! Ty där uppe i
sämgkammaren väntade väl i alla fall nu, som så måmga gfmger
förr, en ung man otåligt på henne. Ingen skulle störa dem.
Hennes make var för artig för att lämna sma gäster ensamma
och för utled på henne själv för att vilja överraska helme. För
övrigt skulle han mcd lätthet intala sig att hon och Tage
Ehrencreutz sutte lutade över något fotografialbum. Ham
skllle tro det han helst ville tro, därför att en gammal man
för sin hälsas och sie välbefmnandes skull ofta ljuger mot sitt
eget förnuft i det väsentligaste. Eljes skulle åderförkalkningens
maktlösa. självförstörande vredesparoxysmer få väldet över
honom. Lller var det kanske just den begy#mande aderför-
kalkningen som gjordo honom så lättlurad? Fru Lamdborg
log elakt. Då hade han allt varit åderforkalkad bra länge.
Onaturligt lange!

<p>Och Bernard? Hennes ansikte förändrades, när hon tänkte
på Bernard. Vad hade ham for sig just nu? Hon hade en
skarp, frätande aning om att det var nagot särskilt som upp-
tog honom. Men hon förmadde mte lista ut, vad det hmde
vara. Nå ja! Rätt som det vat skolle han väl skrattande be-
rätta det för henne. Han hade brukat göra sa förr, men på
senaste tiden hade han alltmera sällan kommit tiU henne

<p>Hon tog fram en liren förgylld puderdosa och pudrade
sig omsorgsfullt. Med sm spetsnäsduk slog hon bort det över-
flödiga pudret. Hon amdades im doften av det och gick så
uppför trappan.

<p>Dörren till hennes rum stod halvöppen. Hon steg hastigt
m och vred om nyckeln i låset. Tage som stått framför hennes
toalettbord vände sig mot henne. Han hade roat sig med att
prova hennes morgomrock.
Sa fräckt! tänkte hon.

<p>Kavajen som han tagit av sig lag över helmes stol. Han
såg lång och spenslig ut i spetsarra och det rosafärgade si-
deneS som i mjuka veck föll utefter hans sidor. Men rocken
räckte honom bara ner till knäna och de mörka byxorna, som
stucko fram under den, kommo honom att se litet löjlig ut.

<p>- Mina kläder passa er inte, sade hon. Jag är en liten späd

<p>Men han blev inte alls generad.

<p>Ham satte sig ned i den mjuka stolen framför toalettbor-
det, så att hans ben kommo i skymumdan. Medan han vände
och vred pa de roliga speglarna, som fran alla håll återgåvo
hans pojkaktiga och ganska aristokratiska ansikte, fick han
uaeendet av en umg fröken, som gör sig i ordning till sitt
första möte. Fru Landborg ställde sig bakom honom och
sysslade med spetsarna kring hams hals, och da hon famm att
hans krage var omöjlig att dölja, befallde hon honom ta av
sig den.

<p>Han gav henne en snabb sidoblick och Iydde.

<p>- Så gör ni er strax bättre, sade hon.

<p>Han föreföll förälskad i sin egen bild. Det var som om en
ny Tage Ehrencreutz stigit fram, eller snarare en kvrmlig
släktmg till honom, som berusade honom själv med sm chatm.
Han skakade ned sin blonda kalufs över palman och skrattade
uppsluppet.

<p>- Jag tycker mte riktigt om formen på er näsa, sade ftu
Landborg begrundande.

<p>Han blev batnsligt stöe över ammärkningen och k#mde mte
så väl dölja det. Plötsligt ville han då slita av sig morgon
rocken, men hon lade sma händer över hans axlar.

<p>- Lilla dumbom! sade hon jollrande. Näsm är så sös så söt

<p>Och hon trängde sig *am mellan toalettbordet och stolen
och satte sig i hans knä. Hon var sa lätt och mjuk. Hon var
verkligen en liten späd kvmna, som hon sagt. Han tyckte att
till och med de# vita håret hörde ihop med hennes umgdom-

ligheS precis som hon velat att han skulle tycka.

<p>- Ni verkar en liten aning pervers i den där utstyrsein,
sade hon. Jag tycker inee illa om det. Ett glas champagne
far starkare smak, om man spetsar det med en droppe cognac.
Manllghet kan ibland bli ämmu mer berusande med en tillsats
av kvinnligt koketteri. Men är m inte törstig? Det är jag.
Jag vet att Bernard har ett amsenligt vmförråd i ett skåp i
sitt rum, och jag skall strax hämta. Eftersom en mor skall
känna sina barn, så har jag också reda på var ham gömmer
nyckehn.

<p>Ilman Tage hamm svara, hade hon ater glidit ifrån honom.
#me i spegelns djup varseblev han att hon låste upp dörren.
Han visste mte förut ae hon stängt dem mne. Det skulle alltså
bli allvar! Medan han väntade på att hon skuüe komma till
baka, vred han pa dcn lilla diamantringen på sitt lillfmger,
som han en gång fatt av Hertha. Han var orolig och en
smula rädd. Tänk om hon ämdå drev med honom och plöt-
sligt sknlle ropa på hjälp och spela den förolämpade och
överfallna! Da skulle det bli trevligt för honom. Ham erfor
en stark fruktan för bankdirektören, mte för honom person-
ligen, men för den maktställning han mtog i samhället. Han
skulle kutma göra Tage omöjlig i Stockholms salonger, sä-
kert ocksa skada honom vid museet.

<p>Å andra sidan famms här mycket att vinna. Fru Landborg
var ganska förtjusande och vad mera betydde: hon var rik.
Tage levde ytterligt knappt nu i Stockholm. Ham befamn sig
i samma läge som en kvinna, som ser umderhållet från sin
man plötsligt torka in och som därför mte vet nagon amlan
utväg än att skaffa pengar från ammat hall. Och de där spet-
sarna, deshabillen som han klätt sig i, hade den verkan att
han kämde sig ännu svagare - nästan alldeles utm ktaft att
stå emot.
Nu stod hon åter i dörren. Hon hade en butelj amontillado
umder armen, en av samma märke och argång som den
Bernatd bara några kvällar förut bjudit sm syster på. Åter
låste hon dörren. Hon räckte honom buteljen och en liten

fargylld korkskruv far att han sknlle dra upp den.

<p>När korken höjde sig och gled ur, skrattade hon högt.

<p>- Ser man pa! Mademoiselle tycks ha kraft i musklerna,
sade hon.
Hon slog i ett glas och förde det tiD hans läppar.
- Fröken dricker först, viskade hon.

<p>Han drack. Och när hon tyckte han druckit tillräckligt,
hällde hon själv i sig resten. Med läpparna drypande av vi-
net kysste hon honom pa munnen.

<p>Han drog henne ner i sitt knä. Och sedan visste han inre
mer vad han skulle göra. Han såg så dum ut, att hon gav
honom en liten örfil.

<p>- M är så tafatt och våpig att ni borde ha stryk, sade hon.
Har ni fått stryk någon gång?

<p>- Ja, när jag var pojke förstås, sade Tage generad.

<p>- Se, han rodnar! Det var pins#unt Fick han smaka riset,
ttackars pys!

<p>Hon hetsade upp sig med sm egen rast - med bilderna av
den stackars pojken som fatt smäll.

<p>Hennes känslor överfördes till honom. Han var rädd, men
nu pa ett behagligt sätt! Hon var den strämga damen som
örfilade upp och gav stryk. Han överlät helt åt henne att
handla. Det var underbart att vara den passiva. Det stämde
sa väl överens med hans innersta natur, fastän han aldrig
förrän nu vagat låta den komma fram, kanske därför att han
haf# att göra med yngre kvhmor. Jo, naturligtvis. Han blin
kade till med ögonen inför ett mmne, som trängde sig upp.
Vid ett tillfälle hade han på en av Kiss Nilssons ateljefester
råkat ut för hans greve, när detme för en gangs skull var
riktigt i tagen och nästan i extas. Upplevelsen var verkligen
en smula i sril med det han nu var med om. Men den till-
talade honom mte estetiskt. En i fartid åldrad fet herre är
verkligen nagot helt annat än en liLen smidig lat vara ännu
mycket äldre dam som fru Landborg.

<p>- Vad tämker ni på? frågade hon misstänksamt.
- På er. Ni är härlig, sade ban med nagot tjockt i rasten.

<p>Då reste hon sig igen. Hon hade mgen ro. Hon gick om-
kring och tände alla de elektriska lamporna i taket och den
rosafärgade lampan aver sängen. Toalettbordet strålade forut
av ljus Gardinerna voro neddragna, som hon antytt redan
i bersan.

<p>- Jag tycker om ljus, sade bon litet flämtande. Och jag ar
inte rädd far dct. Jag tal att ses, averallt.

<p>Nej, hon var inte rädd far att visa sig i ljusskenet. Andra
damer i hennes ålder skulle varit det. När Tage såg henne
sta under kristallkronan med uppåtriktat ansikte, som om
det elektrlska ljuset vore en sol hon badade i, häpnade han på
nytt aver hennes umgdom.

<p>Men han vågade inte ga till henne. Det var t;om om hon
med fma band bumdit honom diir p# stolen framför speg-
larna. Han harde henne siaga:

<p>- Vi måste snart ga ned igen. . .

<p>När han vände litet på huvudet, såg han henne på schäs-
longen. Hon hade krupit upp bland kuddarna och betrak-
tade honom med sina sällsamt stralande agon.

<p>- Kisse kom, Kisse kom! lockade hon och knäppte med
fmgrarna.

<p>Da steg han farvirrad av skenet fran lamporna och tonen
i hennes rast upp och gick aver mattan fram till henne. Hon
betraktade honom litet gäckande. Han satte sig bredvid betme.
Han ville ta av sig helmes morgonrock. Men hon hejdade
honom.

<p>- Nej behall den, log hon. Det iir som om ni redan fått
en del av mig själv, då ni bär den. Känner ni mte, hur den
doftar?

<p>Hon stack in sina händer umder spetsarna och det mjuka
sidenet. Han kämde hur hennes händer fattade om hans midja.

<p>- Så smärt ni är, sade hon. Ni har en midja, som man
kunde avundas er.

<p>Hon krap tätt intill honom:

<p>- Smek mig nu! Gar med mig vad ni just har lust till.

<p>Da tog han varsamt om htnne. Men hon, som ej klmde

vara stilla ett ögonblick, föll plötsligt skrattande tvärsöver
hans knän. Där hon lag, böjde hon uig ned och bet honom i
benet.

<p>Ett ögonblick blev han ond. Vad höll hon honom för? En
leksak av gutraperka kmske, som man kan bita och sparka.
Nyss hade hon givit honom en örfil. Nu bet hon honom. Det
fick vara nog! han mattade ett kraftlöst slag mot henne.

<p>Da gled hon ned på golvet. Där satt hon framatböjd i en
nästan ödmjuk ställning. Men han hade själv gripits av samma
begär ae göra illa som hon nyss. Det smittade omkrinB sig.

<p>Han tog om hennes fina nacke och rvingade hennes huvud
m mellan sina ben.

<p>- Nu är m fåmgen, sade han med ett elakt skratt.

<p>- #ven en famge kan roa sig i cellen, sade hon med mjuk
röst.

<p>Och när han nu kände vad hon gjorde, höll han sig stilla.
När hennes mun vidrörde hans kropp, släppte hans fmgrar,
som om de blivit lama, hennes nacke. Han sag ned på henne
Hon uttade ett ögonblick upp pa honom. Han mumlade na
got otydligt. Men hon svarade mte, därför att hon just da
mte k#mde tala.

<p>Sedan sjönk hon ullbaka pa golvet. Hennes händer fam-
lade litet vilsna i luften. Då grep han dem och trYckte dem
mull sig. Hon Iyfte uitt ansikte med blumdande ögon. Och
han märkte till sm förundran att det var fukugt av tarar.

<p>- Liten! hörde han henne viska.

<p>Hon var som förvandlad. Var det modern i henne som
vaknat pa nytt, da hon fått en ung man i sin famn och mellan
una händer# Han hade en känsla av att om hon k#mnat göra
honom en tjänst genom att ge honom di från sina ämmu
nmda bröst, skulle hon gjort ocksa det med ett slags rusig
fröjd.

<p>I detsamma öppnade hon ögonen och Iyssnade.

<p>- Jag tycker jag hör dem nere i urädgarden, sade hon lagt.

<p>- A nej, sade Tage, som blev obehagligt berörd av att det
redan skulle vara slut.

<p>- Jo# Jo! ivrade hon. Min son Bernard kommer att leta

<p>Han trodde henne. Han mindes utuycket i Bemards an
si #te nyss dar nere i bersan.

<p>Da han på nytt kom fram till toalettbordet för att sätta
pa ug sm krage, gled hon fram bakom honom och ställde sig
i hans väg.

<p>- Ni reser tiDbaka tiD Stockholm? frågade hon.

<p>Tage tänkte pa sin penningnöd och slog ut med händema.

<p>- Om jag vore rik, sade han, skuDe jag resa tillbaka till
Stockhohm, som jag maste, för jag väntar på min hustru där.
Jag skulle resa tillbaka etr tag, menar jag, och så komma hit
igen, så fort ni kallade på mig. Men sanningen är, ljög han,
att jag knappt har uD resan hem.

<p>- M kan inte stamma här nu, sade hon efter ee ögonbhcks
tvekan. Jag vet inte hur länge Bemard blir här, och ham iir
en blodhund som nosar i mina spår. Ar m mto fömmögen?
Nagorlumda rangerad, menar jag#

<p>Tage skakade pa huvudet. Han satte på sig kragtn. Ham
försökte knyta slipsen, men hans händer voro oviDiga. Så
mycket stod just nu på spel! Hans tmkar arbetade mycket
långsamt. Men hennes voro snabbare.

<p>Hon sköt skrattande undan hans hämder och började om-
sorgsfullt själv knyta hans slips.

<p>- Jaså, pappa snålar och lilla kloka Hertha likasa, förstår
jag? Hur mycket behöver da en sadam liten vän, sade hon
joDrande, för att kunna reda sig nätmaste tiden?

<p>- Tvåtusen, svarade Tage uroskyldigt.

<p>Och det var en ängels ögon, som nu ljusbla och naiva blic
kade upp i fru Landborgs.

<p>Nu var shpsen fardig! Hon rättade till den och bad honom
titta sig i spegeln# om han giDade hemles verk.

<p>Medan han satt stilla, gick hon fram till sm chiffonje och
låste upp den. Så var hon hos honom igen. Hon lät något glida
ned i fickan på hans kavaj, vilken alltjamt låg kvar pa golvet,
dit den akt fran stolen.

<p>- Jag brukar ha lite# pengar här, sade hon leende. För att
ge ull mma springgumsar - mina springpojkar, menar jag.

<p>Hon gav honom en gäckande blick och var redan borta vid
dörren.

<p>- Gå ttra# efter Dlig, sade hon och vred om nyckeln, och
i detsamma hon lade handen pa dörrvredet för att öppna,
tillade hon:

<p>- Men kom ihåg - att m ännu inte uuättat något för mig.

<p>Så var hon ure ur rummet,

<p>När Tage satt på sig sin kavaj, stack han handen i fickan.
Han drog fram tva tusenkronorssedlar. Han sag på dem med
ett uttryck av religiös andakt och lade dem så i sm planbok.

<p>Fru Landborg stod i övre hallen, där det var mörkt. Hon
Iyssnade igen, Hon hade haft rätt. Sällskapet där ute var på
väg in. Hon sprang nedför trappan. Då snubblade hon över
nagot och var nära att falla. Hon grep omkring Slg och fick
tag i He; Dorian Grays lurviga päls. Hon hann bara umdra,
hur han kommit hit och om han lagt sig här för ae vakta på
henne. I nästa ögonbbck hörde hon det dova morrande, som
var ett förebud ull att humden tänkte bitas, och mnan hon
hunmit rädda sig undan, högg han tag i hennes vänstra hand.
Hon skrek mte! Hon väste som en katta och spottade om-
kring sig.
Hon sler sm hand fri och tumlade nedför urappan med
humden efter sig. Det blev ljust, och hon hörde Stanmys skarpa
vissliny och förvirrade röster som ropade.
Hon hade hamnat pa matuan nedanför uappan, och hennes
man som kommit m ullsammans med några av gasterna Iyfte
upp henne.
Men hon ryckte sig ur hans tag. Hon var vild av vrede.

Sranny, som vit i ansiktet stod och såg på henne, höll den
skalvande humden fast i halsbandet

<p>Då rusade fru Landborg uppför urapporna igen. I dörren
till sängkammaren mötte hon Tage, men hon stötte umdan
honom. Hon drog ut lådan till nattduksbordet och tog fram
en liten revolver, som hon allud hade liggande där.

<p>När hon kom ned igen, höll hon handen med revolvern
bakom ryggen. Den skadade handen h;ingde slappt utmed
hennes sida.

<p>Hon gick rakt emot Stanmy, som ryggade tillbaka alltjämt
dragamde humden i halsbandet.

<p>- Tag umdan Stanny, sade hon ull Bernard. Eljes skjuter
jag benne också.

<p>Bernard, som såg sm mors ansikte förvridet av raseri, blev
rädd. Det var ingen läDt sak för bonom ae fa lös Stanmy fran
benmes bumd. Men på något säDt blev hon plötsligt som makt-
lös, det var som om marken sjönk umdan för hennes föeer,
när hon kände Bcrnard emot sig. Så Iyckades det honom att
släpa henne med sig in i matsalen, hållande henne hårt i sm
famn.

<p>Där stodo de två syskonen och vaggade av och an i
mörkret. De brottades med varandra. Stanny kved:

<p>- Släpp mig, Bernard.

<p>Men Bernard släppte henne inte. Degenererad, men ändå
i mycket en vanlig officersvalp, drillad i tysk militäridioti,
måste han ju halla med sm mor om att en humd, som biter
sitt husbondfolk, borde skjutas. Kanske var han tvartsjuk
också på Gray. Han tyckte blott att hans mor sknlle lämnat
detta åt stallknekten.

<p>När Stanny hörde det lilla skarpa skottet umfrån hallen,
skrek hon till. Det flög genom hennes hjärna ett minne från
sommaren på hushållsskolan. Hon sag sig själv sitta i sitt rum
och läsa ett av moderns brev. Bokstäverna, stora och uium
ferande, dansade för helmes ögon. "Om du mte älskar mmg
lämgre, skjuter jag mig", hade hennes mor skrivit.

<p>Bernard hörde, hur SraDny sade med en underligt entonig

#rnJ#n#rnn   177
rösS liksom talande im oll sig själv:

<p>- Varfor gjorde hon det inte? Varför gjorde hon det
mte?

<p>- Vad säger du? frågade han.

<p>Men Stanny brydde sig mte om ae förklara sig. I stället
slet hon sig lös i samma nu och fick upp dörren. Uen ae se
något störtade hon sig över sin mor, som ännu höll i den
rykamde revolvern, medan humden orörlig låg för hennes föt
ter. Samlande hela sin styrka, slog Stammy henne två gånger
i amsiktet, som sprang i blod.

<p>- Sköka! Sköka! skrek hon. Mörderska! Mörderska! Jag
vill aldrig se dig mera!

<p>Där ute rusade alla til1 och ropade, men Berrard var ge
nast efter Stanny och fick in henne igen i matsalen. Ham drog
henne med sig över golver oll en karmstol, som stod låmgt
borra fran dörren dll hallen. Hon fick mte komma ut änmu
en gåmg. De höllo kanske just nu på ae föra undan den dö
dade humden och ae förbinda och pyssla om den förförde-
lade modern. Det skulle kräva en god somd. Stamny måste
umder oden vara här.

<p>I karmstolen fmgo de rum bägge tva. Bernard kämde, hur
Stammy darrande i hela kroppen lutade sig moll honom. Då
lade han armen om hennes liv och de sueo solla. Genom den
öppna dörren ull loggian sag han, hur det började ljusna.
Parken låg inte längre i skymning. Men här inne i salen var
det ätmu så skumt, ae han ej k mde se Stammys ansikte.

<p>Han försrod ae Stammy drabbats av en oerhörd sorg, fastän
ham icke rikogt kunde faea dess innebörd. Ee djur var dock
bara ee djur, och man kunde köpa ee ammat i stället Men
han mindes oclcsa, hur han själv sörjt, när en ridhäst, som han
haft för några år sedan, döe. Och det hade ändå varit hans
eget fel, då han ndit den för hart. Sa kom han att tänka på
hur Tage Ehrencreutz långsamt kommit nedför den breda
orappan, när hans mor rusat m i sie rum efter revolvern. Han
hade verkligen see en smula förlägen ut, den där, da han
funmt hela sällskapet som liksom stod och väntade på honom

med ansikten spänt riktade mot urappan. I den situaoonen
skulle mte Bernard velat vara, om han kommit ut fråm en
gift kvimlas sällgkammare sent på natten. Och han utmade
modern hjärtlig all den tuktan hennes doeer givit henne

<p>- Medan skökan där ute sprang upp, lade Gray tassarna
pa mma händer, sade Stammy lagt. Jag fick en bedjande blick
fran honom, som om han fragade mig om han inte handlat
räe Kanske ville han henne dock ingenong illa, fastän jag
hoppas det. Förmodligen hade han väl somnat, när skökan
snubblade över honom. Vad han skulle uppe i urappan ae
göra, förstar jag inte. Men huset var sig inte hkt i kväll.
Han tyckte nog inte han visste vart han slculle ta vägen.

<p>- Jo, huset var sig nog ganska likt i kväll, bara mera sig
självt än nagons;n, invande Bernard, glad över ae Starmy
ämoigen sade nagot. Jag har ibland tyckt att hela hennet är
som en värkande varböld, och i kväll har den mognat och
spruckit, så att en del var runnit ut. Det är hela skillnaden.

<p>- Jag älskade min älskade Gray, sade Stanny och snyftade
plötsligt oll.

<p>- Du har ju mig kvar i alla fall, sade Bernard.

<p>Men när han sade det, kände Stanny en häftig smärta inom
sig. Bernard begrep henne inte.

<p>Hon hade hafr Gray i ett par år nu. De hade sällan varit
skilda åt. Tidigt på mor#narna hade han krafsat på benmes
dörr, och när hon öppnat den, hade han kastat sig övcr henne,
vild av fröjd. De hade tumlat om med varandra pa maean
i hetmes rum, till dess de båda ueröeade blivit sieande fram-
för varandra och sorrat in i varandras ögon. Och i hundens
guldbruna ögon hade Stanny da skymtat något som hon
aldrig sce i en mämmskas blick: ee #ligt vemod, som gav
henne lust ae grata, och nagot solla, som kom henne ae
ana ae bortom allumg, på en plats i rymden eller umder jor
den, funnos just två sådana sorgsna ögon, som iakeogo allt
som skedde och levde, utan ae kutma tala om vad dc sågo,
kanske en tyst skapare, som led av vad han skapat, därför
ae ham visste dess hopplösa, förtvivlade tomhet och fano det

hela så oändligt ändamalslöst.

<p>Och för första gången var det som om Stammys kärlek dll
Bernard svlktade litet, blev grumlig. Hon tänkte på hur
Bernard i raseri kastade vinbuteljen mot den öppna spisen i
biblioteket, och ofrivilhgt jämförde hon hans lvnnesutbrott
med sm mors i kväll. De voro lika varandra dessa två. De
sparkade till det, som kom i deras väg. De voro gripna av
en förstörelselusta, som tycktes ha sin ro# i deras hjärtan
Ja, kanske, och hon ryste, kanske var även hon själv hk dem
i detta,

<p>Men i kväll var hon så förvirrad av sorgen över sm humd
att hon nog inre kumde tänka kdart. Hon smög sig dll en
blick på Bernards ansikte. Ljuset *ån den öppna dörren föll
över det. Och hon ryckte plötsligt dll, emedan det kom för
henne att hon sett andra umga män som i någo# voro lika
honom. Stellan von Pahlen, Tage Ehrencreutz - hade rnte de
också delma ljusblå fladdramde blick, derra gubbdrag kring
munnen, som passade så illa samman med deras röda, alltför
röda läppar# som tycktes enkom gjorda för kyssar?

<p>Men när Bernard nu langsamt vände sig mot henne och
log litet trötr, blev hon skamsen över sina rankar. Hon vrsste
inte att hon höll på att vakma. Grays död och hatet mot mo-
dern-skökan som dödat honom hade träffat något i hennes
mre, kanske bara väckt hennes slumrande känsla för vad som
var rärt och amständigt.

<p>Hon hörde, hur de amdra nu gingo ut pa loggian. Deras
röster läto forcerade. De skrattade hårt och högt, som om de
spelat en komedi och måste hålla intresse# spänr även hos
dem som sutto högt uppe på raderra. Hon hörde sin mors
röst och be# sig i läppen. Värre voro da skadorna rnte, ;in
att hon nu var i stand att umderhalla sma gäster. Sr#umy såg
för sig, hur hon nu skulle sitta där blek och intressant med
skenheljg, moderligt förlåtande mm, njutande av deltagandet
över dotterns hysteriska utbrott och med den s#ackars bitna
hmden ombunden och baddande sitt ansikte med den andra.
O om Gray hade biut av henne båda hennes fördömda hän-

der! O om Stammy själv hade Iyckats krossa hela hennes för-
batmade ansikte! Och med äckel tänkte hon pa, hur hennes
mor efter derta skulle söka vmna henne pa nytt, liksom den
sommaren hon tagit ifran henne baron Dermont, som Stammy
varit nära att fatta e# ganska starkS fast motviDigt tycke för.
- Solen gar snart upp, viskade Bernard.
- Ja, sade S#anny, snart skall solen gå upp.

<p>När hon vakmadc, skmlle m#e Gray S#a skälvande av Otalig
het vjd hennes dörr. Hon ville somna och mte vakna mer.
Frnge hon rätt på moderns revolver, skulle hon ladda den pa
nytt. ranken pa döden kändes med ens Sa ljuvlig. Hon skulle
försvrnna, bli borta i en sval ro, dit inga röster nådde och där
hon kanske ater skulle fa möta de där guldbruna ögonens
sorgsna blick.

<p>Men sa skälvde hon till. Hon blev rädd som för nagot
fruktansvärt. Nej! Hon ville inte dö. Hon ville inte känna
småltan, da kulan borrade sig in mot hennes hjärta. Och i sin
angest flydde hon på nytt ull Bemard.

<p>Skälvande urevade hon sig m mot honom.

<p>- Rädda mig, Bernard, mumlade hon. Alska mmg! Rädda
mig!

<p>Hon blandade samman de två sma orden "älska" och
"rädda". Här i Bernards famn ryckte hon att de fingo samma
betydelse. Bernards kärlek skulle ha styrkan att Iyfta henne
ut ur sig själv, att rädda henne fran de makter, som redan
satts i rörelse inom helme.

<p>Och Bernard, som urodde att hon endast ville ha hans kys
sar, ty nagot annar hade han ju mte att ge, tog hennes ansikte
mellan sina händer och for med sina läppar över det på ett
smekande sätt, till dess han träffade hennes mun, som han
kysste. Da hörde de nigon ropa:

<p>- Solen gar upp! Ack, Sa vackert!

<p>Yra i huvudet reste de sig. Med armarna om varandras hv
smögo de sig fram till en av glasdörrarna. Där blevo de
staende. Ingen såg dem. De k#mde, själva osedda1 iaktta#a. de
bleka och utrröttade ansiktena pa lerrassen. Stanny Sag Tho
mas Meller och Angela sitta bredvid varandra. De växlade
blickar, och Stanny ryste till, då hon förstod att även de
älskade varandra.

<p>Kände hon inte en seklmds anmdsjuka? De tankar som
boriat rora slg mom henne, smidde och smidde en kedja, som
sluthgen skulle bli för stark för hetme att bryta sönder.

<p>Men da Bernard nu lade armen om hennes axlar, flyltade
hon tlg ofrlnl#gt närmare honom.

<p>Hon blickade upp mot honom, men när hon märkte att
han beuaktade havet, såg hon också dit.

<p>Det var en röd strimma i vattnet. Den vidgades och blev
till en svallande bred väg. Och det var som om denna breda
väg upprörr haver. De andra vagorna, som icke u äffats av
ljuset, de gra och mörka vagorna kommo svallande från alla
håll för att skölja över detta röda - för att släcka det. Men
också de färgades da röda och drogos rn i strimman, till dets
hela havet syntes skifta i blod. Och då höjde sig solen vid
horisonten - en rund halva, liknande en väldig måne pa ned-
gang. Men den steg hastigt och jagade rosemfärgade skyar
framför sig, ull dess den rullat upp helt och hallet och hk
nade en guldslant, som varit tvngre än de andra slantarna,
så ae den ej kuumat hållas kvar i pumgen. Det var nagot bar-
bariskt över detta skadespel. Något iskallt och hårt, som
icke tycktes ha något med den leende namren att göra. Det
var en hälsning fran en natt, som varit alltför kort och där-
för icke fått sm vanliga vila, utan endast motvilligt släppte
fram den oroliga heta dagen ur sitt värkande sköte.

<p>Bernard och Stammy suckade litet andfadda, där de stodo.
De sago pa mälmiskorna där ute på loggian, och de tyckte
att de voro shlda från detn# olika dem och att de aldrig
skulle kuuma försflas av dem. Och när nu dagern sa små-
ningom blev ljusare ocb slutligen bländande, drogo sig bror
och syster med armarna omkring varandra längre in i rum-
met, så att icke längre nagra blickar skulle kurna nå dem.

<p>Och när gästema ute på loggian började taga farväl med
röster som läto klingande och ändå så underhgt avlägsna,

öppnade Bernard dörren för Stanny, och de rmögo sig tyst
sm vag, almu I uappan stödjande varandra och klängande
rrg ast vid varandra - som tva vågor som rillsammans söka
# m mot en suand.

De hade gatt hem genom skogen. Alexandra och Lilian hade
promenerat före de andra arm i arm, och de andra hade följt
dem, snubblande av urötthet genom mossan, som var fuktig
av dagg. Nu stodo de på verandan. Det var sualande solsken.
Da kom ännu en uppför gangen. Det var Frideborg.
- Kommer inte Frideborg förrän nu? sade Lilian skarpt.

<p>Frideborg bara neg och sände de på verandan församlade
en ghttrande blick, som om hon tyckt att det var ett roligt
s#llskap, Så försvann hon om hörnet i sin gramla klänning.

<p>Man skulle ull att säga god natt. Men när Peter närmade
sig dörren för att bege sig till sin lilla skrubb högst uppe i
huset, tog Lilian ett par hastiga steg efter honom. Han vände
sig om och beuraktade henne litet förvånad. Hon såg besyn-
nerhg ut. Tva små heta röda fläckar brummo på hennes kin-
der. Hennes ögon voro en smula förvirrade. Hon slog ar
marna om hans hals och gv honom en av dessa snabba kyssar,
liknande fåglars kyssar, han så väl kämde ull, men som har,
ej fatt pa mycket länge. Då kunde inte den godmodige Peter
låta bh att över Lilians axel skicka fröken Alexandra en
triumferande blick. Han hade det nöjet att se henne otåligt
vända hort huvudet. Rodmade hon mte rentav?

<p>Han gav Lilians axel en tafatt klapp, och så gick han ifrån
henne. Han kunde dock inte stå där i evighet, och hon för-
mådde tydligen inte besluta sig för att kasra ut Alexandra ur
sängkammaren, en tanke som kanske just da likväl föresvä
vade herme.

<p>De hörde hans tunga steg klampa uppe i trappan och sa en
dorr som saogs igen.

<p>De andra togo god natt och gingo rill sma rum. Men Liban
hade s#unkit ned i en av stolarna på verandan. Hon fingrade
orollgt pa sin tmna klämling och gav Alexandra en beve-
kande liten blick. Mcn Aiexandra sag inC at henne Elon srod
och betraktade trädgarden, där alhing redan tindrade och
blänkte av dagg och sol. Det var en frisk syrlig luft omkring
dem, som man eljes bara kan få kätma tidiga sensommar
morgnar, när en doft av mognade äpplen tyckes sväva över
alla trädgardar. Och nu var det midsommardagen.

<p>- Ocksa du tycks ha bbvit smittad av den här kärleks
kranka midsommarnatten, sade Alexandra strävt. Du bar dig
åt som en toka. Din man skrsttade ar dig.

<p>På der svarade inre Lilian. I själva verket kände hon sig så
konstig. Hon letade och letade i sitt milme, om hon kanske
tappat något. Hennes hand for upp mot hennes hals. Nej,
hängsmycket famls kvar. Då såg hon på sina händer. Alla
ringarna sutto där välbehaDna. Nej, hon hade rnte mistat nå-
got smycke. Men ändå... Det var verkligen som om hon
förlorat något mycket viktigt, utan att kuuma komma på vad
det var.

<p>Alexandra skakade pa sig. Hon *ös, men ville mte vara
den första som gick upp i sängkammaren. Lilian skulle mm-
samm få be henne. Hur hade hon väl sett ut nyss, Lilian? Som
en tosig katta som längtat efter hankatt. Och all Alexamdras
kärlek hade i det ögonblicket mte varit mycket värd för
henne. Men i själ och hjärta var det mte Lihan som retade
henne. Det var Stellan. Hela natten hade hon försökt smyga
sig intill Stellan, men han hade icke velat latsas om hemle. I
stället hade han överbjudit sig i artigheter för Stammy Land-
borg. Trodde han det skulle vara ett fördelaktigt parti?
Naturligtvis var det ekonomiskt fördelaktigt - mer iin så:
Iysande. Den flickan skulle bli oerhört rik. Alexandras tröst
var att Stanny inte tycktes bry sig det bittersta om honom.
Den enda gåmg Alexandra sett henne Iysa upp, ja få ett ras-

tan förklarat skimmcr över sig, var när den där humden, som
fru Landborg sa dramatiskt gjort slut på, kommit fram till
Sr#my i bersån och lag sin nos i hennes knä. Ja, ja, lille
Stellan! Allt kan inte Iyckas. Den flickan hade för resten ett
forfärligt humör och var hysrerisk över alla gränser. Fast de
där slagen i ansiktet hade ju hennes oblyga mor förtj#inat pa
manga ns, och det kunde endast göra henne gagn, att hon
fått detta stryk sa alla sctt pa. Vid tanken därpå måste
Alexandra skratta riktigt gott. Nå ja, lille Stellan, i alla fall
är det nog bäst för dig att du till ingen nytta gjorde dig till
för den där häftiga Stanny!

<p>Hela kvällen och natten hade Alexandra Vmd-Frijs som
en fuktig svamp sugit upp allt omkring sig. Ingen amtm hade
sett pa klockan eller räknat mmuterna efter det nagot pat
försvlmnit. Men Alexandra hade gjort det. Hennes misslyc-
kade försök med Stellan hade skärpt hennes hörsel och känsel.
Bernard och Frideborg, Thomas Meller och Angela, Tage
Ehrencreutz och fru Isa Landborg. Om Alexandra icke va-
rit radd for att göra sig löjlig, skulle hon smugit sig efter
dem. Alltid fanns det för henne en vrå, där hon krmnat
gomma sig. Hon skulle sökt upp en god utsiktsplats och
varir vitme till deras möten. Men hon hade i alla h;indelser
sett dem, när de gatt och när dc konu1lit tillbaka. I deras an
sikten hade hon spejat efter kyssanlas fläckar. Och för varje
gang hon trott sig gissa ratt, hade det sjudit till i hennes mre,
och en rasande avundsjuka mot dessa kärlekspar, som i hen-
nes omedelbara narhet och nästan i hennes asyn fåe uppleva
det hon förgäves trånade efter, hade hallit på att göra henne
galen.

<p>Hon hade druckit mycket vin för att dämpa branden mom
sig. Men det hade varit som att hälla fotogen på en eld.
Dcnna natt hade kanske denna ensamma och bittra umgmö
förbrukat mera bränsle än alla de Iyckliga kärleksparen till-
sammans. Nu kändc hon sig uttorkad, slocknad. Hur snöp-
ligt att mte fa föra sin brinnande låga mot en annans och
smälta samman med den, utan vara h#invisad att släcka den

med egna håmder.

<p>Och så Lilian som på detta sätt gled if ran henne mo# Pe#er,
nu när Alexandra behövde henne som bäst. Alexandra Vind-
Frijs be# sig i läppen med de krokiga utstående framrän-
derna. Demma natt tycktes världen ha brunni#, och hon för-
vånade sig hähkr dver tradgården som ändå kunde se så
oberörd och skön# brudlik ut. En brud, ja sa hade också
Angela tett sig, när hon kommit ullbaka med Ihomas. De
hade smugit tig in i hallen, obemärkta av alla utom av Alex-
andra, medan ännu stämningen var upphehad efter hämdelsen
med hunden. Alexandra hade lagt märke till hur Angelas
ansikte varit blekt och hur hennes svarta ögon stralan Hetmes
ljusa har var fuktigt av dagg.

<p>Kärlekens sverr efter kärlekens vedermöda, hade Alexandra
tämkt och da känt som om hon vela# suypa henne.

<p>Men när Angela fått syn på den döda hunden, hade hon
faDit på knä vid hans sida och klappat honom. Och plötsligt
hade tårarna strömmat ur hennes ogon. Da hade Ihomas
Meller böjt sig över henne och milt dragit undan henne. Han
såg ut som om han ägde henne och nu hade rätt ae beskydda
bemne. Och åter hade Alexandra Vmd-Frijs velar skrika ut
sina kval.

<p>Skulle fru Landborg skjutit humden, om hon inte varit
alltför uppjagad av Tage Ehrencreutz' smärta ynglingkropp?
Alexandra brydde sig mte om hunden. Men hon hade sett
Tage långsamt komma nedför urappan. Han hade da själv
bknat ett vackert djur, vars hud blivit blank och skmande
och läpparna nästan flottiga av ett gott mål mat.

<p>Alexandra Vind-Frijs vred litet på sig. Lilian hade givit
till en liten hjälplös snyftning. Alexandra njot av det där lju
det av snyftningen.

<p>Men hon sade med samma sträva röst som för en stund
sedan:

<p>- Vad går åt dig? Mår du iDa?

<p>Lilian såg tacksamt på henne.

<p>- Skoka vi mte sova nu? frågade hon ödmjukt.

<p>Vid denna hennes fraga kände Alexandra sig med ens som
om hon varit nära att stupa av orötthet och leda.

<p>- Solen skiner sa skarpt, mumlade hon och gick mot
dörren.

<p>Lilian tog hennes arm. När de kommit uppför oappan och
öppnade dörren till sämgkammaren blevo de forskrackta över
hur där såg ut. Sedan Peter varit där inne och Ictat efter sm
krage, hade ingen pa många timmar varir i rummet. Kläder
lågo slängda överallt, och på Alexandras bädd bredde en av
Peters skjortor ut sig. Den var gul och liknade en hud, som
blivit avdragen i stor hast. I rummet var en umken lukt av
smutsigt vaoen och av nattkärl.

<p>Alexandra satte sig pa sin säng. Hon tog av sig kläm#ingen.
En hög korsett korde upp mot hennes brost. Det var som om
nagon hållit fast hcnne i ett vidrigt och Iystet, men helt
mekaniskt famntag. Hon slet av sig korsetten. Hela hennes
kropp var het som efter en dans. När hon nu fick se Peters
skjorta pa sin säng, rörde hon först försikogt vid den.

<p>Liban, som drojde vid spegeln och var i fard med ae lösa
upp sitt hår, fick höra ett besynnerligt ljud. Hon vände tag
om. Där satt Alexandra på sin säng och slet Peters skjorta i
sma bitar. Hennes läpp blodde. Hon rev tyget med sma vassa
naglar. Fingrarna krökte sig som klor. Lilian blev ängslig.

<p>- Vad gör du, lilla Alexandra? ropade hon oll i förfärad

<p>Alexandra svarade mte. Hon rev och slet. Tyget gnisslade
och skrek under hennes händer. Remsor av det gula tyget
regnade över golvet och fyllde hela täcket. Rev hon upp sitt
eget sköte, dit ingen man trängt sig in? När en droppe blod
från hennes läpp föll på en remsa, betraktade hon det m-
tresserad, som om hon sett blodet från en nyss förlorad
oskuld.

<p>Lilian kastade sig mot henne.

<p>- Lilla Alexandra, grät hon. Låt bli! Lugna dig! Lilla, lilla
Alexandra!

<p>Då blev Alexandra ttilla. Hon sjönk med Lilians heka tyngd
över sig tillbaka mot kuddarna. De torra, brinnande ögonen
slöto sig icke. Tåligr vämrade hon pa den ärbara fru Lilians
blygt tuktiga smekningar.

- Jag bbr aldrig riktigt glad mer, Angela.

<p>Stalmy böjde sig en smula fram, där hon sae i en av de
röda srolarna i biblioteker på #sa. Angela såg på henne. Hon
hade ingenting att svara. Stanmys sorg över humdens död var
så hjälplös, så utan måtn Den grep Angela på ett särskilt
omgt beklämmande säto Det hade gått hela fem dagar, sedan
de firat midsommarafton. Festligheterna hos familjen Land-
borg hade fått en så ohygglig upplösning, att Angela icke
förrän nu kunnat förmå sig till att besöka Stanmy, ej heller
hade demma kommit och hälsat pa Angela, såsom hon hade
lovat. #n mera förstämd hade Angela blivit, da hon nu åter
träffade sm v minna och farm henne blek och med ögon, vilka
oupphörligt tarades, som om hon gråtit hela nätterna.

<p>- Har Bernard rest? frågade Angela plötsligt.

<p>Hon tyckte att han borde varit här för att trösta sin syster.

<p>- Ja, han reste i går morgse.

<p>En rodnad steg långsamt upp på Stannys kmder. Hon såg
på Angela med förvirrade blickar.

<p>- Ja, han har rest! upprepade hon.

<p>Och åter fick Angela denna besynnerhg förr,immelse av
att något hade hänt mellan Bernard och Stammy som Stanny
icke hmde tala om. Och Angela satt där tyst. Inte heller hon
kunde förlro sig åt Stanny. De hade bada hoppats så mycket
av demla tid, da deras vämskap på nytt skulle blomma upp.
Och nu pinades de bara av att de hade hemligheter för var-
amdra. De började tala. Men deras ord gingo i en vid rmg
krmg det de mest tänkte på. Stalmys sorg över hunden var

sa helt förbunden med vad som skett mellan henne och
Bernard, att da hon talade om Gray, var hon så nära sin hem
llghet att den brände henne. Inte umderligt att hon förde
Angelas tankar på Bernard. Inte heller Angela hmde nämna
hunden, utan att hennes hjärta sorax ilade mot Thomas. Och
mimmet av deras samvaro i båthuset gjorde att också hermes
kmder började glöda.

<p>- Mamma har försökt att vata mycket vänlig mot mnig de
här dagama, sade .Stanny bittert. Hon vet att det inte tjämar
något oll att hon ber om förlatelse för vad hon gjorde. Men
hon uppvakrar mig ända med presenrer, som jag låter bära
ut på avskrädeshögarna. Fast... fast... hon vet, hur jag
hatar henne.

<p>- Du är nog bumden till henne i alla fall, sade Angela mot-
villigt. Du hatade henne ocksa på hushållsskolan, och iinda
var det som om du inte kunde motstå henne.

<p>- Vem är hon då? mumlade Stanny. Bemards mor - och
mm. Ja visso Men hon har aldrig varit menad oll mor. Det är
därför hon ömsom föraktar oss och beundrar oss. Ibbmd

inte ens visste att vi finnas oll. Jag önskar att hon dött, när
jag var så liten, att jag inte nu skulle kunna mimmas henne.
Jag önskar att jag sluppe oll och med bilden av henne.

<p>Sa kom Stanny att tänka på att Angelas mor dött, medam
Angcla ännu var baon, och hon strök tafatt över sin väninnas
hand.

<p>- Och Tbomas Meller? frågade Angela ämdigen, och den
frågan hade hela oden legat på hennes läppar. Vad säger du
om honom?

<p>Då sag Stammy pa Angela, tom om hon först mte visste, vem
detma talade om.

<p>- Jo, jo visst, sade hon. Han är bra. Och lille Cecil är ännu
bättre.

<p>Angela tyckre mte riktigt om svaret. Hon hade velat att
Stanmy skulle utbrutit i lovord över Thomas. Men hon var
väl inte fallen för sadana nu, hon ruvade över sitt. Och Tho-
mas Meller var ju egentligen en gäst hos hennes mor, eftersom
det var hon som härskadc på gården.

<p>Thomas Meller - hela tiden medan Angela satt här Iyss-
nade hon efter hans steg i trappan. Mon var rädd att han
skulle komma in, och hon längtade efter att han skulle komma.
Under de förfluma dagarna hade hon levat i ett slags yrsel.
Hon hade inte vagat sig till Ösa. Och hon hade umdrat
över att Thomas inte kom till helme. Slutligen hade hon gått
hit. Nej, hon hade inte gått, hon hade med bultande hjätta
spnmgit genom skogen med en känsla av att hon ilade rätt
m i hans famm. Och ämmu hade hon inte sett till honom.

<p>- När Gray då pa natten i bersån kom ocb lade sin nos i
mitt knä, fortsatte Sranny sin tankegang, da var det som om
han själv haft en aning om vad som skulle hämda honom.
Mmns du, hur mamma skrek till åt honom och ville köra ut
honom ur bersån?

<p>Stanny hejdade sig plötsligt och betraktade Angela upp
märksamt. Vad var det med Angela? Hon satt där med ned
slagna ögon och ändå med ett litet förstrött leende krmg
mmmen. Och Stanny såg plötsligt för sig, vilka som varit i
bersån då på natten, när Gray smugit sig till hennes sida.

<p>Angela hade aldrig varit där, nu mindes hon det tydligt.
Varken Angela eller Thomas Meller! Hon fattade mte alls
först, vad deras frånvaro hmde betyda. Hon tämkte mte på
att de måste ha flytt fram sällskapet för att få vara med var-
andra, ehuru hon väl anat att Thomas och Angela pa nagot
vis hörde samman. Men hon kände det som om Angela hade
varit henne otrogen, därför att hon inte tillsammans med
henne sett Gray just i det ögonblicket - ett av hans sr#ta.

<p>- Det är ju namrligt att du mte brydde dig så mycket om
honom, mumlade da Stanny med ett stygn i hjärtat, när hon
märkte hur Angela ,innu log sa där avlägset.

<p>- Vem? Vad? fragade Angela förvanad och Iyfte ögonen
mot Stmny.

<p>Och då förstod Stanny att Angela hela tiden tämkte på
Tho nas Meller. Hon visste inte hur hon förstod det. Hon

kände bara att Angela gled ur hennes hämder - art hon nu
med spämt öra Iyssnade efter nagon.

<p>Och med ens var Stanny fullkomligt ensam: Bernard hade
farit, Angela älskade en annan och kunde inte ens hålla tan
karna samm#m och höra på henne, och Gray var död. Och
fast;in Angela satt kvar mittemot henne i en av de röda sto-
larna, hade Stammy en förnimmelse av ae alla hade flytt
detra rum, där hon och Bernard en het afton för första
gången givit sig till varandra.

<p>Ensamheten kylde mot hennes kmd. Den blev ett svärd
som stötte mot hennes bröst, en revolvermynning som snud-
dade vid hennes tirning. Hon lämgtade efter att skottet i re
volvern skulle gå av eller att svärdet skulle tränga in i hennes
hjärta. Och hon Iyfte sma hander for a« hjalpa till. Men
händerna, som bara funno tomhet, sjönko ater hjälplösa ned
i hennes knä.

<p>Då kom Thomas Meller m i rummet, och Stammy föll icke
samman, utan bebärskade sig.

<p>Han är här för Angelas skuü, tänkte Stammy och vred mum-
nen till ett litet leende.

<p>Angela hörde Thomas komma m. Hon kände suar igen
hans steg. Hon satt mte sa, att hon kunde se dörren, och hon
vågade mte vända på huvudet. Hon rätade litet på sig och såg
nästm bönfallande på Stanny. Det var som om hon bett
Stamny om hjälp. Stanny uppfattade det kanske ett ögonblick,
men hon gjorde inte nagot tecken åll att hon förstod. Hon
kämde sig död - utanför. Och när nu Thomas tog Angelas
hand och hastigt böjde sig framemot henne, som om han
ocksa velat kyssa hennes mum, såg Stanny som i en vision hur
Bernard just här på demma plats slagit armarna om henne.
Kärlek... Var det kanske orätt av Bernard och henne au
älska varandra? Var det kanske mte rätt av henne att bdig
som en hund, som älskade Gray själv, följa efter honom till
soffam där borta - att låta honom knäppa upp hennes ridrock
och hjälpa henne av med de uyckande kläderna, "som man
hjälper en liten pojke i sang"? Samma tanke, som väckts hos

henne den natten, då hennes mor döda# Gray och Bernard
förgäves hade brottats mcd henne för att hon inte skulle #ilippa
ut ur salen, vaknade hos henne på nytt. Den hade icke tagit
form ännu. Den var bara en liten ivrig och stark vag som
oupphörligt nötte henne, hksom vagcn nöter mot en sten pa
stranden.
- God dag, Angela.
- God dag, Thomas.

<p>Angelas hamd hade sjunkit in i hans. Han sökte möta hennes
ögon. Men hon såg ner och k#mde mte förmå sig till att se
på honom. Det gick en liten smärtsam ryckning över hans
amsikte. Var hon ond pa honom? Han släppte hennes hand
och ställde sig bakom Stannys stol för att rikugt ktmna be-
trakta henne. Angela kände hans blick. Hon darrade htet. Nu
- nu maste hon se upp! Hennes bbck vilade i Thomas' bbck.
Då logo de bada. Han gjorde ett litet tecken med handen.

<p>De voro mte ensamma. De måste tänka på Stammy, på de
andra - om nagon skulle komma m. Hon visste att det var
det han menade. Men hon tyckte det löpte som en ring av
eld omkrmg dem. Flyttade hon på händerna, snuddade hon
bara med dem vid luftcn, genast nadde hon rmgen, som sände
en sådan stark hetta ifran sig. Så skolle hon leva mnamför
demma rmg som Thomas Mellers och hennes kärlek bildat.
Hon hmde mte komma utanför den utan att bryta sönder
nagot.

<p>Stanny sade:

<p>- I eftermiddag är det sa vackert väder. Vi k#mde kanske
promenera i parken.

<p>- Ja, det är så vackert, sade Angela.

<p>Thomas log. Det var nära ae han sagt precis samma ord
samtidigt med Angela. Skulle de bli som tva kdockor, vilkas
ljud ekade efter varandra?

<p>Han flyttade sig fram sin plats och slog sig ned pa stolen
mellan de två vänumorna. Han fann sitnationen egendomli#
Och för första gången granskade han uppmärksamt Stanny.
Ham umdradt# vad det kunde varit hos demma umga flicka, som

fått Angela att fatta en sadan vänskap för henne. Han min-
des att han en gång, da Angela berättat om Staumy, med
verkhg oro fragat sig det. Och plötsligt fick han för sig, att
Stanny var lik hunden, som hennes mor sa grymt skjutit
ihjäl. Hunden hade också haft den där blicken i ögonen som
Stanny nu. Det var som om de, fangna av samma öde, ve-
modi# och stilla forstatt att de ej kunde kämpa emot det.
Han sade lågt:
- Ni är så sorgscn.
- Ja, sade Stanny. Jag sörjer.

<p>Sa reste hon sig hastigt och gick ett par steg över mattm.
När hon vände sig om, såg hon Thomas Meller och Angela
sakta böja sig fram mot varandra. Hon ville ga och lämna
dem ensamma, men da steg fru Landborg in. I famnen hade
hon ett fang med blommor. Hon nickade at Angela och
ställde sig vid det stora bordet för att ordna sma blommor i
silvervasen.

<p>Hon log och pratade:

<p>- Här imme sitta ni och svärma. Det är bättre ute bland
blommorna. När Angela gar, sa plocka några och ta med hem.
Den där rysliga Alexandra Vind Frijs kanske tycker om
mma blommor.

<p>Hon gav till ett klingande skratt:

<p>- Det ar oartigt att tala illa om sina gäster. O ja! Men nu
var det ju bara på en jag anmärkte litet.

<p>Hon tappade nagra blommor på mattan. Stammy, som stod
närmast hcnnc, fick cn blick att hon skmlle böja sig efter dem.
Men Stanny rörde sig inte och visade tydligt att ingentmg
var henne mera fjärran. Då började fru Landborg siälv att
samla upp dem, därn ed tvingande Thomas att komma till
hennes hjälp.

<p>När han räckte henne blommorna, sade hon leende:

<p>- Cecil trivs här, inte sant? Honom tycker jag om!

<p>Och hon skakade litet kokett på huvudet för att Thomas
skulle förstå att han sjalv maste bjuda till att göra något för
att kuuma vara säker om att bibehalla sig lika högt i gunst

[ Fröknarna von Pahlen

<p>Del 5: Älskande par

<p>Sidan 194 och framåt

<p>Mitt i kapitel 20 ]

snm hans son.

<p>Men Thomas Meller hörde mte på henne, eLer lät se-
minstone mte locka sig m på hennes tankebanor. I stället
hade det varit hans avsikt att söka ledigt föra in samtalet på
något han nu ett par dagar gatt och burit pa, men som han
hade litet svårt att komma frun med. Slutligen sade hm
gamska bryskt och skruvat:

<p>- Jo, fru Landborg, naturen här är underbar, och den
passar utomordendigt bra för oss båda två. Men det var väl
ändå inte meningen att vi skuLe begagna oss av er gästfrihet
hela sommaren. Jag har mmtt arbete. Jag haller på ae skriva
om mma färder, egendigen sir det väl knappast nagot så
storartat som en bok, det är snarare en resonerande katalog
över mma samlingar. EmeLertid har jag b]ivit så förtjust i
den här trakten att jag skuLe vilja stamla här i närheten vid
havet och i lugn och ro fördjupa mig i en sak. Det är en
sammanhängande längre uppsats, ett slags företal, varmed jag
ämnade inleda den där katalogen. M har kanske reda på nå-
gon liten stuga, som jag kunde få hyra för Cecil och mig?

<p>- Så-a? Går det mte att arbeta här på ösa? Så konsugt!
Det brukar mm man också beklaga sig över.

<p>Fru Landborg kastade en blick pa Angela, men hon satt
och såg ned på sina händer.

<p>- Det är onekligen en härlig trakt, sade hon, och nu mötte
hon Thomas MeLers ögon med en liten instäDsamt tillmö
tesgaende min, som om hon svagt anat hans och Angelas
hemlighet. När jag tänker efter, så har min man verkligen en
fiskarsruga inte langt härifrån. M vet kanske mte att en
godsägare vid havet alltid måste ha en litet avsides belägen
fiskarstuga, dit det heter ae han drar sig tiLbaka för att
fiska, när han vill vara i fred. Min man fiskar mre längre och
har just aldrig begagnat sig av ostördbeten i stugan. Jag där-
emot . . .

<p>Hon hejdade sig, emedan det föL henne in att det kanske
sindå mte vat vätt att hon berättade, hurusom hon ännu
ganska nyhgen ti Ibrrngat en hel natt på det där stiliet med

en av sm mans yngre och handlmgskraftigare vänner. Tho-
mas Meller blev rädd att hon börjat misstänka honom och
Angela. Men fru Landborg ägnade dem jutt nu mte en tanke.
De bilder hon såg för sitt mre framstäLde aLa henne sjsilv.

<p>- Jag skall säga till mm man att stugan stäLs i ordning åt
er med det aLra första, uLade hon och satte vasen, som nu
var fylld av de brokiga blommorna, mittpa bordet.

<p>- Jag hoppas jag far betala nagot - får erlägga en normal
hyra, sade Thomas och försökte låta skämtsam pa rösten.

<p>Av demma kvmna ville han mte taga emot vistelsen i det
där huset som en gåva för sommaren.

<p>- Jo då, vi skola laga att vi få kolossalt betalt, skrattade
fru Landborg.

<p>Under hela tiden som Thomas MeLer talade med fru Land
borg hade Angela ej vågat Iyfta bhcken. Först hade hon känt
det som om Thomas öppet dryftat deras, hennes och Tho-
mas', förbindelse med den främmande och för henne anå-
patiska kvinnan. Men när hon smög sig till en blick på fru
Landborg och såg att hon alldeles tydligt ingentmg förstod,
andades hon lättare. Hon blev sa glad att hennes knän bör
jade skälva så att hon måste trycka dem tätt samman, för
ae de ej skulle förråda hennes rörelse. Thomas stod här och
ordnade ett hem för deras kärlek. Till den där blla fiskar-
smgan skulle hon vandra, när ingen sag henne. Där skuLe de
vara ensamma med varandra i timmar. Hon försökte möta
Thomas MeLers blick, men han tittade bort som om han
varit generad. I samma nu hörde hon fru Landborg skrika
till, hon hade öppnat en tidning och fatt syn pa några stora
rubriker:

<p>- Det är förfärligt sådana mänmskor det fmms! I går på
söndagen sköt en galen serbisk pojke ihjäl den manlige och
hugstore österrikiske tromföljaren och hans ädla högsmta ge-
mål. Stackars arma Sophie Chotek, det hade hon för att hon
blivit hertiginna av Hohenburg.

<p>- Min hund var mera värd än dc, slumgade Stanny den
fanatiskt tyskvänliga modern i ansiktet. Och du slr mera ga

len än den serbern! Kom, gå vi ut i parken, så vi slippa se
henne, tiDade hon, vmd till Angela.

<p>Da reste sig Angela upp. När de gingo ut genom dörrer#
stötte hon ofrivilligt emot Thomas. De sågo snabbt på var-
andra och så bort igen. Deras händer suräcktes hastigt mot
varandra och drogo sig lika hastigt tillbaka.

Angela gav tiü ett litet utrop av förtjusning, där hon stod i
dörren till fiskarstugan.

<p>- A, Thomas, sade hon så och höjde sig på tåspetsama för
att kunna lägga armen om hans a#dar. Dema blir vårt hem.

<p>Han såg ned på henne med ett småleende.

<p>- Ja, detta blir vart hem, sade han.

<p>Hon gick in före honom. Smgan bestod av ett väldigt rum,
som s§g djupt ut, då det sträckte sig nästan över hela husets
bredd och längd. Resten av utrvmmet upptogs av ett helt
htet kök, till vilket man kom genom en dörr, som var så låg,
att den föreföD ha nagot hemlighetsfullt över sig. Där funnos
inga tapeter. Väggama bildades av tjocka ohyvlade tiouner-
stockar, vilkas trä ännu tycktes rinna av guldbrun kada.
Möblema voro inte många: ett runt bord med en brokig
duk frm Bobvia, ett par breda turistsängar med djupröda
överdragstäcken i ett svartrött som gav dem utseende av att
vara doppade i blod, vävnader med uraldriga hieroglyflik-
n;mde mönster, mexikanska texulier som talade aztekisk troD
dom vid en skandinavisk surand, ett skåp, cn kommod.

<p>Pa byrån, mitt bland Thomas' bocker, lago några stora
skära havssnäckor. Thomas Iyfte upp en av dem och höll
den tätt intill Angelas öra.

<p>- Lyssna, sade han.

<p>Hon stod och hörde på suset, medan hon såg upp till

honom.

<p>Hon tyckte att hela hennes varelse fylldes av dema brus
Det var havet. Thomas hade lagt hela havet till hennes öra'
han som hade makt till aDung. Och när hon nu slöt ögonen,
tyckte hon att golvet långsamt gav vika umder deras fötter
och de sjönko tiDsammans djupt, djupt, i ett varmt mörker
av vagor och umderliga slingervaxter, som tryckte dem mot
varandra, så att de voro nära att mista andan.

<p>Thomas hade satt snackan tiDbaka pa byrån och hoD Angela
i sina ammar.

<p>Hon hörde honom saga att Cecil skuDe vara på #Ssa hela
dagen och att han skickat bort den liDa tjänstflickan i ett
ärende, som nog skuDe kräva lång tid.

<p>Det är för att han vill ha mig ensam, tmkte Angela då
och darrade litet.

<p>Hon hade inte sett Tbomas pa flera dagar, inte sedan den
dagen i biblioteket på asa.

<p>Men i gar hade han kommit på besök tiD Nybo, och fast,an
de hade haft svart att få tillfäDe att tala ensamma med var-
andra for Alexandra och Lilian, vilka i likhet med flerralet
av deras ståndssystrar i Sverige allt från dessa dagar efter de
träffsakra skoeen i Sarajevo voro så upptända av helig harm
och så fyDda av ett oknvligt begär att snattra världspolitik,
att man icke visste sig någon levande råd med dem, hade det
ändå Iyckats honom att viska tiD henne att han nu flymat
över tiD fiskarstugan och att hon skuDe bege sig dit.

<p>- Jag narrades, sade Angela och log glatt. Jag sade något,
jag mums mte vad, om att jag skulle ta en lamg promenad,
tror iag.

<p>- Du maste bli skicklig i att narras, sade Thomas aD-
varsamt.

<p>- Ja, jag måste bb skicklig i aDmmg, svarade Angela.

<p>- Det är för din egen skuD, fortsa«e han och rvnkad#
ögonbrynen. Det vore väl ämda mte så bra, om någon fing#
veta om det.

<p>Hon gick hasuigt fram tiD sängen och satte sig på den. Hat

stod tveksamt kvar mittpå golvet och såg på henne.
- Na! Mde hon litet otalig.
- Det var ju så förskräckligt sist, mumlade han.

<p>- Å, det var sa hart där borra. Det gjorde ont i ryggen på
mug.

<p>Han kom fram till henne och lade sma händer på hennes
mjuka axlar. Hon hade en liten barnslig sommarklämling på
sig av någon prickig tyll. Hennes armar voro bara, och hon
hade blivit brun på dem.

<p>Hans händer gledo ned ummed hennes armar.

<p>- Ar du alldeles säker pa att du riktigt älskar mig, Angda?
frågade han, och han log igen.

<p>- Alldeles säker!

<p>Hon skakade på huvudet, sa att det blonda håret föll ned
i hennes panna. Han strök upp det igen, han ville se hennes
ögon. Kanske ville han njuta också av hermes förlägenhet,
kanske ville han att börja med långsamt smaka demma första
yttre oskrld, hennes ljuva flickblygsel.

<p>- Du är inte rädd mer?

<p>- Inte alls!

<p>Men det for en skv över hennes ansikte, en glödande rod-
nad, som visade hur upphetsad hon var.

<p>Nu satte han sig bredvid henne. Hon var awaktlmde
Hennes hämder knöto sig om hans. Då kysste han henne. Hen
nes läppar mötte så villig hans.

<p>Men plötsligl stelnade hon lill. De hade lämnat dörren öp
pen, och hon tyckte att hon hörde steg där ute. Inmm han
visste vad hon rimkte göra, hade hon sprungit upp och ut pa
rtöskebm. Han gick leende efter henne.

<p>- Sff du någon, Angela? viskade han.

<p>- Nej.

<p>- Tänk, vad du ändå är dum. Om det nu verkligen varit
någon och du stått här på tröskeln så röd om kinderna
Vad hade den som kommit da trott?
Hon erkände skrattande sin dumhet.

<p># # ir bara haven Mde hnn

<p>Och havet var där! Det skulle oupplösligt vara förbumdet
med hennes minne av Thomas. Hon skulle aldrig kumma höra
vågornas slag mot stranden utan att kämma hans kyssar mot
sm mun. Hon tänkte inte pa att också för Petra var minnet
av Thomas förbumdet med havet. Livets oroliga resenärer
länma alltid kvmnorna efter sig vid stranden av ett hav.

<p>Angela sträckte ut armarna mot havet. Hon önskade i
detta ögonblick att havets vägor skulle storma im mot henne.
De skulle Iyfta henne upp på sina starka ryggar och föra
henne mot de främmande land, där Thomas levat så manga
ar. Hon ville se dem, emedan han hade sett dem. Hon ville
älska dem, emedan han hade älskat dem. Och för förrta
gimgen fick hennes hjärta en angestfull aning, som kändes
som en ögonblicklig smärta, om art Thomas skulle överge
henne och årervända dit, varifrån han kommit. Men hon
glömde bort det, då han nu lade sina armar omkring henne
och ater förde henne in i rummet.

<p>Angela sjönk ned pa den av de bada mristsängama, som
hon förstod att 'll#olllas använde. Men Thomas dröjde pa
nytt.

<p>- Vill du inte laga te at dig? sade han plötsligt. Skulle du
inte tycka om det?

<p>- Jo, svarade Angela litet undrande.

<p>När de gingo in i köket, smög hon sag intill honom.

<p>- Ar det alldeles säkert att du ville ae jag skulle komma
hit, Thomas? fragade hon med en gryende ängslan i rösten.

<p>- Säkert! Visst!

<p>Thomas plockade ned en pamma från hyllan och beredde
sig att tanda prmmusköket.

<p>- A, lat mig fa göra det! bad Angela.

<p>Hon rev eld på en tändsticka efter att försiktig ha hällt
på spriten. De stodo scilla och sågo på hur den lilla ljusblå
lågan bramm. En solstråle letade sag fram till spisen, och i det
vassa ljuset tycktes lågan försvmna och blev bara en skugga
som oroligt irrade krmg veken. Men med ens flammade det
till, och primusköket började brusa och dåna. Thomas
pumpade, medan Angela stod bakom honom och sag rädd ut.
Tank om alltsammans skulle fatta eld! Men nu kom den ljus-
blå lagan fram pa nyt# och brann lugnt och stadigt. Thomas
satte på pannan.

<p>- Nu skaD jag duka brickan, sade Angela upplivad.

<p>Hon Iyfte sig på tåspetsarna för att fa tag i tekopparna
som stodo högt på en hylla. Pa samma sätt hade hon nyss
förut Iyft sig på tia för att kumma lägga armen kring Thomas'
axlar. Thomas följde henne med blicken. Ja, hon älskade.
Hennes minsta rörelse var som en smekning. Hon sysslade
med dessa enkla tmg, rörde vid dem, Iyfte ned dem, ska-
kade socker i sockerskalen, allr, som förberedde hon en hög-
tidbg akt. När hon lade tebladen i tekannan och hällde nagra
droppar kokande vatten pa dem för att de skulle sta och dra,
spetsade hon samudigt läpparna som ull en kyss. Hon ville
dricka. Hon ville iita. Hon ville allt. Hon ville sträcka ut sig
bredvid Thomas pa siingen och smälta samman med honom.
Hon var ett sådant barn att blotta vidrörandet av dessa ting,
som Thomas dagligen använde, var en stor fröjd för henne.
Nu bar hon in brickan och satte den på bordet.

<p>- Var så god! sade hon och log.

<p>Varje gåmg hon höjde koppen ull munnen, sag hon över
dess kant pa honom med svarta ögon, fyllda av förvämtan.

<p>- Berätta då nagot for mig, sade hon slutligen.

<p>- Jag har längtat efter dig, sade Thomas. Jag har tänkt pa
hur det skulle vara, när du kom hit.

<p>- Och nu är jag här! sade hon.

<p>Då gick han över ull hennes sida av bordet.

<p>- Har du druckit ur ditt te snart? fr8gade han.

<p>Genast tog hon koppen mellan båda sma händer och bör-
jade ivrigt dricka. Han såg hur hennes vita strupe rörde sig
varje gång hon svalde. Han log at att hon alltid Iydde honom
sa bokstavligt. Hon var röd om kinderna, när hon med en
liten dums satte if ran sig koppen.

<p>- Kom hit!

<p>Han hade slagit sig ned på sängen, och hon ställde sig mel

lan hans knän.

<p>- Nu skall du lära dig kärleken, Angela, sade han och såg
henne rätt m i ögonen. När du ger dig åt mig, så skall du
inte tämka att der bara är detta jag vill ha av dig, bara dm
kropp och njumingen den kanske skänker mig. Jag vill kälma
dm själ, hela ditt egendomliga jag. Alltid har jag tyckt att
den fysiska kärleken är det enda sättet att lära kiinna livets
själ. Det är den väg som natr,ren anvisat för att liv skall ge-
nomtränga liv. När du ligger i mma armar, är du dig själv,
liksom du en gång för länge sedan var dig själv, när du vilade
hos din mor.

<p>- Ars a#natoria ruecanal avbröt han sig plötsligt och log
självironiskt. Kompendium i konsten att älska i Sverige! I
bildningsrörelsernas land, där det maste hallas kurser i alltmg.

<p>Men åter bckades han fanga sm kärleksfilosofis uråd för
att Iyfta henne in i det medvema och uroendc tillstand, vari
han ville ha henne - och vari hon redan befann sig älmu myc

<p>ket mera iin han visste:

<p>- Din själ är som en liten klar droppe som lämge darrat i
daggkapans blad. Jag kan inte nå den lilla droppen, som Iyser
och blirtrar i dina ögon utan att ta dig i min famn och föra
dig till mma läppar, alldeles som jag maste Iyfta daggkåpan
mot mitt ansikte och tömma droppen i dess kalk för att fa
kälma sommarens ljuvhet och morgondaggens friskhet. Som-
liga skulle nog säga att man får samma skönhetsintryck, om
mam står stilla och ser utan att röra eller att bryta nagot. Men
så ar det nu inte för mig. Jag tillhör inte askådarnas klass.
Det gör inte du heller, Angela. Kärleken är mte för beuak-
tarna. Hos allt jordiskt liv driver kärleken till handling och
atbörd, till kyssar som vilja nå in i alla röda gap# till famntag
som eldigt vilja fylla alla håligheter. Hela jorden böljar av
livliga älskande: de vackra djuren älska varandra, de ha nästan
samma rörelser som vi, då de uränga sig m i varandra Och
jag är säker på att också blommorna och träden älska. De äro
inte rädda, och du skall heller inte vara rädd, Angela. Kärle
ken är inte till för de rädda.

<p>Han tryckte henne närmare mull sig. Hon smekte hans hår
med varsamma små heta fmgrar. När han talade om detta,
var han som en yngre Johan von Pahlen. Plötsligt hade de
ocksa blivit släkt! Hon förstod honom, såsom hon hade för
statt Johan.

<p>- Jag älskar dig, viskade hon. Och nu skall jag vara dm
älskarinna, och jag skall mte vara rädd som sist. Du ser ju att
jag mre alls är rädd nu.

<p>Då tog han helme om axlarna och böjde henne bakåt mot
bädden.

<p>Hon låg där litet flämtande och sag på honom med vid-
öppna ögon. Sa försökte hon resa sig. Men han höll skrattande
emot.

<p>- Förstår du inte, Thomas? viskade hon då snabbt. Jag
måste ta av mig de här kdäderna. Jag viU inte du skaU ha så
mycket besvär med mig som där i båthuset.

<p>Da lät han henne resa sig. Och med mjuka åtbörder los-
sade hon kdäderna omkring sig. När hon fått av sig kläm
mmgen och stod där i byxor och Iinne, blev hon helt ivrig.
Hon vek ihop kläm#ingen ordentligt på en stol, precis som
Åär hon skuUe gå och lägga sig pa kvällen. Byxorna lade hon
över den och slätade ut dem, som för att visa hur ordentlig
hon var. Inte heller skorna och stromporna behöll hon på.
Hela uden vämde hon ryggen ull för att han ej skuUe se hur
hennes kmder blossade och fa den orikuga föresrällningen
att hon var rädd. Men när hon tänkte draga av sig linnet
också, viUe mte hennes händer hjälpa henne lämgre. Da sprang
hon fram tiU honom och satte sig pa sängen brcdvid honom.
Hennes runda knän kunde ända inte Imnet dölja.
- De se löjliga ut, sade hon och försökte le.

<p>Hon böjde sig bakåt, och han kastade sig bredvid henne.
Sängen knakade till.
Den brister, mumlade Angela oroligt.
- A nej!
Han kysste henne på brösten, och hon ryste till.
- Tycker du mte om det? frågade han.

- Jo. Jo. Skynda dig bara!

<p>Men hon kämde mte ull alla hemligheter äm. Hon låg med
benen rakt utsträckta och sammanpressade mot varandra.

<p>Han fortsatte att kyssa hennes båda bröst. Då han med
läpparna rörde vid de sma bröstvårrorna, resre de sig, hon
spratt fiU, och med en plötslig ofrivilUg rörelse blottade hon
sig, utan ae hon själv visste det, genom att flytta sina ben
isär.

<p>Han nästan Iyfte henne mot sig. Hon skrek icke. VilUgt
förde hon sm kropp mot hans.

<p>- A, Thomas, mumlade hon halvkvävt.

<p>Men när Angela nu av egen vilja oemotstandUgt tryckte
sig mull Thomas, försvann varje rest av rädsla. Hon älskade
denna t,vngd över sig. Hon borrade in sitt ansikte mot hans
bröst och umdrade da etr tag över atr han inte också klätt av
sig. Men han behövde det väl inte. När hon kände hur hans
armar knöto sig bakom henne och höUo henne fången, blev
hon trygg och glad. Ett ögonb'ock var han sulla. Hon tyckte
sig höra, hur hans hjärta slog - nej hon kande det. Hans
hjärta slog darrande genom hela hennes varelse. Nu förnam
hon sitt sköte fyllas. Hon gjorde sig sa stor - sa sror för att
han skulle fa plats. A, det gjorde ont! Men hon ville vara
tapper! Hon hade en känsla av att rummet stilla väntade
nmtomkring henne. Allting vämtade med helme. Det var så
tyst. Men när sorlet fråm vågorna där ute trängde in, tyckte
hon att vågorna ville komma helme till hjälp. Och med ens
förstod hon ae hon inte fick Ugga orörUg. Det gjorde ont
då. Hur gjorde vagorna där ute? Det gick som en böljegfmg
genom hennes kropp. Hon rörde sig av och an sakta vag
gande. Själva bristtlingens smärta kändes nu som något out
sägUgt skönt. Hjältemodigt tryckte hon Thomas emot sig,
och med ens kämde hon honom glida helt m - ända mot sitt
hjärta, ryckte hon med vällust. Och något lent och ljumt
fuktade nu hennes sköte, som om det velat Umdra hennes
svidande sår.

<p>Han låg vid sidam av henne.

- Var det svårt? viskade han.
- O, nej!
Hon slog armarna om hans hals.
- Nu är jag din älskarinma! sade hon glatt.
- Ja, sade han.

<p>Då lade hon sitt huvud mot hans brösr. De lago alldeles
stilla. Hela hennes kropp glödde. Fastän hn tagit bort sma
hinder, kände hon dem ännu omkrmg sig. Hon tyckte att
hon alltid skulle kämma dem. Hon urodde också, att hennes
sköte allud skulie bära på denna tvngd som kämdes så ljuvlig,
som om hon bure honom mom sig. Sa kändes det kanske se-
dan, när man bar på ett litet barn. Plötsligt vrskade hon:

<p>- Thomas, kanske jag får ett barn.

<p>- Du vill visst att allt skall gå fort umdan, log han. Men
du får lugna dig, så raskt går det mera sällan.

<p>Då kände hon sig besviken, som om något varit ofullbor-
dat. Hon tänkte inte nätmare på har hon skulle reda sig en-
sam med ett barn. Någon gang hade hon väl umdrat, om ham
skulle gifta sig med henne. Men han var ju redan gift. Djupt
mme i sitt hjätta urodde hon kanske ämdå, att hn en dag
skulle komma uill henne och säga atr han nu gjort sig fri och
att hon sknlle bli hans husuu. Men hon hde nnte grubblat
över det. Det var nog för henne att få ge sig till honom och
att få vara tillsammans med honom.

<p>Där hon lag, tyckte hon att hennes kropp vidgades - vär#te.
Sa hade hon aldrig förr kämt sm egen kropp. Men nu delade
hon den med en annan - med Thomas. Hon tyckte att hon
själv endast var en slida omkrmg Thomas Meiler.

<p>Hon hade mycket att fråga om. Hon började tala täe intill
honom, alltjämt med sitr huvud mot hans bröst. Men då hn
icke svarade lämgre, Iyfte hon upp huvudet och märkte att
han somnat.

<p>Då stödde hon huvudet i handen och lag stilla och såg på

Hans hår var oredig, men hon vågde mte röra det för atr
lagga det till rätta. Man fick inte störa honom. Hon tyckte
att han var vacker, när han sov. Och plötsligt var det som
om det funnes tva Thomas. En Thomas som konverserade
med mälmiskor och vilkens stämma hade en ironisk, skatp
klang. Hon visste atr man var smått rädd för demme Thomas
och hon mindes att hon själv varit det. En Thomas som gatr
på upptäcktsfärder i främmande land, som hade något för
hårdnat i blicken och som en gang velat "framat", som andra,
men knappast ville det längre. En Thomas, för vilken dröm
men blivit till en rutmande materia - som fummit hur litet
vart allumg var och därför gätna till hämnd ville slita sönder
och förstöra allt.

<p>Och sa denne sovande Thomas som ännu kumde drömma,
helmes Thomas!

<p>Han var sa olik den andre, som om en ytrre hård hud ska
lats av hans ansikte och lämnat det naket, vekt och värnlöst.
Och det var intt bara nu när han sov, som hon såg honom
sadan. Nyss när hon tagit av sig de besvärliga kläderna, hde
hon halvt vämt sig om och fatr syn på hans ansikte, och da
mindes hon också, hur han beuaktade fru Landborg vid etr
tillfälle på midsommaraftonen. Han hade haft en mm av
håmfull sammanbiten ondska som förskräckte henne. Var
famms den minen nu? Och det var för henne, som om ham
skämkt henne nagot dyrbart och oändlig skönt .. bilden av
ett främmande vackert landskap, av hans själs mildaste land-
skap, som återspeglades i hans ansikte umder sällsynta som-
der. Hade någon annan än hon varseblivit detra landskap?
Hade nagon annan än hon fatt glädja sig at skuggoma ocb
dagrarna över det, dessa glidande skuggor, dessa frambbr-
trande ljus, som sammanflöto i en harmoni som tycktes
gudomlig?

<p>Med en liten suck lade hon sig till rätta bredvid honom och

makade sirt huvud så nära som möjligt mtill hans på kmdden
Hans anderag, den ro som utströmmade fram hans väsen då
han sov, rann över till henne. Hon somnade med ens själv in
i en t#mg slummer, uttrötrad av sina känslor och mjuk i ara
lemmar.

<p>Och medam hon sov vid hans sida svävade lätta väsen, ska-
pade av drömmar och med samma glidande rytm som ha-
vets vågor, förbi hennes slutna ögonlock. Det hon nyss upp-
levat sjönk djupt ned pa boeen av hennes hjärta. I sömmen
mmdes hon det, men som något som hänt för sa länge sedan,
art det redan blivit ett med henne själv.

<p>Där växte ett träd i hennes drömmars trädgård. Dess
blommor gmngade framför henne. De bildade t#mga gyllene
pungar. Vad sågo de ut som? De liknade nagot Angela nyss
sett en skymt av. Men i drömmen hade hon icke tid ae reda
ut för sig vad det var. Och när deras kalkar nu långsamt,
långsamt öppnade sig, bara till häbften som om de endast
motvilligt släppte *am vad de hade inom sig, såg hon stan-
dare tjocka som sma stammar sträcka sig fram mot henne.
Och någon sade henne art detta var livets träd. Fran dessa
ståmdare, sjudande och kokande av kraft, skurie hon kunna
hämta liv at generationer av nya människor. När hon lämg-
tansfullt sträckte sig mot dem, förvandlades hon själv till en
blomma, som bara hade att öppna sig för ståndarens frömjöl
och härliga saft. Så hade hon velat stå länge nedsjunken i
varm mylia och oavlåtligen ta emot, med en känsla av att
jordens eget moderliga hjätta drev sma pulsslag genom henne.
Aven blommor och träd älska. Vem hade sagt det? Thomas
Meller! Hon log i drömmen, som en blomma ler. Och när
hon tiuade ned, såg hon att en kmopp spruckit ut på hennes
stjålk. En blomknopp. Ett barn! Hon lät daggen falla på
knoppen, grät av glädje över den. Och där hon låg bredvid
Thomas, tryckte hon i sömnen händerna mot sina nmda
kmoppande bröst, som han för bara några minuter sedan kysst.
Men med ens sköljde havet in i hennes dröm. Det var ett

vredgat och mörkt hav, som hade släckt allt htmmelens ljus

<p>sina stormande vagor. Det sopade bort det vackra urädet, sa

<p>att de starka standarna brötos av och dränktes i vattnet. Och

<p>det ryckte Angela fram stjälken och den halvutspruckna kmop
pen och förde henne med sig ut. Och nu var hon inte lämgre
en blomma, mättad av solsken och längtande efter kärlek,
hon var en stackars iiten människa, som drev hir och dit
bland vågorna. De lekte grymt med henne. Lika stora svarta
kattdjur med Iysande gröna ögon, sutto de pa huk och bol
lade henne emellan sig. Ibland stack en havsväxt, ett vid
under med kior och armar som vilie suypa henue, upp um
der henne och rev hennes kropp blodig. Men fastäm hon
tyckte att blodet forsade fråm henne, såg hon endast fem
sma röda bloddroppar glänsa till varje gang hennes kropp
höjde sig över vattenytan. Da grät hon över att de mte voro
fler. Hon längtade efter att förblöda, efter att fa dö ocb
siippa plågas mer. Men vagorna tvcktes fortsätta sin lek med
henne i timmar.

<p>Och utan att hon nssre hur det gått till, torkade plötsligt
havet m, och havets botten var en järnvägsstauon. När hon
försökre röra sig, var hon sa tung och tjock att hon först
knappast kunde vända sig. Da förstod hon ull sm förskräc
kelse att vagorna strömmat in i henne. Hon hade sugit upp
dem som en svamp drar ull sig vatten. Men hon k#mde mte
iigga kvar, emedan tågen kommo och foro på blixuamde
jätnvägsskenor. Vagnarnas hjul rullade tätt mtill hennes hu
vt#d

<p>När hon försökte resa sig, var hon en humd - en mmg s#or
humd med en päls som fick henne att jämmeriigt svettas.
Hon hörde en vissling och Iyfte huvudes spänt Iyssuande.
Det var hennes herres vissling. Då satte hon av. Det var svår
att röra sig med denna kolossala kropp som hade hela havel
i sig .Men hon sprang ämdå flåsande mellan benen pa alla
dessa mäm iskor som funnos pa stauonen.

<p>Högt över sitt huvud hörde hon röster. Hon tyckte d#

läto så fula. De kommo från svälida suupar med stora röda
körtlar i. En cigarrett brände henne pa nosen. Och när hon
ryckte ull, hörde hon nagon gapskrattande skrika:

<p>- Tim pa den dräktig tiken.

<p>Da foro hennes tankar till den halvutsPruckna knoppen,
barnet hon skapat när hon var en skön blomma. Och hon
vred sig i kval över att hon nu biivit ett djur.

<p>Den gälla visslingen ljöd på nytt. Och hon fattades av en
sadan oro att hennes herre skulle resa ifran henne, imlan hon
hamm fram, att hon på ett hjälplöst och löjligt vis började
snurra rumt på samma fläck.

<p>Vatmet i hennes kropp uängde på. Det värkte sig fram
ur henne, rann i sma floder ned på perrongen och fortsatte
ned hll järnvägsskenorna. Hon såg folk Iyfta fötterna för att
inte bli vata. Damer drogo åt sig sina klänningar och sade:

<p>- Fy!

<p>En svart karl kom med en stor sopkvast och sopade bort
det. Hon skämdes över vad hon ställt ull. Men nu var hon
litet lättare. Da började hon på hundars sätt sprmga efter
vagnarna, nosande på trappstegen. Hon fick fet olja och sot
pa sig. Ångan, som plötsligt fräste ut ur en venui, brände
henne så att hon tjöt högt.

<p>Nu visslade hennes herre igen. Ack, var famms han? Hur
skulle hon bland dessa tusen fötter, bland dessa millioner
lukter kumma få rätt pa honom?

<p>Men bland dessa millioner lukter igenkände hon plötsiigt
hans! Han maste vara nagonstädes i närheten, fastän hon mte
kunde se honom. A, det var han! Hans lukt kittlade henne
så, att hon nös till. Men den var som en smekning som
glmgadc i luften, efter det hennes herre hållit upp sm hand.
Hon skälvde i alla leder. Hon njöt av denna lukt, som om
hennes herre redan hade sina fungrar i hennes päls.

<p>Hon lade sig på rygg och rullade sig vällustigt fram
och tillbaka. För ögonblicket glömde hon att söka. Men
en fot uampade hårt till henne och tvingade henne upp
gen.

<p>Hon fortsatte utefter vagnraden. Nu hördes mte visslingen
längre. Ett skarpare ljud klöv luften. Det var lokomouvet
som skrek åll. Vit rök svepte över perrongen och tog bort
alla andra lukter, dränkande allt i sot. Och där pa uappsteger
tiil en av vagnarna stod han. Det var Thomas.

<p>Han höll pa att stiga upp på plattformen och vände ryggen
till. En rygg av sten som var som en mur, som värte i höjden
upp omkring honom. Och när han vände sig om, k#mde hon
inte se hans ansikte, emedan han hel och hallen blivit om
gärdad med denma mur av sten. Det såg ut som om han ståtr
ilme i en skorsten.

<p>Hon flög emot det hårda omhöljet. Bet i det. Kastade tin
kropp mot det. Och när hon andfådd tumlade ned pa per

<p>rongen igen, gick taget.

<p>- Angela! sade Thomas leende till henne tätt vid hen
nes öra.

<p>#, hon vaknade. Med en förvirrad min stirrade hon upp i
hans amsakte:

<p>- Har jag sovit?

<p>- Ja, och jag också, sade I'homas. Jag sov sa litet i natt,
därför att jag låg och tänkte på hur det skulie bli, när du kom.

<p>- Jag drömde, sade Angela då.

<p>Hon sattc sig upp, och han reste sig ull häUten, där hm
låg, och stödde hennes rygg.

<p>Hon frös ull litet efter sömnen. Och då hon tog pa sma
knän, voro de nakna. Hon hade glömt att hon bara hade
limmet på sig.

<p>Dunkelt mmdes hon sin dröm. Dess ängslam satt ännu kvar
i henne. Hon lutade sig ullbaka mot Thomas och frågade:

<p>- Drömde du ocksa?

<p>- Ja, svarade han. Men jag kan knappast längre komma
ihåg vad det var.

<p>De sutto stilla och sago framför sig. Rummet de beftumo
sig i tycktes dem bada sa oändligt långt borta. De voro rädda
att röra vid sakerna omkrung sig, som om de gripits av en
misstanke att de då skulle träda händerna genom tomma

1# #ra#enllerna  tO9

Imf#en. Viiken värld var den verkligatte? Vilken värld var
deras?

<p>Flera timmar varje dygn lämnade de denma värld, som just
da syntes dem så säker och bergfasr, och flö#o u# i det dunkla
vatten, som var sömnens och drömmens rike. Och under de
vakna ummarna buro de ännu inom sig ett domnande minne
av drömmens mmdcrliga vaxtvärld. En dofr var omkrmg dem
från dess blommor. En stickande känsla satt ämmu kvar i
deras lemmar, långt efrer de# de vakna# som gav dem en för
nimmelse av att de rör# vid eljes onabara tmg.

<p>Voro dessa drömmar, var demma sömn en langsam för-
beredelse till döden? Dog man så ett li#e# stycke varje natt
- eDer lärde man sig leva? Fafiingt a#t fraga, när ingen gav
ett svar.

<p>Angela och Thomas uyckte sig plötsligt intiD varandra
med en känsla av att rummet denna korta smnd de sovit
sida vid sida blivit fientligt stämt emo# dcm. Förur hade
Angela tyck# att rummet med henne väntat och längtat, nu
visste hon ej, om mte väggarna skuDe kasta sig över henne och
Thomas och kväva dem båda. Och hon klängde sig fast vid
Thomas, som om han nu vore det enda uygga - en ö som
havet kastat upp henne på, så att hon skuDe slippa drunkna.

<p>Han lossade varligt hennes hämder.

<p>- Jag uor att du måste klä pa dig nu, sade han. Flickan
kan komma tillbaka.

<p>Då frös hon ull, som om han sagt nagot ovänligt. Men hon
reste sig Iydigt och gick fram tiD stolen, där hennes kläder
lågo sa ordentligt hopvikna.

<p>Han satt kvar pa sängen och betraktade henne, när hon
tog pa sig dem. Han älskade hennes ben, som voro li#e# du
niga. Hennes rörelser, då hon drog på sig suumporna och
böjde sig ned för att knyta sina skoband, voro fuDa av be-
hag. Och när hon nu höll upp klänningen för att uräda den
över huvudet, var han framme hos henne.

<p>Han grep henne om livet och nästan Iyfte henne upp mo#
sig.

- Ar du ledsen för någor? fragade han.

<p>Han hade märk# de# lilla moln som farit över helmes an-
sikte, när han nyss sagt att hon maste gå.

<p>Hon pressade sin kind mot hans. Åter var rädslan för all#
omkrmg henne där.
- Du far ju aldrig din väg? sade hon med ens.

<p>Och när hon sade det, tyckte hon sig höra taget i drömmen
ge nD en gäll signal och såg hur den underliga stemmuren
likt en skorstcn växre upp kring Thomas MeDer.

<p>Men Thomas hadc ryckt tiD vid hennes fråga. Hans ansikte
skälvde. Varför fragade hon sa nu? Han svarade inte, bara
uyckte sina läppar mot hennes, hart som hade lun vela# för
segla dem.

När Angela en stund senare gick därifrån, vände hon sig
oupphorligt om för att se pa Thomas, som stod kvar på

<p>Srdan fortsarte hon att gå genom skogen. Hon vandrade
langsamu Hon Iyssnade ull faghrna som sjöngo. Åmmu blom
made linnean över tuvorna. Ibland lade hon sig på knä och
andades in blommornas doft, sasom hon gjort den där mor-
gonen, då hon väntat att få se Thomas. Här i skogen fmmos
inga fientliga makter. Mossan smög sig i en smekmmg mor
hennes fot. När en kvist svepte över hennes ansikte, tyckte
hon att den ullviskade henne något. Hon kände en gränslös
glädje. Hennes kropp var lätt som en fågels. Hennes hörsel
var skarpare än vanligt och uppfattade varje ljud i skogen.
Det var, som om nagot öppnats mom henne, en dörr som
föru# vari# sluten. Hon tyckte sig leva genom tusen liv. Såg
hon en fågel sitta och vända sitt liDa huvud på en gren och
titta p# henne med de klarasre ögon, flög suax hennes själ in

i fågehn, och hon fick en behaglig känsla av att hon svingade
sig fr#m kvist till kvist och att hennes strupe var fylld av
klingande locktoner. Och imeans slingrande revor drogo
henne med sig. När hon låg pa knä framför en Nva, blev

rötter i jorden, och genom alla hennes lemmar löpte ström-
mar av svalka och virme, som fmgo dem att svälla och
sträcka sig.

<p>Nu var hon nära #sa. Hon slog m på en väg som gick
bakom #sas park. Hon ville mte träffa någon. Men när hon
bara hunmt en bit av vägen, kom Starmy emot herme.

<p>- Var har du varit? fragade Stanmy genast.

<p>Angela log:

<p>- Jag har tagit mig en langpromenad.

<p>Stamny vände ocb följde med Angela.

<p>Angela såg pa henne fr#m sidan. Det var nagot hos Stanny,
som väckte hennes medlidande. Kunde det endast vara sorgen
över humden, som gjort hennes ögon sa mörka?

<p>- Hur är der? fragade Angela vänligt, n,ir Stamny inte
sade något.

<p>Stanny lade sin arm i Angelas. Och när hon gjorde så och
Angela kände den lätta tyngden av hennes arm och fing
rarna som rörde vid hennes, var det som nyss i skogen. Hon
tyckte att hennes egen själ flög in i Stamnys.

<p>Stra# blev hon tyngre i gangen, och hon kände en smärta
som skar som en kniv igenom henne. Och de slöjor, som
Stalmy fötut dolt sig i, så att Angela inte kunnat se henne
klart, revos itu. Och nu visste Angela att Starmy givit sig åt
Bernard - åt sm bror. Så hade Angela nu blivit en syter till
dem, som älska helt och utan förbehall.

<p>Angela sade i en viskoing:

<p>- Det ir Bernard.

<p>Stalmy betraktade henne med stora ögon. Dct ryckte krnng
helmes mun. Så brast hon i grat.

<p>De satte sig på en sten vid sidan av vägen. Angela såg hur
imean trycktes ned umder Stannys fot, och hennes hjärta

pressades ihop.

<p>Och Stanny berättade stötvis, medan hon hela tiden sag
pa Angela. Och blicken i hennes ögon mera äm hennes ord
utttyckte en hopplöshet, som Angela aldrig mött hos nagon
manniska.

<p>Hon älskade Bernard, men nu var hon mte lämgre säker
pa att han älskade henne. Hon hade tillhört honom. Hon be-
rämade det enkelt, som om hon ämmu inte fnmmit nagot märk
värdigt i det - som om det vore något så alldeles naturligt.

<p>Men när Stammy nu märkte att Angelas blick vidgades och
att hon drog efter andan, som om den andra kört ned nagot
i hcnnes hals, sa att hon nu var nära att kvävas, började ater
den där k,inslan, som väckts hos henne den kvällen Gray dog,
att gnaga henne.

<p>Hur kan Angela bli så förskräckt? tämkte hon.

<p>Men Angela, som icke förrän nu för en stnnd sedan tyckt
sig riktigt säker på det som hennes aning lämge viskat åt
henne, kände sig helt bedövad, när Star,ny verkligen berät-
tade det.

<p>Jorden snurrade runt för henne. Hon grep med händerna
i luften, som om hon velat hålla kvar något, hon vitste mte
själv vad. Det var som om allt gled umdan henne.

<p>Den glädje som fyllt henne, då hon vandrat genom sko-
gen, mörknade - en ädelsten som nu miste sm glans av att
någon blåst en giftig andedräkt över den.

<p>- Du narras! Det är något du himlr pa, sade hon mot tin
vilja.

<p>Angelas skräck smittade Stanny. Och så kom stormen över
henne. Hon var en mäm#iska som gått i sömnen och plövsligt
vaknar uppe på raket av e« hus. Hon svindlade. Och nu kas-
tade hon sig raklang i gräset och borrade ned hämderna i m-
vorna omkring sig, som om hon varit vansinmig av fruktan
för djupet under sig.

<p>Hon skrek inte. Men det steg ett gurglande ljud frm hen-
nes strupe. Det lät som de hetsiga amdelagen från en hätt,
som fatt ett rep om halsen och söker göra sig fri.

<p>Och med ens förstod hon, innan hjärnan ännu riktigt
hunnit fatta det, vad hon gjort. Hennes eget blod ropade till
henne. Hon ville slita sig själv i bitar. Hennes naglar borrade
sig in i hennes bröst. Hon bet sig i läppen så att den sprang
i blod.

<p>Och hela tiden kände hon ändå Bernard mot sig. Hans
vackra ansikte var tätt intill hennes. Hans läppar viDe kyssa.
Under hans bara bröst arbetade det, som om han ansuräng
sig. Då skrek hon ull:

<p>- Bernard!

<p>Hon rusade upp. Angela hade följt henne med oroliga
bbckar. Men nu sprang hon emot Stanny.

<p>- Vad tänker du göra? ropade hon.

<p>Stanny sade bara ett enda ord:

<p>- Havet.

<p>Angela grep henne om handlederna. Hon visste vad Stanmy
ville göra. Havet, det var svalt och grymt. Hon skulle följa
med en våg så langt ut den ville bära henne, och sedan skulle
den rycka henne ned i djupet.

<p>Angelas kärlek ull Stanny, som hon sparat på så länge,
slog upp i full låga.

<p>Nu kämpade hon med henne. Hon visste inte, varifrån
hon fick krafter. Stanmy var så mycket större och krafugare
äm hon själv. Med en sista ansträngning fick Angela ikull
henne på gräset. Hon såg ned på henne. Hade hon slagit
sig? Hon lag sa onaturlig stilla. Angela satte sig bredvid
henne.

<p>- Gjorde du dig illa? viskade hon ull Stanny.

<p>Stanny Iyfte ett vitt ansikte mot henne. Med cn liten urött
suck lade hon huvudet i Angelas knä.

<p>En ek hade förirrat sig in bland granarna här, där skogen
glesnat. Det var en underlig liten ek, den hade blivit sådan,
emedan den inte fått nagon ordentlig plats att vära på och
därför förkrympts. Stammen liknade ett ben som långsamt
vissnat, men urädets krona, som äntligen fått rymd omkring
#in hrrAde ut sitt vackra grenverk och de bjättgröna bladen

<p>voro genomskinliga av lekande solstralar.

<p>Angela satt och beuaktade uäder. Hennes tankar rrrade
btet. Hon tänkte på fru Landborg och såg revolvern i hen-
nes hand. Hon tyckte inte det var umderligt att Stanny ville
dö. Hon hade en mor, som vid varje tillfälle det föll henne
m talat om att hon ville skjuta sig. Men fru lu Landborg
tycktes bara leka med döden. Revolvern, den svarta lilla
tingesten med det tomma runda ögat, svängde hon i stället
i den tonlösa, öde luften framför sin dotter.

<p>Till siut sköt hon Stannys hund - Stannys älskade hund.

<p>Nej, det var inte underlig att Stanny ville dö. Angela
smekte henne sakta över pauman. Hennes eget hnvud var så
tumgt. Vad skulle det väl klmna bli av Stanmy och
Bernard? Men Angela vågade mte riktig snndda vid den tm-

<p>Hon tänkte på det slappa draget krmg Bernards mum. Det
hade hon hg märke till redan första gmgen hnn såg honom.
Hon kände att hon avskydde honom nn. Vad hade han gjort
sm syster? Hans lilla syster!

<p>Stammy öppnade ögonen.

<p>- Kyss mig, Angela, viskade hon hjälplöst.

<p>Då böjde sig Angela ned för ae kyssa henne. Hon mötte
Stanmys ögon, där pupillerna blivit stora och mörka. Ett par
ögon fyllda av angest. Och Angela tyckte att hon själv
svmdlade rom Stanny nyss, därför att dessa härliga ögon
icke tycktes ha någon botten, utan ledde rätt ned i jordens
innandömen

<p>Och när hon kysste hennes mnn, k;inde hon jord klibba pa
sin egen. Stannys läppar hade en smula jord omkring rig.
emedan hon nyss rnllat omkring på matken, men fråm denna
sumd var Stammy i Angelas tankar på ett mystiskt sätt för
enad med jorden - med den jord som lät förkrympta trä
växa upp ur sig, uräd som inte kunde andas med fuDa lumgo
och na ull skönhet, förrän de vuxir sig närmare himlen.

<p>Sranny reste sig. Hon skakade av sig mossam som fastr#
på hennes klälming.

<p>- Vet du vad vi skola göra? sade Angela. Vi ga ned tiD
havet.

<p>Hon hade sagt det i god mening, men Stammy ryckte till,
och hennes ögon mörknade pa nytt.

<p>- Jag menar bara ae vi kunde bada, sade då Angela.

<p>De sågo pa varandra. Så brast Stanny i skratt, ee hatt
skrae som var olikr henne.

<p>- Nyss tänkte jag dränka mig, sade hon. Nu skall jag bara
gå ned och bada! Förslaget är utmärkt.

<p>Hon började vandra ned mot stranden, hastigt som om
mardrömmen åter sämkt sig i henne.

<p>Angela var med ee par steg hos henne. Hon tog Stammys
arm, och när de gingo förbi Osa, saktade de stegen. Om nå-
gon skulle få se dem, finge inte något ovanligt märkas.

<p>Inne i badhuset räckte Stanmy den röda baddräkten, fru
Isa Lamdborgs baddräkt, at Angela.

<p>- Du kan ju begagna den en gång till, sade hon och log
litet.

<p>- Det skall jag visst det.

<p>En av hyeerna var låst. Då klädde de av sig i samma hye.

<p>Det hade hänt dem mycket, sedan de den där morgonen
efter sie första möte här vid ösa hade badat tillsammans.
Då hade de mte råkats pa ure ar, och de hade inte velat se
tillbaka på den dd de varit shlda åt, rädda för ae nagot skulle
ha skee, som k#mde göra ae de ej längre skulle förstå var
andra. Ingentmg sådant hade i själva verket inträffat. Men nu
pa de få veckor som förfluut, sedan de ater börjat vara åll-
sammams, hade de hummit förämdras mer än pa de ure aren.

<p>Statmy visste att Angela ålskade Thomas Meller. Hon anade
att han var detsamma för Angela som Bernard för henne
själv. Men Angela hade mgenting sagt.

<p>Medan de klädde av sig, granskade de varandra i smyg.
De ville inte bloKa sig. Det var som om deras nakna kroppar
sklllle kmmat visa märken efter älskarens händer och mun.

<p>När Angela kommit till linnet och skl#lle draga det av sig,
gav hon till ee litet utrop av förskräckelse, Stanny såg hastigt

pa henne. Vad var det med Angela? Blossande i ansiktet,
hade hon sjunkit ned på bänken och höll nu händerna för en
flik av Sie linne.
- Vad är det? fragade Stanny.

<p>- A, mgenung. Jag har visst rivit mig. Det var blod på
tyget.

<p>Men Angela hade see fem sma röda bloddroppar pa sitt
rume. Det var de bloddroppar hon drömt om, när hon sovit
vid Thomas' sida.

<p>Stammy kom och saee sig bredvid henne. Ocksa hon hade
bara linnet pa sig, och välvningen av hennes krafuga bröst
syntes över spetsen. Angela vågade inte titta upp. Hon för
stod vad bloddropparna betydde. De hade droppat fran hen
nes sköte, da hon givit sm oskuld åt Thomas. Kanske hade
hon see dem, innan hon sonmat, och så hade de vävts m i
hennes dröm.

<p>Utan ae veta detta rörde hon ororgt sina händer, och da
såg Stanny dessa runda små fläckar. Hon kände igen dem.
Just sådana sma röda bloddroppar hade hon haft pa sie eget
rume efter den där aftonen, da Bernard och hon vant i
bibroteket.

<p>- Vi ha äntrgen blivit kvmnor, sade Stanny plötsrgt.

<p>Och i en känsla av ae de förlorat något och kanske också
vunuut något, slogo de armarna om varandras rv och uyckte
sig intill varandra. Angela glömde ae Stanny älskade sin
egen bror. Där hon vilade i Stannys famn, kände hon ae de
voro rka varandra, att deras öden slingrade sig in i var
amdras. Inom Stanny dröjde ännu oron efter det häfuga ut-
broeet nyss. Men när hon see blodet på Angelas underklä-
der, var det som om bloea åsynen därav lindrat hennes sorg
och mmskat klyftan mellan dem.
Angela drog sig andfadd if rån Stanny.
- Jag skall berätta allr för dig en gång, sade hon.
De saee hastigt på sig baddräkterna.
Från trappan stego de ned i vatmet. Det var mte kallt nu

som för n8gon tid sedan.

<p>Sunny ville simma ut genom luckan, men Angela grep tag
i henne.

<p>- O nej, Stanny, sade hon.

<p>Och då blev Stanny kvar inme i den lilla bassängen. Men
båda stirrade ut mot havet. öppningens kanter skuro av en
bit av utsikten at dem, sa att de tyckte sig ha oändligheten
inom en trang liten ram. Det gav Stanmy en vild lust efter
att skaka ned hela badhuset, spränga väggen och själv fa
flyta ut I det bla. Men Angela tyckte, att hon här i det
ljumma vattnet, som solstrålarna lekte mot, åter bade en
njutningsfuD förnmmmelse av det där varma och lena, som
fran Thomas Mellers kropp strömmat m mot hennes sköte.

- Jag tycker inte om den flickans utseende, sade Alexandra
en dag i juli. Sa ser inte en flicka ut, som levat anstämdigt.

<p>Man satt på verandan vid frukostbordet, ocb Frideborg
hade nyss glidit ut efter att ba serverat äggen.

<p>Stellan gav till ett elakt skratt.

<p>- Jag finner imte nago# fel på Frideborgs utseende, sade
han. Hon är fast och blank i köttet, bara litet mörk umder
ögonen. Jag har lust att måla henne.

<p>- Det är roligt höra att du har lust att måla, men inte ha
vi sett till nagra resultat i sommar just, ammärkte Peter. För
övrigt tycker jag du begagnar onödigt tekriska uttryck om
dma tilltänkta modeller.

<p>Stellan g#mgade på stolen. Det sag livsfarligt ut. Han tog
självsvåldigt spjärn med fötterna mot bordsbenen.

<p>- Sluta upp, Stellan, bad Liliam.

<p>- Ja, snälla mamma. Små barn gunga ni, så hjärnan skakas

till gele mme i dem. Men om jag skulle vilja g#mga litet och
ateruppliva barndomsminnena, så far jag bannor.
Och Stellan knackade förgrymmad sönder sitt ägg. Han
förde det till näsan och luktade på det, innan han vågade äta
det. Han gjorde alltid så. De som sutto i närheten av honom
fmgo kväljningar därvid, emedan han mgav dem en före-
ttällmmg om att ägget måste vara ruttet.
- Var ägget bra? frågade Paula litet skarpt.
- Å ja! Å ja!
Stellan tittade upp och låtsades granska dem allesammans.
- Vet ni vad utseenden angår, sade han, medan en liten
flod av äggula rann utefter mumgipan pa honom, sa tycker
jag faktiskt mte om utseendet pa någon av er i sommar. Ni
se absolut glåmiga ut.
Han svängde av och an med sitt stora tomma, klotrunda

<p>huvud. ögonen vattnades och tycktes tränga ut ur sma hålor
- Det är något i luften, sade han vist och blev tyst.
- F.sch, du pratar, sade Peter godmodigt. Det är en härlig
luft här. Och umderbart vackra dagar.
Angela som sa« så, att hon hade utsikt över trädgården,
stödde hakan i handen och blickade drömmande framför sig.

<p>Hennes farbror sade att dagarna voro underbart vackra.
Vad visste han om det? För Angela var det denna tid som
om sommardagarna flytt alla andra platser och radat upp sig
kring Thomas Mellers fiskarstuga. Överallt annorstädes var
det #omrum. Hon frös, när hon inte var i hans närhet. Hon
märkte Icke att bären moBade i trädgården krmg Nybo.
När Paula kom sprmgande med en handfull jordgubbar ocb
syntes glad över att man snart skulle få jordgubbar till ef-
terrätt, såg Angela bara frånvarande på henne. Hon var inte
med. Hon var alltid i tankarna hos Thomas Meller. Efter den
första tiden då hon känt med hela naturen och da hennes själ
tycktes vilja flyga in i allt, därför att den inte kunde rymmas
mom henne, hade det kommit stunder, då hon hade en för
mmmelse av att allt, som inte stod i samband med Thomas,
var henne främmande.

<p>Som en liten främlmg med svarta ögon som drömde,
vandrade hon omkring bland sma anförvanter. De andra voro
väl för mycket upptagna av sitt för ant lägga märke till för
ändrmgen hos henne, men Petra följde henne med oroliga
blickar.

<p>Också nu, då hon såg hur Angela glömde bort att äta,
hörde Petra sitt hjärta bulta av en tmderlig oro.

<p>- Du äter för litet, sade hon till Angela.

<p>Då betraktade Angela henne en sehmd och fortsatte se
dan förstrött sm måltid.

<p>Hon visste ju mte att Petra många nätter låg vaken ocb
Iyssnade till hennes andeta# Hon visste inte heller att Petra
förstod vart hon gick, då hon sade att hon skulle taga sig en
långpromenad. En dag hade bon tiU och med sagt att hon
skuUe gå till Ösa, och da hade Petra följt efter helme pa av
stånd. När Petra sett an hon gick förbi Ösa och slog in på
en annan väg, hade hon också följt efter henne pa den, döl-
jande sig bakom träd och buskar, rädd att Angela sknlle
vända sig om och upptäcka henne. Men Angela hade mte vänt
sig om. Hon hade gatt fort. Ibland sprang hon, som om hon
ej nog hastigt kunde komma till m#let. Och när Petra sett
henne ga in i Thomas Mellers stnga, där hon själv mte älmu
varit, hade hon lagt sig ned i skogen och gråtit bittert. Hon
hmde inte varna Angela. Inte råda henne. Alltför väl visste
hon att hon då vid de första orden skulle ge uttryck at sin
egen längtan. Och Angela skulle första! Sa måste Petra med
sysslolösa händer och värkande hjärta åse, hur Angela så
småningom förvandlades mför henne.

<p>I#r han mycket god mot helme? tänkte hon. Och hon min-
des hans kyssar och kysste själv ibland Angela, när dffma
med röda heta läppar kom hem från Thomas, som ville hon
från denna umga flickas mum stjäla smaken av sin forne tro-
lovades smekningar.

<p>Frideborg kom nu in med kaffet. Petra fann att Frideborg
verkligffn såg trön ut. För en gangs skull hade Alexandra
baft rätt. Det var något i helmes utseende som inte var sig likt.

- Tack, sade Petra vänligt, da Frideborg slog kaffe i hen-

<p>Då fick hon ett leende till svar. Ansiktff med den matt-
bleka hyn ljusnade, och det glittrade till i de brlma ögonen.

<p>Alexandra sade åter, när hon gått:

<p>- Ne;, det är något fel med den dar flickan, Lilian. De bb
aDtid mindre bra, när de varit en tid på ett ställe.

<p>Lilian såg skrämd ut. Skulle nu Alexandra avskeda Fride
borg och Lilian fa besvär med att skaffa en ny? Hon kunde
inte hjälpa att hon suckade.

<p>- Vad suckar du dver? fragade Alexandra.

<p>Stellan log:

<p>- Alexandra, mamma suckar därför att hon tror att Alex-
andra tänker avskeda den fagra Frideborg.

<p>- Jag avskedar ingen, svarade Alexandra snävt.

<p>Da bbmkade Stellan mot Paula. Men Paula vände bort
bhcken.

<p>En förfärlig leda tycktes ha smugit sig over frukostbordff.

<p>Frideborg kom m med tidningarna, och Peter dolde sig
genast bakom ffn av dem.

<p>Alexandra tog en annan, och medan hon doppade en kaka
i kaffet läste hon begärligt om ett ruskigt mord, som äg rum
dagffn förut.

<p>Stellan steg upp och tieade över hennes axel.

<p>- Nu har Alexandra fåe nagot ae läsa till omväxling med
krigshotet och balkanhistorierna, fnierade han. Jag förstar
mte vad det ligger för intressant i ee sådant där torftigt btff
svenskt faeigmord. Den såuskigt kdädde mördaren är just nu
på flykt genom skogarna. Ack ja! Man famn likff, en gammal
gumma, med en näsduk i den blodiga munnffn, och alla tecken
visade på att våld blivit begångff. Kanske var det ee lust-
mord. Vara lustmördare äro verkligen lusriga. De ha sanm
humor. Eller kanske det är räeare ae säga ae de äro djupt
allvarliga och logiska. Jag har märkt ae de sällan mörda helt
umga flickor, även om de överfalla dem. Men åsynen av
gummorna tyckas de mte kunma lida. Dem slå de alltid ihjäl.

<p>- Tys$ röt Petcr plötsligt.

<p>När han blev ond, röt han alltid numera. Det var det enda
sättet för honom att göra sun stämma hörd bland de gälla
rörterna pa Nybo. Imme i staden var han fortfarande snarare
lagmäld.

<p>Stellan gled fram ull verandaräcket. Han svämgde sig upp
på det. Det var hans älsldingsplats. Han hade utsikt över alla
och kunde själv ses och beundras. Man fick, om man ville,
de ypperligaste tillfällen att beundra hans otvungma och gra-
ciösa ställningar.

<p>- Jag tror jag far in hll Stockhohm, fortsatte han att prata.
Här är gräsligt urakigt. Och hur har mamma egentligen tänkt
få Paula bortgift här på bondlandet? Bernard var ju förstås
en chans. Men han kommer sällan till Ösa, och för resten ttor
jag att han föredrog att flirta med vår lilla spanjotska.

<p>- Med Frideborg? frågade Angela, plötsligt inuesserad.

<p>- Bu! God morgon, Angela. Vaknade du nu? Jaha! Var
det ingen som såg dem smyga sin väg under midsommar-
dansen? Jag kan sla vad om att Alexandra såg det.

<p>Alexandra sadc ingenting till detta, i stället utbrast hon,
alltjämt med uin stora näsa nedsänkt i tidningen:

<p>- Här star att den gamla kvinnan hade pengar liggmde
i byråladan. Den var uppbruten. Mördaren tog förstås peng-
arna, och sedan gick han ut en bakväg. Hon hade också nagra
silversaker, som hängde i en påse pa sängstolpen. Påsen är
borta den med.

<p>- Hon tycks ha varit en guigbuk, som samlat på hög,
gumman, anmärkte Stellan känslolöst.

<p>Alexandra gav honom en blick.

<p>- Det fimms flera som tycka om pengar. Det fmns umga
män som också stå efter sådant, sade hon.

<p>Stellan som såg pa henne tillbaka kunde inte missförsta
meningen med hennes ord. Han hade aldrig betalat igen vad
han fått av henne. Hon hade visserligen givit honom pen-
ningarna, men varjc gång han glömde att uppvakra hcnne
påminde hon honom om att han i själva verket stod i skuld

till henne. I går hade de haft ett uppuäde och hon hade skarpt
bannat honom. Han var sa innerligt uött på detta nu, och
de# var egentligen dätför han allvarligt funderade på att resa

I bersan hade han ibland kysst Alexandta, tvmgad därtill
usentals ganger hade han angrat att han någonsin inlåtit
ug med henne, men han hade brukat trösta sig med att tänka
pa en del saker han andå skaffae sig för hennes pengar# Han
lat aldrlg guldet rimma mellan fingrarna på sig utm att få
nagon valuta för det. Men han gjorde ju av med myckeS ocb
de fickpengar han fick av sin far knnde omiijligt rä#k# a'll.
Och ändå var han snål - icke mot sig själv, men mot kam-
rater och när det alåg honom att bjuda.

<p>Och där han nu satt och dinglade med benen i luften,
greps han av ett väldigt äckel för Alexandra. Ackdet kom sa
plötsligt över honom att han kippade efter andan och rev i
sin väst för att få upp ett par kmappar. Hur hade han kmmat
göra sig beroende av denna mata? Forbindelsen mellan h'lss
Nilsson och greve Gusten da Värnamo, som Stellan ofta
hamat och ojat sig över med låtsat medlidande, var ju ett
mgentmg mot detta. Som väl var, hade han inte nagot nk-
ugt förhållande med Alexandra, tå han behövde lustmörda
henne. Men när han kysste hennes hud, kandes den som fisk-
fjäll, och han fick också en smak av umken fisk i murmen.

<p>Han maste ställa till med en skräll för att fa ett slut pa
detta elände! Pengar finge han söka på am at håll. Kanske
Staumy Landborg ville ha honom. Han såg ju så bra ut, och
i gar, när han mött henne ute, hade de promenerat tillsam
mans. Ja, kanske famms det en möjlighet? Man skulle aldrig
kasta nagot, om man ej hade utsikt till något bättre. Han gav
sm mor en blick. Den hjälpte honom. Var icke hon också
umder den gamla mögliga umgmöns välde? Hon hade magrat
demma sommar och hade nagot kuvat i blicken. Bort med
Alexandra Vind-Frijs! Det luktade gammal fröken i varje
vra av huser. Om han haft krafter och energi skulle han i
alla fall ha slagit ihjäl henne, som den behjärtade och rådige

mannen de läst on, nyss gjort med den gamla satkärmgen.

<p>Han k#mde inte sla ihjäl henne, men han kumde... Febrilt
började han leta i sina fickor och hittade ett litet ritblock ocb
en blyertspenna, som han alltid gärna bar pa sig. Bara de nu
mte stege upp från bordet! Ibland brukade de sitta kvar lämge.

<p>- Håll upp huvudet, är Alexandra så söt, hördes Stellans
röst, jolkande, nästan öm. Stilla! Inte röra på sigl Så ja!

<p>Alexandra rätade på sig. Hon tyckte om, när Stellan r,ågon
gang gjorde en skiss av henne. Det smickrade henne. Och hon
märkte aldrig, hur han förskönade dessa porträtt

<p>Det var många och långa veckors förtret som nu löpte ut
i Stellans fingertoppar och styrde hans penna. Han var bort-
skämd och fordrande och som liten brukade han häftigt
bryta sönder de leksaker han tröttnat pa. Nu ville han göra
detsamma med Alexandra.

<p>Han lade huvudet pa sned, trutade med munnen så att sa-
liven ramm om den, drog ett snabbt streck här, ett amlat kors-
stygn där. Han hade en talang att träffa ett slags förvridna
likheter. Det var när han målade större, anspråksfullare tav-
lor, nlka han höll på och petade med i det oändlig, som han
alltid ömkligen misslyckades. I den här skissen lät h#m Alex
andras luktorgan dominera. Han tog henne som hon nu satt,
läsande i tidningen med den langa tapirsnabeln nedsjumken
i den som om den sugit upp lukten av alla begangna brott,
stanken från virldens alla gödselhögar. Han fick demla fruk-
tansvärda näsa att svälla ut stor och svampig och lät pemlan
löpa nedåt papperet i små glada hopp för att avsluta teck-
ningen med tva nedhängande slappa juver till bröst, som
tycktes tomma och voro utan bröstvårtor. Han opererade
bort bröstvårtoma som ban väl visste fu mos där, emedan
hans avsikt var att denna fatala brist genast skulle uppfattas
s,vmboliskt och skulle genialiskt blotta hennes fattigdom på
intagande kvinnlighet.

<p>Nu... Han rev loss skissbladet och gick vardslöst över
till Peter.

<p>Peter som sae fördjupad i en orobg uurikespobtisk ledare
fick pldtsligt se Stellans skiss halka nedför hans tidrling. Med
grymtande tog han upp bladet. Han gjorde en ot#lig
r e som for att av ingrodd ovilja mot Srellans konst-
alster skrynkda Ihop det, men så fick han syn på bilden av
Alexandra. Han stirrade häpet pa den. Teckningen var över-
dadbgt glord, den elaka likheten sa slaende, ae Peter först
var nara ae brista i gapskrae. Men han bet sig i läppen och
kastade en hasug blick pa Alexandra. Hon hade mgentmg
markt. Med ens blev Peter eldröd i ansiktet. Vad ham kimt
pa sig, det som hela demma ud hemligen plågat honom, det
hade hans son med ungdombg fräckhet givit uttryck at på
ett par minuter. Det Iystet lurande hos demma Alexandra, den
fuktigt vädrande nosen, den feta, men skrynklade barmen...
Puh! Hur många näeer hade inte Peter legat vaken uppe i
sm lilla kvava kabyss ovanför sängkammaren och see för sig
Alexandra vräkande sig i hans egen säng och därvid föreställt
Slg herme just sådan som denna Alexandra på skissbladet.
Helmes röst, än sylvass och skärmde, än sträv och mulkande,
hade stigit upp genom golvet. Och han hade hört Lilians
kvävda gråt, och ibland ee kiknande, fjolligt skrae från henne
som gick honom ännu mer på nerverna. Men ham hade mte
rusat ned för ae skilja dc älskliga viininnorna åu Något hade
aJlud håDit honom tillbaka. Han visste mte vad det var. Kan-
ske hade han hindrats av det sega spindebnät som aren vävt
omkrmg honom.

<p>Han sneglade upp till Stcllan. Han förstod att om Stellan
ej ritat dit Lilian också, Lilian med armarna om Aleximdras
hals, hade han urakdaut det av hänsyn till sin far. Lade han
nu skissen framför Alexandra, skulle hon säkert packa sig av.
Det kliade i Peters fingrar av lust ae göra det. Men han
förmådde det inte! Med en liten feg förhoppmmg ae Paula
skulle vara starkare än han sköt han försiktigt teckningen
över ull henne.

<p>Paula såg på bilden. Så uyckte hon den mot sitt bröst och
gav till ee litet rop. Hon begrep suax vad hennes far ville
ae hon sknlle göra.

<p>- Vad är det? fragade Lilian en smula orolig.

<p>- Å, mgenung, mamma. Stellan har bara gjort Ale#Gmdras
porträtt igen.

<p>Alexandra dök upp ur tidningen. innan hon hade hm nit
säga något, hade Paula med kalla och darrande fmgrar hgt
skissen i hennes hamd.

<p>Alexandra satte den framför sma ögon och sag på den med
en liten fdrvämtansfull min. Peua och Angela som förstodo
att nagot var på färde, fastän de ej förmådde gdra sig något
verkligt begrepp om vad det kmmde vara, beu aktade henne
oawänt och blevo helt förbryllade av att se hennes ansikte
plötsligt förvridas. Ett gurglande ljud steg upp ur hennes
suupe. Hon vred halsen hasugt äm åt det ena hålleS än at det
andra, med sma ryckningar som kommo henne ae likna en
gement ruggig gammal gam.

<p>- Det är inte jag, fdrklarade hon kort.

<p>Men hon visste ju att det maste vara hon själv. Hon tittade
upp på Stellan, som nickade leende åt henne. Da förde hon
bilden på nytt mor sina ögon, som om hon hoppats ae hon
nyss sett fel. Nej. De obevekliga penndragen hade icke för-
ändrats. Hon blickade da fram ansikte till ansikte. Peters km
der voro ännu röda, men hans blick hade blivit hård. Och
Paula... Paula mindes just då, hmr Alexandra stäng in
henne i fårfållan, när hon var så liten att hon inte k#mde för-
svara sig, och när Alexandra mötte hennes blick, blev hon
rädd. Paula hade dragit upp överläppen. Hon morrade som
om hon ville bitas!

<p>Då reste sig Alexamdra. Hon yttrade mte ett ord. Hon
svepte förbi Stellan och gick in i huset. De tyckte att det
skramlade omkring henne, när hon rörde sig. Och strax därpå
hörde de henne i trappan.

<p>Lilian tog Stellans teckning som låg kvar framför Alex-
andras plats.

<p>- O, sade hon bara.

<p>Och sa:

<p>- Det ;ir sannerligen likt herme.

Hm klmde hon saga nagot sådant? Dröjde inte Alexandras
smekmngar kvar kring hennes axlar? Var icke hermes mum
smuts#g av hennes kyssar? Men hon fortsarte att uuropa:
'Det är sa#merligen likt henne", som om hon blivit helt för-
ryckt vid tanken pa en snar befrielse.
- Peter! ropade da Alexandra uppifrån sängkammaren. Det
ar nagot jag måste få tala med dig om.
Peter reste sig hastigt. När han gick förbi Stellan, gav han
honom en vänlig klapp på axeln, men Stellan som allaredm
visste vad som nu skulle komma hade mulnat och sag ämgs-
#ig ut.
Paula beuaktade honom litet ironiskt.
- Nu konmler räkningen, Stellan, sade hon.
Stellan gav ull en liten fnysmng och promenerade med
uppdragna axlar och händerna i byxfickorra nedför trappm
och försvamm i trädgården.

<p>Alexandra hade rest. Ingen hmde riktigt uro att det var sant.
i4.mmu flera dagar efter hennes avfärd överraskade de sig med
att vämta på henne vid frukostbordet, och ibland vågade
ingen sätta sig i hennes vilstol därför att de hade en kämsla
av att Alexandra strax skulle komma och åter taga den i be-
sittning. Men så småningom spred sig en klar genomskinlig
luft genom alla rummen på Nybo. Det var som om de ren-
sats från en jättebacill som andats ur umkenhet i varje vrå av
huset

<p>När Peter den där dagen kommit upp i sängkammaren,
hade Alexandra tigande räckt honom en liten svart anteck
mmgsbok, där hon antecknat varje öre hon lämnat Stellan.
Der hade varit ett hart slag för Peter. Hans son hade kurti
serat en gammal häxa för att narra av hemle pengar. Han
trodde först att dct var ett elakt spratt Alexandra spelade
honom. Men när han förstod att det var ett verkligt utgifts-
och pro diversekonto, var hans enda rröst den att han i och
med det att han återbemlade dessa pengar också skulle få ett
kvitto på att familjen för evigt befriats från fröken Alex-
andra Vmd-Frijs.

<p>Han hade ett allvarsamt samtal med Stellan efterat, och
Srellan vred sig som om han plötsligt fallit ned i en ormgrop.
Peter hade det intrycket att Stellan ändå inte förstod hela
allvaret. Det sörjde Peter över. Och när sedan Lilian kom
smygande och sade att nu hade mam gjort storstädning i säng-
kammaren gav Perer henne en förvånad och sårad blick och
nekade först att ligga där.

<p>- Bravo, sade Stellan när han fick höra der. Den som ändå
hade så mycket av karl hos sig som pappa! Han väntar till
dess varje spar av Alexandra är utsopat.

<p>Peter hade visserligen inte reda på hur långt Alexandras
och Lilians vänskapsförhållande sträckt sig, men han hade
kämt avsmak, när han sett dem kyssas. Det hade varit omöj-
ligt för honom att förstå, hur Alexandra förmåe utöva demna
dragtungskraft på hans hustru. Och vad han inte kunnat för
låta Alexandra var att hon fått honom att kämna sig löjlig och
undanskuffad. Nu njöt han av att slippa se Alexandra och
av att icke behöva höra mumlet fran sängkammaren som
fyllt nätterna med ett grumligt sus som fran läderlappsvingar.
En dag när Peter gick förbi jordgubbslandet fick han se
Paula, som satt där på huk och ivrigt plockade bär. Hennes
huvud var bart och hennes kopparröda hår fick guldglans av
solen.

<p>Hon reste slg upp och kom fram ull honom, försiktigt ba-
lanserande mellan plantorna. Leende räck#e hon honom en
hel näve röda jordgmbbar. Medan Peter låmgsamt åt upp dem,
frågade han henne plötsligt, om hon kände sig Iycklig.

<p>- Menar du - för att Alexandra har farit? sade hon tvek
samt.

<p>Han skakade pa huvudet och svalde ert bär:

<p>- Ne;, låt oss slippa tänka på Alexandra. Jag vill höra om
u verkligen känner dig Iycklig - om det inte är något som
sttas min hlla flicka. Ibland ser du sa melankolisk ut. Du
tror att Jag bara sitter och läser udningarna vid frukost
bordet, men rätt som det är brukar jag titta upp och studera
dltt anslkte. Du är inte glad. När man är tjugu ar och har
livet framför sig, skall man vara glad.

<p>Paula sag ned på sina händer som voro röda av saften från

1ordgubbarna.

<p>- Lycklig? sade hon lagt. Nej, det tror jag ämda inte aK
ag är.

<p>Peter lade armen om hennes liv, och de började vandra
fram och åter pa gangen. Solen sken. Ljuset riktigt ström
made ned fråm en himmel som var klart bla. Uufran ängarna
kommo dofter av nyslaget hö. Peter stnmmade framför eK
stand med svällande mörkröda pioner.

<p>- De äro vackra, sade han da ömt. Se, hur de ha druckit
m solljus och dagg! Du skulle vara som de, Paula. Bara taga
emot allt skönt och friskt. Varför är du eljes ung? Mnn måste
fylla sig, så aK man har litet kvar till de ledsnadens langn ar,
då man åldras och sakta torkar.

<p>- Jag vill vara gammal, sade Paula helt UröK. Nu tycker
jag an jag varit ung så lämge, och ändå har mgentmg hänt
mmg.

<p>- Vad skulle då hända dig, lilla toka? sade Peter. Det är
väl kärlek du lämgtnr efter. Den kommer - den kommer ull
nlla som ha sitt veK i behal1.

<p>- Så du uKrycker dig, pappa, log Paula. Men du förstar
mte riktigt vad jag menar. Ni som redan börja bli gnmla, ni
bara tala om hur underbnrt det var, då ni voro umgn. Var
det sa märkvärdigt da? Jag tycker varje dag rullar långsamt,
langsamt i väg. Man väntar otåligt så aK det spriKer i en nK
nagot skall imträffa, men ingenung händer. Alltmg är graK
och dimmigt. Varje morgon nar jag vaknar hoppas jag näs-
tan ae rummet umder naKen skall ha blivit eK annat. Nej
då! Stolarna sta på samma plats som i går. Den lilla fläeker

pa tapeten är kvar, AUt ar detsamma! Varför blir det mte
jordbävning?

<p>- Jasa, är det sa du känner det? sade Peter. En jordbävning
för mm dotter Paulas skuU! Du måste få någon sysselsätt-
mmg. I vinter skola vi söka räe pa nagot a# dig.

<p>Peter tryckte hennes arm. Ungdom! Hur gäma skuUe han
m#e velat vara i Paulas ställe! Hur gäma skuUe han mte ve-
lat börja om från början igen! Men själv hade han i sin egtn
umgdom känt detsamma som Paula nu: att ingenting hände
och att livet aldrig viUe börja. Det mindes han nu gott. Men
när levde man då egentiigen? Inte när man var ung och mre
när mam var gammal. Livet var nagot som i gnmden aldrig
kom för de flesta.

<p>Han vände sig om. Han hade hört den välk#inda knäpp-
ningen, da deras gmmd öppnades. Det var Petra som ater-
vände fran en promenad.

<p>- Petra, ropade han och vmkade at henne.

<p>Då kom hon 1°mgsamt nedför gangen emot dem.

<p>- Var det nagot du viUe? fragade hon.

<p>- Nej, mgenting vikhgt, sade Peter skrattande. Fast vi ga
här och dr,vfta stora och djupa problem, Paula och jag. Hon
pastar ae det ;ir tral;igt att vara umg. Vad säger du om den
saken, Petra?

<p>Peter hade talat till sin syster som till en helt umg flieka.
Hon var ju så mycket yngre än han. Han viUe aUtjämt fore-
stäUa sig henne som "lilla syster". Men när hon nu Iyfte sitt
ansikte mot honom och solen föll in under den stora träd-
gårdshatt hon bar, blev han förskräckt, liksom han blivit de#
vid middagsbordet på #sa, då dagcrn plötsligt fallit på henne.
Liksom den gangen såg han ocksa nu att hennes ansikte näs-
tan var farat. Kanske hade hon nyss gratit. Läppama voro
sammanpressade. Hon svarade inte på hans fråga.

<p>Da tog han hennes amm, och meUan sin syster och sin dot-
ter fortsatte han att promenera framfor jordgubbslandet,

<p>- Var är Angela? fragade han plötsligt#

<p>- Har mte pappa nog med damer än? skrattade Paula.

<p>Petra sade lugnt:

<p>- Angela är nog pa #5sa.

<p>- Den där Starny tycks st,indigt draga henne med sig,
anmärkte Peter.

<p>- Ja, sade Peua.

<p>Men det var nagot i detta "ja", som gjorde Peter upp-
märksam. Han försökte fånga Peuas blick, men åter hade
hon vaDt bort huvudet, och han såg bara den gnla urädgårds-
hattens brätte.

<p>Vnd dolde Pctra för honom? Var det nagot med Angela?
Peter var icke mycket skarpsynt. Men ibland hade ham imda
undrat över att de sa litet sågo ull Angela. Han kände sig
rentav en smula forargad pa herme for att hon övergav Paula.

<p>- Jag tycker Angela kumde vara btet mera med oss, sade
han pa försök.

<p>- Ja, svarade Peua igen.

<p>Då stannade Peter, släppte Paulas amm och tog Petra skämt-
samt om bada axlarna och ruskade henne litet.

<p>- "Ja", "Ja", härmade han henne. Vad är det för sätt du
har att tala med en älskad broder på? Förstår du mte att
jag har ett anfall av pratsamhet och viU bli vänligt bemött?

<p>- Låt mig vara, Peter, sade Peua lagt.

<p>Paula gick tillbaka till sina jordgubbar. När Peter släppt
sin syster, tog denna langsamt av sig dcn stora hatten, som
om hon inte kummat lida trycket av den. Nu var hennes hu-
vud bart. Peter lurade sig tätt inull henne, och på nytt värkte
det till i hans hjätta. Detta nakna ansikte hade något hos sig,
som väckte hans medlidande. Var Peua sjuk? Led hon?

<p>Vad är det? frågade Peter. Säg mig vad det är, Peua!
Du har förändrat dig.

<p>Men Peua klmde inte förtro sig åt sin bror. Nyss hade hon
åter följt efter Angeh på vägen till Thomas MeUer. Och
medan hon sett Angelas klänning skymta pa avstamd och då
ljudet av den unga flickms lätta steg nått fram uU helme,
hade hon fåtr en känsla av att det var hon själv, Peua, som
förde Angela till Thomas. Det var en besylmerlig känsla.

Nästan som om hon varit en kärlekens kopplerska. I stäUet :#
för att på detta smygande vis följa efter Angela borde hon
spnmgit fram och hejdat henne. Men för Petta syntes en
sådan hamdling omöjlig.

<p>Hon älskade ju själv Thomas Meller. Nu klmde hon ju
mte gätna, bara för att Angela var hennes brorsdotter, sbta
ifran honom denna unga flicka, som han tycktes håUa sa kär.

<p>Och var inte Angela en iiten iiten del av henne själv?
Rann inte samma blod i deras ådror? Kanske var det just
demma starka likhet med Petra som gjort att Thomas för
älskat sig i Angela?

<p>Sådana frågor jagade genom Pettas hjärna, när hon följde
efter Angela.

<p>Och när Angela försvttnnit in genom Thomas Mellers dörr,
tyckte Petra att hon åtcr skänkte Thomas nagot av sig själv.
Hon sjönk då ned i mossan och försökte föreställa sig vad
de gjorde där irme i hans rum. För varje gång led hon mmdre.
Hon vande sig kanske vid den tanken att Angela tiUhörde
Thomas Meller. Hon var säker pa att hennes mstinkt ledde
henne räe i detta: Thomas och Angela tillhörde varandra.

<p>Angela hade vagat det Petra icke vagat, da hon var ungefär
vid Angelas nuvarande °alder. Utan mmsta tvekm maste hon
ha gatt rätt in i Thomas Mellers famn.

<p>Och när Petra mll natten lag vaken och Iyssnade tiU Ange-
las andetag, kände hon ocksa att Thomas Meller var i rum
met. Helt nära henne. Och hon kallade honom tiU sig och
tyckte att han böjde sig över hennes säng. Hennes kärle!.
blossade upp med en glöd som aldrig förr. Den tärde på
helme.

<p>Hennes låga brann ned utan att vara tiU glädje eller nytta
för nagon. Allr annat omkring benne blev henne likgiltigt.
Ibland kände hon det som om hon pa ett mystiskt sätt smält
sammam med Angela. Angela bodde inom henne. Hon blev
en dubbelvarelse, vars ena hälft mottog Thomas Mellers
brännande kyssar och brann av dem, medan den andtas läp
par förblevo iskalla. I sina tankar trängde hon undan med-

vet mdet om att Tage Ehrencreutz tagit henne. Angela i
henne hade förlorat sm oskuld till Thomas, och så måste
Petra ocksa ha känt sitt sköte fyllas av honom.

<p>Men eftersom intet av detra var verklighet, kom ibland
den stora tomhetens kyla smygande över Petra och gjorde
henne vit om kinderna.

<p>Nu gick hon langsamt bredvid Peter, hörde honom tala i
si« öra, svarade mekaniskt, men Iyssnade varken till sma
egna ord eller till hans.

<p>Peter stamlade henne åter och upprepade ivrigt sin fråga:

<p>- Petra, vad är det? Kam du mre säg mig det?

<p>Men Petra skakade bara trö« pa huvudet. Då blev Peter
missmodig. Dagen, nyss sa vacker, mörkmade, fastäm älmu
mtet mobn stigit upp på bimmelen.

<p>Frideborg kom trippande nedför gangen. Hon skulle hjälpa
Paula att plocka bär.

<p>När hon gick förbi Peter, mindes han vad Ale#andta sagt
den där sista frukosten om Frideborg. Med en plötslig ny
fikenhet granskade han henne.

<p>Ja, ocksa hon hade säkert förändrats. Hennes underbara
mattbleka hy bade fatt nagot gult över sig. Det var som om
en vit ros langsamt vissnat. Och Peter tog sig förvirrad om
pammam.

<p>Vad är det med dessa kvinnor? tänkte han förtvivlad. Jag
tyckte ju nyligen a« allt blivit bra, bara för a« Ale#andra
farit. Lufren hade ju klarnat!

<p>Han hörde Lilians röst kalla på sig, och han släppte Petras

<p>Medan han gick uppför gangen till veramdan, svämgde han
häftigt med sm käpp, och han hade e« par djupa veck i
pamlan, da han kom upp till Lilian som lag i sin vanliga vilstol.

<p>Lilian log mot honom. Hon log alltid nu. Hon sökte vmna
Peter tillbaka och var ständigt mycket älskvärd mot honom

<p>Men när Peter såg henne sitta där, greps han av cn känslå
av stor ensamhet.

<p>Ham längtade efter en karl a« tala med. Stellan var ju

ingentin8. Också han hade ju någondng av kvinna i sitt vä-
sen som var dubbelr retsamt, eftersom ban nu borde vara en
fullvuxen man.
- Vad är det med dig, Peter? frå8ade Lilian milt.

<p>Men Peter hade icke lust att svara. Han visste ju knappast
själv vad som kommit åt honom. Han kände bara ett begär
att sparka sig ut ur demma kedja av bleka kvmmor, vilkas
ögon alltid tycktes tråna efter nagot.

<p>Men i stället för att brusa upp, satte han sig helt lugnt vid
sidam av Lilian. Inte förrän han suttit där tyst en sumd, lade
han märke till att det var den rysliga Alexandras heliga vil-
stol han bemäktigat sig.

<p>När Angela en dag mot slutet av juli kom till Thomas Mel-
ler, fann hon Cecil och Thomas simnde vid bordet i det
stora rummet. Hon förstod att Cecil inte hade baft lust att
gå till Ösa, där han eljes brukade tillbrmga hela förmiddagen
i stall och ladugårdar. Fru Landborg hade mer och mer fat-
tat tycke för gossen, ocb fastäm Thomas Meller för sin dd
famn henne till ytterlighet motbjudande, maste han ju ända
känna sig tacksam för hennes intresse, därför att det gjorde
att han fick sa mamga tillfällen att vara ensam tillsammams
med Angela.

<p>Thomas såg hastigt upp fråm ett nummer av ]ournal de
Geneve ham just varit sysselsatt med att läsa, när Angela
kom m.

<p>- Tämk om det blir krig, Angela, sade han.

<p>Angela tog langsamt av sig sm hatt. Ordet krig hade för
hemmc en sådan främmande underlig Wang. Demla nd hade
hon knappast läst tidningarna. Hon levde i sin egen värld,
i kärlekensj och det hon uppfanade av de andras samtal

kom henne på något sätt icke vid. Peter läste ibland, i syn-
nerhet de sista dagarna, högt ur Fosterlämdska Dagbladet
och Liberala Nyheter vid frukostbordet, medan Angela med
mömmande blick följde en fiärils flykt fran blomma till
blomma eller beuaktade ett vitt sommarmoln som sakta steg
upp pa hmllen.

<p>Krigsfaran var något som svävade lang, låmgt borta, utan-
för murarna ull hennes värld. Hon Wmde inte föreställa sig
den sasom någonung i sig självt existerande. Om det vita
oskyldiga sommarmolnet på himlen plötsligt förvandlats till
ett ovädersmoln, varur b]ixtarna ljungade och regn och ha
gel bröto ner, skulle hon bhvit mer förskräckt däröver, men
endast för att de# hindrat henne att ga till Thomas. Och en-
dast om hon haf# en aning om att dessa rykten om en ho-
tande allmäneuropcisk präriebrand, vilka nu fyllde allas öron,
hmde ha nagot att göra med hennes förhållande till Thomas,
endast då skulle hon blivit vild av förfäran.

<p>Thomas MeDer märkte att Angela inte riktigt Iyssnade till
hams ord. Emellertid hade han haft ytterst oroliga brev frm
sm hustru. Bleve det krig, maste han resa till henne. Han
klmde mte gärna stå till svars med att lämna henne ensam i
ett främmande land umder sadana förhallanden. Men i obkhet
med de flesta andra i Sverige, som nog talade därom, men
utan att på allvar räkna därmed, hade han hela aret ansett att
ett världskrig var något till den grad uoligt att det när som
helst Wmde väntas. Därför hade han mte velat skrämma
Angela i förtid genom att säga nagot ull henne om breven
fran Schweiz.

<p>Cecil hoppade upp fran sin stol.

<p>- Hurra, det bbr krig! ropade ban och dansade nmt.

<p>- Sulla, Cecil, varnade Thomas. Du skrämmer Angela.

<p>- Angela blir mte skrämd, sade Cecil med bestämd mm.

<p>Han närmade sig benne och såg spejande upp i hennes
ansikte. Och Thomas som också satt och såg på Angela
tänkte att Cecil med barnets mstmkt uäffat rätt. Angela var
icke skrämd. Hon hade tydligen ingen tanke på fara. Det

var som om Cecil talat om sina relmsoldater. Och Thomas
kinde sig en smula otålig över detta drömlika, verklighets
främmande lugn. Han famm icke bara något personligt, för
henne egenartat däri, utan också något aUmämt svenskt som
gjorde honom ännu otåligare. O Sverige, land låmgt borta
fråm den verkliga världen och farorna! #ter och starkare äm
nagonsin kände han plötsligt att han mdå icke hörde dir.

<p>Deras förhåUande hade blommat upp så snabbt, att han
ibland tyckte art det icke hade några riktiga rötter. Aven
om en världskatastrof icke komme att intraUfa, varom han
dock var övertygad, visste han ju att han icke kunde stamma
här för aUtid. Han hade varit mycket försiktig med Angela
utom de första gmgerna, då han för hennes unga stotmlmde
och oskuldsfuUa iver glömt alla försiktighetsmått, och hm
var tämligen säker på att deras förbmdelse ej skuUe bära nå
gon frukt. Måste han resa, skuUe han icke lämna henne i
nagra svårigheter. Hon skuUe glömma honom. Hon var så
umg! Och ofta när ham tänkte därpa och redan såg sig långt
borta Uram henne, stack det till mom honom, emedan han var
viss om atr demma underbara ros för alltid sknUe lämna en
tagg kvar i hans hjärta. Han var mte ung l;ingre. Och han
längtade endast mera säUan efter flera kärleksäventyr. LiUa
Angela med de svarta ögonen skuUe kanske bli det sr#ta i
hans hv

<p>- Sätt dig här, sade han, och strax kom Angela fram tjU
hans sida.

<p>Hennes Iydnad var aUtid ögonblicklig. Den var framdriven
av helmes överdrivet våldsamma, exalterade kärlek tiU ho
nom, och nu nästan smärtade den honom.

<p>Hon böjde sig tätt intiU honom och lade bada sina himder
över tidningen på bordet.

<p>- Läs inte mer, sade hon leende. De# är en sådan härlig
dag!

<p>Cecil beuaktade dem med tmkfuUa ögon. Thomas som
mötte hans bbck blev med ens rädd för Cecil. Vad trodde
barnet? En gång kanske han för sm mor skuUe berätta om

denna Angela, som så ofta varir hos Thomas? Nyss hade
Thomas #änkt säga tiU Cecil att gå ut och leka. Nu vagade
han det mte!
Men Cecil sade själv:

<p>- Jag skall väi ända uraska över tiU #sa. De ha fått en ny
ko i ladugården.

<p>- Gå du, sade då Thomas lämad, och Cecil hoppade ge-
nast upp och började leta efter sm mössa.

<p>När han stod i dörren, liten och spens]ig, nickade han näs-
tan beskyddande at de tva vid bordet.

<p>- #ag skall tala om aUr om kon, när jag kommer tiUbaka,
sade han urostande# och sa rusade ham ut i solskenet.

<p>Angela skratrade hög. Hennes ögon glänste. Thomas lade
sm arm omkring henne och drog henne haUtigt inuiL sig.

<p>- Snart är det höst, sade ham bekymrar och viUe se in i
hennes ögon.

<p>För första gången umdvek hon hans blick. Hennes ansikte
hade hastigt mörknat. När han sade de där orden, kom hon
åter ihåg något som hon de här dagatna grubbla# över, men
e; viUe tala om för honom. Vad skulle de# #jäna till att be
rätta sådan# för honom? Han var ju man och borde väl in#e
sysselsätras med sadant. Men nu några dagar hade hon varje
morgon vakna# ocb sagt uU sig själv:
- I dag kommer deu

<p>Men der kom inte. De# var mdå den tiden. Hon brukade
ha värk umder sådana perioder, och först hade hon bara vari#
förtjust över att slippa den. Men sedan hade hon gripits av
en amng: #änk om hon skuUe ha ett litet barn.

<p>Hon var också förfärligt singslig för att även Peu-a sknlle
ha lagt märke tiU att det där uteblivit. Men Peura hade um
der den sista tiden förefaUit som om hon in#e längre sa myc-
ker mtresserade sig för Angela. De undveko varmdra tjll
och med inne i det gemensamma rummet. En morgon umder
de sista dagarna hade de samuidigt kommir fram till spegeln,
och då Peura nu åter som första gången, då de på Nybo
tiUsammans biickat in i spegelns hemlighetsfuUa gka5, sett

deras ansikten återgivna på det där fdrvndna viseS hade hon
med ett utrop dragit sig undan. Angela ville inte ens ainka
pa att Peura ännu hyste några känslor för Thomas. Så snart
sådana tankar kommo, slog hon bort dem, och sedan glömde
hon dem.

<p>Nu lade hon armarna om Thomas' hals och sade ivrigt:

<p>- Det blir inre höst i år, Thomas. Inte så lämge vi äro
tillsammans.

<p>Nej, sommaren sknlle vara evigt. Solen skulle blixtra över
dem - blommorna sla ut omkring dem. Nya knoppar skulle
ständigt bildas. Och de grepos bada av denma underliga heta
oro som ofta kommer över människorna, då de se att den
korta sommaren nalkas sitt slut och de ej vilja erkänna att
det är så. Deras tag om varandra blev fastare. Angela kröp
täe mull Thomas, som hade hon velat komma ända mtill
hans hjärta.

<p>- Kyss mig, mumlade hon med slutna ögon.

<p>Som en blind uevade hon sig upp mot hans mum. Hennes
ögonlock darrade. De langa ögonfransarna skälvde mot kin-
den Och Thomas Meller blev förskräckt, da ban sag att hon
grät. Han kysste hennes ögonlock, hennes panna. Men när
hans mun nu borrade sig in i hennes, blev hon stllla.

<p>De hade sa vant sig vid varandra, att den ena nu vrste
varje rörelse den andra skulle göra. Det fanns icke längre
nagot av detta famlande osäkra, som, även för honom, den
sa erfarne, skänkt den erodska upptäcktsfärdens tJusmng at
deras första smekningar. Deras kärleks pulsslag hade stlllats.
De gissade sig snabbt till varandras önskningar. Och de ull-
fredsställde dem på ett sätt som gjorde att de kämde sig
lugna och svala för timmar framat.

<p>Men hos Angela glödde denna dag något av den första
tidens hets. Thomas förnam det genast. Det var som om
hon i feber gripit efter något som skulle försvinna. Hennes
läppar skilde sig åt. Hon drack in Thomas Mellers kvSsar
med en törst som tycktes osläcklig. Han Iyfte upp he#ne
och bar henne ull sängen.

<p>- Så l itt du är, sade han nu som så mamga ganger förr

<p>Men vid hans ord spratt hon till

<p>Snart skall jag vara tung, tänkte hon, och vissheten u-yckte
518 som ett svärd igenom henne.

<p>Hon klamrade sig fast vid honom. Med brådskande fmgrar
knappte hon upp sina kläder. Hon slet i dem, alltjämt tryc
kande sig inull Thomas, som om hon varit rädd att ham
skulle nka undan.

<p>Hennes iver smittade honom. När hennes vita sma bröst
voro nakna, kastade han sig över dem så häftigt, att hon skrek
ull. Men han hörde det icke, och Angela var icke ens med-
veten om sitt skrik. Han såg hennes glänsande ögon. De hade
en blick som han icke riktigt kämde igen, men han tämkte
cke pa det. Det var som om en storm skakat rummet. Sängen
darrade och knakade under dem. Detta ljud, som de så väl
kände igen, fördubblade deras anstriingningar.

<p>Framför Angelas ögon damsade hela rummet. Hon tyckte
att stolarna flögo i varandras armar, uyckande benen mot
varandra, och art de röda blommorna i vasen på bordet pres-
sade m blod i varandras kalkar. Och för första gången kande
hon den fullkomliga vällusten. Den svallade genom hennes
kropp. Hon flämtade av den. Hon var ett med Thomas
Meller. Hans minsta rörelse gav gensvar hos henne. Och när
han ville draga sig undan, ännu i extasen medveten om att
han maste vara varsam, ville hon icke släppa honom. Pres
sande honom intill sitt sköte, njöt hon, medan tårarna sköljde
över hennes ansikte, de sista böljeslagen, till dess hon ämt-
ligen slog ut med armarna och lag orörlig som om hon dött.

<p>Och något outsägligt sulla och tyst steg då upp omkrmg
dem. Det var som om denna siillsamma tystnad kommit ifrån
llvets allra innersta, ett djup som plötsligt öppnat sig för
dem och i vars svala mörker de skulle kumna finna förkla
ringen på de största gåtor. I denna tysmad smälte deras själar
samman som deras kroppar nyss. De talade icke. De rörde
sig icke. Med armarna omkrmg varandra tYckte de sig vagga
m i evigheten.

<p>Angela var den försra som bröt stillheten. Med en liten
darrande moderlig rörelse surök hon med handen över Tho-
mas Meller. Hon lät den sakta och försiktigt glida utef#er
hela hans kropp, som om en älmu icke medveten aning sagt
henne att de skulle skiljas och hon nu ville att hennes hamd
skuDe för allud bevara mirmet av honom. Hennes smekning
gjorde honom upprörd, ehuru han icke förstod varför. Och
nu först varsnade han pa allvar i hennes ögon demma blick
som han icke kämde igen.

<p>- Vad är det, Angela? frågade da Thomas Meller och
lutade sig närmare mtill henne.

<p>Men Anyela kunde mte svara.

<p>Hon reste sig till hälften upp, och stödjande kmäna mot
madrassen, sirramde som en liten japanska på huk, sag hon
sig förvirrad omkring. När Thomas åter ville lägga armen
omkring henne, hejdade hon honom. Da stey han upp och
började oroligt gå fram och tillbaka i rummet. Varje g°mg
hams bbck föll pa tidningen på bordet ryckte han ull, som om
h#m erinrat sig något.

<p>Angela följde honom med ögonen. Nu log hon. Och åter
smög sig delta nya m i hennes blick. Och Thomas tyckte
med ens att hon såg på honom som en mor ser pa sm son.

<p>När Angela en stumd senare gick ifrån Thomas, stamlade
hon ett ögonblick pa skogsstigen. Hon tyckte att hon hörde
som om en gren böjts åt sidan.

<p>Var nagon där?

<p>Men när hon såg sig om, k#mde hon ingen upptäcka. Då
fortsatte hon hastigt framat. Hon hade icke sert Petra.

Efter det Angela gatt, slod Thomas Meller en srund obe-
slutsam. Så bestämde han sig för att promenera över till #Ssa.

Kanske skmlle han där av bankdirektör Landborg, som stod
i stämdig telegrafisk förbindelse med udändska finansinstimt,
k#uma få höra något mer om de händelser ute i världen,
vilka så litet inuesserade Angela.
Da ham hummit en bit fick han syn pa Petra von Pahlen,
som stod alldeles stilla mittpå stigen, som om hon just väm-
tat pa honom. Han erfor ctt ögonblicks obehag. Kunde det
vara möjligt att hon sett Angela komma ut if ran fiskarsrugam?
När han var tätt mtill henne, Iyfte hon pa huvudet och
sag på honom. Da förstod han att hon visste alltsammans.
- God dag, Petra, sade han och räckte fram handen, men
hon tog den mte.
- Låt oss ga dllsammans ett stycke, sade hon, och hennes
röst lät litet hes.
Pa hela denma tid hade de icke träffats ensamma. Nu gingo

världen, för länge sedan, hade den enas steg alldeles omedve
tet rätrat sig efter den andras. När Perra nu snubblade rill
på ert umgt träd som fallit över vägen, grep Thomas rag i
hennes arm. Då blevo de staende, seende på varandra, utan
att klmna få fram ett ord. Antligen sade Petra med en suck:
- #, Thomas! Varför Angela. ..?
Thomas Meller tänkte icke på art försvara sig. Han sade
bara enkelt:
- Jag kan mte förklara det. Ar du ond på mig?
Petra skakade på huvudet. Sa sade hon mycket stiUa:
- Jag kan mte vara ond pa dig, därför att jag aldrig upp-
hört att älska dig.
Sa langt bort hade han kommit från Petra, att han icke
förstod henne. Han gav hcnme en häpen blick och släppte
hennes arm. Men Perra märkte det ej. För henne, som i åra
tal levat i tanken pa Thomas Meller, som mött honom i sma
drömmar och om nätterna känt honon sa nära sig som en
man kan vara en kvinma, var denna bekännelse alldeles na
rorlig. Det var som om hon endast fortsatt ett av dessa låmga
tysta samtal hon i hemlighct brukade ha med honom. Om

lt l#rusentjernn  241

hon icke nu varir säker pa att han älskade Angela och var
för alltid förlorad för helme, kanske hon ända aldrig sagt
något sådant. Med dessa ord gled hon, utan art veta det, på
allvar m i den hopplösa medelåldern. Hon resignerade. Hon
gav upp all förställning, allt koketteri. Hon drog Si8 ur den
ordens och känslornas kurragömmalek som dct bloe passar
sig för ungdomen bland kvhmorna att leka.

<p>Thomas Meller hade börjat att ga framat. Han krinde sig
obehaglig till mods. E#tasen nyss hade också gjort honom
trött. Han erfor en viss blygsel, när han nu i smyg kasrade
en blick på Petra. Men sa rärade han upp sig. Petra hade fått
ert skimmer över sitt ansikte. I detta ögonblick tyckte han
att hon var vackrare än han nagonsin sett henne. Det var
inte någon ödmjuk kvinna, som tiggande om hans kärlek
smög sig inrill honom. Med ens kände han sig stolt över att
hon älskade honom. Så medvetet allvarlig och sorgset värdig
som Perra tedde sig nu, skulle kanske Angela en gamg bli.
Det var något särskilt med dessa tva fröknar von Pahlen,
något starkt och adelt som man anade fanns inom dem och
som aren mte kunde för.tora.

<p>Petra sade tätt vid hans sida:

<p>- Skall du gifra dig med Angela?

<p>- Du vet att jag redan är 8ift.

<p>- Du kan skilja dig.

<p>Thomas tänkte efter ert ögonblick:

<p>- Mm hustru anser sig vara katolik. Det är s,vnd för
henne som katolsk kristen att samtycka till en skilsmässa.

<p>Det hade aldrig Petra tänkt på och hon visste att det icke
en seklmd fallit Angela in att saken kunde erbjuda dylika
problem och ses från sådana synpunkter. Hon hatade sig själv
för att hon ställde dessa frågor till honom.

<p>Perra höll på art säga nåyot mera, men hon hejdade sig.
Inom sig visste han nog att det endast var ett svepskäl hm
nu tog till, detra med att hans husrru var katolik. Vilka re
bgiösa skrupler hon an kunde förebara, skulle dct sakert ej
fördenskull vara omöjligt eller ens svart för honom art bli

skild fran henne civilt - och mera behövdes ju ej. Men han
förstod naturligtvis att hon, om en skilsmässa komme till
stand, klmde komma att gora ansprak på Cecil. Och Cecil
ville han väl icke förlora.

<p>Petra hade blivit tyst. Hon mindes de drömmar hon haft
pa Eka, då hon legat sjuk i feber. Som nu hade hon i dröm
men ilat genom en stor skog. Hon hade varit naken, endast
msvept i en gcnomskinlig gron slöja. Da hade hon mött Tho-
mas, och varje gång han ville röra vid henne, hade hans fmg-
rar snuddat vid slöjan och de hade avbrända fallit rill marken.
Nu kämde hon sig åter glida in i en dröm, men i den dröm-
men var det hon som stympades, så snart hon sökte nätma
sig Thomas. Till och med de meningar hon började pa viss-
nade, imman hon fatt tala ut dem. Redan anade hon Angelas
öde. Det var som om något sagt henne att Angela skulle f°a
ett btet barn. Hon såg Angela för sig, en umg flicka med ett
bam tryckt i sin famn - och hon skulle stå där ensam, därför
att Thomas övergivit henne.

<p>Men när Petra tänkte derta, skälvde hon till. Drömmens
slöjor sleros itu framför hennes ögon - som tum#a trasiga
spindelnät hakadc de sig fast på grenar och tuvor omkrmg
henne, där hon gick. Ett barn - ett litet barn, Thomas Mel-
lers barn! För henne skulle det vara som om hon och icke
Angela fött det till världen. Alla bekymmer för det, alla
bestyr skulle bli hennes. Sasom hon en gång tagit Angela till
sig, skulle hon taga detta barn - bara att det skulle bb henne
än kärare, därför att Thomas var far till det.

<p>Nu greps hon av en vild önskan att han skolle resa sin väg.
Det var som om han stått hmdrande i vägen för den Iycka
som väntade henne.

<p>Dessa veckors oro och ångest, som ggt på henne och
tärt pa henne, Iyfte sig plotsligt if ram henne.
Hon hörde Thomas Meller tala, men hon tyckte att hans
ord kommo sa langt bortifran. Hon var glad at art han åt-
minstone mte bad henne om forlåtelse för vad han gjort
Angela.

<p>Hon började gå fortare. Thomas hade svått att hinna med
helme. Hon viDe ila hem tiD Angela, trycka henne mot sig,
viska fragor i helmes öra. ADt, som hittiDs fått förkvävas,
började nu suckande röra sig inom henne.

<p>Men plötsligt stammade hon. Hon hade hört röster alldeles
i närheten.

<p>- Vad r;r det, Petra? fragade Thomas Meller undrande

<p>Petra stod stiDa och betraktade en liten glänta i skugen
aDdeles nedamför dem. Thomas följde hennes blick. Ham
ryckte ofrinDigt till. Där på en tuva satt fru Isa Landborg i
en av sma ljusa ljuva sommarklänringar och mot bennes knii,
med det blonda haret rofsigt och nedfallet över de glittrande
ögonen, stödde sig Tage Ehrencreutz.

<p>- Jag visste inte ae Tage Ehrencreucz var här, sade Tho-
mas lagt.

<p>- Han har väl nyligen kommit tiDbaka tiD Ösa.

<p>Petras röst hade med ens blivit hård. De fortsatte tvsta
förbi skogsgläntan utan att bli sedda av det besylmerliga
älskande paret.

<p>Vid avtagsvägen ned till herrgarden stannade Petra.

<p>- Jag skall gå hem nu, sade hon. Adjö, Thomas Meller.

<p>Och Thomas tyckte att det var som om hon med detta
adjö bett honom resa.

<p>Han tog hennes hand i sin, och nu lät hon honom göra det.
Men han hade ingenting att säga henne. Då gjorde hon sig
hastigt fri och gick med snabba steg ifran honom.

<p>Hon tyckte att det var umderligt att asynen av Taye Ehren-
creutz, där han legat med huvudet i fru Landborgs knä, ända
icke hade upprört henne mera. Så hade han en gang i den
mörka salongen på Eka vilat också mot hennes sköte# och
hon hade smekt honom med darrande händer. Och ater kom
känslan av ensamhet över Petra. Hon hade älskat, och hon
hade blivit försmadd. En vid ring av tomhet hade slagits om-
kring henne.

<p>Men plötsligt tyckte hon att ringen bröts. Tätt intill sig,
så Åiira att hon inbillade sig att hon kunde röra vid de#,

<p>kände hon ett barns mjuka lemmar. Hon öppnade handen,
uch I sm ytterliga upphetsning tyckte hon sig kämma, hur små

<p>tngrar trevade mot hennes. Då fomatte hon nästan sprmg-
ande hcm, förande detta drömbarn med sig in i sitt och Ange-
las rum.

<p>En morgon när Frideborg skolle stiga upp, svimmade hon.
Den försktäckta gamla kokerskan lade henne på sämgen och
rusade ut för att skaffa hjälp. Hon mötte endast Angeh, som
alltid före de andra var uppe och ute i trädgården.

<p>- Snälla fröken Angeh, sade kokerskan, jag maste absolut
göra i ordning degen. Vi ba bakt#ing i dag, ocb så bar Fnde-
borg svmmmat. Vill mte fröken ga dit och se till henne?

<p>Angela var på väg nedför gangen, imman kokerskan humut
tala ut. Och den gamla tjänstekvinnan fomatte in i köket,
alltjämt muttrande för sig själv och skakande pa huvudet, sa
att hartestarna flögo.

<p>Angela stod ett ögonblick och sag pa Frideborg. Hon hade
hunnit få pa sig en liten kort gt# underkjol, klämmingen låg
på en stol bredvid helme. Over hennes huvud i ett brett ocb
grant band hängde gitarren, sum hon brukade spela pa.

<p>Angela satte sig pa sängen och började badda hennes patma
med varten. Det hjälpte. Flickan drog en djup suck och mum
hde något, sa slog hon upp sina umderliga bruma ögon. De
fingo en skrämd blick, när hon fick syn på Angela.

<p>- Å fröken! viskade hon och reste sig pa armbagen. Svrm-
made jag?

<p>- Ja, men ligg nu stilla, sade Angela. Det går snatt över.

<p>Då lade sig Frideborg till rätta.

<p>- Har är ingen Imfr, sade Angela och gick fram och slog
upp ett fönster.

<p>- Det är kokerskans fel att det är sa instängt, log Fride-
borg, nu lugnad av Angelas sätt. Hon tror hon far reuma-
tism, om det star öppet den mmsra smula.

<p>Angela kom ullbaka ull siingen. Hon kämde sig beklämd av
detta mörka laga rum, där hon inte ens varit inne förut. Den
ouppbäddade sämgen efter kokerskan förstärkte inuycket av
ett slags övergiver och ovårdat, ömkligt armod, som stod i så
skarp motsats till villan där uppe i urädgarden.

<p>- Ar Frideborg sjuk? undrade Angela.

<p>Till sin förvåning sag hon nu, hur Frideborg blev blos-
sande röd. Hon drog ull sig bomullslakanet, som ville hon
skyla sitt nakna bröst och sina vita armar med det.

<p>- #ag r;r mte sjuk, utbrast hon urotsigt.

<p>- Men Frideborg har sett dålig ut en ud, fortsatte Angela
tveksamt.

<p>Hon tänkre pa att det egendigen var hennes faster Lilian,
som borde statt här vid sangen. Men Lilun brydde sig aldrig
om tjänstflickorlu, såvida det inte var för att anmärka på
dtm.

<p>- Det beror på värmen, försäkrade Frideborg med ett litet
virrigt skratt.

<p>- Men jag mar ju utmärkt, fastän det är varmt, började
Angeka för atr få i gång ett samtal och så smaningom tvinga
Frideborg ae omtala den verkliga orsaken ull sin svimning.

<p>Men Angela hejdade sig, da hon mötte Frideborgs ögon.
Det låg misstro i dem.

<p>- #ag tvcker inte att fröken ser så vidare frisk ut, an-
miirkte Frideborg.

<p>Och när hon sade det, kände Angela det som om någon
spionetat på henne. #a, hon hade narrats! Sedan flera dagar
kände hon sig umderligt dasig ocb slapp. Det berodde väl på
att det bon väntat på ännu e; kommit. Da k#mde man ju mte
må riktigt bra.

<p>Och nu blossade också Angelas kinder. Angela och Fride-
borg sågo oroligt på varandra. Under kläderna dolde deras
kroppar tyst sina hemligheter. Men de hade med ens kommit

varandra närmare.

<p>Frideborg försökte resa sig igen, men sjönk åter tillbaka
mot kudden.

<p>- Vila nu en sumd, sade Angela vämligt. Kanske jag skall
gå, så kan Frideborg somna om.

<p>Men da tog Frideborg ett fast tag i Angelas arm.

<p>- Gå inte, sade hon och lade som vanligt huvudet litet pa
sned. Jag vågar mte vara ensam.

<p>Angela kände sig en liten amng otålig. Hon tänkte att bör-
jade man ge efter för den där flickan, sa sknlle man snart fa
foga sig efter henne. Hon skulle bli besvärlig. Men i nästa
ögonblick blygdes Angela över sig själv. Hade det varit en
umg dam, jämnställd med henne själv, skulle Angela säkett
mte resonerat på det sättet.

<p>Då märkte hon att Frideborg grät. Hon hade lagt handen
för ögonen, och tårama sipprade fram umder den och runno
utför hnderna.

<p>Angela förde sakta umdan hennes hand och frågade milt:

<p>- Men hur är det da fatt?

<p>- Jag kan inte komma hem till mm mor pa det här viset,
bröt det fram ur Frideborg.

<p>Och sa satte hon sig upp, och i det hon ater hålt grep tag
om Angelas arm, berättade hon i en suöm av förvirrade ord
midsommaraftonens upplevelse. A, hon ville visst inte påstå
att hon var obekant med mälmen. Hon hade haft fästman en
gång, och han hade för resten övergivit henne, fast han för
säkrat att han menade ärligt. Men nagon fin herre, en löjt-
nant som Bernard Landborg som det blott k#mde vara tal
om rolighet och nöje med, hude hon da aldrig förr rakat ut
för. Och nu trodde hon att hon skulle ha ett barn. En sadam
skam skulle hon inte kunna överleva. Ingen skulle mera vilja
ha herme i sin tjänst Alla skulle peka finger åt henne. Till och
med den beskedliga kokerskan här på Nybo sknlle vända sig
ifråm henne. Som etr sjukt djur skulle hon få krvpa umdan i
någon skum vrå för att föda sitt barn. Kanske sknlle hon ämdå
kun#u dölja det, om hon bara kunde hålla det hemligt.

<p>- Men varför berättar då Frideborg det för mig? sade
Angela darrande. Jag skulle ju kulma ga rätt upp ull villm
och tala om dct.

<p>- Därför att... började Fridebory och sag på Angela med
ögon som likmade smältande guld.

<p>Och da förstod Angela, och hon fick en liten stöt i hjärtat
därvid, ae Frideborg länge vetat hennes egen hemlighet. Kan
ske att hon sett henne på väg till Thomas Meller eller kanske
hon bara intuitivt anade sig till att Angela var i samma be-
lägenhet som hon. Angelas sttupe snördes samman. Hon ville
grata, men vågade inte.

<p>Och då kom hon att ränka pa Stanny - Stamny som mu
hade en aning om Bernards ouohet. Hon mindes nu atr Stellan
talat n#got om att Bernard flirtat med Frideborg pa mid-
sommaraftonen.

<p>Som en flod som ville rycka henne med sig kommo nu alla
den senaste udens händelser forsande mot Angela. Hon #og
sig med en liten hjälplös åtbörd över pamman och sag på Fri-
deborg. Hon hörde Frideborg tala om att hon ville hämnas.
Atminstone maste hon ha pengar av Bernard. Det var det
mmsta Bernard var skyldig henne. Oupphörligen sade hon
"Bernard".

<p>En solstrale hade letat sig fram till sämgen, och svällde nu
plöuligt ut över flickans nakna axlar och armar. Hon märkte
det mte, men Angela satt blämdad och betraktade detta vita
fasta hull. Frideborg hörde till de fullkombga unga flickor
som se spensliga och spröda ut med kläderna på, men som
blottade och nakna bli sig själva och fa nagot av betvimgande
naturmakt över sig. Och Angela tyckte atr ur delma smala
röda mnm med de mjuka läpparna kom ett förtvivlans rop
fran all världens kvmnor, som våndades och ledo - och i
Frideborgs röst kände hon igen ljudet från sm egen stämma
och ekot av de suckar som dessa sisra nätter sugit upp ifrån

<p>- Jag skall fa ett barn, sade Frideborg igen. Men sa sjönk
hennes röst ull ett milt mummel.

<p>- Ett bam! Ett litet barn! upprepade hon, och taratna
droppade fram hennes ögonfransar.

<p>Hon visste inte att all hätskhet försvunnit ur hennes rösr.
Men Angela hörde det. Också demma nya milda ton kämde
Angela igen. Sa hade även Angela efter suckama viskat tiD
sig själv, med en ljuvlig känsla av att nagot mjukt och durigr
sökte sig upp mot henncs hjätta och kröp mull det, som om
en liren fågel snuddat vid henne med sin vamma lilla kropp.

<p>Sakta lade Angela armama över Frideborgs nakna axlar.
Hon såg hur solsrrålen nu ocksa gjorde hennes egen hud vit,
nästan genomskinlig. Sa sutto de och sågo in i varandras ögon
utan att tala.

<p>Bortifrån köket kom slamret av koppar och kastruller. Det
lät så mumtert och fliågt. De hörde ett fönster slås upp. Där
uppe i villan hade man nu vaknat.

<p>Ett ögonblick tyckte Angela att denna flicka med de bruna
umderliga ögonen var så nära henne. Den mur, som samhäl
let och olika uppfosuan byggt upp emellan dem, hade rasat.
De voro bara tva sma kvinmor, två unga kvmnokroppar, med
skötena tyngda av frukter som nu mot hösten skulle börja
att mogna. De förstodo varandra. De skulle alltid förstå var
andra, därför att kvmnor med en blick kunna läsa varmdras
mncrsta hemligheter.

<p>Men plötsligt spratt Frideborg till. Kokerskan ropade pa
henne. Otåligt, näsran ovänligt, gjorde hon sig fri fran Ange-
las amm och var i detsamma nere pa golvet. Hon Iyfte upp
sin bla bomullsldänming och vrämgde den hasrigt över huvu
det, och medan hon snabbt hakade fast den om midjan och
knäppte till manschetterna, fick hennes ansikte ett uttryck
som Angela ofta sett där - ett smilande, nästan mställsamt
leende smög sig fram och suddade helt och hallet bort den
allvarsamma minen. Sa sag Frideborg ut, när hon kom uip-
pande, balanserande med brickan, in i salen. Sa såg hon också
ut, da hon med glittrande ögon vek undan från Stellan, när
ban skämtsamt ville ta fatt i henne.

<p>Nu satte hon pa sig förkdäden Sa neg hon för Angela, som

förbluffad sae och bctrakeade henne. Hon lade huvudet pa
rned.
- Ja, fröken säger mgentmg då? kom det med lag röst.
Och hon var ute ur rummet, mnan Angela hum#it svara.

<p>Mod tafatta hämder tog Angela på de sträva bomullslaka-
nen. Hon var så förvirrad av Frideborgs plötsliga omslag, att
hon inte k mde besluta sig för att gå. Nyss hade rommet
varit fyllt av en helig ro. Nagot oämdhgt ljuvt och ofattbart
bade sämkt sig över dem. Nu tyckte Angela, där hon satt och
rev bland lakanen nästan utan att veta vad hon gjorde, ae de
plötsligt skilde sig åt och att en unken stank steg upp från
madrassen, som de förut barmhärtigt dolt. Det var som om
Frideborg tagit med sig något när hon gått som om hon
under förklädet gömt en liten del av Angelas eget öde som
hon ryckt åt sig.

<p>Och plötsligt kastade sig Angela framat och horrade in
huvudet i den knö iga och harda kudden. Nu vissee hon de .
Nu var hon säker på det. Som Stannys Bemard gick ifram
Frideborg, så skulle också alla de andra kvinnornas Thomas
Meller gå ifrån henne en dag, och kanske snart nog. De#
ryckte i hennes hjärta, och hon tyckte sig sc Thomas vandra
ensam tillbaka till de främmande kvmnorna på en väg låmgt
borta, med kläderna nu röda och nedstänkta också av hennes
blod.

<p>Och sakta försvamn han och uppslukades i ett oämdbgt fjär-
ran bland rökiga horisonter och brilmande eldsländer - län-
der brimmande i eld.

<p>- Skall du in t ll staden igen?

<p>Det var fru Landborg som kastade fram frågan vid frn-
kostbordet pa #sa en morgon. Bankdirektören hade redan

tittat ett par gånger på klockan, och det irriterade henne.

<p>- Du överger ju varjc dag oss stackars ensamma, sade hon
med sm gycklande rost. Kan du då aldrig stanna här ute?

<p>- Vilket ögonblick som helst kan det bli en världsbrand,
och jag måste sköta mina affarer, sade bankdirektören kort.
Det är mm första plikt mot mitt land och mig själv.

<p>Ola Landborg sag sig omkrmg med bister min. Han pina
des av den lättsinniga bekymmerslöshet, som just nu tycktes
härska på #sa. Tage Ehrencreutz hade kommit för några
dagar sedan, och det föreföll inte som om han hade lust att
resa så snatt igen. Bernard hade anlämt samma morgon, men
skulle fara pa af#onen, eftersom han undcr den halvt ängsliga,
halvt upphetsade förbidan på krigiska förvecklingar, kanske
omedelbara gränsöverfall, som nu gripit omkrmg sig över
allt, ej vågade tänka på att begära ens sjukpermission. Men
umder molnen som eunga skockade sig samman skämtade fru
Isa Landborg och Tage Ehrencreutz med spetsiga tnngor. Och
Bernard, som ändock sa väl visste hur allvarligt det i själva
verket var stäilt, stämde m i deras skratt. Ibland talade fru
Landborg visserligen med feberaktig och passionerad kärlek
om Tyskland. Bleve det stormaktskrig, vore segern given.
Hon var ju själv av ursprungligen tysk härkomst och kände
sig med innerliga band bunden vid den gudomlige Kaisern,
medan hon i hkhet med nästan alla de tysksympatiseramde
perverst och sadiseiskt hatade eller föraktade det som bara
var troskyldigt och enkelt nordiskt, blåögt och allmogeaktigt
svenskt. Men i nästa sekumd tycktes hon ha glömt alltsam-
mans och utbytte menande småleenden med umge Ehren-
creutz.

<p>Bankdirektören steg nu upp fran frukostbordet och gav
sin fru en hastig l yss till avsked. Över hennes huvud rakade
han möta Stannys blick, och han ryckte till. Hennes ögon
voro fästade pa honom med ett ångestfullt, nästan bömfal-
lande uttrvck, som han icke var i stand att tyda. När han nu
gick förbi hennes stol pa väg ut, reste hon sig och kom efter
honom.

<p>- Pappas Glla page, hörde hon sin mor hånfuGt ropa, då
hon slöt dörren efter sig.

<p>I den dumkla hallen blev hon stående och betraktade sm
far, medan han satte på sig rocken och långsamt #og sin hatt
och den bruna portfoljen# som var så fullproppad med vik-
tiga handGngar. Genom den öppna dörren sag hon vagnen
som väntade för att köra till stationen och kusken som redan
satr sig till rätta med piskan i handen.

<p>Hon kom fram tiG Ola Landborg med böjt huvud. Han
klappade henne på axe3n.

<p>- Hur är det, mm lilla tös? försökte ban skämta.

<p>Då slog hon armarna om honom och tryckte sig intill ho-
nom. Hon kände det, som om han skulle lämna henne för
alltid. Mot der breda bröstet var det gott att vila. Hon lutade
sin brännheta panna emot det, och ett ögonblick tyckte hon
att hennes tankar lagt sig tiD ro och icke längre dansade rnnt
i hennes stackars sndande hjärna.

<p>- Du är god du, pappa, mumlade hon med gråten i halsen.

<p>Och när hon sade det, visste hon att Bernard icke var god
som deras naive far. Hans bröst var icke heller brett och
starkt som en sköld. Det var som ett plockat kycklingsbrösS
blött och slamsigt och utan muskler. Hon förstod att när
hennes far nu gick, rycktes också skölden undan hetme, och
hennes hjärta skulle ligga där försvarslöst och blottat.

<p>Ola Landborg gav sin dotters hår en liten valhänt smek-
ning. Han hade blivit orolig. Helst sknlle han velat stamla
kvar hemma i dag och prata med Stanny, men man krävde
hans närvaro i banken, och sitt arbete hade han aldrig svikit.

<p>- Adjö, sade han och lossade varligt hennes armar fr#n sm
hals. Jag kommer ju tillbaka i afton.

<p>- I afton, upprepade Stanny.

<p>Och långt efteråt skulle han minnas hennes röst. På tåget
ringde den i hans öron som en varningssignal Under dagens
lopp glömde han dock bort Stanny. Liksom andra trängdes
han i folkskockarna framför löpsedlar och telegram för att
kunna uppfanga de jättelika bokstäverna som formade alltmer

skräckinjagande meningar och umderrättelser, allteftersom
ummarna kröpo fram. Och på banken måste han försöka bi
behålla sitr vanliga Ingna och behärskade utseende bland denna
hop av underordnade, av vilka några mför utsikten till eK
spälmande krig föreföllo att ha blivit gripna av etr slags
jublande vansinne, medan de flesta bara tycktes frukta att
mista sma anställningar, när alla banker kanske komme att
stängas.

<p>Fru Landborg och Tage Ehrencreutz hade efter frukosren
smugit sig till bersan. Bernard ocb Stammy vandrade utmed
havsstranden. Ibland böjde sig Bemard ned och tog upp en
snäcka eller en vackert formad vit liten sten och gav till sin
syster. Han märkte inte att hon varje gång hon fatt nagot i
handen genast släppte det. Han tänkte i stället mom sig att
Statmy sedan nog skulle gömma dessa snäckor och stenar, på
samma sätt hon förut som en helig relik förvarat hans av
slitna kängsnöre.

<p>Men Stammy tänkte mte på att gömma något. Alltsedan den
dagen i skogen, då hon uräffat Angela och hon skräckslagen
förstått vad förhållandet mellam henne och Bernard betydde
för mäm#iskors uppfattning# hur allt levande skulle fyllas med
fasa däröver, hade hon tyckt sig vandra i en skymmande
dalgång, som ekade av onda röster och ur vilken hon visste
att hon ej skulle slippa ut. Hon vsintade på att hon sknlle få
mod att dö. Ibland när fru Lamdborg inte var mme, smög
hon sig ull benncs sämgkammare. Försikugt drog hon då ut
lådan i nattduksbordet och såg på revolvern som alltid låg på
sin plats. Stlmdom tog hon den i handen, men hon beh#md-
lade den varligt och lade sedan ater tillbaka den och sprang
andlöst nedför urapporna, som om hon urott att revolvern
en dag skulle vålura sin svarta glänsande kropp över golvet
och rikta ett suraffande skott mot henne från dörröppningen,
medan hon flämtande flydde i trappan.

<p>Demma morgon, då Bernard så oförmodat kommit till #sa,
hade hon blivit rädd, emedan hon anade att hans blotta nar-
varo skulle påskynda dct som hon visste måste hända. Hon

var endast tjugu ar, och det är icke lätt da att besluta sig för
att dö. För Stanmy, vilkens tankar allud arbetade tungt, var
det kanske svårare än för mangen amman, som rmpulsivt och
med umgt hjärta störtat sig i döden.

<p>- Du säger ingenmmg? sade Bernard lent. Varför sir du sa
tyst, Stanny?

<p>Men Stanny kunde mte svara. Da gav brodern henne en
snabb, förvanad blick. Han förstod inte vad det var med
henne. Ham fann att hon var sig olik. Kanske var det bara det,
att han nu, utan att vara medveten om det, saknade den hiin-
givna dyrkam, som eljes alltid brukade glsinsa i hennes ögon,
da hon Iyfte dem mot honom.

<p>Så lade han sin arm i hennes och nästan ledde henne in i
skogen. Men alltjämt var hon tyst.

<p>- Du tvivlar väl inte på att jag älskar dig? viskade ham i
hennes öra.

<p>Han brukade inte göra sådana kärleksförklarmgar. Det
bjöd honom emot, därför att det allud var hon som gav och
han som tog. Han hade upphört att kämpa emot de k;mslor
ham hyste för sin syster. I själva verket hade han ju aldrig
kämpat emot nagonmmg, men det visste han ju mte. Förhs°ll-
lander plågade honom alltjämt, och ibland hade han sumder
fyllda av ett slags själviska samvetskval, men de kommo mera
sällan nu och slogo icke ikull honom.

<p>Nu hämde något, alldeles strar. efter det att ham viskat de
där orden till Stanny hände det. Han ryckte plötsligt tilL
emedan han fatt syn pa Frideborg som gick och plockade
blåbär i en korg alldeles pa sidan av sugen, där han och Stan-
ny promenerade. Hastigt drog han sin arm ur Stanmys och
önskade häfuigt att Frideborg ej skulle lägga märke uill honom.

<p>Men just då hade hon hört deras steg. Hon uittade upp# ny-
fiken a« fa veua vem som kom, och sag Bernard och Stanny.

<p>Hon gav till ett litet rop. Med urippande gång och glmg;mde
höfter kom hon ut pa sugen och ställde sig framför dem.
Korgen, halvfylld av blabär, höll hon upp som om hon ve-
lat visa dem, hur flihg hon varit. Bernard hade mte uräffat

hermc sedam midsommaraftonen. Ett par gånger vid statio-
nen hade han sett en skymr av helme, men då alluid vmt bort
huvudet, för att hon skoLe försua att han inte ville henne
något mer.

<p>Hon matte sett hm skrämd han nu blev. Det gjorde henne
ledsen, men genast därefter förtjust. Hon lade huvudet på
sned, och hennes ögon glittrade. Bernard drog Starmy i ar
men för att de skulle komma förbi henne, men Stanny, som
sirmu mgenting anade, sade v inligt:
- Det är visst gott om blabär här omkrmg.

<p>- O ja, fröken, svarade Frideborg och log. Men mgenting
är riktigt moget än.

<p>Men när hon fortsaee att stå där framför dem som väm
tade hon pa något, visste inte Stanmy mer vad hon skulle säga.
Då blickade hon upp till Bernard och fönmdrade sig över
hur blek han blivit. Plötsligt tog Frideborg ett litet vicksmde
steg på sma höga klackar och sade uill Bernard:

<p>- Kanske jag kunde fa tala nagra ord med löjmmten?

<p>Bernard bet sig i läppen och gav henne en hatfusl blick.

<p>- Det är väl ingenting som inte kan sägas här, utbrast hm.

<p>Men då Frideborg nu gjorde en liten rörelse som om hon
verkligen tänkte saga nagot, så att Stanny ocksa skuLe fa höra
pa, stotte han omilt ull henne och sade hesr:

<p>- Kom med.

<p>- Fröken ursäkuar oss ju? sade da Frideborg och neg litet
igen.

<p>Stanny stod och såg efter dem, när de gingo in i skogen.
Bernard vände sig i samma ögonblick om och mckade at
henne, som ville han säga att det här var något, som hsm
måste foga sig i och som hon ej skulle vara orolig för. Men
när de kommit en bit borr blsmd det prasslande blåbärsriset,
som gick dem högt över vristerna, lade Frideborg sLn hand
på Bernards arm med en liten mjuk förförisk åtbord, som fick
Stannys hjärta att plötsligt bulta.

<p>Hon förmadde inte fatta vad Bernard och Frideborg klmde
ha med varandra att göra. Men hon hade sett blicken i flickans

ögon, då de mött Bernards. Och det hade varit något av
vädjam, men också av hot i hennes underliga ögon.

<p>Nu såg Stanny att Bernard stannade. Kanske urodde han
att de nu voro sa langt borta att hans syster ej kunde se dem.
Frideborg talade ivrigt. Ham svarade kort och häftigr. Och
slutligen tycktes han ta upp sin plånbok och lägga något i
hennes hand.

<p>Stammy började hastigt ga framåt. Vad var detra? Vad
hämde meDan Bernard och den där vackra unga flickan? Nu
hörde hon Bernards steg bakom sig. Han sprang ifatt henne.

<p>- Stammy, ropade han flämtande.

<p>Då stod hon sulla.

<p>Bernard skrattade nervöst och försökte ta det från den
skämtsamma sidan.

<p>- Asch, sadana där jäntor ha allud sa mycket påhmtt. Och
den här är sa ullgjord att hon inte kan tala om den enklaste
sak i världen utan att sätta i scen ett helt litet skådespel.

<p>Men Stanny upprepade:

<p>- Vad ville hon dig?

<p>- Hon måtte drömt att jag kysst henne på mr#idsommaraf-
tonen, svarade Bernard svävande.

<p>Det var inte lätt för honom att i en blink sätta ihop en
hmstoria. Frideborg hade givit honom en umderrättelse som,
om icke skakat, så dock gjort honom en smula nervös. Och
han hade stuckit till henne en hundralapp och lovat att möta
henne senare i kväll. Den ud han bestämt för deras möte,
sknlle han i uygghet sitta på taget, och i morgon - i morgon
kamske det var krig. Han hoppades han aldrig mer skuDe få
se den flickan för sina ögon.

<p>De hade gått ett stycke, men nu stod Stammy åter stiDa.
Hon sökte fanga hans blick. Men han undvek den fegt. Och
då var det som om hon pDötsligt uppdagat hela hans ömklig-
het. Också den där flickan hade han fått ihop det med. Aven
helmes kläder hade han leende löst upp. Det var därför han
mte hmde se henne i ögonen. Under midsommaraftonen hade
de fummit någon undangömd plats.. .0ch bara nagra timmar

efteråt hade han hallir Stammy i sina armar, och med kroppen
ännu het efter famntaget med den andra hade han lagt sig
över sin syster. Och Stammy suök ostadigt över sina läppar
som om de varit fläckade, och sedan beuaktade hon sin hand
som om hon väntade att fimma den sårig.

<p>Och den vansinniga dyrkan hon ägmat sin bror ända sedan
haD var barn sjönk med ens undan och lämnade kvar väm-
jelsc, och en förtvivlan som hon inre kunde mäta. Hennes
grubbel dessa dagar hade väl smygande undergrävt hennes
foma tillit ull livet, och nu störtade allt samman för henne.
Och medan hon på nytt försökte möta hans ögon och han
med oroliga flackande sidoblickar alltjämt undvek att se pa
henne, blev det helt klart för henne att nn aterstod henne ju
ingenung annat än att dö. Med en liten snyftning vämde hon
sig bort ifråm honom och började springande rillryggalägga
den korta vägen ullbaka ull Ösa.

<p>Bernard följde henne icke. Han gick upp mot berget, var
ifran man hade utsikt över havet. Och på berget blev han
slttande med slappt hängande underläpp och ryggen hopsjun
ken som på en gammal gubbe.

<p>Under tiden hade Stanny humnit in i ösas park. Hon kunde
inte tvinga sig nll att gå direkt upp i sängkammaren och
hämta revolvem. I stället irrade hon omkring pa undanskymda
gangar, sa att man ej skmlle kunna få syn pa henne fran
f önsu en.

<p>En gång gick hon förbi bersån och erinrade sig då att hen
nes mor och Tage Ehrencreutz suttit där, när hon och
Bemard gatt ut på sin promenad. Men hon hörde inte nagra
röster från bersån, och da hon med blekt ansikte tittade in,
fanns de# ingen där. Denna dag rycktes den solbelysta parken

vara tömd pa människor. De# var en lämmad för henne att
vara ensam. Men demma känsla varade icke länge. Snart fick
hon en förnummelse av atr hon hade någon i sällskap. Hon
kastade en skygg blick at ridan, men sag m#e någon. Det
prasslade bland löven, som om någon försökt krypa igenom
busk#nåren. En fågel Qög upp med en gäll visding. Vem hade
skrämt honom? Det var någon, det var något, ocb detta nå-
got var tätt i hälarna pa Stanny. Men v;mde hon sig om,
trädde hon sin knuma hastigt framsträckta hand genom tom-
ma luften.

<p>Da hon upphörde att söka sin förföljare, virste hon med
ens vem det var. Det var den forna oskuldsfulla Stanny som
jagade henne. Den där Stanny som i hushallsskolan slutit ett
så varmt vänskapsförbund med Angela von Pahlen och som
trånat efter att få utföra en hjältemodig handling. Den umga
obesudlade flickan Stammy som för länge sedan lekt här i
parkcn.

<p>Stanny hejdade sig och öppnade famnen. Hon ville trycl.a
den oskuldsfulla intill sig, känna hennes svala läppar mot sina
och suga kraft och styrka if rån dem.

<p>Hon stod under ett träd, vars Inliga löwerk fick sanden
att skälva av skuggor och solfläckar. Tätt mtill henne växte
en rosenbuske alldeles översållad med gula starkt doftande
rosor, som liknade sällsamma frukter. Stannys armar föllo
tungt ummed sidorna. Och i detsamma förstod hon att den
andra för alltid glidit undan och försvunnit.

<p>En svag jämmer steg upp i den Wara luften. Stanny kastade
sig ned i gräset. Hon grät inte. Hennes kropp ryckte som i
kramp. Aldrig mer skulle hon aterfinna den forna Stanny -
aldrig mer skulle hon, genomträngd av andaktsfull dyrkan,
möta Bernard från förr. Händelsen i biblioteket den där af-
tonen, då de varit ensamma, reste sig här ute i skuggan av
uräden med konturerna av en bila. Den hade stympat dem -
skilt det friska från det sjuka. Och saren efter bilan fylldes
dag för dag med var och smuts.

<p>Stamly stirrade med orörliga ögon framför sig. Om hon ej

gjorde slut pa livet, skulle det fortsätta allt rmutsigare, allt-
mera förorenat dag för dag, år efter åt. Slutligen kanske hon
skulle upphöra att känna nagoS långt imman hjärtat upphörde
att slå.
Då rusade hon upp och sprang ut ur parken. Den beru
sande doften fran blommor och träd slog emot hennes ansikte.
Hon fyllde sina lungor med den för sista gången. Och medan
hon sprang, var hon icke heller nu ensam. Ljudet av den
älskadc hunden Hej Dorian Grays tarsar dansade mo# gruset.
Hon tyckte sig höra den där lilla välbekanta flämtningen, som
hon alltid hört tätt bredvid sig, då hon och Gray spnmgo i kapp.
Snart var hon uppc för trapporna. Hon kom fram till fru
Isa Landborgs sängkammardörr och slog upp den. På utöskehn
stannade hon ett ögonblick och drog efter andan. Under ett
forvurat ögonblick tyckte hon a« hennes mors itisblå Wän-
ning där borta på schäslongen smälte samman i skummande
vagor över en mörk kavaj.
Tage Ehrencreutz vlinde sig om och hade inte så lätt att
lösgöra sig fran Isa Landborg, som älmu mte se« Stammy.
Stanny hörde henne jollra med en röst som lät drucken och
liksom drunknande:
- Så ja. min gosse, slappna inte nu, inte trötma... A, mmn
älsWing.

sängen. Hon drog ut lådan i nattduksbordet och grep re-
volvern.
Nu sjönk hennes mor 1°mgsamt ned och sträckte ut sig på
schäslongen bredvid sin älskare. Med armen omkring livet pa
Tage, som låg där som förstenad blickade bon med ett väl
lustigt och fuktigt leende av tillfredsställd brånad bort på sin
dotter - knappast ännu vaknad till besinning så mycket, att
bon riktigt förstod vem det var och utan att lägga märke till
revolvern. Men Stanny såg henne inte längre. Over det gung-
ande rmmmet sökte hon åter fåmga blicken i Bernards ögon.
Hon tyckte ae två par bla ögon jagade varandra över tapeten.
Tage sprang upp, men han snubblade över mattam och rtu-

pade raklång framåt, och i samma ögonblick hade Stanmy
latit skorte# ga av.

<p>Fru Landborg skrek till. Så brukade hon också ge ett liret
skrik ifrån sig, då en man trängde henne för hårt mot kud-
darna. Sa skrek hon ocksa i njumingens högsta extas.

<p>Hon reste sig och gick med smygande steg över matran.
Tage hade icke stigit upp. Han vågade inte. När skottet ljöd,
hade han urott att det var riktat mot honom. Stanmy hade
sjunkit ihop på golvet. Den rykande revolvern lag bredvid
henne.

<p>Isa Landborg tog varsamt upp den. Hon lade den pa bordet
och böjde sig över Stanny.

<p>- Jag uror att hon är död, sade hon med en underlig lag
röst. Kom och hjälp mig.

<p>De försökte Iyfta upp henne på sängen, men det var svårt
för dem. Hon var så tung, och deras lemmar voro marta av
skrämsel och famntaget de nyss njutit. Hennes huvud föll
bakår. #Sgonen stirrade ut i nDgot okänr. Från unningen rann
en rtrimma blod.

<p>- Vad i djävulens namn ha ni för er? Vad i heta helvetet
är här på färde?

<p>Det var Bernard som stod orörlig en bit från tröskeln med
likvirt ansikte och utvidgade pupiller, medan förbannelgma
fradgade sig på hans bleka läppar som på en besart. Da skrek
fru Landborg rill igen. Hon slappte sin börda och rusade
förbi Bernard ut genom dörren. Medan hon sprang nedför
uappan, försökte hon i yrsel knäppa rill sin khinning över de
vita runda brösten, som endast blottades allm era för varje
steg hon tog.

<p>Bernard var med ett språmg framme hos Tage. Och när
han fick se Stanny ursuräckt på golver, kastade han sig ned
bredvid henne.

<p>Tage stod över honom och försökte förklara hur det hade
gart uill. Han var orolig att Bernard skulle fraga honom, hur
det kom sig art han befunmit sig här mne i sängkammaren.
Men Bernard frågade ingenung. Med en darrande åtbörd

sträckte han ut armen och lade mödosamt sm hand över Tages

- Tyst. Ge er i väg, flåsade han.

<p>Da gled ocksa Tage ut ur rummet. Nere i hallen falm han
en liten grupp tjänare som ängsligt spnmgo av och am. Fru
Landborg hade fårt ett hysteriskt anfall, och hennes vilda rjut
skallade genom huset.

<p>Bernard lutade sig tätt intill Stanmy.

<p>- Lilla syster, viskadc han, som om ham hoppats att hon
älmu kunde höra honom.

<p>Han skakade i hela kroppen. Hans tänder klapprade emot
varamdra.

<p>Hushållerskan som kommit i dörren vågade inte rtöra ho-
nom. Hon såg sig skrämd omkring och försvanm igen för att
telefonera efter bankdirektören och en läkare.

<p>- Lilla syster!

<p>Bernard fortsatte att oavbrutet pressa fram de två orden,
som om han trott att i dem fulmes en magisk formel som
sku. e klmna väcka henne till liv.

<p>När den tillkallade läkaren hasrigt urädde m i rummet, böjde
sig Bernard djupare ned över sin syster liksom för att skydda
henne för nlla obehörigas blickar.

<p>Doktorn och kusken fingo med gemensamma krafter draga
honom bort ifram henne. I det sista försökte han hålla sig fast
vid den dödas hand.

<p>#ntligen släppte han sitt tag och sjönk ned i en stol. Där
satt han tyst, medan läkaren gjorde sm undersöktling, som
endast var av formell natur, emedam det vid första anblicken
framgick att hon var död och att självmord måste föreligga.
Och Bernard satt alltjämt kvar, när Ola Lamdborg med umga
steg kom in i rummet.

<p>Inför fadcrns häftiga sorg vaknade ham upp, och ert litet
besynnerligt leende for över hans ansikte.

<p>Och det var endasl för att han var rädd för att han högt
skulle börja skrika pa sin döda syster och älskarmna, som han
tvingade sig uill a« stiga upp och lämDa rummet.

18 Kru#enbernu   #61

En eftermiddag i slutet av augusti kom Angela ut genom
porten vid Johannes' kyrkogård, Det var en av dessa umder-
bart genomskraliga sensommardagar, då luften redan tyckes
isas av en vind som varslar om hösten och vintem.

<p>#ver kyrkogården vilade en rung mörk grönska. Ir#ifrån
rrädens lövmassor trängde kvittret fråm alla f8glarna dovt och
icke längre jublande som umder våren och försommaren.

<p>Angela gick förbi en liten buske som bar vita nmda bär.
Då mmdes hon körsbärsträdet på Nybo. Så översållat av vita
blommor det varit! Hon hade brukat föra en kvist dignmde
av blommor över sm mun, och hon hade druckit m deras
dagg och doft med en fömimmelse av att det var Thomas
Mellers kyssar hon kände mot sina läppar.

<p>Angela krökte ovillkorligt ryggen en smula, som om en
börda tyngt henne. Hon promenerade lamgsamt framat och
kunde ej besluta sig för att gå fortare. Hon var pa väg rill
Jacob Levin. Hon hade ringt till honom och bett om en kon-
sultation, och de hade avtalat en viss tid, då hon skulle vara
hos honom. Men hon fortsatte ae vandra nmt gangarna på
Johammes' kyrkogård utan att veta, hur hon skrlle komma
ut dätifrån. Det var som om någon rvingat henne att gå runS
runt i ett evigt kretslopp, på samma sätt som hennes tankar
demma sr#ta tid rört sig i samma banor.

<p>Nu tänkte hon på Stammy, och hon visste att srrax därpå
skulle hennes hjärta och hjärna svälla och värka av tanken på
Tbomas Meller.

<p>Ett par dagar efter det Stammy skjutit sig stod hela Europa
i lågor.

<p>Och medan Angela ärmu var nästan förlamad av sorg över
sin väoinnas död, hade Lilian nödgat dem allesammans till
verksamhet genom att fordra att de skulle hjälpa henne att
packa ihop för att resa ullbaka till staden.

<p>Lilian hade strax gripits av krigsskräcken. Hörde hon ert

skott ute från havet, brast hon i våldsam gråt och var vrss om
art fienden redan närmade sig suranden. Och hon förmanade
Stellan att icke äta för mycket, ty de måste nu börja spara
för vmtern. Hungersnöden var inte langt borta. Hon vågade
mte stanna kvar så nära kusten, där fienden skulle stiga i
land. Så besvor hon Peter att de ögonblickdigen skulle avbryta
lanrvistelsen och genast fara in ull Srockholm. Peter hade
ryckt på axlarna och fogat sig efter hennes önskningar.

<p>Allt gick sa fort, att Angela inte ens fätt uräffa Thomas.
Men det hade kanske också berott på en olycklig tillfällighet.
Samma dag de skulle resa hade hon smugit sig ifrån Nybo
och vandrat den väg som under sommaren blivit herme så
kär och välbekant: vägen uill Tbomas Mellers stuga. Men när
hon kom fram dit, fann hon ingen hemma. I det större av
rummen rådde den värsta oreda. Kartor och Idäder lågo
strödda på stolar och bord. Och Angela sjönk ned pa sämgen
och såg sig omkring med ängsligt kdappande hjäkta.

<p>Han far sin väg, han flyr, hade hon da tänkt utan att ändå
tro det.

<p>Och hennes händer hade gamg på gång strukit över kudden,
mot vilken hon så ofta vilat. Hon hade böjt sig ned och kysst
den, och sedan hade hon gart igen.

<p>När hon kom till avtagsvägen som ledde uill #sa, hade hon
slagit m på den. Hon ville en sista gång ga dit, fastäm hon
tvivlade pa att hon skulle bli mottagen. Hon hade mte fått
se Stamny som död. Fru Isa Landborg hade dessa dagar inte
velat taga emot nagon. Lilian hade strax skrivit ett bekla-
gande brev efter det uillgjort deltagande formulär hon plä-
gade begagma vid dödsfall mom societeten. Men hon hade
mte fatt nagot svar.

<p>När Angela nu kom fram till loggian och steg uppför
trappan, såg hon först mgen där. Hon rrodde att de kanske
voro vid kyrkan, dit hon hört att kistan redan förts. Begrav-
ningen skulle ske om ett par dagar, och genom Lilians för
vållande skulle Angela icke få vara med.

<p>Uppe på loggian hade Angela stannat och sett ut över
parken och havet. Allt hade varit så likt den där första gången
hon besökte Ösa, att hon inte b ivit förvånad, då hon fick f
höra fru Landborgs röst kalla pa sig. Nu hade hon mte som .
den gången suttit dold i en vilstol och på avstånd iakttagit
Angela, utan hon kom med raska steg ut från salem

<p>Angela hade urott att hon skuDe se nedbruten och fdrstörd
ut, men hennes ögon glänste som av ett underligt sken mifrån.
Al hennes forna bätskhet mot Angela, som hon under den
gångna tidens samvaro så väl dolt, surömmade på nytt emot
Angela.

<p>- M här? sade hon med sm spefulla röst.  .

<p>Hon sade mte längre Angela.

<p>Angela hade brusut i gråt. Hon kunde mte hjälpa det.

<p>Då hade fru Landborgs röst klmgat som en su idsfanfar.

<p>- I dessa tider, hade hon sagt, far man inte sörja över en-
skilda olyckor. Nu brmner hela världen. Mot tyskarnas hjälte-
mod blir aDt almat sa smått, Tänk på hur de trotsande aDa
faror brutit sig in i Belgien! Ocb hur ha de mte blivit mot-
tagna där! Det är verkligen skändbgt.

<p>Angela hade blivit aDdeles kaD. Denna mor beskärmade sig
över de risker, för vilka överfallande banditer utsatte sig,
där hon välklädd och prydlig stod pa den härliga loggian
med en doft av den utsöktaste franska parfym omkrmg sig,
och hon glömde sm egen olyckliga dotter, som hon mördat,
för att gå upp i jublande extaser över andra mordate#

<p>Då hade Angela vänt sig om utan att svara, och efter ett
tyst framviskat farväl som var ämnat ull Stammy, icke tiD frn
Isa Landborg, förstummad gått från Ösa, med värkande hjärta
bksom hon nyss förut lämnat den plats där hon och Thomas
älskat varandra.

<p>Om hon icke vikit av på vägen uD Ösa, skuDe hon mött
'Thomas MeDer. När hon kom tillbaka tiD Nybo, hade han
varit där. Och Peua hade aDvarligt sett henne m i ögonen
och berättat att Thomas talat om att han oförtövat måste
resa ned tiD sin husu u i Schwer#.

<p>Angela hade först icke tänkt så mycket på vad hon fått

höra om Thomas Mellers resa. Det vat något mom henne som
nekade att uro pa sam,ingen därav. Han klmde mte överge
henne! Det var omöjligt.

<p>Angela hade nu åter hunmt fram till den blla busken med
de vita bären. Hon beuraktade dem med en liten rysning.
Nyss hade de kommit henne att tänka på det blommande
körsbärsutädet pa Nybo. Nu tyckte hon att bären liknade de
vita fläckar, som tyda pa en farlig sjukdom när de visa sig
i en svnllen hals. En kämsla av verklig fara smög sig över
henne när hon betraktade dem.

<p>Hur många ganger hade icke hon och Thomas mötts här
umder våren! Kanskc de stått hand i hand just här vid busken,
medan dess knoppar ännu voro sluma ocb dess grenar varit
svarta och glänsande av rimmande snövatten.

<p>Sknlle Thomas aldrig mer skynda emot henne på en av de
här gångarna? Hon visste nu att han skulle resa. Hon hade
endast utäffat honom en kort sumd under demna uid, och då
hade de promenerat av och an utanför hans bostad, utan att
han bett henne suiga upp i våningen. Han hade varit mycket
nedstämd. Han hade massor av saker att ordna mman sin
avresa. Mödosamt, som om han hade haft svårt att stöta fram
orden, hade han berättat för henne om hnr hans hnstru be-
stormat honom med brev och telegram, i vilka hon bestämt
fordrat att han utan dröjsmål ögonblickligen skuDe komma
ned uD helme med Cecil.

<p>- Hennes ställning skulle k#mna tänkas bli brydsam, om
jag senare förhmdrades att förena mmg med henne, hade Tho-
mas sagt med ett litet beuyckt leende. I dessa tider kan ju
det mest oväntade muräffa. Och då är det ju mte riktigt av
en man att lämna sin hnsun ensam och övergiven. Helst då
hon är fråm en annan sida av jordkdotet och vistas bhmd
okämda i ett land, där varken hon eller jag har hemortsrätt

<p>Men han hade yltrat sig om resan, som om han menat at
den bara skulle skilja honom och Angela åt för några daB
eller några veckor. Han skuDe snart vara uillbaka, tycktes ha
vilja rntah henne.

<p>- SkuUe jag sagt honom det? viskade Angeka tiU sig själv,
där hon srod och stirrade på de vita små bären.

<p>Men hon visste ae hon mte kunde säga honom det. Hon
behövde mte höra Jacob Levin for att fa vetskap om ae hon
väntade ee litet barn. Det var Petra som bee henne ga tiU
honom. At Petra hade Angela forrroe sig en natt, då mgen
av dem kunnar sova. De hade suttit räe tryckta intiD var-
andra på Angelas säng, medan klockan i Johannes' kyrka
med sma klämtande slag förkunnat timmarna. Det var som
om Petra redan vetat aUtsammans.

<p>Men Angela #mdrade mte over det. Demma tid levde aUa
umder ee tryck, som kom vänner att ana varandras tankar,
imlan de voro utsagda, och fick mämmiskor som förut varie
nastam frammande fdr varandra ae kasta sig i varandras ar-
mar. Det var en dunst av människosvee och blod i rym-
den, en fuktighet som kom fran gjutna tårar, ee svagt dum-
kande som fick marken under deras foeer ae stämdigt darra,
som om någon stuckit med ett spjut mot sjalva jordens hjärta.

<p>Nej! Angela kumde mte saga Thomas ae hon trodde ae
hon skuUe få ee barn. Han hade ju ee ammat barn och en
amlan kvimma ae tänka på. Angela forstod ae också Petra, av
något skäl som hon e; ville tala om, önskade ae hon sknUe
håUa detta hemligt för Thomas.

<p>Sa lämge hade Angela nu burit demma hemlighet ae den
blivit ee med hemmc sjalv. Thomas MeUer var hennes älskare,
men hon förmådde icke riktigt förestäUa sig honom som far
till hennes barn. Del kunde synas underligt, da hon varit
vittne tiD hm öm han var mot Cecil. Men just Cecil stäUde
sig i vägen, då hon ibland var nära ae falla för frestelsen ae
ila tiU Thomas och förtro sig tiU honom. Han var ju redan
far. Han hade en son, som han i manga ar vårdat sig om
och strie för ae fs behålla för sig själv.

<p>Men mmerst fruktade Angela att även om Thomas vetat
ae hon bar hans barn umder sie hjätta, skuUe deea ändå
mte hmdra honom fran att resa if ran henne. Hon var för stolt
t då bedia honom stanna, men hon viUe heast icke ut-

säea sig för ae behöva göra bruk av denna stolthet.

<p>Demla dag, hans sista i Stockhobm, bade han bee ae hon
skuDe komma tiU honom framemot kväUen. Hon visste inte
älmu, om hon skuUe ga. A, hon viDe! Hon langtade cfter Tbo-
mas. Men hur skulle hon vara stark nog ae e; beräea ae hon
sökt doktor Jacob Levm?

<p>Nu slog klockan i Johammes. Angela ryckte tiU. Det var ju
nu redan en halvtimme över det klockslag som hon antecknat
sig för hos Jacob. Med hasiga steg började hon ga nedför
trapporna - nedåt stråkvagarna som forde till Norrmalms
mrg, där han älmu bodde kvar i sie gamla hus i awaktan på
ae ban skuUe få flytra m i den nvforvärvade viU#m vid Flora-
gatan.

<p>I detsamma hon skuUe siga m i hissen horde hon någon
komma uppifråm. Då dröjde hon med handen pa bissdörren,
emedan en amng sade henne ae det var Jacob Levin som kom.
Formodligen hade ban troenat se vanta. Det var också b#
När ham fick se Angela, gav han tiU ett btet utrop:

<p>- Å, jag trodde du misstagit dig om tiden, men då far jag
upp igen.

<p>I bissen, där de stodo mmeemot varandra, såg bans magra
oroliga ansikte ned på henne. Angela kämde sig iUa tiU mods#
Rodnaden steg upp pa hennes kinder. Hon Bnskade att det
varit gamle vänlige Benno Levm som hon fae mata först i
stäUet. Men ham var visst på landet.
Jacob gick före Angela in i sie rum. Han höU upp darren
och log lugnande mot henne. Hade han en aning om varför
hon kom? Den blick han nu såg i Angelas ögon - hade ham
icke see den i manga, måmga kvimmors o#on, när de första
gången sueit i bans mottagningsrum?
Han amvisade henne stolen, där hans patienter brukade

<p>siea, och slog sig själv ned vid skrivbordet. Nu sag ban näs-

<p>tan skyggt på Angela. Kom ham väl ae ränka på Hans von

<p>Pablen och på hur han, Jacob, forsökt lura honom? Tvärtom

<p>hade det blivit Hans som lurat honom. Han bade lovat Ja-

<p>cob se#tiotusen kronor som betabling for ae han lagrat Dora,

men Jacob hade räknat med att han skulle lämna honom be-
loppet kontant och ae ingen skulle få vetskap därom. I stäl-
let bade den illfumdige Hans skrivit ut en check, och till på
köpet hade den lurifaxen skjutit sig, mnan han sänt av den,
för att riktigt kompromettera Jacob, så a#t demme mte an-
st,indigtvis skulle kulma ta emot den. Ingen hade heller ifrå-
gasae att han skulle göra det. På andra sätt hade han ju än-
dock skrapat ibop sa mycket pengar att han knmlat ordna
mköpet av den stora villan vid Floragatan, där man nu som
bäst höll pa med ombyggnads- och irlredningsarbeten. En hel
ny uppsätmmg av de modernaste apparater och mstrument
hade ham också redan hunmt anskaffa för den hyperraffine
rade damkliniken som han tänkte öppna där uppe pa höst-
sidan, med en bekväm läkarbostad för sig och sin familj i
övre våningen. #mmu så länge stodo de dyrbara apparaterna
kvar i operationsrummet här i den gamla vamngen nere vid
torget. Ibland brukade han smeka dem med sina bnma låmga
fmgrar och mumla ord rill dem, som om de varit mänskliga

<p>Nå, nu sae i alla händekser den rackaren Hans' brorsdotter
Angela här, och Jacob tänkte på att sista gamgen han träffat
henne hade varit på den där balen hos Peter von Pahlen, då
han mgatt den misslyckade affärsövcrenskommelsen med
Hans. Att bevista demnes jordf;isming hade han ju sluppit, då
han i sista sumd angenämt nog hade erhaDit ett brådskande
sjukbud om ett svårt och förtvivlat fall och därigenom fått
förbmder.

<p>- Nå, blla Angela, sade h,m vinhgt och böjde sig fram
mot henne, är det nagor fel på dig?

<p>Hon dröide med svaret. Iblamd när ham själv känt sig trött
och nere och han vid något av släkungarnas middagsbord
fatt svn pa Angela, hade del hänt honom arr han gripits av
en stark längtan efter henne. Hon föreföll så umg - så um-
derbart umg och sval. Men en gåmg, då de alla promenerat på
Johalmes' kyrkogård och Angela och han stamlat en smula
efter de andra för att se på ee par svalor som jagade var-

andra, hade han tänkt: en dag kommer hon till mmg. 0th mn
var hon här! Han mmdes också att han den gåmgen varit vrss
på att hon aldrig skulle be honom om att han skulle hjälpa
henne att befria sig fråm ett barn, såsom så mamB andra kvin-
nor gjort, sasom rill e#empel Dora gjort vid rvå olika till-
fällen - av vilka han nd det senaste på gnmd av alldeles s;ir
skilt ömmande omständigheter hade sett sig nödsakad att
bönhöra henne.
Han väntade talmodigt pa Angelas svar. Slutligen sade hon:
- Jag tror ae jag skall ha ett barn.

<p>Men fastän Jacob trott att hon skulle säga just de orden, ty
varför skulle hon eljes ha sökt honom, och de orden plägade
alla kvimnor säga till honom, blev han sa överraskad att han
hade svart att behärska sig. Ofrivilbgt grep han med sma
hämder i luften, som om något han nyss hållit glidit ifran
honom och han varit ivrig att fatta tag i det på nytt.

<p>Angela skulle ha ett barn, tänkte han outbärdligt snabbt.
Varför kunde då icke likaväl jag fått vara hennes älskare?

<p>Angela som såg hur han skiftade utuyck och trodde att
han kande ovilja mot henne, slog hastigt ned sk#a ögon och
var nära att brista i gråt.
- Seså, lilla flicka, sade lacob och tände en cigarrett. Det

<p>kanske bara är något som du inbilhr dig. lag ska# i alla fall
göra en umdersökning.

<p>Vem ksn det vara? tänkte ]acob.

<p>Han let#de it#enm #le# 8e#CD#        .#P#.#
Men icke en av de unga män, som omgvk Angela, klmde
bsn förests# sig #tan #öje. omö)# Har# #ors'# i Si#a
#sg#om#e# 8# bs#e# #os #et#:r #lon #sb#en, gr#ns#snde ocl

<p>ramlsakande alla uppdykande gestalter. Vem hade Angel

<p>dansat med där? Han mindes det ej! Han hade varit så up#

<p>tagen av att tah med Hans, att ban inte haft tid att nqrm#

<p>iaktta umgdomarna. Då erinrade han sig att han hörr att #h

<p>mas Meller bott i närheten av Nybo i somtnar. Men Jac

<p>ratade ocksa honom genast. Ham var för gammall Och h

<p>hade ju varit förlovad med Petra.

<p>Den är för gammal, tämkte Jacob föraktfullt. Men inom sig
vime han ae orsaken var att han icke på några villkor hade
lust att ställa Thomas Meller och Angela i samband med
varandra. Thomas hade ju pa ett ungefär hans egen alder -
närmade sig den åtminstone, det var vissr nagot ar som skilde.
Och om det nu vore Thomas som varit framme här... var-
för hade det da icke lika gärna fått vara han själv?

<p>- Kom med mig hit in, sade han milt.

<p>Ham hade stigit upp och drog nu undan förhämget till det

<p>A, hon liknade nu en liten skrämd fagel, da hon steg över
uröskeln och med ämgsliga ögon sag sig omkring pa alla de
blanka mstrumenten.

<p>Han sökte behandla henne så skonsamt som möjligt.

<p>Leende blottade ban sin vita tandrad, da han böjde sig över
henne, sedan hon lagt sig på hans bord.

<p>- Var bara inte rädd, sade han. Det är gjort i en fart, skall
du tro.

<p>Angela pressadc samman läpparna. Hon maste härda ut.
Hon make ju ha visshet. Men det var som om han ville taga
if rån henne något, nar han nu rörde vid henne. Det var som
om hans hand ville rvcka umdan Thomas Meller och beröva
henne en del av Thomas Mellers smekningar - Thomas Mel-
lers k,vssar.

<p>Skälvande i alla lemmar, reste hon sig slutligen upp# då
Jacob sade att han var färdig.

<p>När hon efter att ha ordnat sin klädsel kom ut ull honom,
satt han vid sitt stora skrivbord. Han v;inde sig hek mot
henne och bad henne ater sitta ned.

<p>- Du hade rän, lilla Angela, sade han utan att se pa henne.
Du skall ha ett barn.

<p>Men vid hans ord genomilades Angela av en fröjd, som
hon aldrig förr erfarit. Nu hade hon fatt det bekräftat! #nt-
bgen. Hon hade inte en tanke på vilken svar tid som vämtade
helme, när hon ensam utan att ha en man vid sm sida, skulle
föda ått barn.

<p>Och liksom hon den gamgen, efter der hon och Thomas
varit ullsammans i båthuset, med av förhoppning darrande
rök fragat honom# r jag nu dm älskarimma?", sade hon nu
till Jacob Levin, medan hennes bröst hävdes i stolthet och
glädje:

<p>- Skall jag verkligen bli mor?

<p>Jacob hade hört jublet i hennes stämma, och han svämgde
hastigt om pa stolen.

<p>Var hon så glad? Han umdrade om hon kanske sktlle gifta
sig med den där malmen, men han ville mte ullåta sig a«
göra några frågor.

<p>- Du är duktig, Angela, sade ham.

<p>Han greps av längtan att kuuma hålla henne kvar. Det där
skumret i hennes svarta ögon... nej, hon fick icke gå. Ham
började med låg stämma ge henne några rad. Under uden
arbetade det mom bonom. Han fattades av en åtrå till henne,
som han icke känt pa samma sätt när han vime att hon var
oberörd. Nagot av det affärsmässiga och brutala i hans nat#r
flöt samman med hans känslor. Han löpte mgen risk nu om
han ägde henne. En amman hade redan ägt henne. Hon bar
redan ee barn inom sig.

<p>Och när Angela steg upp och räckte fram handen för att
taga farväl, höll ham sig icke längre tillbaka.

<p>Med ett litet ljud som lät som ett odjurs morrande drog
han helme mtill sig, och hman hon kunde hmdra honom, pres-
sade han sin mum mot hennes. Hans k,vssar träffade helme
överallt. Hon slet för att bli fri, och då hms grepp ett ögon
blick slappades, kom hon loss och sprang mot dörren

<p>- A fy! Fy! sade hon med låg röst.

<p>Hennes ansikte blossade. Tårarna ruumo utför hennes kin-
der. Hon sköt sakta igen dörren bakom sig, Jacob hörde
helme vrida upp tamburlåset, och sedan dogo helmes snabba
steg bort i trappan. Och ocksa Jacobs ansikte blossade.

<p>När Angela kom ut på gatan, var hon så förvirrnd att hon
först inte visste at vilket hall hon skulle gå för art komma
hem. Hon ställde sig framför ert sk,vltfönster och strök med
hamden över ögonen för att få bort en dimma av tårar, som
gjorde att hon inte kunde se framför sig.

<p>Jacob Levin! Hur klmde han? Var hon nu en sadan, som
vem som helst yckte sig ha rätt att ta i famn? Det hade
aldrig fallit henne m att männen nu skulle se pa henne med
andra ögon, därför att en av hennes kroppsdelar förlorat sm
oberördhet och tagits i bruk för det ämdamål, för vilket den
av naturen bade danats.

<p>Hon började gå fort. Hon kämde sig som en jagad - som
en fredlös som envar klmde skjuta ner. Men när hon vandrat
så en stund, började hermes tårar torka, och hon lugnade sig
litet. Men hon kände mgen längtan art just nu gå hem.

<p>Hon strövade omkring på gatorna, hörde människor tala
omkring sig, uppfamgade skratt och sma glada blickar från
förbigående. Då kom den fröjd hon erfarit, när Jacob först
sagt henne att hon skulle fa ett barn, åter över henne. Det
blev så stiDa och högridligt i hennes hjärta. Hon glömde hur
Jacob överfallit henne med sina tmekningar och mindes bara
vad han sagt om barnet och var tacksam för de rad han givit
henne. Hon sände en snabb medkälmande tanke till Frideborg
Kanske hqde hon också fått visshet nu?

<p>Nu var hon säker pa att hon i afton skuUe gå till Thomas
Meller. Varför skulle mte han också fa dela den glädje hon
förnam? Innerst i hetmes hjärta steg det upp en svag för-
väntan att hon kanske ändå till sist skulle bli hans hustru.
Men även om hon icke bleve det, skulle hon ju icke mera
k#uma känna sig ensam. Hon umdrade, om det skuUe bli en
gosse. Och hon förlorade sig i funderingar över om han skulle
bli nöjdast åt att fa en gosse eller en flicka. Bamet skulle i
varje fall vara likt Thomas.

<p>Så kom hon hem till Petra med srrålande ögon. Hon gick
med lärta steg genom matsalen och fann Petra i hömrummet,
som var möblerat med de vackraste möblema från Eka. Och
när Angela stod på tröskeln, tyckte hon att möblema sände
bemme en hälsning från den gamla gården. Och hon kände 0
brmmande häfrig längtan dit ned.
Petras röst lät så avlägsen och tmm, då hon frågade:
- Nå? Hur var det?

<p>Angela smög sig intill Petra i soffan. Hon Iyfte sitt blos
sande ansikte mot henne.

<p>- Det är riktigt säkert nu, viskade hon. Jag skall ha ett
bam.

<p>Petras hamd, som Iyft sig för att smeka Angelas hår, st;m-
nade i luften. Det var som om den pekat pa nagot - vamat
någon. Så drog Petra Angela mull sig.

<p>- Du! sade hon med samma mnna, främmande röst. Du
skall ha ett bam!

<p>Angela darrade till. Och da gick det en skälvning genom
Petras alla lemmar. Det var således sant. Redan tyckte hon
sag fömimma hur det nya liv, som Thomas väckt hos Angela,
sökte sig mtill henne. Och hon slog sina ammar omkrmg
Angela och Iyssnade andlöst. Kom icke som langt, långt bort-
if råm det svaga tickandet av ett nytt hjärta? Hon nsste ju att
det var omöjligt, men hon tyckte att rymden sorlade av
detta hjärta - att etervagoma satte sig i rörelse av dess slag.
Så släppte hon hashgt Angela och rätade på sig.

<p>Hon sade:

<p>- Kom ihåg art han mg01mg får veta. Han skolle ändå
mte bry sig om det. Han är mte värd det.

<p>Angelq gav henne 0 ängslig blick.

<p>- Men Petra, invände hon svagt, Thomas borde väl åt
minstone ha reda på det. Jag tänkte säga honom det i kvälL
Jag skall gå oll honom, det har jag ämda lovat.

<p>M0 Peora skakade på huvudet.

<p>- Du går inte oll honom, sade hon h#rn

<p>- A, Peoa!

- Nej!

<p>Så började hon viska, och Angela måste böja sig fram för
att uppfatta hennes ord.

<p>- Förstar du mte att detta är vårt barn? Vi måste vara
ensamma om det. En gång övergav Ihomas Meller mig. Nu
lämnar han dig. Men den här gmgen har han skänkt oss en
gåva, som jag då fick vara utan. Nu måste vi visa oss stumma
av tacksamhet och tystlåte# vårda den.

<p>Petra log underligt och fortfor sedan i samma ivrigt vis-
kande, övertalande ton:

<p>- Jag skall hjälpa dig. A, det skall jag visst! Det där lilla
barnet skall växa upp på Eka, som du växte upp där. Mmms
du hur du älskade Eka? Du lekte i parken. Tänk på de vackra
näckrosoma ute i sjön! Och ön! Allt det där skall vårt b#a
bam fa se och glädja sig åt. Vi måste vata ensamma om det.

<p>- Men det sir ju ocksa Thomas Mellers, invände Angela
på nytt.

<p>- Han har ju sin hustru. Han har Cecil. Han behöver inte
mer. Oss behöver han atminstone inte,

<p>Angela var nära att gråta. Det kramade kting hennes hjärta.
Vad Petra sade var sant, och därför gjorde det dubbelt ont.

<p>- Snart bli vi kanske tre fröknar von Pahlen, sade Petra.

<p>Då log också Angela.

<p>- Ja, viskade hon. Tre...

<p>Det hade börjat skymma i rummet. Hinmlen där ute över
taken mörknade.

<p>- Du är Iycklig, sade Petra, och hennes röst blev med ens
öm. Du är Iyckligare än jag någonsm kan bb.

<p>Men Angela sag att det darrade glädje i Petras liksom vil-
set sökande leende och att hennes ögon tycktes skåda in i
något ljust och umderbart.

<p>- De# blir ju också ditt bam, sade då Angela.

<p>- Ja, svarade Petra, det var det jag menade. Det skall
också bb mitt. Vi två Iyckliga mödrar...

<p>Och Petra brast i gråt. Hon lutade sig intill Angela, och
hennes kropp skakade av snyftningar. Hon grät över sitt liv

som hon tyckte varit så förfelat. Och ett ögonblick kande
hon en vild svartsjuka mot Angela - denma Angela som fick
bära Thomas Mellers barn under sitt hjärta. Men då steg å#er
dem#a sällsamma glädjc, som mgenting tycktes kluma diimpa,
upp inom henne. Och med sluma ögon och med sitt huvud
vilande mot Angelas bröst viskade hon:
- Mitt lilla bam!

<p>Och Angela visste inte om Petra menade henne eller bamet
som skulle komma.

<p>Då ringde det i telefonen. Dörrarna stodo öppna till salen
och ut till tamburen, där apparaten var placerad på ee bord.
Klockans gälla ljud fick dem att rycka till och sätta sig upp.

<p>- Det är TholDas, sade Angela. Han rmger hit, för aK
h5m är orolig över att jag inte kommit

<p>Hon ville skynda ut i ramburen, men Petras armar slöto
sig om henne.

<p>- Han reser i kväll, sade Petra kort.

<p>- Ja, sade Angela, och hon k#mde inte hjälpa att en liten
snyfming umdslapp henne. Han reser i kväll.

<p>- Du måste börja genast, viskade Petra ivrigt. Svara inte!
Det fir bäst så. Han far väl tro att du mte vill komma.
Det for genom Petras hjärna en tanke som hastigt flydde:
tar jag nu hämnd på #homas Mellcr för alla dessa sorgsna år
som jag fått vänta på honom?
Men i nästa ögonblick susade ater rymden av det där blla
hjs#r#a#5 slag.
Hon höll Angela hårt pressad mtill sig.

<p>Att ensamma äga ett barn, sade Petra Det maste

<p>Hon kände h#lr Angela blev lugnare i hennes famn Ocl

<p>Nu an#l- #eh:#nocll igen Åter viskade Per

<p>ville ka#ma #e f-#-o hos Petra för=g frestelsen D#

<p>#m #enne         #        ret

<p>- Han reser i kväll, sade Petra kort.

<p>- Ja, sade Angela, och hon kunde inte hjälpa att en liten
5nyfming mmdslapp henne. Han reser i kväll.

<p>- Du måste börja genast, nskade Petra ivrigr. Svara inte
Det är bäst sa. Han far väl tro att du mte vill komma

<p>Det for genom Petras hjärna en tanke som hastigt flydde:
tar jag nu hämnd pa Tbomas Meller för alla dessa sorgsna år
som jag fått vänta på honom?

<p>Men i nästa ögonblick susade åter rymden av det där lilla
hjärtats slag.

<p>Hon höll Angela hårt pressad mtill sig.

<p>- Att ensamma äga ett barn, sade Petra. Det måste vata
Iycka för kvinnor.

<p>Hon kämde hur Angela blev lugnare i hennes famn. Och
över Angelas ljusa huvud log hon ut i skymningen.

<p>Nu ringde telefoncn igen. Åter viskade Petra i Angelas öra:

<p>- Svara inte!

<p>Då borrade Angela sitt ansikte in mot Petras slmldra Hon
ville känna sig fangen hos Petra för att undgå frestelsen. De
galla telefonsigmalerna skuro genom tystnaden. Det var som

om någon förtvivlat ropat pa de två orörliga kvinnorna dar
borta i soffan. Nu kunde inte Angela längre slita sig lös från
Petra. Petra hade rätt.

<p>Det rmgde. Det var som om det bleka skymningsrumme#
skulle slitas i stycken av det skarpa skälvande ljudet.
Men vaggad in i Petras armar hörde icke Angela längre
telefonens pockande röst och Petras heta viskning:

<p>- Svara inte!

</pre>